En ung bondes vardag

Igår blev en halvdag med olika spel med lillhönan, medan den
minsta låg i vagnen. Efter lagård och annat blev det familjebad och middag i
simhallen innan klockan signalerade stängning där och vi packade ihop oss för
hemfärd och insomning i bilen för flickorna.

Alias Musse Pigg!När vi mött brorsan vid bussen. Snorhalt på vägen. Även trehjulingen slirade, utöver det sedvanliga vinglandet.

Allt frid och fröjd så jag och maken satte oss med lite
sällskapsspel som vi tillbringat lite kvällar med. Då var det dags igen. För
denna djävulska smärta i magen. En välriktad, stark knäspark mitt i
solarplexus. Härdade ut ett par varv på spelet, lämnade sedan tvättmaskinen
till maken och kröp ner. Fosterställning vänster sida. Kudde kilad mellan mage
och knä, ytlig andning och inte ens en tanke på att vifta på lilltån så gick
det någorlunda. Vaknade imorse och känner inte nåt.

Ju mer jag hör andra beskriva, petar jag ner min
”magkatarr” från ingenstans till ”fördel” för
gallstensanfall… Kanske inte en bättre diagnos, och fortsätter det får jag
väl söka. Luren låg inte långt bort från akuten på sena kvällen.

Idag har det blivit lite stängseljobb. Inte är det lätt att
få ner stolpar nu, det är hårt i backen, men med traktorn går det fint. Dessa
små insjöar på åkrarna börjar frysa till så min ko med kalv och sällskapsdam
behöver vattentillskott.

Gick för att titta till kalven som äntligen hittat alla fyra spenar, så jag satte mig i ströbädden och tog några minuters förtroligt samtal med sällskapsdam 156. Det lilla barnet satt åter i sin vagn medan pappa skruvade plåt.
Enligt almanackan har det varit tjugondag Knut också – Då ska julagranen ut! Det
har dock varit för fint väder för att vara inne, och nu orkar jag inte plocka
undan julen. Dessutom tar det emot att slänga ut granen – inte ett barr lossnat
och när jag ruskade grenarna igår för att provocera, var det bara kulorna som
föll ner. Vad är det för gran vi stulit egentligen?!

Hur som: Idag tänkte jag delge lite barngrodor. Di barna, di
barna.
En storfavorit just nu skedde för några dagar sedan; Var i tvättstugan när de stora råkade rejält i luven på varandra. Fick rycka ut och bända isär dem. Sonen skickades upp på rummet med ett osande: Det här ska ni fan få för (inget som kommer från hemmet, så skyller på skolan denna gång!) Haffade syrran, då inte heller hon är guds godaste ängel i dessa fall: Vad gjorde du?! ”Lekte med bebisen!” – Men hon var ju med mig i tvättstugan! Tystnad. Lång tystnad. ”Jaha…”

Sonen är just nu helt insnöad på tidsbegrepp. Eller på hans
typ av dem. Ett par minuter kan bli timmar, och ett par veckor blir plötsligt
år.

Lillhönan klurar på sitt vis. Igår när vi badade,
konstaterade vi att det börjar vara dags att skriva namn i hennes simpuffar. De
är ju inte alltid på och har väl en tendens att utveckla fötter. I bilen hem säger
ungen: Vi får ta sån frigolit. Sån vi sätter på mat vi inte äter. Sånt får vi
sätta på mina puffar!” (Hjärnkontor, arbeta kvickt nu…!!!) – Ah, du
menar frysetiketter som vi sätter på matlådorna som blir över?! ”Ja!” (Utvecklade inte hur dessa små papperslappar mår efter en stund i klorvatten, men tanken var ju god!)

Idag hämtade hon mig i kohagen då en fågelmat ramlat ner i
rondellen. Rondellen?! Jodå, när jag började speja mot fågelstationen, tog hon
mig i handen och ledde iväg mig. Runt stora huset och långt in i buskaget. Men
mitt i Rhododendronbusken, den där lilla jag visat tidigare i blomning, låg en
gammal nerfallen fågelholk. Det var ju nästan rätt!

