Blog Image

En ung bondes vardag

En kamp mot klockan

Uncategorised Posted on Mon, November 30, 2020 14:43:46

En kamp mot klockan… Det är nog en bra sammanfattning av veckan som gått.

Några träd som trodde på vår som inte mått så bra av minusgraderna… Det hoppas jag inte att mördarsnigelgömman gör heller!

För att backa bandet ytterligare så hämtades två tjurar hem från sin vinterförvaring för en sista färd. Behöver byta ibland, de får döttrar som ska betäckas och besättningen behöver förnyas. Malte, född 2017, en kille som jag i flera år väntat på att han ska “mogna”. Men efter flera utfall gentemot mig och en egen känsla av att ALDRIG gå i närheten av honom utan livvakter, så brände han sin sista bro i höstas. Olyckor händer snabbt och lätt ändå – man behöver inte be om dem!

Sen har vi Rudolf då. Käre, store, fine Rudolf. Född på gården och fick det bästa av både mor och far. Tyvärr den enda korsningstjuren och dessutom med hornanlag, så nu blev det dags för honom. Helt enorm, och from som ett lamm. Född 2016 och säkert tre gånger så stor som Malte. Även om det värker i bröstet och saknaden är stor, ser jag med spänning fram emot att få en vikt på honom när avräkningen kommer i veckan. Inga måttband skulle räcka runt, och vågburen var för smal!

En liten blunder när slaktbilen kom och dessa herrar var lastade tillsammans med några kor och kvigor. Tjurarna i samma box i bilen. Chauffören var häpen över detta – extremt sällsynt att det går med så stora tjurar. Och jag pladdrade på om att åkeriansvariga L flera gånger frågade OM jag var säker på att det skulle gå att ta dem tillsammans.

Chauffören log lite, och sa sen: “Jo, jag vet det, det är jag som är L!

Åh! Bingo!

Sen var det halv panik med gödseln då. Sista november är sista körningsdag om man inte ska plöja ner det. Och, IGEN!!, spricker vacuumpumpen på tunnan! Den är 1,5 år gammal! Inga övriga skador, varken tekniskt sett eller synliga. Och givetvis vill ingen ta på sig ansvaret.

Inte får man tag i nån ny pump från Tyskland, får den ombyggd och på plats för att hinna köra ut 500 kubik flytgödsel på en vecka!?! Så det var bara att nyttja en livlina för att stilla den paniken – “ring en vän”.

Han kom måndag morgon och dundrade på här som aldrig förr. Det gick som tåget, enda till halv tolv-tiden. Exploderat däck… (“Jag visste inte att det bodde så mycket människor i byn, men de kom ju ut från varenda hus. Det small nog rejält!”)

Så där stod han mitt på vägen i närheten av korsningen. Tjugo meter längre bak tror jag ingen kunnat passera. Tjugo meter längre fram hade han stått tvärs över storevägen.

Återstod då att tömma tolv kubik gödsel, för att kunna lyfta upp tunnan…

Inte är det där något ledset gäng, så det kom några gubbar och inspekterade, en stack långt norröver för att få tag i däck och fälg. Ett par drog iväg för att svetsa på sitt “brandrör” och fixa slang, och sen gav de sig på topplocket på min tunna – som inte varit rört på över tjugo år.

Precis som i många andra fall i branschen har jag fysiken mot mig, så det kändes ganska bra när två stora starka karlar fick hjälpas åt att dra loss bultarna med järnspett. Det var inte bara jag som var klen i detta fallet! Man ska ju gärna undvika att ramla ner också!

Locket av, fram till den andra och i med slang och så börja pumpa över. Backa ner bakom lagården och koppla “lastningsslangen” och låta det rinna tillbaka ner i brunnen på självtryck. Som en av ungarna sa “Kör ni inte det där på fel håll??!”

“Och jag tycker att vår tunna har stora däck…” sa maken.

Tidig onsdag drog han igång igen och gödseln kom ut. Brunnen är redo för vinterns fyll.

Och jag? Tja, jag tröttnade en gång för alla på den där jäkla vacuumtunnan. 8 kubik, 15 minuters lastning – om man har tur, måååånga pengar i reparation med två nya pumpar på 1,5 år, och dåliga däck som snart behöver bytas. Många och långa funderingar, några diskussioner och ett gyllene tillfälle så åkte jag iväg i torsdags och hämtade en 10-kubikstunna med lastningskran – man bör inte behöva stiga ur traktorn förrän kvällen. Och den där mellanskillnaden i priset räknas ganska snart hem med ett par kubik mer skit i varje resa. Sen krävs det lite arbete kring brunnen för att det ska funka, men det blir projekt till våren. Just nu räcker det med en dyr julklapp.

En fredag med varvad sol och isande dimma tillbringades med att riva årets sista stängsel. Undrar hur många stolpar jag har egentligen?! Och undrar hur många mil det faktiskt blir varje år… Men fint blir det, där det varit stängslat!

