Blog Image

En ung bondes vardag

En riktigt pissig vecka än så länge – tur man har nåt som lyfter!

Bondelivet 2019 Posted on Thu, October 17, 2019 22:26:19

Är denna text värre än vanligt, kan jag meddela att jag precis var på väg att stoppa tesilen i vällingburken… Den nivån är det på.

Vilken rent ut sagt pissig vecka det varit hittills! Har endast fått roa mig med att släcka bränder. Inget nyttigt gjort. Frustrationen är hög, gränsen till utmattning låg.

Fick ju en blodutgjutelse i långfingret i söndags, idag som först har det slutat ömma. Däremot spetsade jag ringfingern på dörrhandtaget i förrgår när jag skulle in. Ett sånt där med många krussiduller i som är sylvassa om man råkar missa yttersvängen. Samma finger tappade jag en full trådspole på igår i bilen, den gled ur näven och landande på nagelfästet. Batteriet under handen erbjöd inte mycket fjärding… Tjoho!

Idag tänkte jag riva stängsel och verkligen se till att jobba undan inför helgen. Försöker i möjligaste mån få helgerna som familjetid. Dessutom misstänker jag att han som är hemma med barnen på fredagar, inte räknar med att vara hemma. Därför blir det nog jag som får vara barnvakt denna fredag. Ännu större anledning att jobba undan idag.

Dock var plötsligt fibergubbar på plats för att trycka under landsvägen imorse. Och vem har nyfikna djur och eltråd där? Bara att lämpa av flickorna på dagis, hem och byta bil, stänga in djuren, koppla ifrån strömmen, riva stängsel så gubbarna kom åt där det inte är några djur längre… Sen hem för morgonrutinerna i lagården. Såg att drängens fru krossat lite spannmål, så tänkte skippa det där och då, utfodra och se till att själv få frukost.

Tur man har en vit i gruppen, som lyser upp den gråa morgonen!

Stod i valet och kvalet med kalvarna i uteboxen – det är ju lättare att ha dem inne när jag har plats till dem, och jag lär ju inte hinna tvätta något närmsta dagarna ändå. I synnerhet inte innan jag får igång utgödslingen ordentligt!

Så skickade in dem i en box inne i lagården istället. Så länge. Början av nästa vecka lär gå fullt till stängsel och djurflytt igen.

Hur som. Jag kom äntligen in, la ifrån mig luren på hallbyrån och tvättade händerna. Då ringde det. “Jag tror du har problem…”

Helvete. 41 kor på vift i riktning okänd… Kom på sen att jag tänkte fel; de 41 hade jag ju stängt ut från fibergrävarna, gruppen som var borta har ju bara trettio djur…

Älgadrev med älg först och hund sen genom hagen ger blandade resultat.

Först och främst försöka hitta vilken av de två grupperna som var borta. Inte ett endaste spår såg jag. Ner på Torpet och kika, inte ett djur. Ingen svarade vid rop, och det borde de gjort. Trettio alltså. Inte de andra åtta (som stod för ståndskall i tisdags. Hunden hade tydligen varit överlycklig – inte jägarna).

När jag undrade var jag skulle leta kom ett samtal: “Det sprang förbi en jäkla massa kor här! Är det dina??” – Tack, jag kommer.

Skymtade djuren vid infarten till campingen – riktning länsväg… OCH så fick jag impa lite på den som ringde, då jag stannade bilen, ropade tillbaka djuren och de vände.. Sprang in i hagen precis jämte trädgården. Jag ut och stängde. Hem För Frukost!

Men det var tur att frukosten blev så sen – eftersom jag överlevde kommande sju timmar på en halvliter vatten och en citronkola jag hittade i bilen. Nån var ju ordentlig och tömde bilen på kylväskor med mer eller mindre gammalt tillbehör tidigare på morgonen. Tänk vilken besvikelse när jag kom på att jag hade en muffins sen igår i matlådan! Och insåg att den stod i köket… Man ska inte städa bilen, tvätta kläderna eller byta traktor. Alla bra-att-ha-saker försvinner ju då.

Av denna anledning fick drängens fru komma med trossen, så drängen kunde ansluta med traktorn (och djurkärran) när jag dränkte bilen. Körde åkern ner, tänkte att jag INTE skulle köra i samma spår tillbaka. Åkern lutar lite, och vips gled bilen i sidled ner. För att citera Morfar “Lera är bedrövligt. Ett frivarv på hjulen så är de som ostar – precis släta.” (Där gick ytterligare en stund av dagen – passade på att blunda. Tills det ringde i luren igen.)