Den lilla smilfinken då?! Hon kör gåvagnen i köksskåpen och
vrålar av ilska när hon inte kommer vidare. Börjar räcka långt, har god vilja
och en turboväxel. Verkar ha gett i nyårslöfte att maximera vällingkosumtionen och börja nyttja napp nu när mamma stängt definitivt. Men bara i vagnen och bilen. Absolut inte i sängen!
När hon hostade så hemskt för ett par veckor sedan, fick jag
ännu en gång tips att höja sängen i huvudändan. Vilken är det då?

Premiär med potatisplätt. Lagom nyttig full med ”fläskaflöt”! Men gott var det. Och sängen var nybäddad och fin, så länge det nu varade (tills ungen hamnade där;))Sov gott

”Jag låtsas att detta är ute! Nu får Alice sova här, så går jag till jobbet!” Men hörr’u, får man verkligen göra så?!— (Barn gör inte som du säger, de gör som du gör…*hrm*)

I lördags, på dagens näst sista dag, sattes sista listen i
köket på plats! Bortsett från tröskeln som behövs i glappet mellan sovrum och
vardagsrum är bottenvåningen Klar! Vilken känsla!

Efter föregående inlägg fick jag en kommentar om att vi
verkar vara ”en familj som lever fullt ut”. Skönt att läsa det, för
det känns fan inte som att man lever när klockan ringer på mornarna!

Hon letar efter mig där inne. Jag känner mig liksom cetrufigerad på ork efter två nätter med dålig sömn – lillfisen höll lussenatt i natt. Halv tre slängde jag ner henne i sängen för sista gången den natten… Men lika glad är hon för det!
Så sent som på nyårsaftonen bestämdes att gästerna skulle
komma. Sonen fick feber igen strax efter jul och hostan är inte av denna värld. Men de kom då han för andra dagen bara låg och vippade på gränsen. Det
var dock inte helt lätt att försöka konversera tvärs över bordet när det satt
en bebis på strax över tio månader på ena gaveln och en strax under tio månader
på andra gavlen. Dessa små trissade upp varandra rätt rejält i tjabblande. Kul
att höra dem ändå!

Firandet var lugnt och stilla, ett uruselt väder gjorde att
vi inte ens gjorde oss omaket att ta oss ut på tolvslaget. Väglaget var inte
heller roligt, så kom inte till ro förrän de skickat sitt hemma-sms. Ungefär
samtidigt som jag tänkt ifrågasätta om de faktiskt kommit hem och bara glömt
meddela. De hade ju ett antal mil att åka. Men meddelandet kom och jag kurade
ihop under täcket och blex sådär härligt tung i kroppen när en lång vibration
från luren signalerade inkommande samtal. Vem ringer tio i tre på natten om det
inte hänt något!?? Så fullt adrenalin och många tankar på en halvsekund, men
det visade sig vara dubbla kopior på det tidigare smset som anlände, så fort
att luren inte hann med de korta vibraten. Skadan var ändå skedd, det tog tid
att landa i avslappnat läge igen.
Premiär för hårspänne. Brorsan fixat.

Avdankad nyårsdag, som sig bör. Maken matade bebisen och la
i vagnen innan han gick till lagården och jag sov vidare. Efter gemensam brunch
kojade han några timmar medan lillhönan gick till drängen och jag satte mig med
sonen (med förnyad feber) och spelade spel och byggde kluringar som han fick av
gästerna.
Hotade honom med att ringa vårdcentralen idag då hosta och feber är tjurigt, men idag var han väldigt långt ifrån feber, för första gången på två veckor…

På tal om något helt annat har jag en fråga till
allmänheten?! Hur kan man tro att man
kan sparka en som ligger, spotta på den, vända ryggen mot och gå, för att sedan
idiotförklara densamme för att den inte springer efter med öppen famn?! Borde
det inte finnas nån övre åldersgräns på sånt? Typ fem år?!

