En ung bondes vardag

”Hej!”

Detta lilla korta ord. Tre bokstäver. En stavelse. Med
utrymmer för så otroligt mycket. Egentligen är det ganska fantastiskt hur
mycket man kan läsa in i detta minililla ord. Som till exempel en påminnelse
(igen…) om att inte ta något förgivet, då livet ändras i tvära kast.

Tog några timmar i lilla staden och undrar fortfarande om
jag såg så ynklig ut eller om jag bara hade turen att stöta på vänligt folk!?:

I färghandeln blev det ju en del pytsar. Expediten lastade
upp alltsammans på en vagn och följde med ut. Innan jag fått lillan i bilen var
det lastat och redo i bagaget! Hatten av!

Storhandling, i dess rätta betydelse, på Kvantum gav inte
bara en pratstund med närmsta grannen (!) utan även en lång stund i kassan. Eller
kunde blivit i alla fall. Stod och plockade upp på bandet. Inser att någon
pratar med mig. Ber om kassar så hon kan börja packa. Inte kassörskan, utan en
annan. Sneglar lite diskret över axeln. Är jag sååå slö?! Inte en kotte varken
före eller efter mig. ”Skitdött! Kan lika göra nåt vettigt av tiden”
säger hon. Betalade och lastade i kassarna i kundvagnen. (Frågade om hon erbjöd
billastning eftersom de gjorde det på andra stället, men så lyxigt var det
inte!:))

Var på väg till dansen på kvällen och tog barnen med mig för
avlämning på Onsdagsträffen i brukssamhället. På vägen dit började bilen kränga
konstigt. Punka?! Insåg dock väldigt snart att det var total svarthalka. Jag
vände och körde de tre kilometerna hem igen. Det kändes inte värt en tur på
nattsvarta vägar närmre sex mil tur och retur. Men plötsligt blev en onsdagskväll torsdag! Jag är ju aldrig hemma på onsdagar! Skumt.

Imorse var det rent ut sagt jävligt på vägen. Var beredd att
det kunde släppa i kurvan vid fabriken – gjorde det en gång samtidigt som jag
mötte bussen… – även om jag hade knapp styrfart. Såg ungarna vänta på bussen,
i färd med att åka kana på vägen i skorna. Lillhönan klev ur bilen SWOSSCCH!
Godmorgon Bambi!

Tittade på djuren, skulle vända på vanliga stället vid
hjorthägnet, nope. Bilen på tvärs över vägen innan jag kunde starta om och
rulla in på skogsvägen. Jag låg i max 30! Tvåan hela vägen uppför backen hem
till byn – minsta lilla ökning ledde till tjut och pling i bilen.

Just nu?! Ösregn. Kanske lika spännande imorgon. Nä just
det, då ska jag ju inte iväg!

Öh, den gamla ratten var visst fuktig. Ny form av morgongympa; Flytta
omrörare i brunnen. Med 650 utan servo-olja!

Lerigt?! Knappt… Tänk
vad gött det kan vara att ha en tjugoårig Emmaljunga att asa runt med i skiten!
Den kommer aldrig in!

Plockade itu och bytte lameller i vacuumpumpen på
gödseltunnan. Alltid denna service-ovänlighet. Sen var det ju som så att vi sög
avloppsbrunnen med tunnan när rören havererat i våras. Slangen skulle på
utloppet i brunnen också, med andra ord. Nästan lika smidigt det… Lillfisen
satt och hejade på, men till sist var det inte roligt längre så hon slocknade.

Inväntade sonen – drängens fru iväg och drängen själv
började ju köra gödsel! – innan resten av familjen kom hem och jag åkte ut
till föräldragården för djurflytt igen. Jagar denna slaktbil alltså. Lovad v 42-43
och fortfarande knäpptyst… Kan snart inte förhala det längre. Måste lösa det
på något sätt så jag kan ta hem djuren.

Den lilla började ju åla i fredags. Hon kommer på fler saker
för varje timme. Reser sig på knä mot saker. (Stopp stopp stopp! Du behöver
inte börja gå om en vecka bara för det!!!) Hade en lång stund med köksbordet. Upp
och ner. Ner och upp. Tills bordet plötsligt gick till attack mot mun/näsa. Fläskläpp
deluxe, undrar om det är därför hon är så orolig inne i sängen kanske… Får
dressera bordet bättre. Så det lär sig lite hyfs!

