En ung bondes vardag

Ännu en vecka till ända. Ännu en vecka i sken. Ändå en känsla av att jag ligger i någorlunda fas! Förvisso X-antal kilometer stängsel att riva och trettio kor att klippa, men ändå. Det är ju mer än en vecka kvar till jul fortfarande! Man skulle ha samma avslappningsfunktion som Selma!

En förra lördag med stängsling och koflytt. Årets och
säsongens sista betesflytt. Helt galet, att släppa korna på ”nytt
bete” åttonde december!?

En söndagskväll med föräldraföreningsmöte inför lucia,
direkt och hämta grisen i bitar och stuva i frysen. Dessförinnan återbrukade vi
hej vilt med att klippa sönder gamla täcken, klä in skivor och ge den minsta
sitt lilla hörn kring sängen. Det som jag tänkt sedan det var dags för spjälsängen
för ungefär ett och ett halvt år sedan. Sent om sider, med plötsligt händer
det.

En måndag med inkallning av förrymd kossa från en trädgård (för
andra gången på mindre än en vecka varpå ägaren kommer ut och säger ”Det
är SÅ KUL med djur i byn. Liv på åkrarna!”), och rivning av lånat
stängsel. Hjälp vad mycket materiel jag lånat in och vad tacksamt det varit och
är! Lika mycket hjälp-vad-tacksam-jag-är-som-satte-stängslet-vid-den-andra-strandvalken…
Det var kritiskt ändå med stövlarna tidvis. Men jag kom hem torrskodd.

På kvällningen körde maken barnen på luciarepetition med
pastoratet då jag gjorde lagården, och därefter åkte vi alla upp och grattade
Mormor och åt upp mosterns medhavda kvällsmat.

I tisdags åkte jag och drängen efter ett gäng djur. Typ
tjugofyra stycken från camingbyn. Hem med första lasset och band in korna som
skulle in. Gick relativt smidigt ända tills vi kom till 140. En hereford
”tjurigare än bonden själv” klargjorde drängen. Hon ställde sig på en
plats så småningom, men jag ville inte ha henne där (och det skulle visa sig ta
närmre sex timmar innan hon hamnade rätt!) Med bristande plats och planering krävdes viss halmösnig innan jag kunde nyttja buren…

Å-hej då, kojävel!! När man rationaliserar för att slippa asa på fler grindar än nödvändigt. Då flyttar man djuren genom halva byn och nyttjar en tät häck!

Kvigorna ut till de andra och vi efter nästa gäng som stod
så fint inhägnade. Smidig lastning även den gången. Lyckades hejda tjurens
framfart men släppa av korna i uteboxen på förvaring, köra tjuren till de andra
i hägnet och fortsätta efter det sista lasset. Det sista lasset med endast
kvigor och två kor som får gå ute i vinter på grund av platsbrist inne. De var
smidiga att lasta av i alla fall. Tjoff av med dem.

Klockan var mycket och rävsaxen var framme – hade halva
lagården avstängd med grindar så jag kunde inte utfodra. De nyss hemkörda korna
stod i kladdiga uteboxen utan mat. Tiden sa middag och lucia på dagis. ”Korna
skriker lika högt om jag är en halvtimme sen som flera timmar sen” tänkte
jag och prioriterade mat och dagis.

Ganska lagom tills ungarna slutat sjunga plingade det i min
lur om en kviga på den mörka vägen vid andra gården, så blev ett ganska abrupt
avslut och iväg mot rymmaren. Möttes där av ett par som inte velat störa i lucian utan
börjat fundera på en egen plan. Denna hann aldrig sättas i verket innan vi kom,
och lagom vimsig i mörkret kröp kvigan
tillbaka under tråden.

Ingen ström där så jag hem efter bättre kläder och grejor
att skarva tråd med, och typ då plingade den där klockan på kontoret igen:
Jirkas djur då…

Ajaj. Direkt från andra gården till Jirkas hungriga får och
väntande kossor. Hem till mitt eget och tog itu med det jag skulle – binda in
tio kor. Med väldigt varierande resultat. 140 fick först och främst hårdhänt
vräkas från sin egenutsedda plats och sedan fortsatte vi. Med tre-fyra
kossor kvar kom maken ut från de nu sovande barnen och hjälpte till. Eller ja,
utan att vara elak gjorde han inte så värst mycket nytta. En ko på 700 kilo som
vägrar att gå rubbar ingen av oss på. Det är bara att nyttja det långa repet,
och dra åt för varje millimeter hon tenderar till att gå. Allt för att inte
tillåta bakåtsteg.

