Någon kom på att ett
sängbord fanns inom räckhåll. Men det där med telefonande ska väl börjas i
tid…
Julfest med skolan i tisdagskväll. Julspel och lucia i
kyrkan. Vilken nostalgi. I byn jag växte upp var det lite tradition att man
åkte till kyrkan på luciakvällen, fullsatt, minst två gånger, (rymde den 450
pers?!) och ett tåg på ungefär femtio körtjejer. Mänger av stämmor och så denna
stora kyrkas akustik. Ah, det var till att drömma sig bort där en stund. Barnen
var duktiga de också! Icke att förglömma.

Dagens luciatåg var betydligt mindre, och innehöll väldigt
lite sång, även om det lyckades med lite stämmor här och var. Dagislucian.

Tittut!
Höll lillhönan hemma idag. (Dagis ringde och välkomnade ner till utomhuslucian ändå) Startade dagen med att hostande
rusa ut ur köket med näven för munnen. När jag hann ikapp stod hon och sköljde
tjockt, grönt “nattslem” från näven. “Jag kräks! Detta satt i
min hals!” Bäst att ta det säkra före det osäkra, även om jag till nittionio
procent var säker på icke-magsjuka. I alla fall var hon sjuk nog till att ha
rusat ut till lagården innan jag fått undan frukosten från bordet, sen har det
varit full speta. Tror jag. Har ju själv inte varit hemma.

Igår när jag räknade in tjurarna tyckte jag att de hade en
del foder kvar, så tog beslutet att de fick rensa upp i foderhäcken tills idag.
Istället startade vi där med balkörningen, drängen och jag. Sex tjurar.
1-2-3-4-5-6… 2-4-6… Sex tjurar. Den store saknades. Bara att börja leta.
Gick på ett håll, drängen tog traktorn på ett annat. Hittade honom. Död­. Hängd
mellan två granar. Dessa ofantligt korkade kreatur som aldrig lyfter på huvudet
om de fastnar. Rimligtvis kommer de ju lätt ner med det i ett “V”,
men att göra processen omvänt går inte. Istället backar de. Drar och drar.

Jag tittar till djuren minst en gång om dagen. Om detta hänt
vid sju igår kväll eller vid sju i morse, ingen aning. Jag kan inte klandra
mig. Det enda jag kan göra är att hålla tummarna att det gick fort. Att han
väldigt snabbt stressat upp sig, ramlat och brutit nacken av sig. Så han inte
suttit fast och lidit för länge. Fördelen är att han var död. Punkt. Detta var
given, spela korten väl och lös problemet. Jag hittade honom inte halvdöd.
Eventuellt i skick att klara sig. Vad innebär i så fall denna eventualitet och
innebär den nödigt eller onödigt lidande?! Fan vad onödigt ändååååå. (Någon som
vågar sig på en kvalificerad gissning på hur min redan stressade mage tog
detta?!)

Nästa sak: Hur får man loss en koloss på typ 1300 kilo, fast
i en klyka!?!?? Ringde än en gång på min make, som släppte vad han hade för
händer på jobbet (och fick lov att gå – igen) Jag vill inte byta med honom när
han fällde den ena granen. Även om tjuren var död kan man ju försöka visa lite
respekt och inte sätta motorsågen i halsen på honom.

Lastad för sista
vilan. Min fina Empire. (Traktorn är ditkörd i efterhand. Inget träd fällt på den!)
Men lite spännande var det allt. Sex andra tjurar kom och
var nyfikna. Hur reagerade de på sin döda kamrat?! Liklukt och lite blod.
Försöka freda maken där han stod. Freda sig själv. Och inte stå i vägen för en
fallande gran. Tack och lov höll pojkarna sig på några meters avstånd, men sånt
vet man ju inte förrän efteråt. Hade hoppats att kadaverbilen skulle komma och
ta med min store, fina, lille tjur, men den har inte kommit än. Typiskt. Sen
blir det väl några samtal till försäkringsbolaget och se vad man kan hämta ut
där. Detta var ju en av de stora, dyra herefordtjurar som jag har
individförsäkrad! (Om det nu hjälper…) Ironiskt nog är det 366 dagar sedan vi tvingades avliva den store Luffen. Precis lika gammal då. Det var tuffare. Han kunde inte andas, jag var tvungen att besluta om hans liv. Idag var det redan svart på vitt, men inte jublar jag för det.

Någonstans står en bale. Drängen hade problem, om man säger så.
Hem så småningom och en efterlängtad halvtimme på sängen så
att det gick att äta något sedan. (Mår tillräckligt illa nu för att tycka att
det kan kvitta – vilket sällan gör saken bättre) Blev dock uppjagad av Prästabonden som önskade bort mitt stängsel från vägkanten i grannbyn (OHPS! FÖRTRÄNGT i min orkeslöshet!!) så han kunde trycka ut snövallen som växer på för varje dag.

Tror det slirade lite
för sopbilen!
Nu önskar jag trevlig helg redan(!) och ännu mer önskar jag att
det håller sig lugnt både bland folk och fä! Och att lillfisen inte håller lussenatt igen. Vi var tämligen oense om det är morgon eller ej kvart över tre på natten…