En ung bondes vardag

Ordspråket som ploppade upp i huvudet kanske inte var
riktigt rätt citerat, men ironiskt nog passande. Det blev en eftermiddag där
jag är enormt tacksam för den förtidiga födseln av lillasyster. Jag må vara
galen, men en och en halv timmes linedance är rena picknicken mot att ligga på
mage i en ligghall, med båda armarna i en ko. Den ena till armbågen och den
andra till axeln. Letandes efter ben.

Kossan hade kämpat ett par timmar när vi föste in henne i en
av ligghallarna för att kolla läget. När hon la sig ner syntes det plötsligt tydligt
att den där delen av fosterhinnan som hängde ut, i själva verket var en svans. Och
inga bakben. Lös det! Men som sagt, med hela armen inkörd och ändå bara
räckvidd till kalvens has var det inte lätt att dra fram klövarna. Så det blev
till att försöka pilla in ett dragrep kring låret på kalven – den måste ju ut!
Även om jag, på riktigt, fastnade med ett par fingrar när kossan krystade till.
(Ännu ett fascinerande scenario målades upp för akuten; Äh, jag klämde av
fingrarna mellan bäckenet och hasen! Allt medan drängen stod bredvid och
skrattade.)

Å-HEJ! sa hon

Ringde efter draghjälp från mannen sekunderna innan kossan
reste sig upp och gav mig läge att sno repet kring ligghallens stomme. Det var
spännande en stund med flyttbar hall, måste jag medge. Jisses vad starka
dragare kor är! Men hallen höll, kalven drog hon ut ett par decimeter innan hon
la sig igen och maken anlände. Sen drog han några gånger och kalven släppte. Död,
givetvis. En stor, och rejält långbent, kviga från en gammal och rutinerad ko.
Kossan ligger platt på sidan så här en timme senare, har troligen en del att
återhämta. Än lever hon i alla fall, även om det kändes som läge för nödslakt
en stund innan vi fick ut kalven.

Alltid lika tråkigt,
men man kommer ju till en punkt där det gäller att rädda det som går

Gick in och bytte ut min blöt-i-ärmarna-tröja och kom ut precis
samtidigt som grusbilen kom. Imorgon lät det som att den där Gräv-lingen skulle
komma. Hans och sambo kommer över dagen om inget inträffar, och på söndag blir
det förlossning. Förlåt, menar ju födelsedagskalas – för mannen. Så helgen går
nog, denna med.

Men nu ska lillan tankas färdigt, jag igenom duschen, (om
inte annat för att tina upp de vindpinade brösten – det går inte att krypa i en ko med vinterjacka på) så ska vi ner och möta upp
familjen för middag i simhallen igen.

Trevlig helg medan jag vippar igång rörlighet och känsel i
fingrarna igen!

Och så önskar vi givetvis också ett Stort Grattis till gymnasiekamraten och sambo som fick en fin liten son vid lunchtid idag!

Startade morgonen med kattövervakning så att lillasyster
skötte sig vid ätning. Lite kul att katterna, i synnerhet hannarna var som
streck för minsta ljud sonen gav ifrån sig. Nu när det är tredje gången är de
tämligen oberörda. ”Det som inte dödar härdar”

Packade ihop oss och stack ner till andra gården, hela
familjen. Drog ut ståltråd i ett permanentstänge och klubbade ner ostadiga
stolpar, och bytte ut ett par dåliga. Slutligen rullade vi upp lite tråd som
inte kom bort i höstas… Skäms på mig! Barnen sprang runt på åkrarna och dök
slutligen ner i en vägtrumma (och nej, det var ingen idé mamman stöttade). De
drog upp gammalt gräs och släppte i bäcken, dels för att mata fiskarna, och
dels för att se hur långt under vägen de kunde följa sjögången. Nästan så att
jag blev lite nervös mellan varven… Skönt att en satt i säkert förvar under jackan, även om det var lite knepigt att slå ner stolparna.

Det är inte heller några som helst problem att stoppa in
hela familjen i Navaran. Självklart fanns inte detta med på önskelistan då den
införskaffades i höstas. Joodå, så var det visst. Skulle kanske ha den som
familjebil istället för Avensisen. Gott om plats både fram och bak och på
mitten!

