Fredagen startade med en fontän i lagården som krävde åtgärd! Jag
packade väskor och bil och smet till lillstan för att lösa den där
Blocket-shoppingen jag varit på väg till i flera kvällar. Mötte sedan familjen
på High Chaparral för att kika på westerntävlingarna där en liten stund. Lunch
följde och sedan styrde jag och barnen söderut, och maken återvände hem för att
konstatera att 160 hade kalvat!!! Jo, det är faktiskt sant! En stor och präktig
kviga hade hon nedkommit med, typ tre månader efter vårt trodda datum, med
tanke på hennes hydda!

Sonen velade i det längsta och slutade med att han skulle
stanna hemma vid H.C. men ångrade sig när han kunde få både en stund där OCH en
Skåneresa! Under stort hemlighetsmakeri var det där vi hamnade. Hos modern som
var gräsänka. ”Pappa är hemma och vaktar sexti!” har lillhönan
berättat för alla som vill veta. Ja, och de som inte velat har också fått höra
det!

Nångång hörde/läste jag något i stil med att barn är de mest utsatta i trafiken, då de ofta somnar eller busar så de inte sitter som de ska i bältet… Jag är fullt benägen att tro på det!Kom ju ner ganska sent, så var inte mycket mer än middag och
försöka få omkull speedade ungar.

Spannmålsfälten ser fina ut, men tittar man närmre ser man de glesa, klena skaften… I lördags lämnades dessa ligister hos Momo, och själv styrde
jag nosen längre söderut. Till livets första Babyshower. Lurad ut i
fingernaglarna blev det många känslor
för Hans, så efter en vibrationsmassagekram, med tillhörande snorfläck på
axeln, fick jag ett ”din jävla skitstövel” i örat. Tror inte de andra
fick det, så jag var väl den enda som tålde/förtjänade det!? Jag som nästa var
mest oskyldig av alla (”Du är aldrig oskyldig!!!” hörde jag precis
ett eko i huvudet av en väldigt välbekant röst – läs Hans)

Tror det var lyckat i alla fall. Efter lunch försvann de
flesta och vi blev bara några stycken kvar i soffan under ett par timmars
samtal.

Morris inspekterade den groteska gunghörningen, medan den Simba parkerade sig på tryggt avstånd under sängöverkastet.På väg tillbaka, fick jag en speciell känsla i magen, så
svalde all Malmöångest och rattade in i staden. Hälsade på min gamla farmor.
Tack snälla högra makter att jag både hittade tillbaka till bilen OCH lyckades
få ut den ur fickparkeringen. Har aldrig varit så lycklig som när jag kom på
motorvägen igen! Jag hatar städer! Åtminstone stadstrafiken när jag själv måste
ta mig runt i den!

Efter söndagsmiddagen var det läge att rulla hemåt, men via
Skånes djurpark. Fåret Shaun-land var en riktig hit, måste jag säga. I övrig är
parken väl inte så mycket att hänga i granen då de flesta hägn kändes tomma…

Fascinerades av det fina storkboet de gjort på taket. Plötsligt steg storkarna upp bara! Sannerligen vägjorda…!Bärbar och bärbar… Mobil snarare kanske! Och varför inte?!Har man inget bättre för sig i bilen kan man ju alltid gnaga på tårna!

Hemma sent på kvällen. Barnen fick bubbla av sig till pappa
och sedan krypa till kojs.

Hemma hade maken haft en så-där-helg;

