En ung bondes vardag

Då var vi tillbaka sen ett dygn. Tog en helg med
mamma/mormor-vård. Lite lagom eremitliv i tysthet. Har knappt lämnat deras hus
under helgen, än mindre träffat nån. Mors B och sonen åkte i och för sig till
bygghandeln och tillbringade sedan en del tid i snickarboden med projekt. Allt
hanns inte med, så det verkar ha blivit hemläxa för B!

En liten tur på utflykt blev det. För variationens skull
gick vi inte Vilse-stigen, utan Mulle-stigen. Och hamnade Vilse… Mitt i
ingenstans tog stigen slut, sätt er och grilla korv eller fika, typ. Inte en
markering tillbaka eller nåt. Inte var vi så långt bort, men ändå. Man går inte
så fort på barnens hinderbana, med barn, men en härlig offroadtur med
barnvagnen fick upp pulsen lite ändå (undra på att du har smygpunka på ett
däck, muttrade Mor) Skitkul sånt där. Bebisen – totalt oberörd. Rätt vagn för
projektet med andra ord! Ska dock erkänna att jag delade den på två när vi
skulle klättra över en stengärdsgård!

När det begav sig hemåt slocknade lillhönan redan efter två
mil ungefär, så mitt på mitten av resan fick det bli en glass-, bus- och
väckningspaus. Passade även på att tanka i den lilla lite för att inte krocka
med hennes matklocka längre fram, och fann mig utstirrad av en kines (tror jag
det var…) som kom med en busslass landsmän. Glo du, tänkte jag. Jag skäms
inte för att amma på en nästan tom uteservering på McDonalds längs E4:an. När
jag reste mig för att slänga skräpet kom hon fram till mig och sa nåt i stil
med: ”Nischi, naschi bebe”, upprepade det och visade upp fingrarna, stannade
viftandes mellan tre och fyra. Jag höll upp tre varpå hon gjorde det där
superkvinnliga – handen på bröstet och en suck. (Det slog mig inte förrän långt
senare att hon kanske syftade på tre veckor, jag på tre månader…!) Direkt
pekade hon på de två större barnen, som nu var på väg uppför rutschkanan,
bebisen och höll upp tre fingrar och pekade på mig. Jag nickade och svarade med
tre, då hon klappade i händerna lite, log och gick iväg… Skumt! Lika skumt
som att jag satt i inhägnaden, fortfarande ammandes, när en kvinna hojtade till
utanför; ”Kan du hålla koll så ingen tar min hund medan jag går på toa?!”
med en gest mot en V90 med öppen bagagelucka. Eh… ja… Men hur vet du att
inte jag passar på att ta den? Eller rycker med axlarna mot hennes
”make” som tog hunden på promenad?! Hon hade som tur var kuriosa nog
att ”tacka för hjälpen” när hon kom ut med en skål vatten minuterna
senare. Jag måste skaffa mig en tuffare look, känner jag.

Vi rullade vidare mot vår ”hemstad” och svängde in
på ett sjukhusbesök – hos drängen. Han som varit förkyld några dagar mådde
plötsligt sämre, fick tid på vårdcentralen i torsdags och togs därifrån i
ambulans till akuten med kraftig lunginflammation och urusel syresättning. En snäll sjuksköterska försåg barnen med varsitt bandage och en spruta på hemvägen. (Vilken tur att jag fick detta, Alice är kanske sjuk imorgon”, sa lillhönan om sin docka.)

Idag dök inga snickare upp. Istället bäddade vi ner drängens
fru med dunderförkylning och feber, fixade hennes ärende på väg till stan och
vidare till revisorn som gjorde klart att jag dragit momsen på firmabilen –
vilket jag tydligen inte fick – och tvingas betala tillbaka den. Man får visst
bara dra momsen på bilar som är givna arbetare, det vill säga antingen med
skåp, luftspalt mellan hytt och skåp, eller flakbilar… Jag bad henne googla
bilder på Nissan Navara och återkomma… Därefter blev det en snabbis på rean –
en liten skuttar igen i storlek och med ett närstående blöjstorleksbyte lär
flertalet bodys krympa. Med eller utan igelkott… Och nej, det var inte mitt verk, jag bara förevigade det!