Ok, det blev visst mer än en fråga, men jag undviker sånt. Det
tar såå oerhört mycket energi utan att ge något tillbaka. Suck på sånt.

Sammanfattning av det galet tröttsamma 2017 kommer, liksom lite bilder.

Gott nytt hörrni! Dags för mig att gå och skaka täcke så jag kanske får plats.

Skaffade instagram för att visa bondelivet. Suddar man ut ungarna i allmänhet och bebisen i synnerhet så kan man säga att jag lyckats:)

Man ska vara lite skeptisk när dockan i paketen också har lila klänning med vitt band om magen…

God fortsättning!

Jag har varit på väg hit i snart en vecka. Men sen är
klockan plötsligt midnatt och det är dags för sängen.

Lillfisen firade tiomånadersdagen med en ny liten kusin och
sista amningshutten. Faktiskt har hon inte gjort mycket anspråk på mer heller,
så det var nog moget!

Julafton hade löpt på fint om inte Tant börjat med att rycka
skägget av tomten. Vår son på snart sju har varit tomtens första och största
försvarare då Han Finns!! En rejäl (och lite onödig) besvikelse för hans del.
Han kämpade mot tårarna mer än en gång den kvällen. Bästa julklappsleken-paketen; Råttfälla med sega råttor!
Hörru Gubben Pettson, är du med?-Då behöver du väl en sån här också! (Spana in gubbsjukens händer! #metoo!;))

Premiär med morsans gamla gåvagn. Preppad med överblivet kakel.

Drängen och fru bjöds in på middag och lite julfirande på
juldagen och på annandagen firades barnens storkusin.

Sen var det dags för nästa sjuka. Bebisen hostat nätterna i
ända och sonen har lagt till med hög feber igen.

Igår var maken iväg på jakt hela dagen och jag hade tänkt ta
barnen med mig och riva stängsel, men då sonen knoppade vid tolv och vägrade
vakna igen förrän framåt fyra och då hade ökat ytterligare i temp var det bara
till att hålla sig hemma och underhålla elektrikern som drog el på
andravåningens nya rum.

Vedhämtare! Ett rejält lass drog de till med! Och medan andra kämpar för att bränna julmat, satsar jag på att hålla vikten med en dubbel sats surdegskanelbullar. (Fast egentligen kanske jag skulle prova på det där jag såg på Aftonbladet – Så promenerade NN bort 45 kilo på ett år… Har ju fått frågan tre gånger på ett par veckor – om jag är gravid. Frågan är bara vad som blir kvar efter 45 kilo bort på mig. Vad väger skelettet?! Inälvorna?! Och nej, jag är inte gravid för upplysning!
Igår morse följde lillhönan med mig till lagården. Rätt som
det var ropade hon att hon var en kalv och låst in sig i en undantagsbox. ”Var
kom den ifrån?!” sa drängen precis då från andra änden av lagården, och
jag som stod dold bakom balen på mitten, svarade att ”det måste vara en
importerad Belgisk Blå, eftersom det är blå kläder!” Drängen fattade inte
nåt utan fortsatte undra var ”den kom ifrån”. Nämen! Titta! En kviga
som plötsligt sniffat honom i nacken när han skrapade skit. Trasigt bindsle!
Fånga in, byta bindsle och binda om.

Så kom beskedet! Nu är det bara att vräka på med hereford. Och hur många får pengar för ”Vräkning”?!
Kvällen tillbringades vid containern och slängde massa
julskräp. Svängde inom ett tomt hus hos Jirka så åkte hem igen och plockade
fram den där underbart släpande bokföringen (…) Kommit igång och avverkat en
fjärdedel när sms kom från en Jirka som kommit hem, så jag åkte dit. Den ”tidiga”
nattningen uteblev då jag inte åkte hem förrän midnatt och då var så energiboostad
att jag inte kom till ro på över en timme!