Men lite mysko är det allt. Bebisen mitt på köksgolvet. Går själv
på toa. Och köket tomt. Tyst. Tills hon ulkar som en katt med hårboll på
tvären och det är dags att plocka ut något från munnen. Löv, ved, bark,
tidning. Pennvässare och kritor har hon provat. Livet är fullt av saker att
upptäcka!

Titta! Vi satt i
soffan! Tillsammans! Topping av Selma, givetvis. (Men bilden är inte från idag,
jag ville bara visa ett smärre under!)

Avslutningsvis ska jag uppgradera ösregnet till SPÖREGN! Hoppas det inte kommer in!…

God natt

Förra tisdagen skyfflades det säd. Idag var morgongympan
lite lättare. Åtta vinterdäck pålagda innan frukost. Började med mina. Dock
tillåter inte mina vinterdäcksfäljar mutterknacken så det blev till att snurra
de bultarna för hand. Och drängen stod och hejade på, så han fick snällt
efterdra dem för att känna sig delaktig. Eftersom det gick så bra så rök
deras bil med också. Så är det gjort.

Vädret sa liksom att det började vara dags nu. Några
centimeter snö har legat under dagen medan det bara kilometer bort regnat
istället. När jag körde hem från babysimmet, via föräldragården, is-ösning från
ett badkar hos mina kor och hämtning av sonen i kyrkbyn, var jag väldigt glad
att jag hade bytt däcken.

Att Sverige gick till VM rör mig inte i ryggen, men väglaget gör. Vad det snackats mest av i radion idag har jag svårt att bedöma.

Gödselsnurran igång.
Skumt var det!

Barnen är lagda, den lilla är återigen väldigt missnöjd över
dessa idéer, även om hon är tröttare än ett ålderdomshem. Har gått bra att
lägga henne sen vi bara kom på att hon var hungrig – morsan sviker så nu är det
kvällsmat dagligen – men i flera kvällar har hon haft helt andra planer.

Spana in minen;)

Planer som under dagen idag innebar en förmiddagssovning på
drygt fyra timmar för att sedan utforska köket och hitta bakgaller i hyllan
jämte kylen. Dessa hemskingar var roliga att dra fram och tillbaka men gick
slutligen till attack.

Ett par bröd står i ugnen. Ska vänta ut dem och sedan krypa
ner med boken tror jag. Maken kan få ligga kvar och smågruffa i soffan så länge
han är vaken.

God natt

Alla sätt att sova är
bra utom de dåliga. Säger även hon som är i en orolig period där man absolut
inte vill varken lämnas eller sova. Livet pågår ju utan henne då!

Tystnad en hel vecka! Saknat eller njutit?!

Vi fick visst en timme ”extra” (eller som en
bekant sa: Äntligen får man tillbaka den där jävla timmen så man slipper gå upp
klockan tre på nätterna!) men den har inte jag märkt av… Förutom att natten
var fruktansvärt dryg med en strulande bebis. Fördelen med henne är att hon sällan
strular två nätter på raken.

Onsdagen var blöt. Hela tegarna översvämmade på andra
gården, så är glad att kvigorna lite längre bort hade vettet att inte kolla
strömmen. Matningen med två trådar under vatten = Noll. Samma kvigor har
förvisso gått helt utan övertråd ett par hundra meter sen något (läs hjortarna)
rivit ner den. Kvigorna hade aldrig gått in igen kan jag lova, om det varit de
som rivit.

Torsdagen bjöd på sol i alla fall. Drängen undrade vad jag
höll på med, halvliggandes på en kartongskiva, i lä i solen och skruvade ihop
en ny elkontakt till strängaren. Den gamla mådde inte så bra, så att säga. Hade kommit en anings i kläm. Men
ny på och ner med slåtterkross och strängare i ängahuset så står de på
vinterförvaring och är redo för nästa säsong.

Och sen då?! Tog en
liten stund innan jag kom på att fälla ihop arbetsbredden också… Ohps.