Lördagen hade tillbringats med slåtter, där en sten kilat in
sig mellan rotor och balk och traktorn dog. Som tur var, var det inga större
konstigheter att åtgärda. Vidare rasade ett stabiliseringsstag till
hydraularmen på ena traktorn, klippbordet på gräsklipparen släppte i svetsarna
och blev liggandes på backen och vips gick en fjäder i rumpan på klipparen så
drivningen slutade. En släp skulle backas in i en lada, och den långe
firmabilen försökte flytta en gammal nerväxt vagn med näsan. Vagnen står kvar
och nosen är bucklig. Vattnet tog slut på föräldragården, troligtvis då grannen
fyllt badkaren till djuren och det inte hann rinna till i samma takt. På andra
gården har det däremot varit lugnt med vattnet, det rann till och verkar vara
stabilt. Det som var mindre stabilt var ett samtal till mig, som inte svarade,
och ett till drängen då hyresgästerna – denna gång tyskar – hittat den nya
kalven död eller svårt elchockad utanför stängslet. Ojojoj, tänkte jag. Sta’bor
igen… Men kunde ju inte bara ignorera det, så drängen körde ner och
inspekterade. Det lite roliga i hela historien, tycker jag, är att när han
anlände, stod tyskarna på vägkanten och hade krängt på den lilla kvigan ett
hundkoppel! Inte vet jag om det var av välmening för att någon skulle kunna
titta på henne ordentligt, eller som säkerhetsåtgärd för vägen, men lite kul
att koppla en ”död” kalv.

Drängen hade hur som helst klappat om kalven, ropat på korna
som kom från andra änden av hagen och petat in kalven mellan stängseltrådarna
igen, varpå hon skuttat iväg till mamma och börjat dia. Varde livet! Hon
återuppstod!

I precis vanlig ordning var kalven ”lagd” på ett
”bra” ställe och där ligger de tills mamma hämtar. Egentligen oavsett
vad som händer, så spelar de döda. Men det är inte så lätt för utomstående att
veta, så det är ju bara att le i mjugg, lyfta på hatten och tacka för
uppmärksamheten! Vattning av växthus gick visst inte heller så bra… Fördel att det repar sig snabbt. De flesta chiliplantor i alla fall. Det är aldrig smidigt när sådant som ”sköter sig själv” plötsligt inte blir gjort! I denna sol och hetta.Gräsklipparen fixades snabbt. Bara stjälpredan kom hem

Igår lastades ko med kalv upp, precis som resten av gänget
och kördes tillbaka till hemmagården. För första gången i år börjar en viss
oroskänsla för betet infinna sig. Måtte det snart börja regna och växa om.

Drängen fortsatte med slåtterkrossen, maken stängslade och
för egen del vinglade jag dammig runt i och på pressen för rengöring och smörjning. Och
vingla är rätta ordet – fått så sablars ont i ländryggen av helgens bilåkande. Det
funkar inte riktigt, och alla ryck och småvridningar är oerhört påtagliga. Brukar
hävda att jag har en ganska hög smärttröskel, men nu vete katten. Det är ju inte alla år man slår färdigtorkat hö… Detta trodde jag ju inte i slutet av april när åttio procent av bilden stod under vatten! Sen att man kör där med livet som insats då det inte är harvat eller nåt. Vill till att spänna åt korsetten så inälvorna hålls på plats! Och jo, jag har strängat. Ska bara hitta dem… Vitlöken blir inte heller bättre i torkan, så hälften är skördat. Pimpad för storbildsmatch! Dessutom kom jag på att jag kanske inte ska pipa för värk i ryggen med tanke på min lunchpose/tiominutare i traktorn…;P Har alltid extra batterier med mig. Mardröm om lurarna blir tysta i början av dagen! För säkerhets skull också ett par alkaliska, om de extra laddbara inte blivit laddade, vilket händer allt som oftast…

En sväng till di gamle för Bokbuss och fika blev det på
eftermiddagen. Mormor hade lämpligt nog bakat bröd och frallor som förhandlades
bort mot ägg, så alla parter nöjda.

Ryggen är snäppet bättre idag, åtminstone tills jag stannade
upp nu… Strängat ett antal hektar. Allt gräs är nu slaget. Ligger i valet och
kvalet på om man ska fortsätta med havren eller låta den få några dagar till. Utan
regn i sikte lär den inte växa något nämnvärt mer, och risken är väl istället
att den brådmognar, stressas till mognad, i värmen. Bättre då att ensilera den
ordentligt grön, vilket den faktiskt och förundrande nog ännu är. Får sova på
saken.

På havre och ett eventuellt samtal till kotknackaren, om han
nu inte har semester…

Rätt nöjd med nyförvärvet hittills. Med hjul som faktiskt går att låsa mer än i teorin, och en rejäl sufflett som provades mot den skarpa Skånesolen. Den högra till salu om någon är spekulant.

God natt