En ung bondes vardag

När stora bebisen sov
fick Alice den äran att låna stolen!

Medan jag var i lagården imorse letade maken reda på
mopptrasan och drog över golven. Välbehövligt.

Mor och B trillade in där mitt på förmiddagen precis när
söndagssteken var kommen i grytan och apelsinbrownien på gång i vispbunken.

Lillhönan tog stolt täten för att visa sitt nya rum
”Den här vägen Momo!”.

Mors B drog på sig arbetskläder och startade upp med
kaklingen. Skitbra blir det! Efter maten satte han igång att foga det också, så
nu behövs bara lite färg i kanterna framöver.

Den lilla fisen lyckades ta sig framåt idag. NJUTNJUTNJUT av
friden de sista dagarna tills hon kommer på hur det var hon gjorde…

Ett ryck i tvättstugan och nu pyjamas i soffan. Ångesten
sitter som en tjock klump i halsen, eller så håller jag bara på att bli
förkyld. Inte helt enkelt att andas i alla fall, men tror att fasaden håller.

Två som är ganska
oberörda om livet. Och lyckligt ovetandes om vad som komma skall…

Ja… Det har varit några turbulenta dagar här. Eller
rättare sagt alldeles för lugna… Tankarna har fått fritt spelrum. Även
ovälkomna sådana. Det har väl hänt lite mycket på sistone, sjukdom har knackat
på dörren och man har ännu en gång blivit påmind över att inte ta något för
givet. Kanske är det ”dödens högtid” som gör sig påmind, eller har
det ”varit lugnt i skallen för länge” så det är dags för ett skov.

”Du verkar vara rätt nöjd med ditt liv…!” Jodå, det är jag. För det mesta. Men ibland kommer ensamheten som en slag i magen och värken släpper inte.

Har för tillfället snöat in på allt som ”kunde
hänt”. Helpuckat ju! Men när alla alltid konstaterar att ”det händer
bara andra” har jag haft lust att skrika: ”Varför skulle det INTE
hända oss?!??” Varför skulle just min familj vara skyddad mot allt ont? Varför
skulle inte någon jag har nära hjärtat drabbas av en stroke och aldrig vakna
upp? Fattar ni?! Dödsångest och hypokondri å mina barns vägnar. Tänk om en av
dem står bakom traktorn en dag. Tänk om de får cancer. Tänk om jag blir
ihjälstångad av en tjur! Tänk om maken mosas under en älg på väg till jobbet…
Tänk om….! Varför skulle inte vi drabbas?! Men just det. TÄNK OM FÖR
HELVETE!!!

Såg dumt nog dokumentären ”Efter Inez” i torsdags. Fullgången bebis som dog i magen. Namne med vår lillhöna. Det kunde varit vi… Istället för att vara så grymt lycklig att det Inte var vi, kommer tanken: Det kunde varit vår bebis… Tre gånger har vi fått friska, fina barn. Men väldigt nära oss föddes två icke friska barn. Båda dog. Det ligger väldigt nära till hands mellan varven. En kommentar som ”om era barn får leva och växa upp”… Varför skulle de INTE göra det? (Det sätter igång en liiiiiiten snöflinga till en lavin!) Det är helt klart något som kan komma från någon/några som den hårda vägen fått lära sig att allt inte är självklart. Det värsta man kan vara med om som förälder – att vänta i åtta år på ett barn och sedan förlora två på två år… Livet kan vara grymt. Och grymt orättvist. Och alldeles underbart!

Fick erbjudande av en vän att han skulle skriva en lista på
tänkbara ”Tänk om…” så jag kunde få välja att oroa mig för allt
eller ta mig i kragen… En sann vän! Synd att ångesten inte släpper taget i
bröstet bara, så det hade gått att andas ordentligt ens av ett sånt erbjudande.

När lugnet lägger sig.
(Om det gör det)

Ännu ett orosmoment är att synen svajar nåt enormt. Kan på
en blinkning ha tappat skärpan helt som kan vara borta en sekund eller några
minuter. På ena eller båda ögonen. Började när jag trappade ner på amningen som
nu nästan helt är borta så hoppas så innerligt att det bara är hormonrubbningen
som spökar och att allt stabiliseras på Bra inom kort. Det är ju allmänt känt att
optiker inte gärna ändrar på nåt under graviditet och amning då hormonerna kan
sätta sig på synen. Håller tummarna för att det är så!

