Blog Image

En ung bondes vardag

Ett ryck med vårbruket

Bondelivet Posted on fre, maj 05, 2017 21:30:48

Öronmärkning fick en ny innebörd!

Fick till en stund på vedbacken igår kväll. Bara jag, rytmen och några
busande kalvar. Världens kick!

Idag blev en sån där intensiv dag. Mannen smet iväg med
harven medan jag inväntade att den sovande bebisen skulle vakna. Väckte henne
vid ett då hon lades ut i vagnen kring halv nio… Åkte sedan ner och löste av
maken. Han åkte hemåt med sovande bebis i bilen och hjälpte drängen med ett
stopp i gödseltunnans utlopp.

Körde på i det gamla hjorthägnet, drängen ringde när han
gödslat klart på ena plöjet så jag svängde nosen ditåt och myllade ner det.
Likadant på den lilla biten precis där brukssamhället börjar och körde sedan
hemåt.

Varför har jag inte tänkt på att jag kan tanka telefonen med
ljudbok tidigare? Min Mp3 har fått fötter någonstans… Inte så att jag kan
streema med det hackiga, begränsade, mobila bredband man får hålla tillgodo
med, men jag har ju mängder ljudböcker inlagda i den gamla datorn! Allt rullar
på lättare då!

Fikapaus

Vad är det maken hittade vid harvning? Skoklack? Hästsko för föl?!

Bebisen var nytankad med flaskan när jag kom. Är evigt
tacksam att hon utan skrympler accepterar flaska när hon vägrar napp. (Den där
tummen däremot börjar vara väldigt intressant). Tänker inte detaljera allt för
mycket, men BH:n hade väldigt mycket bättre passform när jag åkte hemifrån fem
timmar tidigare! Sen sägs det att man inte ska ångra något man gör – man ska
bara ångra sånt man inte gör. Jag ångrar starkt att jag inte köpte elektrisk
bröstpump till de andra två barnen! Stockningen löstes snabbt och 2,5 dl nytt
ligger i frysen! (Och jag som inte trodde mig kunna amma tredje barnet med allt
annat runtomkring…)

Imorgon var det tänkt en stund med familjen på Skillingaryds
marknad. Sonens höjdpunkt – han får köpa nya leksaksdjur där. Men, jag har
grunnat på mitt håll, mannen på sitt och drängen på sitt – så beslut är fattat
att såmaskinen ska på och det ska göras ett ryck imorgon. Mannen får således
åka med barnen själv och jag och drängen rycker till med några hektar. Fina,
välharvade såbäddar nu och det vore synd att behöva göra om det när det ser ut
att bli regn från och med söndag. Måste börja beta av arbetet! Varnar därför redan nu för att det kan bli sen ringvältring. Önskar grannarna öronproppar ska jag bistå med det!

Fler som har bråda dagar

Mannen firar därför fredagskväll i sitt föräldrahems
maskinhall och gräver fram såmaskinen, jag har nattat barn (som äntligen verkat
tystnat), röjt undan i köket och har en blöjfri tjej jämte mig i soffan. Ett
halvt öga på TV:n och nyduschad!Snobben fixade mannens kvällstvätt

Ja… Jag säger inget. Kanske är de rädda för frost, eller är det
nattmössorna på?

Trevlig helg



Snärgigt mellan varven!

Bondelivet Posted on ons, maj 03, 2017 22:05:35

Dagis

Efter en orolig natt med en varm och snorig bebis var jag
glad att jag själv var tjugo gånger bättre än när jag kröp ner! Men, halsen
betydligt sämre.

Idag blev då ännu en stund med harven och stenplockning. Och
så lite skruvande på gödseltunnan. Och en kinkig, hungrig bebis. Som dessutom
hade gjort ner sig. Allt typ tio minuter innan barnen skulle hämtas på dagis.
Av mig… Det körde ihop sig lite där! Men kom till dagis bara några minuter
försenad! Röjt i grovfarstun. Nu rök termobyxorna i tvättmaskin. Blir det kallt får vi klara oss med fleecekallingar! Vad mycket bös det hade samlats i knivfickan!

