En ung bondes vardag

Julfrukost!
Tidigt upp julaftons morgon. Klara av lagården i någorlunda
vettig tid så vi fick en gemensam familjefrukost. Det är man ju sannerligen
inte bortskämd med.

Lite klappöppning hemma innan vi styrde mot min moster. En
liten ynklig skara, men precis lagom med tolv pers.

Tomten kom och piggade upp de trötta barnen. Två lite större
som slet av pappret och spanade sedan på vad de fick. Den tredje och minsta
öppnade alla lite grand och sedan bestämde hon sig för ett. I det låg en docka
från Momo, och ungen tog den i famnen som sin nya käraste ägodel och ägnade de
andra klapparna inte en blick. ”Ska du komma och öppna resten?” – Nä!

När ungen varit försvunnen en lång stund återfinns hon på toa. Klart dockan behövde sitta på pottan efter att ha legat nerpackad så länge!

Det tog ett par timmar innan hon lossat greppet om dockan
för nästa klapp – i den låg matset till dockan och lyckan var total! Det tog ett år av några få stunder. Men när sonen övergav grävmaskinen för sin egen julklapp – till höger i bild, fick JAG den äran att färdigställa det stora spöket! Julaftonskväll i lugnet med Selma. Juldagsmorgon.

Juldagen sedan. Ett inre i totalt kaos. För ovanlighetens
skull SOL på himlen, så satte den minsta i vagnen och gick iväg. Kom väl
ungefär tvåhundra meter bort innan hon la ihop, så det var en god lyssnare jag
hade med mig. Inga åsikter, inga avbrott. Jag kunde bara gå där och dividera,
högt eller mumlande med mig själv. Rundade sjön och ungefär halvvägs började
ett saftigt skoskav ge sig tillkänna. Tack kängorna. Fysisk smärta är lättare
än psykisk. Lättare att bära, lättare att läka. Lättare att förstå och få
förståelse för. Plötsligt ser man ljuset i tunneln och fattar ett beslut.

Kom hem lättare i sinnet och med blodiga hälar. Satte på två
timmar ihop 500-bitars-pusslet sonen vann i julklappsleken.

Sonen som plötsligt inte ville äta, hade ont i huvudet,
frös, saftig feber och illamående… Shit! Bäddade ner honom och efter en lugn
natt med god sömn var han fit for fight igen och har gett mig storstryk i
fotboll… En gammal gårdshund till hjälp eller stjälp?!

Maken tog en inspektionsrunda i skogen under eftermiddagen och sedan välbehövlig städning av hönshuset. Middag hos dräng och fru och hem för att skicka ungarna i säng.

För min del storstädning av skafferiet och maken tog en
sväng ute med lite småpill.

”Om krisen kommer” – så klarar vi oss nog den där veckan myndigheten rekommenderar. Satan i gatan vad bråte man har! Och detta är ändå det ”extra” som inte får plats i lådorna som vi använder grejorna ur!!

Gällande mitt bryt igår så tror jag att jag fattat ett
beslut. Det räcker nu. Innan jag hugger i sten, ska jag be om ett råd. Från en
av mina äldsta älskade gubbar i min direkta närhet. Från den som hittills
aldrig gjort något förhastat. Från den som aldrig säger ett ont ord om någon om
denne någon inte verkligen förtjänar det.
Snart nytt år med nya tag. Nu rensar vi ur garderoben på gamla lik. Men ungarna behåller vi!

Trots allt känns det som att lugnet börjar lägga sig. Förvisso
ett bra gäng kor kvar att klippa. Men jag tänker att det är bäst att läka ut
skadorna innan risken för nya prövas… Och ett stort område stängsel bör rivas
i det snaraste. Men kallt och snöigt ställer till det. Och till veckan verkar
det bli plusgrader och slask, så lättare att ta det då! (Tänker jag) Tillbaka till balkörning och devisen att ”lite svinn får man räkna med”

Pepparkaksbak och pyntning av de samme, till barnens stora
glädje.

En beställning från Lantmännen som dessutom blev hemkörd. Krävs lätt middag för en sån leverans som tack. Även om det krockar med en planerad resa till sjukan med sonen. Äta behövde vi alla och vad gör det de gånger man kan flexa med tiden?
En tur till bygghandeln för att ha virke hemma som fått acklimatiserat
sig lite OM anda, lust, tid, ork och annat som krävs skulle råka infinna sig
under ledigheten.

På väg till samhället kom den finaste julklappen! Ett sms med
innebörd i stil med ”Kände hur tungjobbat det är i lagården, jag var
helt slut efter helgen. Om ni behöver komma iväg och vila en helg innan helvetet
med kalvningar brakar lös ställer jag upp. Innan ni går ur askan in i elden.”

