En ung bondes vardag

När mamma är ute
klättar aporna i köket… Och så har vi äntligen lokaliserat den råtta som nallar i skafferiet:

Helgen var så lugn den kunde för att kallas normal. Vi andra
hölls undan lillhönans smitta och i lördags åkte maken på jakt, barnen var i
trädgården med drängens fru och jag tog drängen med mig för att lasta kossor. Tre
lass med sju djur i varje blev det till sist och en bale till tjurarna innan
det var dags att styra kosan hemåt igen. Då hade jag redan hunnit vara nere för
koll en gång tidigare – Precis på väg in från morgonen i lagården kom en
rapport om att stängslet var nerrivet, men kvigorna var kvar. Guld värt med personer
som uppmärksammar och meddelar avvikelser. Verkligen guld!

”Dags att släppa
dit en ny tjur, så det rör om i grytan lite” tyckte drängen om den lugna
gruppen.

Fortsatte med klädkammarröj. Nya ärvekläder fram till
lillhönan och ommöblering då det snart inte finns så stor kammare när snickarna
varit här.

Vad tror ni reaktionen
blir på en väldigt flickig treåring då hon inser att mamma (faktiskt) har fler skor än
stålhättastövlar?!

Vilodagen helgades med kanelbullebak av surdeg – sonens
önskan – samt en runda på föräldragården för mig och maken då två djur fattades
i skocken – de var före sin tid och på ett nytt bete. Fick locka med de andra
också.

Idag har maken spikat ribb, jag har rivit stängsel och
tittat på mina djur. Insåg att det inte är så många ute nu. De flesta är hemma.
Sen började jag visst räkna… Sex på norr, femton kvigor och fem tjurar på
andra gården, tjugoen i nästa by och tjugoen på föräldragården… Det var visst
inte ”så lite” kvar plötsligt…

Det tar inte många
sekunder, men ack vad skönt det är när solen skiner och man stannar upp.

För ett tag sedan fick jag höra att dikor är ”bland det
sämsta man kan ha”! Detta grundade sig i att kalvarna aldrig går att få
tama, därmed kan man inte hantera dem och om man skulle försöka binda upp dem skulle
de antingen skada sig själva eller riva inredningen i lagården. Jag är ganska
glad att mina djur inte fått se den användarmanualen, men visst har även jag
ett fåtal riktiga idioter. Även om jag tvivlar på att personen i fråga läser
detta, tillägnar jag följande bilder till bonden. En dikalv. Dessutom inköpt som
halvåring, bunden inne (lagården står kvar) och numera diko:

Dottern till
föregående bild. Född ute hos mig. (och jag ska erkänna att alla inte är så här
mysiga. Men totalt hopplösa är de inte)

Herefordligan

Dock måste jag säga att jag var fullt benägen att hålla med
i eftermiddags när korna hemma skulle flyttas från grannhagen, över vägen och
börja stödutfodras. (Inte illa att vi hunnit halva november innan det krävts!) Ingen
skulle gå, så jag tog kraftfoderhinken och gick före. Fick till sist slänga
hinken att springa, för de var sannerligen inte kloka någonstans! Förbannade,
vilda djur!

En gammal köpetårta
har blivit kvar i frysen på föräldragården. De brukar inte vara så värst goda,
tror inte den skulle vara det nu heller, mer än tre år för gammal. När inte
ens hönorna ville ha den…

Kom faktiskt iväg på träning idag! För första gången på fem
veckor! Det känns i låren nu kan jag säga…

Snart sängdags. Vilan behövs. Och förutom ångesten som ibland gör sig påmind i övre delen av bröstet så känns livet för tillfället ganska harmoniskt. Tro’t eller ej.

Hur har ni andra det?

Vi var visst lite
slöa.. Det gick med skalet på….

Valde att lufta en annan gubbe idag, så hämtade upp Morfar
och styrde norrut för att titta på hereforddjur. En, av mig, omtyckt bonde ska
sälja halva sin avelsbesättning med väldigt fina djur så man måste ju passa på!
Skulle ångra mig till döddagar annars!