Hem och körde förbi husen för en titt på djuren, och hittade
en herefordkalv! Ringde på drängen medan jag och mannen omringade dem med vår
nyss upprullade tråd. Fick läge att peta över fyra andra kor i väntan på
drängen, så de rök in i kalvhagen i väntan på nedkomst. Ko och kalv lastades
upp på kärran. Kvigkalven vägdes till 48 kilo, märktes och släpptes ut.

Mannen gick ut efter vår lunch som blev middag klockan 15
(!) och gjorde plogen färdig. Han och lillhönan tog även eftermiddagen i
lagården då de var ute och redo.

Får igen för min smitning igår – mannen är iväg idag, som de
flesta torsdagar. Men barnen är i säng och lillan ligger jämte mig i soffan och
vet inte om hon ska sova eller greja, så hon gör lite av varje.

Napp med barn…

Ett samtal i söndags eftermiddag gällde ett besök på måndag förmiddag. Förmiddag klockan sju är chockerande tidigt, anser jag, men så var det! Och när jag ändå var uppjagad ur sängen så tog jag lagårdspasset, för första gången på nästan tre veckor. Kändes ganska invant, men det var smidigare att ta sig i och ur traktorn med fungerande vänsterben!Dagis!

Herefordkossan kalvade faktiskt på morgonen! En tjurkalv på 44 kilo. Vägning och märkning hanns med före middag hos Mormor och Morfar följt av Bokbussen. Bara älskar att gubben på 78 tycker det är jobbigt att böja sig ner för att leta böcker och löser det med att krypa istället:)

Tisdagen blev (äntligen) en heldag i skogen för mannen. Jag och barnen åkte för vägning av lillasyster, sen handling och lunch hos min moster. Lillasyster landade på hela 2740g, en ökning med 410gram sedan hon låg som lägst ett par dagar gammal!

Let’s buzz! Så går det när Momo shoppar loss i Ullared

Väck ungen, bad jag. Det gick sådär…

Idag är hon redan tre veckor gammal! En bebis och 19 kalvar på strax över tre veckor! Och så frågar alla hur vi mår! Vi har knappast tillfälle att INTE må bra!

Tillräckligt bra för att ikväll bli galningsförklarad! Jag tankade i lillan samtidigt som vi åt middag (kallas pedagogiskt ätande, har jag hört), körde ner de stora barnen till Onsdagsträff och stack sedan själv på linedance! (Är du Galen? Du förlöstes för tre veckor sedan! utbrast mor i telefon på väg hem) Jaja, men det var skitkul! Repetition idag, men en halv termins danser, plus några från förra terminen, gjorde mig rejält såsig i huvudet med en kvart kvar. Nöjde mig med en degradering från trea till tvåa, det räcker för tillfället.

Mannen fick prova på livet som trebarnsfar; med några minuter kvar för att hämta de stora var det dags att förpacka den lilla. Men först – det klassiska, kladdiga blöjbytet. (Hon löste det i lördags senast, så inte helt oväntat kanske…!) Resultatet var färdigklädda barn i kyrkan som väntade på att bli hämtade. Sedan var det då dags för läggning av de två, med en lite missnöjd liten. Sedan underhåll med den icke-välsmakande nappen tills maten pallrade sig av hemåt! Åja, det är inte mer synd om papporna än mammorna! (säger jag som alltid har maten till hands…) Och nej, jag är oansvarig nog att inte ringa hem för att kolla läget när jag är borta ett par timmar! Alla lever, det är det viktigaste, sen att någon surar en stund är ju inte hela världen!

Nu ska lillan tankas en sista gång. Och jag räknar inte med liknande natt i natt. (Mat 22:30, 4:30 o 8:30! Nej, vi kör inte varannan timme här!)Mannen börjat byta skär på plogen. Det syns!

Jodå, vi lever, trots tystnaden!

Har fullt upp med barn, bebis, kalvar och ingenting!