Irritationen växer över samhällets krav och måsten. Ledsamheten
över att ingenting någonsin duger. Eländet vi matas med dagligen. För
allvarligt, hur många kan rabbla på sina fem vilka TV-program som inte
innehåller utröstningsprogram (för att man inte gör något tillräckligt bra =
inte duger), kriminaldrama med ond bråd död, och nyheter med allt hemskt som
händer i vår värld?!

Till råga på allt har jag en tand som strular ordentligt.
Och en halvlindrig form av tandläkarskräck…

Men förutom ovanstående är det bra!

Mitt stängslingssällskap
är inte så värst uppiggande, men hon verkar tycka det samma om mig… Eller är
det ett trygghetsbevis.

Väl uträknat…!?

Kör sista rycket med stängsel. Känns som att jag sagt det
länge nu, men snart är det sant! Var ute vid nio imorse och gjorde en ny hage till
korna på andra gården (vad grannarna tyckte om detta vet jag inte!)… Den
sista till den gruppen i den byn. I veckan som kommer ska de köras till ännu en by och
putsa det sista där, så måste snart stängsla mer. Men vi ska inleda med att dela
bort de tio kvigorna från de sex tjurarna i hjorthägnet. Dags att börja utfodra
där, så lika bra att ställa i ordning inför vintern då.

Drängen är nöjd med
bygget! ”Vad skönt för den lilla att hon verkligen har plats att röra sig
och leka runt på!” Har hon verkligen det?!

Dags att introducera
– om hon ska bli en äkta familjemedlem – vitlöksbröd!

Efter förmiddagsturen kom maken hem från jakten och vi åkte till
svägerskan för middag och hämtning av stora barnen som sovit över där. Jösses vad
tyst det var vid middagsbordet igår kväll!

Maken isolerar på andravåningens bygge. Pratade med
snickarna som är ”bokade” för nästa ryck om två veckor ungefär.

Imorgon kommer Mor och B förbi. Har bett om att få det
kaklat kring vedspisen då. Mästermuraren kommer ju. Har dessutom tänk försöka
muta honom till att sätta i den sista krångliga biten list, sen kunde köket
strykas som helt klart!

Röjt, torkat och dammsugit nu. Skulle torkat golvet också,
men hittar inte trasan till moppen. Det är sant!! Skulle inte förvåna mig om den
kidnappats av något barn som behövt den till bandage, bogserlina eller filt… Får
leta imorgon. Nu börjar det vara fika och läggdags. Och att vinscha in maken
från sitt fyrskift… När allt lugnar sig och natten faller drar han iväg på
något annat. (Nej då, jag är inte ett dugg orolig för honom, men hur länge kommer han
orka?! Han är ju inte tjugo längre. Tänk om…)

Sällskap i vedboden!
Notera reflexen hängandes från vänster hand
– det var ju mörkt ute!

Ge mig en snyting! Nu har jag fått detta ur mig och lyckats redigera ner den inre diktafonen från åttatusen sidor. En text som inte ska publiceras och tankar det absolut inte ska stås upp för. Men med tanke på hur samhället ser ut, utskriften av lyckopiller (inte till mig även om det frestar enormt ibland) och antalet sjukskrivningar baserade på psykisk ohälsa, känns det lite som att skämmas för att man fiser på dass! Det händer alla ibland.

Placera mig på psyket eller ge mig en kram!

Stackars
rosenknopparna lär inte slå ut ute ändå, så de fick komma in.

God natt och Trevlig söndag! Det är det visst snart…

Smällen igår tog inte så illa som jag trodde. Hatten av! Ett
svart märke på låret (nej, jag har inte tänkt tanken på att ha några nycklar i
höger byxficka idag). Jag är dålig på att ljuga, så jag ska erkänna att det
inte varit helt bekvämt med vare sig stövlar eller strumpor idag. Men, den värsta
svullnaden har lagt sig och flertalet svårborttvättade fläckar har uppstått på
andra benet. Shit happends! Jag lever!

Rätt vad det regna’
överrumplades jag av en skur!