Jo, jag blir otroligt rörd. Vilken vän man har! Risken är
att erbjudandet nyttjas!

Fredagskvällen på akupressur. Mycket märklig känsla att få ett tryck på armen (jo, det kändes och var inte helt skönt) men ögonen bara började forsa. Nosen slamma igen. Typ som att störtlipa utan förvarning och medvetande. Baby Blues!? ”Punkterna hör ihop med förkylning, så risk att något du har i kroppen bryter ut, vänta så ska jag ge dig nån bot”. Ett par tryck i ansiktet och genom ett trollslag var ögonen torra och nosen fri?! Nåt är mysko…! (Blev för en kort stund nervös att vara skitdålig denna julen också, men än är det lugnt och risken är inte heller förbi!)

En kväll där vi (HÖR OCH HÄPNA!!!) var hemma. Vakna samtidigt, hade Motivation och TOG ITU MED!!!!!!! att få upp lite foto! ÄNTERLIGEN! Sju år sedan bilderna uppdaterades. De vi tog ner för ett och ett halvt år sedan var på sonen som lillparvel. Ett och ett halvt år sedan lillan döptes, och ännu har hon lyst med sin frånvaro på väggen. Och ett år sedan vi tapetserade om sedan fönster blivit dörr. ÄNTERLIGEN!
Igår rotade jag runt och hittade resterande bilder, på familjerna som kom tillbaka på spikarna som var kvar på andra väggen. Jodå, det känns sannerligen synnerligen bra! Det är ju detaljerna som skiljer ett boende från ett hem.

Lillskrutt startade dagen med att plocka burkar och lock ur diskmaskinen med mig. Men självklart behövs nåt på huvudet, så det fixade hon. Pepparkaksgubbe med pepparkaksburk liksom. Hatten på sne’. Halvt om halvt tvingade sonen att sortera underkläder. Han var väldigt duktig tills jag kom med ännu en korg och tillbaka i tvättstugan hörde jag ett smärre vrål från sovrummet… Och när jag på kvällningen stod och vek tvätt i samme stuga, kom lillhönan in. Tittade sig omkring och började plocka, med kommentar ”Jag lägger in detta i maskinen, mamma. Vad bra att jag hjälper dig, så att nånting blir gjort här…” – Ska man berömma eller stryka till ungen?!:))

Igår kom vi till sist iväg och hämtade gran. Och lagom tills
vi kom till grannens plantering för en ärlig stöldturné, såg vi att önskestenen
blivit en tomte! Perfekt för julkortet vi förvisso tänkt ta i granskogen! Snabbt
avverkat en gran och upp med ungarna i ett älgtorn för glögg och pepparkaka. Den
minsta var inte särskilt rolig, så hem med henne till vagnen och sen en tur
till för man och barn till de ”egna” markerna och smågranar till
deras rum. Blev även en ute i grytan, med myyyycket ljus i. Slingan var visst
åtta meter…

Jukeboxen kom på besök också.

Idag kom granen in efter avslutad storstädning. Så småningom
fick den lite att dricka och det verkar vara mer än den tålde, vi kan nog sälja
den som Pisa-imitation;P Katterna uppskattar inte dammsugaren. Så illa att alla tre kunde samsas i trappan en liten stund. Tänk om hon kunde se ut sån här (i SIN säng) mellan tre och sex också…

En rallyvisit och en stor korg med diverse halkade inom
dörren, kort därefter följt av svägerska med familj och samtidigt drängen och
fru för lite tjuvstart av julfirande.

Sedan en stund är vi ensamma. Flyttade tvätten till tumlaren
och tittade på resten, men backade ut och stängde dörren. Nåt behöver jag väl
syssla med i mellandagarna.
Maken åkte iväg med skräp till återvinningen, brukar vara lättare en sån här kväll än ett par dagar framöver…

Från mig till Er: EN RIKTIGT GOD FRIDFULL JUL!

Vabbandet fortsatte två dagar till. Och för min del gällde
stängsel.

I onsdags tog maken med sig flickorna till lagården och jag
tog sonen till länssjukhuset för veckans sprutor. Med insikt väl på plats att
vi totalt glömt bort den obligatoriska allergitabletten. Shit! Och på grund av
utbildning kunde sköterskorna inte pussla ihop sina scheman och vänta ut verkan
på tabletten, så det fick bli en fika och hemfärd igen. Dyr fika, som krävde
fjorton mils resa… Surt, men väldigt vanligt att glömma minst en gång, enligt
systrarna.

Då vi plötsligt hade en stund över, och en skolklass i
badhuset som vi inte skulle hinna ansluta till, svängde vi inom di gamle en
liten sväng före avlämnandet i skolan.