I lördags avslutades projekt “Korridor” – mellanrummet mellan gamla övervåningen och det nya rummet på utbygget. Jag har fått min bokhylla äntligen, och vi har fyndat en hel del som varit nerpackat i minst tre år. Kanske, kanske är det nu det finns chans att få ordning på torpet. Kanske…

Torpet ja… Det var tanken igår – fika i vindskyddet sen gena genom skogen och fika igen vid ett torp och så gå vägen runt byn för att hitta bilen. Genväg kallas senväg osv…

Farligt att åka utsocknes. Jäklar i min byrålåda vad vilse vi blev! Visst kom vi upp på toppen av berget, men sen?!! Gammal liggande skog, snår och sly, raviner och berghällar. Jisses. Några minuter gick fort och det är väl synd att säga att vi var rejält kaxiga när klockan närmade sig fyra, dimman och mörkret rullade in och vi var ute i precis ingenstans. “Nu kommer vi snart ut ett par kilometer från bilen!” peppade maken då vi endast och allena satsade på att hitta nån form av väg innan det blev kolmörkt. Just det. Han gick rakt norrut. Jag gick österut. Och vi kom visst ut tillsammans rakt söderut från toppen, ungefär trehundra meter från bilen! Jag har sällan blivit så glad över att hitta nerväxt taggtråd att ta oss över och ut på ett gärde!

Det blev fika i bilen istället för på torpet – det ligger nog kvar för en revansch – från ett annat håll. Tacksam att vi hela tiden hade kontakt med internet – det är inga garantier i tassamarkerna annars. Det var ett äventyr! Heja barnen!

Snobben skulle vara överdomare i Grodspelet.

Flaggstången gick i vält för en ny lina.

Adventsputs med kommentar: MEN MAMMA! Man får inte sitta på bänken!

“….Jag kan sitta på bänken med dig!”

Lite lagom uttråkad en dag så blev det rimstuga. Mössens Julafton kallas originalet. Det var så Den Store Dirigenten i byn blev inspirerad och bidrog med vers 2.

Erkänner. Ska sluta kalla mig rakhårig…

När man sätter sig i soffan ska alla vara med!

Kattens Dag igår, blev jag upplyst om. Kanske syskonen visste om detta, då de för ovanlighetens skull var tillräckligt sams för att ligga samtidigt på mitt bröst när jag vaknade.

Ha en go vecka!



Lite himpa-vimpa med ordningen, trots en Gamlazon.

Uncategorised Posted on Sun, November 15, 2020 21:45:03

Har en markägare jag arrenderar av som städar upp en del. Jag funderade länge på vad det var för uttryck hon använder, och när jag träffade henne nyligen så var frågan om jag har nytta av fårstängslet på ett ställe, för det ser så “himpa-vimpa” ut där det håller på att ramla ihop.

Himpa-vimpa, vilket underbart uttryck va?!

Kolla!! SOL!!

Denna helgen har varit ännu en helg med väldigt himpa-vimpa med ordningen! Vi hade planerat in utflykt med sällskap, men sällskap uteblev, så då blev det istället ett ryck på den andra gården.

Maken rev bort en del panel i våras på lillstugan då syllen i timret innanför ruttnat upp, men sen har ju resten bara rusat på, med gavelbyte och sedan målning av stora huset, så den stackars baksidan blev lämnad åt sitt öde.

Mildväder tillåter äkta rödfärg, så det blev en strykning på den nya panelen innan den sattes upp och jag började med en andrastrykning på framsidan. Hade tänkt halva framsidan som mål, men lite sent iväg, lite eldvakt, matlagning och ätning, underhåll och medling mellan barn och en dimma som drar in med fukt så blir det inte så effektivt som det ser ut på papperskalkylen.

Det som är gjort är gjort, och varje litet steg på rätt håll är ett steg i rätt riktning.

Fikagäster med fika tog den sista stunden från arbetet, och det var rätt skönt det också! Eller väldigt skönt och uppskattat, snarare. När de lämnat var det bara att rulla hemåt själv, och lämna “dimman i dalen”.

Även idag har maken varit på andra gården. Fått stugan röd och panelad. Jag städade hönshuset till lika skeptiska hönor som vanligt, och barnen grejade med nåt.

Eftermiddagen spenderades med pappa och flickor åter på andra gården, och jag och sonen på torpjakt på andra sidan sjön. Hittade en gammal potta som mest spännande tingest, men det blev en fin stund på sjökanten på varsin mossig sten i skymningen med fika. Det skulle jag inte byta mot en parkbänk i någon stad nånstans i världen! Aldrig!

Myrstack modell större!

Mitt på mitten lyser den vita balhögen där hemma

(Fick en länk med en sång om en stadsmus och en lantismus som satte sig på skallen med första drillen… Men det ligger mycket i den! Man kan vara goda vänner ändå, trots olikheterna.)

Något som inte längre sätter sig på skallen är En Gammal Amazon. Detta är en låt jag har på en gammal MP3-skiva (ihop med mycket annat jag inte är lika stolt över!) och den enda spelaren som tillåter detta format är den i Toyotan. Med andra ord går det aldrig att åka en meter i “mammas bil” utan att spår 86 ska igång. Även till dagis – “Mamma, jag vill lyssna på Gamlazonen!” Behöver jag säga att jag kan den texten nu? Men jag antar att det finns värre.

Har en tand som bråkat med mig sen den kom upp i sexårsåldern. Kände för nån månad sedan att det lossnat en liten flisa, och vid en koll såg jag att en hel fjärdedel av lagningen krackelerat. Idag kom hela den ut. Dags att boka en tandläkartid nu alltså. Innan kinden skärs sönder, eller jag ilar i bitar.