Det mest spektakulära som hänt idag var att vi körde ner
sommarens hemmatjur Party till Empire och Krokus i hjorthägnet. Betydligt mer
jämlikt där mellan de två stora! Och så vitt jag vet så håller de på och
gruffar än…

En tråd drogs och ett gäng trästolpar byttes ut med drängen
i traktorn som tryckte med skopan. Den lilla satt i bilen och var visst
vaken… Sonen plockades vid bussen så åkte vi ner och hämtade syrran lite
tidigare, tittade till pojkarna i hägnet igen och styrde nosen mot di gamle. Inte
träffat dem sen förra onsdagen och med tanke på omständigheterna kände jag att det
var läge att klämma, känna och studera den påklädda sanningen lite. Utan
telefonens filter. En eftermiddagsfika där och sedan hem till lagården. Som
redan var gjord då maken kommit hem först och gått dit.

Se vad som kan hända
om man inte stänger och låser ordentligt om sig! Eller om grannar har nycklar…
Ett element kom på plats i köket!

Han är iväg på UV följt av huspanelmålning på rännet på
föräldragården. Sen barnen nattats satte jag ihop ett gäng grötabullar och en plåt
brownies till kvällsfikat står och kallnar. Man måste ju tänka på att hålla
vikten. Denna ständiga följeslagare.

”Det är nu det börjar” tänkte jag en dag när jag
fick blixtvisit av ett par. ”Men nu börjar du bli så där SMAL
igen!!!” var hälsningsfrasen. (Och den var inte bara välment)

”Det syns att du inte tröstäter något!” är en
annan kommentar som kommit från flera håll. Ojojoj, om ni bara visste! (Och ni
som känner mig vet vilken fikagris jag är. Och hur övertygad jag är om att
hembakt är betydligt nyttigare än fabriksgjort!)

Jag ska erkänna att jag själv blev orolig och sprang till
läkaren för ungefär tre år sedan när jag slutade amma lillhönan och rasade fyra
kilo på sex veckor. Det var väl tuttarna som försvann, för alla prover var
jättebra. Tack och lov stannade raset där också! Tillbaka på 14-årsvikten.

Ganska exakt tio kilo har jag gått upp under alla mina tre
graviditeter. Med lillan hade jag nog ökat på rejält mycket mer om hon inte
haft så brått ut. Men det kvittar här och nu. En annan kommenterade nåt om att
”bli av med amningsfläsket”. När jag svarade att jag väger två kilo
mer nu (eller då, fem månader efter förlossning, och fortfarande) än vad jag
gjorde i hälsokontrollen i åttonde klass, var chocken nog total.

Jag har inte medvetet valt att hålla vikten nere i fjorton
år, trots tre graviditeter. Jag använder fortfarande (igen) samma byxor som
inhandlades i USA 2010. De är faktiskt lite för stora för mig… Jäkla stretch!
Såna som jag kan se mig som ”jämnviktiga” med, kan mycket väl ligga
sju-åtta kilo mer än mig.

Visst händer det att matklockan inte hålls till punkt och
pricka, men såå mycket slarvas det inte.

Vad jag försöker säga är Sluta vikthetsa! Må bra istället!
Kommentera min (under)vikt om ni vill, men vänta tills jag ser sjuk ut. Mitt BMI ligger på normalt. Jag
känner mig inte sjuklig, om inte trötthet räknas dit, men det är väl ett
kapitel för sig.

Dags att rädda bullarna!

Stackars lilla barn
som tvingas sitta på pottan efter maten…

Ni vet den där känslan. När man är förväntansfull, trött, understimulerad,överstimulerad, speedad på gränsen till hispig. Stressad och cool lugn. Illamående till spyfärdig och samtidigt vill skutta jämfota.
När man plockar undan. Städar ur. Ställer iordning och förbereder för flytt och möblering…
Den känslan

Maken var i kyrkan i söndags. Agerade nattvardstjänare,
vaktmästare eller kyrkvärd eller vad det nu var. Han berättar inte. Jag frågar
inte. Så enkelt är det. Barnen ville följa med, så jag blev ensam hemma med
sovande bebis. Pillade lite med kycklingarna som ligger pyrt till i hönshuset –
hade inte varit några problem om inte de fem nyinköpta varit där. Dessa går
nämligen inte ut ännu. Utan ser sin chans att sätta till de mindre när de
själva är fredade. Har således fått schasa ut även dessa minst en gång om
dagen, och stänga avdelaren i hönshuset så att de små fått en stund för sig
själva att äta och dricka i lugn och ro.

Så fint de tagit
chansen att sitta när det var lugnt ett par timmar!

