Det börjar märkas att Anticimex äntligen behagades dyka upp. Där det sprungit möss ligger de nu döda.Klövverkning i fredags. En riktig härlig buttergök är han, verkaren. Med andra ord får man vara precis hur oförskämd som man bara vill och kan tillbaka. Rätt vad det är har även han svårt att hålla mungiporna nere. Om jag bara håller käft och gör som han säger, alltså. Tyvärr var han ”tvungen att ge dig ett godkännande” sen jag lastat upp verkstolen på lastbilen. Han fick också erkänna att det både tog emot och att han inte mådde helt bra av det. Då erbjöd jag mig att ”råka” lägga i fel växel och skicka ut stolen på andra sidan för att styra upp situationen, men riktigt så illa mådde han visst inte! Och för egen del tyckte jag det var bra med regnbyxor i leran…
Fick prova på att vara fåraherde en dag. En utryckning till
Jirka för gentjänst, men fick börja att hiva iväg en förrymd tacka innan
uppdrag kunde genomföras. Hon hade tydligen rymt dagen efter också, så jag
lyckades väl inte skrämma henne tillräckligt.

Lillskruttan fick på sig en fodrad regnoverall och premiärade på gräsmattan. Dock blev hon hysteriskt rädd för de jätteförstora stövlarna, så overallen fick tätas på annat vis – stora påsklämmor!
Middag/kvällsmat hos min moster som hade sitt lilla barnbarn
hos sig. Det gick nog fort i kurvan…;)

Söndagen firades faktiskt. Maken höll sig nerbäddad, sonen
kom aldrig i byxor på hela dagen och själv alternerade jag mellan underställ
och pyjamas. Lillhönan följde med drängens fru till kyrkan så fick vi andra
passa på att vila öronen en stund.
Efter lagården svidade jag dock om, eller klädde på mig, plockade med Mormor och åkte på uppvaktning. Visserligen undanbett sig, men har man firat och firats alla gånger i över femton år tycker inte jag att en nollning hit eller dit spelar roll! Fika hade vi med, så det krävdes bara lite dricka.

Pojk, min pojk

Denna nya vecka fick startas med att välkomna en ny
herefordkalv. En levandes tjur på 43 kilo. Perfekt. Dock var glädjen ganska
kortvarig då den större kalven fått diarré. Det kan väl gå an om det sker i
slutet av säsongen, men inte när det startar med det. Någon där uppe försöker
nog säga mig något…! Börjar kännas som att jag snart måste lyssna med, är det värsta.

Jaja, man var ren tills man gick ut i alla fall!
Under kvällen blev jag invald i styrelsen för LRFs
kommungrupp. (Knappt jag visste att jag var med i LRF!??) Fick förfrågan om att
bli ordförande också, men där sa jag stopp. Dels är min erfarenhet av ”att
sitta i nåt” (som inte innebär ”skiten”) att jag var med i
elevrådet på mellanstadiet… Och dels tycker jag det är lite dålig stil att få
förfrågan och tvingas svara inom ett par timmar, då det inte borde varit någon
överraskning att den nuvarande tänkte avgå.

Och den där hemska tandläkaren? Hur gick det med honom?! Ja,
jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Fick för flera år
sedan höra att nästa gång tanden strular blir det rotfyllning. Så även i
november hos tandsköterskan. Men nu när jag våndats, ångats och försökt förlika
mig med denna process säger tandläkaren stopp!? Byt tandkräm, medan detta skov
pågår, för han tänker inte döda en frisk tand! What?! Finns inga fel på den,
mer än att den sitter i huvudet, så även nerverna som spökar i hjärnkontoret. Således
sitter alla delar av dessa besvär i just huvudet.

Huvudet som snart ska landa på kudden denna tisdagskväll.

Den lilla ungen fyller snart ett år. Hon börjar därför få vara delaktig i köket för att höja matglädjen lite. Och kul är det. Väl bekomme:God natt
Ps. Det har varit väldig stiltje i kommentarsfältet länge nu. Finns nån kvar?!