Blog Image

En ung bondes vardag

Synad under lupp – men vem ska man tro på?!

Bondefamiljen 2019 Posted on Sat, December 07, 2019 23:18:17

Man inser att livet lugnat sig (intalar jag mig trots motsatt känsla) när det går över en vecka och man ändå har mindre än hundra bilder att tanka över från telefonen…

Ibland blir det rejält trafikkaos på gården!

“Jag har busat i er säng, mamma” sa snart sexåringen med okynnesglitter i ögonen. Helt okej denna gången, tyckte jag.

Förra helgen drog vi igång med ett lussebullebak och fick upp stakarna. (Där vill jag ifrågasätta “allas” ovana att tjuvstarta. Julen startar med första advent och dansas ut på tjugonde dag Knut. Man börjar inte pynta i mitten av november “för att det är mysigt” och sedan hinner det knappt vara annandagen innan det städas undan för att “man tröttnat”. Jag vill se den jävel som klär midsommarstången tre veckor i förväg?!!! – Hur svårt kan det vara?!)

Lagom medan lussekatterna jäste var vi ute och slängde om däcken på bilen. Började kanske vara dags!? Sedan åkte vi till samhället för en avslutning på fotbollen, som inte var avslutning, utan det borde varit avslutning när utesäsongen slutade för flera veckor sedan, och det skulle firas med en femkamp – med tre grenar. Ja, ni hör ju! Lämnade sonen efter avslutad tre – förlåt – femkamp med tre grenar, och åkte hemåt, till maken som kommit tillbaka tomhänt efter älg- och vildsvinsjakt.

Söndagen tillbringade vi med pepparkaksbak, följt av besök av Mor och B.

Sen har veckan rullat. I tisdags blev jag synad under lupp – dubbelbesök av Länsstyrelsen. Både livsmedelsenheten och djurskyddsenheten. Säkerligen har jag brister, ingen är perfekt, men inget de anmärkte på. (Så nu har jag papper från veterinären förra året om dålig skötsel och bristande rutiner, samt papper från länsstyrelsen att jag inte har brister som de noterat, utan “samtliga djur ser mycket välskötta och välmående ut… En väl genomtänkt djurhållning”. Veterinärer och djurskyddsinspektörer går uppenbarligen inte samma utbildning! :P)

Stora lilldrängen var med så det blev ordentligt gjort:)

Och, jag ber om ursäkt att jag tjatar, men det är SÅ GÖTT att få ett papper på att man gör nånting bra. (Min snart halvårslånga utmaning i att Passa Mig kanske ger utslag!?) Dessutom var ett återkommande uttryck från kontrollanten att det “inte har något med kontrollen att göra, men det är värt att kommentera att det är väldigt lugnt” i lagården. Efter tre varv hade korna knappt orkat ställa sig upp, och av tjugofem ungtjurar var det bara en som ställde sig, de andra låg och idisslade och följde inkräktarna med blicken (om ens det…) Men det väger tungt, med såna ord, från såna som “ser allt”. Själv är jag ju partisk, jag erkänner (och tjatig), men när det bekräftas av veterinär, seminpersonal, slakt, kontrollant mm så känns det lite extra. (“Du kanske snart ska erkänna för dig själv att du är duktig!?” – jag ska kanske snart överväga det).

Nja… Man kan ju snacka om trafikkaos när det till och med krävs rödljus i byn! :O

Vi bor på “fel sida” för soluppgången – vi får ju nedgången, men på den andra gården vid den dagliga tjurtitten efter dagislämning visade den sig i sin fulla prakt efter veckor av gråhet.

Klart väder innebär kallare väder. Behöver ha nåt som håller uppe termobyxorna, så att säga. Och ja, ni som varit med några år vet mitt ständiga dilemma med hängslena… Men det som inte går med hängsle får gå med spännband. Dock iddes jag inte trä det runt, utan fick knytas på mitten!

Fortfarande i chock över vilken snabel tegelbilen hade!! Jisses vad mycket springande på stege det besparade snickarna!

Med en pappa på julfest i torsdags passade vi andra på att dekorera pepparkakshus, traktor och kakor. Tyvärr brakade ett hjärta av flickornas i golvet nu, sytråden det hängde i har gnagt i sig upphängningen. Kanske blir det tårar imorgon, men troligare en glimt i ögat för att det får ätas upp.

Polkagris!

Pilliga unge! Och den svarta cernitleran börjar sina = julklappstips.

Idag har det städats hos hönorna vilket varit i behov länge, lite julklappar är förberedda och jag hann en snabbis till samhället efter en jourutryckning med traktor och skopa, avslutat med en tur på julmarknad i brukssamhället.