Nån slarvgris körde omärkt slut på gräsfrö i såmaskinen förra året. Det syns…

Det var väldigt skönt sedan för egen del att känna ”jag
är i fas med stängsel inför helgen”! Och korna som jag hade tänk flytta
stod så lugnt och stilla, så jag väntade med att flytta dem. Skriker de inte är
de inte så hungriga och då kan de gnaga där de är lite till, tänkte jag.

Lagård och middag i onsdags, följt av möte med skolans föräldraförening,
avslängning av däck på firman (i totalt kaos och en minut före stängning), en
snabbhandling och en inte lika snabb tvätt av jobbebilen. Tror jag lättade den
på 350 kilo tjänstevikt! Det tog aldrig slut, skiten. En sanering av flaket
hann jag med innan middagen, så även där någorlunda ordning och rent från gammalt
ensilage och möglig pellets. Stackars bil till å utsättas! Lättade med 3-400 stängselstolpar så då var det ju ”inte så mycket kvar” på botten… Jo tjena!

Det är ju det där med att torka ur hytten ibland också…

När jag hade kört hem från stängslingen gick bilen lite
konstigt, och bromsarna tog knappt. Hemma på lagårdsbacken pumpade jag ena
framdäcket, startade på 0,6 i tryck. Två kilo för lite.När lugnet lägger sig är Selma snabbt framme.

I torsdags morse tittade jag igen, tryckmätaren gav knappt
utslag. En rätt rejäl smygpunka, med andra ord.

Kan ju inte lämna över en tjänstebil i det skicket, så bara
att byta till vinterdäcken. Fy tusan vilka däck! Tur man har traktordäck som
måttstock, men det innebär ju också att den privata Toyotan har typ
skottkärrehjul!

Gjorde en rövare och hivade in pysdäcket på flaket och körde
ner till firman för att hämta ut mina två färdiga Toyotadäck – märkta med mitt
namn och ort. Navaradäcket rök direkt i tvätten, jag snubblade över mina till
Toyotan så lastade upp dem och fick titta på när den lilla jäkla sprängstenen
lokaliserades och petades ur mitt däck. Nu har jag varit i skogen och kört
igen…

Däcket rullade mot mig och rygg mot rygg fick jag höra
”jag skickar som vanligt”. Så mycket för den
”anonymiteten”. Antingen är man lojal eller (ö)känd. Det är kul med tvättmaskin! När man faktiskt tänker sig bevisa att solen finns någonstans! Och bli kalvackerad.

Kvällen spenderade drängen som barnvakt, maken på UV och jag
lurade med mig Jirka på bonnamöte med Växa.

Torkans spår kommer inte att ta slut för att detta året gör det…

Jag har inget emot att kvigorna slickar i sig hela mig, men när de ger sig på mina lurar och i synnerhet micken, då har de passerat en gräns! Tjurarna behövde inte mycket övertalning för en bale när bonden flyr fältet. Och så flytt över vägen!

Igår var maken på jakt (”till klockan 11”. – Han
var inte hemma då!) Djur skulle ha foder, balar skulle köras, kor flyttas, barn
tas om hand, huset städas av lite lätt och väskorna packas. Vi höll inte
riktigt tidsplanen i vanlig ordning. Men vi kom iväg. Blev stillaståendes på
motorvägen i Helsingborg och ännu en gång längre söderut. Helt enkelt stopp i
systemet i rusningen. En, eller möjligtvis två, som inte bryr sig det minsta om att det stormar in en barnfamilj i det annars så tysta huset.

Hos Mor och B. Tre svårnattade barn, den minsta har strulat
flertalet gånger i natt så hoppas nästa blir bättre – alla rejält trötta! Idag
har det blivit en tur på en naturlekplats och fika i ett vindskydd. All naturell…:Brukar man skicka o-trasiga pekskärmar på reparation, undrar jag…Imorgon
väntar dop och en sen hemfärd.

Tänk vilken lättnad att kunna/få lämna över ansvaret hemma
till såna som har ens fulla förtroende! Tack ni som gör det möjligt. (En tröst
kan ju också vara att djuren skiter i vem som kommer med bil och spann, bara
någon kommer…! Åtminstone hade de kommit skuttandes mot den helt okända Jirka när bilen stannade.)

Trevlig helg,

Redo för flytt! Jag stängslade i sjön för en månad sedan. I skor! Nu var det till att gå sakta för att undvika svallvågor i stövlarna… Sista körningen på skörden. Tyckte nog maken skulle snäppa upp lite där han lurades ut med strängaren. Trots enträgna försök att undvika det, blev jag lik
förgrymmat på att hämta tjurarna hos Morfar i fredags. De samlade sig fint när bilen kom. ”Jag går före med spannen, så följer de nog efter upp!” sa Morfar och demonstrerade.