Satt igår kväll (den tidiga nattningen blev halv tolv….) och
i morse och tittade på siffror. Ställde samman de jag var intresserad av och
tittade på djuret i sin helhet idag. När jag åkte hade jag bestämt mig för sex
djur. Fyra dräktiga kor i varierande ålder och två dräktiga kvigor. När jag
åkte därifrån hade det blivit sex kor, då den ena kvigan utgjorde ett
”praktexempel på vad man inte vill ha” (morfars kommentar till min
tanke!) Hon var en älg. Huvudet högt och snabbt iväg när vi närmade oss. Den
andra kvigan var bättre, men faktiskt inte så snygg… Det var däremot ett par
årskvigor. Så efter lagården och funderingar nu i eftermiddag slutade det med att jag valde
bort en ko till förmån för dessa två små. Fem dräktiga kor och två kvigor
blev slutdomen. Inte alls som tänkt med andra ord. Kossan fick stå tillbaka då
jag inte är helt säker på att jag får upp åtta så pass stora kor i
kreaturskärran. Hereford är ju en liten ras annars, men dessa kor är som
småhus. Det vill säga pluttar mot tyngre rasers fort…

Spännande dag som blev nästan en heldag då Mormors ugn
krävde ett större kirurgiskt ingrepp – får åka dit igen med egna verktyg för
ändamålet i det snaraste. Får dock se när det blir. Kvällen avslutades med en
sjuk lillhöna. Hoppas det berodde på övertrötthet och att det stannar med
henne.

MEN jag måste berätta det roliga att lillfisen knäckte framåtkoden! Hjälp vad det går och så kul hon tyckte det var! Nu blir det till att piska de stora rejält så det inte ligger saxar och lego strött över hela golvet. Undrar om detta kan leda till mer ordning i vårt kaotiska hem…

En stjärnhäst…?!

Ikväll ska jag i säng ganska snart. Tuppar av annars!

God natt och Trevlig helg!

I går lånade jag maken lite. Skulle dela av kvigorna från
tjurarna som är ditsläppta pö om pö. Många stora djur och även om jag inte är
rädd för tjurar skadar det inte att vara en till bara om i fall att. Det gick
dock totalt smärtfritt. Fyra av tjurarna blev efter så de stängslades helt
sonika ut och den lille stackars Krokus som blev kvar fick inte följa med in i
grindarna vid kärran. Helt vilsen blev den stackaren. Hans tio sommardamer
försvann och han fick hålla till godo med fyra pojkar som grupperat sig två och
två. Får hoppas det går bra med honom. Halvbrodern Focus kommer ju så
småningom.

Men lugnt. Ja det var det i grindarna. Totalt helt
stilla-lugnt. De stod där de stod. Tog en evig tid att lasta dessa flickor. Med
de led inte av stress, om man ska se det positiva.

Hit, men inte längre!

Fyra tjurar och så Krokus långt där borta. Ensam och övergiven. Känns
lite i hjärtat.

När de väl kommit upp kördes de iväg en liten bit hemåt –
till andra gården och till de fem (aningens aning) mindre, ickebetäckta
kvigorna.

Gödslade ur kärran när vi kom hem. Behov fanns om man säger
så. Skönt att det är gjort. Gårdsmiddag hos sömmerskegrannen följde, sen lagård
och dusch innan hela familjen åkte iväg till Naturum och biföreningens årsmöte.
Mitt emellan duschen och bilpackningen dök DHL upp med vår garderobsdörr och
fick den skeva i retur. Allt ska hända samtidigt! Kul när man ska hålla sig anträffbar 8-17(!) för leverans så kommer den 17:20.

Hälsade på Granis

Idag har jag skyfflat runt säd. Typ sju ton. Heja paddeltekniken.
Säljaren behövde bli av med ett lass och det vill ju till att hålla sig framme.
Dock var det ju inte tomt i bingen… Så bara att ösa, ösa, ösa, äta, ösa, ösa.
Med en liten skyffel fick man ösa mycket. Äh, hämta en större skyffel så det händer nåt! Så kom den där envetna inre rösten som ibland kallas förnuft: ”Det enda som kommer att hända är att du knäcker ryggen fortare. Är det verkligen värt det?!…” Jag har nog aldrig förr varit så lycklig över att skymta delar av en tom
kärrebotten! Känns mellan skulderbladen nu, tror jag hittar fler delar av
kroppen imorgon…

Morgongympa med höga
knän

Jag ser mörkret!!!

Gick ju an så länge
jag kunde stå rak. Detta var ingen hit. Nu behöver jag inte mer spannmål i år!