Sen togs loven kring sjukhuset och fiskade upp drängen som
blivit utskriven.

Då vi fått ett så stort kök som vi är rädda att gå vilse i, använder
vi det endast som beredningskök och utforskar det där med ”compact
living” i vardagsrummet. Inga snickare idag. Hoppas de kommer imorgon så
vi kommer igång med spacklande och takspikning snart!

Har varit ute och återställt familjeskicket i bilen. Stolarna
fick stryka på foten under stadsresan, disken i köket väntar tillsammans med
skåpplocket jag börjat med, och nyss gjordes ett försök att natta den lilla
tidigare, vilket inte riktigt lyckades, öronen flaxar fortfarande! Hon sover nu
tio-elva timmar i stöten på natten (jo, jag är rejält mjölkenödig när vi
vaknar) och ser det som mer praktiskt om hon vaknar och väcker mig på morgonen,
istället för att jag ska väcka henne kring halv niotiden! Fick ikull henne kring nio nu, så kanske hon vaknar lite mer normalt imorgon.Sov gott!

”Är det okej om jag flyttar köksfönstret?” frågade
snickaren igår. Visst svarade jag och gick till lagården. Och kom in i ett rum
utan vägg! Jäklar i det. Inte har jag på åtta år fattat vilket panoramafönster
vi hade i köket! Väggen rök. Det som skulle ske på måndag – därav hann jag inte
plocka undan nåt… Då får de ta kaoset! Vi skulle ju åka ”tidigt” till stan, skippa lagård och allt för att komma hem i god tid och tömma köket under kvällen. Men det sket sig på alla plan!

Klockan sju imorse var det full speed med elektriker och snickare
som satte balken i taket. Fyra meter hål med försvunnen bärande vägg måste säkras!
Innan frukost var samtliga borta. I bästa fall kommer elektrikern under dagen
och gör klart, och snickarna fortsätter på måndag. Hoppas vi!

Igår kväll lämnades de stora barnen ännu en gång hos Mormor
och Morfar. Vi andra tre körde upp till staden och gjorde finjusteringar och
beställde köket. Lyxade sedan till det inne i stan med en middag för 2 (2,5, dessutom var vi ju redan sena),
och blev därför väääääldigt sena att hämta barnen. Men alla var i säng före
midnatt! Kanske att barnen sover under de förestående timmarna i bilen. En tur som
kunde tagit en ände med förskräckelse innan den hunnit börja, men mer om det
senare. Nu lämnar jag över ansvaret och röran till någon annan!

Och nu kom precis ”eläckten” och bebisen är färdig vilken sekund som helst! Trevlig helg! (Jag ska sova!)

Och så blev jag precis nerkräkt över hela ryggen, så får svida om! Och torka av soffan. Tur det var hemma!

I en tidning från min morbrors barndom som man läst om och
om igen – det hörde liksom till när man var hos Mormor och Morfar på loven! –
var Kronblom och Malin på besök i London. Kronblom jämförde bussarna i London
med den i Vinkelboda. Hemma gick bussen en minut i tretton. Precis som i London
– ett i ett. Därav rubriken. Precis så går det här hemma.

Elektrikern fick ett sms igår om när han beräknades komma:
7.00. Ok, jag är uppe. Bara det att han åkte hemifrån samma tid som vanligt,
och tog oss på vägen. Därav stod han i hallen kvart i sju! Sa att de river
väggen idag. Jag opponerade mig – ”tidigast i slutet av veckan” är
inte på onsdagen hävdade jag. Så jag har inte plockat i ordning nåt. – Ser det,
gör det idag så kommer jag imorgon!

Han försvann och några minuter senare kom snickarna: Vet du
när elektrikern skulle komma idag? Eh… Han har redan varit här, men vände i
dörren!

Jaha, och vad ska vi göra då när han måste dra elen i den
nya innan vi går vidare…?!

