Blog Image

En ung bondes vardag

Vilken lördag. Och var det drönare eller paparazzi?

Bondefamiljen 2019 Posted on Thu, October 10, 2019 12:11:03

Tänk så många timmar jag funderade på varför det hade kommit hem en orkidé. Hur kunde jag missat den dagen före? Och av vem? – Goddag yxskaft! Det var dagen efter min födelsedag. Dagen då vi blev ett par för elva år sedan. Jäkla karl till att aldrig glömma sånt. Och lika pinsamt för mig varenda gång!

Stängsel, djurflytt och rivning blev det i fredags. En kväll med jobb och slutfix, var tanken, men rätt vad det var kom ett sms med innebörd “Vi kan inte komma imorgon. Kommer nu. Har fixat kvällsmat, ni har inte ätit än va?” Så det var bara att lyfta på hatten och ta emot. Både mat och välbehövlig paus.

Bagarhjälp på lördag morgon

Vilken lördag det blev sen! Folk kom i fint flöde och de flesta gick inte hem igen! Skämt å sido, men vilket gott betyg. Folk som stannar trivs, får man utgå ifrån.

Tur jag kokte så pass mycket risgrynsgröt som jag gjorde i fredags. “Nån blir nog kvar” var min tanke. Men jag hade inte (alls) räknat med att ha tio pers extra till nattamaten. Inte heller att det sista paret skulle lämna tjugo över elva. Helkväll med andra ord.

Frysen full med diverse maträtter och bakverk, och för egen del kunde jag nog fö större delen av kommunen… När i helsike hann jag baka så mycket???! Aja, det har hänt förr. Behöver inte baka mer denna månaden som det ser ut nu, vilket inte vill säga lite.

Det finaste jag fått på länge! Inte bara i bildväg, utan att någon har ansett det värt att lägga X antal timmar på att måla en tavla till min dag, av mina djur. Personligare kan det inte bli. Tack ännu en gång. Texten nedan från moster med familj gjorde mig rörd till tårar också.

Så där totalt tragiskt hade ett par råkat (?) glömma kvar sina grejer, så de fick offra sig i söndags för mer fika, mer tårta, mer galna barn och dessutom släpa tillbaka lånade stolar, och vårt gamla köksbord. Detta sedan jag gjort lagård, plockat in en förrymd kviga, förmiddagsfikat hos Mor och B i nya stugan och maken varit på grävjobb.

I övrigt var det en dagen-efter.

“Jag stå här. Mamma fäll ihop balen!” Jag kanske mer slog upp den än fällde ihop, men det är väl inte så noga!

Mjölkiskalven fick flytta till storbox då han börjat vara lite väl företagsam i sina utbrytningsförsök, och direkt var sonen där och började ösa skit.

Underställ. Raggisar. Välkommen höst!

Måndagspraoen dök upp i vanlig ordning. Vi rev stänget på Ön, förfrös tårna och satte upp nytt stänge norröver medan solen värmde. Samtal kom om att djur långt borta behövde hämtas, så det blev till att skita ner den nya kärran, instruera drängen om körning av traktorn och hämta. Nyfiken i en strut, trillade Jirka förbi, när han ändå var ute och på väg hem. Blev ju bara en omväg på sisådär en och en halv mil… Men när han ändå var på plats fick han hjälpa till.

Så var den nerskiten…

Hela ligan knatade utan omsvep in i den nya kärran, tjuren lastades av hemma och korna kördes till tjurkalvsgruppen på andra gården. Och med förstärkning både med prao och Jirka, beslutade vi att även ge oss på den förvildade kviggruppen hos samme man. Inte så, men den ena kvigan står i lagården sen hon rymde kring nationaldagen och drog med sig grannens djur ut på äventyr, och en av de fyra kvarvarande har hela tiden stuckit på andra hållet när hon sett nån. Lite rassel med spannen så kom de alla fyra i galopp, in i den lilla fållan jag alltid vill få upp innan kärran anländer, och det var med knapp nöd jag hann genskjuta vildingen då hon vände och skulle sticka. Jag vann!