Nu saknar jag bara hornen på huven. Kanske ska surra fast skallen jag hittade på ett hygge för ett tag sedan…

Sista gänget. Vägen är för smal och åkern uppenbart för mjuk, så fick bli en fägata ner till betet. “Du vet att det är 400 meter över mossen?!” Nix, men jag vet att jag gick där tretton gånger innan dagen var över och stänget nerplockat igen. (Och ja, en kalv klev ut)

Men fullt allvarligt. Man kan ju inte annat än finna saker som lyfter även en sån här vecka. Som att hitta sex stora avelstjurar i en stillsam grupp. Eller få ett samtal som inleds typ “Behövde höra en positiv röst, då brukar du vara lämplig” (Bara JAG och POSITIV i samma mening är ju lika sällsynt som en trissvinst;P) Eller hon som erbjöd sig att ta barnen i eftermiddag när vi behövde lasta och köra tillbaka korna till sin hage. Eller drängens fru som faktiskt hämtade barnen – I TID! – och hade hand om dem. Drängen som i stort sett alltid ställer upp om man dinglar med traktornyckeln framför näsan. Jirka, som idag ställde upp och hjälpte till med återtransporten av kreatur. Korna som jag faktiskt “har en jävla pli på” (inte mitt ordval!)  – men som vänder och kommer när jag ropar. Min lilla byatomte som dels rivit en stor del stängsel som inte ska användas mer i år, och som kom med en skyffel idag då vi tvingas vara på landsvägen och lasta. Kommer inte in i dagens akuthage med det breda ekipaget, och trettio djur hinner skita ner en del på vägen. Eller instagrammaren som skickar meddelanden på olika pepp – senast en T-shirt med text “Luckiest farmer ever” som uppmuntran inför kulvertjobbet. För att inte tala om de som gör sig besväret med att snabbt slå larm när det strular. Ju tidigare ju bättre!

“Jag passade på att riva gränsen nu när jag kom hem tidigare. Har lagt stolparna vid elskåpet”

Hur kan man känna sig ensam ibland, med så oerhört många fina människor och händelser omkring sig.

Blev ett långt utlägg detta. Eller inlägg. Jag börjar se stjärnor så kudden hägrar!

Nån höna verkar fått problem med lackeringen.

God natt och må helgen bli lugn!!!!



Party i surhålet

Bondelivet 2019 Posted on Wed, October 16, 2019 22:34:09

Äntligen en dag som känts lite mindre dålig. Eller rentav lite bättre.

Startade med att vila frukost några minuter. Det var vad jag hann med innan Morfar ringde och var snackig. Lagom tills vi la på var drängen redo för kopplingshjälp och avfärd till stan med strängläggaren för service.

Jag drog vidare och satte stängsel. Släppte ut hela gänget mellan två sommarstugor och höll tummarna att en skitig bonde var mer lockande än en höstig rabatt. Tur för mig, så de följde med fint över åkrarna till nästa hage. Färden finns att följa på mina stories på Instagram.

Lagom att plocka på sig ett knippe stolpar för att ha lite att börja med imorgon och dra nosen mot dagis. Faktiskt bara en minut sen idag, igår var det fem så imorgon kanske jag kan skryta med att vara i tid!?

“E din bil, mamma?”

På väg dit upptäckte jag dock en kviga som trillat genom stänget, så var att ta med lite lagom tråkiga, gnälliga barn och dra upp den där tråden jag haft i plan hela veckan. Ut med hela gruppen och hem till serviceteknikern som stod i kulverten.

Hjälpligt fick han igång utgödslingen och en beställning på reservdelar är gjord.

Jag lappade ihop mina avskiljare i hönshuset och riggade mig med pannlampa och sorterade ut mina tuppar från hönorna. Behöver jag säga att hönorna inte får en lugn stund med fjorton tuppar som tävlar och slåss om deras gunst? Slakta tuppar är också på Att-göra-listan, var inte oroliga.

Lagom till slötitta-på-TV-dåsigheten infann sig nu för en stund sedan ryckte grannen upp dörren och skrek om hjälp för en rykande TV. Jäklar, jag visste inte att min man kunde vara så snabb!

Ingen skada sedd förutom en kraftig stank av bränd plast som de får vädra ut. Måste hettat till rejält i Bonde Söker Fru!

Igår fortsatte kampen mot gödsel. Hinkade ut närmre femtonhundra liter ur kulverten (varje led i kroppen skrek idag). Sent igår var det bara att konstatera att det fick bli ett fall för teknikern.

Fick hem min dieseltvätt. Men ursäkterna fortsätter hagla, för inte vill jag blöta ner mer än nödvändigt med en utgödsling som inte går! Inte hinner jag denna vecka heller för den delen.

Tjuren Party är slaktanmäld, men bonden blev för blödig för att slakta denna stora, fina och snälla tjur (och för lat för att leta reda på en ny – istället lär det bli större helvete nästa år när tjurar ska pusslas ut till korna utan att vara pappa till dem). Hade jag bestämt detta tidigare skulle jag släppt ihop honom när de andra kom dit, så är en chansning nu.

Började mindre bra då han rullades ner i surhålan. Party i surhålet, precis som de intressantaste bilderna i TraktorPower (fastkörningar). Slutet gott även där, men en timme går fort.

Lagom tills middagen var i ugnen kom samtal om kalv på vift. Hann peta in honom och springa ut i sjön för att trassla ut kringlan av ståltråd som lossnat från stolpen längst ut och käkade upp strömmen. Det var kallt!