Ha en go vecka!



Ett storprojekt avklarat.

Uncategorised Posted on Fri, November 13, 2020 22:41:27

Tyckte det började kännas väl mycket i farstun, så bestämde mig för att inventera och ta bort det som inte används… (ovan…)

Visst är det onödigt att frysa luft, men jag fattar inte hur det alltid kan vara så fullt??!! Vi har ju bara denna lilla boxen! Och ett helt skåp! Och en stor box. Och ett helt skåp till… Det där förslaget med fryscontainer börjar locka alltså. Bring it on! Jag kan fylla den också! Problemet jag upplever är väl att om man tar upp nåt stort, så blir det ett storkok. Plötsligt kan ett par kilo kött bli en jäkla massa matlådor som ska frysas istället…

Efter en fin helg med skogstur, “forsränning” i bäck med pinne, torp, trattkantareller och givetvis fika, blev det ny vecka igen!

Lärken är häftig nu!

Efter att ha sett vildsvinens framfart på många håll kan jag inte låta bli att undra hur länge till man får njuta av en mjuk, grön mossa på botten…

Före detta ångsåg på höga stenplintar på sjökanten

Resterna av dammvall

Ser ni trollet där längst ner på stammen?

Hittar han dessa halvhemska trattkantareller på Fars Dag, får han plocka dem själv, som vanligt, men med mindre gnäll från övriga familjen

Längst bort i socknen vid ett “levande” torp, några meter in i skogen, ett kliv över bäcken och vips i en annan socken, och en annan kommun – och en kik på den gamla flottningsrännan, och kvarngrunden.

Då jag för några veckor sedan började få ordning på knäet, och ramlade i ett slukhål här ute på gärdet lite lagom oväntat, så har jag haft en gruvlig värk i nacke, huvud och bäcken – i synnerhet. MEN, det ska ju passa – både jobbmässigt och tidsmässigt – att göra något åt det. Jag bokade en massagetid ena veckan, men då fick vi rekommendationer efter sjukhusbesöket att hålla oss för oss själva (men sköta jobb och skola, giiivetviiis), och sedan tillbringade vi en vecka förkylda och i väntan på Covid-svar. Bara att avboka då. (Svaren var negativa, även om jag tycker det är positivt… Knepigt det där…)

Sonens corona-projekt. Underrede till prärievagn.

Mössen fortsätter… Slut igen efter elva dagar. Nu blev det ännu en påfyllning, så det har väl gått åt närmre tre års ranson nu sen i september.

Stora råttor i foderkärran:)

Sen kom det nya rekommendationer nyligen, på grund av den skenande coronasmittan. “Bara nödvändigt” blev väl ett ledord, men jag kom fram till att åtgärd mot min smärta började bli riktigt nödvändig. Och det var inga problem att hitta lediga tider!

Blev det bättre efteråt då? Marginellt, men på ett helt annat sätt. Så jag hoppas att det är den sedvanliga “träningsvärken” som satt in nu efteråt.

Sjukt jobbigt att andas!

I onsdags skulle jag och drängen hämta hem korna från föräldragården. Tre lass från en mil bort. Och faktum är att det gick så rysligt bra, att vi tog de sista djuren på det hållet också, två lass till, lite längre häråt. 51 kossor hemma på gärdet. Jisses vad det fyllde upp! Det innebär också att alla djur är hemma, förutom fyra ungtjurar i spetsen av sjön här nedanför. Lugnet lägger sig alltså.

Igår blev det till att ta itu med arbetet jag smet ifrån i tisdags när jag stack på massage – byta packningar på gödseltunnan. De har varit dåliga länge, så när jag rengjorde “kulorna” i våras ringde jag och beställde nya! De kom dock aldrig på plats – det gick ju ändå…

Alla som någon gång jobbat med vakuum vet att det inte går så bra med luft i systemet. Och min gödseltunna är just en vakuum-tunna. Nu i höst gick den inte. Bara att klättra upp på den regnhala tunnan och skruva isär det. Hoppas att varken jag eller verktygen skulle rymma neråt.

Det gick bra, och tunnan går fint. Faktum är att det nog inte var någon lyx att byta originalpackningarna heller. De har liksom verkligen gjort sitt efter drygt tjugo år på plats!

Syns nästan var jag tvättat mellan varven!

Idag blev det till att rigga inför dräktighetsundersökning. De sex slaktkorna som gått i lilla hagen bands in, så vi kunde släppa in de (förhoppningsvis) dräktiga där. Gick väldigt bra och smärtfritt, men jag ville ha dem sida vid sida, och de tog coronarestriktionerna på allvar – minst en meter mellan! Jag vann till sist, för om första halvan av gänget ville stå varannan, fick ju nästa halva också stå varannan – mellan de andra!

Inte lätt att gå in i buren heller när valkarna rullar efter!!

Nästan lika smärtfri undersökning av korna. Smidigt in, de flesta gick smidigt in i buren (och några fick undersökas utanför då de vägrade gå in…). Djuren är lugna och stabila och i de flesta fall är det bättre att det tar lite tid för att de inte rör sig alls, än att det tar massa tid för att de flyger och far överallt.

Ropar du på mig – ropar jag på dig!