När det plötsligt blev fredag igen!??

Av vädret att döma blir det till att klippa klart korna i veckan som kommer. Hade varit skönt att ha det undan snart.

Trevlig helg till er, och hoppas ni har det bra i tystheten.

Vi har väl alla nångång upplevt den där känslan av att utåt ligga på topp, promenera in från bilen, stänga dörren om sig och bara segna ner, precis som lillfisen gjorde, där ovan på bilden. Japp, där är jag sen ett tag tillbaka. Ungefär som när jag frågade en vän i telefon i veckan hur det var. “Vi kan väl säga att det är under kontroll och gå vidare…” var svaret. – Ja, eller så tar vi sanningen direkt. Det blev ett långt och förtroligt (och tror jag – välbehövligt) samtal.



Att handgripligen köra iväg sina gäster…

Bondefamiljen 2019 Posted on Sun, November 24, 2019 22:04:18

Jag skrev att jag skulle somna ovaggad efter förra fredagens insats. Det gjorde jag! Sidosomnaren Åsa har ett minne av ryggläge, en katt halvvägs på bröstet och armen över henne. I exakt samma pose vaknade jag sju timmar senare, och jisses vilken värk jag hade i skulderbladen då! Fick försöka att väcka katten så jag kunde ändra ställning och sova den sista stunden också!

Sedan sist har vi hunnit med julmarknad på den gamla skolan, se en skymt av blå himmel under det kroniskt gråa, skickat iväg fjorton djur på slakt, möblerat om utedjur och foderhäckar samt slakta tuppar.

De verkar haft ett grymt svampår, där i södern!

Trodde jag kunde smyga iväg till sängen själv då hon verkade sova gott i släktens sällskap. Hann inte ens lägga mig innan hon stod på täcket och väntade, men hennes val av plats var vi kanske inte riktigt ense om….

De mörkröda låren som långsamväxande tuppar får (alltså de som inte hetsas till att vara slaktfärdiga på en dryg månad) känner jag är lite sådär, så de maldes ner till färs. Ska bli spännande att prova köttbullar på sånt. Stora var de, tupparna, och kanske inte så konstigt då de kläcktes kring påsk och borde varit undan direkt efter rötmånaden. Tolv galare färre, så man kan lugnt påstå att det är tystare i hönshuset!

Sonens julpyssel i kyrkans regi

Nån verkar haft det tufft på dagis!

Snopet när jag lämnade de nyss instängda korna ensamma, gick bakom lagården och stod med full uppmärksamhet på vägen samtidigt som slaktbilen ringde “jag har backat intill här nu, var är du?” Han hann alltså komma och försvinna bakom på den halva minut det tog mig att förflyttas längs andra sidan…

Familjetraktor! Dock inte så intressant så länge. Kräver ett stadigt tag i hennes jacka för lite mer kontrollerad okontroll och enhänt manövrering av reglagen.

Jag bryr mig inte om mörkret, jag gillar det rentav – mörkret ger lugna kvällar, även om jag önskar fullt ljus nån timme om dagen. Det jag verkligen H A T A R är SKITEN detta gråa genererar!!! Ge mig frost och tjäle!

Nästa generations kycklingar!

Idag har vi haft våra sommarskötare på sopplunch. De som år efter år tar emot djur i maj till oktober utan att jag egentligen behöver bry mig ett dugg. Win-win och de flesta önskade ny omgång djur till våren. (Fast det var bara Morfar som önskade fem tjurar;P) Flera år sedan vi bjöd dem då jag inte orkat eller inte varit läge, men i år så. Merparten kom och jag tror de lämnade mätta.

Och så gjorde jag nåt jag aldrig gjort tidigare. Visst har jag nån gång gått iväg och demonstrativt bortstat tänderna för att bli av med nattugglorna på visit, men idag körde jag bokstavligen iväg sista gästen! En fick elfel på bilen på väg hit och när den var parkerad var den stendöd. Under de dryga tre kilometernas bogsering hem kom vi några hundra meter innan varningsblinkersen dog, ungefär halvvägs innan torkarna fastnade mitt på rutan och under det sista hundratalet meterna innan gårdsplanen dog allt ljus, förutom parkeringsljuset och innerbelysningen som tändes. Och inte en chans att få död på… Spännande. El är alltid ett helvete när det strular!

Stängsel ska rivas och kor ska klippas, men imorgon blir det en kortdag – det är Bokbuss och en visit hos di gamle hägrar.

Å sen då? – Slutade med att jag klev över den liggande kossan för att komma åt främre delen av den stående.