Lagom tills middagen ställdes på bordet kom nästa samtal om samma tjurkalv. Och han har inte gått stilla i sommar heller. När jag ätit hittade jag honom flera hundra meter ute på hygget, han sprang som en skrämd hare och dök snyggt in under stängslet sen.

Så, invigde lampan i djurkärran. Den jäkeln skulle IN. Sen när jag samlat ihop gänget hade jag plötsligt fyra kalvar och två kor på kärran, så lika bra att peta in den femte kalven också. Maken kom till hjälp lagom för att peta ut de båda korna och kalvarna kördes till uteboxen som Party lämnat tidigare, så var det lagom att gå in och läsa nattsagan med barnen.

Fika och sängen nu. Natt!



Tiotaggare? Jo men visst, somliga har skitkul!

Bondelivet 2019 Posted on Mon, October 14, 2019 20:34:44

Jodå. Jag ut ganska glad i hågen. Nu jäklar skulle det tvättas lagård. Det där stora berget var bestiget och nu skulle det startas, och rulla på utför. Eller?

Högtryckstvätten frusit sönder i köldknäppen.

Frustrerad?

Inte då!

Ljuger jag?

Absolut!!

Jag såg det som ett tecken att jag tvättat lagården med kallvatten för sista gången, och beställde en hetvattentvätt.

Snittet på flickorna kanske blir oktober?!

Åkte och hämtade djur långt bort på fredag eftermiddag. Släppte av dem i campingbyn hos de andra korna med kvigkalvar. Stort gäng där nu!

En extremt snattrig tvååring, en jag som var trött, hungrig och hade en pulserande huvudvärk tappade tålamodet till sist (förlåt) och halvt röt till henne att hålla TYST och räkna till tio. LÅNGSAMT!! Ungen var tyst en halv sekund, tittade på mig med stora oskyldiga ögon och började räkna högt. “En. Tå. Tee.” Jag fick ta ett djupt andetag, både mot irritation och skratt, så räknade vi till tio tillsammans. Högt.

Taggad till tusen för att få åka traktor!! Vi hann ju i alla fall nästan runt sjön innan hon började nicka.

I lördags hämtade vi hem “sista” gruppen från sommarskötare. Fick även fika och fika med hem! Tackar! Nu återstår alltså “bara” åtta grupper på en sträcka på dryga milen och alla inom mitt ansvarsområde. Nåväl, jag har ju lite byatomtar som stängslar, flyttar djur och river stängsel lite så där ibland. Mest för att få en ursäkt att ta sig ut? Eller för att de tycker det är kul. (Hoppas på det senare!)

Skitig unge, skitig skog. Tänkte rasta lagårdsvagnen en sväng. Det var sista gången! Hjulinställningen har varit sådär ett bra tag, men nu lossnade bakaxeln, så den sitter för tillfället tillbakasparkad och kilad i varukorgen! Inte helt lättkörd på hemväg;P

Fyra ungar och en djup pöl = blöta in på skinnet! Men kul var det!

När barnen tar disken.

Vid kohämtning för sex år sedan, skadades ett finger. Dock inte mitt, men jag kunde bistå i år! Nån form av bristning, vad vet jag? Pendlar från att koka till att isa i långfingret. Övriga normala. Helskumt.

I söndags slöt vi en cirkel, Jirka och jag – vi hämtade och lastade hans första ko tillsammans. För strax över sex år sedan. En händelse som lär sitta fast i våra minnen ett bra tag. Och likaså igår. Då hämtade vi henne från bete för sista gången, sorterade hans tjurar hemma och tog in de två djur som skulle på slakt imorse, i hans lagård.

Sen är det ju jag, två saker samtidigt och hästar… Det kan ju bara bli soppa! Fick ut de två shettisarna och slakttjuren lätt och smidigt. Tjuren mot lagården och jag snabbt efter för att dra igen grindarna. Vände mig om och insåg att jag släppt “fösetråden”. Och vi var ju liksom utom hage för tillfället. Ohps, Jirka?! Jag råkade nog släppa iväg hästarna!…

Mhm, jag har inte fått mersmak för varken fjällkor eller shettisar. Men slutet gott, allting gott! Alla numera på planerade platser!

Dagen idag har varit ett kapitel för sig… Älgjaktspremiär. Och vi vaknade till en mörklagd bygd. Tända vedspis, hoppas det fanns vatten i systemet så att han kunde koka kaffe… Det gick väl bra.

Barn iväg och strömmen tillbaka en stund dessförinnan. Hängig prao som kom senare, men likväl gick jag ju ut i lagården, för att hitta stopp i utgödslingen. Så ner i kulverten för att försöka felsöka.

Sena morgonrutiner, frukost och ut igen till skiten. Ingen lösning. Kom på att jag visst skulle hämta barnen på dagis. Ajfan, inte mitt ansvarsområde… Snabbt av med minst sagt koskitskladdiga kläder, på med andra och ner till dagis en kvart försenad, vilket jag fick höra nästan innan jag hann öppna dörren. Skål på den!