Två timmar och drygt femtio kor hanterade. Två bands in pga icke-dräktiga. Ett helt okej resultat. Jag har i år även haft den kortaste betäckningssäsongen någonsin – så ser fram emot en “kort”, intensiv kalvning på cirka tio veckor, istället för sexton, som tidigare.

Välförtjänt efterrätt efter en dags hårt arbete. Eller efterrätt är väl alltid välförtjänt! Man måste ju försöka hålla vikten! Idag fondant, grädde och hemgjort blåbärsglass.

Han har inte gjort nåt åt skägget sen innan älgjakten. Sån jäkla skäggmurvel nu. Och så underbart! En rödrutig flanellskjorta på det, “skogshuggarskjorta” i min värld… Det blir inte mer man än så! (Här påkommen med att jaga den “perfekta” barnbilden med icke samarbetsvilliga barn:P)

Ha nu en trevlig helg!



Tur med ett långt alfabet…!

Uncategorised Posted on Thu, November 05, 2020 22:03:08

Ja… Tur man har ett långt alfabet ibland. Igår rev jag lite stängsel, satte upp lite nytt och skulle ta kossorna på en promenad. Eller min tanke var väl snarare att slippa ta en promenad – drängen skulle köra ner till hagen och öppna, så skulle jag ropa där en halv kilometer bort och de skulle komma. Pyttsan! “Varför ska vi bry oss om en gammal gubbe?! Honom tittar vi på och så svarar vi rösten långt där borta. Men röra oss?!” Det hela slutade med att jag snällt fick gå ner och hämta upp alla arton kor och gå tillbaka över mossen. Tanken var god, men Plan A räckte inte riktigt enda fram! Kossorna är på plats, och jag är tacksam att invånarna är få och medelåldern hög i byn, och förhoppningsvis öronkänslighet låg.

Farthinder i kanalen!

Den gick ner nära alltså. Tyvärr hann jag inte fram för att greppa skatten – tro mig, jag försökte!

Ehum… Novembertecken…??????!

Snart har pajken varit hemma en hel vecka! Tror inte jag släpper tillbaka honom till skolan – det är så smidigt med en slav hemma!; Tvätten sorteras, diskmaskinen töms, ved kommer in (“Jag tyckte jag kunde göra nåt ute nu när solen tittade fram!”). Han har snickrat i garaget, suttit inne och sytt kapell till prärievagnen, övat på blockflöjten och idag kom han från ingenstans och ställde timer. “Jag kör läxor en halvtimme nu!” Jag vet inte hur nitisk han var, då jag själv var iväg en runda, men bara tanken var väldigt god tyckte jag.

Lite måleri har även jag hunnit med. Snart är bokhyllan redo för montering (om Han börjar hyvla hyllplan snart;))

Igår var en stor dag här! Storasyster tappade sin tredje tand och den första i överkäken! Eller jag fick den äran att dra ut den, rättare sagt. Stort hål hade hon innan mellan tänderna, och nu har det inte blivit mindre:)

Idag har då gruppen på föräldragården flyttats för sista gången. Nu blir det hemfärd i början av nästa veckan. Skönt när de åker iväg. Skönt när de kommer hem!

Var inte sugen på att gå ut och riva stängsel idag med halv storm och småspik i luften. Blev lite bagardag då brödet var slut. Lite lärdom också – baka inte amerikanska muffins i vanliga formar på friplåt. Smeten är rinnig och chokladen är tung. Mer som långpannebak med emballage än muffins:P (men de var hyfsat goda)

Nästan komplett kväll.

God natt!



Lågväxel

Uncategorised Posted on Mon, November 02, 2020 20:21:38

Har gjort som Kissen och Snobben idag – kört på lågväxel.

Sonen gillade höstlovets ledighet så han satsar på en vecka till hemma. “Ont i halsen” var morgonens prognos. Inte helt lätt att kontrollera, men under rådande omständigheter är det ju inte heller läge att chansa. – Han fick stanna hemma. MEN! När man inte är sjuk i “riktig” bemärkelse, råkade visst fjärrkontrollerna till TV:n försvinna.

Kanske var detta också anledningen till att han kom smygande ut i lagården “Får jag gödsla ut i Stallkammaren?” Jajamen! Hårt – straffarbete för att slippa skolan. Två rejäla kärror öste han ihop.

Beslutet att ha honom hemma var dock rätt – blänket i ögonen har djupnat och snorandet har tilltagit allteftersom dagen har gått. Och jag då? Vaknade med pulserande huvud och noll i motivation – hela dagen har gått sån, så jag kom faktiskt inte ut igen. Vi satt inne och spelade spel istället. Satsade på lite kvalitetstid med den äldsta istället. Nog så viktigt.

Pilfinken satt länge, länge och tryckte i huset. Under taket och i lä – vem letar liksom inte efter att få kura så en dag som denna? Talgoxen satt bredvid och funderade på att efterapa. Och helt ärligt – har inte sett en Steglits på åratal här. Och nu bara det satt en där och käkade frö. Lyckan är ju både total och lite fjantig. Men söker man lycka i det lilla har man ju en del att se fram emot – säger även en pessimist som jag! (Och på tal om lycka – har inte känt ett jota i mitt knä sen gårdagens vandring!!!!) Nu önskar jag få tillbaka grönfinken och gulsparven som vi hade i mängd för sju, åtta år sedan.