Reglat inför
inneskivor, el framdraget och gipsat sovrumstak!

Elektrikern skickade en annan kille som gjorde jobbet innan
lunch.

Igår bokade jag besiktningstid på Navaran. Skulle göras
innan mitten på juni så då passar ju en regnig dag?! Relativt tidigt, så det
inte stör något. Ljushuvudet bokade tid 9.40. Med stängt dagis och maken på
jobbet. Hemma med lagård och tre barn, elektriker och snickare… Det gick. Men
det blev sannerligen ingen lång frukost!

Hem för lite mer att äta, instruera elektrikern (eller
läckten, som lillhönan sa) och iväg till stan för att proviantera plastbackar
och flyttkartonger.

Sonen ville få kontakt
med pappa på gräsklipparen! ”Denna gång fick jag till och med S:et på rätt
håll! Eller…?!)

Imorgon försvinner vårt köksfönster (eftersom det inte hände
idag) sen blir det väl till att flytta ner i kartonger innan helgen då jag och
barnen smiter ifrån livet lite.

Det som jag absolut inte gjorde igår när jag åkte på lunch
med samhällstjejerna och var hemma klockan sju…

Bebisen har fått en ny
kompis, tillika den okända tvillingen! Skitkul!

Rhododendronen börjar
gå i blom

Ett ryck gjordes äntligen så jag och sonen fick petat ner
potatis och lök i landet! Bättre sent än aldrig, som det bekant heter. Precis
när sista biten på kupan hackades upp började det stänka. Sen kom elva
välsignade millimeter! Sätt en nolla efter och låt den summan komma innan
midsommar! Minst! Maken var vid tillfället och visade upp föräldragården för
ett intresserat par. Och de flyttar in i slutet av sommaren! Tummen upp! Nu ska
bara Projekt Tömmas flyttas upp några hack på sen-listan, men det är bara att
doppa i fotogen och tända blåslampan så brukar det gå rätt bra. Vi har ju inget
annat för oss, menar jag…

Föste ihop de två korna utan kalv till de tre kvigorna och
den halta tjuren. Pojken är svullen nere i foten med stöder på benet, äter och
har en rejält bra fart framåt om han bara vill. Måtte han bara stukat det
rejält och rätta sig till!

Precis när vi satt oss för middag kom min moster och man
förbi – de ”fick tid över i regnet” och var nyfikna på bygget. Spontanbesök
är alltid uppskattat!

Igår isolerades väggarna och skivor kom på plats i taket. Det
rullar på! Imorgon kommer elektrikern och tittar och troligtvis kopplar han
bort elen i nuvarande väggen.

Vi tog oss en tur till Mormor och Morfar och ännu ett besök
på Bokbussen. Hela familjen faktiskt. Svängde sedan förbi på ett annat ställe
och lämnade ett skott från en buske från föräldragården.

Gräv-lingen kom för att leta rör, men efter bara en
halvmeter i backen möttes han av stigande vatten och två fulla brunnar. Så det
blev att koppla på gödseltunnan och suga brunnarna tomma innan han började. Tur man har resurserna och stor trädgård… Där
skedde också en episod. Sonen höll på att kissa på sig och vi andra lever
ungefär tio år längre; Slangen skulle av tunnan, men det nöp så den satt ganska
fast. Vi vågade inte köra iväg tunnan och släpa slangen ur brunnen. Mannen tog
ett rejält kramtag om ormen och ryckte till. Smack! Rätt i axeln på drängen som
stod bredvid. Han dyblöt på halva bröstet (Tur att det bara var
”vatten”!) ”Farligt att ha maken i närheten av tunnan”,
konstaterade drängen, som tidigare i våras fick sig en dask gödsel på benen när
mannen pillade på nåt i utloppet. Drängen vände sig om för att gå till
traktorn, och stötte i handtaget till luckan från vilken slangen nyss kopplats
av. PLASK!!!! sa det över maken från låren och ner, när den öppnades ett par
centimeter. Med närmre fem kubik i tunnan var det ganska bra tryck ut…! Så
lät de udda vara jämt. Drängen plockade upp sin jacka han lagt på marken, den
hade nu ändrat färg och vikt. Mannen släpade upp slangen på tunnans sida och
gick sedan för att krama ur strumporna…