Idag har trots smällande huvudvärk varit en bra dag. Före
frukost möblerade jag och drägen om i lagården, sorterade ut de fem
ickebetäckta kvigorna, och de två slaktkorna och band in dem. Frukost sedan ut
igen och flyttade den nu mindre gruppen till sjön igen. Offrar en åker nu så de
får något bättre att vara på, får plöja den sen. Jäkla gegga och regnade. Till
och med gräsmattan står ju under vatten! Balar ut, lite lunch och fram med
saxen. Svansar klippta och även den minsta lilla kvigan som gått i box tills
nu. Hon bands upp från tjurarna och blev nu lagårdens lejoninna! Fullt! Med stympade svansar.

Sonens feber håller i sig och lillhönan började låta hes
igen. Får väl se om vi blir friska rätt vad det ger sig.

Om vi flyttat in i garderoben än? Nja, vissa av oss…När man bara ska bli buren och vägrar golvet, då får man hänga med och stryka. Varmt blir det kan jag lova.

Det blev dags för granhämtning. Vi packade ihop oss med glögg och pepparkaka och gick
till skogen. Vägen var bar. Den allmänna vägen alltså. Inte skogsvägen. Det var
väldigt tungt att dra vagn där! Något hade hänt med granen vi tittat ut. Den
var inte alls lika fin som för några veckor sedan. Det blev till att leta
vidare. Ungen dumpades vi utanför vägen med plant ryggläge när vi själva gick upp på hygget. (Schyssta föräldrar… Stackars barn!) Hon
skötte sig och hade i brist på annat somnat! Drängen mötte upp med traktor och
skopa så lades två granar i den. Gick lättare att köra vagn ut från skogen.
Vagnen är ungefär ett traktordäck bred. Kanske något för Emmaljunga att ta upp
i sina mått hädanefter?! Tyvärr ledde traktorns framfart också till att isen
brast med framkommande lera…(Jag bjuder på två bilder då jag av någon anledning inte får bort den ena…)
Granen har kommit in idag. Barnen har klätt den. Ute viner
vinden och det var tänkt att faster/svägerska med familj skulle kommit. Enhälligt
avbokade då vi har två barn med massa feber och en jag med en gnutta feber. Dunderförkyld. Ikväll har det känts som ett väldigt bra beslut.

Ena foten framför den andra. Inte sätta sig innan det är klart. När jag inte vibrerat av frost
eller suttit genomsvettig. Inte helt hurken alltså. Läggdags och tumhållning
att det är bättre med samtliga imorgon.Storstädning. Leksakshyllan utflyttad. Skitkul, tyckte bebisen, om att krypa i tunnel.

Vi är inte helt klara med bottenvåningen. Fortfarande dessa
två lister som saknas. Pepparkakstraktorn har ingen orkat montera, inte heller
är något julgodis kokt. Det mesta av vårt julpynt har kommit på villovägar i
uthyrningsröjet på föräldragården. Men nog attan blir det julafton imorgon
ändå! Shit happends. Min fina make har sett till att hönorna fått det julfint i alla fall. Det som har varit behov av i över en månad. Tacksamt att se hur de borrar ner sig i den nya spånen. Började skyffla där, men det blev väldigt varmt väldigt fort så han tog vid.

Undrar om en tiomånaders mår dåligt av att sitta på pottan. Det ser inte riktigt så ut. Ganska laid-back om ni frågar mig.
Nu ska jag krypa ner. Får se när och om jag hittar tillbaka
hit. Om inte annat måste jag väl försöka sätta mig och knåpa ihop en
årssammanfattning. Bara det kräver väl en heltidstjänst efter detta år!

God Jul och God Helg på er alla.

Ingen större orsak till oro för tystnaden. Snarare är det så
att det är så fullt upp att den lilla vakna tid som blir över går till att
sova!