MEN! Gick så bra på slutet att jag fick en halvtimme i sträck på
köksgolvet och en fika sen jag lagt bebisen och skickat iväg drängen med
tippkärran, innan det var dags för babysim.

Maken är iväg. Jag har nattat tre barn, satt ut en gryta
köttfärs, tio burkar barnmat och stekt köttbullar på drygt två kilo färs (hur
tänkte jag där?!).

För egen del?! Har ältat och bölat ett par dagar nu. Det
räcker. Dags att trycka det åt sida, spotta i nävarna och leva vidare.

Sängen lockar! God natt

Direkt efter lagården tog jag med mig drängen för att flytta
korna över vägen igen på andra sidan brukssamhället. Borde gå bra men är så
typiskt om ett djur skulle strula så man själv tvingas att gå av vägen och så
kommer en bil just då… Inga problem med djuren och inga bilar!

Lagom till avslutad frukost ringde en John Deere-säljare
från Höglandet. Lyssnade inte helt noga, men antar att han var ny, och nu
ringde för att presentera sig och stämma av läget med kunderna i hans distrikt.
(Jag har ingen aning om varför jag finns i deras register för mig veterligen
har jag aldrig kontaktat dem!) Hur som. ”Hej! Jag heter Blablabla och
blablabla och jag antar att du driver gården med din gubbe!?”

– Nej!

TYSTNAD! TAGNING 2 ooooooch action:

– … Nähä.. Nu blev jag förvånad! Har ytterst få tjejer i
mitt register och de få som finns gör det för att de har rörelsen ihop med
mannen… Du har ju ingen vidare ålder heller!

– Det kommer ge sig med åren!

TYSTNAD! TAGNING 3:

– Jo… Sant! Har du mjölk eller kött? Hur mycket mark
brukar du?!

– Nära på 110 hektar plus ungefär trettio där mina köttdjur
svarar för bete.

– Hur mycket djur har du?

– 150-160 totalt.

TYSTNAD! TAGNING 4!

Typ så gick det vidare. Och lagom tills han
”ojade” sig över hur mycket jag borde ha att göra slängde jag in tre
barn också. Sen var han definitivt tyst! Eller inte egentligen, men det ska ju
inte en säljare vara! Istället konstaterade han att jag hade New Holland och Volvo BM och plötsligt undrade han om Sömmerskegrannen, nämnd vid namn, var den förra lantbrukaren på gården. Kanske har hon en Johnny-Hjort undanstoppad någonstans så hon också finns i registren, eller så är världen bara liten. Händer ju allt som oftast

Hällregn hela dagen så passade på att klä på mig och gick ut
för att blåsa av strängläggaren. De kvarvarande hektar som skulle slås kommer jag nu att
beta istället. Inget vettigt väder i sikte och även om det skulle bli det
håller inte marken att köras på. (Det kan komma att bli problem med
gödselbrunnen av samma anledning, och den har fyllts på rejält nu i regnen!)

När jag och drängen
tittade imorse var det blött på mitten av surhålan. När jag åkte ikväll stod en
fjärdedel av åkern under vatten, och på ett annat ställe halva vägen…

Strängaren och slåtterkrossen ska strax in i ängahuset på
vinterförvaring, och pressen ska rullas iväg. Men först ska de spolas av och
smörjas upp. Efter ett tag var jag blöt in på underkläderna – skulle behöva nya
regnkläder igen – och gick in. Sonen precis hemkommen då och lillan vaknat i
vagnen.

Torkade till och ut i lagården. Gick över samma elva djur
idag som hastigast med skrapan, två stirrade till de första sekunderna men de
övriga slängde en blick över axeln och höll ut svansen med munnen full av ensilage. De är ganska
lättformade just nu!

Barnen till brukssamhället och jag på dans. Blev totalt
vimmelkantig där när tröttheten ramlade över mig så nu är det fikadags och
sedan bums i säng. Galningen till make åkte ut till föräldragården för att måla
panel nu när jag kommit hem och barnen i
säng…

God natt

Rejält frostsnupet i natt.
Säsongens första! Minus fyra grader när bilden togs vid andra gården klockan
åtta. Men vilken dag sedan! Katten uppskattade våra mattor på vädring (hrm, sen
några månader…) och solade för fullt.

