Man får mjukstarta sin rehab lite – sitta i traktorn och se maken slita. Lite torvströ till småkillarna.

När man undrar var maken är… Följ djuren!

Ett av de sannaste ordspråken som finns är “Som frisk önskar man sig en miljon saker. Som sjuk önskar man sig bara en sak – att bli frisk”.

Jag tror inte jag kan räkna till alla gånger i höst jag önskat mig en riktigt rejäl förkylning av influensastuk, så att jag fått ligga nerbäddad i soffan några dagar med gott samvete och vila upp mig. (Jo, jag vet att man som bäst bli precis-frisk-pigg och inte pigg-pigg av en sån vila). Men nädå, vi har varit friska som nötkärnor hela hösten förutom lillans febertopp som kom, såg och försvann, för ett par veckor sedan.

Alternativet har varit en liiiten släng av en påtvingad sjukskrivning för att få ledigt.

Men, i vanlig ordning höll jag inte tiden. Efter en julledighet nu där maken tagit 95% av lagården och jag – nästan – legat på soffan slog jag till stort!

En snorig, täppt och rinnande näsa, bomullskänsla i skallen och en värkande hals med rethosta. Inte tillräckligt för att bli liggandes, men tillräckligt för att bara önska mig frisk igen.

Ungefär samtidigt skulle jag “bara” som hastigast (väldigt hastigast) in i tvättstugan, så slängde upp dörren där, fångade den för att den inte skulle slå i väggen och vips så satt långfingret mellan den – tydligen – öppna dörren på badrumsskåpet och tvättstugedörren. Det var ju inte så farligt just då. Men ack ack ack… Så himmelens synd det varit om mig sen i lördags! Nu har jag provat en rejält blå nagel. Bra på meritlistan – behöver inte göra om det.

En långfinger är med precis alltid, man använder den till mycket! Att trycka ut mudden i jackärmen är till exempel inte att tänka på. Ingen hit att riva ensilage från balen och definitivt ingen hit att klubba i spjutet i balen dessförinnan. Bara handskens finger pressar, Måtte det läka ut snart. Snälla nagel, lossna fort och börja om! (Inte så lätt att skriva på dator utan långfinger heller, ringfingret har inte riktigt samma styrsel!) Vrida gaffeln mellan dela-läge och äta-läge. Ja, jisses, jag har en låååång lista på I-landsproblem för tillfället! Det är bra med lite perspektiv!

Under dagen idag har det känts som att det “poppat” under nageln, och den har vitnat rejält. Kanske innebär det att nageln redan är på väg iväg?!

Trettonhelgen tillbringade vi i Skåne. 30-årsfirande för Hans och sedan en tur till Farmors lägenhet och hämta lite grejer. Övriga inplanerade besök ställdes in, då jag inte hade lust att smitta redan ickepigga 80-85-åringar.

Jodå, den lilla hade packat själv. Elaka häxa som jag är litade jag inte fullt på henne, och tur var kanske det när jag packade upp och inspekterade…

En läser Bamse och en ritar

Bra med andra perspektiv också. I synnerhet sen jag längtat bort, gärna efter en kravlös lägenhet… Kanske inte har tänkt på centrala Malmö då, men jag vet ju vad jag föredrar att titta på, med arkivbilden nedan.

Sporren i trä är nog från ett annat decennium! Och säkert ransoneringsplånboken också!

Ännu en gång var lättnaden hög att komma hem – att få ha förmånen med drängen och fru, och så trygga Jirka som håller tömmarna när jag lämnar gården. Så tacksamt!

Drängen kommenterade det som en extremt tyst helg – sju av gårdens nio invånare borta, inga barn och ingen hund… Tur också de har Jirka som livar till det lite då!

Mors B varit med och grejat. För att fullända ranchinfarten satte sonen sig med sin älskade lera som nu är bränd och limmad. Ingen ranch utan horn! Detta medan jag undrade varför dammsugaren sög så dåligt…

I fredags gick jag vidare med mitt inlånade “troll” (diktafon) och tvingade Mormor till ett samtal. Mormor får man hejda för att hålla sig till saken – Morfar får man jaga på för att komma till saken. Kul att få första delen av hennes liv. Dock inte läge att börja skriva ut det med en finger back – började i fredags med en av Morfars historier, perfekt med hans långa pauser för att hinna ikapp lite. (Ni som vet, ni vet:P)

Igår var det studiedag på skolan. Passade på att ge storebror lite kvalitetstid med något han önskat länge.

Idag har jag betat av min bokföring för 2019 – förutom den där lilla felkonteringen på drygt tjugoåttatusen som jag fick ringa revisorn för… Slutklämmen imorgon hoppas jag!
Nu blir det fika med nybakt bröd och en lika färsk kaka!

Ha det gott!