Blog Image

En ung bondes vardag

Förvirrad och naken

Uncategorised Posted on Thu, October 14, 2021 21:26:51

Ett av många fynd bland leksakerna – en kotand…!?!

Lönnar må vara vackra, men det kräver en hel del på hösten…

Inga dåliga bullar hon gör, sjuåringen!

När man redan känner sig vara i tidsnöd… Och vilka diken!!

Halvvägs hem från “bortajobbet” i torsdags fick jag ett meddelande om att jag glömt mina kläder sen det hettat till… Prognosen sa i stort sett några ynka plus, gråmulet och småregn med en hel del vind. Jag klädde mig där efter.

När det istället blev vindstilla, stekande sol och en rejäl bit upp på tvåsiffrigt, rök klädesplaggen ett efter ett. När djuren var klara blev det ett snabbt ombyte till civila kläder, middag och sen åkte jag. Min jacka och väst blev visst liggandes utanför lagården.

Ingen ko på isen, som det brukar sägas, men favoriter är favoriter och vindjackan i kombination med västen är perfekt höst och vår och lagom ledigt att röra sig i! Har ju känt mig lagom naken nu, och haft svårt att reglera tempen.

Så bara att bita ihop och inse att tre träffar på tre år fick kompletteras med två träffar på fem dagar då vi möttes på halva vägen i stan i tisdags. MIN VÄST ÄR TILLBAKA! Och så har jag konstaterat än en gång att jag ska hålla mig på hemmaplan. Stan är inte min grej och jag gick vilse på väg ut från City Gross.

Väl hemma blev det på med de kära kläderna – och konstatera att både jag och korna är vana vid parfymfritt tvättmedel, mycket skepsis gentemot de bortatvättade kläderna, och snart är de välslickade kan jag meddela. (Inte av mig!!) Promenad med kviggruppen från skogen upp till byn lite tillfälligt, riva deras skogshage och sätta upp materialet vid sjön för att släppa djuren där.

Redo för avfärd. Klara, färdiga, gå! (Och ja, jag är för lat för att stängsla längs väg och litar på att djuren följer med mig!)

Så vackert ute nu! Men stackars lilla höna som klämt fram det där “ägget”! Det var “bara” dubbelgula i det – fullstora.

Årets första frost möttes av: “Mamma! Bilen har frusit ihjäl!!”

Hade bara elva kor i hagen igår. Fick ge mig av och leta efter den tolfte, och hittade henne till min stora lättnad ganska fort. Dagen före var det full brunst och hon red på allt hon såg – nu var hon lite halt och hade parkerat sig i skogsdungen med full överblick på övriga flocken.

Snart är det dags att dela sista gruppen kalvar från kor. Först ska jag bara tvätta lagården klart… Det finns vissa behov, av någon anledning är det tveklöst värst över foderbordet.

Höst innebär stängsel. Jag vet att jag tjatar. Nu står man i det där underbara läget att i stort sett allt material är ute. Detta innebär att EN hage står som buffert. Dit ska en grupp djur, så den gamla hagen kan rivas och sättas upp till ett annat gäng, som flyttas dit så deras gamla hage kan rivas och sättas upp hos någon annan grupp… Jag undrar hur många tusen stolpar jag har?! Köpte 400 för att klara torkan 2018, 100 förra året och ytterligare 150 i år och då hade jag bra lager innan… Undra på att det blir fullt när allt kommer hem på senhösten!

Och även om det är lite tufft att balansera på linan, är det samtidigt lite skönt att man tvingas riva allteftersom, så man inte står där i december med femton mil stängsel att rulla upp…

Ha gott!



Snoka på hemmaplan och spela borta!

Uncategorised Posted on Sat, October 09, 2021 22:48:29

Det var inte länge vi hade full rad tjurar i lagården. Sista gänget hämtade vi hem på torsdagen, och det var bokat att de skulle åka “nästa vecka”. Fredag morgon ringde åkeriet och meddelade att de skulle hämta “imorgon middag”. Snopet värre, men ack vilken lycka att vi hade alla hemma! Åkaren var dessutom nöjd över sin runda, för bilen körde bara tom i dryga milen hit efter avlastning på annan gård.

Med andra ord ställde detta till vår tidigare planering (hört den förr?!) så gårdens folk fick komma på middag lite hastigt på fredagen, och sedan var ju bilen så punktlig att jag hann en sväng till skogen! – Är det födelsedag är man väl i sin fulla rätt att göra vad man önskar?!

Råkade visst hamna utsocknes, men vad gjorde det med en sån här stenfot och källare?! Dit jag tänkt mig kom jag också, men det ser inte bättre ut än att markberedaren nyligen dragit plogen genom båda mina potentiella husgrunder…

Kvällsfirande med de bästa, och så ska man lära sig att ändra slutsiffran på åldern.

Dagen efter försvann maken på älgtornsflytt, så jag och barnen tog en runda hemmakring med fika.

Troligtvis en sten som varit lämplig att hugga från till det närliggande torpet. Kom från en annan vinkel också så upptäckte den gamla stensatta vägen, trots att vi varit förbi mååånga gånger under årens lopp.

När lugnet lägger sig på kvällen…

Gick hos kurator några gånger i vår och sommar. Det gick väl an de första gångerna när det “fanns akuta ämnen att behandla”, men allteftersom de tagit slut har det blivit nån form av tomgångssnack för att fylla ut tiden – inte min starka sida! Däremot tryckte hon gång på gång att det är viktigt att tanka energi. Lägga fokus på det som ger bra tillbaka.

Nu med närstående (pågående) jakt i skogarna är det bäst att hålla näsan inne, så den gångna “mellanveckan” försökte jag dämpa “fängelseångesten” något genom att ge mig ut. Ingen tvärpanik med stängsel och lagårdstvätten blir väl gjord när det görs… Halvvägs genom den nu i alla fall.