Mormor kom förbi med potatis mot ägg och barnen kördes ner
till sin Onsdagsträff. Mannen åkte iväg med harven för att mylla ner gödseln
drängen spred på plöjet när tunnan väl rök igång igen. En paus för ett
lägersammanträde inför sommarens UV-läger på åkrarna och sedan vet jag inte var
han tog vägen. Hemkommen nu, men inte inkommen. Vårtecken om något! Dessutom
kom ladusvalan i helgen! Och igår kom två till, så än så länge har vi tre
kvittrande saker runt huvudena i lagården!

Barnen provsatt i nya
köket!

Innan den närstående läggningen ska bröddegen dras inför
nattens långjäsning, blev portad från cateringgrannen tidigare. Eller rättare
sagt frågade hon om vi inte är rädda för skörbjugg. Köpt deras nybakta bröd två
gånger på två dagar. So what? Det är bara nybakt en gång! Och fyra vargar i
familjen. En limpa går snart åt! Men som sagt så klaras nu frukosten imorgon,
och sedan finns det snart surdegslimpor i frysen igen. Har inte varit riktigt
hågad för bak de senaste dagarna…

Den lilla var som hängigast i natt, dagen har varit ok och i
detta nu ligger hon och småpratar i soffan med full fart på armar och ben.

Nähäpp! Mannen kom in, brödet ska dras. Lillan ska tankas
upp och jag ska gnugga tanden. Och så fanns det visst en tvätt att ta hand om
också…

God natt



-1+2=3

Bondelivet Posted on ons, april 19, 2017 21:38:03

Inga skönhetspris i
sikte, men fullt ätbara!

En osedvanligt puckad ko stod upp och kalvade igår. Och lät
kalven glida ut i full fart med huvudet först rakt i en stock så samtliga
tänder slogs ut. När jag hittade dem ett par timmar senare låg kalven och
krampade av smärta, blodig i munnen, svullen tunga och rosslig andning. Svårt
beslut?! Nope! Så var en tredje kalv tappad…

Idag kom kompensationen med två nya kvigor. En på morgonen
och en på eftermiddagen. Nu är slutet nära med tre återstående kalvningar. 45
av 48 kalvar.

Min enda sparade
mjölkkviga. Hon får tacka sina gener från vår underbara gammelkossa 1113.
Gjorde en storbeställning idag på utsäde, gräsfrö och lite
gödning. Får skynda mig att få det i jorden så de inte hämtar tillbaka det, för
jag lär inte ha råd att betala det… Mannen i andra änden av luren skrattade
bara åt kommentaren.

Sen har EON varit och grävt om kabeln vars band följde med
plogen upp. Den visade sig inte tillhöra kommunens gatljus, utan var kabeln
till starkströmmen… Men alla var överens om att man måste få bruka en åker
utan risk. Ärendet lades även på prioritetshögen.

Katterna fick bli
barnvakt när jag smet från den välbehövliga middagsvilan för att kontrollera
kalvningen.

Barnen på Onsdagsträff, jag skulle på dans, men då även
Gräv-lingen dök upp för att göra klart sitt jobb kring grunden så fick lillan
hänga med på sin första linedance. Det ska börjas i tid!

Kvällsfikat hägrar och äntligen är dopinbjudningarna
utskickade. Lillan får samma dopdag som både pappa och storebror, trots
fullbokad kyrka. Och lillhönan delar ju dopdag med vår bröllopsdag!

Och så kom vi båda på att det igår var sju år sedan vi var
på Grand Canyon och växlade ringar! Galet med det mesta!



Dramatisk räddningsinsats

Bondelivet Posted on tis, april 18, 2017 11:08:25

Ni som följer mitt instagram har nog räknat ut att det inte
blev nån lugn annandagskväll i soffan framför öppna spisen med en surdeg på
jäsning.

Vad som hände igår kväll och hur det löste sig är upp till
var och en att bedöma; slumpen, ödet, tillfällighet eller högre makt. What
ever.

I alla fall så vet alla som har djur, oavsett om det är 10
eller 110, att det finns individer som skriker, och skrikande individer.

Skrikande individer är såna som tutar för allt. Om kalven är
två meter för långt bort, om den ser någon känd. Om den ser någon okänd, eller
rent ut sagt är en sån som gapar för gapandets skull.