Undra på att
treåringen blir helt till sig när även pappan taggar upp för att jag har gröna (!)
byxor på mig… Ett år sedan sist då jag växte ifrån dem med långkallingar
under.

Otroligt ändå att det de
sista dagarna i oktober kan vara så grönt!

Fredagen innebar stängsel. Tjugoen djur på dålig återväxt
suger rejält. Men varje grässtrå de äter på rot är det billigaste. De gamla
feta korna behöver ju inte ha så saftigt heller. Hem för lagård och en
snabbfika, samt se till att sonen fick ordning på sin outfit for the night –
spöket. Livets första disco. Tema Halloween. Åka och köpa en dräkt? Nej, fixa
ett spöke, mamma. Så det blev det. Om inte soc häktar oss för hets mot
folkgrupp via KKK… Sonen var nöjd i alla fall. Själv fräste jag ner till
andra gården och rev stängsel till mörkaste kvällen. När jag rullat upp tråden
och inte längre hittade stolparna, åkte jag hem och höll kväll. Och åt middag!

”Where’s the baby?!”

Finn ett fel!

I lördags hjälptes vi åt att få upp ett gäng gula brädor på
huset. Nu kommer vi inte längre på gaveln utan plåt. Får se när den ansvariga
tar sig tid att titta på det.

I skymningen roade jag mig med att skruva sönder trappan. Jepp,
som en del såg på instagram så skulle skåpet ner igen. Det som krävde en dryg
centimeter till i svängen, vilket på
uppvägen ledde till att maken satt fast i hörnet, hållandes i skåpet medan jag
var uppe och Jirka nere och skruvade bort spalje och räcke… För ungefär
fjorton månader sedan… Men då fanns det heller inga planer på detta enorma
ingrepp i huset. Dessutom lovade både Jirka och jag att ingen av oss skulle
vara i närheten när eländet skulle ner. Lite förvånande då för ett antal veckor
sedan när jag kivades lite (har väl aldrig hänt varken förr eller senare!) och
ledde in samtalet med Jirka på just renovering och tillbygge och att vi… eh,
råååkar ha ett skåp i vägen där uppe… ”Har jag varit involverad i att få
upp det?!” var responsen följt av ”Jag vägrar vara den som sitter
fast i hörnet! När tar vi det?!” Så jo, Jirka rök på ’et igen. Mutad av en
tallrik mat som sparades då han inte hann i tid till ”middagen” vid
halv åtta på kvällen. En portion som han åt fesljummen för att ”man sitter
för länge annars…”

Inga bekymmer med att få ner skåpet! (Säger jag som höll mig
ur vägen – gillar inte att bära saker i trappor, i synnerhet inte nerför!) Detta
kom faktiskt på plats i köket istället. Och platsen det stod på en våning upp
kommer att bli dörrhål till det nya rummet på tillbygget, när detta nu blir
aktuellt. Troligtvis i år.

Efter förra måndagen lovade jag mig att inte göra om samma
misstag – därför struntade jag blankt att helga vilodagen efter den långa,
dryga natten. Istället drog vi till med storbak! Och provade den nya
köksmaskinen – den lite sena födelsedagspresenten.

Har du slickat en
visp?!

Så! Fyra lantbröd av två
sorter, bullar och vetelängder eftersom barnen inte kunde samsas – med
fullkornsvete, graham och mängder av äppelmos i degen! – en laddning muffins
och dubbel laddning med dumlekakor.

Vid
sidan av detta låg en hel tupp i storgrytan och kokades till soppa, samt några
tuppben i en annan gryta till bebismat. (Väldigt begåvat med storbak när vi
hade en tjur att ta hand om dagen efter. Men då hade det ju varit så fullt i
frysen att man inte kunnat ta sig för baket! Bättre att förekomma!) Sen var det
himmelens gott att krypa i säng! Tyckte lillan med som slocknade vid sju och sov
tills jag väckte henne vid halv åtta på morgonen.

Vaknade i måndags till livets första höstlov. Som förälder i
alla fall. Upp och fortsätta med stängsel. Mannen och barnen åkte och rånade
bygghandeln. Om här blir väldigt tyst framöver är detta orsaken. Att någon
kände igen ungen i förklädnad och kopplar ihop denne med oss… Säljarna hade
sprungit in på sina rum och stängt dörrarna. Familjen hann bort innan polisen
kom.