Detta snoriga grus i maskineriet innebar ju också att delar av familjen snällt fick avstå årsmötet med biföreningen. Flickorna ville följa med pappa, och sonen ville gå och lägga sig, så här sitter jag nu; Katten spinner på fällen jämte mig i soffan, elden sprakar i spisarna, vinden viner i knutarna och regnet piskar på rutorna.

Ännu en fantastiskt trångsint och kortsiktig kampanj som man kan bli lika mörkrädd som trött på…

ÄNTLIGEN börjar vi snubbla på döda möss. Det var fanimej på tiden!

Ha en trevlig kväll i pusket!



Allahelgonahelg

Uncategorised Posted on Sun, November 01, 2020 21:03:29

Så var ännu en helg till enda. Alla helgons helg. Jag är gammaldags nog att inte förespråka Halloween. Men, även jag får stryka på foten ibland för dessa nymodigheter för barnens skull.

Då vi flera veckor fått skjuta på shoppningturen till storstan för vinterkängor, bet vi i det sura äpplet och hängde på låset i fredags förmiddag. In gick ju bra, men på väg ut börjar man ju undra – jobbar folk inte??? Skönt att ha resan bakom sig. Dessutom innan alla skruvar dras åt med skärpta rekommendationer mm.

Vem är liksom inte helt slut efter ett par timmar i stan?

Blev rätt sen eftermiddag innan jag masade mig ut för att stängsla. För att tända blåslampan lite extra släppte jag korna först, och drog tråden runt sen. Lite kluvna känslor, men vill ju till att täta hagen då även om stolparna knappt syns.

Avslutade fredagskvällen med en tur i lagården. Direkt såg jag att en tjur saknades, och längst på botten låg han… Många varianter på att fastna, bli hängandes och annat har jag sett genom årens lopp, men denna variant var faktiskt helt ny. Fast med huvudet UNDER grinden, mot grannarna till… Givetvis var det en knöl på skulten OCH ett öra i vägen, så det gick ju inte att backa. Jag tog till lathunden och ringde maken: “Fixa!”, vilket han också gjorde. Smidigt för mig!

Skitt å dann. Efter några fnysningar och huvudskak var det bara att hugga in på kvällsmaten!

Är faktiskt lite stolt över mitt livs fösta “inbakade” (är det det?) fläta. Till kalas dessutom. Lagom press…

Mötte upp maken efter avslutad jaktdag och tittade på kyrkogården. Började hos svärföräldrarna och fortsatte vid “hemkyrkan”.

Igår väntade en trerätters middag med spöken och mumier till efterrätt. De hade kul en stund att fixa med dessa, barnen.

När de sent om sider kommit i säng tog vi itu med ett annat projekt – tapetsering! Typ tjugo i tio… Hur tror ni det kändes att vi saknade fyra centimeter tapet för att få ihop till garderobsdörren??

.

.

.

.

.

.

.

.

– Japp, ungefär så. Tur vi sparat alla stumpar för där hittade vi en remsa som diffade på en hel millimeter i nederkant och nästan en decimeter uppåt. Kvällen var räddad!

Ännu ett litet steg närmre färdigt!

Idag blev en dag med fikagäster på förmiddagen och en sväng i skogen sen efter maten. Maken och flickorna åkte på ett håll och plockade trattkantareller, och sonen ville följa med mig på promenad med en vän. (“Får jag följa med?” Tja, visst får du det. Får bara censurera snacket lite och inte diskutera för allvarliga ämnen.) Det visade sig råka bli en rätt lång tur, 9,5 km… Men det regnade inte på oss! Första gången jag och hon är ute utan regn! Kanske var det sonens närvaro som gjorde det!? Och precis som alltid vid den här tiden på året konstaterar man att det börjar skumna, och DÄR är det kolsvart! Fantastiskt skönt ute oavsett. Även om vi tog bilen idag och utgick från kyrkbyn är det ju en ynnest att bo som vi gör!

Man (jag) blir ju lite pepp också av att knät verkar hållit idag. Har faktiskt en mer ömmande känsla i högra knät, som började när vänster var som värst – när det fick ta överhanden pga hälta. Men vi (jag) är på gång!

Gjorde slag i saken med ett experiment för att försöka hålla väck ohyra som skator och kajor från fågelbordet. Vet inte om det funkar. Än. Det är så oerhört intressant att när vi höll på började fåglarna sjunga, och mindre än fem minuter efter att vi lämnat och gått in var den första fågeln framme. Och det blev snart fler. Hackspetten kom även han, och även om glädjen är stor för denna vackra fågel, så är oron lika stor att ohyran tar sig in om hackepetten gjorde det…

Nötväckan var först ut – till höger på huset.

Dagens puskväder verkar ha flyttats till morgondagen, så ska i möjligaste mån undvika utejobb – blir väl till att ta itu med lagårdstvätt istället.

Ha en bra vecka! Förresten, har ni koll på nedan?:



Ett hopplock med mängder av bilder.

Uncategorised Posted on Thu, October 29, 2020 22:42:02

En ynklig liten rad tjurar! (och kvigor) Har väl landat hyfsat i att småpojkarna åkte iväg, men helt bekvämt är det inte. Än.

