Denna vecka började intensivt med firandet av en fyraåring. Dessutom rivstartade även kalvningssäsongen sent samma kväll. Och årets första Vab.

Fyra vita rumpor på rad vid morgonkollen av djuren. Dessa dock utom hage.

Det har tagit 20 år, men tack vare Bokbörsen och Tradera är samlingen nu äntligen komplett!

En vän med semlor, solsken, promenad och fika vis sjöspetsen gav en paus från veckans vabbande (som även lär fortsätta nästa vecka. Barnen är inte sjuka, men i dessa tider är det ju nolltolerans mot snor och smågruff)

Idag har jag rymt. På riktigt! Abstinensen har varit hög. Tid, ork och energi på minusnivåer och hela livet känns som ett fängelse.

För drygt en vecka sedan var det tjugo centimeter snö och tvåsiffrigt minus. Idag är det barmark, strålande sol och närapå tvåsiffrigt plus. Jag behövde ut till skogen och friden. Sex timmar blev det, där två innefattade en träff med en markägare för visning av Krökselens boplats. Och lite allmänt prat. Samt hittandet av en för honom okänd backstuga vars existens han blånekade till.

Jag har de senaste veckorna försökt läsa De Glömda av Harry Sjöman. Med en kokande hjärna utom kontroll och noll fokus och koncentrationsförmåga har det varit en extra utmaning att plöja igenom denna bok som till nittio procent är dialog. Skriven på gammal småländska! Jag tog mig idag till gränslandet mellan socknarna, och gick i Krökselens fotspår. Eller… Det gjorde jag nog inte, för han hasade nog inte fram på vägarna som finns idag.

Till min hjälp fick jag övergå till grannsocknens hembygdsbok. Intressant att ha en karta utan några som helt referenspunkter som vägar, bäckar, mossar eller gårdar… Fornsök var inte alls på min sida heller, men tack vare ovan nämnda markägare hittade jag en stuga (som enligt honom inte var skyltad – det var den visst!) Det gör ju inte saken lättare heller (eller?) att det ligger två torp med samma namn, granne med varandra på varsin sida sockengränsen, OCH dessutom en backstuga med även den samma namn, några hundra meter bort…

(Var inte där uppe idag, utan bilden togs vid en cykeltur i somras. Så fräck var jag!)

Äh, sånt där med förbud och bommar och sånt, det skiter vi i. Det gäller ju bara utsockn… Hrm *hosthost*… Bommen var befogad, och så byter vi samtalsämne!

Mellan sälg och äppelträd, kring sommarens rosenbuskar, låg lellestugan som gick under namnet “Krökselens”. (Där var jag även på annandag jul och fick känsla av att Här! skulle stugan legat. Tänk så rätt jag hade!)

Lagården står kvar, liksom det ganska nybyggda huset som är det tredje (?) på samma plats, i samma storlek och utformning som originalet.

Ingen rak väg utan avstickare, så vi tog oss upp till granntorpen…

…Över sockengränsen…

… och tillbaka igen för att hitta detta okända “Bäckalyckan” som inte kunnat hittas vid besiktning/inventering. Markägaren hade som sagt aldrig hört talas om att det funnits något ställe där. Jag pekade på ett övermossat odlingsröse som inte var naturligt och vi tog oss en lov. Vände tillbaka och såg en rät linje mitt i mossan. Visade sig att mitt odlingsröse inte var något mindre än spismursröset. Han blev så exalterad över fyndet att han grävde loss lite av mossan, hittade farstutrappan och började planera för att röja runt omkring och sätta upp en skylt. Ska bli kul att se om det blir av också!

Neråt för att påbörja min egen färd, och passerade tredje stället med samma namn. En ganska pampig trappa in, spjället till spisen kanske inte är riktigt godkänt, men vem kan stoltsera med resterna av en Vandring på sin torpplan?? Jag har inte sett nån tidigare i alla fall!

Tja… Detta har ju inget med saken att göra egentligen, förutom att det var lite sisådär utmärkt på annat håll då—

Enligt inventering och verklighet (nedan) då…

Tjällossning är inte mycket diskretare än spårsnö… Satt det en kamera vid foderautomaten i närheten lär nån har fått måååånga bilder….

Hit hade jag aldrig hittat om jag gått efter Länsstyrelsens karta… Jag är blå prick. Tack markägare (och stugan har skylt!)

Hyttan/Lilla Älgås hittade jag ingen lämning av, förutom lite odlingsröse i backslänten

Vatten i källaren är sällan bra…

En förrymd kaka blev trendigt pyntad med mossa och tallbarr. Lite skit rensar magen och här fick en både lite grönt och tandpetare på köpet!

God natt