Efter lunchen lämpades barnen över på drängarna så åkte jag
och maken iväg och klöv tjuren för transport till styckaren. Makens kväll lades
som hjälpare på det sen var det ”bara” att stuva ner det vacuumpackade
köttet i frysar. Hade vi varit smarta så hade vi kanske grävt fram det gamla
köttet först, men det måste väl ändå packas ihop (i olika frysar) när allt
fryst in ordentligt. Ingen träning i måndags alltså. Kände inte att det var
läge att smita hemifrån.

Igår flyttades djur och stängsel revs. Stängsel sattes och
lite mer revs. Fint väder till detta, och vinden mojnat något. Visst har det
varit kallt, men solen har skinit och det har varit väldigt ljust och skönt i lä.
Varför klaga på kylan när man istället kan vända det till hur fantastiska
klädmöjligheter vi har att ta på lager på lager?! Tänk på de med en maläten,
utsliten stickad tröja som ”skydd”.

Nu vet jag äntligen
varför man har nosbåge på bilar! Mer än för snyggheten alltså!

Idag är det blött! Sånt finfint regn som fuktar ner allt
utan att bli någon mängd av. Tar en halvslö dag i och med detta. Kanske behövs.
Hinns inte med egentligen, men jag får ju sota för det själv. Suttit med
drängen, byaskvaller och ”friarkalendern” – ”Gods och
Gårdar”. Tagit mig tiden att skriva ner detta och inser att jag nog borde
åkt och handlat på förmiddagen. Tänkte försöka mig på att koka egen buljong på
dessa massa ben, men behöver lite rotfrukter att rosta också. Livet börjar
komma tillbaka till mig, nu ska vi bara neråt på listan: Ta hand om hemmet
också…

Lunchen är i magen, lillan sover i vagnen och jag ska lura
med mig drängen ut för att möblera om i lagården – Semintanten kommer om en
stund och ska väga herefordkalvar.

Vi hörs!

God morgon! Väggen är gul.

Betydlligt piggare idag! Kommit i fas med mig själv igen. Tur
är väl det för dagen har gått i flygande fläng. Med en nalle-indian! Hon kanske kom att tänka på den där dansbandslåten (Lasse Stefanz?!) som går nånting sånt. ”Hallå, du nalle-indian…”

Hon kom nämligen på att man kunde ”oha” i bilen och
slå näven för munnen samtidigt ”Oohaohaohaohaohaw!” Prova det i en kvart!

Dagislämning och beteskoll före lagård och bebisen i
vagn. Frukost för mig, väcka bebisen för mat och i bilen igen till BVC. Hon har
spräckt sjuan! Inte med mer än fem gram, så det berodde väl på att hon nyss
ätit och inte lämnat något ifrån sig. Längden torde vara densamma i alla fall.
66 cm i strumplästen.

En sväng för lite mathandling innan vi styrde hemåt. (Lillhönan var väldigt noga med igår att vi skulle till BVC, babysim och ICA! Icke att förglömma! Hon kan rutinerna!)Lät bebisen
sova vidare i bilen medan jag lunchade. Väcka och mata för att sättas i bilen
igen till babysim. Plötsligt var vi där med ”de stora” barnen. Fortsättningsgruppen. Men den ena mamma tittade på oss och konstaterade att lillan fortfarande ser så liten och späd ut. Men så var hon väl inte så gammal heller?! En av de yngsta i gruppen va? Nope. Minst möjligen, men likväl äldst! Chock på den du!

Totalt värdelöst med en sån här dag. För mycket tid för att slå
ihjäl i samhället, men alldeles för lite för att kunna göra något hemma.

Heja rosen! Sällskap på hygget på vägen hem. Ser ni honom?

Lite småärenden innan vi åkte hemåt sedan och vips till
lagården. Hade lite tid där och tyckte det passade, så plockade fram
ryktskrapan och gick över ett gäng. Mest för att det är ett bra sätt att stifta bekantskap. Detta säger jag inte när jag försöker få eländena att flytta på sig ute och inget hjälper. Men det är trevligt (oftast). Reaktionerna?! Typ så här:

– Whhhaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!! Vad gör du?!! RÖR du vid
mig?!???!??????