Vilken dag vi har haft! Tjuren var knappast bättre utan
sämre tidigt imorse. Väga för. Väga emot. Efter många om och men beslutade vi
om slakt. Maken som stannat hemma från jobbet bad en jaktkamrat om hjälp så tog
de hand om det i ”jaktlagets slakteboa”. Grymt mycket värt att ha ett
sånt ställe att kunna vara på. Och sedan hänga in i kylrum. Mången tack för
detta. Tjuren behöver inte plågas mer och hur dumt det än kan låta så känns
det bättre att kunna slakta än bara skicka på kadaverbilen. Något som hände
alldeles för ofta förra höstvintern. Förvånande nog var det ingen favorit som
drabbades denna gången. Det kommer ändå kännas bra att plocka upp honom ur
frysen och veta vem han var, hur han levde och att det som gjorde var det bästa
för honom efter förutsättningarna. Och så vet jag att han definitivt inte varit utomlands (om inte
utsocknes räknas…) köttet är inte ompaketerat och inte heller felmärkt
(eller, det kanske har hänt…) Tur vi inte fick så mycket älgkött, och att vi
ätit undan väldigt bra i frysen så att man nästan gått och väntat på att något
ska hända så man får påfyllning. Börja köpa kött liksom??!!

På väg mot sista
vilan.

Efter lunch åkte maken iväg på jobb. Det som skrek efter
honom då det varit strömavbrott som strulat till flertalet maskiner, och att
den andra med kunskap om slipning av verktyg är på semester, så flera tempo
stod stilla. Ja, förlåt, får jag väl säga. Men tyckte inte att tjuren skulle
behöva stå krokig, påverkad och tungandad i åtta timmar till! Tack och lov
brukar trumsjuka inte vara så vanligt, för vår del (glöm att det där skrevs)
och det brukar inte vara så himmelens tjurigt att få bukt med! Det upptäcktes ju ändå i ett relativt tidigt skede igår kväll. Fått tips av en
annan bonde nu att prova diskmedel (ja, i kärlek och sjukdomskrig är allt tillåtet!) nästa gång då det tar ytspänningen och på så
vis kan hjälpa till att lösa skumproppen som blivit när systemet av någon
anledning stannat upp. Idisslingen stannar vilket leder till att djuret inte
kan rapa upp denna katastrofalt miljöfarliga metangas som istället stannar
kvar i magen och pumpar upp den som en ballong. Ju längre tiden går utan
behandling desto större mage som i sin tur trycker på hjärta och lungor. En
långsam, men säker, kvävning kan man säga.

Nog om detta! När hela förmiddagen gått åt till tjuren,
lagård, bebis och fika till slaktgubbarna så hämtade jag och drängen kvigorna
vid norra sjöspetsen och körde ner till rännesbron utan lagård på andra gården.
Framme på gården revs ett stängsel och längre framåt samhället gjordes
stängslet klart. Kom medvetet tio minuter för sent till dagis just på grund av detta, men
kändes sååå onödigt att åka tillbaka till hagen för de sista trettio meterna
tråd senare!

Den lilla hade tagit en tretimmarslur i vagnen hemma så fika
med lillhönan som sedan försvann efter brodern hos drängen och fru. Har jag nämnt hur bortskämd man är över ”generationsboende” när det strular?! Mat till
lillfisen precis innan det var dags för lagård.

Systerlek. Bygga!
Rasa!

Middag med maken innan han styrde till UV och jag har nu
nattat barnen. Startat diskmaskinen (vilken uppfinning!), satt mig i soffan och
tagit mig en bit choklad trots att det inte är helg. Jag behövde det. En tvätt från maskin till tumlare och en sväng i duschen. Tidig nattning idag är tanken (igen) och
imorgon måste de där tjugoen korna flyttas. Håll tummarna att de inte gör det i
natt. Tänkte nyttja grannarnas staket på ena sidan vägen, och mitt egna
stängsel på andra sidan för att driva dem (djuren alltså) där och slippa lasta upp dem för
hundra meter. Wish me luck!

Visst kan det vara
mysigt att läsa under en stol!? Kanske tycker hon att hon är lite liten. Hon
satsade nämligen en broschyr om Växa Nytt.

God natt!

Vilken vändning kvällen tog!

Körde djur idag. En blick säger mer än tusen ord, och maken
är för väluppfostrad för att säga något, men blicken han gav mig när jag
berättade att vi kört ner tjugoen kor på Skyåsaträdan… ”E Du helt dåmmer i håvet?!!