Jakten då? Maken sköt en tiotaggare. Störst hittills. Stolt som en tupp var han. (Jag också, men det tänker jag inte erkänna!) Tyvärr, sa han, så “kom den bara”. – Hunden hade inte hunnit ikapp och spänningen hann aldrig byggas upp… Man kan inte få allt, det är sen gammalt!

(Fotograf okänd)

Han är iväg med huvudet hos konservatorn nu, älgens antar jag. Lär bli snopen att få dela säng med en tiotaggare annars!

Grabbarna värmer upp. Sägs ju vara skadligt att lägga sig i kalla lakan…

Bara han kommer hem ska vi satsa på lite viktig tvåsamhet ikväll. I gödselrännan alltså! Har beställt spolbil till imorgon, men då gödseln trycks ut i botten av brunnen kan spolbilen i bästa fall bana fri väg, om det satt sig, men inte bli av med skiten så det är rena rör för kommande. Risken finns i att det bara fyller på i rännan med bil. “Hoppet” sitter alltså i att det är sista klaffen som strular. Synd att den är under en halvmeter gödsel bara. Varför kan sånt aldrig strula när det är tomt? Aja, vi får oss en sen date i alla fall. Det kan ju bli “skitromantiskt”.

Wish us luck



Krisen är ett faktum. Bäst jag passar mig.

Bondelivet 2019 Posted on Thu, October 03, 2019 19:49:47

“Dina barn är väldig lika dig när du var liten!” fick jag höra av svägerskan, som kikat på bilderna här. Intressant, tyckte jag, för mer än en gång har jag undrat om jag har nån del i dem alls. Men visst hittade jag flickorna på bilderna. Bara att erkänna.

Kolla vilken häftig arbetskamrat jag hade igår!

Efter en stunds stängsling igår stannade jag inne och förberedde dagens “tidiga” middag. Gårdsfolket var inbjudet och kidsen skulle senare iväg till sin “Onsdagsträff”.

“Jag har gjort trettio paket till dig, mamma. Fast det kan vara några fler…”

Landade i soffan sedan barnen var nattade. Mördegarna hade vilat till sig, så var lagom att baka ut dem. Passande nog till “Hela Sverige bakar”. Bara att instämma. Tur renoveringen är klar för nu, för annars hade det varit körigt. Väldigt fridfullt ändå, att kunna/få sitta vid TV:n och pilla lite.

Till slut var det bara ugnsvaktandet kvar. Skönt, sa Selma.

Imorse var det segt. Förnamnet var segt… Inte lätt att bli gammal! Blåste ur min kreatursvagn efter lagården. Tryckluft genom traktorhytten och sedan in en stund.

Så har jag också fått dagens beskärda del av rörd-tårar också. Tack snälla Fröken! Överraskningen var total!

När man börjar baka muffins med elva deciliter mjöl, då får man ta den stora bunken och det stora måttet!!! Lagom klart med dessa så åt jag min “frukost”, till lunch. Drog sedan på mig lite mer representabla kläder och rattade för sista gången in mitt ekipage till stan.

Trettioårskrisen slog till rejält. Och efter förra årets slit tyckte jag att jag kunde unna mig något. Jag har ett tungt jobb, och utan att klanka ner på drängen, så blir det tyngre och tyngre för mig i takt med att han blir äldre. Han fyllde ju sjuttioåtta förra månaden! Men då känner jag också att det börjar vara dags att underlätta det jag kan. Och jag kör mycket djur.

Med cirka hundrafyrtio djur på bete årligen ska i alla fall tvåhundrafyrtio djur lastas, fram och tillbaka till sina sommarbeten. Detta i den bästa av världar – många av djuren flyttas mellan sina beten mer än gång i kärra. Grovt räknat får jag in tio vuxna djur… Och när det finns kärror utan bakläm/ramp – varför ska jag slita med just denna då? Har funderat i ett par år. Tycker jag har en lite för “bra” kärra för att byta bort, men nu tog jag i alla fall beslutet att investera. Dessutom köpte jag med lättviktsgrindar. (En vikt på kanske 15-20 kilo, mot de andra “lätta” jag har, på 48. Sen har jag en modell ännu större och tyngre som jag INTE vill ha med på kärran.) Dessutom i lagom arbetshöjd, när kärran är nersänkt. En lite lagom trettioårspresent så där.

En annan tanke som snurrat ett tag är traktorn. Den där tickande bomben, som pimplar olja i båda ändar och har kostat mig måååånga nollor i reparationer de senaste åren. Topplockspackning, navläckage, brusten packning i växellådan och lamellbyte, för att nämna några. Så jag tog upp det med min säljare, han hade ett tillfälle och jag grep det.

När jag lämnade firman kom det dock över mig. Shit. Jag åkte in för att köpa en kreaturskärra, och kom därifrån med en traktor. OCKSÅ!

Så därför kom det sig så att min Dalum djurkärra från 2013, byttes mot en Impetu från 2019, och min nittiohästars TS90 byttes mot en åtta år yngre 120-hästare, med boost till 142, T6020, med mer än hälften så många arbetstimmar. Nu är förfallet totalt. Ohps! Bäst att jag passar mig…



Slutskattat och slungat. Check! Rastat prao. Check! BVC. Check!

