Ännu en vecka till ända. Ännu en vecka i sken. Ändå en känsla av att jag ligger i någorlunda fas! Förvisso X-antal kilometer stängsel att riva och trettio kor att klippa, men ändå. Det är ju mer än en vecka kvar till jul fortfarande! Man skulle ha samma avslappningsfunktion som Selma!

En förra lördag med stängsling och koflytt. Årets och
säsongens sista betesflytt. Helt galet, att släppa korna på ”nytt
bete” åttonde december!?

En söndagskväll med föräldraföreningsmöte inför lucia,
direkt och hämta grisen i bitar och stuva i frysen. Dessförinnan återbrukade vi
hej vilt med att klippa sönder gamla täcken, klä in skivor och ge den minsta
sitt lilla hörn kring sängen. Det som jag tänkt sedan det var dags för spjälsängen
för ungefär ett och ett halvt år sedan. Sent om sider, med plötsligt händer
det.

En måndag med inkallning av förrymd kossa från en trädgård (för
andra gången på mindre än en vecka varpå ägaren kommer ut och säger ”Det
är SÅ KUL med djur i byn. Liv på åkrarna!”), och rivning av lånat
stängsel. Hjälp vad mycket materiel jag lånat in och vad tacksamt det varit och
är! Lika mycket hjälp-vad-tacksam-jag-är-som-satte-stängslet-vid-den-andra-strandvalken…
Det var kritiskt ändå med stövlarna tidvis. Men jag kom hem torrskodd.

På kvällningen körde maken barnen på luciarepetition med
pastoratet då jag gjorde lagården, och därefter åkte vi alla upp och grattade
Mormor och åt upp mosterns medhavda kvällsmat.

I tisdags åkte jag och drängen efter ett gäng djur. Typ
tjugofyra stycken från camingbyn. Hem med första lasset och band in korna som
skulle in. Gick relativt smidigt ända tills vi kom till 140. En hereford
”tjurigare än bonden själv” klargjorde drängen. Hon ställde sig på en
plats så småningom, men jag ville inte ha henne där (och det skulle visa sig ta
närmre sex timmar innan hon hamnade rätt!) Med bristande plats och planering krävdes viss halmösnig innan jag kunde nyttja buren…

Å-hej då, kojävel!! När man rationaliserar för att slippa asa på fler grindar än nödvändigt. Då flyttar man djuren genom halva byn och nyttjar en tät häck!

Kvigorna ut till de andra och vi efter nästa gäng som stod
så fint inhägnade. Smidig lastning även den gången. Lyckades hejda tjurens
framfart men släppa av korna i uteboxen på förvaring, köra tjuren till de andra
i hägnet och fortsätta efter det sista lasset. Det sista lasset med endast
kvigor och två kor som får gå ute i vinter på grund av platsbrist inne. De var
smidiga att lasta av i alla fall. Tjoff av med dem.

Klockan var mycket och rävsaxen var framme – hade halva
lagården avstängd med grindar så jag kunde inte utfodra. De nyss hemkörda korna
stod i kladdiga uteboxen utan mat. Tiden sa middag och lucia på dagis. ”Korna
skriker lika högt om jag är en halvtimme sen som flera timmar sen” tänkte
jag och prioriterade mat och dagis.

Ganska lagom tills ungarna slutat sjunga plingade det i min
lur om en kviga på den mörka vägen vid andra gården, så blev ett ganska abrupt
avslut och iväg mot rymmaren. Möttes där av ett par som inte velat störa i lucian utan
börjat fundera på en egen plan. Denna hann aldrig sättas i verket innan vi kom,
och lagom vimsig i mörkret kröp kvigan
tillbaka under tråden.

Ingen ström där så jag hem efter bättre kläder och grejor
att skarva tråd med, och typ då plingade den där klockan på kontoret igen:
Jirkas djur då…

Ajaj. Direkt från andra gården till Jirkas hungriga får och
väntande kossor. Hem till mitt eget och tog itu med det jag skulle – binda in
tio kor. Med väldigt varierande resultat. 140 fick först och främst hårdhänt
vräkas från sin egenutsedda plats och sedan fortsatte vi. Med tre-fyra
kossor kvar kom maken ut från de nu sovande barnen och hjälpte till. Eller ja,
utan att vara elak gjorde han inte så värst mycket nytta. En ko på 700 kilo som
vägrar att gå rubbar ingen av oss på. Det är bara att nyttja det långa repet,
och dra åt för varje millimeter hon tenderar till att gå. Allt för att inte
tillåta bakåtsteg.