Kom iväg till Skåne i fredags. Hann dryga milen innan
lillhönan blev åksjuk, så det sinkade ytterligare. Utöver allt vi fick göra som
tjuren ställde till i torsdags – flytta djuren från sjön, halma ligghallar och
sånt. Nästan så att sonen kunde varit i skolan, vi som tagit ledigt för att
komma iväg så tidigt som möjligt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är vi levande exempel på. Vi var framme innan det var helmörkt i alla fall.
Alltid något!

Vilken skillnad från
det vi åkte ifrån!

Hur många gånger har
man gått denna väg egentligen?!

Så sant så

Momos tårta in
progress

Vad då röra? Jag rör
inget!? Eller…
En Skåneresa drar alltid igång allt mellan himmel och jord
på alla plan, så även denna gång. Åkte ganska sent därifrån i söndags och kom
för första gången någonsin hem till ett behagligt hus! Tjoho!! Några grader
minus i oeldat hus brukar leda till att allt som alstrar värme, från dubbla
eldstäder och elektrisk ugn, dras på för fullt innan jackan dras av. Så icke
denna gång! Luftvärmepumpen steg i graderna (haha)

Trafiksäkert och
bra…

När vi i måndags i snitt bara hade drygt ett barn i taget hemma,
satsade jag och maken på att tapetsera vår vägg i vardagsrummet. Den där ett
”brett fönster” blev en ”smal dörr”. Riktigt bra känns det.

”Jag är duktigt,
för jag kan hjälpa er att måla! Det kan inte hon där” (syrran)

Lite oro för bebisen igår som startade upp dagen med att
stupa raklång baklänges på klinkergolvet i badrummet (att hålla med två händer
är ju bara för småungar nu!) Efter detta var hon inte sig lik riktigt. Sov
länge och var allmänt ganska pipig och klängig. Frampå dagen började halsen
rossla och nosen gröta tillsammans med hög temp, så det var nog förklaringen. Även
idag startade hon upp med 38,5 i temp vilket ledde till att hon sov i fem och
en halv timme (!!!) innan jag väckte henne under högljudda protester… Detta
gav mig i alla fall tillfälle att starta upp med spismurstvätt och målning. Oj
vad sotigt det var!

Febermys. Och själv ser jag visst misshandlad ut!

Hm… Plockade ner mitt Gammelkossehorn…

Bebisen har piggnat på sig. Knappt feber alls nu ikväll, och
då tror jag nog att morgonens Alvedon gått ur kroppen! Maken stryker taket en gång
till. Storkok bebismat är i frysen och två surdegsbröd räddade ur ugnen. Dessutom
är det sista av julgrisen nu förpackad och fryst. Dags att bjuda upp Hans så
hon får se vad ”full frys” innebär på riktigt. Och då syftar jag inte
på Stefan & Kristers långkörare på sena nittiotalet.

Abrupt vaknande igår
när den lastbil jag så fint ignorerade ”vägrade” lämna gårdsplan. Fick ringa till butiken och fråga om de
ligger så långt söder ut att det redan är mars i deras tideräkning. Jag önskar inte utsädet ännu heller! Nu klarar
vi hönorna garanterat över helgerna, eftersom jag hämtade en pall i torsdags.

Detta är inge bra för
träden alltså… Och fryser det nu lär det bli spännande för både folk och fä. (Och jag vill påpeka att jag stannat på vägkanten. Väglaget är just nu spännande som det är!)

Jag tycker det är både
charmigt och mysigt med istappar (så länge de hänger still) men det säger en
del om husen också…

Fikadags sen sängen! (Om detta j-a internet kan tänkas funka nån gång. Landsbygdens förbannelse)
Ha gott

Det kanske inte är så
lämpligt att vara ”monsterspöke” i just denna outfit, med tanke på
dagens samhälle…

Även i söndags blev jag friställd från julmarknaden. Drängens
fru tyckte det gick bra ändå. Detta innebar – Familjetid!!