(Ungefär samma där som hos sinkorna – för att verkligen göra
klart släppte jag djuren först och stängslade sen. Det är en rätt bra sporre!)

Men men, stack före med bilen och sprang över stänget. Var
nästan runt när drängen anlände med kärran och killarna släpptes ut. De där
klåddegrisarna lär jag få problem med… Jobbiga köttdjur…

Igår morse dök helt andra problem upp – snö! Snö?! Maken tog
morgonpasset i lagården och själv lämnade jag barnen inne för en runda
norröver. Inte en tendens till stänge – allt låg nertyngt, och lika få djur
synliga. Dessutom var det ganska vältrampat utanför stängslet bitvis… Bara
att börja gå rundan runt och isa av tråden, och sträcka upp den. Tjurarna
återfanns bakom en lagård i lä, och jag hade bokstavligen en hög tjurar efter
mig på väg tillbaka till bilen. Att så många djur kan få plats på så liten
yta!?!

Spannen kom inte fram fort nog så en tjur fick jag i famnen
när han var på väg mellan trådarna och möta mig. Lite ensilage i snön också,
för att hjälpa dem lite. Men bara lite. Ännu längre norrut var läget det samma.
Flera hundra meter ickeexisterande stängsel och inga djur. De fyra kvigorna dök
dock upp ur sin grandunge medan jag letade elband. Okej, bara fyra grupper kvar
att kolla. Hur skulle jag hinna med det, gärna äta frukost och vara redo för
avfärd väldigt snart!? Hm… 4WD och året-runt-däck var det.

Lite kontraster med ännu lövklädda björkar… Och tallar har ju som bekant tvåfärgade stammar.

Som en skänk från ovan kom ett sms: Ska jag titta till ditt
stänge och räkna in korna när vi ändå är ute o kollar över vårt? 24 kor va?! – O’yeah! Mången tack
för detta.

Slirade hemåt och fortsatte till andra gården. Fick en
chock! Där var ett lätt puder! Vad kan det vara?! Rätta mig någon. Men ca 1,5-2
km fågelvägen och ca sjuttio höjdmeter mellan byarna. Så det var ju en smidig
titt där nere!

Hem och äta, klockan var ungefär elva, genom duschen och
sedan iväg och fira Morfar som fyllde åttio i veckan.

Alla på plats, förutom en. Fullt hus med andra ord. Och
första gången sedan det firades guldbröllop 2012 som vi sju kusiner var
samlade. Nån förhalade det där tempot ”hämta ved” och skyllde på Selma! För egen del brände jag pengar och nollade krediterna med blandade känslor. Dessutom bokförde jag och gjorde pärmen redo = många kuvert att tända i spisen med.

Idag har jag mest skrotat runt! Maken åkte på
vaktmästaruppdrag i kyrkan. Barnen lekte efter frukost och jag åkte till mina
djur norröver. Sen var det dags att göra nåt jag inte minns när jag gjorde
senast – baka. Bröd, frallor, maränger och lite kakor. Och lite mat. Lite att
äta och lite att stoppa i frysen. Dahliaknölarna grävdes upp och dammsugar-Bob
slarvades bort i sovrummet. Återfanns fastkörd under gungstolen i
vardagsrummet… En liten i nallefilt påkommen med att ännu en gång inventera badrumsskåpet.

Det var dags att ändra klockorna också. Detta djävulens påfund.
Dessutom trots allt en av mina favoritdagar på året – en av få jag brukar vakna
relativt utvilad när klockan ringer. Det vill säga, om man inte delat rum med
en liten skitstövel som lagt tre timmar med illskrik. Och om man inte delat rum
med en brandvarnare som började larma för svagt batteri ungefär lagom tills den
lilla övertygats att somna om och jag själv börjat bli sådär lagom tung i
kroppen. Den lillas dag har fortsatt därefter, inget har gått hennes väg och
hon avlutade med att prova spräcka ögonbrynet mot hörnet på köksbordet – det
höll – så hoppas skrikkvoten är fylld för denna kommande natt.

Denna söndag avslutades med en kalv. Den sista för året.
Mjölkiskossan nedkom med en liten tjur. Härmed är även den årliga handmjölkningen
avklarat, och kalven har fått i sig sin råmjölk. Dags för gofika för egen del och sedan krypa ner.
God natt.

Även om den lilla skruttan sussade sött i sin säng efter
några lyckade rymningsförsök frestade friheten extra framåt tretiden då vi
vaknade av ett rejält brak och ett illvrål. Där på golvet i mörkret låg hon. I
fallet ner provade hon hörnan på mitt sängbord så ett saftigt jack var
uppslaget i huvudet. Det blöder rätt bra! Och ont som det säkert gjorde gav hon
hals i nära på två minuter innan hon upptäckte katten som kunde jagas. För egen
del blev det en extra stund i soffan sen blödningen stannat någorlunda, och
uppsikt på den lilla.