Sa till drängen där, att det hade varit kul att bli filmad
där och då; Så många före detta mjölkbönder, i synnerhet, som ständigt beklagar
sig över ohanterbarheten hos stirriga köttdjur. De går inte att gå nära, inte
binda och de river lagården om man tar in dem… Möjligtvis håller jag med om
att de inte går att hantera – hade varit fantastiskt om de faktiskt gick
alls… En hel drös kor låg ju dessutom och tittade knappt upp när jag kom
gåendes med en ”främmande” ko bakom dem.

Årets sista kossa att binda in planerat! Och det tog mest bara stopp. Sista metern också!!! En gubbe från grannbyn var i stort sett alltid ensam om att lasta sina djur – ”En får vänta ut dem”, var hans devis och aldrig lika sann som här…Sällan, om ens någonsin, jag börjat med
eftermiddagsrutinerna halv tio på kvällen. Strax efter halv elva var även
hönorna nattade och jag själv fick mig en fika och dusch innan det var min egen
nattning. Trött, men nöjd över att vara ”nollad” – inget kvarvarande
arbete efterhängandes till frukosten.

Sent upp på onsdagen. Sen till dagis och sen hemma. Trött
och trött på att ännu en gång kliva över tvätthögen på golvet som ramlat ur den överfulla
tvättkorgen. Laddade maskinen och var i stort sett klar när drängen ringde –
”är du på gång ut snart? Jag har en ko lös här…”

Jaha, en ny rymmare. En som krängt ur halsbandet (Tack och lov inte 140!!). Drängen
hade lyckats få på henne halsband och bundit henne med rep mellan två andra kor
där hon hamnade, för att en kort stund senare krypa ur halsbandet igen.

Ut och flytta på buffeln som stod på tvärs över två platser
och trängde ut rymmaren, in med henne
mot väggen. Hämta kossan vid halmbalen, krypa under halsen på henne och
dra in halsbandet till mista möjliga och sedan promenera igenom hela alltet och
få in henne på hennes nya plats. Sen kunde morgonen börja. Tog drängen med för stängselrivning men
fick lämna en del av tråden då klockan sprang ifrån mig igen.

Rekoring på kvällen och maken med barnen till pastoratets
lucia.

Torsdag med hämtning av resterande kreatur. Tjuren först
från föräldragården, till hägnet, och sedan kvigorna. Därefter slaktkor/kvigor
från andra gården, sedan ännu ett larm om en kviga på vift på tidiga morgonen –
hon var tillbaka i hagen när jag kom ner…
Lagom stirrigt att börja i lagården, duscha och sticka iväg på förberedelser med föräldraföreningen inför lucia/julfest. Hemma lite innan tio och då var det bara att ta vid där kvällen borde börjat. ”Det blev med andra ord idag innan vi gick och la oss igår” summerade maken.

Tjurligan komplett för vintern. Än kan gammelgubben backa för att sluta tätt. Nyfiken kalvliga en hage bort som spanar på nykomlingarna.

Fredag med småfix. Maken svetsade klart foderhäcken som
varit på gång i en vecka. Utkörning till storgruppen hondjur och sedan styrde
han och samlade upp min tråd. Varför man aldrig ska ha färre än två lastartraktorer – för att säkert kunna dra isär benen på en foderhäck:P En liten som på eget bevåg hjälpt till med tvätten. Dvs ta grejor från sin rena garderob och stuva in. Saknat mellanstora galgar i tvättstugan ett tag, men en inventering av sonens garderob löste det…

För egen del packning och snabbstädning av huset. Sonen från
skolan och så småningom nosen söderut mot morsan.

Så Jirka fick rodret hemma och vi har tillbringat en stund
av dagen på Öveds kloster på en snöregning och extremt lerig julmarknad. Lite
ledighet innan kavlningar, vårbruk och djurkörning till bete drar igång igen. Julpyssel före julmarknad. Mer snö i Skåne än hemma!En ledig bonde tittar givetvis på traktorer och kreatur… Och vilken såmaskin efter vilken traktor sen. Jag är skitnöjd med tremetaren jag kom över. Med en åttameters hade jag inte kommit in på mina åkrar.Tillbaka i huset och soffan. Katten gjorde sällskap!Tröttnat på gubben kom hon till mig!
Ungen försvunnen och hittad i vagnen i pyjamas och kängor…

Ha en go helg alla.