Ungefär tre meter senare vände Gräv-lingen om maskinen och
såg att det sprutade motorolja från den. Där och då bestämde maken sig för att
följa med på en ledig stund. Gräv-lingen fick istället för att gräva lägga fyra timmar på att
skruva på maskinen innan han kunde fortsätta. Och rören? De hittade han inte.
Endast små fragment på decimeterstora halvmånar… Men nu ligger det nytt, och
gräsmattan är slät som en söndag! Rören ja… Det svarta i bild…

När lillan var nattad tog jag en tur runt sjön, lämnade
tillbaka snabeln jag lånade av Prästabonden vid sådden, slänga skräp i
återvinningen och lämna ut en kram till en som behövde det på hemväg.

Nu vankas det frukost, sen ska det fixas lite mat att ta
med. Surdegsbrödet ska i ugnen och sen sticker jag och träffar
samhällstjejerna.

Trevlig nationaldag!

Snickarna valde att sätta dörr i fönstret ut och inte där dörren in ska vara, då de vill undvika spring i huset för den lillas skull. Som synes har hon väldiga bekymmer med att de satte motorsågen i hoffset när hon låg och sov…

Igår var en sån där dag utan allt för många knop. Kände mig
inte riktigt hundra, frusen och skallebank. Sen var maken på upptåg mer eller
mindre halva dagen också, så jag luffade runt som lyxhustru i pyjamasbyxor mest
hela dagen (inte i lagården dock). Lite hastigt påkommet efter ännu en
diskussion med snickarna, lämpades de stora barnen över på Morfar och den lilla
följde med till staden i norr och Ikea. Uppe två timmar före stängning och tre
kvart innan lyckades vi äntligen ragga upp en köksexpert som finlirade på det
kök vi själva pillat upp lite då och då. Fem över åtta var vi klara för nu,
lite mer klarhet och lite mer funderingar. Eskorterades mellan
securitasvakterna av personalen och kom ut på den i stort sett övergivna megaparkeringen.
På mitten stod vår silvergrå kombi, och vi hade inga som helst problem att
hitta raden den stod på!

Lite mat på hemvägen och sedan plocka upp två trötta barn i
pyjamas på hemvägen.

Idag tassade jag (!) upp först. En tur till lagården och
inne ungefär samtidigt som familjen vaknade. Efter frukost tog mannen en tur
med motorsågen runt en hage utanför brukssamhället, och sedan lastade vi upp de
sista kalvarna hemma. Släppte dem, förmanade grannen där att ringa om det
strular, inte skicka sms, och sedan hem för att hämta nästa lass till
hjorthägnet. Rörigt till tusen i lagården när elva djur släpptes lösa för att fösas
upp på kärran sen. Den som passar så preciiiiiis i lagårdsdörren.Ut med dem
och sen släpptes fyra andra ut, tre stora kvigor och en tjur som ska gå med två
kor som hade döda kalvar. MEN! Givetvis tog tjuren ett jättesprång, landade
illa och sopade magen i backen för att sedan ta sig upp och vara väldigt rädd
om sitt högra framben. Typiskt! Kvigorna är snälla, men jag vet att den ena kon
är en riktigt dominant djävul, så korna får gå ensamma tills jag vet vad som
måste göras med killen. Håll tummarna för honom! Visst börjar det sina i
frysen, men jag önskar inte att lägga en av de dyraste, nyaste tjurarna jag har
där! Aja…