Körde iväg Zorro på kalas. Denna tjej som över en natt gick från så mycket rosa blinbling som gick att hitta, till att vilja ha allt blått och Spiderman-stövlar….?!

Sonen skrev en uppgift till Fröken (100×100=?) för “att testa henne”. Detta gav en motfråga som gav en motgåta som gav en motuppgift och så har det fortsatt. Sonen var väldigt lättad att de nu fick en ny lapp med läxsidorna på, så de kan fortsätta sin lek<3

Maken smeker lite försiktigt kring fotleden i ett försök till uppmärksamhet, Selma tar sin plats och röjer alla andra alternativ…

God natt



“Det gick kanske lite fort…”

Bondefamiljen 2019, Bondelivet 2019 Posted on Thu, November 14, 2019 12:04:08

“VAR ÄR MIN TUMSTOCK?? Det ska ligga en tumstock OCH ett måttband i min låda. ALLTID!!! Och nu är båda borta! VAR ÄR MIN TUMSTOCK??” – Jag vet Mamma, jag hämta!! – Ja, vad ska man säga?! Och vad skulle en möbelhandlare säga om nån kom in med en beställning på ett skåp med mått på 27 gånger 15 gånger 138 minitamponger?!…;P

“Klockan är sju och det blir nyheter…!” Det är inget jag uppskattar att höra på morgonen. Det innebär att jag legat under kudden minst en kvart för länge… Mötte sonen i trappan där hans första ord var “Har du glömt att väcka mig idag?” – Nej, jag har glömt att väcka mig själv…

Godmorgon onsdag. Och dagen “avslutades” med “Hej Åsa, det gick kanske lite fort förbi, men jag är rätt säker på att du hade en ensam kalv ståendes på åkern…”

Ibland funderar jag på en sak; Hur låter jag i telefon? Jag är en sån som sparar ALLA tänkbara nummer. Det KAN ju vara bra-att-ha. Nångång. Men allra mest för att veta vem som ringer mig. De flesta okända nummer bemöts med hög grad av misstänksamhet. Garanterat nån säljare. De ger jag inte mycket för. Vill jag köpa nåt, kontaktar JAG.

Sen kanske telefonboken ser lite intressant ut, många namn är följda av “i” eller “på” och ett byanamn eller gårdsnamn (joodå Hans, precis så är det!) Man kan även hitta kontakter som “Gris”, “Foder” och “Ruggugglan”.

Några av kontakterna används varje vecka. Några samtal inleds med “Nej, ingen har dött, det är inte därför jag ringer…” (Då vi insåg att enda gången det ringdes oss emellan var vid dödsfall eller andra tragedier). Sen finns det ju de kontakter där samtalsämnena kan variera mellan hur man skarvar ett elstängsel med en BH, vilka kommande investeringar som ska göras, svensk byråkrati, eller frågeställningen om man ska ha dubbla tvättmaskiner – eller två hushållerskor (jag höll på det senare!)

Sen kan det ju då ringa andra, inlagda nummer, som bara och enkom ringer mig av en enda anledning – problem. (Och jag uppskattar det!! Det är inte så jag menar. Jag älskar folks engagemang och välvilja att berätta om det är djur ute eller intrasslade i nåt – jag kan ju inte vara överallt och snabba varningar brukar ge bäst resultat!) Men vad hörde denna stackaren när jag svarade igår? Uppgivenhet, irritation, normalitet? Det är ju (tyvärr) inte så att jag jublar när jag vet att det strular någonstans. SÅ, till er som är snälla och meddelar mig vid problem – ta inte min aversion personligt, för det är garanterat inte ert personliga samtal jag ogillar, utan budskapet. (Och vem skjuts oftast? – Budbäraren)

Den där nosbågen har jag haft mycket nytta av!

Kalven puttades in under stora protester. Samma kalv som varit ute flertalet gånger i sommar kring andra gården. Han ville inte och jag höll på hur länge som helst i min mörka, dimmiga ensamhet. Dock hade det tagit en kvart från det att jag lämnade av barnen i brukssamhället tills jag lämnade den andra gården med kalven på rätt sida stänget, men ändå.

I det senaste inlägget hyllade jag min vågbur/behandlingsbur. Dagen efter la jag ut en film på instagram om hur det verkligen såg ut här. Med flertalet kor som vägrade gå in, jag satte på halsband ändå och så gick vi… Jaja, men det lät bra!

Denna vecka har vi hittills hämtat hem kvigorna från skogen. Bokstavligen från skogen då två kvigor försvann från grindarna och återfanns snabbt -tack vare ett samtal.