Tog mig till andra sidan sjön för fjärde eller femte gången. Och denna gång snubblade jag över en brunn. Jag kallar den det åtminstone, för trots den är grund är det en väldigt fin – och onaturlig – rund stensättning i hålet. Plus att det ligger rester av brädor i den. Börjar ge upp och acceptera att stengrunden troligen följde med stugan till dess nuvarande plats. Men vem vet? Om fyra, fem varv till kanske jag hittar den…

Fortsatte på samma ägor och vill nog påstå att jag hittat backstugan på revanchen. Det är en välarbetad sten i hörnan som har sällskap på två håll till liknande stenar där under riset, 3×4 meter. Med andra ord gick jag och sonen rakt förbi det förra gången vi var här.

Vidare längre bort letade jag mig fram till ett ställe jag inte visste fanns. Aldrig fattat riktigt att där fanns två ställen intill varandra med samma namn, på olika marker och det ena ännu “levande”. Okunskap av mig – väldigt uppenbart nu.

Var väldigt detaljerat vad de hittade för fyrtio år sedan vid inventering. Jag hittade två bearbetade hörnstenar och en oomnämnd jordkällare.

Hallå i hålet?!

Jag klev aldrig över (gräns)ån efter vatten. Det är ju så hiskeligt långt utsocknes:) Men när maken ringde och frågade var jag var, svarade jag Nääästan där, vilket fick honom att fundera.

Styrkt av backstugefynden gav jag mig dagen efter i kast med fjärde revanchen på Vakthult. Men… Nu ger jag upp för tio, femton år. Där jag ser mer än tio meter fram är bräken på en och en halv meter… Får vara nöjd med jordkällarresterna på stället.

Vidare på återbesök i jakten på en källare som jag inte fann, men tog mig upp på åsen intill, 310 meter över havet och milsvid (blåsig) utsikt till eftermiddagsfikat.

Notera det knallröda trädet ovan och det lilla gula huset på prärien (och kyrktornet) nedan.

Somliga sätter bommar för sina vägar, andra sätter älgtorn…

Började småstänka uppe på toppen och lagom tills jag fann bilen drog det på rejält!

En onsdag med dags att bruka allvar! Och stackars höna som klämt ut det där mastodontägget!!!

Fick ta ett studiebesök i gårdens jordkällare och fann att årtalet (1845?!) stod kvar. Det sket fladdermusen fullständigt i, kan jag meddela!

Torsdag och avfärd även då. Utsocknes. På jobb. Passa tider. Ta order! Göta Petter, som jag mentalt såg framför mig att få luta mig tillbaka, lägga fötterna på bordet och njuta av att inte ha yttersta ansvaret.

Fick börja med att hämta djur. Och kan meddela att efter tre års djup vänskap med lite för mycket kännedom på många plan mot vad som egentligen är hälsosamt, efter många telefontimmar, endast två tidigare träffar på föreläsningar och så plötsligt sitta i samma traktorhytt och prata ensamma. Nästan så jag övervägde att dra på lurarna och ringa till grannen två decimeter till höger bara för att få någon “normalitet” på det hela…! Lite som “en första trevande dejt”, som han sa om det. Ännu en sjuk känsla att veta så mycket om någon och knappt känna igen den om man så skulle stå efter varandra i kön på Ica…

Men men, det är viktigt att vidga vyerna. Corona är ju puts väck och därför kan man ju leva preciiiiis som innan och träffas fysiskt. Och jobba med vita kor. Dräktighetsundersökning stod på schemat. Vita kor skiljer sig inte så mycket från andra kor – vill de inte gå så skiter de helt enkelt i det! De är lika klåddiga som andra, så jag fick en gång bända loss märktången från en komule och stjäla tillbaka märkena från den provsmakande tjuren – dock hereford.

Finns visst både “stirriga” herefordar – fick kliva över tjurabuffe för att komma åt det jag behövde – och vackra solnedgångar över sjöar, även på andra sidan E4:an. Denna i övrigt svarta fläck på kartan.

Det vackra försvann dock i dimman. Körde uppför den branta backen med en tjock, vit filt över vindrutan, medveten om den ganska kraftiga vänstersvängen direkt ovanför, och insåg att jag var på väg av vägen. På vänster sida. Det är då man önskar att inga idioter är ute och går utan reflex. (Stor lycka när snöpinnarna kom upp idag, tro mig!)

Hem och skura stövlar igen. Vill inte ha med något och vill inte ha hem något.

Körde iväg kor till bete. Vildsvinen behöver inga släpp, de “sköter sig ändå”…

Kan konstatera att det igår var helt rätt dag för “familjeutflykt ner till sjön” för fredagsmiddagen. Det är bara minuter mellan bilderna, så det ändrar sig fort!

Om vi fyndat mycket? – Japp. Om jag hittat massor jag undrat varför i h-vete vi sparat? – Oh yes. Om det känns bra nu? – Nej, men imorgon när vi orkar göra klart.

En sväng i city med lunch och fotbollsavslutning för två barn och sen till hemmaskogen medan det var ljust.

Det sägs vara här byn låg före laga skifte. Tror mig hittat en stengrund och när riset är bortkört ska vi dit och snoka mer. Mer på hemmaplan än någonsin, knappa 200 meter bort – plötsligt blev det nära till grannen.

Lupinerna kämpar på… Tusenskönor och nån maskros i trädgården och härom dagen kom lillasyster med två krokusar…

Första gången på nästan ett halvår som det flödar i båda fallen!

Man får väl hålla sig till “vägat” land ett tag framöver. Suck…



Fullt ös och …. Ja, nästan medvetslös

Uncategorised Posted on Thu, September 30, 2021 22:02:46

Jag kan ha sagt det innan, och jag kan säga det igen – det är mycket stängsel nu! Och när det inte är stängsel är det tvätt.

Märk väl – JAG blir inte renare!

Lillasyster önskade utflykt “på andra sidan skogen” här hemma, så dit begav vi oss en måndagskväll och grillade vår middag.

Titta så fint de radade upp sig! Synd att jag inte var där för deras skull bara…

På promenad från byn ner till skogsängarna. Jag börjar kunna det där med att promenera med djur! (Och de också!)