Sa till drängen där, att det hade varit kul att bli filmad
där och då; Så många före detta mjölkbönder, i synnerhet, som ständigt beklagar
sig över ohanterbarheten hos stirriga köttdjur. De går inte att gå nära, inte
binda och de river lagården om man tar in dem… Möjligtvis håller jag med om
att de inte går att hantera – hade varit fantastiskt om de faktiskt gick
alls… En hel drös kor låg ju dessutom och tittade knappt upp när jag kom
gåendes med en ”främmande” ko bakom dem.

Årets sista kossa att binda in planerat! Och det tog mest bara stopp. Sista metern också!!! En gubbe från grannbyn var i stort sett alltid ensam om att lasta sina djur – ”En får vänta ut dem”, var hans devis och aldrig lika sann som här…Sällan, om ens någonsin, jag börjat med
eftermiddagsrutinerna halv tio på kvällen. Strax efter halv elva var även
hönorna nattade och jag själv fick mig en fika och dusch innan det var min egen
nattning. Trött, men nöjd över att vara ”nollad” – inget kvarvarande
arbete efterhängandes till frukosten.

Sent upp på onsdagen. Sen till dagis och sen hemma. Trött
och trött på att ännu en gång kliva över tvätthögen på golvet som ramlat ur den överfulla
tvättkorgen. Laddade maskinen och var i stort sett klar när drängen ringde –
”är du på gång ut snart? Jag har en ko lös här…”

Jaha, en ny rymmare. En som krängt ur halsbandet (Tack och lov inte 140!!). Drängen
hade lyckats få på henne halsband och bundit henne med rep mellan två andra kor
där hon hamnade, för att en kort stund senare krypa ur halsbandet igen.

Ut och flytta på buffeln som stod på tvärs över två platser
och trängde ut rymmaren, in med henne
mot väggen. Hämta kossan vid halmbalen, krypa under halsen på henne och
dra in halsbandet till mista möjliga och sedan promenera igenom hela alltet och
få in henne på hennes nya plats. Sen kunde morgonen börja. Tog drängen med för stängselrivning men
fick lämna en del av tråden då klockan sprang ifrån mig igen.

Rekoring på kvällen och maken med barnen till pastoratets
lucia.

Torsdag med hämtning av resterande kreatur. Tjuren först
från föräldragården, till hägnet, och sedan kvigorna. Därefter slaktkor/kvigor
från andra gården, sedan ännu ett larm om en kviga på vift på tidiga morgonen –
hon var tillbaka i hagen när jag kom ner…
Lagom stirrigt att börja i lagården, duscha och sticka iväg på förberedelser med föräldraföreningen inför lucia/julfest. Hemma lite innan tio och då var det bara att ta vid där kvällen borde börjat. ”Det blev med andra ord idag innan vi gick och la oss igår” summerade maken.

Tjurligan komplett för vintern. Än kan gammelgubben backa för att sluta tätt. Nyfiken kalvliga en hage bort som spanar på nykomlingarna.

Fredag med småfix. Maken svetsade klart foderhäcken som
varit på gång i en vecka. Utkörning till storgruppen hondjur och sedan styrde
han och samlade upp min tråd. Varför man aldrig ska ha färre än två lastartraktorer – för att säkert kunna dra isär benen på en foderhäck:P En liten som på eget bevåg hjälpt till med tvätten. Dvs ta grejor från sin rena garderob och stuva in. Saknat mellanstora galgar i tvättstugan ett tag, men en inventering av sonens garderob löste det…

För egen del packning och snabbstädning av huset. Sonen från
skolan och så småningom nosen söderut mot morsan.

Så Jirka fick rodret hemma och vi har tillbringat en stund
av dagen på Öveds kloster på en snöregning och extremt lerig julmarknad. Lite
ledighet innan kavlningar, vårbruk och djurkörning till bete drar igång igen. Julpyssel före julmarknad. Mer snö i Skåne än hemma!En ledig bonde tittar givetvis på traktorer och kreatur… Och vilken såmaskin efter vilken traktor sen. Jag är skitnöjd med tremetaren jag kom över. Med en åttameters hade jag inte kommit in på mina åkrar.Tillbaka i huset och soffan. Katten gjorde sällskap!Tröttnat på gubben kom hon till mig!
Ungen försvunnen och hittad i vagnen i pyjamas och kängor…

Ha en go helg alla.

Sonen tolkat God morgon!Naturens konstverk är fantastiskt! Att en skitig lucka på en Navara kan bli så fin!
När tjälen går i backen får hönan gå neråt för sitt sandbad!