Bondelivet 2019 Posted on Mon, September 16, 2019 22:16:51

Tänk att man kan bli fjantigt lycklig bara över att höra kantklipparen äntligen mala förbi en morgon!

Kampen med stängsel och renovering fortskrider. Fick samtal mitt i middagen en kväll gällande två kalvar på vift på andra gården. Dessa fick släppas in i hage där jag förberett stängsel tidigare under dagen – men tyckte att de kunde skava lite mer på slyet på Ön. Det tyckte alltså inte dessa småpojkar.

Nån stund här och var får gå åt till den sakta framåtskridande renoveringen av andravåning. Ständigt något annat som pockar på uppmärksamhet känns det som.

Samtidigt fascineras jag över, och förbannar, mina barn. HUR kan de sova med grovdammsugare, slipmaskin, dyckertpistol, såg och liknande?! “Vi ger det en kvart så hinner de somna innan vi drar igång!” Samtidigt känner jag det som en oerhörd befrielse – uppenbart är de trygga och berikade med en god sömn. Inte undra på att den minsta vaknat konstant mellan ett och tre när det väl blivit tyst!? (Jag kanske inte heller var fullt övertygad då brandvarnarna, falskt, gick igång för fullt en natt – och ungarna totalt omedvetna om uppståndelsen!)

Barnen ja… Är kluven där. Storflickan har kommit in en mysperiod. Himla go’modig, hjälpsam och generös. För att belysa kommentarerna jag fått på Instagram gällande barnarbete är det väl bara att erkänna att ungarna får en slant då och då för väl utfört arbete. Dottern har tagit detta ett steg vidare, så allt som oftast kommer hon med en framrotad godispåse och bjuder oss, för att “ni är så duktiga”. För att vi “sliter så bra”. Listan kan göras lång. En väldigt fin gest, kan tyckas. Men när hon häromdagen kom med en knölig tvåhundralapp hon dragit ur sin egen sparbössa, och skulle ge mig för att jag “gjorde det så fint”, fick jag mig en funderare. – Är detta “fel” sätt att uppmuntra barnen att hjälpa till. Eller är det ett fantastiskt bevis på vänlighet och god uppfostran att dela med sig?! (OBS att detta INTE gäller syskon emellan!) Tål att funderas på…

En dag förra veckan passade vi på att slutskatta hos bina – plocka ut den sista honungsskörden och istället ge dem sitt vinterfoder – en sockerlösning som är snarlik honung, men som vi tvåbenta inte uppskattar.

Vi kan alltså snacka om massvräkning. Vi väljer att borsta av bina utanför kupan, istället för i kupan. I och med detta får de fullt fokus på att hitta tillbaka in, istället för att flyga runt på oss och vara irriterade. Ett betydligt lugnare och trevligare arbetsklimat. Dock får man ju se till att ha koll på att inte drottningen sopas ut, för då går det ju fullkomligt åt skogen. Utan drottning – inget samhälle. Såna är de, monarkerna!

I somras fick maken ett samtal om en bisvärm i en trädgård, så han var och plockade in den till föräldragården. Tog mig en tur dit i veckan för att ge dem vinterfodret. Korna var fundersamma över min outfit, men lika lyckliga när jag kom med inte bara en utan TVÅ spannar genom hagen! Ena kossan rände ner mulen i hinken bara för att inse att det var sockerlösning i den varvid hon fnös både ljudligt och rejält i spannen och blängde förebrående.

Med hejarklacken vid min sida märkte jag även den drottning som medföljde svärmen, så hittas hon lättare vid vidare kontroller av kupan.

I lördags tog vi oss tid att faktiskt slunga detta. Eller försöka i alla fall. Tror 40% av honungen blev kvar i ramarna, och istället for vaxet all världens väg. Många ramar att skicka på kokning alltså. Betala en slant så får man tillbaka rengjorda ramar och rensat, nypressat vax att smälta i till våren när bina ska få samla in ny nektar. Slutet kretslopp!

Tråkhonung. Inte så värst god, inte så värst rolig. Och absolut inte lättarbetad! Ramen längst till vänster är en “sommarram”, de andra två är “höstramar”. Hälften av honungen kvar, vaxet söndertrasat. Färgen beror på vilka blommor blna hämtar nektar ifrån.

Hela bilen full av ramar som bina skulle få rensa ur – de blir då i stort sett helt rena, och bina får tillbaka lite av honungen de så surt kämpat med att samla ihop under sensommaren och hösten. Kilade lite i luckan, så stod lådorna väderskyddat. OCH jag hittade faktiskt bilen idag inför spånhämtningen. Men att vi hade SÅ många bin, det visste jag inte när jag fick lasta ur flaket!

Idag har jag rastat praoen extra. Hon slapp stängsel men istället har vi trampat arton kubik spån i kärran. Knappast varken trevligare eller lättare, men nu är det avklarat för en god stund framöver.