Slaktdjuren hemma, (med bokad hämtning v 43…) där fem av tio gått kvar med sina kalvar, avskiljdes under högljudda protester. Tillräckligt för att två av dem skulle återfinnas i grannens trädgård femhundra meter bort vid åttatiden på kvällen. Satmaran som ledde tåget är inlåst i uteboxen. Uteboxen som tömdes några timmar tidigare då samtliga kvigkalvar vägts och fått svansen klippt före utsläpp i hage igen.

Idag kom flertalet kalvar och mötte mig när jag kom med spannen. Vilken fjantig lycka!

Idag ska de sista båsarna spolas rena, det ska förberedas inför morgondagen då 41 djur ska hem och lördagen då de sista åtta ska återvända till gården. Sen har jag åtskilliga kilometer stängsel att riva, men det blir en senare historia.

En tredje historia kan ju vara att köpa foderhäckar från Kellfri… Klart att de mår dåligt av att det står en tjur i den, men om bogstöden hållt hade han aldrig kommit i. Senaste veckan har tre stycken brutits av. Kul när man köper nytt.

En tidigare historia är att den minsta blivit nappfri. Ofrivilligt. Lägger man en halvtimme mitt på dagen med att gallskrika efter nappen får man två alternativ: Skärpa till sig så man kan få nappen till läggning, eller slänga nappen. Svaret? “JA HA MIN NAPP NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!” Så soptunnan fick dem.

När hon kommit till sans var det annat ljud i skällan: “Mamma, vi kan köpa nya!” (ALDRIG), men sen kom funderingen. “Ingen napp till Tomten… Ingen napp – inga paket?!…” Tomtebebisarna skulle få napparna, det har vi pratat om länge. Och får tomtebebisarna nappar, så får ju barnet nåt fint av Tomten?! – Lugnt, sopbilen kommer att lämna dem när han hämtar sopor hos Tomten, och den allsmäktiga Tomten vet att de kommer från dig, så du ska få nåt fint ändå som tack. (Visst får man ljuga lite för sina barn? – De lär ju ljuga i vissa åldrar de också!)

Detta har dock lett till att den lilla sover sämre än någonsin. Många uppvak och svårt att komma till ro.

Detta har i sin tur lett till orolig sömn hos en annan – för inte kan väl flertalet vrålande djur på gården bidra?! – med frossa och halsbrännan som står långt upp. Efter helgen lugnar det sig ur arbetssynpunkt.

Helgen ja. I helgen som var köpte vi vinterkängor till barnen. Skoja cykeldoja, men jag kände mig inte redo för storlekar på 27, 32 och 38. Visserligen går det fort tills de fyller 3, 6 och 9, men… men… Var är mina små barn?!

Fick igång snurran i brunnen igår. Senaste tidens regn har luckrat upp svämtäcket, så det tog en halvtimme innan brunnen var upprörd. Nytt rekord. Nåt år har det tagit flera dagar.

Detta leder också till lite åldersnoja mellan varven. Inte för min skull, men ju äldre jag blir, så inser jag att även många runtomkring mig blir äldre. Och såna “som alltid varit gamla” är ju det nu, fast på riktigt! För hjälp vad mycket gamla människor jag har omkring mig. Som betyder så väldigt mycket. Plötsligt kommer en insikt om att de inte alltid kommer att finnas, även om de alltid funnits! – Såna funderingar kan man gå och roa sig med i brist på annat… Och försöka ta in vidden och lyckan i att ha dem och fått ha dem så länge som jag har. Ta vara på tiden!

Mycket, mycket märkligt ljus igår eftermiddag. Men på ena hållet var det vackert.

Nu ska jag tugga i mig det sista av min sena frukost – kan nog hoppa lunchen idag – och se till att ta mig ut och greja lite.

Ha det gott.

Ps. Den där snickarglädjen var inte långvarig – de kom, såg och försvann…



Äntligen igång efter långfrukost

Bondefamiljen 2019 Posted on Thu, October 31, 2019 21:51:34

Smygstartade dagen efter lagården med att baka. Surdegsbullarna hade jäst en hel del under natten, och bröddegen i kylen likaså. “Långfrukost” således.

Hör och häpna! Efter denna bravad var det dags för nästa – lagårdstvätt! Äntligen är det igång, det brinner ju snart i knutarna! Syns på ett ungefär var jag varit också. En del är gjort, bara resten kvar. Fick en liten (!) kalv från en av mjölkkorna i onsdags också. En typisk “13-kalv”. Vår gamla, gamla mjölkesko som alltid fick en liten fis till kalv. Nu ett barnbarn. Denna väger säkert inte tjugofem kilo. Och liten och skör, så fick hon packas in lite för skydd mot ångorna.