Satte mig även och sydde ihop en gympapåse till sonen. Dags
imorgon och han har själv varit med och valt ut tyget. Gissa med vad!? Den lämnades
in till sömmerskegrannen för ett par öljetter sedan.

Sömmerskegrannen
passade på att kontrollera bebisens kittlighet också

När det nästan var läge att starta upp middagen trillade en stolle in på cykel. Mosterns granne. Vilken chock. Nåväl, halva vägen går det ju nerför och likadant på hemväg. Mat fick hon också när hon ändå var på plats och ungefär när hon lämnade kom barnens storkusiner med en bättre modell på slip. Med skaft på. Smidigare till taket. Så blev där lek, bus, snack, inspektion av bygget och fika. Många sittningar. Och därmed en sen kväll med just slipning av rummet. Dags att börja om med spacklet!

Nåväl. Utsikten från
nya andravåning ska bli bättre…

Och så är det bara att konstatera att det varit skönt med
semester. Nu är det bara att ta ett djupt andetag och försöka hålla takten i
ekorrhjulet. Veckan?!:

Måndag: Grishämtning – hemma med en hungrig bebis och sen lunch för samtliga, så drängen förbarmade sig över sonen och hämtade honom med traktorn vid bussen i ösreget,- födelsedagsmiddag för drängen, mannen
inkallad på jobb och kvällsträning. Och ett möte för mannen som han valt att
hoppa över.

Så fint de låg när vi
kom hem. Och om en bil är bonnabil eller inte?! Det syns på spånen;) (Förlåt Mors B för hjärtinfarkten…)

Installerade. Och så lite hjälp på traven för Saaben

Tisdag: Babysim och skolans första föräldramöte på kvällen. Något som heter Tisdagskul ska även starta upp i församlingshemmet direkt efter skolan som sonen är sugen att prova på.

Onsdag (Håll i er!): Vet inte säkert, men har en känsla av
att den så kallade Onsdagsträffen drar igång för barnen. Mannen har
styrelsemöte med älglaget(?). Linedancen drar igång och samtidigt är det
säsongens sista biträff. Plus att det är nån kulturvandring på ödekyrkogården
med levnadssätt och livsstil från 1600-talet och framåt.

Torsdag: UV för maken.

Fredag: Skåneresa efter avslutad skola. Joo. Nu är det hög tid för oss att skita i allt och komma ifrån lite! Och hör sen!!

Lördag – Söndag: Hajk med UV som inte omfattar maken då han
är hos svärmor.

Frågor?! Antingen går det eller så går det åt h—…

Ojojoj. Känns nästan som när jag smet undan en stund i
helgen och tittade tillbaka på instagram. Vad f*n höll jag på med som höggravid
egentligen? Asade kalvar och rullade ut halmbalar. Sprang mellan is och
lerpölar och lusade av djuren. Bara dagar före förlossningen (ok en månad var
ju tanken) Seriöst, är jag riktigt klok?! Svara inte!

Åkte iväg på träningen i alla fall. Duschar inte innan jag
åker så är tacksam över mina träningskamrater som åtminstone inte påpekar att
håret lukar kossa och har några klumpar spackel i sig, och grisaskit på armen
såg jag… Nu är jag ren i alla fall!

Tjoho! Brorsan hemma!
I dagens gåva från Lions – reflexväst!

Kvällsfika och sängen! Natti

Varför kom jag inte
helt otippat att tänka på den man som skulle trycka upp en dekal att sätta i
bilen ”Köp en drever – lär känna din hemtrakt” sen han utforskat
varenda skogsväg i hela socknen efter sin hund, eller ja, drever.

En tur till stan i torsdags för service för bilen. Fick en
Yaris i gengäld. En ganska ny sådan, som besatt den fruktansvärda stanken av
gummi och plast. Precis innan jag svängde in på Toyota på eftermiddagen slog
den över 300 mil. Det var rätt skönt att få tillbaka sin egna 12 000mils-Avensis, med lite
svag lantdoft och full med barnprylar.

Maken åkte iväg på terminsstart för UV så de två stora
barnen lämnades hemma med drängen och fru för att jag skulle slippa trixa med
stolar, och att hålla dem vid liv under den totala färden på nästan en timme
efter klockan sex på kvällen när bilarna skulle skiftas tillbaka.

Hallå filten! Var tog
du vääägen?!