– …Eller vänta lite…

– Åh! Åh! Åh! Liiiiite till där vid svansroten!

– VAFAN! GÅR DU?!

Kom därmed in lite senare än vanligt. Maken hämtat sonen i
församlingshemmet och middagen på gång. Tog mig i kragen och stoppade
arbetskläderna i tvättmaskinen. Det som jag tänkt göra i minst två veckor…
Men så vet man att det skulle bindas in djur och hur skitig man blir av det, så
då kan man ju ha de gamla lite till. Sen har det inte blivit av!

Men nu så! Lång, varm tvätt och en het tumling, så dör de
flesta baskilusker. Och på tal om baciller så blev jag så full i skratt att jag
fortfarande fnissar! Hörde på radion en morgon där de pratade om handduksbyten.
Man borde tydligen byta handdukar efter två handtorkningar. Helst oftare om man
hade barn. Minns inga siffror, men studier visade att de efter dessa två användningar
innehöll enorma mängder av Colibakterier och ganska många E-coli. Eller risk
för i alla fall. Alltid denna risk. Hade man satt samma forskare på att studera
hur många gånger om dagen en lantbrukare är med sina skitiga handskar i
ansiktet hade väl vederbörande dött på kuppen. Forskaren eller bonden får ni
avgöra själva!

Mannen är iväg på föräldragården en sväng och plockar i
brädhögen. Hemma eldar jag för fullt och vaktar ett par plåtar bullar i ugnen –
lite gofika snart, det är gubben min värd när han kommer hem..

God natt

Jag har sagt det innan och säger det igen: Man ska en dag inte
vara slö, för dagen efter känns man dö’…

Den där känslan när man legat i influensa med över fyrtio
graders feber i en vecka. Tänker att Äh, jag var ju feberfri igår så idag kan
jag leva som vanligt! – Den känslan har jag haft i kroppen idag. Stängslat in
ungefär två hektar, det kändes som tvåhundra!

Satt en lång stund i bilen bara för att hitta orken att lyfta
armen och öppna dörren. Sen har det ju inte varit bättre att det varit totalt
genomskärande kallt idag. Klädd som en Michelingubbe och ändå har ryggmärgen
skallrat.

Antingen var djuren
väldigt nöjda, eller har de glömt mig under grannvistelsen

Värre var det med den andra gruppen. Och ett ganska klassiskt exempel: Tråden nerriven på ena sidan vägen och delar av stänget rivet på andra sidan vägen…

Fick räkna in
hjorthägnet så ingen trillat i drickat…

En tur till Mormor och Morfar sedan sonen plockats upp vid
bussen – idag glad – och Bokbussen. En promenad med Morfar och barnvagn (hade
jag inte frusit ihjäl innan gjorde jag det då, utan underställ och mössa!) var
nyttig för oss båda tror jag. Mycket hann ventileras på de två kilometrarna. Fika
och tårta lite för tidigt för gubben – nästa år blir det storfest, sa han, men
i år får vi hålla till godo.

Min moster hade nog
lite rätt. Visst finns det likheter mellan lillan och hennes mormor?!

Hemma ganska sent så gick maken till lagården och jag kurade
inne med barn och brasa. Fortfarande kall och ruggig. Skippade träningen och
bäddat ner mig i soffan mellan filtar. Snart sängen nu när den minsta äntligen
somnat. Hon är inte helt övertygad över att ha petats ner i botten (av sängen)
och inte gör det saken bättre att stollen till fader skjuter spik i brädorna på
andra sidan väggen.

Dags att ladda om inför morgondagen. Så här hinner vi inte
ligga!

Denna fredag… Jag vet inte hur jag ska formulera det eller
sammanfatta det, men det satte igång många tankar på mig. Tror jag rätt och
slätt skriver ner det som snurrar, så ”är jag av med det”, så är ni
inte intresserade, klicka bort rutan eller scrolla en kilometer neråt.