”Har du krupit
där pappa sågat?!”
Maken var i vardagsrummet och gipsade upp väggen där fönster
blivit dörr och fula, tråkiga sprickor i gamla spånskivor blivit synliga, medan
jag och barnen drog till med lussekattsbak och en storladdning piroger att
stoppa i frysen. Kvällen avslutades med en långpannekaka av mina
”skrotägg” sen marängtårtan.

Jag trodde vi brukade
ha ett dörrhål där… Och lillan provocerade grannens katt…

”Ställ tillbaka
min klocka!!” krävde jag av maken sen jag för trehundranittioelfte gången
tittat på hyllan med klockan som inte fanns… Han löste det!

Igår var det dags för tiomånaderskoll (9,5) av lillan som
vägde in på 7860g och 69 cm. En ökning på 855g och 3 cm på sex veckor. Inte
undra på att vi rensar kläder nu då! På eftermiddagen kom min partner i
mentorsprogrammet hit och tittade, pratade och fikade. Och där ”small nåt
till i magen”. I en rektangel precis under revbenen på vänster sida, och
solarplexus. Vi snackar inte ont i magen. Vi snackar smärta så det knappt gick
att sitta upprätt. Men bara att försöka hålla god min, dra på overallen och
till lagården sen han åkt, och sedan rulla ihop i en boll i sängen med kudde
mellan mage och knä. Där hade det släppt sedan familjen kom tillbaka från
tippen och rånet av bygghandeln (mina barn…). Var sugen på
träningsavslutningen, men när kroppen säger stopp på det sättet är det bara att
lyda. Förr eller senare vinner den i alla fall, så man får väl dra en bedömning
på hur sårad man själv ska bli innan…

Ska inte säga att det känns bra idag, men rätt ok. Om man
tänker bort det som känns som magkatarr DeLux alltså.
Det som var några centimeter snö
igår har nog blivit ett snitt på femton över natten. Ljust och fint, och rent
hos korna. Synd att det inte fick frysa till innan bara. Det underlättar med
det mesta då.

En höna tagen på bar gärning med äggätande fick snällt
utgöra frukost till räven nu före min frukost (tycker verkligen inte om det
där. Varken äggätandet eller nackandet, men nu är det gjort)

Får se vad jag hittar på innan det blir dags för
avslutningen på babysim. Det är ganska frestande att bädda ner sig med en bok
(har abstinens som heter duga… Ah, det är det kroppen vill säga…!) men
listan att-göra ligger lång så den lyxen får jag nog peta undan. Om inte annat
vaknar väl bebisen snart och då kan man ändå glömma att kura under täcket. (När allt kom till allt fastnade jag och bebisen hos drängen)

Man får väl innerligt
hoppas att morfar tog fel på kusinerna…

Jo, jag kom över. Men
det var inte mer!

White is the new black!

Bläs…

Är lite orolig att min
insådd inte mår jättebra för tillfället…

Idag har jag förbannat mina tjurar. På riktigt. Det är dags
för träckprov. Paratuberkuloskoll och dräktighetsundersökning (inte för
tjurarna). För att underlätta processen tog jag med drängen idag och gav
tjurarna en bale i hjorthägnet där de vistas, och i fickan ett gäng burkar.

De första fyra tjurarna gick som en dans. Bara ett par
minuter där de stod samlade kring den halvfyllda foderhäcken. Men sen undrade
de nog vad i hela friden jag höll på med som dök ner i deras blajor med en
plastkopp! Så de sista tre knep. Det är inte helt lätt att få Ko-lugna djur att
stressbajsa. Har buffat, knuffat, tjoat, tjimmat, föst och tragglat med dem så
jag nästan började vara orolig att de skulle puffa tillbaka i ren irritation. En
och en halv timme. Sen hade jag till sist fått den sista lufsen att släppa sig
så jag kunde åka hem. Hade skickat iväg drängen ett par minuter tidigare då
han, liksom jag, behövde mat. Var inte helt sugen på att gå bland tjurarna helt
själv, men när drängen åkte stod de spridda över kullen och jag hade bara en
att gruffa med. Skam den som ger sig! (Och tur jag inte hade personal ute att
stå och titta! – hög timtaxa.)