Navaran åkte på utflykt som tungdragare från Göteborg, dessförinnan fick den en välbehövlig sanering både ute och inne. Märkligt dock att det växte blommor i en så ren bil… Jag brukar mest hitta gräs.

Djuren skulle ner från byn för att vara ur vägen för rallyt som gick i trakterna. Tur var väl det – för en kviga tog sig en liten utflykt. Och åter igen. Jag är SÅ tacksam för alla som håller koll, fixar och slår larm… Men i lördags hade jag mått bättre av att inget veta! Det var låååånga timmar från fyra när jag fick larmet tills sjutiden när de öppnade vägen igen och jag kunde ta mig dit. Skulle det stanna med denna enda kviga? Skulle hon dra resten med sig ut? Var skulle de ta vägen? Rätt nerför backen och in i SM-rallyt? Lägg där till att jag skulle ha en lugn hemmakväll helt med mig själv – skulle egentligen träffat Hans men sjukdom ställde till det. Maken på firande av en vän och barnen hade han krängt till faster. Synd att jag snuvades på ett par lugna timmar där av 106:an, men sen infann lugnet sig. Tillräckligt lugnt för att jag skulle sätta på lite musik i bakgrunden. Vet inte när det hände senast, och hade ingen aning om att jag saknat det så mycket!

Alltid annars är det sånt liv runtomkring att när det väl blir tyst vill jag ha det Tyst!

Något var på gång…

Morgonen efter var det djurflyttar och fix och så iväg till svägerskan efter barnen, lunch och firande av storkusinen. På vägen fick jag mig en funderare. Minneslucka? Jag minns att jag stolpade en hage på fredagen, mest eftersom jag hade materialet i skopan och behövde lasta ur det hemma senare, men jag hade inte tiden att dra tråden och göra klart. Eller hade jag gjort det?! Det hängde nämligen tråd i mina stolpar…

Kom sedermera fram till att det var hustomten i byn som spökat – rivit sitt och inte tyckt mina stolpar skulle stå overksamma utan hängt dit sin tråd! Tänk, så tacksamt! Och tänk vilken lycka! (Även om jag får komplettera undertråden med tio meter;))

Nässlorna ryker med! Men de är snabba upp igen!

Yeehaa! Kosläpp!

Höst innebär också skördetid, så hög tid att få upp potatisen. Tyvärr hade sniglarna älskat dessa knölar och tuggat i sig hälften. Tänk om alla snigelägg istället varit matpotatis… Nåväl, några tusental ägg är brända och så många färre sniglar nästa år!

Det blev lite i alla fall! Och nedan var det dags att leverera en tupp till ett gäng nya hönor.

“Det surrar på mitt rum” sa lillasyster en kväll. Insåg att hon hade invasion utan fönster (de brukar sitta mellan på just det rummet!?!) och tog fram dammsugaren bara. När jag räknat till lite över femtio flugor i sugen lyfte jag på gardinen – och slutade räkna…

I väntan på att jag ska bli klar med tandborsten…

…och Kissen visar rätt tydligt vad han anser om att jag ska gå upp…

Invigning, för min del åtminstone, i den nya Blodbussen efter pandemirestriktioner.

Vildvinet är fantastiskt vackert nu!

Det regnade en del igår, fast det inte skulle göra det enligt prognos. Kände inte för att ta mina “tvätt-regnkläder” då de är rejält skitiga så krängde på mig en uppsättning som hängde i tvättstugan. Jackan slängde jag in i bilen så länge och när jag behövde den insåg jag varför det var så rent… Hade jag nya regnkläder på lager?! Jodå, det måste man ha. Men att jag hade en uppsättning även Där?!

Kalvarna led inte av stress, så det är ett gott betyg!

Efter djurhämtning på fyra olika ställen och närmre tio mil på blöta grusvägar var bilen inte så ren längre…

Tittade åt norr… Tittade åt söder…

Slängde dit de sista tjugo bitarna på frukostrasten. Sen var det dags att fortsätta hämta djur. Ytterligare 29 är hemma, från två ställen.

Klarade oss utan vidare mängder regn, det kom strax efter vi var hemma!

Nu är det dags för bingen. Däckar mellan tio och halv elva, sover som en död tills klockan ringer sex, och ibland lite för länge efter det… Och går likväl som en zombie dagtid. Skönt att det snart är höst och mörkt!

God natt



Dåtid, nutid och massor däremellan

Uncategorised Posted on Sun, September 19, 2021 22:52:02

Lite “chockartad” syn att vakna till. Man undrar ju lite vad som pågått däruppe med den tvärgiren…

Fantastiskt ljus en kväll! Var ju bara tvungen att leka lite. Behövs inga filter (vilket jag ändå aldrig använder då jag sätter större värde i att ta en bra bild!) Bilder fick jag. Med hjälp av min liggande lagårdsstövel och tio sekunders självutlösning!

På morgonen morrade jag på de som kört runt och parkerat på åkern. På kvällen stod istället en helikopter… Tydligen hade vi även en stor bulklastbil med släp inbackad bakom lagården också… Snacka om att ha koll. Eller nåt…

…Men för all del. Bli vegetarianer och/eller skippa kött för klimatets skull…

En söndag började i lingonskogen, för att avslutas vid ett vindskydd med grillning på kvällen.

Instruerar i att skjuta pilbåge

Dags att åka hem! Något Selma uppskattade.

Är man för “sjuk” för skolan får man stängsla! Det är sen gammalt.

Jag var bokad en enda dag i september. Den dagen jag skulle möta upp barndomsvännen på Gekås. Givetvis var det precis den dagen det skulle komma halm också. Med tolv timmars varsel typ. Tur jag har mina älskade gubbar som fixar!

Så var vi igång med våra fönster också. Passade ju perfekt att sommaren gjorde comeback (det har den dock glömt nu!) Den store målarmästaren var tvärbestämd med att man ska ge kittet ett dygn att torka, så kan man måla sen när det fått den första ytan. Jag gav kittet två dygn och målade sedan… Han kanske kan lämna “sina” fönster rakryggad på det viset, men jag skäms som en hund (tre strykningar nedan). Två rutor kommer jag få göra om, resten ska få ta sin tid!