Knät kom med ett ljuvligt bakslag.efter en hel helg som “bra”. Okej, det höll på att ta livet av mig i den långa och branta nerförsbacken men det är ju bara en detalj. I gengäld kom jag på mig en dag att springa uppför trappan inne. Vet inte varför jag gjorde det, säkert en gammal vana som plötsligt gick att genomföra. Det bara hände! Två dagar denna vecka har jag sedemera vaknat med värk i knät, så det dämpar ju en lite. Idag har det gått bra igen, så visst finns det hopp! Om det och om annat. Nedan följer en hiskelig massa bilder, och bara liiite text, så håll i mobildatan!;)

Sonen går från värsta hittepå till historielektion! Under ett år har vi plöjt genom alla sju Harry Potter, och alla åtta filmer (tacka vet jag en bok!!) Nu har han gått över till Kulla-Gulla. Och han byter bok ungefär varannan dag! En morgon frågade jag: “Pappa sa att ni kommit förbi branden!? Den är väl rätt långt in i boken?!” (Ja?) “Men du hämtade ju den vid nio igårkväll?!” Tyst några sekunder… “Jag är väl din pojk?!” – Vad att svara på detta?!:)

En daggmask med fel på koordinationen eller bara allmänt förvirrad?

Yeah!! Jag fick storfångsten i nätet!!

“Jag fick lite inspiration…!”

Lite bilder från min egentur för ett par veckor sedan.

Hörnsten från en trolig lagård.

Här syns stenfoten från stugan ganska tydligt precis mitt i bild och aningen snett åt höger.

Torpen låg oftast så långt bort från huvudgården som möjligt. Alltså i många fall kring markgränsen. Här står jag på Sandbäckens torpplan, nere i dalsänkan rinner en bäck, och bakom ett par rader gammelgranar ligger Laxabo. På en annan mark, ett torp under en annan gård. Jag är urusel på att uppskatta mått, men skulle tippa på 200-250 meter mellan grannarna. Umgicks de? Hjälpte de varandra? Eller var det rivalitet med “utomgårdarna”?!

Får ju erkänna att det inte på långa vägar är lika spännande att snoka på slät mark med en skylt nerklubbad. En skylt som dessutom flyttats ett tiotal meter nyligen… Ett annat torpställe kunde jag inte hitta några spår av, men jag vet att stugan flyttades till huvudgården och blev brygghus.

Hittade en vacker palett på vandringen, även den för ett par veckor sedan. Nedan följer en liten bildsvit från dessa två mil.

Alternativ upphängning på telefonledningen?!

Älgpass med nära till dass!

Denna har ett så vackert hjärta i pannan när hon kammat luggen på rätt håll!

Börjar kännas som tradition med utgödslingsstrul på älgjaktsveckan… Stopp i systemet som till slut fick lösas med spolbil. Utgödslingen går bättre än på väldigt länge, så kanske stoppet varit på gång en längre tid…

Taggad för sin första älgjakt i livet!

Go mat – go värme!

När frosten drar in!

Storasyster med pappa på jakt – de andra med mig på skogstur. Lillasyster inte alls på humör, så efter fika på “berget” fick hon köras hem till drängen och vi andra två kunde fortsätta. Det visade sig sedan att de “vandringsbyxor” hon längtat länge efter och äntligen fått, hade ett sylvasst avslut på en dragkedja på benet så hon vid hemkomst hade ett stort, blodigt sår strax under knät!:O

Alla sätt att hålla uppe takstolar är bra!

“Får jag låna traktor och skopa?” – Hoppas det inte var byte rakt av…

Hur många på en måltid?

Man är ju som sagt tacksam att få larm innan kvigorna upptäcker situationen…

Snobben somnat efter sniffet på tassarna? Och en liten tjej slocknat bland katterna mitt i filmen.

Dags att ta farväl till den bakåtvända bilstolen efter nio år och nio månaders konstant sällskap. Superskönt, verkligen.

Dags att ta itu med projekt Våren 2020…. Var sak har sin tid, inte ens detta har sprungit ifrån oss utan snällt väntat på sin tur. Det har ju bara väntat sen vi grävde in fibern förra hösten. Sonen letade efter mängderna av vårlökar, och sen öste flickorna grus.

Så där. Grusspalt närmst huset för att hålla undan fukt. Då är det bara resten kvar. Men nu var det dags för kvällen.

Familjetur i helgen som gick. Upp på Klinten i utkanten av brukssamhället. Glömde bort att mäta topografin – hade varit lite kul då det är högt till toppen. Någonstans där ute skymtas ett solgult hus.

Obligatorisk fika!

Och så vidare till grannsocknen. Hur många toppar på en gran? Och nedan en bro som ingen av oss vågade göra hållfasthetstest på…

Dammvall och gammal kvarnbyggnad vid Kvarnabäcken? Eller?

“Kolla på mig! Kolla på mig! Whaaaaoooo!” Ongen försvann ur bild!

“Oooh, skogens guld!” – “So what? Jag har hittat en jordkällare!”

Vår utflykts-lista (merparten i närområdet) som vi dikterade i våras. Har varit duktiga på att beta av den!

