Ett par damer har börjat få vårkänslor och tar alla chanser de får att utforska vägen…

Jag tog (motvilligt, då jag varken innan eller nu tror på det) mitt ansvar och tog min tredje vaccinspruta mot Covid-19 i torsdags. Sen dess har jag varken vågat köra bil eller kunnat gå rakt. Milde tid vilken yrsel jag haft. Och tröttheten som är massiv till vardags har varit sju resor värre.

Kontorsdag med Selma

Valde ändå att ta mig till skogen en sväng i lördags. Trots hällregn och stormvarning. Det ville till att hålla i hatten, kliva över en hel del stormfällt och undvika att halka i allt ris där de röjt planeringar. Det var även en hel del nivåskillnader där jag var, och efter halva vägen mådde jag tillräckligt dåligt för att skicka en skärmdump med planerad riktning till maken. OM jag inte skulle komma tillbaka där i skymningen.

I brist på precis ALLT av mitt intresse – huggna stenar, rösen, torpgrunder – så fick jag hålla till godo med trekantiga gränsstenar!

Pattagran är ett vida känt begrepp, men vad är detta? Rövagran?!

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men för första gången i livet blev jag både glad och tacksam över att skymta vindkraftverk i skogen! För där en bit bort på andra sidan stod bilen. Tog mig ut till de större vägarna innan jag vågade stanna och landa lite. Om det låg träd över vägen skulle det vara betydligt lättare att få hjälp i närheten av byarna än vid en omärkt, knappt farbar skogsväg.

Det må varit dumt, men välbehövligt!

I fredags när jag skulle strö i ligghallen såg jag ganska direkt att något inte stämde – det låg en knall-fall-död kviga där inne. Så… Bara att släpa ut den, lägga på plats under presenning och anmäla till kadaverbilen.

Som jag antydde i min årssammanfattning ligger livet knappt över helvetet och balanserar. Och om det där gamla ordspråket stämmer – “den man älskar agar man” – så önskar jag att jag vore hatad, av hela mitt hjärta.

För ett par veckor sedan upptäckte jag ohyra på mina djur. Trots en förebyggande behandling mot löss vid installning. Tog kontakt med veterinär och fick ut medel jag hällde på dem förra veckan. Däremot tyckte någon en våning upp att jag ska prövas lite mer, för från ingenstans har det även visat sig att jag fått ringorm på flertalet djur.

Så det är väl bara att bryta ihop, försöka strukturera upp det hela, och så uppbåda lite mer energi från det som inte finns nånstans och lösa det hela. Se om ringormen eller jag överlever längst. För jag orkar fan snart inte mer. Men men, är man redan både slut och knäckt så kan det väl inte bli så värst mycket värre?

Lite mer skabbmedel som förhoppningsvis stannar på runt tjugo tusen pengar, lokaltvätt av sjuka djur, några hundra djur som ska sprutas, några vaccinationer av alla kalvar kommande tre år åtminstone, och ett par rejäla saneringar av lagård i sommar. Äh, de lella….