Flickor i vagnen och upp till norr med dem, till de tio andra slaktkvigorna.

Tagen på bar gärning med en av alla mina gubbar också! Satans paparazzi i buskarna! (“HAR DU DRÖNARE?” var första frågan i tisdags då vi återsågs. Fick titta dubbelt efter både det ena och andra, innan det blev en Tack-för-i-år-kram bakom lagården.) Bara att åka hem till den äkta maken och bikta sig.

Maken snodde ihop ett älgtorn på kvällen och Jirka kom förbi för att tugga i sig sitt fika han missade i lördags.

Roligt att komma hem och möta tomte och häst på gården<3

Sen var det tisdag. Nåt så vida pass… Hämtade sista gruppen i måndagens by och släppte här hemma. Typ det enda vettiga jag gjorde. Försökte förhala utgången å det grövsta med tvättning, middagsförberedelse och köksröjning. Är motigt att frysa. Motigt att vara helt slut. Motigt att städa lagård. Motigt att tvätta lagård.

Så plötsligt var familjen hemma, fikastunden gjord och dags för kvällspasset i lagården. DÅ flyttade jag två boxar tjurar, så har jag i alla fall förberett inför städningen… (Vem försöker jag lura?!)

Bästa torkstället. Och surdeg in da making

Måste ju bara älska att femåringen satt “kodlås” på dörren. Men om nån behöver in, så har hon satt en lapp på själva koden också.

Och så diskuterade vi makens köpstopp på strumpor. Slutade med att vi inventerade och hittade sextio (!!!!!!) par strumpor med etiketten på. Så jodå, han har köpstopp på strumpor!

Dessutom kan han med gott samvete rensa alla lösehafsar han envisas med att ha.

Dessutom la jag en dag på att städa badrumsskåp. för att konstatera att JAG har köpstopp på barntandkräm. Vi har ju aldrig någon hemma. Och det händer att ungarna får av vår, under högljudda protester då den är staaaark.

Sen brukade jag försöka ha en hyfsad ordning i skåpet, men om någon minns det så hade vi en liten med dille på att riva ut precis allting därifrån. Och när man gör om processen för elfte gången samma dag, blir det att skita i allt vad ordning heter och sakerna trökas in. Även tandkräm… Köpstopp.

Så igår tog jag mig i kragen och åkte till det förhatliga Ullared. Enda dagen med “chans”, sen ska maken iväg, det blir helg, det är älgjaktsvecka, och sen är det barnbidrag och löning igen.

Vilken klump i magen av att det var knökfullt på parkeringen. Och buss efter buss stod uppradat. Usch ja, de första avdelningarna var det till att sälla sig i ledet och masa efter folkmassan, för knappt man kom ur.

Mestadels kändes det som att det var 60+:are där, så förvånansvärt lugnt på barnavdelningen. Har i alla fall hittat det mesta jag sökte, bonus med vinterkängor till mig, så nu bör vi klara merparten av kommande år.

Alltid något att se fram emot. Och så har jag resan i ryggen. Alltid skönt.

Tycker utedekoren är väldigt söt i sammanhanget! Och inget ont utan något gott – hade aldrig ätit planka till lunch hemma.

Bussresor i alla ära, men för att shoppa? Hoppas de har bra märkning. Alla har ju typ likadana bagar!;) För egen del är jag glad att vagnen “som alltid ligger i bilen” lastades av hemma.

Lite spontant, eller väldigt spontant, fick jag en sån där klassisk inbjudan “kom förbi på en kopp kaffe”, tog den och en liten, liten omväg på hemväg; En okänd instagramföljare, månskensbonde och två flickor med samma årtal som mina egna. Man ska inte skicka iväg inbjudningar om man inte är beredd på svar!