Igår skrek en ko som aldrig yppar ett ljud till vardags. Då
alla djur ”hängde på tråden” vid tvärstänget in till nästa bit, tog
jag för givet att nån kalv trillat igenom och stod på fel sida. Djurens
intresse låg dock längre bort, visade det sig. Nämligen på skotarföraren som
var ute och gick på vägen i sin gula jacka i skymningen.

När jag kom dit blev det riktigt hola-baloo med kalvdans och
tjurrusning och allt vad det heter. På alla kor utom en, som stod och skrek,
och på en kalv som stod blickstilla nere vid sjön, trots att systerbröderna for
runtomkring honom. (Han ville inte lämna sin kompis) Jag tog en lov mot sjön
och tyckte mig höra ett ynkligt brölande. När jag var ett par meter ifrån den
lille svarta tjuren stack han iväg, och jag tyckte mig åter höra brölet. Efter
en evighet som säkert var en halv minut upptäckte jag en liten vit hjässa och
två öron. – En kalv hade brakat ner mellan stenarna i ett odlingsröse ute i
sjökanten.

Insåg att jag inte skulle klara av det själv och att det skulle ta tid. Snabbt upp för att byta kläder, skicka in den lilla till
drängen och fru, förvarna de icke sovande, men nattade, barnen att de blev
ensamma och maken i näven tillbaka till kalven. Ganska snabbt kunde vi
konstatera där vi låg på mage med armar mellan stenarna att kalven satt fast. På
riktigt fast. Med minst ett bakben fastkilat mellan stenblock längre ner. Så
tre alternativ:

– Hämta bössan, skjut kalven och stycka den på plats för att
sedan kunna tråckla loss benet.

– Ha bössan i beredskap tillsammans med en traktor som kunde
försöka lyfta upp blocket (på fel håll mot hur en frontlastare funkar). Riskera
att tappa blocket och därmed kunna avliva kalven snabbt om den inte dog
ordentligt av rasande sten.

– Dra på skämsluvan och ringa till Gräv-lingen, som efter en
heldag hos oss lämnat kvar maskinen och fått, typ, en och en halv timme hemma
med sin familj.

Trots allt kändes det tredje alternativet som det mest
humana. (Åtminstone tills vi fått se vilket skick nedre delen av kalven var…
Det är alltid lättare att avliva ett skadat djur än ett med ovissa skador) Snäll grävare
som är packade han ihop sig och var på plats inom en kvart. Lyckades lyfta
upp blocket som maken frilagt från jord och gräs så vi fick överblick och därmed kunde vi/de
också dra kalven snett baklänges och neråt för att få loss den. Någonstans här
hade Mamma Mu också lokaliserat sin kalv så hon stod ju under armhålan och
hejade på. Farliga väl att det var en snäll ko! ÄR en snäll ko.

Tror vi alla höll andan när lilltjuren drogs upp. Svullen i
ena höften med svansen motsvarande mitt på höger skinka istället för mitt i
mitten, en klöv som inte riktigt hängde med, men likväl var han inom en minut
uppe på fyra, vinglade fram till mamma och tog ett stadigt tag i spenarna. Trött,
hungrig och törstig.

Ungefär där var lättnadens tårar inte långt borta – han
kunde lika gärna haft nåt ben av eller varit totalt söndertrasad. Idag är han
fortfarande lite stel, ingen vet ju hur länge han legat i hålet innan mamma
saknade honom, men han får alla fyra fötter med sig i makligt lugn över hagen. Svansen
sitter nästan på mitten igen, tror inte någon utomstående skulle se skillnad på
honom mot de andra.

Bara att lyfta på hatten! I synnerhet mot grävmaskinisten
som turligt nog denna gång inte tagit med sig grävmaskinen hem efter
dagsverket. Och som ryckte ut från sin familjetid. Sprängare som han är
tillvardags uppskattade han stenen till ett och ett halvt ton, så det hade inte varit
helt smidigt att häva bort den för handkraft!

Sen börjar man ju också tvivla på om man verkligen ska låta
djuren gå ända ner till sjön och beta sly… Men om man vänder på det – tre
olyckor i stenarna på 45 år. Statistiken väger nog emot röjsågen… Får köra
ner några skopor jord och täta (det) hålet. Kalven har ju grävt bort det mesta
fyllet och stenen lades tillbaka.