Ha en bra kommande vecka, avslutade jag med sist. Det blev
visst nästan två! Men ni vet vad man brukar säga; Tiden går fort när man har
roligt – annars också. Och jag är såå trött!

Vad har ni hittat på? Delade av Sven från kvigorna vilket gick jättebra. Han var dock inte lika övertygad.

Förra veckans aha-upplevelse blev nog måndagen; På lördag
middag ringde slaktbilen om att komma måndag vid tolv-ett. ”Ringer
innan!”

Bra. Jag har endast ett alternativ på att göra av slaktkorna
om jag skulle ta hem dem – binda in. Dessa elaka kärringar skulle göra allt för
att ha ihjäl varandra om de stängs in och annars skulle de riva stället.

För att minimera skadorna beslutade vi att hämta hem korna
måndag förmiddag. Maken gick hem från jobbet vid frukosten för att hjälpa till
med grindarna. Och det gick hur smidigt som helst. Både delningen av kor och
kvigor och ihopsamlandet. Även lastningen. Kruxet blev väl att en av ungkorna
kom i vägen för några gamla kor och kröp under eltråden i sin flykt. Hem med
första lasset på nio och hiva av dem i uteboxen. Rejält turbulent blev det
direkt och jag parkerade därför ena traktorn utanför, för att det skulle hjälpa
upp fångstgrindarna lite. Precis släppt in drängen i hagen för nästa lass, när
slaktbilen ringde. ”Är 15-20 minuter bort!”

Tack för den förvarningen! Ingen tid att spilla. Fösa med
ett gäng, peta bort kvigorna och de lite mindre korna och upp med de andra. Hem med
bilen, ingen lastbil på gården. Drängen kom och körde ner bakom lagården, slog
av traktorn och Där hördes en lastbil som saktade in och svängde i byn, 500 meter bort. Timing!
Djuren som stod på kärran lastades direkt på bilen och precis när det är klart
hör jag drängen säga NEJNEJNEJ! Traktorn var flyttad, och en stackars ko som
”kämpade för livet” där inne i uteboxen såg sin chans och seglade
över, tätt följd av två andra. Hejda resterande sex! En ko stack över vägen mot
kvigorna, en norröver och den tredje hann vi få stopp på och fösa ner mot
tjurarna (hoppades bara att de skulle hålla sig inne…) Jag efter en ko och
maken efter den andra. Ner med de tre i kogatan, sätta drängen som vakt och
lasta upp de sex, fösa in de tre sista och lasta upp dem. ”Rekord
här”, sa chauffören. ”Tjurarna brukar inte gå på så smidigt!” Och så stod vi
och pratade ytterligare tjugo minuter innan han styrde iväg.

Jag brukar säga att det ska kännas när slaktbilen kommer.
Känns det inget är det något fel. Då anser jag att man är på fel plats.

Det där med horn på korna splittrar bönderna i två läger.
Jag tillhör dem som tycker att kor med avbrända horn är fruktansvärt fula. Själv
har jag aldrig haft ont av just hornen. Sen det lades om till kött här har det
på sistone endast använts tjurar som är hornlösa. Smidigt nog är även denna gen
den dominanta, så hornen blir färre och färre för varje år. I våras beslutade
jag att göra mig av med alla hornade kor, har haft grupper med horn för sig och
icke hornat för sig (i stort sett). Och! ska jag säga. Vilken otrolig harmoni
det har varit i de hornlösa grupperna. Och så smidigt det varit att lasta dem
utan nåt storhorn som ställt sig i vägen och domderat.
Till exempel hade en hornad, eller blandad, grupp aldrig stått på detta vis kring en bale! Jag har fattat rätt beslut!
”Vad sjutton var det jag hittade bland soppåsarna?” frågade sonen. Jag frågar nog mer varför en rektalhandske hamnat där… ”Spring inte runt med det här inne! Gå ut med det i hallen där det ska vara!” – hon tog mig på orden… Seg som tusan när klockan ringer. När det väl är dags att verkligen tvinga sig upp och inser att man har en meter katt längs ryggen… En fredag på studiebesök i ett nytt fårstall. Lite maffigt att bestämma sig för att satsa från 20 till 430 tackor!