I vanlig ordning kom vi inte väg som tänkt, men det gick bra att lasta. På hemväg tog vi bilen runt en sjö för att titta till korna. Och mötte två kvigkalvar på vägen. Inga större problem att få in dem, men några minuter går fort. Särskilt om man har en tid att passa.

Hemma således drygt tjugo minuter före ny avfärd. Praoen fick ett lagårdsuppdrag och för egen del var det till att välja på mat eller dusch. Där rök resterna med fläskkotlett och tsatsiki för en dusch och en macka inmulad i nyllet på väg till dagis för att hämta den minsta. Dags för 2,5-årskontroll.

Denna lilla skit som legat långt under och “varit så liten” har nu gått över medelkurvan med sina 92 cm och dryga fjorton kilo. Prata kunde hon visst också.

Ser ut att bli uppehåll i veckan, så ska försöka hinna med att få klart skörden. Hur det ska gå till har jag ingen aning om, men jag vet att jag har en hiskelig massa stängsel att riva och sätta under tiden!

God natt.



En insikt om första utsläppet

Bondelivet 2019 Posted on Tue, September 10, 2019 22:10:58

Jag känner mig helt förvirrad (ja, det går tydligen att få det till mer än vanligt!) med detta nya bloggupplägg. Glömmer ju hälften (det kanske märks på textmängden…?!)

Jag brukar hävda att jag inte bjuder hit folk. De som anser det värt att komma kommer ändå. Och roligt nog hände just detta i söndags eftermiddag. Med totalt kaos på andravåning, frysboxen precis tömd och i stånd att frostas ur och flyttas in på det nya golvet ramlade en gammal bekantskap in.

Det är lite intressant detta. Hängde ihop oerhört mycket för åtta år sedan. Jämngamla bebisar som blivit halvstora barn nu. Av olika anledningar gled vi ifrån varandra, men nu efter att sönerna råkat/lyckats hamna först i samma simskolegrupp och sedemera i samma fotbollslag, har vi båda insett att vi saknat det som fanns. Aldrig att det blivit någon konstig stämning eller brist på samtalsämnen där vi stått vid sidan av planen.

Och precis som de flesta andra som varit i vårt “gamla” hus, var reaktionen densamma när hon klev in i hallen: “O jösses vilket kök!!!!” Sen var det full husesyn, då det ändrat sig rätt rejält här hemma på de sju år som gått utan kontakt. Ser fram emot fortsättningen och återupptagandet av både hus och vänskap. (Snart kommer bilder – jag lovar!)

Maken skulle vara snäll och hämta en vattenvagn hos korna i campingbyn på kvällningen en dag. Undrar på att det blivit tyst hemma – det är kotomt på gården. I gengäld är det nog väldigt längesen, om ens någonsin, det varit 44 kreatur i den andra byn! Tutlisor är de allihopa i alla fall. Gammalt överväxt bete är ingen hit, tycker det. Och jag anser att de får äta eller leva på hullet!

Hur som helst lyckades två kossor se sin chans till grön, saftig återväxt på åkern utanför, så livlinan Ring En Vän nyttjades. Fast det kom två. En grindvakt och en utrustad med en foderspann, och korna på släptåg in. Med andra ord kunde jag fortsätta natta barn i lugn och ro. Kanske ska börja placera ut en spann i varje by jag har djur. Denna hink var på tapeten i lördags, där resonemanget gick till “ha den kvar, kan vara bra att ha om i fall att…”. Den följde med tom hem och jag levererade en ny med innehåll i måndags. Nu vet vi ju att det funkar!

Imorse ringde luren tjugo i sju – en kalv i en trädgård. Den goda modern gick upp, ryckte täcket av sonen och sa åt honom att masa sig upp och fixa frukost. Sen stack jag. Tänk vad glad jag var en halvtimme senare när jag kom hem och hittade sonen påklädd och halvvägs igenom frukosten! Rediga pajk!

Ett stängsel sattes upp, en grupp kvigor flyttades och sen jag fiskat upp tråden under en nedfallen gren i sjön fick jag bra mycket bättre skjuts i elen runt.

Ett lysande exempel på betesdjurens betydelse. För några veckor sedan, och idag. Om inte annat syns det väl att djuren inte betat vägkanten.

Kvittar väl med (fläckvis) fantastisk klöver när man kan käka rönnbär?!! Men svampskörden blev inte lika stor idag!

Det var dags för en spruta för sonen igen. På torsdag, men i går eftermiddag fick vi ändrad tid, så jag hämtade honom idag, direkt efter skolan. Slog mig att ungen börjat i tvåan, och det är första gången jag bevittnar ett utsläpp av ungarna efter skoldagen. Han kommer ju alltid hem med bussen bara!

En fika, och lite shopping i stan innan det var hem, in med maten i skåpen, middag i magen och iväg på föräldramöte i skolan.

Är minst lika slut idag, trots min halvtimme under täcket vid lunchtid. Snart bingen här. Maken pillar på uppe. Det är ju någon som hittat på att det ska vara en inbyggd bokhylla i gamla krypvinden mellan gamla och nya husdelen. Det tar av hans tid, men bra blir det!