Idag är en snickare här och lägger isolering på plattan.
Snön yr åter i nordanvinden och 650:n står och puttrar vid gödselbrunnen. När
lillan är färdigtankad ska jag sätta den där fördegen så att jag kanske kan
göra en bröddeg ikväll. Tur det fanns bikarbonat som alternativ…!



Visst njuter jag!

Bondelivet Posted on ons, april 12, 2017 11:05:17

Vill man inte gå – Då
vill man inte!

Jodå, här är lugnt! Åtminstone så att det inte är någon fara
att det varit tyst här! Saknat det?!

I lördags blev det en heldag med harven. Mannen åkte iväg
lite tidigare på morgonen, sen löste jag av ett par timmar mellan lagård och en
sen lunch. En liten stund i trädgården innan lagård, dusch och en tur till min
moster för middag/kvällsmat.

Söndagen bestod av ett Skånebesök, måndagen av en dödfödd
kalv (sonen blev blank i ögonen en stund, för att sedan gno sig i dem med
kommentaren: ”Man får vara glad att det har gått så bra med alla de andra!”
Det som sved mest var nog att inte kunna berätta för Jirka att ”Ulliga Fåret”
hade fått en kalv…). Bokbuss och eftermiddagsfika hos Mormor och Morfar
följde. Drängen var då ute och harvade, vilket han fortsatte med igår och
slätade till vinterhagen och alla spår kring balhögarna.

Jaja, det blev inte
sämre i alla fall…

Ingen idé att försöka
överrösta högtryckstvätten, så lika bra att bara kika lite

Igår spolades bilarna av lite snabbt – man har ju nästan
börjat skämmas och skrämmats med de rullande jordhögarna! En tjurkalv kom så
pojkarna tog ledningen med en och det är nio kossor kvar i kön.

Lillskruttan
skulle ner på besiktning av både sköterska och läkare (Och idag är hon hela SJU
veckor! Vart tar tiden vägen??!!!) Skrämmande är att hon på dessa tolv dagar
som passerat sedan förra checken skuttat iväg med ytterligare två centimeter
och 475gram! Detta innebär en ökning på 5cm och 875gram på 22 dagar! Kurvorna
går spikrakt uppåt. Nu 52cm och 3745g. Sen har vi också stigit upp till storlek
2 i blöjor av någon anledning! Och stl 44-kläderna har fått börja se sig
besegrade.

Mötte maken och de andra barnen i dörren då de skulle till
tandläkaren. Sonen välte med cykeln förra helgen och denna helg har hans
fram(mjölk)tand antagit en otrevligt mörkgrå färg… Hoppas den trillar ut
snart och inte har skadat nåt inåt…

Igår kväll återbördades 650:n efter vinterkollo hos Jirka. Han
fick kvällsfika och traktorn ska få en skvätt diesel och bli satt på skitgöra –
vispa upp gödselbrunnen.

Idag ska harven sättas av och den store traktorn få en dusch
då det ser ut som att jag och lillan ska ta den på en roadtrip imorgon och
hämta tjurar (ja, den där jag tingade har visst blivit två…) 14 mil tur och
retur så är den dagen räddad. Det låter illa, men kommer man bara iväg så
brukar det rulla på. I dubbel bemärkelse.

Kissen som sällskap
för omväxlings skull. Och han uppskattar
en tom vagn på altanen!

Igår hade jag närmre trettio kalvar i en hög cirka två meter
från mig där jag satt på huk. Nyfikna som sjutton och livrädda. Kan man bli
annat än lycklig?! Fick frågan förra veckan om jag njuter nåt eller bara jobbar
(vad är skillnaden?!). Klart att man njuter, men är ganska anspråkslös och försöker
ta tillvara det jag har. När världen runtomkring en ser ut som den gör och nu
även i ”närområdet” måste man väl mer än någonsin ta vara på livet. Även
om man råkar vara en fattig bonde med arbete upp över öronen hur mycket man än
betar av!



En brokig blandning på handling, typ som livet!

Bondelivet Posted on fre, april 07, 2017 10:44:28

Vi tog vara på tiden i onsdags, och var bara mammaledig. Kröp
ner i sängen med bebis på brösten och katten på armen en timme. Det var gott!
Att en stunds vila en dag kan slå så positivt på flera dagar efter…!

