Jag skrev att jag skulle somna ovaggad efter förra fredagens insats. Det gjorde jag! Sidosomnaren Åsa har ett minne av ryggläge, en katt halvvägs på bröstet och armen över henne. I exakt samma pose vaknade jag sju timmar senare, och jisses vilken värk jag hade i skulderbladen då! Fick försöka att väcka katten så jag kunde ändra ställning och sova den sista stunden också!

Sedan sist har vi hunnit med julmarknad på den gamla skolan, se en skymt av blå himmel under det kroniskt gråa, skickat iväg fjorton djur på slakt, möblerat om utedjur och foderhäckar samt slakta tuppar.

De verkar haft ett grymt svampår, där i södern!

Trodde jag kunde smyga iväg till sängen själv då hon verkade sova gott i släktens sällskap. Hann inte ens lägga mig innan hon stod på täcket och väntade, men hennes val av plats var vi kanske inte riktigt ense om….

De mörkröda låren som långsamväxande tuppar får (alltså de som inte hetsas till att vara slaktfärdiga på en dryg månad) känner jag är lite sådär, så de maldes ner till färs. Ska bli spännande att prova köttbullar på sånt. Stora var de, tupparna, och kanske inte så konstigt då de kläcktes kring påsk och borde varit undan direkt efter rötmånaden. Tolv galare färre, så man kan lugnt påstå att det är tystare i hönshuset!

Sonens julpyssel i kyrkans regi

Nån verkar haft det tufft på dagis!

Snopet när jag lämnade de nyss instängda korna ensamma, gick bakom lagården och stod med full uppmärksamhet på vägen samtidigt som slaktbilen ringde ”jag har backat intill här nu, var är du?” Han hann alltså komma och försvinna bakom på den halva minut det tog mig att förflyttas längs andra sidan…

Familjetraktor! Dock inte så intressant så länge. Kräver ett stadigt tag i hennes jacka för lite mer kontrollerad okontroll och enhänt manövrering av reglagen.

Jag bryr mig inte om mörkret, jag gillar det rentav – mörkret ger lugna kvällar, även om jag önskar fullt ljus nån timme om dagen. Det jag verkligen H A T A R är SKITEN detta gråa genererar!!! Ge mig frost och tjäle!

Nästa generations kycklingar!

Idag har vi haft våra sommarskötare på sopplunch. De som år efter år tar emot djur i maj till oktober utan att jag egentligen behöver bry mig ett dugg. Win-win och de flesta önskade ny omgång djur till våren. (Fast det var bara Morfar som önskade fem tjurar;P) Flera år sedan vi bjöd dem då jag inte orkat eller inte varit läge, men i år så. Merparten kom och jag tror de lämnade mätta.

Och så gjorde jag nåt jag aldrig gjort tidigare. Visst har jag nån gång gått iväg och demonstrativt bortstat tänderna för att bli av med nattugglorna på visit, men idag körde jag bokstavligen iväg sista gästen! En fick elfel på bilen på väg hit och när den var parkerad var den stendöd. Under de dryga tre kilometernas bogsering hem kom vi några hundra meter innan varningsblinkersen dog, ungefär halvvägs innan torkarna fastnade mitt på rutan och under det sista hundratalet meterna innan gårdsplanen dog allt ljus, förutom parkeringsljuset och innerbelysningen som tändes. Och inte en chans att få död på… Spännande. El är alltid ett helvete när det strular!

Stängsel ska rivas och kor ska klippas, men imorgon blir det en kortdag – det är Bokbuss och en visit hos di gamle hägrar.

Å sen då? – Slutade med att jag klev över den liggande kossan för att komma åt främre delen av den stående.

Körde iväg Zorro på kalas. Denna tjej som över en natt gick från så mycket rosa blinbling som gick att hitta, till att vilja ha allt blått och Spiderman-stövlar….?!

Sonen skrev en uppgift till Fröken (100×100=?) för ”att testa henne”. Detta gav en motfråga som gav en motgåta som gav en motuppgift och så har det fortsatt. Sonen var väldigt lättad att de nu fick en ny lapp med läxsidorna på, så de kan fortsätta sin lek<3

Maken smeker lite försiktigt kring fotleden i ett försök till uppmärksamhet, Selma tar sin plats och röjer alla andra alternativ…

God natt