De äter snart slut på detta typ 0,3 hektar stora skifte. Sen
måste de flyttas. Skrikhalsarna har jag tröttnat på, så de skickade jag iväg åt
byn till. Undrar varför grannarna inte hälsar längre…

Barnen på onsdagsaktivitet, jag på dans och maken tog den
lilla med sig för att kolla läget i älgslakteriet.

När planen sedan låg i att baka ut ett par långjästa
surdegsbröd, packa kött och försöka komma i säng i vettig tid, uppmärksammade
drängen en trumsjuk fjolårstjur. Så den har vi jobbat med ett tag nu. Mjölk,
olja, slang i magen, motion. You name it. Kanske gjorde det nytta, kanske var det önsketänk att han började rapa… Han är ”lämnad åt sitt öde”
och vi håller alla tummar att han är bättre imorgon, om inte annat inte mycket
sämre för då kan han hoppa i frysboxen ihop med älgköttet som maken är och
hämtar nu…

”Vad är bra med det här?”

– Endast färsen behöver tas omhand ikväll

– De få timmar vi får av sömn är efterlängtade

– Vi kan knappt få färskare bröd till frukost än av de
limpor jag försöker vänta ut just nu

– Klockan blev mycket nog för en kvällsfika till! Aldrig fel.

– De flesta har lagt sig så det går som attan att ladda upp bilder nu när nätet inte är överbelastat

Livet på landet. Livet som bonde…

Dags att hjälpa till med färsen. Sen gäller sääääängen!

Fler än jag som var
ovillig att vakna.

Stängsel var det ja. Men inte i den omfattningen som var
tänkt. Men ändå! Förmiddagen lades till att ställa i ordning inför
spånhämtning. Drängen tog kärran och mötte upp maken vid hans jobb,
träindustrin, när han slutade för dagen.

Bebisen följde med mig och var så snäll att hon somnade i
bilen på väg till betet. Satt där medan jag satte stolpar och kliade mig i
huvudet för bästa sträckning och om/hur vatten kunde lösas på bästa sätt. Mycket
smidigare på ”gammal” invand mark. Slutade med att jag studsade över
bäcken i bortre kanten så kan kossorna dricka där. Slipper vattenkörning på så
vis. En torva höll visst inte på vägen tillbaka, men stöveln räckte till. Inte
med en centimeter, tror jag. Det räckte denna gången! Stressade hem för att
möta upp sonen. Mötte hans busskamrater på vägen hem… Hoppas jag hinner ikapp
honom innan han är hemma på en öde gård. Ingen buss kom jag ikapp. Ingen unge.
Tittade in. Heldött. Får kolla med sömmerskegrannen som visst var hemma. På väg
över trädgården kom jag dock på det: Tisdag. Tisdagskul i församlingshemmet
efter skolan. Så! Dags att blåsa faran över. Inte en kotte hade en tanke på att
det var tisdag! Vilken lycka att se denna insådd!

Tillbaka och gjorde klart med tråden också. När jag kom
tillbaka till bilen satt lillan och lekte med nåt. Klockan var dagishämtning
sen hem igen för fika.

Drängen kom hem med lasset som skulle täckas och maken
plockade sonen på vägen hem.

Nu kommer garderobsdörrarna på plats! Imorgon ska jag
försöka få iväg några kor till det nya betet. Först en natt med sömn,
förhoppningsvis. Natten som gick var av oklar anledning bristfällig. Får hoppas att bebisen inte blev helt traumatiserad av att hon fastnade i kökshörnet. Man ska inte måla in sig i ett hörn, inte heller backa in i ett om man inte har fattat att vända! Film på instagram @bondeniskarvhult.

Blåmärkena börjar
blekna. Nu ska bara foten läka också. Den som måste fått sig en ovetandes törn.
När jag vaknade i torsdags var det knappt att jag kunde stå på den. Fortfarande
är jag mer än tacksam över att vi flyttat ner en våning – hade inte funnits en
chans att ta mig ner med bebis på armen. Möjligen med bärsele då. Känns ungefär som den
gången jag trodde jag var nere från överslafen och hade ett steg kvar. Blev ett
långt kliv ner och akuten efter det. När jag inte kunde gå efter en månad var
jag inne igen ”Oj, du har visst en spricka på ett par centimeter mellan
lilltån och nästa, fast rakt in i foten. Men nu har det ju börjat läka!…”
Efter den första vakna halvtimmen har jag le’at igång det hela och är helt
rörlig utan något konstigt, så det går nog över tills jag gifter (om?) mig…

Dagens planer blev inte som tänkt! Så förvånande! Men mycket
annat har hänt.