En ko med kalv är inlåsta då kalven inte fattat att äta.
Bråkade med det igår. Fick avbryta mitt bak och min icke-påbörjade middag och
rusa ut för att dra in ko och kalv i ligghallen med mannen och drängen. Barnen
lämnades inne med sovandes lillasyster. När jag kom in igen var huset fullt med
folk; Mor och B hade, som tur var kommit först, och precis schasat iväg ett
annat par som kommit förbi för att hämta grejor. Svägerska, svåger och en av
barnens storkusiner stod i vardagsrummet och tittade på lillan då de skulle
hämta den gemensamma släpen. Mitt bak stod halvfärdigt och maten var
fortfarande inte påbörjad! Tjo, bara att reda ut situationen!

Heldag igår alltså med Mor och B. Presenter till barnen och
två kassar beställningsvaror från Ullared medföljde. Kostade mig några
kartonger ägg, så en ganska bra deal för min del! På eftermiddagsfika kom B:s
dotter med sambo förbi.

Lillasysters arm vs
B:s tumme

En tur ute i fantastiskt vårväder visade att tre av våra
fyra bisamhällen var ute och flög! Det fjärde har troligen strukit med, vilket
inte varit oväntat heller. Och sanningen att säga var det ”rätt”
samhälle – kopiösa mängder med bin, och inte ett uns till honung på hela
säsongen. Dessutom bet de så prydligt ihjäl drottningen vi bytte till, och drog
fram en egen, precis lika värdelös som den tidigare!

Sjuttonde kalven kom idag! Fick en i fredags som ingen kändes vid. Sånt där fantastiskt pokerface på alla korna. Tack och lov i ”rätt” hage, då det hade varit väldigt svårt att välja ut en ko att ta med från den andra! Kalven märktes, sen sprang den efter mannen och sonen som gjorde det. Slutade med att sonen gick med den i koppel tillbaka till flocken, där den misstänkta 1686 gav sig till känna som moder. Och den där hereforden (med rumpan) som kördes
över vägen i onsdags har fortfarande inte kalvat, trots att hon gjorde det
igår. Sa jag i alla fall. Hon låg platt på sidan, totalt uppsvälld med alla ben
i vädret och flåsade. Ännu ingenting! Och den där i ligghallen har fattat att
äta på en spene. Kossan har ett enormt juver, vilket talar emot henne, och dessutom
sumpade hon sin sista chans då hon gick till attack igår. Fick en smäll i höften
innan jag lyckades klippa tillbaka. Hon har varnat många gånger, så det var inte helt oväntat, men denna gång
gick hon för långt. Det blir slakt till hösten! Man ska vara snäll vid bonden
som är ganska liten mot 800 kilo köttko.

Denna andrakalvande
hereford, nr 2, behöver inte slaktas i första taget. Oerhört snäll ko och
mamma. Här har hon dessutom hittat en ”torr” fläck till sin kalv!

Idag har vi fått ”välkomstfika” hos sömmerskegrannen.
Hon bakade tårta till de andra två också, så extra kul att även lillan fått en
egen tårta att rama in (om nu mamman råkar ta itu med att även rama in
lillhönans bild…)

Sonen löste lillsyrrans tröga cykling idag. Ett gammalt
bomullsband bands mellan hans cykel och hennes trehjuling. Gick bra tills han
fick upp farten och hennes små ben inte hängde med tramporna. Tänk er Anja
Pärsons ”sälen”. Typ. Och mer än en gång, under glada tillrop! Film
finns på @bondeniskarvhult.

Nu drar vi igång en ny vecka med lite bebisbombning

Pappa lyxade till det
idag med riktiga badbaljan och vad hon njöt. Tills han tog upp henne…

Kissen tar det där med
sängamning med ro och här kommer en annan som fattat hur det går till…

Internationella kvinnodagen. Den firade vi med en äkta
herefordkviga på (snåla) 37 kilo. Precis i lagom tid för att vi skulla hinna
med vägning och märkning innan lagård, barn, middag, Onsdagsträff för barnen,
älgmöte för mannen… Ni fattar. Hon klämde ut den vid lämplig tidpunkt!