Men vet ni?

Idag ska jag städa lagård! En stund i alla fall. Så fort jag avslutat min sena frukost, eller tidiga lunch.

Ha en fortsatt bra vecka!



Lösdrivande folk på cykel

Bondefamiljen 2019 Posted on Tue, October 01, 2019 22:44:22

Här var det väl ändå överbehönat?! Inte konstigt att det ligger ägg på golvet ibland. Fattar inte varför de inte kan använda de riktiga redena?!

Flytta djur, prata, stängsla klart, riva, prata, riva klart. Ja, min förmiddag ungefär. Och större delen av eftermiddagen.

Tja, det var ungefär där jag hade tänkt köra ut ja…

Smög lite försiktigt förbi hemmet på väg norrut och nästa projekt och kände ett litet sting av dåligt samvete för att jag inte gav mig till känna och gick in och fikade. Jag blev dock väldigt snopen när jag kom ikapp familjen på cykel en bit längre bort, på väg till ett älgtorn för fika. Så jag kom först dit och fick en fika med familjen ändå.

När jag var klar (med knapp nöd) hämtade jag sonen från sin aktivitet och åkte hem för att bli såpbubbelhållare till de stora barnen. Livet när det är som bäst.

Ikväll har vi dragit “innerslangen” till fibern. Hundra meter genom trädgården. Samtidigt pågick ugnsvakt – biskvier in da making.

Fika och sängen!

God natt!



Årets sista Bumla, månne?

Bondefamiljen 2019 Posted on Mon, September 30, 2019 21:59:55

VAB var det. Ungen sov nonstop i tretton timmar och väcktes halv tio i morse, sen har det varit typ full fart. Gött.

Någon har pressat så djävulskt hårda balar… Slå in spjutet en centimeter – det fjärdar ut två… Men då vet man att det är måndag!

Maken var hemma med henne och jag gav mig ut på stängsling. Fem och en halv kilometers promenad blev det, och då har jag ändå ett varv kvar innan jag är klar.

Misstänker att det satt sig i rören….

Fick dock börja på föräldragården då någon (ingen nämnd, ingen glömd) stuvat in biramar och skattlådor i jobbebilen så jag inte kom åt mina grejer. Så passade på att riva det jag hade där och få loss lite material. Har många meter ute på vischan och fler ska det bli.

Tiden stack i vanlig ordning så fick åka hem för en sen lunch och sedan iväg till Bokbussen följt av en fika hos di gamle.

Möjligen årets sista “bumla” ute och smaskar kärleksört?!

Detta ställe. Och dessa människor i det. Vad vore jag utan dem?

Nu är månadens räkningar avbetade och bokföringen gjord.

Inte visste jag att kutterspån mättes i MegaWattTimmar;P

Nu fika och sedan sängen! God natt och välkommen nästa höstmånad!



Ingen skitsak. Eller?!

Bondefamiljen 2019 Posted on Sun, September 29, 2019 15:56:39

Idag gör vi något jag inte minns när vi gjorde sist – håller söndag.

Men så kan jag också stoltsera med att vår andravåning är så gott som klar. Eller, den ÄR klar. Det som inte är klart är den platsbyggda bokhyllan och garderoben.

Det är en rätt go känsla! Dessutom är merparten av huset helsanerat från byggdamm. Tavlor och speglar har kommit upp och jag har packat upp det som plockades ner från vitrinskåpet när det kördes iväg. För tre år sedan… Tavlor från sovrummet kom upp och det har ju bara legat i ganska exakt två år, sedan vi flyttade ner en våning….

Det är ju faktiskt vårt vinterprojekt som är klart nu. Hallen uppe skulle ju tas “till vintern”. Med andra ord är det bara att se fram emot lata dagar vid TV:n hädanefter!?? Jag har i alla fall ett mål – att sy klart minstingens doptalva. Det jag skulle göra sista graviditetsmånaden om hon inte haft så bråttom ut. Sen har det inte funnits tid.