Lillhönan klargjorde i onsdags kväll att hon skulle sova på
golvet – ville vara nära brorsan, men ingen av dem fick ro när de båda låg i hans
säng. Och mycket riktigt – när jag som vanligt tittade in till dem innan jag
kröp ner, så låg hon på golvet. Toka! Mannen lyfte upp henne i rätt säng
senare.

Och dansen! Blev lite uppskrämd av instruktören förra
veckan, taktik från hennes sida för att jag skulle lägga tröttheten åt sidan
och komma. Den var knepigare, och en A-B-dans med tagg. Men jag ska säga att
det nog var den roligaste dansen på länge! Inte särskilt svår, men klart att
när man börjar komma in i dansen (A), så blev det total tempo- och taktväxling
i B-delen. Och sedan tillbaka till A. Och lagom tills man fick kläm på
kombinationen A till B, så la taggen sig i – C-delen. Men skitkul, energisk och
lagom överraskande. ”Dig your heels” – linedance, om någon är nyfiken
på Youtube.

Igår kom rörmokaren och satte in radonfiltret. Gissa om jag
blev snopen sen då jag kom ut och det satt folk på min altan! Det tog ett par
sekunder innan jag kände igen dem. Undrar om man får ringa chefen på firman och
ifrågasätta vad det är för slynglar till lärligar de tar emot, som parkerar
mitt i andras trädgårdar!?Vi kom väl fram till att det låg i generna, och ändå var ett hopplöst fall!:) När de var färdiga för dagen kom lärlingen in för en
pratstund,, han hade inte så brått hem, sa han. Vi erbjöd honom ett projekt.
Ett illaluktande avlopp, och glimten tändes fort i hans ögon. När vi sedan
pekade på hans lilla, lilla kusin, slocknade glimten på studs och ersattes av
en himlande suck, som bara en artonåring kan åstadkomma.

Elektrikern är på plats idag för att koppla elen, två pers
får inte plats i skrubben där filtret står, och rörmokaren kommer en sväng
senare och gör färdigt.

Drängen fortsätter plöja för fullt, även om traktorn har
besök av en verkstadskille idag för byte av spännrullen till fläktremmen. Sen
har vi kontaktat kommunen. Visst vill Sveriges höjdare inte ha bönder, men vill
inte en liten lantortskommun heller ha det? Hur kommer det sig annars att
gatljusens elkabel, som ligger på ”minst en halvmeters djup precis på vägkanten”,
kan följa med en plog upp från åkern?! Plogdjupet är max tjugofem centimeter, dessutom
nere på åkern, så mycket mysko detta. Gör om, gör rätt.

Idag var det dags för en kalv igen. Två hela dagar som inget
hänt! Årets 40:de levande kalv, och så var det åter kvitterat. Det är skitkul
att det kan vara så lika! Elva kvar!

Ho e grann på sitt vis, 1778

”Svansen syns, du är för tjock, Mamma Mu!”

Får jag bara tillbaka el och vatten ska tvättmaskinen snurra
ett par varv, sen verkar det bli väldigt fint väder, så läge att stoppa nosen i
bikuporna och kolla status där. Och så får vi se om radion ringer, de hotade
med det via mail. Inte vet jag vad de vill, men det ger sig väl.

Ha en trevlig helg alla



Etapper och kalvar

Bondelivet Posted on ons, april 05, 2017 11:33:03

Jag tänker inte
skämmas för drängens plöjning, det är ett som är säkert!

Tjur höljd i dimma

Vi tar det lugnt denna veckan. Har bara haft en kalv om
dagen hittills. Samma tid förra veckan var sex kalvar födda!

Igår när jag sa hejdå till murarna och styrde nosen mot
revisorn i stan så såg jag att det var en kalvning på gång. Skickade iväg ett
sms till mannen som kikade på henne när han kom hem.

Köpte för smidighetens skull med en köttbit hem, som
slängdes på grillen! Den lilla skötte sig perfekt i stan, men så fort bilen
stannade hemma vaknade hon och var som väntat vrål(!)hungrig. Precis i
lagårdstid, så mannen tog det då han redan var klädd efter att ha släpat kalven
till den andra hagen, med sonen som grindvakt.

