Det blev midsommar i år också. Skönt när den bocken är satt i protokollet. Och ännu ett bevis på att folksamlingar är mer än jag mäktar med. Totalt slut efteråt, men bara att bryta ihop och komma igen, och åka på vidare kvällsfirande. Det var otroligt skönt att komma hem vid tiotiden, dra på ett par byxor och gå rakt ut i hemmaskogen. Äntligen frid och ifred.

Midsommardagen bjöd på Amerika-besök och sedan lite närmre vän-besök. En otroligt het dag, så vi parkerade helt sonika vid sjön och de stora trädens svalka.

När det blivit lugnt på kvällen drog jag iväg för en lördagsdate med Fiaten och slåtterkrossen. Hämtades strax före midnatt och det var så vackert över sjön då (också – Har varit nåt så otroligt vackert många gånger nu).

Mm, andra åkern så attackerade en trädgren… Nedan strax före midnatt vid sjön

Maken fortsatte tidig söndag, men skulle först “bara” köra ner en vattenvagn till djuren. Precis framme (som tur var) exploderade det ena däcket. Så “bara” var det.

Måndag morgon körde jag ner drängen och några dunkar diesel för att fortsätta slåttern. Tankade upp Fiaten, lämnade dem och stack iväg för att kolla till djuren. Hann inte långt förrän Drängen ringde – han hade heller inte hunnit långt innan traktorn tvärdog på vägkanten.

Åkte hem, tog den andra traktorn med ännu en vattenvagn som lämnades innan Fiaten drogs av vägen, och krossen kopplades på fungerande traktor. Ett par timmar går fort…

Hade tänkt flytta dem morgonen efter… De hade inte tid att vänta när de kommit på friheten med att bada…

Visade sig vara något så fiffigt som att någon tänkt dryga ut min diesel lite. Fylla en av tre dunkar med vatten… Tanken i sig var väl både god och klimatvänlig, men en dieselmotor går fruktansvärt dåligt på vatten. När sedan dryga sextio liter vattenblandad diesel skulle tömmas ut var det många pengar som rök. Ta en dunk diesel om det måstes, men ge fan i att göra omaket att ersätta med vatten.

Fiaten gick i hela en och en halv timme sedan innan det var samma visa igen – pumpen slammat igen och filterna var fyllda med vatten. Rengjord pump och nya filter – igen – så har det gått sen. Peppa peppa. Så gick där ytterligare nån timme i stillestånd.

Varför meka med en bild och nyttja filter, när man istället kan ta tillfället i akt!?

Dottern gjort ett insektshotell.

Sonen kördes på läger i tisdags, så det har varit lite tomt och konstigt utan honom i hemmet (“Bara att vänja sig”, sa en vän med äldre barn.) Full fart på pressning för min del, så även i fredags när det var lägeravslutning. Var dock i rätt by, så parkerade traktorn för att närvara, och sedan knata bort till den igen och fortsätta köra.

Lyfte undan stocken – var inte sugen på att se hur pressen skulle hantera det.

Sen kom regnet. Detta oerhört välbehövliga regn! Men inte just NU!!! Ge mig fyra-fem dagar till så är allt gräs klart sedan, inklusive grönfodret. Det skulle ge oss en chans till semester och avkoppling. Så mycket sånt det nu blir, men ni fattar. Man behöver inte köra vatten alla dagar och man behöver inte stängsla och flytta djur alla dagar. Gräset kör man alla fina dagar tills det är klart.

Svårt att koppla av på altanen när det enda man ser är det sunkiga fönstret i trappan. Tog en stund av lördagen med att börja åtgärda, och fram till bilden togs var inga verktyg använda…

En lördagskväll på promenad genom blåbärsriset

Skräppslåtter med den gamle (asfula) Zetorn

I en by har jag en tomte. En tomte med grå luva, som man ska se till att hålla på gott humör. En sån som fixar och ser till att släcka bränder innan de uppstår. Eller som surrar fast stenar i hävertslangen så det inte släpper så tidigt <3

Igår höll jag söndag. Det är livsfarligt för livet rinner verkligen ur en då. Var sängliggande hela förmiddagen och fram efter en sen lunch gav jag mig till skogs. Klev på en djurstig som förde mig åt helt fel håll mot min tanke. Lyckades till slut dock hitta “Julosten”. Historien säger ibland att en rekryt på väg hem för julledigt hade införskaffat en julost, men blev trött och hungrig på vägen och stannade vid stenblocket för att vila – och äta upp osten. Den andra versionen gäller en man som var på väg bort/hem med en julost, blev attackerad av vargar och lyckades fly upp på blocket där han klarade sig i kylan i flera dagar innan han återfanns – tack vare den feta osten.

Stooora stenblock där ute!

Julosten med sina dubbla block var heller inte så liten…

Hur han i så fall tog sig upp är mig en gåta, men så kanske man blir både smidigare och starkare med ett koppel vargar efter sig…

Konstiga blåbär. Och årets första kantareller för min del.

Många ledsna ställen har jag sett på mina turer, men jag tror att Dunderhyttan kvalar in på ohotad etta.

Framför mig och bakom ryggen… Märks när man inträder på reservatet. Men visst äääär det så vackert med orörd skog…?!?

Jag fortsatte runt sjön, fikade vid en kåta där på kanten. Någonstans på mitten, mitt ute i skogen hörde jag plötsligt kyrkklockorna från brukssamhället klämta. Tanken som seglade upp var torpargudstjänsten; Långt bort från byn och många sysslor att hinna undan med hemomkring för den fattige, innan dagsverkena drog igång igen. Men att stanna upp, kliva ut på trappen, knäppa händerna och lyssna på söndagens klockringning… Så var Herren helgad och man kunde återgå till arbetet.

Tillvaron håller på att knäcka mig totalt. Har ännu en natt bakom mig med minimalt av sömn. Kroppen stämplar ut del för del nu. På onsdag fattas ett beslut. Vilket vet jag ännu inte, men det är dags att slå sönder denna ovisshet om liv och framtid. Oavsett vilket beslutet blir, får vi utarbeta en plan och följa den. Vi har kommit till vägs ände.