En kväll på bryggan i solnedgången med den yngsta!

Fredagskvällen var lika fantastisk den, så vi tog vår veckoutflykt ner till sjön, utrustade med Murrikkan.

Förra helgen fortsatte vi på utflyktstemat och gjorde slag i saken att åka iväg till Västergötland och Åsle Tå. Det har vi pratat om sen i våras, och för ovanlighetens skull hade detta öppet även i september månad. Åk dit om ni inte har nåt annat att göra. Bara ett tips!

Gillade verkligen stavningen på denna! Direkt ploppade en väldigt god vän upp i skallen, och hann knappt publicera bilden på Instagram innan jag fick kommentaren “Den där stavningen passar mig!” – från personen i fråga.

Skridskor!

Ännu ett ställe med oersättliga brädor!

Ostform. Utsirat ska det vara!

Och så tjafsas det idag om djurhållningen idag… 😮

Från koja till slott… Han växte upp i den lilla backstugan och byggde sig ett hus intill. Stugorna är inte stora, som synes nedan.

Kan säga att denna lördag på schlätta tog jag fler bilder än jag gör på en regelrätt vecka till vardags Vilket inte vill säga lite! (Hade en bra bit över femhundra att gå igenom nu – totalt sen senaste blogg).

Söndagen efter tog jag mig en runda i skogen, till “den egna historian”. Nog för att jag inte går så fort när jag är i skogen, det ska inte stressas där ute! Men att jag skulle ha en snigel på lift säger kanske en del om takten…! Hittade ett par ställen jag inte visste att jag letade efter. Var på väg att ge upp i den täta planteringen, när det plötsligt ljusnade och jag skymtade först ett stenröse och efter några rundor skymtades även torpskylten genom granarna.

Många torp i socknen har det blivit sen förra våren!

Var lite frusen en morgon, och tänk så tacksam jag var att jag lindade den där sjalen om halsen inför stängselrundan!

Veckan som gått nu då? Tja, som alltid denna tiden på året så är det stängsel, stängsel och lite mer stängsel. Det är inte mer spännande än så. Typiskt att jag låg och trillade omkull från traktorn när skörden avslutades – Det där knät jag skrotade i oktober förra året fick sig ett bra vred igen, så det är inte helt skönt, men väldigt mycket bättre nu än för elva månader sen!

Stolt son kom hem efter sin match!

Denna helgen har tillbringats på bortaplan. Dop tre timmar bort igår gav en tidig färd från hemmet, fika på Åryds bruk – också väldigt värt att svänga av från stora vägen för att fika lugnt! – och vidare ut mot kusten. Flickebarnet döptes efter sin gammelfarmor och verkade inte ha några invändningar.

Alla dessa “rosetter” som höll ihop bygget!

Ingen “Blinka lilla stjärna” här inte!

Hyrde oss ett hus några mil från kyrkan för att slippa sitta i bilen precis hela dagen – och har man gjort sig omaket att ta sig hemifrån kan man lika gärna göra det ordentligt.

Skulle kunnat vara ett fantastiskt mysigt ställe, men redan när vi klev upp på altanen slog lukten emot oss. Mögel… Mest utanför men visst fanns det inne också. Ingen mådde väl superbra och ingen sov nog så värst bra heller, men vi tog oss igenom det. En promenad på kvällen efter allt stillasittande, sen tystnad framför kakelugnen. Hemresan idag gick i Utvandrarnas tecken och väl hemma lär tvättmaskinen gå varm…

Varför sä man ut å fära när man har det så bra hemma? Vill man ha variation räcker det väl med att byta vinkel vid sjön?! Kissen ser ut att tänka det samma!

Ha en bra kommande vecka. Jag tror jag ska stängsla!



Tredje gången gillt, och lite ont i hjärtat

Uncategorised Posted on Tue, August 31, 2021 21:30:13

En grön filur som tog sikte på vår kallnande soppgryta! Tror det var samme filur vi slängde ut från sovrummet ett par timmar senare…

I fredags tog vi en lång dag och samlade ihop djur. Skiljde av första omgången kalvar. Det gick otroligt smidigt, så smidigt att man borde bli misstänksam. Det var jag på kvällen, när jag påpekade för maken att det var ganska tyst där ute…

Förra året stängde vi in kalvarna i ligghallen och korna utanför. I år tänkte vi (jag) prova att stänga in kalvarna i halva hallen, och ha korna med tillgång till den andra halvan. Då kunde alla djur stå under tak, inom väggar, i hålan åt skogen och vråla.

När vi kom ut på lördag morgon var dock hälften av kalvarna ute. En miss i bindningen av en grind hade låtit den slå runt halvvägs och en del kalvar krupit under.

Make och son med, hela gruppen sprang snällt in i ligghallen och vi gjorde om proceduren med delning. Gick lika bra.

När jag hittade kättingfästena på en grind knäckta, grinden fint öppnad och ALLA kalvar ute med korna i måndags morse, så var de inte riktigt lika samarbetsvilliga med att gå in i hallen…

Vi vann i alla fall. Jag och drängen hade tidigare på dagen släppt ut ett gäng för små slaktkvigor, så denna gång rök kalvarna från ligghallen, via djurkärran och in i lagårdens boxar. Tredje gången gillt och än har ingen brutit sig ut. Får se det som en skonsam variant på avvänjning, då mjölkningsintervallerna drogs ut före upphörande.

Efter ett abrupt uppvaknande i söndags med djur på vift efter att ett träd rasat i hagen och skrämt djuren till flykt, tog jag mig en titt på nya projekt; Vi börjar ju bli “klara” med vårt, så dags att vidga vyerna och drömma sig bort.

Knappast, men väldigt vackert att se! Ett hus obebott sedan nästan 75 år. Lite för mycket att göra, lite för mycket tid och pengar krävs, för nära grannen och alldeles för långt hem, så det sprack rätt omgående. Men drömma kan man ju. Och drömhus kunde det absolut bli. Precis min typ av drömhus. Ojoj, vilken potential!