Toaletten rök med av bara farten. Denna stackare som fått agera förråd i brist på annat. En kommod införskaffades, men den gamla toastolen skulle tillbaka – är inte alls sugen på att kasta ut pengar för en ny stol på en toa som används bara nattetid. Eventuellt. MEN det tyckte inte nån annan, så när jag kom hem till ett öde hus sedan rörmokaren försvunnit stod där en födelsedagspresent installerad. Frågan är ju om man är skitglad för en skitsak. Eller är det kanske en skidnödig present?! Smaken är ju som baken, och den lär ju användas, så Tack, svägerskan och familj som kuppade. 

En ny kommod och en gammal spegel från makens farmor. Nu återstår en bänkskiva över trådkorgarna. Ja, och så invigde den lilla toaletten. Kan man reklamera rörmokaren när toaletten inte kan spola ner en hel toarulle?! Detta innan hon målade hela underredet på det nya köksbordet med svart kulspetspenna och när jag väl lyckats skura bort det, skurade hon toagolvet med toaborsten. Blev inget fredagsmys för hennes del, så att säga.

Fick larm en dag om djur på vift på föräldragården. Körde dit och fick en klump i magen – HUR skulle jag lösa detta när det “bara” var tre kalvar ute?! Ensam… Det löste sig smidigt – de mötte upp bilen när den rullade fram. Jag tog hinken och de följde efter på några meters avstånd. Jag öppnade och gick in i hagen, de följde efter och när jag stannade kom de fram och åt ur hinken jag höll i. Hjärtat slog runt då alltså! Fick dem med mig för en återförening med resten av flocken, och hela följet följde mig till bilen.

I veckorna som gått sedan sist har andraskörden körts klar. Ungefär hundra balar, så är i minsta laget, men jag behöver inte mer – Jag har trehundra balar mer än vad jag beräknar gå åt. Plus det sjuttiotal som är kvar sedan förra året. Och dessutom kom regnet “för sent” för att det skulle ge en bra skörd, så det är väldigt dyra balar att köra och samla ihop. Det som inte är slaget ska betas är tanken.

Den tveklöst finaste återväxten fick betas då jag efter regnet höll på att sänka bilen i lerjorden. Men nog grät jag en skvätt över det.

Man hinner läsa detta många gånger medan man instruerar en prao i att köra press!

Börjat köra hem lite djur så smått. Morfars tjurar hämtades i veckan som gick och står nu i lagården på slutgödning.

Nu är huset rött igen:)

Honungen slungades, ympades och tappades på burk. Lagom tills vi en morgon kom ut och hittade delar av ett körsbärsträd över kuporna. Har inte tagit oss tiden att såga fram den kupa som är i kläm, men hade detta hänt en månad senare när bina vinternattat sig totalt hade det nog blivit en lugn bisommar nästa år. – När de är i vintervila är de väldigt känsliga för störningar och vibrationer. Störs de är risken stor att de bajsar i kupan, så kallad utsot, och då dör de. Fråga såna som haft kuporna nära vägar när det dundrat förbi lastbilar…

Skördemaskinerna är tvättade, uppsmorda och installade. Var smart i år och började med det jävligaste – pressen. Och precis som varje år dessförinnan lovar jag mig att det är sista gången utan hetvattentvätt. Men likväl står jag där med kalltvätten. Man ser ju ut därefter också.

O jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn…

Denna helgen har vi påbörjat firandet av mig. Mor och B var ändå uppe och skrev papperna på sin “sommarstuga” – ett hus som inte bara funnits i släkten för längesedan, utan även är ett av grannställena till di gamle. Därför blev det kalas med dem. Di gamle kom med av bara farten och dessutom var Hans och dotter i krokarna av helt andra anledningar så de kvartade hos oss över natten.