Mannen fick gå in och jobba extra, så hade två barn hemma. Lillhönan
klargjorde snabbt att hon inte skulle med och stängsla, så hon försvann in med
drängens fru efter lagårdspasset och själv smet jag då ner till andra gården
för att dra lite trådar och sätta stolpar medan den lilla sov.

Lillhönan i livlig
diskussion om vad hon och drängen skulle göra idag. Tyvärr fick han ju
mammadaten istället.

Tittade till djuren där och såg min chans! En tråd runt de
sju vid Bruket och de sjutton stängdes in uppe vid husen. Hem och åt den ordentliga andrafrukosten vid halv elva,
tillsammans med lillan som vaknat på altanen. Kollade med drängens fru om hon
kunde ha båda barnen en stund, det gick bra. (En stund som visst blev hela dagen med barn som droppade in allt eftersom. Men det hade bakats och grejats. Nyttigt för alla!)

Tog drängen med mig och lastade
upp de sju, körde hem och skiljde av kalvarna som bands in. Korna ut och tjuren
fick snällt stanna kvar i kärran och åka tillbaka. En sväng upp bland husen på
andra gården och tjuren där lastades upp. Årets smidigaste lastning tror jag.
Öppna och in med honom bara.

Bägge pojkarna kördes den lilla biten till hjorthägnet och
släpptes in till Party och Empires stora förtjusning. Nu fick de visa sig på
styva linan. Och det triggade även dem emellan, så när jag tittade till dem
senare stod de båda med världens tomteskägg kring munnarna och skulle de ta ett
steg framåt låg tungorna i farozonen. ”Santa in disguise as
hereford”, som The Beatles sjöng. Eller vad det ”Lucy in the
sky” kanske?!

Rudolf och Sven i
drabbning. Senare med Empire och Party. Krokus höll sig på avstånd bland
flickorna.

De resterande sexton kor och kalvar lastades upp i två
omgångar och kördes hem. Till sista lasset var maken hemkommen och bidrog med
att hiva upp grindarna på kärran igen. Sorterade bort korna och skulle låta
kalvarna vara kvar i uteboxen, men efter en liten stund började vi dra i kvigorna och band
in dem. Tjuriga jäklar som varken var rädda eller led av stress. De stod där de
stod helt enkelt. Och det tog en j-a tid att få dem på plats. Hade vi börjat så avslutade vi. Kom in vid sjutiden.Elva kalvar till inne, och mina öron försöker programmera om då tutandet utanför
fönstret (nytt ställe då det andra flyter efter allt regn) inte innebär vidare
fara. Tror jag i alla fall. Kanske får plocka kor i halva byn imorgon?!! Kan ju
trösta med att det bara är tio delningar kvar nu då. De som är på
föräldragården.

Jag som hävdade dyrt och heligt för ett par inlägg sedan att
jag inte slarvar så mycket med maten. Det har jag gjort idag! Det har gått i
ett ändå! Och den där skinkmackan med mjölk vid fyra var gudomlig!

Andra gården är tömd på djur, förutom i hägnet då. Lite
stängsel är uppe och mer ska det bli. De kor som skrikit av sig ska få åka på
ny turné längre fram. Typ snarast möjligt medan gräset är hyfsat grönt.

En påminnelse om att
hösten är i antågande – det där batteriet som borde bytts i våras…

En visit av DeLaval
också. Pumpmotorn som tömmer mjölk från slutenheten till tanken skar ihop igår.
Men det är inte min huvudvärk.

Efter en välbehövlig middag, dusch och färdigställande av
lillans mat som inte blivit tidigare idag (gör vad du ska annars kommer du inte upp igen. Gör vad du ska… Gör vad du ska…) har jag nu landat i soffan. Lite rejälare
fika väntar för att toppa upp dagens slarv så natten överlevs.

Sen är det ju himla roligt att än en gång få höra att jag skriver
”roligt”. Jag är inte säker på vad jag gör, men får väl fortsätta då!