Blir en ”bildsammanfattning” här nu! Det mesta är utom kontroll i vanlig ordning, men på det stora hela är vi väl relativt okej.
Drängen har plöjt färdigt, jag har gräsharvat sorkhögar och mycket vildsvinsskador. Fick till och med besök på lastaren under körning en dag. Välkommen lilla sädesärla!En rullgardin till kökets ”nya” västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se ”en visp i gödselpoolen” (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som ”doft” och inte ”lukt”!”Inte inte inte” har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna… Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23…Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till ”Fynd” och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen… Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året…Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig ”på sin kant”. Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
Lillskruttans växasäng får väl ställas på förvaring igen, så får vi se om det dröjer sjuttiofem år innan någon tänker sig använda den igen. Då kan vi snacka retro! Nu är den ju ”bara” från tidigt trettiotal.På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!

Det fyller på med kalvar. Är nere på ensiffrigt kvar nu. Och trodde i min enfald att det skulle rassla till i helgen. Så fel man kan ha! Några smartskallar har kommit på att dia bakifrån, vilket ger mer plats mellan korna, men nästan totalt hopplöst att ta sig fram med eventuella rymmare. Rymmare som dessutom numera binds fast då han fått dille på att ge sig på alla nykalvade så de små inte får någon chans att komma intill…Finn en bonde… Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!)

Lite sena kvällar, och en traktor med noll lyse, har verkligen fått mig att förstå vad det innebär att vara ”månskensbonde”. Och tänk vilken simpel lycka man kan känna i kroppen och hjärtat, när ens bil plötsligt förflyttat sig till min position. Två traktorer och en bil ger ganska stora logistikproblem när man är själv, så vilka vänner man hittat! Som faktiskt flyttar ett hangarfartyg. Två gånger. TROTS automatlåda! (Bromsarna funkar! Frikopplingen är värre!;P)

Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas…! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild – svälj ner hjärtat igen. Vid ”fint” åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan…
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem…För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. ”Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen” sa maken, så det gjorde vi. ”BADA!” sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Det blev onekligen lite stressigt innan gymnasiekamraten med familj kom, då den tänkta lunchtimmen blev närmre tre, och ungefär 6,5 km promenad. Kanske inte så farligt i sig, men det är ju den där nivåskillnaden på ungefär femtio meter på två kilometer också. Tycker det där paret som bytte Emmaljunga mot Eskil (shettis) till sin snart-tvååring låter mer och mer förståndiga…Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller ”anka”, som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
God natt hörrni!