En snabbis till stan i fredags och jag mötte en bil som kändes bekant. “Mötte jag er nyss i Caddyn?” skrev jag i ett sms till Mor. -“Nädå, vi är ‘en timme’ bort i Audin”, fick jag till svar.

Jaja, de vet bäst. Men intressant att det kan finnas ännu en Caddy med känslan av så bekant registreringsnummer. När jag kom hem blev jag varse att jag VISST hade mött dem – ett Mors B-gjort köksbord. Inslaget i svart balplast! (När jag fick koskyltar för några år sedan var de inslagna i vit plast) Till synes gammalt, rustikt och lite knöligt. Passar vårt övriga möblemang från 1925 betydligt bättre än det högblanka från Ikea vi dragits med de senaste tio åren. Vilken present! Så lycklig är jag! Toppingen var en låda med fettpatroner och en annan låda märkt med BRA. – Nånting smörjande på flaska som är “Bra”!?

Bye bye massproduktion från Ikea. (Fast det får vänta till efter nästa helg.)

Hans och dotter har nu lämnat gården, jag halvligger i bingen och den mista sover feber och förkylning ifrån sig. Blir nog VAB för maken imorgon – inte en chans att hon orkar med en heldag på dagis. Det är taskigt både mot dem och henne. Själv ska jag stängsla!

Somnar man fort eller kvävs man under katterna?! Nedan somnade jag med Selma igår. Nästa bild är hur vi vaknade, och sist är var hon hamnade sedan hon mellanlandat på min mage, mina lår och mina knän under min resa upp ur sängen.

Till veckan ska vi besöka di gamle och Bokbussen, firandet ska gå vidare och så måste jag baka till helgens kalas. Och så ska 30-årskrisen levas ut rejält också. Mer om detta senare.

Ha en go vecka nu!



Vilken helg!

Bondefamiljen 2019 Posted on Sun, August 25, 2019 22:34:17

Vilken helg vi haft!

Dottern tyckte att grannen lovat ritt tillräckligt många
gånger utan verkstad, så i torsdags tog hon cykeln dit och bad om att göra slag i saken. Allt funkar som ursäkt för att få ge sig av på cykeln som hon äntligen lärt sig behärska.

I fredags eftermiddag gick vi bort och ungarna fick sitta
upp på varsin häst. Tror både jag och barnen hade tänk ett par varv på en åkerlapp
på den lilla shettisen. Inte en ritt i skogen där sonen släpptes med fria
tyglar – i flera avseenden!
Gick bra i alla fall, och ungarna var i sjunde himlen. Åtminstone tills efteråt
då sonen svullnade igen i ansiktet efter hästkontakten… Trist det där. (Var inte mycket sämre själv med extremt kliande ögon för att inte tala om näsan. Klipulver delux där!) Men det var ju kul så länge det varade!

Stå still och håll i här nu!

Drabbades av tillfällig sinnesförvirring i fredags också, så
vi började riva tapeter i hallen uppe. Bland annat ska vi frilägga och måla murstocken
som tapetserades in för drygt trettio år sedan. Men dessförinnan skurade jag köksluckor, och under vasken. Antingen ska man göra det där oftare, eller inte alls. Jag hittade äntligen alla disksvamparna i alla fall. Har inte kunnat begripa hur det kunnat vara sån strykande åtgång på dem…

Bara de inser att man inte ska riva tapeter till vardags – det mesta är ju nytt nu…

Maken tillbringade lördagen på andravåning även han, och på
mitten svidade jag om för att gå på ännu ett bröllop. Inte alla år man springer
på tre bröllop, och absolut inte två på en vecka! Men denna gång var det bara
ett tillfälligt gästspel. Som representant för gårdens grannar, och
igenkännande för verkstadsmekanikern.
Sonen var med faster och bowlade, födelsedagspresenten nyttjad. Det har bara tagit ett halvår, men ibland är transportsträckan lång. Det vet vi om någon.
God morgon, med både unge och svans, eller är det automatisk tandborste månne?