Korna hemma flyttades över vägen. Dagens tjurkalv märktes. Mannen
är nu och tittar till de nyutsläppta gängen, och drog vidare till föräldragården.
Barnen nattade och jag sitter med en något jätteförsummad bebis i famnen. Hon
som sovit (hoppas jag innerligt) i vagnen på altanen under alla de timmar resten av familjen
befunnit sig på annan ort och grejat med djur… Får röja i köket imorgon. Inte
ens jag har hjärta att slå av öronen efter en sån här dag. Ska ta en vals med
duschslangen när den lilla ätit färdigt, sen lockar sängen väldigt mycket. Har
en kalljäsningsdeg på diskbänken så frukostbrödet är räddat. Önskar lite sämre
väder framöver så frysen kan fyllas med både den ena och andra (dock inte min
dyra tjur!). Gräv-lingen var och lämnade maskinen här idag. På måndag river han
upp trädgården. Verkar finnas viss risk för läckage någonstans – det upphör
aldrig att rinna från rören så den ena brunnen var ”full” av vatten
igen, den som var heltom för två dygn sedan. Känns inte riktigt bra. Ibland
hade man önskat kommunalt och/eller lägenhet. Som jag sa för ett par dagar
sedan – varför har man inte en liten vanlig villatomt? Då blir man ju faktiskt
färdig med något! Men sen stod jag idag och tittade på mina betande djur, i
gröngräset med solen i pälsen och sjön i bakgrunden. Man har det ju jäkligt
fint faktiskt. Trots allt. Sen återkom verkligheten…. Skämt å sido.

Han e grann, Party!

Jag undrar om det är bålgetingarna som håller på att boa i
pipan till vår vedspis. Är det det ska jag röka upp dem direkt! Är det några vilsekomna
humlor måste jag låta bli. Får väl sätta mig på nocken och spana!

Igår levererade jag och bebisen sex djur till Morfar och tre
till ett annat ställe en bit därifrån. En timme i traktorn på vardera håll,
snack och fika på båda ställena så blev det ganska sent innan vi var hemma
igen! 75 djur ivägkörda på bete och tjugofem som ska gå hemma. Nu får jag ta
mig i kragen i helgen och hiva iväg resten.

En bokad tid i samhället idag resulterade i en hastigt påkommen
lunch med samhällstjejerna! Minst tre av fyra hade egentligen inte tid, men alla
behövde ju äta! Så det blev en snabbis på dryga timmen innan ”värdinnan”
behövde sticka på jobb. Jag och lillan på en proviantering och sedan hem till
vagnen för hennes del, och stängsling för min del. Lillhönan var på dagis.

Under min bortavaro hade snickarna byggt in bygget, så nu
äre kvälla i köket! Och suddiga kor, jag blev nästan rädd en stund tills jag
insåg att de täckt fönstergluggarna med plast! Inte jag som fått solsting!

Vidare har vi hittat nya projekt; en avloppsledning som
havererat! Mellan de två gamla brunnarna och den tredje nyare. Tjoho!
Gräv-lingen kommer och tittar imorgon. Blir väl till att gräva upp en del av
trädgården bakom stora huset då. Jippi! säger jag. Tänk vad många kvadratmeter
mindre gräs det blir att klippa ett tag! Och så kan kanske skopan råka
jämna till lite när den ändå är där, tänker jag.

”Jag tycker det
är så himla kul att hjälpa till! Ska jag hämta spaden så vi kan kantskära?”

Slamsugaren fick komma idag igen, slutet av mars var han
sist, men då drängen bad mannen lyfta på brunnslocket eftersom det strulat lite
med avloppen i stora huset, möttes han av fulla brunnar! Inte bra! Lånade lite
rörmokargrejor, sånt som inte lånas ut egentligen – om man inte har rätt
kontakter, och gjorde ett test på att spola ledningen. På ena hållet gick det
så långt slangen räckte, på andra hållet inte alls. Och att lägga massa energi
på sextio år gamla cementrör gör vi inte! Men amma och rensa ogräs, det går!

Kvällen, där jag tänkt städa efter snickarna, och mannen åka
på ledaraktivitet tillbringades således till att hänga över brunnarna. Städa
får jag göra en annan gång, nu ids jag inte. Fördelen är ju att man inte
behöver skämmas då inte heller någon annan
lär ta arbetet ifrån en.

Välkomna till vårt nya
kök! Sovrummet får ha en dörr så länge, likaså andravåning då det blir ett
vinterprojekt att fixa där.

God natt!