Hitta såna plankor att ersätta med

Återanvänt timmer i uthuset?!

Viktigt med det välvda taket i en källare, även under huset.

Kolla golven bara!!!

Yxhuggen i timret då!?

Antingen hade de stora råttor eller små hundar…

Som sagt, alldeles för nära grannarna!!!

Hemma lagom till lunch igen sen gick jag åter ut för att drömma mig bort. Sonen velade ett tag men när det gällde drog han på sig kläderna också och följde med.

Gammal stensatt väg

En tydlig stenfot och nedan resterna av skorstenen

Ett sånt där unikt ställe där man kan hitta rester av både hus, lagård, källare, brunn och vägen dit. (Källardörren mitt i bild längst upp.)

Då vi tydligen varit vid två av torpen flera gånger tidigare utan vara medvetna om att de låg i “vår” socken, kom vi också på en vandringsled som gjorde att sonen önskade ett specifikt fika-mål, även om det gav oss ytterligare ett par kilometer till rundan som slutade på cirka milen. På mitten fick vi även sällskap av en hund, Cissi, som var både vilse och förvirrad. Hon var överlycklig för vårt sällskap och vägrade lämna oss tills vi tagit med henne tillbaka och var precis utom synhåll för de enträgna lockropen och visslingarna efter henne.

Under en rotvälta!

Då det var upptaget i vindskyddet, klättrade vi upp på stenhällen ovanför resterna av torpstugan – utsocknes – och tog vår fika innan vi inspekterade jordkällaren som gått i rejält förfall bara det senaste året.

Notera nyckeln i låset

En hel åker med återväxt. Var hamnar djuren? – I slyet i kanten!

Fick den äran att studera ett solgult hus, i solsken, med vackra röda fönster!! Shit vilket lyft. Lite stolt är en allt!

De säger att det regnat, men det märks inte på vattenståndet…

Drängen har slagit ner det sista grönfodret och startat med gräset. Det kommer bli en väldigt arbetsintensiv vecka (och intensivt efter jobb också. Kan det inte komma en pandemi eller nåt och stänga igen allt “onödigt” igen???) Jag passade på att försöka tanka lite energi i väntan på slaktbilen, och när jag inte vågade vara hemifrån längre gick jag och klöv upp det sista på vedbacken – med sällskap visade det sig.

När jag slutligen fått det där samtalet om ankomsttid, gick jag till lagården, städade av lite och gick i min egen värld. Blev inte bättre än att jag hoppade högt när chauffören var på väg att lägga handen på min axel… “Du glömde säga att jag skulle tuta när jag backade in!”

Så var de borta. Mina stora, fina killar Party och Sven. Usch vad det värker i hjärtat. Party ville inte gå så det blev att hämta foderspannen och locka med honom. De övriga hann knappt ur boxarna innan bilen var stängd så det kunde inte gått smidigare.

Själv höll jag ihop tills bilen rullade iväg. Mina fina, snälla, alldeles för stora och alldeles för gamla små killar.

Party har jag haft i sju år, och Sven i sex. De skulle aldrig stannat så länge om det varit “fel” på dem. Party har dessutom fått respit i två år nu, och hade bara tre kor att gå med i sommar på grund av släktskap. Okej, ett par djupa andetag och så inväntar vi spänt deras vikter. Jag tror inte mina små killar var så små, egentligen.

Kvar har jag i alla fall den lille killen Kissen. En som såg honom igår konstaterade att han var en bjässe till katt, och ett par stycken har frågat hur jag kan andas med dem på magen. Svar? Jag vet väl inget annat…:)

Lillasyster kom springandes idag. Hon hade “springit hela vägen hem!” Jojo, från bilen va? Men det var lite väl överdrivet flåsande för den lilla biten. Visade sig att hon krävt att bli avsläppt vid stengärdesgården flera hundra meter från gården och sprungit – framför bilen – därifrån. Varm var hon också, så det krävdes ett dopp i sjön. Stolla unge!



Härmed förklarar jag huset färdigmålat. (Nästan!)

Uncategorised Posted on Wed, August 25, 2021 21:23:32

Jo, jag tänker nog färdigförklara husmålningen nu! Det som återstår är tre fönsterkar jag inte kunnat göra för vinden som piskade på ett par skurar på norrsidan. Sen återstår ju fönsterna. Och jag har en tanke på att skrota penslarna ordentligt nu genom att gå över “ännaträet” på panelen en gång till.

Men ändå. Behöver jag bekänna att det känns jäkligt bra?!

Jag började tvätta huset i mitten av maj, det var skitigt och flagnat. Maken har skrapat det hela och jag har målat det två gånger runt om. Förutom de två knutabrädor som maken strök ena delen av. Eller kanske var det tre…

Rätt go känsla igår när jag påbörjade det sista undertaket! Och vindskivan till altanen är redo att bytas.

Gjorde väldigt mycket bara dörren blev vit igen!

I måndags skulle vi veva igång slåtterkrossen igen, men då Fiaten surat ihop totalt och vägrade låta sig väckas, knyckte jag helt sonika krossen från den till förmån för en annan traktor. Dryga hälften av grönfodret rök omkull. Grönt foder är vad det var, för det var då ingen spannmål i det. Torka, ogräs och flitiga vildsvin… Men det är undan där ute nu i alla fall.
Drängen fick order om att komma ut med pressen. Vi bestämde en tid och när jag strängade ihop de sista femton meterna såg jag pressen komma rullandes på stora vägen. Det var vältimat på riktigt. Strängaren fick han köra hem och ställa av och istället komma tillbaka med balvagnen.

Igår morse passade vi även på att väga kvigorna som rök in i ren rymmar-ilska förra veckan, men det var tur att de kom på vågen. I både lynne och tillväxt har jag gjort rätt i att låta dessa gå obetäckta till slakt. De flesta saknar mer än många kilo för att klara spannet på prislistan så av de tolv vi tog in kommer sju att släppas ut igen. Men inte 114. Hon ryker iväg trots sin lilla storlek. Och ska jag gnälla på dessa kvigors lynne vid vägningshantering?! Då blir jag snart orolig för mig… Har sällan varit med om en så stillsam och fridfull, effektiv vägning…! Synd de inte var stora nog. Och tack, slaktbilsåkeriet, som bara skrattade åt min – igen – ändrade beställning. (Tjurarna vägde vi inte, dels klarar de viktspannet så det slår över på andra hållet, dels skulle ingen av dem gå att tröka in i buren.)

