Tre generationers boende, med gott om plats och ingen som slängt något så fyndas det en del på föräldragården. Dessa tallrikar ska ersätta våra kantstötta, tråkvita, fyrkantiga tallrikar! Varför inte sätta guldkant på tillvaron?

Mör i kroppen. Nedre delen av magen molvärker, även lite i
sidfläsket och i ryggfilén. Under eftermiddagen kom även en viss stelhet i
axlarna. Kan detta ha ett samband med att träningen började igår…?!

”Hörru, Bonden i Skärvhult”, hojtade en av tanterna på träningen igår med ett nick mot fönstret. ”Är det inte läge för dig att skynda hem och ta en bild?” Så gjorde det! Men färgen hade bleknat till all shades of blue…

…Och ingen bra bild fick jag nere från bryggan, så gick genom kohagen. 1703, sin vana trogen, i full galopp för att tvärnita en halvmeter från mig. Är tacksam att det inte är halt…

…Men mannen hade varit ute en kvart tidigare och hunnit fånga himlen! Utan kor!

Är inte för massa mumbo-jumbo-grejor, men gick faktiskt och
köpte mig en vitaminburk – extra allt – för att se om den kan råda bot på den
där uppdämda olustkänslan jag gått med i kroppen i månader. Den gör nog nytta,
för det verkar vara en hästkur! Piller stora som mina stortår med både smak och
lukt som det där Lantmännen kommer och fyller min silo med för att ge till
korna… Vi får väl se. Blir jag vegetarian och börjar springa på fyra, kanske
någon barmhärtig själ fångar in mig…

Grävt fram en gammal dörr idag. Baxat in den med karm och
allt i lagården och rest upp i dess ursprungliga hål. Fäst in och tätat
någorlunda. Allt för att ställa i ordning inför ankomsten av våra nya
gårdsmedlemmar.

Blev en sen lunch, och direkt efter den fick jag en enorm
frossa. Kan den ha något att göra med att klockan hann bli två innan det gick
att få ett hyfsat urskiljaktigt, grötigt ord från drängen? Bäddade ner mig på
soffan tio minuter, då det hade blivit så sent att jag inte ansåg det lönt att
starta ett stängslingsprojekt på tjugo minuter. Upp ur soffan och ner efter
barnen, mannen var på sin årliga ”uppskjutning” – Skjutprov inför
älgjakten. Godkänns du inte får du inte jaga med bössa.

Lagom till middagen var färdig landade helikoptern på åkern.
Lämpigt nog för trolig matpaus, och inväntande av bulklastbilar, för de drog
igång precis lagom tills vi ätit klart. Rustade med jackor och hörselskydd gick
vi bort för att titta.

Jag har aldrig varit så nära en (kalk)helikopter tidigare, och
det var en upplevelse! Jag blir ofta fascinerad av olika maskinförares
yrkesskicklighet, så även denna gång. Ner med helikoptern, landa den där bulken
på centimetern på ett släp, få linan kopplad på den andra bulken och iväg igen.
Allt på mindre än 10-15 sekunder! Imponerande! Men det är väl som när en annan
plockar balar, ungefär… Man får in tekniken när man hållit på ett tag…

Skit i deras skicklighet. Vad som träffade mer var – Vinden!
Holy Shit! Vilket lufttryck det blev när man stod precis under laddstället! Var
verkligen inte alls beredd på det första vändan han kom – men jag blev varse,
tro mig! Nu vet jag varför alla springer dubbelvikta och håller i peruken till
och från helikoptrar i filmer! Det är inte bara för att det blir bra film!
Ungarna höll ju på att blåsa bort, på riktigt. Men de vägrade gå där ifrån. Så
blåsta blev vi. I nästan alla femton ton de körde ut. Med ca 800 kilo per bulk,
på grund av vinden.

Så! Hini-hint. När jag fyller 30 inom några år så kan ju
helikopterfärd finnas på önskelistan. Jag har fått för mig att det är en häftig
upplevelse. Det har inte minskat under denna eftermiddag! (Om jag nu inte kan
få en tio meters strängläggare, eller en kombipress, vill säga. Har ju mer
nytta av det annars… Jag föredrar nyttogrejor!)

Inflygning, laddning och iväg igen. Film finns på Instagram. Ni som inte har det, googla på bondeniskarvhult, så hittar ni det.

Korna då, vad gjorde de? Jo, stod och fånglodde, nyfikna i
en strut, precis vid tråden, en hage bort. Rädd för en sketen helikopter?
Snicksnack!