Ännu ett extremt långt inlägg, bara förvarnar…:

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. I fredags kom
slaktbilen och fem tjurar åkte iväg. Efter frukost slog drängen gräs. Jag gick
och småpulade lite, tankade upp traktorn med pressen. Medan jag stod där och
pumpade ringde jag och beställde en ny omgång, man måste hålla sig framme, för
på dessa småorter händer det ju att man stänger för semester. Hade inte varit
kul att nödgas köra 1,5 mil enkel resa för att tanka diesel på macken innan man kan
sätta igång med nåt… Bestämde en viss dag, då den ena tanken sjunkit och står
under mark, och måste lyftas upp, vilket är smidigast om den är tom. Tankade lite i bilen med, men kom snabbt på att jag borde prioritera
plastartraktorn. Satte således över handtaget i dunken, tog tre pump, och det
släppte. Det vill säga, det började dra luft- slut i tanken.

Slängde dunkarna i bilen och åkte ner till firman där jag
köper diesel och tankade dem på plats. Svängde sedan in på bygghandeln och
köpte lecablock att sätta under tankarna. Lastade av blocken hemma, slängde i
några rullar plast och åkte ner till andra gården för att tanka traktorn och
lasta av. Precis ditkommen ringde en av djurlånarna om att hans djur stuckit. (Hur
det kan komma sig när stängena är under all kritik bitvis och djuren hade ätit
slut för två veckor sedan… Skumt…) Hittade dem efter många turer i
Prästabondens hage (grannstället till där de borde vara), stängde in dem där
och tjuvade ström från hans andra hage.

Mannen och barnen hade åkt för att titta på skogsvägen och
grävaren, eller läv-hin, som lillhönan säger. Jag stack dit också och hade ju
den stora oturen att komma precis efter middag, och det hade blivit rester
över. Så där var middagen räddad! Gick i skogen och fascinerades av maskinen och
dess arbete tills det var läge att åka hem och förbereda inför hämtningen av de
förrymda djuren.

Det tar tid att gå i skogen med en som hela tiden ser BÄR!!!

Gamla sulkyn fick komma ut och lufta sig. Smidigt att bära den där det inte gick att köra! Tänk så misshandlad den stackaren är! Kusinen hade den först, jag efter det. Sedan jag och min enda tjejkusin tillsammans – en unge i och en ståendes på pinnen längst ner och tjo vad det gick nerför backarna hos Mormor och Morfar. De senaste femton åren har den stått ihopfälld i snickerboa eller lillstugan.

Morfars dröm har gått i uppfyllelse! När han köpte sitt föräldrahem 1967 skulle han göra en väg till sjön som första projekt. ”Var inte dum pajk”, sa hans far. Nu, nästan 50 år senare har det blivit en väg! ”Om farsan varit här nu…” sa Morfar.

Stenen har plötsligt hamnat synlig vid en väg! Det som huggits av den ligger som stenfot till snickarboden, byggd 1911!

Drängen och fru sattes med barnen. Jag tog traktor och djurkärra
till Jirka för att hämta hem grindarna han lånat när slaktbilen skulle komma,
och passade på att ta med honom också i traktorn.

Djuren var totalt fnattiga! Skydde ingenting och stannade
inte för nåt. Tre ettåringar, en årskalv och en ko som pga lynnesproblem ska gå
på slakt när hon fött kalven färdigt, är ingen bra kombo. Fick in fyra av fem i
alla fall. Den femte stack genom stänget och sprang hem till sin gamla hage, så
fick släppa tillbaka de andra fyra där och sätta dit en bale. Får flytta
dem till veckan när de lugnat sig…

Var hemma på sena kvällen. Flickan var lagd och sonen
skickades i säng på några minuter. Drängen var precis på väg att gå då en
granne till den andra gården ringde om att kalvar var på vift… Bara att muta
drängen till att sitta kvar, på med stövlar igen och ner på nästa ställe.

Hittade sex av åtta tjurkalvar gåendes på havreåkern! De kom
så fint till bilen och sprang in utan större tvivel när vi öppnade till dem. Precis
så det ska gå till! Sen felsökning på ström. Mannen gnällde över att det var
fruktansvärd ström när han skulle sätta tråden i en stolpe nere vid sjön, medan
jag inte hade någon och var säker på att batteriet tagit slut. Efter några
turer lokaliserades felen till en överfart ut till Lammön (ohps – tittade att
det var stängt, inte att det var ihopkopplat), och sen att grannen gjort en
öppning i min tråd när de hade häst på försommaren, som inte heller var
ikopplad. Med andra ord har djuren haft ström på ca 25% av sitt stänge i nästan
en veckas tid… Men medan vi letade ström insåg vi
också att den stora tjuren saknades… Var var han?! Han hade dock bara kommit
på efterkälke och stod inne i buskarna! Hemma vid elva och då var det väldigt
gott med en macka och en dusch. Det finns mer eller mindre roliga
bondedagar…!

Det där med stängsel är ju bara för syns skull. Denna herre kunde lätt ställa sig över tråden utan att snudda med magen. Men som Jirka så påpassligt sa: ”Klart han stannar! Han är ju rädd att fastna med pungen i strömmen!” (om det finns någon)

Igår lämpades barnen över på sin faster. Drängen, mannen och
jag gjorde årets första större ryck med ensilaget. Precis när växel var ilagd
och kopplingen på väg upp, ringde gubben från grannbyn, som jag fick gräs av
för ett par veckor sedan. Hans press hade havererat igen och han hade några
strängar liggandes. Så jag vände på steken, körde norrut och pressade den dryga balen det blev med grönfoder. Sen ner till andra gården och det
rullade på ganska bra.

Staben samlad för lunch. Lagom höjd för ståbord på balvagnen, och självklart pratas det om allt annat än jobb och väder vid måltiden (haha)

Blev att byta nätrulle också. Slet som en dåre förra året, och beklagade mig lite för honom jag köper det av! ”Men det finns ju fortfarande rullar med 2000 meter, istället för de på 3000, det kan vi ta hem till dig”, sa han då. En rulle på 1,3 m, som ska upp på 1,20:s höjd… Det spelar väldigt stor roll med 12 kg hit eller dit! Den lilla rullen jag satte dit nu var ju rena leken med sina 31 kg! – Det blev många nervösa blickar på en vimpel, när det blev svartare och svartare på himlen. Vänder vinden? Kommer det hitåt? – Mannen ska svetsa en fot till balvagnen som byggdes om från en trasig gödselspridare förra året. Det ligger dock på ”listan Sen”, och för att slippa springa ut och lägga nåt under när den ska kopplas av, drog han ihop en nödlösning!

Var hemma vid sju igen, så då blev det en sväng till
hönorna, duschen och iväg på kvällsmat och hämta hem barnen.

Bilden nere till vänster tagen i sydostlig riktning över Mosjön, de andra två ca 30 min senare över vår sjö hemma, i ritning väster

När sonen kom intassandes imorse, muttrade mannen något till
honom att ligga en stund till – mörkt och regnigt – men en titt på klockan
visade på 9:20… Sena som det var, så varför inte baka scones till frukost som
precis nu är uppätna. Klockan är halv tolv… Det är jobbigt med småbarn:)

Idag ska honungen tappas på burkar och så ser vi äntligen
hur mycket det blir!