God natt



Kan snart det där med stängsel…

Bondelivet 2019 Posted on Mon, September 09, 2019 21:01:40

Stängsel, stängsel och åter stängsel… Känns detta igen? (Och kommer någon ihåg min lilla barkepisod härom veckan? När jag skulle sätta mig i jobbebilen en morgon hade det spökat tillbaka!)

Folk får säga vad de vill, men korna gör riktigt fint i buskarna! Och de som kom in förra veckan ser välmående ut.

Nåväl, en hel del tid har gått till andravåningen också. Där har lagts många långa och sena kvällar. Samtidigt har det gått ganska bra. För förutom lite hjälp av Mors B i januari, så har vi – jag och maken – snart fått ordning på hela alltet i år. Och detta i små stunder mellan djurfix, djurstrul, lantbruk, jobb, barn, vardag och det mesta däremellan. Är det konstigt att jag tog lite tvärslut nu ikväll?

Haft ett par såna där trevliga nätter med bråkande tvååring. Men så här kan det se ut är de som har måsten och krav motvilligt lämnat bingen… Somliga har det bra. Och då syftar jag inte på de som saknas i bild!

En orsak kan ju vara att jag haft måndagspraoen också. Blir ett helt annat tempo på dagen då (mot vad Tant är van vid). En god hjälp är hon med stängsel. Även om det kändes idag som att entusiasmen dämpats något sedan förra veckan då hon insåg att det var åtta timmars stängsling idag också… Vem fan blir inte tji på det?

Fickorna plockades fulla. (VEM har stulit påsen från min ficka??!) Sen fick fickorna tömmas i kepsen och läggas på en bra plats där den kom ihågs. Sen fylldes fickorna. Och SEN kom jag dit jag vet att jag brukar kunna hitta nån kantarell… En bättre stängselrunda alltså. Men man kan ju undra vad den stackars praoen tänkte…

Förra året satte jag stängslet ute vid vassen, på andra sidan “viken”. I år är det tack och lov alldeles för blött. Och så fick jag då bittert erfara hur fort en flatbottnad sjö ändrar vattennivå…

Fyndade lite bakom hönshuset en dag också. Det var en smärre chock, men den lilla blev glad!

“Ja ha många tosscha!” Och ja, det börjar vankas 2,5-årskontroll. Hur många ord kan ditt barn säga?? – På hur många minuter? kontrade maken. Språket som talas är Skärvhultamål. Får se vad den nya BVC-sköterskan säger om det;)

När barnen är i säng tänker man sig få gå på toa i fred utan diskussioner, knäsittande eller kramande. Där och då ser Kissen sin chans. Bara att stressa av alltså. Och sitta kvar en stund med nåt varmt och brummande på låren som lämnar halva bohaget kvar sen han lämnat. O mängder med småsår under byxtyget…

Träd sägs ju ge harmoni… Vi lever på hoppet! Och tänk på “färdigt” det blir direkt med lite lister. Maken lägger golv – många jävliga vinklar och vrår = hans uppgift. Tålamod efter uppgift. Jag kunde istället lägga fokus på att få upp just lister här och var. Tanken slog mig igår – Satan vad vi är duktiga på mycket, både han och jag. Vilka mångsysslare vi är! (Om man nu får skryta och det får jag!)

Denna skrift var precis vad jag behövde:)

Di gamle tittade in en kväll. Hade tomtegröt på spisen så erbjöd kvällsmat. Nix! sa Mormor. – Klart vi ska äta om vi är här! sa Morfar. En god lördagsstund gick till dem. – Med kvällsmat.

Maken åkte och hjälpte systern sin med bina. Barnen skulle i säng och di gamle lämnade. Mindre än en halvtimme senare ringde det – jag i precis lagom färd att få till en överjävlig tapetvåd med många olika längder och vinklar i ett. Och di gamles nummer. Vad hade nu hänt??? Många tankar hann snurra upp innan jag fick loss en näve och svara. Men det var Gubben Pettson som undrade om hans glasögon låg nånstans hos oss – för de var inte med hem. Låg på köksbordet här, precis som de brukar göra hemma hos dem. Tar det som ett gott tecken:) Ner med hjärtat och upp med tapeten.

Fick lite påpekande om text i bilderna förra gången. – Det la sig så fint som en underliggande text här hos mig, men vid publicering var det skrivet rakt över… Hoppas jag fick ordning på det. Nu har mina kategorier hängt med också. Vi får väl se var det tar vägen.

Jag ska snart i säng! Vad hittar ni läsare på med?

God natt.



Vilken chock med blogg i WordPress!

Bondelivet 2019 Posted on Tue, September 03, 2019 21:21:14

Ny vecka. Ny månad. September. Höst. Ljuvligt. (Fast jag önskar kanske lite mer klara, fina höstdagar så jag kan slå av min nästa skörd snart…!)

Hinner inte med bloggen, nu går kvällarna till andravåning igen. Och nån minut här och var med nosen i boken för avkoppling.