Enligt gammal utsago ska man hålla sig väl med gårdstomten för att få hjälp… Typ om-i-fall-att-det-skulle-råka-rinna-rakt-igenom?!
Efter slaktbravaderna styrde vi norrut och gjorde ett nytt
försök att samla ihop de där sexton korna. Utan isgata. En och en släpptes de
av kärran och bands in. Jag och drängen åkte efter det sista lasset och de
ställde upp sig så fint, så fint. Synd bara att de vägrade gå på kärran. Kanske fick
de smak på att vandra i skogen som vid förra flytten. Men till sist klev de
upp. Jag tror mig kunna gissa var i backen drängen fick byta gruppväxel. Varför har ingen nämnt hur väldigt stora korna är när de kommer in?!?! Exakt fyra år sedan mjölkkorna gick på slakt (idag, den sjunde!) och sedan dess har fnuttiga årskvigor stått på minst en sida! Och som synes på bilden kom vi tillbaka med lass nummer två och hittar 03:an på promenad. Och alla dörrar står öppna då maken som var sist ut inte stängt efter sig… Tillbaka med damen i buren och dra åt halsbandet ett hack till!Dags att dra på med alla fodermedel: Hö till tjurarna. Halm till korna. Grovfoderersättare till samtliga. Lite extra koncentrat till tjurarna så det tar slut någon gång och så mineraler till hela ligan. Och så lite olika prövningar för att se vilken strategi som funkar bäst. (Min arbetsterapeut lär jubla vid återbesöket – jag har ju helt andra arbetsuppgifter nästa gång jag ska dit! Men handleden har blivit i stort sett helt bra, och ländryggen likaså, sen jag började vara försökskanin på akupressur!)

Det där med att ”gräset är grönare på andra sidan”
kan nog inte vara mer rätt än nu! Tjurarna får hö och korna får halm. Halm som
de äter av hjärtats lust, så jag är evigt tacksam att jag inte lagt pengar på
att ammoniakbehandla den, som så många andra har gjort. Blir de bara
tillräckligt hungriga så…! Och det ska alla veta att jag har feta kor. ”Det
finns inga magra köttkor i Sverige” sa en föreläsande veterinär en gång, och det ska
gudarna veta! Inte hos mig i alla fall.

Mer då? Vi hostar och snorar ikapp ungefär varannan dag. Lagom
tills man tror att man ska slås ut totalt vaknar man pigg och vise versa.

Lillskrutt fick sin första klippning en kväll, luggen drog
iväg långt för henne, och båda flickorna firade med ett dopp i badbaljan, den
som skurats ur efter att ha stått ute i ett halvår… Ibland, nån stund mellan varven, byts det lite gardiner också. Är fortfarande helt nerkärad i dessa underbara domherrar! Sent ute i snöblask och sen på klockan. Fick dock inse rätt snabbt att jag inte skulle köra ut på allmänna vägen på en stund…! När man kommer till lagården nästan 2,5 timme tidigare än en vanlig onsdag, är det väldigt lugnt där. Inte lika lugnt när jag kom ungefär lika mycket för sent på eftermiddagen… Iväg till gamla skolan för APL-träff. Där jag går och mushar i lagården, sen som tusan. maken iväg och barnen ska iväg. Klockan på hjärnkontoret plingade till. Shit! Djurvakt hos Jirka ju! Iväg med de stora barnen, den lilla fick följa med till Bä, och sedan hämta barnen igen i stort sett. Konstaterade att den där utfodringstimmen i lagården går att göra på tjugofem minuter. Kanske inte optimalt, men det funkar. Vissa dagar är bara ”underbara”.

Fötterna på kudden, bok under filten och gosen inom räckhåll, då sover man ganska bra om man får det för hostan. Lite chock att behöva stanna för bommarna!

Sista stänget för året är satt och mycket är rivet.
Idag gav
jag mig på evighetsarbetet med att klippa kor. Denna ull alltså… Och innan
jag fick spännskruven på klippmaskinen i lagom läge. Det gick bra. Sjukt med
päls. Även lite förvånad över lugnet på korna faktiskt. Ett par steppade väl lite, men
man ska också komma ihåg att detta är kor där de flesta varit inne för flera år
sedan sist och kanske heller aldrig sett och hört den vinande klipparen. Plus att de inte
är vana vid att jag ska klättra runt på dem. Nio avklarade och fler finns
kvar…

Det är ju oroliga djur som står och äter när saxen går.

I veckan som gick släcktes telenätet ner även här. Kluven känsla. – Även om vi inte använt hemtelefonen på flera månader, har den ändå funnits. Går strömmen här innebär det döden för det mobila då även masterna påverkas…
Ja, just det. Några dagar efter min korta karriär som cowgirl fick jag ett sms med frågan om hur jag kunnat leda en häst som vägrar bli ledd. (Blev jag lugnare då?!) Mitt svar: Skit du i det! – Fast egentligen tyckte nog hästen mest synd om det där asplövet som stod jämte. Eller så visste inte jag hur hästen fungerade…

Klockan har visst blivit mycket igen, men som ni ser så lever de flesta av oss i alla fall. Trevlig helg!