Kl. 3:25. Om ungen inte är still tillräckligt länge för att hålla tryck får man nyttja ett pannband så länge det är accepterat.

Inte kom hon till ro när vi väl skulle lägga oss igen, och
då hon lärt sig klättra upp i min säng via sängbordet var det mycket spring. Tills
madrassen lyftes ur spjälsängen och hamnade på golvet. Då slocknade hon som en
stock.

Hade en söndag med lite småfix. En wire sattes i taket vid
stugans sängar och därpå hängdes filtar. Nu är således ”kojorna”
kompletta.

Kattlådorna fick sin årliga helsanering och maken åkte på
sin årliga älgmiddag som uppstart. Hemma bjöds di gamle in på kvällsmat och
resesängen sattes upp till den lilla. Dryga decimetern högre sidor på den, så
nu skulle hon väl bli där. Och det gjorde hon. Den natten.

Igår körde jag och drängen djur igen. De nya sinkorna kördes
ner till andra gården och ett gäng av kor och kalvar togs med tillbaka hem. Enda
gänget med blandade kavlar, de yngsta, så blev till att backa intill lagården
och börja sortera. Korna ut. Tjurarna till de andra tjurarna och småkvigorna
fick bindas in i brist på bättre förvaring. Inom ett år fyller EN upp hela drivgången! Det var nog inte så här nån av oss tänkte det…!? Kanske ett alternativ till platsbristen – duobås!?

Den lilla av dessa två små kvigor tyckte dock att det var
dags att ”tänka utanför boxen” så hon skuttade helt sonika rakt genom
och ut på foderbordet. Ena hållet går bra, men inte tillbaka. Däremot gjorde
hon hela dagen för ett antal tjurar på andra sidan foderbordet som fick en flicksnärta att
sniffa på, tills jag tog med henne på en ny promenad runt lagården. Bindslet
kortades och hon står nu ungefär där hon borde.

Småkillarna där ute blev många, sexton stycken. I väntan på
slaktbilen som ska göra plats inne får de gå där, så ”boxen”
utökades, ströddes extra och en foderhäck sattes på plats då det börjar bli
mycket foder att bära.

När man börjar plocka tegelsten på foderbordet inser man vilken tur man haft med pressen… Efter djurvaktsuppdraget åkte jag direkt bort och flyttade hemmadjuren. Hög tid, verkar 172, mitt i bild, att tycka.Maken var på jakt och även om mina kor höll sig lugna hade
ett par hästar i samma by flyttat på sig. Två kvigor skjutna, och det var inte
mina, som tur var. Och plötsligt kom den mest puckade kommentaren på länge;
”Kan du hämta flickorna? Jag är i skogen!” -Jaha! Jag trodde man
brukade jaga älg på stora boulevarden… Men men, det är ju min tanke. Välkommen hem till Wild West.

När de stora barnen fick sin sagostund i soffan på kvällen
hördes plötsligt en svag duns och den lilla kom tassandes. Hur f*n gjorde hon?!
Madrassen ner på golvet och packa ihop sängen. Sen var det spring! Oj, så kul
det var. Tyckte hon. Men inte att bara dyka upp, utan först samla ihop filt,
tre gosar, tio nappar. Tappa hälften, lägga ner och börja samla igen. Resa sig
och tappa nåt…

Hejdå, du gamla fina spjälsäng! Vi ses till barnbarnen, så ladda för fjärde generationen.

Jag tog en snabbis till di gamle och hämtade svärfars
växasäng från trettiotalet. Även om eluttagen sägs vara idiotsäkra nu för tiden
vill jag inte ha den där pillegrisen närmre än nödvändigt.

Idag revs stängsel i norr. Kan meddela att jag hade lite
problem en sväng – sjön har stigit och den låg inte stilla idag. Knappt jag
fick upp mina stolpar ute i vattnet!

Fick hämta flickorna även idag. Alla tre barn verkar tycka
det var väldigt spännande med den ”nya” sängen som kom på plats under min frukosttid.

Jakten idag hade varit tillräckligt spännande för att bara
olovliga djur visat sig, och en av hundarna återfanns på föräldragården hos mina
kvigor. Enligt utsago ingen skjuten…

Slutligen kan man önska att man träffar någon, och på noll tid är Du med den. Det är en rätt go känsla. När man från ingenstans kan prata om stort och smått och allt däremellan. Det händer några gånger i livet, tror min förra gång var i USA hos besök hos en av makens sysslingar. Nu gäller det bara att förvalta det också. Oavsett vad titeln blir framöver. Man kanske blir stämplad som ”en knepig jävel”, Komandora eller alldeles, alldeles underbar;P

Misslyckat rymningsförsök?!

