Stängsel, stängsel och åter stängsel… Känns detta igen? (Och kommer någon ihåg min lilla barkepisod härom veckan? När jag skulle sätta mig i jobbebilen en morgon hade det spökat tillbaka!)

Folk får säga vad de vill, men korna gör riktigt fint i buskarna! Och de som kom in förra veckan ser välmående ut.

Nåväl, en hel del tid har gått till andravåningen också. Där har lagts många långa och sena kvällar. Samtidigt har det gått ganska bra. För förutom lite hjälp av Mors B i januari, så har vi – jag och maken – snart fått ordning på hela alltet i år. Och detta i små stunder mellan djurfix, djurstrul, lantbruk, jobb, barn, vardag och det mesta däremellan. Är det konstigt att jag tog lite tvärslut nu ikväll?

Haft ett par såna där trevliga nätter med bråkande tvååring. Men så här kan det se ut är de som har måsten och krav motvilligt lämnat bingen… Somliga har det bra. Och då syftar jag inte på de som saknas i bild!

En orsak kan ju vara att jag haft måndagspraoen också. Blir ett helt annat tempo på dagen då (mot vad Tant är van vid). En god hjälp är hon med stängsel. Även om det kändes idag som att entusiasmen dämpats något sedan förra veckan då hon insåg att det var åtta timmars stängsling idag också… Vem fan blir inte tji på det?

Fickorna plockades fulla. (VEM har stulit påsen från min ficka??!) Sen fick fickorna tömmas i kepsen och läggas på en bra plats där den kom ihågs. Sen fylldes fickorna. Och SEN kom jag dit jag vet att jag brukar kunna hitta nån kantarell… En bättre stängselrunda alltså. Men man kan ju undra vad den stackars praoen tänkte…

Förra året satte jag stängslet ute vid vassen, på andra sidan “viken”. I år är det tack och lov alldeles för blött. Och så fick jag då bittert erfara hur fort en flatbottnad sjö ändrar vattennivå…

Fyndade lite bakom hönshuset en dag också. Det var en smärre chock, men den lilla blev glad!

“Ja ha många tosscha!” Och ja, det börjar vankas 2,5-årskontroll. Hur många ord kan ditt barn säga?? – På hur många minuter? kontrade maken. Språket som talas är Skärvhultamål. Får se vad den nya BVC-sköterskan säger om det;)

När barnen är i säng tänker man sig få gå på toa i fred utan diskussioner, knäsittande eller kramande. Där och då ser Kissen sin chans. Bara att stressa av alltså. Och sitta kvar en stund med nåt varmt och brummande på låren som lämnar halva bohaget kvar sen han lämnat. O mängder med småsår under byxtyget…

Träd sägs ju ge harmoni… Vi lever på hoppet! Och tänk på “färdigt” det blir direkt med lite lister. Maken lägger golv – många jävliga vinklar och vrår = hans uppgift. Tålamod efter uppgift. Jag kunde istället lägga fokus på att få upp just lister här och var. Tanken slog mig igår – Satan vad vi är duktiga på mycket, både han och jag. Vilka mångsysslare vi är! (Om man nu får skryta och det får jag!)

Denna skrift var precis vad jag behövde:)

Di gamle tittade in en kväll. Hade tomtegröt på spisen så erbjöd kvällsmat. Nix! sa Mormor. – Klart vi ska äta om vi är här! sa Morfar. En god lördagsstund gick till dem. – Med kvällsmat.

Maken åkte och hjälpte systern sin med bina. Barnen skulle i säng och di gamle lämnade. Mindre än en halvtimme senare ringde det – jag i precis lagom färd att få till en överjävlig tapetvåd med många olika längder och vinklar i ett. Och di gamles nummer. Vad hade nu hänt??? Många tankar hann snurra upp innan jag fick loss en näve och svara. Men det var Gubben Pettson som undrade om hans glasögon låg nånstans hos oss – för de var inte med hem. Låg på köksbordet här, precis som de brukar göra hemma hos dem. Tar det som ett gott tecken:) Ner med hjärtat och upp med tapeten.

Fick lite påpekande om text i bilderna förra gången. – Det la sig så fint som en underliggande text här hos mig, men vid publicering var det skrivet rakt över… Hoppas jag fick ordning på det. Nu har mina kategorier hängt med också. Vi får väl se var det tar vägen.

Jag ska snart i säng! Vad hittar ni läsare på med?

God natt.