Med tanke på årets fodertillgång kan jag unna korna en ren tallrik att äta från…

Ett par timmars tvätt, sen tvätt av mig själv med lite mindre skitigt vatten (åtminstone innan!) och iväg med sonen för allergispruta.

Väl hemma mötte vi maken i dörren, på väg till UV. Precis värmt på middagen till oss två fick jag ett meddelande om turbulens i den stora djurgruppen. Hygglig prick som undersöker och rapporterar att felet inte låg på “min” sida kanalen. Så kan det gå, när man lägger näsan i blöt, som han påpekade. Jag uppskattar den blötläggningen nåt så alldeles!

Då jag slapp rycka ut för egen del blev det istället sagoläsning för den minsta, och sedan ett röjarryck i skafferiet. Insåg att jag haft alldeles för lite tid, och mått alldeles för dåligt för att baka, men ändå hållit ungefärlig inköpstakt. Får bli en ändring från båda håll framöver. Rent och snyggt är det i skåp och lådor, och det syns minst lika väl som i lagårdstaket.

Tack och God Natt.



Vilken lördag. Och var det drönare eller paparazzi?

Bondefamiljen 2019 Posted on Thu, October 10, 2019 12:11:03

Tänk så många timmar jag funderade på varför det hade kommit hem en orkidé. Hur kunde jag missat den dagen före? Och av vem? – Goddag yxskaft! Det var dagen efter min födelsedag. Dagen då vi blev ett par för elva år sedan. Jäkla karl till att aldrig glömma sånt. Och lika pinsamt för mig varenda gång!

Stängsel, djurflytt och rivning blev det i fredags. En kväll med jobb och slutfix, var tanken, men rätt vad det var kom ett sms med innebörd “Vi kan inte komma imorgon. Kommer nu. Har fixat kvällsmat, ni har inte ätit än va?” Så det var bara att lyfta på hatten och ta emot. Både mat och välbehövlig paus.

Bagarhjälp på lördag morgon

Vilken lördag det blev sen! Folk kom i fint flöde och de flesta gick inte hem igen! Skämt å sido, men vilket gott betyg. Folk som stannar trivs, får man utgå ifrån.

Tur jag kokte så pass mycket risgrynsgröt som jag gjorde i fredags. “Nån blir nog kvar” var min tanke. Men jag hade inte (alls) räknat med att ha tio pers extra till nattamaten. Inte heller att det sista paret skulle lämna tjugo över elva. Helkväll med andra ord.

Frysen full med diverse maträtter och bakverk, och för egen del kunde jag nog fö större delen av kommunen… När i helsike hann jag baka så mycket???! Aja, det har hänt förr. Behöver inte baka mer denna månaden som det ser ut nu, vilket inte vill säga lite.

Det finaste jag fått på länge! Inte bara i bildväg, utan att någon har ansett det värt att lägga X antal timmar på att måla en tavla till min dag, av mina djur. Personligare kan det inte bli. Tack ännu en gång. Texten nedan från moster med familj gjorde mig rörd till tårar också.

Så där totalt tragiskt hade ett par råkat (?) glömma kvar sina grejer, så de fick offra sig i söndags för mer fika, mer tårta, mer galna barn och dessutom släpa tillbaka lånade stolar, och vårt gamla köksbord. Detta sedan jag gjort lagård, plockat in en förrymd kviga, förmiddagsfikat hos Mor och B i nya stugan och maken varit på grävjobb.

I övrigt var det en dagen-efter.

“Jag stå här. Mamma fäll ihop balen!” Jag kanske mer slog upp den än fällde ihop, men det är väl inte så noga!

Mjölkiskalven fick flytta till storbox då han börjat vara lite väl företagsam i sina utbrytningsförsök, och direkt var sonen där och började ösa skit.

Underställ. Raggisar. Välkommen höst!

Måndagspraoen dök upp i vanlig ordning. Vi rev stänget på Ön, förfrös tårna och satte upp nytt stänge norröver medan solen värmde. Samtal kom om att djur långt borta behövde hämtas, så det blev till att skita ner den nya kärran, instruera drängen om körning av traktorn och hämta. Nyfiken i en strut, trillade Jirka förbi, när han ändå var ute och på väg hem. Blev ju bara en omväg på sisådär en och en halv mil… Men när han ändå var på plats fick han hjälpa till.