Idag har vi krämat ut bland det sista i Westernstaden. Varmt
och precis lagom öde.

Hem för en fika, jag smet till lingonskogen en snabbis och
maken tog barnen till sonens fotbollsträning. Mellan hemkomst och kvällsmat
fick det bli ett snabbt dopp i sjön.

Nu fika och sängen. Nä just det… Har ju en tvätt att ta hand om…

Späckad vecka väntar, ha en bra sådan alla!



Fortsättningen då. Mot snickerboa!

Bondefamiljen 2019 Posted on Tue, July 30, 2019 09:26:40

Efter en sen hemkomst blev det en tidig avfärd på andra
hållet morgonen efter – till Wapnö. Väl där möttes vi upp av vänner och tog oss en guidad tur på stället. Konstaterade att de jag såg av de fjortonhundra mjölkeskorna var i fantastiskt fint hull, men två minuter senare frågade guiden om vi tyckte korna såg magra ut och ett, till nittiofem procent, unisont Ja rungade…
Efter turen fortsatte vi sedan till vännernas stuga. Okänt hur många år de haft den, men vi har i alla dessa
år haft en plan på att hälsa på. Bättre sent än aldrig som det bekant heter.

“JA!! Vi kan ju plocka snäckskal som vi kan ge hönorna i vinter!” – Inte för att de är fina, utan för att mata hönorna… Bondebarn på stranden, man smälter ju lite…!:P Nån blev blöt i håret! Skönt att veta att man är saknad när man är borta. Ömsesidigt<3 Häst-KBTn går vidare. Önskan om sängen var 21. Målet 22, så därför började jag med förberedelserna inför morgondagens lunch så fort jag var hemma med pressen – kl 23. De bidde ingen tidi nattning.

En dag hemma med fix och grönfoderpressning, och en vältimad
mjölkkokalvning, samt en nattlig flytt av vrålaporna här hemma klockan fyra på morgonen sen några kor flyttat sig själva i sjön och i panik insett att de glömt sina kalvar och inte hade en aaaaning om hur de skulle hämta dem. Dessutom en dag med besök. Av släkt i släkten och släkten. Sånt man längtar efter då och då och så måste det hända precis när man har som mest att göra, under tidspress och samtidigt. Aja, tack för titten och välkomna åter.
Blev i alla fall ännu en väldigt sen kväll innan vi åter packade ihop oss och drog iväg till Astrid Lindgrens
Värld och vidare till Kisa sedan för en fantastiskt fin stuga. Och en chock i
att det faktiskt finns en sjö som är kallare än vår!

Våningssäng i Rövarborgen och en gammaldags bultpistol i Lekladan!? Nån har tänkt! Ett barnparadis, och flertalet toaletter med stora bås och TVÅ toaletter. En stor och en liten. Helt perfekt ju. Bondebarn i stan – TÅG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hemfärd via Katthult, som tyvärr var stängt för dagen, och
en titt på Rumskullaeken när vi ändå var på hållet. Inte mycket liv i den
stackaren, men likväl lite kul att ha sett den.

Hemma som slagna hjältar för ett nytt ryck med bikoll, stängsel,
vattenkörning och flytt innan vi tar en sväng till mor och B i Skånelandet.

Ibland när man stängslar hittar man svamp, och ibland plastankor. Kossorna följde fint med över till ön i år också.
Fyrkantspress – med pickup:) Gillar texten: Dagorder (Brått). Fina biramar. Och en fantastisk färgglad pollenram. “Denna var det inget på!”
Tjoho – nytt bete! Typ lika lycklig var den minsta över att äntligen få somna i sin egen säng.Ha det bra alla så får vi se när det stabiliseras till något
som kan likna rutiner.