Igår östes det skit. Höneskit i mängd och parti. Tankarna
har snurrat, men risken är att vi inte gödslat ut hos hönorna sedan maken
gjorde det en sen kväll precis innan lillan kom. Det har bara strötts på mer
och mer spån, sen är de ju ute mycket också… Undra på att jag körde ut minst sju
kärror. Behöver jag beskriva hur svart nosen var sen?

Före och efter

Hejarklack till
matlagningen och sedan uppenbart nöjd VID maten.

När hönshuset var klart lastades kycklingarna (via en rymning
ut och vidare in i garaget – tur för mig) i hundburen som jag äntligen har rett
ut med Jirka – lånade buren i juni förra året…- och deras lilla kätte
gödslades ut innan de små släpptes in i mitt hönshus. På eftermiddagen kom
drängens fru med nya hönor till dem, och till mig hade hon fem med sig. Kul att
prova nåt nytt och köpa färdiga värphönor. De jag har strejkar. Så fort det var
urlastat från både burar och kartonger och fullt kackel i hönshuset, åkte vi på
familjebad och avslutade med middag i simhallens cafeteria.

Under dagen var maken iväg och tog hand om det sista på de
där fönstrena på föräldragården. Detta efterhängsna påhäng. Check. Tror även
att huset nu är överlämnat till hyresgäster (vet inte, han har inget sagt och
jag har slutat fråga i brist på vettiga svar. Inte träffas vi länge nog heller
för att trassla ut det!)

Idag har det fixats hemma. När mannen vaknat på morgonen
startade han upp med en beteskoll. Fick i gårkväll ett sms från en som
meddelade att varg var skymtad en dryg kilometer härifrån. Allt verkade lugnt
dock. Maken har sedan pysslat med fönstersmygar och jag har spacklat. Får ta
lite mellan skurarna av barn, bebis, mat och allt annat.

Pappa pillar fönster,
mamma spacklar. Och bebis får roa sig med utsikten medan syskonen leker ute

Tog även en sväng ner
till brukssamhället för dess årliga dag. Äta bör man ju, sägs det. Och lite
terapi mot socialfobin att träffa folk. (Det står i Vågens beskrivning att:
”En våg älskar människor med hatar folksamlingar” – så sant så sant –
och att ”En våg bryr sig inte om vilken sida han eller hon står i en
diskussion – bara det är andra sidan”! Ooooooh yeh! Det blir ju liksom
ingen diskussion annars!)

Precis i detta nu gjort klart i rummet. Nu ska det slipas
och spacklas igen. Men inte idag. Mannen håller på med det mindre fönstret.

Sen var vi uppe en sväng också, lämnade av grejor och
fönstret dit som ännu står på pall. Diskuterade planlösningen och
förvaringsmöjligheter.

Han behövde ingen
säng, sa han. Det räckte med två balar isolering.

Det tar sig! Nu är det fikadags och nattning som gäller!

Trevlig helg

När maken åkte iväg för att ta itu med det där fönstret igen
åkte jag och barnen för en sista tripp till Chappen och fortsatte sedan till
ett ställe som hade drive på fodrade regnkläder. Denna fantastiska uppfinning
alltså! Dock blev jag lite orolig för storlekarna. Köpte 140 (!!!!!!) till min
6,5-åring. 140! 134 är jag smyg på att han kan ha i ärmarna framåt slutet av
säsongen. Han är stor, killen!

Vad göder moster
med??!

Körde inom min moster på hemväg för att fika, men det tänkte
inte hon. Ingen hemma. Däremot stod grannen på vägkanten så stannade till där istället.
Och blev inbjudna på fika! Sen såg vi när moster kom hem så styrde nerför
backen till deras för att säga hej. Hittade henne nerbäddad på soffan med feber
och trött kropp. Välkommen i klubben!

Hem och skrev på papperna för en femtonårig prao från
Brukssamhället om några veckor. Kan bli spännande, men det ska nog gå bra.

Sen finns det ett j*kla stort minus i att ha en karl som gör
allt för en. Varför?! Se själva vilket äckel jag (på eget bevåg, SKJUT MIG!) håller
på med:

Jepp. Kokar kräftor. Han döade dem i natt, men nu ska de
smaksättas. Hur man kan tänka tanken på att äta det ändå. Kämpar mot
kräkreflexen när de ska upp ur vattnet, blänger på mig och fräser av
temperaturskillnaden. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRK!