I brist på bröd får
det gå med limpa, det vet de flesta. Men i brist på besk sinkomjölk får det gå
med kattmat…

I fredags kväll flyttades jag tillbaka till ett litet
extrarum i avskildhet på skolan. Samlat för samtal med lärare och klassens
tjejer. De mot mig. Skit samma vem som hade gjort rätt eller fel, men ingen
stod på min sida av rädsla för att bli utfryst från ”de tuffa”. Jag
passade inte in i det gänget, och inget annat heller. Alltid ensam på mellanstadiet. Mer eller
mindre självvalt, mer eller mindre uppskattat. Haft lätt för mig i de flesta
ämne, vilket inte bäddat det bättre för mig.

Jag har blivit kallad allt från osocialt stud, till saker
som inte lämpar sig att publiceras varken här eller någon annanstans. Jag har
fått skor kastade på mig, med eller utan händer i.

Framåt slutet av högstadiet lättade det. Tjejerna fick mer smink
(har fortfarande inte fattat vitsen med helspacklade nyllen, paljettlinne och
stilettklackar, i kombo med träningsoverallbyxor), killar och sprit att tänka
på, plus att killarna i klassen kom på att det kunde gynna sig att samarbeta med
mig i grupparbetena.

Förenklat kände jag inte bara glädje i fredagskväll när ett
samtal med fröken på skolan klargjorde att sonen blivit hackkyckling på bussen
hem. Däremot fick det en förklaring till att han flera gånger kommit i tårar. Det vi trott berott på att vi kommit en minut för sent och inte stått och
väntat på bussen… Han tiger som muren. Håller alla tummar och tår att det slutar upp medan tid
är.

Skyltarna invigda.

Hur som:

I fredags var det motigt. Startade upp med djurflytten innan
frukosten. Gick hur smidigt som helst att fösa korna på vägen. Vad som var
mindre roligt var att vi hittade en katt en meter ner i diket. Med ena bakbenet
i konstig vinkel och skrek i högan sky. Hur kan man bara låta bli
att se efter hur det gick när man kört på ett djur? Även om det råkar vara
”bara en katt”?! En del efterforskningar men fick aldrig klarhet i
vems katten var. Däremot kom en gammal man ut och bar med sig katten hem där
den skulle ”få behandling mot lidandet”. Jag hade uppskattat att
någon avslutat lidandet för min katt om den legat påkörd, men jag hade också
velat veta vad som faktiskt hänt den och/eller fått begrava den på egen mark. Kunde
inte bara lämna den där i alla fall, och jag är så evigt tacksam att jag slapp
slå ihjäl den. Hade jag varit tvungen så hade jag, men jag har knappast sett
fram emot det.

Inte lätt att bre
dessa skivor…

Sen var det svårt att komma igång igen. Satt mellan frukost och lunch och
pratade med drängen och fru innan jag pallrade mig iväg norrut och satte
stängsel. Släppte över djuren med sex stolpars marginal och en titt på klockan
förvånade mig. Kvart i tre. KVART I TRE?!! Jag var ju säker på att den var
minst kvart över fyra!

Ser ni?! Stängt i
hörnet! Och inte var här några djur för det!?!

Balen blev låg och
omedgörlig.

Körde ner till sjöspetsen och började riva. Mannen kommit hem
men hade kört ut och kollat över stängena på föräldragården – grannen där
skulle släppa tillbaka våra kor från deras mark. Lagom att göra klart där jag
var för att åka hem till lagården. En fika och sedan släpptes make och barn av
vid simhallen medan jag och lillan åkte och handlade lite mat innan vi anslöt. Middag
där och slängdes nästan ut denna fredagen också.

Igår jagade maken. Jag hade en sällsynt och jättemysig
kvalitetsdag med barnen. Myste inne en stund innan vi gick ut och plockade upp
potatisen som ingen hunnit bry sig om. Inte var det mycket, men stort och fint
det som var och inte så många gröna. Hade satt potatisen och skulle gå till
hönorna ett par veckor senare när två tranor stod och rotade där. Dessa
förbannade otyg! Tappade suget sen.