Slåtterkrossen tvättades för flera veckor sedan, och har sen blivit stående… I veckan stallades den in, äntligen. I veckan som kommer ska de sista stängena för året komma upp, en del ska väck om det bara kan torka till lite grann, och så ska jag försöka ta mig i kragen och tvätta den där musinvaderade lagården…Fick ringa ut bekämpningsfirma i september (har avtal på två gånger om året, oktober och mars). Den 21:a kom han. Fick ringa ut igen den 20:e oktober. Han la i dubbel dos då. Idag kollade jag över och det var länsat i alla lådor utom två, så det blev ännu ett besök nu en vecka senare… Första dosen är beräknad att räcka ett halvår… Det ÄR verkligen ett musår! Och det är fan billigare att hålla kreaturen vid liv än att ha ihjäl möss…

Ett körsbärsträd i många nyanser.

Ni ser att den går ner mitt bland djuren va?

Tuffar vidare med andra projekt – korridor på andravåning. Sakta men säkert.

No shit, Sherlock! Hur menar du nu? Å andra sidan en av få gånger ett horoskop verkligen stämmer;P

Dimman drog in ikväll.

Finns viss oro för bryggan – sjön har visst stigit rejält på några veckor!

Gick och la mig en kväll… ENSAM!!!???? Skitkonstigt då det brukar se ut så här:

God natt!



Vemod

Uncategorised Posted on Wed, October 21, 2020 22:25:58

Precis som rubriken antyder är det just vemod som rullat in här på gården. Först och främst för att jag tagit beslut att för första gången nånsin sälja större delen av mina tjurkalvar. Dessa åkte till en jättegård österut igår. Grät större delen av kvällen. Sålt mina fina bebisar! Ropade hejdå efter bilen och det muade till svar där inne. Svårare än att sälja direkt till slakt faktiskt. Då vet jag hur de haft det enda till slutet. Nu är de bara väck. (Även om transportören sa att det var en fröjd att köra djur till mottagningsgården – fina stallar, bra människor och bra omsorg. Får försöka lita på det) Detta till trots då jag inte själv känner fullt ut att jag kan stå för den uppfödningstyp jag själv kan erbjuda tjurarna. Det blir som att skicka favoritkossan på slakt – man får sörja ett tag, och sedan sopa av knäna och gå vidare.

Två blåmärkta som får stanna här, tillsammans med två andra små.

Ja, och så hade det hela förstås varit lite lättare om man haft stöd i beslutet. Jag känner mig så inihelvetes motarbetad för detta beslut så det finns inte. “Kan ju inte sälja ungarnas kalvar….” “Ingen gödsel till hösten om lagården står tom…” “Inga intäkter nästa höst…” “Har massor av foder…”

Men precis! Lagården blir (förhoppningsvis) tom nästa sommar. Ett halvår utan lagårdstvång, bara det!

Jag kan/kommer plocka in merparten av mina kvigor i vinter! Perfekt så jag kan få lite relation med vildbasarna. (Orättvist! Tamare djur skulle vilja bo i köket och DÄR går gränsen!!)

Fullt fart i äggerian! Och nedan var ju ganska lagom backat!

Framtiden känns osäker. Kanske blir det till att satsa fullt ut och dra på igen. Kvigor har jag att lägga på så det är bara att maxa apångtjurarna i så fall. Kanske blir det till att bryta upp helt och pröva vingarna på annat håll. Kan lika gärna börja minska nu som senare. Det är inte lättare då! Vi får väl se – värsta uttrycket i mannaminne… Väntan… Ovisshet… Och sådant man snällt bara får lägga i andras händer…

Antingen knäcker det mig, eller så tar det livet av mig. Vet inte vilket som är att föredra. Förändring måste till. NU.

Ännu en dag i utgödslingen slutade med spolbil. Längesen utgödslingen gick så bra som senaste dagarna, så kanske har stoppet varit på gång länge...

Alla kalvar har kommit hem de senaste veckorna. Lite pysventiler i den tysta skogen. Lite pysventiler i den otysta skogen med familjen som sällskap. En tvåmilavandring utfördes sista “chansen” före älgjakt – med en halkning på hal spång över bäck som drog till knät på mig. Perfekt – inte! När knät kokat upp på mig, jag övervägde att kasa på rumpan ner för yttertrappan och jag insåg efter två växlingar att jag inte klarar att trampa ner kopplingen på bilen… Jag har en hög fysisk smärtgräns, och jag är tjurig som fan men då blev det ett läkarbesök. En hygglig prick!; “Kan du gå är det inget trasigt! Avvakta ett par tre veckor och kontakta sjukgymnast om det behövs! Hej då”.

Torp med brunn.

Torp med lagård! Fantastiskt att den fått stå kvar och gråna. Stugan låg där också, röd och grann. Mitt i Skogen.

Ekorrn satt i granen! Och nedan mina fötter när jag kom hem. Efter första kilometern var jag fuktig om fötterna, efter två rann det mellan tårna, så sen blev det ju inte värre.

Med andra ord kunde det kvittat! Och eftersom jag dessutom fick order att göra det jag “måste”, så var det att rasta prao. Med dagssnitt på över 13000 steg ville det till att INTE stanna upp, kan jag säga. DÅ exploderade knät.

Det där att göra vad man måste… Om jag MÅSTE ut i skogen en sväng, då är det ju i kategori OK? Rundan var dessutom en familjetur sen tidigare.

Plötsligt var det långt ner till bäcken!