Lillan firade sin tvåveckorsdag med ett första bad hemma. Iddes
inte krångla, så fyllde handfatet i badrummet med vatten, och petade ner ungen.
Sovandes… Men när hon kom upp blev det nog kallt för då vaknade hon!

Idag är det även en annan årsdag – Fyra år sedan jag
fimpade. Glasögonen alltså! Efter första graviditeten hände något i kroppen
(hormonförändring fick jag som förklaring) så att linser inte funkade sen. Max
en timme sen var det som några kubik grus under locken och ett totalt elände
att få ur linserna. Metoden som krävdes för mina torra ögon utlovade som bäst
glasögonsyn. Vid återbesöket tre månader senare såg jag fyra rader utöver de
jag såg med glasögon. Som optikern sa: Höger öga har blivit fantastiskt bra.
Vänster har ”bara” blivit jättebra. Win-win – inga glasögon på
sniskan, eller var skitiga, som gav kronisk huvudvärk. Inga skalmar som skavde
bakom öronen OCH satt snett med hörselskydd på. Plus en bättre syn! Men jo, det
händer att jag ångrar mig. Då jag extremt sällan sminkar mig, gav glasögonen en
brytning och lite färg till ansiktet! Dessutom så tog glasögonen smällen när en
kosvans kom flygandes! (Dum ursäkt, jag vet) Denna risk har dock minimerats
rejält sen mjölkkorna försvann från gården.

En hereford som kördes
över vägen idag. Hon närmar sig kalvning nu…

Skulle sy en doptavla
till bebisen så här med en månad kvar (har gjort det till de andra två). Lagom
sysselsättning framför TV:n liksom. Men vi hade väl tänkt att den skulle kunna
komma nu som först, men då hon hade andra planer får jag väl sätta mig nu
istället…

Sonen hämtades och hälsade på i skolan. Det första han
berättade: ”Vet du mamma, i skolan måste man räcka upp handen om man vill
fråga något!” – Jaså du, är det så att man också ska sitta tyst och vänta
på sin tur? ”HUR visste du DET?!”

Här ligger hon och kan
inget annat…

Inte många knop gjorda idag. Eller, inte för min del i alla
fall. Mannen har halmat ligghallarna igen och svetsat en trasig båsavskiljare i
lagården bland annat.

Småflickorna följde med till lagården. Gick och gjorde mitt
med lillan på magen när vi plötsligt hörde lillhönan hojta till: ”Jag
sklapaj idag!” Så gick hon med gödselskrapan mellan benen på kvigorna! Puh,
sa jag! Skitgulligt men inget att rekommendera… Hon fick snällt skaka galler
en stund i buren sen. Då hon förvandlats till en bisonoxetjur (det lättaste
ordet för en treåring att komma på…)

Lillhönan släpptes ut och skickades iväg till mjölkrummet
med drängens fru. Drängen, mannen och jag tog itu med att flytta de fem
kvigorna/kossan från gamla lagårdsdelen till platserna där herefordtjurarna
stod. Nu när mellangrinden var svetsad (igen) och allt. Fyra bruna och en
svart. Vi kunde nog flytta de bruna fem sex gånger för att det skulle ta lika
lång tid som att flytta den svarta… Nu får de foder samtidigt som spaltboxarna, så ett ösa/häva-tempo borta.

Lillasyster tog sin första utvändiga
djurkarusell med ro, sovandes i selen (och Ja, jag var försiktigt. Som vanligt)

Vill bara visa att hon
har några vakna minuter per dag

Vi napptränar för
fullt. Allt för att slippa ha henne hängandes konstant nu när suget kommit
igång. Dessutom visar hon vissa tendenser till att ta tummen… Hemska tanke,
hur slänger man bort den?! Men det går, som synes, lite bättre för varje dag!

Det sista mannen frågade igår var ”Hur många kalvar
imorgon?” En, svarade jag. På ”fel” sida vägen. Av 1665!