Imorgon drar vi igång med dräktighetsundersökning,
träckprov, avlusning, svansklippning och klövkoll på flickorna hemma. Hoppas
det går lika bra som de andra åren…

Tagen på bar gärning
med byxorna nere och fingrarna i kakburken. Eller batteriladdaren

Det har pratats mycket om fördelen med att ha lådor istället
för skåp i köket. Bebisen håller inte med! Handtagen sitter på precis lagom
höjd – Jippie! – Men när man rest sig med hjälp av de samme, jazzat med rumpan en
stund, så följer ovan nämna låda med ut och tar bebisen med sig i fallet. Eller bebisen tar fallet och lådan hänger kvar, är nog närmre sanningen. Än
har hon inte lyckats slå ut sin första tand i alla fall. Den som brast igenom i
tisdags.

Livets första gelé koktes en dag i veckan. Och den verkar ha
stelnat! Åtminstone slutslatten. Nybörjartur. (Toppfyller burkarna, på med lock och vänder dem upp och ner = 100% tätt – i annat fall läcker det ut = vacuum. Slipper på så sätt krångel med den där parafymen, som sonen säger!) Någonstans känns det inte som att man kan lita på
Mormors produktion i all evighet.

Mammas första
kommentar när vi flyttat in i nya köket: ”Var har du gjort av alla dina
burkar och flaskor nu när ni fått så stort?!” Tja, varför inte låta det
stanna i kökssoffan där det platsat i många år!??

Min sällskapsdam

Snickarna som skulle kommit i tisdags sköt på det till
onsdag. Klädkammaren är tömd (allt är utslängt på andravåning…) Hål i väggen får jämkas med takstolarna
och idag kom fönstret i. Nu är det upp till oss igen att gå vidare vid
tillfälle. Och inte glömma elektrikern på halva vägen, som den ena snickaren
sa! De är klara för nu, har inte lyxen att få nån mer lunchdate med två rejäla
karlar för tillfället alltså. Det är då inte alla som kan stoltsera med att ha två män i garderoben!

Hur ska det tolkas att
den ena snickaren kör runt med en handikapptoalett?! Försökte introducera
lillan till gubbsen också. Tänkte det började vara läge!

Tvättmaskinen snurrar, diskmaskiner surrar, Bobban väser,
grötabullarna är packade, köksbänken inoljad och månadens räkningar är betalda.
Spännande att se om min förkylning tänker knocka mig eller fortsätter nöja sig
med att reta mig. Det gör den med råge.

En är nöjd och den
andra måste provkrångla. ”Använd alltid selen!” Med tredje barnet
börjar jag förstå varför…

Överrumplade av
mörkret och somnat ute på pinnen!

God natt

Morgon över sjön vid
djurkollen

Innan jag fattade vad
jag menade med notisen. Den var solklar när jag skrev den. Det var det inte nu
ett antal veckor senare… MissionsKyrkan just det.

Startade studiedagen med att ta med sonen till sångstund (nytt
påhitt) och våffla i Missionskyrkan i kyrkbyn. Har fått påtryckningar från
flera håll så tyckte att det kanske började vara läge att bju’ till lite själv. Trevlig
var det.

Hem igen. Lillan tillbaka i vagnen och sonen till drängens
fru så tog jag med drängen till föräldragården för djurhämtning. Idag fem
grader plus och bara vägar. Första lasset gick som en dans! Hemma så backades
det intill lagården.

Finn ett fel…
Visitkort lämnade hon också, kärringen, innan hon rök ut!