Plötsligt såg korna
oss, resten är – som bekant – historia

Inspirerad av mamma…

”Fornfynd”

Glada hönor, mindre
glad bebis som fastnat i halvsittande krypställning

Sen potatisen var plockad, ogräset inkört till hönorna och
vi ätit lunch, satte vi igång att baka. Fyra limpor bröd, ett femtiotal cookies
med vit choklad/tranbär och 3x choklad. Det var kampanj på såna på Ica, men jag
kom på att hemgjort är godare, så köpte med en påse tranbär hem istället… Avslutade
med trettiotalet muffins innan vi ansåg oss klara. Och så var det hög tid att
flytta ner dagens åttamånadersbebis till bottenläget i spjälsängen. Varit på
väg i minst en vecka, men då hon stod i krypställning med ena handen på
överliggaren när jag vaknade, kände jag att det började vara dags. Utan vidare
omsvep!

Kvällen bjöds på samtal och fika med Jirka sedan barnen var
nattade (nåväl) och maken var på föräldragården med panel.

Idag har vi faktiskt hållit söndag. Antar att vi får ångra
det imorgon, men maken gick till lagården och sedan vi alla ätit frukost gick
lillhönan till drängen, lillan i vagnen och vi andra tre kröp ner i sängen och
läste. Faktum är att vi inte kom upp därifrån förrän den lilla vaknade för
lunch…

Ett tag med dammsugaren och några tvättkorgar uppredda och
inlagda. Dynorna till utemöblerna är tvättade och hänger på tork framför öppna
spisen – tror inte att vi sitter ute så mycket mer nu.

Pyssel på olika vis. Allt sker i vanlig ordning på golvet…

Duschstol:)

Nu laddar vi ännu en gång för en ny vecka med ännu mer
stängsel. En måndag med Bokbuss och träning. En tisdag med födelsedagsmorfar,
BVC och ny omgång babysim. Onsdag med Onsdagsträdd och linedance. Sen rullar nog resten på…

Nu ska vi veva igång Allt för Sverige på play. Vår dåliga kontakt omöjliggör mottagning från SVT i regn, så det blir ingen TV idag.

Efter förmiddagens
saga sattes en Rödluvan-föreställning upp precis före nattning.

En heldag på vift. Åtminstone sen det var skruvat isolatorer
i stolparna som byttes igår och kossorna utan kalv flyttade. Och efter en
pratstund med stockholmsgrannen. Och efter den sena frukosten.

Det är klart. När man
måste huka sig under gymmet har nog något blivit knas!

DÅ åkte flickorna till stan. En lång tur på Ikea för
inredning till garderoberna som skulle behövas upp. Kändes väl lite sådär med bland
annat sexton trådkorgar i släptåg. Får väl en chock när fakturan kommer! Nästan
fullt i bilen när vi återvände in för lunch innan vi flyttade oss till Jula och
makens önskelista. Spikpistol och kompressor för att underlätta sättandet av
brädfodringen på huset. En jacka till mig fyndades även om det inte var helt
smidigt att prova en lämplig storlek med bebis på ryggen! Hon placerades i
kundvagnens överkorg ett par minuter. Sen började det med kissnödig lillhöna
när vi var halvvägs. Nästan vid kassan var det ”jag är superjättekissig NU
mamma!” så vagnen sattes till sidan och ut till kundtoaletten och dess
totalt yrselframkallande blåa ljussken. Tillbaka till vagnen så var lillans
mössa väck. Hittade den precis vid utdörren. Hade fått fel laser från makens
lista så tillbaka genom hela affären igen. Man kan ju inte gena någonstans och
dessa stod precis vid ingången… Tillbaka till kassan och kom på att jag glömt
den dubbelhäftande tejpen. Han får klara sig utan!

Det heter ju att man ser sig själv i sina barn. Men vad innebär detta?: ”Ska vi köpa den?… Kan vi köpa det?!… Det kan nog vara bra att ha den där, mamma! Vad är det för nåt?!” Jag har slagit rekord i Nej. Och säkert hon med lika många Vaffö?

Fullpackat i bilen vilket stärkte tesen om att lämna vagnen
hemma och kånka barn. In på vägen och fixa present till morgondagens kalas. Hem
och hittade make och son hos drängen och fru. En gått dit efter skolan, en
efter passet. Blev sittandes med drängen
så maken tog utfodringen i lagården innan han åkte ner till lokala bygghandeln
med släp och hämtade hem blivande hyllplan.