Fredagen innebar avresa för familjens del, på olika håll. En
tanke låg i småfix innan vi åkte, vilket givetvis fallerade då drängen smällde
ett däck på gräsklipparen nere på andra gården. Maken åkte dit och räddade
honom, och för egen del blev det väl knappa två timmars förskjutning. Tyvärr,
men vi har varit med om betydligt värre. Fick gå den sista biten fram till djuren då torsdagens kastvindar vält två stora träd över vägen, och över mitt stänge. Planerat djurfritt innanför dock.

Reagerade och tyckte detta lät oerhört mycket. Ett reportage i Land Lantbruk om en mjölkgård. Började räkna och insåg att jag i år betat/slagit på 27(!) gårdar själv. Vilket är ungefär tre mer än ett ”normalt” år.

Själv var jag iväg på en betesrunda. Smet in och skulle
spöka på ett ställe, dock var det inte lika öde som det såg ut så det slutade
nästan med blöta brallor sedan det gormade något efter mig. (Trösten är väl att
jag inte hade nån läbbig deckare i lurarna! OCH att han som röt till
halvhjärtat efter mig blivit nästan lika rädd då jag nyss vänt ryggen mot dörren och
han trodde jag var någonstans på väg mellan uthusen.) Det där med att jag ska
kunna smyga runt obemärkt på gårdarna blir väldigt svårt om folk
plötsligt håller sig anonymt hemma!

Min moster hämtade med sig barnen och det var på håret att
vi hann iväg innan Jirka dök in för att göra lagården på eftermiddagen.

Iväg till Varberg. En stressreaktion utlöste under maten så
riktigt ont i mellangärdet och en frossa som inte ens gick bort i bastun
efteråt. Lyckades hålla oss (mig) vaken till framåt halv elva i alla fall, men
jag är inte medveten om att maken släckte taklampan, och var väck tills klockan
ringde för frukost. (Och vet ni?! Här har man gjort sig besväret att hänvisa till både drängen och Jirka på telefonsvararen för att säkert ska kunna/våga lägga mobilen ifrån sig – vilket i sig är en enorm stressfaktor, för mig i åtminstone – och INGEN har ringt! Är det tacken det?!)

Hade ingen brådska hem och provade både psyke och äktenskap
med en ”snabbis” i Ullared. Lördag efter löning är ingen bra idé!
Inte ens om man är där klockan fyra på eftermiddagen! MEN efter nära två
timmars kassakö kom vi ut med en stor del av jul och födelsedagar avklarade. Man
får försöka se det lilla. Även om det är vansinne!

Kvällsmat hos moster när barnen hämtades. En bil gick direkt
hem och den andra via mataffären.

Söndagen bjöd på firande av mig. Mor och B hade kommit upp. Mormor
och Morfar och Drängen och fru kom på middag och tårta, som Mormor hade med sig. Trots flera frostnätter levererar tomaterna fortfarande! Blev utschasad av make och barn att fota detta: …Och kom ut till Detta!:

Idag startade dagen tidigt. Lagården skulle klaras av innan
sonen skulle iväg, lillfisen lämnas på dagis och tid på sjukan passas med
mellanbarnet; En del astmatendenser har utvecklats (finns gott om såna i
släkten), och allra helst i samband med förkylning, så nu ska det provas med
kortisoninhalation några veckor och se vad som händer. Halvt tjatade till oss
ett pricktest också, vilket visade utslag på både det ena och andra, dock med
fler utslag där mot vad vi märker i vardagen.

Maken direkt iväg till jobbet, lillhönan till dagis och
själv var det dags att försöka börja jobba igen; inspekterat beten, samlat ihop
rymlingarna i hjorthägnet, samt lokaliserat strömproblemet i det samma. Sprungit runt några hagar och dök in då jag
plötsligt insåg att vi hade utvecklingssamtal i skolan en halvtimme senare! En gång i tiden, typ i lördags, hade jag ett permanentstängsel här. Men det var innan något fick för sig att dra med det över vägen, ut på hygget och fördärva ett tjugotal trästörar för mig… Bara att sätta om.Är skatten mina halmhyttor?! Eller blir det till att ta dykcertifikat? Begravt i grönska, eller var det glömska?!

Imorgon går turen till länssjukhuset med sonen för första
sprutorna. Ett samtal från Morfar ikväll om att han huggit en gata till mig fram till
den gamla lagården. Röjt undan buskar och grenar. Jodu, gamle B i himlen, ditt
hö ska allt ätas upp av ett gäng ”oxar”, så som du önskade en gång
för länge sedan. (Di gamle tömde logen de sista åren de hade får, så SÅ extremt
gammalt är det inte! Det är yngre än mig i alla fall.)