I måndags “skulle jag bara” springa över lite stänge, flytta djuren, stränga upp det drängen slagit i lördags och pressa. Det tog lite längre tid än jag tänkt, så hann bara med att få upp stänge, göra en fålla genom hela byn, få djuren över vägen och vidare till sin nya hage, och stränga upp.

Pressningen blev i tisdags. Torrt, men få balar. Drängen kom direkt med balvagnen och samlade efterhand, och när jag var klar drog jag söderut och hemåt. Trodde jag. För mitt på vägen stod hela kalkningsekipaget och blockerade. Dubbla lastbilar med släp, en ledningsbil, en dragbil och så släpet med bulkarna som helikoptern tar med sig.

Var bara att snällt backa in på planen vid det gamla missionshuset och vrida av nyckeln. En man kom springandes och frågade om jag ville förbi, och helikoptern blev hovrande ovanför, i väntan på vad som skulle hända.

Kör ni, tyckte jag. Jag kan lika gärna ta lunchen här och nu som på nästa åker. De gjorde tummen upp och tjugo minuter senare rullade konvojen vidare till nästa plats. Utom den ena lastbilen då, som stod på vägkanten och jag skulle krångla mig förbi. Och precis inse att jag visst har en liten åkerlapp bortanför också. Så ner på den, betrakta drängen som for förbi (“Jag var hemma före pressen!!! Det har nog aldrig hänt förr!!”) Och eftersom nerfarten till åkern är både brant och snäv finns det bara ett alternativ ut med mitt stora ekipage – samma väg som jag kom in. Så ännu en gång förbi lastbilen, denna gång med bale på och i pressen, backa runt vid det gamla missionshuset, och rulla hemåt, förbi lastbilen…

Hade trott mig ha hela kvällen i pressen då jag inte fick nåt kört i måndags, men var klar redan strax före sex. Vilken lycka!

En dag samlade vi ihop avelstjurarna, jag och drängen. Det var nästan pinsamt smidigt att få ihop alla fem till hjorthägnet. Men skönt när det är så. Himla smidigt att kunna ställa en spann på åkern (om det ens behövs). Djuren samlas kring den och jag kan dra en tråd bakom dem för att minimera utrymmet. Det mesta av åskskurarna missade vi också!

Insåg att det nog började vara dags att byta ut regnkläderna på dagis… De började bli korta i rocken…

För jisses vad det åskat och regnat i förra veckan. Men en väldigt vacker kväll på sjön fick vi till. Premiären faktiskt. För barnen och mig, om man bortser från min och makens utryckning förra våren när vi fiskade kalv…

Stängsel och stängsel, och så lite fix där uppe. I fredags åkte vi och köpte golv och tapeter – ursäkterna är få nu.

Invigde sonen i att spackla hörn. Bara älskar att han hade sin Övningssnickrar-tröja på sig!

I lördags var vi på välkomstmiddag för syrrans nytillskott, kallt och ruggigt hemma, stekande hett i södern. Toppen, tyckte ungarna som fick chans att prova poolen.

Söndagen tillbringades med att byta djur på ett ställe. Peppar peppar, så har det hittills bara strulat med två kor i år. Väldigt synd att båda dessa kor gått på samma ställe. Bara dessa två kor med sina kalvar. Ena kossan har blivit rejält halt – igen – och den andra fått ett stort sår på sin ena spene som behöver tillsyn. Så plockade med två kor med kalvar hemifrån och bytte på stället.

Tjejerna fick inte följa med i traktorn, som brorsan, så de stod så fint och väntade på att pappa skulle bli klar och komma in igen.

Ett eftersläntrande svalbo har trillat ner från ventilationsluckan, så för att undvika att de trampas ihjäl på golvet…

…Så har de fått flytta upp på en dunk.

Igår hade jag prao. Riktigt roligt, för det vara bara “spotta i nävarna och köra på” -mentalitet. Och jag måste erkänna att det är längesen jag fick så mycket stängsel satt och rivet på en och samma dag.

Djungelkossor

Lägger ut en inbjudan här också. För er som inte reder ut sonens skrivstil (“Jag skriver det i skrivstil då det blir lite extra fint!”) lyder det som följer:

“Mamma fyller 30! Vill ni fira är ni välkomna hem till gården på drop-in from kl 16 lördagen den 5 oktober. Osa senast 20/9. Ps. Inga presenter men gärna något gott till fikat, eller ännu hellre en frysbar middag för fem pers.”

När jag var liten hette min gosekatt Gräddnos. Ärligt stulen från min syster som muta för att jag skulle lämna hennes rum, har jag för mig. Nu heter min gosekatt Selma, och där hon ligger på armen, under armen mår vi nog rätt gott båda!

Jisses. Detta var mitt första inlägg i WordPress. Fick mail om att min blogg bytt plattform. Precis vimmelkantig av koncentration! Men det blir nog bra när det blir klart. Nu ska jag upp en sväng och måla lite lister.

God natt och hoppas ni kan läsa’t.



Next »