Det första jag hörde imorse var: ”Kvigkalv i
ligghallen. Av 1665!” (Dagens enda) Dessutom kom det en decimeter snö i natt (med blåst och elände), och att ta
sig upp med traktorn i uppförsbacke, total lervälling med ett snötäcke var en
utmaning för gubbsen. Sen var det en massa goja på traktorn så att kroken inte låst
ordentligt. Detta resulterade till att kärran blev ståendes tvärs över vägen
medan traktorn fortsatte några meter in i kalvhagen! Tur det är på hemmaplan i
såna lägen. Sonen hängde på kökssoffan och händelsen gjorde hans dag!

Sen var det dags att åka med lillan till BVC. Lillhönan
skulle med till varje pris för att se vad sköterskan skulle göra med
lillasyster. ”Vi ska väga henne!” klargjorde hon för sköterskan så
fort vi blev inkallade. 2600 gram betyder en ökning med 135 gram sen i onsdags,
så alla var nöjda. Födelsevikten spräckt med 45 gram! Rätat ut sig har hon också gjort, +1,4 cm sen födseln för
tolv dagar sedan.

Tolv dagar ja, hög tid för en premiär i lagården också! Grävde
fram lagårdsvagnen från garaget i förrgår för att det värsta dammet skulle regna av när
klädseln hamnade i tvättmaskinen, men nu var hela chassit nersnöat istället. Sittdelen
togs in i (den varma och goa) tvättstugan för att torka och suffletten grävdes
fram ur snödrivan för att hamna i såpavatten i badbaljan.

Så när pappa var på föräldragården och plogade vägen så
klädde vi andra på oss, satte lillasyster i bärselen och tog ett pass i
lagården alla fyra(!). Men det tog på krafterna, sa lillan, som sov sig igenom
hela alltet, med alla invanda ljud och rörelser fast på utsidan. Och fortsatte inne sen…

De stora barnen är nattade, mannen iväg på nåt möte och jag
har lillan jämte mig i soffan. Det blir till att ställa klockan imorgon, sonen
ska åka till skolan och hälsa på.

Säkert positionen i
magen, för det är samma stil oavsett om man sitter eller ligger

Då var det söndag igen! En vecka efter utskrivning och det
känns som om vi aldrig varit utan lillasyster! Mannen har fortsatt att ta
mornarna i lagården, jag får väl snart rycka upp mig ur bingen på morgonkvisten
och bruka allvar. Men de där två tre timmarna extra gör oerhört mycket. Det där
med att vila dagtid får endast ses som en bonus om det blir av/hinns med! Mannen
hittade en kalv imorse som lastade upp och (förhoppningsvis rätt) kossa fick
följa med över vägen. 10 styck på 14 dagar. Skönt att min egen kalvning är
över, det underlättar nu! Men det blev logistikkrock med en unge inne och två i
lagården när vi båda behövdes ute. Bara att vänja sig antar jag!

De stora barnen följde med till lagården på eftermiddagen
och mannen lämnades med lillan inne. Dock blev han utringd när jag tog rundan
ner till ligghallen och hittade en kalv där. Hereford, så en som skulle vägas
också. Bonus på grädden var att två kor till, varav en med rejäl rumpa och flytningar
var i hallen också. Win-win! Ko och kalv låstes in i framdelen av
kreaturskärran och de två andra korna i bakdelen för överflytt. Mycket
smidigare om de kalvar på ”rätt” sida vägen. Nästa projekt innefattar
1665, kom ihåg numret!

Det står i
rasbeskrivningen att Hereford är bra mödrar, måna om sin kalv utan fara för
skötaren. Det stämmer, för hon visade tydlig ovilja mot att släppa andra kor
intill sin kalv, men det var ingen som helst fara för oss. Moderskärleken
kanske jag tycker kunde justeras lite dock…

Efter röjningar i tvättstugan och test av inställningen på
elementet så har lillan fått sin låda till garderob där, en ynklig skara med
kläder som passar. (Säger inte detta heller, men tur för oss att hon varken
verkar vara ett bajs- eller kräkbarn som kräver mängder kläder varje dag. Men
det hinner väl ändras…!) Funkar värmen flyttar skötbädden ut från
vardagrumsgolvet till bänken imorgon.

Imorgon blir det även besiktning av lillan på BVC. Får väl
se om det finns nån kvalitet i maten, eller om det bara är kvantitet som finns…