Tur vi redan ”firat” onsdagens tioårsjubileum med
maken. När jag matat pressen en heldag med allt som är i ladan lär jag vara
sket slut!

Jag är blåst!

Åtminstone sen igår när jag var ute och stängslade heldag i
halv storm och sånt där jättesmått, jätteblött regn som det inte blir några millimeter
av, men likväl dyngsurt.

Flyttat en grupp på andra gården, gjort klart och förberett
inför flytt på Knektatorpet. Sjön har stigit så pass att det gick att gå ut lite i vattnet. Ingen mer vattenkörning med andra ord!

Sen eftermiddag innan jag var hemma igen. Bara att dyka ner
i containern för att ösa fram foder de sista dagarna nu innan det är dags för
foderbil igen. Den andra silon börjar tömmas så snaaart ska det lösas med en
annan hantering och kvantitet. De tar liksom samma stoppavgift för ett eller femtio
ton. Och ju mindre, desto oftare kommer de, och desto mer kostar det mig. Gillar
inte.

Maken fick äta själv med barnen, ta sonen till simskolan,
handla lite med flickorna innan sonen var klar och sedan hasta hem för en
snabbfika innan barnen kördes ner till kyrkans aktivitet i brukssamhället. Jag
kom in ungefär vid den tiden och att åka iväg på dans lockade inte det minsta!
Däremot middag!

Blir alltid mycket att förbereda, därför denna väldigt
kluvna känsla när man ska iväg på något. Det ska funka både inne och ute.
Strulet ska minimeras med bete hos alla djur och gärna ström i stängena.

Idag var passande nog studiedag i skolan, och som av en
händelse inföll denna dag samtidigt som Hans var med föräldrar och lilla bebis
i Stugan, halvvägs till oss. Tjugoåtta mil eller fjorton?! Enkel väg.

Lagård imorse och sedan iväg. Hela familjen faktiskt! Trodde
inte maken skulle ta ledigt, men det hade han visst gjort och det var
uppskattat.

Gillar inte klyschor, men Jösses vad små de är! Vilken liten
plutt på fem kilo! Vänta lite nu… Vår lilla var två och ett halvt… HUR
LITEN VAR HON EGENTLIGEN?!

Barnen tyckte det var jättemysigt. Vi också förresten! Inte
utan att man blir lite sugen… Tur vi har till maj på oss för att ta förnuftet
till fånga, för att hålla tidsspannet. Vi har ju hittat ett vinnande koncept,
så dumt att bryta det. Förnuftet till fånga, var det! Pronto! Låna och gosa. Punkt.

Hemma i lagom middagstid. Maken på UV och barnen i säng. En
stund hos drängen innan det var dags att gå hem och ”koppla om” jourtelefonen.
Drängen och Jirka får överta rodret imorgon. Jag och maken ska åka iväg! Och
fasen vad gott det ska bli! Och fasen vad vi förtjänar det!

(Tur jag av en händelse råkade upptäcka sex missade kalvrapporteringar
som jag fick rätta till ikväll och få rent samvete. Jaja, för det i alla fall.)

Önskar därför redan nu trevlig helg!

Ja, nu har det varit så där mycket igen… Hur funkar det i
andras liv? Händer det någonting alls där?!

Har klurat i flera dagar på rubrik. Den har ändrat sig
måånga gånger. Därav den nuvarande.

Ett par dagar senare är det framkomligt igen!

Skulle locka in katten en kväll i veckan, och hörde ett
väldigt konstigt ljud. Där ute gick drängens fru i mörkret med ficklampa. Vad
gjorde hon? Letade väckarklocka! Det är då man börjar fundera på om det slagit
slint på riktigt. Men, nej då. Roten till det ligger i spjälsängen här inne… Hon
hade väl hittat den där lilla gammaldags väckarklockan på 4×4 cm och tyckt den
var rolig att bära runt på… Den återfanns senare bakom ljuslyktan på vår
trappa, efter många kontroller i sandlåda och lektorn. Ny favvoplats. Jag är inte riktigt lika övertygad…

Själv fick jag en förfrågan om jag var singel så jag kunde
söka till Bonde söker fru – jag var ju både ung, snygg och trevlig. Det var en
som ville få chans att skriva brev till mig. (Ojoj, man blir både lite varm i
hjärtat och röd om kinderna!) Kanske tagit lite mer om jag faktiskt varit
singel, och definitivt om chauffören i fråga inte redan haft ring på fingret. Råkade
nämna att jag var gift trebarnsmor och fick svaret att det var oväntat, jag såg
så ung ut. (Är detta en komplimang eller förolämpning?!) Han visade sig vara
ett år yngre än mig och det kändes som att jag inte saknar tiden med
”jämngamla” raggare. Raggade var dock inte vad han gjorde, han var
bara glädjespridare! (Jaså, så då låg det inget allvar i det hela?! – Jag har
säkert nån bokstavskombination. Det är ju på modet! Låt höra; Socialt
handikappad? Aspergers som inte kan läsa av allvar eller skämt. Några förslag? Never
mind. Jag får väl ställa mig på utredning vid tillfälle.)

