Idag tänker jag fatta mig kort. Låta bilderna tala mer än mina ord. För ovanlighetens skull! En bra helg. På flera sätt. Fått lite gjort och mycket kvar. Stora barn och föräldrar i skogen för utegran och granris.

Laddar för en fullpreppad vecka. Tur vi precis var i gråa, tråkiga november när inget händer, så vi fått vila upp oss…?!! Vissa punkter kändes väl så där, så tur att man inte datar en bonde!!

Tomteblossens föregångare…

När ungen kryper ifrån byxorna är det kanske bara att inse att de får läggas undan ett tag till…

Björn-ackerad! Sen ställer Kissen upp för det där som inom pedagogikens värld kallas samätning… Tur katten räddar situationen där föräldrarna misslyckas!

Tankarna flyger och far i vanlig ordning. Kring advent säger ju en del att man ska tänka lite extra på de som inte finns med oss längre. Tänker på livet. Hur det kunde varit. Hur det kan bli. Tur vi inte vet vad som väntar. Tänker på hur glad och tacksam man dagligen måste påminna sig om att vara, för allt det fina man faktiskt har. Tänker på hur få förunnat det är att dela över sextio år av livet, för att sedan, bokstavligen, gå i graven med bara några få dagars mellanrum. Tankarna går till de närmaste. Vila i frid, E och J.