En blöt fläck av mig. Lika blöt av lillan som sovit kanske
en och en halv timme idag. Körde sex av de nästan sju milen hem innan hon
somnade. Dessförinnan var hon vaken hela vägen till stan och tog bara en liten
lur där på ryggen.

Barnen nattade och snart jag med. Varit sena kvällar denna
veckan.

Skulle lägga henne på
magen. Tog tvärstopp på knäna. På rygg då? Nix, hon fastnade sittandes! För
första gången. Så bara att bulla upp lite stötdämpning som hon nyttjade ett par
minuter senare.

Trevlig helg på er! Och God natt!

Djurlastningen igår kunde knappast gått smidigare än den gjorde.
Likaså delningen hemma där kor släpptes ut och kalvar låstes in.

Hann hem tills sonen skulle köras på kalas, hann till och
med hämta honom i tid! En runda med stängsel sen maken kommit hem och lagården
var gjord, sen rullade kvällen i rasande fart! Mat skulle fixas till dagen och
tårta skulle göras. Sen när detta var gjort och ugnen vreds av vid elvatiden,
fanns det inte så mycket motivation kvar för städningen. Vilken ledde till en
massa stirr idag på förmiddagen! Men vad lycklig man kan bli i hjärtat av att
senare komma in till ett städat och röjt hem! (Även om man råkar veta att inga
skåp bör öppnas utan hjälm och så…) Trevligt så länge (kort) det varar. Man får ju passa på när bekväm arbetshöjd erbjuds! Och hjälp.

Säg vad ni vill. Men
jag vet vilken jag föredrar! I synnerhet som de försvunna skruvarna i
klädkammaren, återfanns i en burk i garaget…

Idag har det blivit många sittningar! Började med middag och
eftermiddagstårta med drängen och fru, svägerska med familj, Morfar och en spak
Mormor. Och vet ni?! Trots det inlånade bordet uppställt i köket fick vi mer än
gott om plats! Helt, förlåt, JÄVLA FANTASTISKT!!!!!!!!!!! Köket är härmed också
officiellt invigt (och har lyckats göra en granne rejält sotis!)

Jag har inte kommit
mig för att fråga, men magkänslan sa att det inte var läge att sätta
stolparna i väggruset utan en bit in. Tror inte ägaren uppskattar om jag låter
kvigorna beta ner slyet på vägkanten…

Min moster och man skulle åka till di gamle, men ringde mig (”Är de kvar?!”) och
kollade hur pigg Mormor var. Inte särskilt, så istället träffades de lite
hastigt på lagårdsbacken innan de kom in, tätt följt av en vän som jag
bjudit in då hon garanterat skulle komma imorgon, då vi inte är hemma.

Morfar deklarerade
bestämt i luren igår att det är ”för galet” att tvingas sitta i
köket! Är det kalas ska det dukas i ”rummet”! På samma jäkelskap,
dukade vi för en i just ”rummet”!

En låda Saint Paulisar
från Mormor! Eller, den lila, med mest blommor var en försoningsgåva från
Morfar.

När huset blivit lugnt, linnedukarna undanlagda och efter den efterlängtade tomtegröten
för barnen och läggning av samtliga, klädde vi på oss och skuttade ut i
lövhögen. Det var riktigt skönt faktiskt. Både vädret, rörelsen och nyttan!

Drängens fru, maken och barnen har i små stunder räfsat
lövhögar och donat lite här och var. Kommer det nu trettio millimeter regn som
de lovar (sen när hålls det?!) känns det onödigt att löven blir blöta. Bara att
rulla in den lilla trädgårdstraktorn på nittio hästar på gräsmattan och fylla
skopan så där fem-sex gånger.

Vi tog lite extra när
vi ändå höll på.

Bottenvåningens nybygge blir inte färdigt tills imorgon – 30 cm-list under köksskåpen och kakel kring vedspisen saknas, likväl som garderoberna i
sovrummet. Men det kan jag leva med!

Nu vare oktober redan!

Flagga? Ho få sitta
tess e mön!