Idag blev det den sista strykningen för min del, typ, och sedan ett stängsel. Sällan har jag haft så ointresserade djur inför en återväxt…

Kan vi fått cirka 60 mm regn i augusti? Det första på hela sommaren, men ändå… Några ynka centimeter ner i jorden dammar det!!!!

Nu blir det kvällsfika med nybakad kaka.

Ha det gott!



Mer måleri, o mer djur på rymmen

Uncategorised Posted on Sun, August 22, 2021 22:34:14

Precis som jag trodde/”var rädd för” så föll sidorna på fronterna på stora huset på min lott. Ivrigt påhejad av målaren! De tre första gick ju an, sen vid den fjärde var ett altantak i vägen och 30-40 cm höjdskillnad gjorde rätt mycket där uppe kan jag säga. Blev ett rejält träningspass för mage och många rygglyft. Till på köpet höll jag på att få en svala i munnen som i panik flydde sitt bo under den ena vinkelplåten. Det var även denna dag jag gick från “jäntan” till “apa” till “ängel” och avslutningsvis förärades “Lilla Gesällbrevet” av målaren. Gör om den där bedriften, om ni kan!

Inte jätteskönt att ligga på en stege, varken med rygg eller mage neråt. Var många ömma punkter på kvällen, med väldigt regelbundna intervall…! Inte heller var det någon lyx med ett lager färg.

Tjoho! Ännu en gavel klar!

Med lite taskigt väder en eftermiddag tog jag itu med att sanera hönshus. Milde tid, det var verkligen på tiden! Passade även på att utmana rädslan för lite mindre mördarmaskiner och slaktade vår ruttna vindskiva. Den del som inte var dålig dög perfekt, tillsammans med lite tilltänkta tändvedsbitar, till den där trappan/stegen vi skulle göra till hönshuset förra vintern… Med nystädat hönshus passade jag även på att ringmärka årets hönekycklingar och släppa in till de gamla nu lagom tills de börjat komma igång att värpa. Bättre sent än aldrig, som bekant.

En följande fuktig förmiddag och en sista dag med lift var ett ypperligt tillfälle att tvätta av altantaket.

Vilken daggmask!

Svårt att veta vem som var lyckligast – hönorna som fick gräs av barnen, eller barnen som matade hönorna med gräs. Jag blev i alla fall väldigt lycklig av inte bara en, utan TVÅ, äkta butterkakor!!

“Blir hon inte trött?!” – Trött? När man kan springa?

Vi fick finbesök förra veckan. Av bästa barndomsvännen med sina barn, tätt följt av sina föräldrar. Det tråkiga i att växa upp och flytta hemifrån är den minskade kontakten med vänners föräldrar som man också vuxit upp med. Extra kul då att de kom och hälsade på mitt i vår röriga vardag.

En tur till skogen med fika där vi även hittade blåbär som fick bli paj till efterrätt. Våra skånska gäster häpnade lite över “hur mycket lingon” där var… Lingon som jag helt ärligt inte ägnade en tanke då de var så få… Vi har olika referenser! Nedan däremot, DÄR var lingon!

När lugnet lagt sig på fredagskvällen tog jag fram det efterlängtade pusslet. Kissen tog tillfället i akt då matte satt ner, och myste i knät.

Jag känner att det varit alldeles för intensivt ett tag. Helt insnöat på att komma så långt med målningen som möjligt innan det blir för fuktigt. Det börjar vara nära nu, men ack så långt precis utom räckhåll. Jag tog, trots fint målarväder, därför en rekreationstur med mig själv som sällskap. Något jag funderar på är om det finns mest stengärdesgårdar i skogarna, eller stenar där någon huggit block. Jag har hittat mååånga spräckta stenar på mina turer.

Denne torpare gjorde (enligt min tolkning) en stengärdesgård på varje långsida om sin tilldelade torpplan. De tog aldrig slut! Stegade upp dem till ca 95 meter vardera!

Ännu en av otaliga tippar från en annan tid i skogen. Ännu en tacksamhetens tanke till de fina återvinningscentralerna/soptipparna vi har idag. Ännu en oro kring vad som händer om de gör slag i sina planer på att avgiftsbelägga och/eller begränsa antalet besök man får göra där…

Denna jordkällare har visst fått sänkt ingångshöjd… Och brunnen har sinat.

Ny vecka, nya möjligheter. Och mitt hår har blivit långt… För långt för att få upp i den sedvanliga knuten.

Jag vet inte om det bara är lokalt här, men mina klåddiga djur har en enastående förmåga att linda min hästsvans runt tungan och rycka till om jag skulle råka stanna upp ett par tre sekunder för nära en mule… Därav knut! Nu börjar det dessutom i rasande fart närma sig installning och djur i närheten, så jag ringde frisören och blev erbjuden en tid om fyra veckor. Nja… Ringde en annan och fick tid på knappa 40 minuter. Ähum…Check!

Så var det gjort för kommande år eller så… Tur jag klippte av det som jag gjorde för 1,5 år sedan…

Jag fick ett infall och styrde stegen åt smyckesbutiken. Vi har pratat ett tag om att öka på våra bestick med en paket á 4×6 då de går åt fort i lådan. OM de nu finns att få tag i alltså. Tänkte mest kolla om de mot förmodan hängde på skylttavlan, tolv år senare, men icke.

Skulle kunna hitta våra älskade bestick bland tusen andra, iförd ögonbindel, men att BESKRIVA dem… Aja, lite detektivarbete ute på lagret genererade till ett gäng skedar, några knivar och gafflar i samma utförande som våra, om än något blankare. Bestick som inte längre finns, men som fanns undangömt i lösvikt. Ingen är gladare än jag! Dessutom hann jag hem igen, även efter veckohandling, innan degen rymde ur sin bunke!