Djuren väldigt långt borta hämtades hem i fredags. Eller de
kördes till hemmaplan på föräldragården. Där de inte verkade trivas då vi idag
hämtat dem en kilometer bort där de stiftade bekantskap med grannens djur på
andra sidan stängslet. Gick relativt smidigt att få hem dem, sen var det bara
till att konstatera att någon (läs jag) haft lite brått att koppla elaggregatet
i skyfallet i fredags – inte tittat tillräckligt noga på makens alla trådar på
härs och tvärs. Tydligen går inte jordtråden neråt, utan uppåt och runtåt och
kringåt innan den fästes neråt i spettet… Jag konstaterade bara att det small
så inihelsikes när jag skulle knyta ihop på ett ställe som jag turligt nog såg
var öppet innan jag åkte – förklarar ju saken att det faktiskt var jordningen
jag höll i då…

Tillbaka igen… Så mycket arbete bara för det… Sällskap på hemvägen. Ser ni den bland träden!?Hemmakorna har hamnat på straffbete i skogen bakom gården. Åkrarna
kring ett gammalt torp ska återerövras, och till på kuppen höll jag på att
drutta ner i jordkällaren på stället. Nä, jag var flera meter ifrån, men det
var lite spännande en stund. Dessutom gick jag i skor då det är så illa torrt
över allt. Det var det inte i myren där jag dök ner så det klafsade i skorna
sedan. Faktiskt så illa att jag ringde till drängen och bad honom rycka ur
elstängslet så jag kunde göra färdigt. I många fall brukar jag börja med att
koppla ström när jag kontrollerar stängsel – slipper gå ett varv till sedan om
det inte skulle funka, men det gick bara inte. Inte heller funkar det att bita
upp en eventuell knut om man glömt kniv att pilla med – tänderna är extremt
känsliga för elstötar! Ah, det är klart därför huvudet inte funkar alltid… Ännu
ett världsproblem löst.

… Och plötsligt i fredags eftermiddag dök de jäklarna upp i mjölkkohagen. Blev till att sätta ett vitt band i ståltråden så den syntes, och dra en undertråd…

Djur kördes från framme-i-byn till grannbyn på andra hållet.
Maken inventerade på jobbet en fredagskväll, så det blev väldigt sen middag innan jag hunnit hem från djurflytt, slängt till tjurarna foder och fått fram mat till oss andra.

Nja, kanske inte var helt övertygad när stolpen vägrade släppa taget om mig… Men det var en fantastiskt vacker kväll med månstigningen! Älskar dessa lite längre, mörkare kvällar. Plötsligt behöver man inte jobba dygnet runt. Man får helt befogat sätta sig i soffa med en bok och bara vara! Nåväl, de gånger man hinner från allt ska-bara…Höst i luften ja… Lite svalare och ett batteri kassare än någonsin! Ska bli intressant att se om jag får tummen ur och byter det i år…Igår sedan var springlopp i kyrkbyn där båda barnen var med,
och det följdes av släktträff på min Mormors sida. Fantastisk uppslutning med
över åttio deltagande och knappa tjugotalet i manfall. (Som en ingift tjej sa: ”Detta
är extremt förvirrande! När vi samlas alla är vi tretton stycken!!!”)
Jotack, jag känner inte hälften. Sen är det en kusinskara med spridning på
trettiosex år från sju familjer. Där alla fjorton föräldrar dessutom lever och lever ihop. Det blir fort folk!

Dessutom firade di älskade gamle femtiosexårig bröllopsdag. Smaka på den! Solrosorna sticker i höjd. Taskigt att man inte får se blomman när den kommer…!

I övrig bjöd veckan på skytteltrafik till samhället med BVC, bilbesiktning av makens bil som han knappt fick köra hem sen han provade under semestern, simskola för sonen och tandläkarbesök med lillhönan. Veckan som kommer var det nu då Bokbuss, maken ska skjuta godkänt inför älgjakten, kalkhelikoptern står i antågande och de där korna lär springa ner mig när jag väl släpper upp dem från deras påstådda vanvård i skogen. Slocknat i famnen på drängens fru medan vi jagade kvigor. Befogat om hon vaknar i natt. Natten som gick var på riktigt jävlig med totalt otröstliga hysteriattacker. Händer mycket i det lilla livet nu.

Dags att rädda bröden ur ugnen och säga God natt.