Vet ni? Det gick uppåt:)

En stackars torpares slit som planteras igen. Och nedan är ett praktexempel på hur jag tycker att skog INTE ska se ut! Fördelen med modernt skogsbruk är dock att det oftast finns spår efter skogsmaskiner man kan följa ut om man går vilse. De ansluter i de allra flesta fall till en väg;)

Tillbaka på VÄGEN!!

Lite läskiga morötter som växte i landet!

Men vilken prao jag hade! En tyst iakttagare. Satte starttid halv nio, då jag lämnar efter åtta på dagis, ska ta mig hem och komma igång. Mötte honom tjugo över åtta på tisdagen. Han var då på väg ut i ladan efter avslutad utfodring av djuren. Jag tror aldrig jag legat så bra i fas som nu vid denna tiden. Älgjaktsvecka och hämtning på dagis att passa till trots!

Redo för livets första älgjakt. Och hela dagen var hon med. Det tror jag ingen trodde på!

Även om det var riktigt roligt, givande och effektivt, var jag väldigt glad och lättad på fredag eftermiddag! – Det är alltså inte smidigt att hålla fullt fokus hela tiden och hitta på uppgifter. Det är inte läge att ta en fika extra, eller bara stanna upp sittandes i bilen en kvart extra, dricka lite vatten och scrolla på telefonen när någon väntar på order.

Det var lite tjock dimma en morgon. Både sjön och skogen var borta!

Dåliga vibbar att hitta stänget obefintligt… Korna följde med fint från sin fina, olovliga åker, och in igen efter spannen.

Köpte ett värmande linimentstift jag inte vågade använda efter denna reaktionen. Visade sig vara chili i, för värmens skull. Så det kör jag nu varje morgon längs axlar och nacke före underställ och schal. Har inte haft spänningshuvudvärk sen dess! Axlarna dras inte upp i kurande. Perfekt.

Har vetat ett tag att denna ville ha en större kruka…

Lite fullt i sängen! Självklart jag i botten. Tur katterna är först, så håller maken sig på kanten.

Lite piggare i knät efter helgen, så jag och drängen fixade stängsel. Haft en hel del dåligt här hemma så ut med traktor och skopa och trycka ner stolpar. Gick som en dans, tills troschocken kom. Typ… Gick på slät och fin åker, då benet bara försvann på mig. En jättefåra/slukhål mitt i allt. Troligen efter fibergrävningen förra hösten, att nåt har satt sig nu…

Benet försvann i alla fall i full marschtakt, reflexen blir ju att kompensera/förhindra fallet så under den halva sekunden det tog så rasslade det som spräckt bubbelplast längs hela ryggen från bäcken till huvud! O jäklar i min byrålåda vad jag haft skallebank sen. Givetvis var det ju det ömma benet som försvann, så det möblerades väl om också. Haft smärtan mestadels på utsidan om knäskålen och nu går den runt hela. Det där att smörja in det är ett kapitel för sig, då hela skålen är som ett fett blåmärke. Men men, slutat knapra piller i alla fall. Det gör ont ändå och magen håller bättre utan.

Jag fick ju en runda till Skåne med, för några veckor sedan. Anmälde mig aldrig till minnesstunden, utan kände att det fick räcka med kyrkan. På onsdagen ringde änkemannen och lät helt bedrövad; “Kommer du inte på begravningen?”

Fantastiskt vacker psalm. Och passande. Tänker hur hon mer och mer stängdes in i sin kropp, med reumatism, någon åkomma som förkortades CP som åt upp brosk mellan benen tror jag, synskada, covid-19 och till sist cancer. Hur hon inneslöts i en puppa, men i döden fick befrielsen att flyga.

Usch vilket tvivel som grep tag i mig. Men jag kunde ju lugna honom och säga att jag skulle komma, även om jag skippade minnesstunden! Prästen höll nog det finaste tal jag hört i en kyrka, med innehåll från allt kring faderns oro för dotterns val av fästman – en sån med motorcykel!! – till omsorgen kring de sina, och grannbarnen. Jag kände mig oerhört träffad där. Kanske har inte bara de betytt mycket för mig.

Ringde den gamle mannen några dagar senare och pratade länge, länge, med både tårar och skratt. Det kändes så fint!

Blev ensam hos mor på kvällen. Efter en runda för att rensa skallen lite i regnet stod fredagsmys framdukat till boken.

Nu befinner vi oss vid den där tiden på året när det är som bäst!; Den långa projektlistan kan börja bockas av. Saker avslutas. Maskinerna tvättas och stallas in. Kalvarna är avvanda och korna gnager i sig det sista gröna på åkrarna. Alla djur är inom “mitt” område. Bina är matade och nattade för vintern. Honungen är omhändertagen.

Nu återstår egentligen lagårdstvätt och reparationer av den samme – boxarna är ju tomma för omväxlings skull.

Mjölkekossan nedkom med en kalv helt plötsligt flera veckor för tidigt. Med födelsedagsgäster inom en timme och ett väntande pass i lagården blev det till att lägga i räserväxeln. Kalven var kritisk de första dagarna, men sen vände det och hon är nu piggare än det mesta man kan tänka sig.

En flickkvartett i sängen en morgon. Det var oväntat!

När storasyster var på jakt med pappa fick vi andra ta en bergfika när vi gick bet på backstugan.



Next »