Och jag får upp håret i knut igen!

Tänk så mycket plats vi borde fått nu med denna utrensning!?? (Var då?!!) De gula kassarna påminner dock också om det där årliga besöket som hägrar och ska bockas av från listan…

Nytt pussel att sortera upp. Ny katt.

Något annat som hägrat i snart tre veckor har varit att ta bort avelstjurarna från korna. Är skönt om man har en slutdatum på vårens kalvningar. Hade önskat att få säsongen klar till första veckan i maj, men då måste ju herrarna undan i tid också. Något som jag misslyckades med även i år. Bättre lycka nästa år!

Innan detta gjordes har jag lagt åtskilliga timmar på det där hjorthägnet. Många stolpar att sätta isolatorer i, många meter ståltråd att dra! Men det är ju inte tätt längre, så något behövdes göras! Ström har jag där också nu, tillräckligt för att strömprovaren inte orkar mäta utan skickar stötarna rätt igenom sig istället…

Först ut blev Pontare.

Som vanligt tog flickorna täten och Ponnsse blev efter. När han kom ikapp fick han stiga ombord i bakre facket.

Dessa herrar släpptes lugnt och städat av i hägnet innan vi rullade iväg efter Krokus och sedan Melker. Melker som klev upp på kärran innan jag hunnit dra ut tråden jag tänkt fösa honom med!

Sist ut denna dag blev Party. Stora, fina, snälla Party som nu gjort sitt. Kroppen börjar bli stor och otymplig och tänderna dåliga. Han fick Destination Lagård i väntan på den sista resan.

Lite avrundning av dagen i ve’boa.

Dagen efter stod Hämta Sven högst upp på listan. Jag “skulle bara” först. Och hittade ännu en gång kviga 114 ute på åkern. Nu med HELA ligan med sig. Dessa damer har alltså bestämt sig för att stängsel inte är något för dem. Och djur som rymmer på jäkelskap har jag inget till övers för. Inte heller hade jag tillräckligt med muta i bilen, så fick snällt köra hem och fylla på spannen samt meddela drängen arbetsuppgift.

Väl tillbaka lyckades jag lura med kvigorna från den goda återväxten in i en fålla i sin gamla hage och ringde drängen för att meddela att han var välkommen att visa sig med kärran. (En av damerna i denna grupp drar all världens väg när hon ser kärran, så jag ville helst ha dem hyfsat under kontroll innan han kom.) Drängens svar “Eeeeh, jag är hemma än, för jag har problem här! Jag mötte hela hemmagruppen med kor och kalvar på vägen när jag kom ut, men tror jag har dem under kontroll. Kommer du hemåt?!”

Tillbaka hemåt med mig. Tillbaka med djuren i en ordinarie hage. Tillbaka till kvigorna med kärran och förhoppning att de inte rymt igen. Och så hem med de där kvigorna i två lass och in i lagården jämte Party i väntan på lastbil. Lunch och SEN iväg efter Sven.

Verkar regnat en del… Och runnit en del…

En del satsar på rejäla isolatorer!

Sven visade sig vara livrädd för Party där på andra sidan grinden, så för att försöka minimera flykt-olyckor fick vi möblera om ännu en gång i lagården så det kom en grupp kvigor mellan tjurarna. Detta gav önskvärt resultat med frid i stugan.

Jag rymde från målningen ännu en gång. Besök och uppstart av dagis, fritids och skola har plockat hem lite baciller så energin har inte varit på topp. Då får man tanka lite. Gick bet på torpet när jag gjorde min “Kröksele-vandring”, men då jag kom över lite information från en torpinventerare i grannsocken gjorde jag ett nytt försök. Och insåg att jag varit max 40 meter från stället under mitt egna letande. Ljus, vinkel och dagsform spelar roll.

Smidigt med både svamp och ägg om man skulle råka bli hungrig!?

Underbart med tre barn i sandlådan! Det var kanalbygge som gällde.

Det syns var jag målat. Yttersta brädan är rutten, och syrénträdet är undan. Med andra ord kanske både jag och sonen kan sitta ute nästa vår utan att slamma igen totalt i nosen.

Härmed är jag även officiellt invald i styrelsen för Hembygdsföreningen. Maken valdes in i grannsocknens dito tidigare i år, så nu blir det till att välja sida;)

God natt



Så har det gått en månad igen!

Uncategorised Posted on Sat, August 07, 2021 23:55:06

Jaha, tänk vad tiden går. Och tänk så mycket tröskeln växer för varje dag det inte uppdateras här… Många bilder att gå igenom, många tankar.

I stora drag har vi haft lite semester borta och mycket jobb hemma. Slut!

Vi stängslade båda och flyttade isär djuren för att tjurarna inte skulle gå sida vid sida. Ändå var det precis där jag hittade herrarna sen den ena fint badat sig ut från sin hage och rundat stängslet. Och det var inte min för en gångs skull!

Solnedgång, båt och storlom i samma bild!

“Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut” skrev jag i föregående inlägg. Det slutade med 190 kg sommarhonung!!

Tog fram rödfärgen en kväll till förrådet. Även det var tacksamt. (och ofärdigt…)

Vi hade många vackra kvällar i juli!

Hellre lårkatt än lårkaka!

Satt och dinglade med benen och insåg att någon mer gjorde liknande…

Vi fick besök en dag av en bloggföljare som tog en dagstur. Tanken var nog aldrig att det skulle bli så långdraget, men kanske var det det bästa som kunde hända. Det var liksom bara att titta runt (och vara tacksam att djuren skötte sig så hans tankar om mina lugna djur inte gick om intet – klart de var tvungna att nosa in främlingen, den där vanliga bonden bjuder ju inte på några överraskningar!) och sedan sätta sig ner och prata, fika och vara där och då. Vi skulle iväg dagen efter och om inte målning av huset varit kvar när vi kom hem – tja, då skulle vi nog ha betydligt större problem.