Imorse kom en hästman förbi med fyra balar som ”inte
hade häst-kvalitet”, men de duger allt till korna, de är inte lika kräsna!

Ut med en bale till kalvgruppen och under den tomma
foderhäcken där låg den sista herefordkalven. Kossan smet till den hagen när vi flyttade
dem alla över vägen, så hon har gått där som okalvad. En kviga var det i alla
fall. En stor kviga, 49kg, så tur det också var en stor rutinerad ko! 4-3 till årets herefordtjurar. Viftade
bort drängen till den andra häcken för att kalven inte skulle skrämmas iväg och
försvinna i mängden, men när han var på väg att lägga i balen tutade han på mig
– en kalv i häcken! Hängmattehäck fick en ny innebörd! Det var bara för mig att
klättra i och trassla ut denna kvigkalv. Som tur var en ganska liten, född
förra veckan. Sen var det efter en ny bale och djurkärran med vågen för vägning
av herefordkvigan. Snälla kor de där!

Nu har jag äntligen fått i mig frukost. Ska försöka få till
en stunds vila under dagen så jag pallar med dansen ikväll, och förhoppningsvis
får jag vara hemma och idka byteshandel med Mormor i eftermiddag – ägg mot
potatis!

Snickarna är klara för tillfället. Nästa etapp blir fyll och
dränering, men muren behöver torka en vecka innan. Vi är värre än Gummifabriken
i Värnamo ju, i byggetapper. Hoppas inte kostnaden skenar på samma sätt, eller
att det bjuds på lika många otippade överraskningar här!

Så ska jag ta mig ett snack med den lilla också – ska hon
ändå sova hela natten så kan hon ju lika gärna sova trekvart till, så det är
läge för mig att gå upp istället för att hinna dutta till och vara totalt död
sen! Men det är väl för mycket begärt! Snäll och smidig är hon hittills.

Det slog mig när jag kröp ner i måndags, att det var dagen då jag räknade med igångsättning. På ren jäkelskap då graviditeten var väldigt psykiskt jobbig. Igångsättning eller en riktigt snabb hemförlossning. Tydligen fanns det faktiskt ett tredje alternativ! Undra på att jag var chockad! Och vi som haft bebis hur länge som helst! Hela sex veckor idag! Hujedamej vad dryg graviditeten varit då! Även om hon var lite liten så visar hon nog potential för att bli en liten nätt tjockis hon också, även om hon ännu drunknar i storlek 56!



I mappen med bitchiga tanter

Bondelivet Posted on mån, april 03, 2017 20:46:37

När nappen väl fastnar
vill det till att hålla hårt i den!

En ganska lugn helg, vad jag minns. Men det kanske det inte
var?! Veckan summerade ihop totalt nio kalvar. Flera andra har börjat förbereda
sig för kalvning så det buntar väl ihop sig denna vecka också.

En fika och titta på barnens storkusins nya lägenhet blev
det igår, sen var vi välgödda på paj!

Bokade en tjur igår också. Det tog bara
en och en halv timme! Och när härstamningsbevis mm skulle mailas över fick jag
höra att ”Ah, du ligger där du ska vara! I mappen med bitchiga gamla
tanter!” Tack för den, gubbe. Jag vet var din brevlåda bor! Det
underlättar ju när grabben ska hämtas, liksom. Ska bara leta reda på en lämplig
hästtransport att låna…

Bjuder på triss i
brunt. För variation på bilderna

Varför inte sen riva igång denna vecka med en ny kalv? Allt
för att tjurarna ska ta ledningen! Vidare kom snickarna för att börja mura upp
den megagrund som krävs för att få golvet i samma nivå som i det gamla huset.

En dag på kontoret har det blivit idag. Så papperna har
satts fast i pärmen istället för att bara lagts in. En dust med Försäkringskassan
blev det, följt av en dust med Jordbruksverket och rapport av en helan drös
kalvar. Inget som är kul att göra, men väldigt skönt att ha det gjort. Imorgon
bär det iväg till revisorn för en kik på förra årets papper. Samma byggnad som
förra tisdagen, ska det bli en vana mån tro?



« FöregåendeNästa »