Så var den nerskiten…

Hela ligan knatade utan omsvep in i den nya kärran, tjuren lastades av hemma och korna kördes till tjurkalvsgruppen på andra gården. Och med förstärkning både med prao och Jirka, beslutade vi att även ge oss på den förvildade kviggruppen hos samme man. Inte så, men den ena kvigan står i lagården sen hon rymde kring nationaldagen och drog med sig grannens djur ut på äventyr, och en av de fyra kvarvarande har hela tiden stuckit på andra hållet när hon sett nån. Lite rassel med spannen så kom de alla fyra i galopp, in i den lilla fållan jag alltid vill få upp innan kärran anländer, och det var med knapp nöd jag hann genskjuta vildingen då hon vände och skulle sticka. Jag vann!

Flickor i vagnen och upp till norr med dem, till de tio andra slaktkvigorna.

Tagen på bar gärning med en av alla mina gubbar också! Satans paparazzi i buskarna! (“HAR DU DRÖNARE?” var första frågan i tisdags då vi återsågs. Fick titta dubbelt efter både det ena och andra, innan det blev en Tack-för-i-år-kram bakom lagården.) Bara att åka hem till den äkta maken och bikta sig.

Maken snodde ihop ett älgtorn på kvällen och Jirka kom förbi för att tugga i sig sitt fika han missade i lördags.

Roligt att komma hem och möta tomte och häst på gården<3

Sen var det tisdag. Nåt så vida pass… Hämtade sista gruppen i måndagens by och släppte här hemma. Typ det enda vettiga jag gjorde. Försökte förhala utgången å det grövsta med tvättning, middagsförberedelse och köksröjning. Är motigt att frysa. Motigt att vara helt slut. Motigt att städa lagård. Motigt att tvätta lagård.

Så plötsligt var familjen hemma, fikastunden gjord och dags för kvällspasset i lagården. DÅ flyttade jag två boxar tjurar, så har jag i alla fall förberett inför städningen… (Vem försöker jag lura?!)

Bästa torkstället. Och surdeg in da making

Måste ju bara älska att femåringen satt “kodlås” på dörren. Men om nån behöver in, så har hon satt en lapp på själva koden också.

Och så diskuterade vi makens köpstopp på strumpor. Slutade med att vi inventerade och hittade sextio (!!!!!!) par strumpor med etiketten på. Så jodå, han har köpstopp på strumpor!

Dessutom kan han med gott samvete rensa alla lösehafsar han envisas med att ha.

Dessutom la jag en dag på att städa badrumsskåp. för att konstatera att JAG har köpstopp på barntandkräm. Vi har ju aldrig någon hemma. Och det händer att ungarna får av vår, under högljudda protester då den är staaaark.

Sen brukade jag försöka ha en hyfsad ordning i skåpet, men om någon minns det så hade vi en liten med dille på att riva ut precis allting därifrån. Och när man gör om processen för elfte gången samma dag, blir det att skita i allt vad ordning heter och sakerna trökas in. Även tandkräm… Köpstopp.

Så igår tog jag mig i kragen och åkte till det förhatliga Ullared. Enda dagen med “chans”, sen ska maken iväg, det blir helg, det är älgjaktsvecka, och sen är det barnbidrag och löning igen.

Vilken klump i magen av att det var knökfullt på parkeringen. Och buss efter buss stod uppradat. Usch ja, de första avdelningarna var det till att sälla sig i ledet och masa efter folkmassan, för knappt man kom ur.

Mestadels kändes det som att det var 60+:are där, så förvånansvärt lugnt på barnavdelningen. Har i alla fall hittat det mesta jag sökte, bonus med vinterkängor till mig, så nu bör vi klara merparten av kommande år.

Alltid något att se fram emot. Och så har jag resan i ryggen. Alltid skönt.

Tycker utedekoren är väldigt söt i sammanhanget! Och inget ont utan något gott – hade aldrig ätit planka till lunch hemma.

Bussresor i alla ära, men för att shoppa? Hoppas de har bra märkning. Alla har ju typ likadana bagar!;) För egen del är jag glad att vagnen “som alltid ligger i bilen” lastades av hemma.

Lite spontant, eller väldigt spontant, fick jag en sån där klassisk inbjudan “kom förbi på en kopp kaffe”, tog den och en liten, liten omväg på hemväg; En okänd instagramföljare, månskensbonde och två flickor med samma årtal som mina egna. Man ska inte skicka iväg inbjudningar om man inte är beredd på svar!

Men vet ni?

Idag ska jag städa lagård! En stund i alla fall. Så fort jag avslutat min sena frukost, eller tidiga lunch.

Ha en fortsatt bra vecka!