En tur till Skåne via en annan väg och några extra stopp:

Åsnens naturreservat

Bilkyrkogården i Ryd – vi kom 30 år för sent för att se “det häftiga” och nu borde det bara rensas bort skiten.

Fika i närheten – vid Siggamåla skvaltkvarn, där passform är viktigt!

Anlände på kvällen efter en lång dag i bilen och tog dagen efter en semesterdag inne i Lund

Snillen spekulerar

Ingen vidare ro i kroppen dock, och inget större sug på att kuska runt och hälsa på folk, så vi rullade hemåt igen. Abrupt tillbakakastade i vardagen då tjuren tagit sig ur hjorthägnet (som tydligen inte är idiotsäkert längre…). Han var dock inom hägn igen sedan jouren på jouren ryckt ut, stängslat in hela gruppen på liten yta så jag och maken på kvällen kunde köra iväg hela gänget tillbaka till byn de flydde i panik efter vattenvagnsraset.

Kissen var glad att vi var hemma igen!

Maken skrapar – jag målar. Fick även drop-in-besök en kväll. Lagom tills vi skulle ställa middagen på bordet. Dessa besök är ju de bästa – kravlöst och trevligt. Påtvingad paus – ofta välbehövlig sådan.

Lagom lass att släpa in för att bryta av målningen…

Satt uppe hos Mor och B i deras stuga ihop med systrarna (tror inte vi tre varit samlade på tre år…?!) men fick givetvis bryta upp lite hastigt sedan den överrepresenterade rymmargruppen ännu en gång tvättat fötterna. Skillnaden denna gång var att de var puts väck. Totalt puts väck. Inte ett spår, inte ett ljud, ingenting. Hur kan elva djur försvinna på det viset? När mörkret la sig gav vi upp, åkte hem och sov ett par timmar.

Svensjön kl 22 och 05.

Lagom skön känsla – elva djur på okänd ort i skogen, ett dygn senare en sedan länge bokad semester med vänner. Vi har alla olika ramar för vad som är okej att lämna och inte. Jag tror inte jag hade lämnat åt någon annan att ta rätt på den gruppen. En annan sak om de försvunnit när vi var borta. Men som tur var så återfann jag hela ligan ett par hundra meter från brottsplatsen strax före fem morgonen efter. Och de efterlämnade maaaassor av spår! Vi tog en promenad tillbaka till hagen, hägnade in dem på liten yta och ringde och väckte maken i beställning av djurkärra. Hem med skiten. Och vad de lyssnade när traktorn började genljuda skogen.

Det var för mig en stor lättnad. När vi ändå var igång passade vi på att fortsätta så till slut var fyra grupper djur flyttade, varav två lastades och kördes till annan ort – och vi var hemma igen före kl 7. Det blev en lång dag, men plötsligt låg vi väldigt bra i fas med dagen.

Iväg tidig måndag morgon. Mot Kolmården, deras Safaricamp och ett lejonmöte (lite otippat att djurskötaren skulle ställa sig vid stängslet och ropa “Kaaaaaaatterna, kaaaaatterna kom”! – men samtidigt, varför inte?!)

“Nu har jag sett två zebror!” kungjorde lillasyster. Dags att åka hem då?

“Kolla! Smöret är som ett juver!!” utropade fyraåringen vid frukosten.

Efter två dagar med alldeles för mycket folk, stim och larm (har fyllt min folk-kvot för tio år tror jag!) mötte vi ösregnet på motorvägspåfarten på väg söderut. Efter en natt i Linköping blev det besök på Vreta klosterkyrka, Bergs slussar, Cloetta, Motalaströms ravin och Gamla stan i Linköping.

Dagens quiz: Hur många kajor ryms på ett kyrkotak?

Ser riktigt grym ut bakifrån.

Jag är ingen snickare, men jag undrar om det verkligen blev rätt i det där brobygget…

Fantastiskt takmålning på Värdshuset!

När gammalt möter nytt.

Ännu en gång mötte vi regn, eller snarare skyfall, på motorvägen. Det klarnade upp tillräckligt för det utlovade doppet i Vättern.

Och ännu en gång blev vi abrupt tillbakakastade till livet tidig morgon dagen efter. Lika bra att släppa ut alla!

Med åskan mullrande tog jag tillfället i akt att måla undertak på altanen. “Vilken stil du har, mamma” utbrast sonen.

2 veckor och 50 mm regn senare:

I fickan på arbetsbyxorna. Alltid redo:P

Inte mycket färg som sitter kvar….

Smet iväg och plockade av de sista svarta vinbären på föräldragården. Kogänget var kanske inte helt övertygade om att inte bli flyttade.

Jag sökte mig till lantbruksskola en gång i tiden för att jag närde en dröm om att jobba med får. Min erfarenhet på den tiden sträckte sig till Mormor och Morfars får. Det vill säga, nåt flasklamm nån vecka, nångång i barndomen… Jag hade aldrig varit i närheten av en ko innan gymnasiet! Får har det inte blivit än, och inte lär det bli det heller med både lo och varg etablerat i området, men visst är det mysigt med lite lånefår som lägger huvudet i knät! De är lite behändigare än korna, så att säga.

Har god lust att göra som Selma på morgnarna:

Men icke! Övre veranda klar:

Ett gäng förrymda hönor. Otroligt glada hönor!

En mysig morgon. Enda tills jag blev varse att någon annan ansett sig ha bättre nytta av mitt elstängselaggregat och batteri… Som tur var hade inte djuren insett det…

Östra gaveln klar. Så när som på plåten på vindskivan och så fönsterna.

Bad! För första gången på ett par veckor nu!

Tog oss en tur på tidiga kvällen idag. Fika vid ett torp, med smedjans skorsten vaktande där på höjden, och en uttorkad brunn. Med oss hade vi en bekant vars farmor vad född på stället. Denne man är relativt jämngammal med maken, så plötsligt är inte historien så hiskeligt långt tillbaka i tiden!

Givetvis började det regna precis lagom tills vi lämnade bilen, och det väckte upp både det ena och andra flygfäet…

God natt för nu. Hoppas ni haft en bra sommar hittills?!



Next »