Blöja på huvudet, avslutad skörd och trästaden med massa vatten

Bondefamiljen 2019 Posted on Mon, July 29, 2019 21:01:16

När jag skrev sist visste jag inte att jag hade planer på
att stå i Kalmars slottspark och vänta på att bli attackerad med vattenpistol och ha en blöja på huvudet…! Men så blev det. Tur
man inte vet vad som väntar.

Det blev möhippa för augustis brud och en lång dag för mig.
Åkte hemifrån strax innan sju och var hemma strax efter midnatt. Söndagen efter
helgade jag vilodagen och steg knappt upp. “Sova koja” Kossorna fick beta i “maskinhallen” och gjorde det med bravur! Träd både knipsades och gränslades, och nässlorna är puts väck!

Vidare har förstaskörden avslutats. 987 balar. Svårt att
säga om det är ett rekordår då jag utökat arealen sedan “sist”, men
då jag förra året hade ungefär 400 balar, med allmosor och grönfoder, på mer än nuvarande areal, kan det mesta kännas som rekord. (2015 var dock strået vassare när jag kollar journalerna!) Himmelens skön
känsla är det oavsett. I synnerhet som jag räknar en årskonsumtion på tusen balar. Rent
krasst innebär detta att jag inte behöver ta någon andraskörd! Jag kommer göra
det, men just vetskapen om att inte behöva… Sug på den lite. Man får ju planera hur man lägger balarna när man inte kan flytta dem…?!

Jag har en känsla av att något inte gick riktigt enligt plan…

Mor och B var uppe en sväng och dessa tog vi med ut på ny
upptäcktsfärd i vårt intilliggande naturreservat. Jag gillar
“kulturvandringar” och att hitta gamla minnen. Detta ledde i sin tur
att hembygdsboken och Gods & Gårdar rotades fram ut renoveringsgömmorna,
och en helkväll med näsan i dessa.

“Sova bilen!” -Jodå, det gjorde hon, men fråga inte hur hon kunde andas i den positionen! Jag och de andra barnen stod i vinbärsbuskarna och när maken strängat klart försvann jag med pressen. När förste djurvakten Jirka är på vift, fick det bli fjäsk för nästa på jourlistan. Man blir ju inte särskilt nervös när djuren samlas kring den svarta bilen och blå spannen. Inte så noga vem som håller i det då!! Tryggade kan varken jag eller djuren bli. (O den nye jourgubben verkade inte vara så rädd han heller!)

Vi tog en tur till den beryktade Trästaden Eksjö, och
fortsatte med mer utforskning och bergsklättring i Skurugata. Skitskumt fenomen
det där. Men häftigt! Och inte hälften så farligt som att klättra ner från
Örnnästet häromsistens.

Dessutom passerade vi Sävsjö där vi tog oss en fika på ännu
en borgruin, och hämtade ut personligt vatten till bröllopet i augusti. Jag
hade väl kanske tänkt mig plastade flak med flaskor som när man köper i
affären, som hela flak med öl och liknande. Snopet värre att mötas av en
inplastad halvpall! Tack och lov så var flaskorna i alla fall packade i
sexpack, och fyllde lagom botten i bagaget. Bara att slänga på kartongskivorna
över och lasta in vagn och packning innan vi drog vidare. Taskigt att fylla på hösten, men det går fort dit, och ett sånt här helt fantastiskt bollträdsblomster hade prytt vår stora trädgård, garanterat!

Fortsättning följer, men nu ska jag iväg och tigga till mig en bit nybakad kaka på bygden innan det blir för sent!



Boende i pressen, med livet som insats

Bondefamiljen 2019 Posted on Fri, July 12, 2019 23:53:37

Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar
blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast
kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som
förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem
hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men
det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som
pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt
mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan
bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B
grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för
marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen
för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu….!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken…När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade “inne”. Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten….! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.
“Vill man så kan man” En “lunchutflykt” en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge….! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt “svansen” i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal – står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte “bara” det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för “ute”. Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen…?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara… Trevlig helg och ha’t gott!
God natt.



Next »