Jag måste byta gubbe! Nån intresserad? Tyvärr är det väl
mycket av den nakna sanningen här, så take it or leave it! (Leave it! Jag har
numret till TV4:s Bonde Söker Fru-producent;))

Och nej, jag äter inte sånt som stirrar på mig! Får jag stjärtar skalade i en burk kan jag väl tugga i mig dem, men glosylta… Näääver!

Men när jag ändå sitter och vaktar spisen skickade jag in
skinksteken jag hittade tinad i kylen, i en stekpåse i ugnen, skriver detta och
tankar in ljudböcker på den andra datorn. Det är ju på modet att ha en
”spel-dator”. Så även jag, men kanske på annat sätt…

Och ja, det är belamrat i väntan på bättre och lugnare
tider. Än har allt inte fått sina platser. Målet för färdighet är inte satt förrän jag fyller år och än är det
länge till dit!

Imorgon blir det skola för sonen, om han är frisk nog.
Resten av familjen börjat snora. Sen är det dags för ny termin av Bokbussen och
Mormor är uttråkad för att ”han bara är i skogen och rycker sina buskar,
så ska du ha något bakat?!” Kuggfråga, tanten! Sen får vi se om jag är
piggelin nog att gå på den där träningen. Taggad är jag, men resten då?!

Mannen är på föräldragården igen. Hade några kalvar på vift via
diket igen, så det skulle åtgärdas nu, med hjälp av svägerskan och sonen där. Nattat
barnen och försökt tvinga i den lilla lite välling. Säkert en matsked fick hon
i sig, resten spottade hon så fint ut runt hela nacken. Men i natt sov hon till
halv sex i alla fall, åt och sen sov vi till nio. Ny vecka, så slut på helgfriden.

Efter att vi faktiskt kom upp, åt och kom iväg endast med vetskapen om att en kvart till på morgonen vore en bra idé, var både son och dotter nöjda med dagen. Lillhönan såg fram emot dagis, så hon ”får äta god mat!” Tack för den, unge! Idag har det pressats havre. Så nu är det bara tolv hektar kvar. Får jag lika bra utdelning på det som på bitarna idag ska jag vara nöjd. Förra året hade jag femtiosju havrebalar på strax under tio hektar. Dagens tre hektar gav sextiotvå styck!

Lillasyster somnade i bilen på väg till fritids så hon lades över i vagnen hemma. Jag konstaterade att drängarna inte hunnit vänta på mig utan gjort klart i lagården, så stack ut till nuvarande basen på föräldragården och kopplade strängaren. Kom hem ett par timmar senare och hann precis plocka fram lite ätbart när det vaknades i vagnen. Plocka lite, hänga tvätt, pensla fogar, olja bänkskivor och luncha så var det läge att tanka lillan igen, somna henne och sticka med pressen. Stenigt och dant, så pressen slog ifrån mer än en gång så jag fick snurra pickupen baklänges och trassla ut sten. Måtte bråten hålla!

Amning halv två, gröt vid vaknandet kring halv fem och en rejält mjölkenödig morsa halv åtta så slocknade lillan som klubbad i sängen. Skönt, tyckte jag!

Hann ju aldrig med att ställa iordning inför en bra ”före-bild” då snickarna rev väggen en vecka för tidigt, men tänkte ge er en hint om vad vi, Mor och B gjort under semestern. För ungefär fem veckor sedan såg det ut så här (notera den stora bänkytan!):

Byebye hemska tråkiga, fula, slitna plastmatta och välkommen parkett! Vecka 28 gav en stor skjuts framåt, mest tack vare B. Och mitt i vår största ensilage-rusch…När kaklet kom på plats blev det inte längre gamla och nya, det blev en enhetFlytt på stommarna! Och på plats!En lampa som aldrig monterats någon annanstans fick sig en fuling i kontakten och lite mattvärp i en krok, så får vi lite ljus i väntan på elektrikern i alla fall! Notera bänkytan! Visst är det småpillet kvar. Och så väntar vi på vår nya måttbeställda diskbänk. Det ska bli skönt med vardag nu, så man får vila upp sig lite! Listerna i köket ska upp medan vi pustar, sen är det bara att dra igång med sovrummet.Avslutar med chocken över att majskroken klistrat fast på underläppen! Nu ska jag försöka gräva fram maken från klädkammaren. Jo, det är sant. Jag har en man i garderoben… God Natt!