Lösdrivande folk på cykel

Bondefamiljen 2019 Posted on Tue, October 01, 2019 22:44:22

Här var det väl ändå överbehönat?! Inte konstigt att det ligger ägg på golvet ibland. Fattar inte varför de inte kan använda de riktiga redena?!

Flytta djur, prata, stängsla klart, riva, prata, riva klart. Ja, min förmiddag ungefär. Och större delen av eftermiddagen.

Tja, det var ungefär där jag hade tänkt köra ut ja…

Smög lite försiktigt förbi hemmet på väg norrut och nästa projekt och kände ett litet sting av dåligt samvete för att jag inte gav mig till känna och gick in och fikade. Jag blev dock väldigt snopen när jag kom ikapp familjen på cykel en bit längre bort, på väg till ett älgtorn för fika. Så jag kom först dit och fick en fika med familjen ändå.

När jag var klar (med knapp nöd) hämtade jag sonen från sin aktivitet och åkte hem för att bli såpbubbelhållare till de stora barnen. Livet när det är som bäst.

Ikväll har vi dragit “innerslangen” till fibern. Hundra meter genom trädgården. Samtidigt pågick ugnsvakt – biskvier in da making.

Fika och sängen!

God natt!



Årets sista Bumla, månne?

Bondefamiljen 2019 Posted on Mon, September 30, 2019 21:59:55

VAB var det. Ungen sov nonstop i tretton timmar och väcktes halv tio i morse, sen har det varit typ full fart. Gött.

Någon har pressat så djävulskt hårda balar… Slå in spjutet en centimeter – det fjärdar ut två… Men då vet man att det är måndag!

Maken var hemma med henne och jag gav mig ut på stängsling. Fem och en halv kilometers promenad blev det, och då har jag ändå ett varv kvar innan jag är klar.

Misstänker att det satt sig i rören….

Fick dock börja på föräldragården då någon (ingen nämnd, ingen glömd) stuvat in biramar och skattlådor i jobbebilen så jag inte kom åt mina grejer. Så passade på att riva det jag hade där och få loss lite material. Har många meter ute på vischan och fler ska det bli.

Tiden stack i vanlig ordning så fick åka hem för en sen lunch och sedan iväg till Bokbussen följt av en fika hos di gamle.

Möjligen årets sista “bumla” ute och smaskar kärleksört?!

Detta ställe. Och dessa människor i det. Vad vore jag utan dem?

Nu är månadens räkningar avbetade och bokföringen gjord.

Inte visste jag att kutterspån mättes i MegaWattTimmar;P

Nu fika och sedan sängen! God natt och välkommen nästa höstmånad!



Ingen skitsak. Eller?!

Bondefamiljen 2019 Posted on Sun, September 29, 2019 15:56:39

Idag gör vi något jag inte minns när vi gjorde sist – håller söndag.

Men så kan jag också stoltsera med att vår andravåning är så gott som klar. Eller, den ÄR klar. Det som inte är klart är den platsbyggda bokhyllan och garderoben.

Det är en rätt go känsla! Dessutom är merparten av huset helsanerat från byggdamm. Tavlor och speglar har kommit upp och jag har packat upp det som plockades ner från vitrinskåpet när det kördes iväg. För tre år sedan… Tavlor från sovrummet kom upp och det har ju bara legat i ganska exakt två år, sedan vi flyttade ner en våning….

Det är ju faktiskt vårt vinterprojekt som är klart nu. Hallen uppe skulle ju tas “till vintern”. Med andra ord är det bara att se fram emot lata dagar vid TV:n hädanefter!?? Jag har i alla fall ett mål – att sy klart minstingens doptalva. Det jag skulle göra sista graviditetsmånaden om hon inte haft så bråttom ut. Sen har det inte funnits tid.

Toaletten rök med av bara farten. Denna stackare som fått agera förråd i brist på annat. En kommod införskaffades, men den gamla toastolen skulle tillbaka – är inte alls sugen på att kasta ut pengar för en ny stol på en toa som används bara nattetid. Eventuellt. MEN det tyckte inte nån annan, så när jag kom hem till ett öde hus sedan rörmokaren försvunnit stod där en födelsedagspresent installerad. Frågan är ju om man är skitglad för en skitsak. Eller är det kanske en skidnödig present?! Smaken är ju som baken, och den lär ju användas, så Tack, svägerskan och familj som kuppade. 

En ny kommod och en gammal spegel från makens farmor. Nu återstår en bänkskiva över trådkorgarna. Ja, och så invigde den lilla toaletten. Kan man reklamera rörmokaren när toaletten inte kan spola ner en hel toarulle?! Detta innan hon målade hela underredet på det nya köksbordet med svart kulspetspenna och när jag väl lyckats skura bort det, skurade hon toagolvet med toaborsten. Blev inget fredagsmys för hennes del, så att säga.