Kalvar in och kossor ut. Nästa lass. Gick nästan lika
bra… Återigen var problemet djur som inte rörde sig. En tjurkalv (helt ohanterad
och därmed garanterat sjövild!) stod halvvägs in på kärran och förväntade sig
en autostrada att gå på. Något han inte fick med nio andra djur som sällskap. Till sist kom även han in och delningsproceduren hemma upprepades. Nu återstår bara att se om lagården står kvar eller ligger i en brädhög imorgon… En bale till nyanlända kor, en in och foder ut i lagården före gårdsmiddag hos drängens fru som fyllde år igår (på lillans niomånadersdag…!!) innan maken packade ihop sig för torsdagsscouting.

Varför gnälla på gris
när man har kreatur…

Sen rycker vi (jag) plåster så det står härliga till! Får
väl krypa under täcket och sörja en stund om jag behöver, men det är senare bekymmer:

Till att börja med rök den bakåtvända bilstolen ut idag. Lillhönan är inte
jätteliten längre med sina 105 cm och 18 kilo. Med vinterkläder på, och igår en
bra dask snö med in i sätet, fick det vara nog. Hon fyller fyra i februari.
Rekommendationer i all ära, men det ska även vara genomförbart! Det finns de
som vänder barnen både när de är mindre och yngre än vår flicka. Detta går att
diskutera i evigheter, men valde nu att slänga ut den och njuta en stund tills
bebisen behöver den större stolen. Än så länge sitter hon bra i sitt babyskydd.
(Har väntat på att lillhönan skulle säga något om att få byta stol, men hon har
väntat på att bebisen ska växa ur sin. Därefter har hon planerat lååångt. ”När hennes stol är för liten, då får hon min, och då ska jag…”)

Har fjäskat lite för
barnen och köpt varsin enkel bilkudde att ha som extra. La fram dessa på
köksgolvet innan jag åkte iväg och sedan ringde Lillhönan: ”Jag har fått
en jättefin kudde till bilen mamma!! Jag blev nästan suuuuuper
jätteGLAD!!!!” (Men bara nästan;))

När jag ändå höll på plockades klädseln till sittdelen fram.
Bytte till sonen när han var fem månader, ungefär. Dottern var cirka sju men nu
med denna lilla bebis (som förövrigt ”aldrig” kommer bli stor –
lillans lott, jag är själv trea…) har det känts så mysigt att ha kvar den
ombonade liggdelen. Hon är ju fortfarande vid nio månader mindre än vad sonen
var vid sex. Jag har aldrig haft någon ”stor” bebis i liggdelen men
nu har det varit så mysigt att verkligen kunna bädda ner ordentligt inför
sovningen. Och igår var jag glad för fliken på locket så det blev mindre hål in
i suffletten när snön yrde från alla håll. Har man en stor vagn (som alltid tar sig fram) med stor liggdel får man ju passa på att slita lite på den!

Nog nu. Det har helt enkelt tagit emot att röja även denna
”bebisfas” men nu gjordes ett snabbt och effektivt ryck (i dubbel
bemärkelse) och sittdelen sitter på vagnen. Inte så tokigt heller med åkpåse
och lammskinn! Vad bebisen tycker får jag återkomma om.

Ska bara avsluta denna långa utläggning som ingen är
intresserad av med att säga: Jag är glad att vi inte sålde vagnen, som tanken
var efter lillhönan. Där låg dilemmat i att sälja eller använda. – Blev använda och det är en
ynnest att få ha denna älskade vagn till ännu ett barn. Men efter detta, kommer
den att säljas. Om några år eller så…

Imorgon är det begravning som delar av gården ska gå på. Har
en tanke efter det att kunna dela även de tre semesterkalvarna från sina mammor
så det blir slut på tutandet utanför fönstret någon gång. Helst ska det
möbleras om och storleksanpassas i boxarna också. Eller så händer något helt
annat. Det har hänt förr…