Fick larm en dag om djur på vift på föräldragården. Körde dit och fick en klump i magen – HUR skulle jag lösa detta när det “bara” var tre kalvar ute?! Ensam… Det löste sig smidigt – de mötte upp bilen när den rullade fram. Jag tog hinken och de följde efter på några meters avstånd. Jag öppnade och gick in i hagen, de följde efter och när jag stannade kom de fram och åt ur hinken jag höll i. Hjärtat slog runt då alltså! Fick dem med mig för en återförening med resten av flocken, och hela följet följde mig till bilen.

I veckorna som gått sedan sist har andraskörden körts klar. Ungefär hundra balar, så är i minsta laget, men jag behöver inte mer – Jag har trehundra balar mer än vad jag beräknar gå åt. Plus det sjuttiotal som är kvar sedan förra året. Och dessutom kom regnet “för sent” för att det skulle ge en bra skörd, så det är väldigt dyra balar att köra och samla ihop. Det som inte är slaget ska betas är tanken.

Den tveklöst finaste återväxten fick betas då jag efter regnet höll på att sänka bilen i lerjorden. Men nog grät jag en skvätt över det.

Man hinner läsa detta många gånger medan man instruerar en prao i att köra press!

Börjat köra hem lite djur så smått. Morfars tjurar hämtades i veckan som gick och står nu i lagården på slutgödning.

Nu är huset rött igen:)

Honungen slungades, ympades och tappades på burk. Lagom tills vi en morgon kom ut och hittade delar av ett körsbärsträd över kuporna. Har inte tagit oss tiden att såga fram den kupa som är i kläm, men hade detta hänt en månad senare när bina vinternattat sig totalt hade det nog blivit en lugn bisommar nästa år. – När de är i vintervila är de väldigt känsliga för störningar och vibrationer. Störs de är risken stor att de bajsar i kupan, så kallad utsot, och då dör de. Fråga såna som haft kuporna nära vägar när det dundrat förbi lastbilar…

Skördemaskinerna är tvättade, uppsmorda och installade. Var smart i år och började med det jävligaste – pressen. Och precis som varje år dessförinnan lovar jag mig att det är sista gången utan hetvattentvätt. Men likväl står jag där med kalltvätten. Man ser ju ut därefter också.

O jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn…

Denna helgen har vi påbörjat firandet av mig. Mor och B var ändå uppe och skrev papperna på sin “sommarstuga” – ett hus som inte bara funnits i släkten för längesedan, utan även är ett av grannställena till di gamle. Därför blev det kalas med dem. Di gamle kom med av bara farten och dessutom var Hans och dotter i krokarna av helt andra anledningar så de kvartade hos oss över natten.

En snabbis till stan i fredags och jag mötte en bil som kändes bekant. “Mötte jag er nyss i Caddyn?” skrev jag i ett sms till Mor. -“Nädå, vi är ‘en timme’ bort i Audin”, fick jag till svar.

Jaja, de vet bäst. Men intressant att det kan finnas ännu en Caddy med känslan av så bekant registreringsnummer. När jag kom hem blev jag varse att jag VISST hade mött dem – ett Mors B-gjort köksbord. Inslaget i svart balplast! (När jag fick koskyltar för några år sedan var de inslagna i vit plast) Till synes gammalt, rustikt och lite knöligt. Passar vårt övriga möblemang från 1925 betydligt bättre än det högblanka från Ikea vi dragits med de senaste tio åren. Vilken present! Så lycklig är jag! Toppingen var en låda med fettpatroner och en annan låda märkt med BRA. – Nånting smörjande på flaska som är “Bra”!?

Bye bye massproduktion från Ikea. (Fast det får vänta till efter nästa helg.)

Hans och dotter har nu lämnat gården, jag halvligger i bingen och den mista sover feber och förkylning ifrån sig. Blir nog VAB för maken imorgon – inte en chans att hon orkar med en heldag på dagis. Det är taskigt både mot dem och henne. Själv ska jag stängsla!

Somnar man fort eller kvävs man under katterna?! Nedan somnade jag med Selma igår. Nästa bild är hur vi vaknade, och sist är var hon hamnade sedan hon mellanlandat på min mage, mina lår och mina knän under min resa upp ur sängen.

Till veckan ska vi besöka di gamle och Bokbussen, firandet ska gå vidare och så måste jag baka till helgens kalas. Och så ska 30-årskrisen levas ut rejält också. Mer om detta senare.

Ha en go vecka nu!



Next »