Blog Image

En ung bondes vardag

Baksmälla – DeLUX

Uncategorised Posted on Thu, July 09, 2020 23:06:59

Att jag skulle drabbas av en baksmälla betvivlade jag inte. Jag hade dock inte räknat med att den skulle vara så aggressiv! Det där med något så snällt som huvudvärk existerar inte längre. Vi snackar fem storlekar för litet skallben! Övre delen av ryggen är likvärdigt med en betongvägg och vissa nätter kan jag knappt vända mig i sängen utan att gråta då det hugger till i knäna.

Det enda som hjälper någorlunda är att vara igång. Det är livsfarligt att stanna upp! Men skit i det. Det som inte dödar härdar.

Sen sist då? Tja…När var sist?!

Jisses, enligt mina bilder är det nästan en hel jordgubbssäsong sen!

“Titta, en älg” sa sexåringen. Det stämmer säkert…

Nå väl… Vi står nu i startgroparna för att se om det möjligen kan bli någon honung i år. Det verkar variera något oerhört, och vi tillhör dem som “inget” får.

Vår målning har rullat på skapligt. Extremvärmen för ett par veckor sedan löstes med målning tidig morgon och sen kväll, och så traktor med AC under de varmaste timmarna och höskörd. Denna står fortfarande bara halvvägs då vädergudarna inte har samspelat riktigt med torkväder… Jaja, jag är rätt lugn. Hade fyra månaders vinterfoder ståendes sen förra året, och har hittills fått ihop ca fyra månader till. Då är jag ungefär halvvägs arealmässigt, men mängdmässigt har jag säkerligen det dubbla kvar.

2016 – 32 balar. 2017 – 60 balar. 2018 – 5 balar. 2019 – korn så ej rättvist att jämföra. 2020 – 22 balar. Samma 3 sandiga hektar.

Luckan till plastmagasinet kom farande. Och den var tung! Gångjärnet gått mitt itu!

Skickade ner en bal i åa bara för att se om jag kunde missa dammen… Så vitt jag vet ligger den där än då jag inte tagit itu med bärgningsarbetet…

Vi löste en del restid genom att flytta ner till den andra gården några dagar. På så vis behövde ingen passa på barnen, eller åka hem för att lägga dem. Och när vi väl satte oss på kvällen fanns det inget annat att göra än att andas några minuter och sedan krypa ner. Kan även garantera att jag ALDRIG suttit på taket och målat kvart över sju en söndagsmorgon om jag utgått hemifrån!

Hittade “originalfönsterna” och släpade ut, men nä, de är för röda!

Och nån sov skönt där inne! Hon led inte särskilt över att hon också målat tidigare under dagen – på storebrorsans serie med hans akvareller… Blev en stund orolig att Soc skulle kopplas in i en mordutredning…

De gamla spikarna har rostat, så det blev till att börja med rostskyddsfärg under grundfärgen och den vill gärna lysa igenom. När jag fick frågan “Ska ni ha kvar de där gula prickarna?” kom jag otippat (?) att tänka på min gamla skolkamrat som ständigt sa “Jag är brunett med en liten blondin i mig!” – Japp! Vi ska ha ett hus som är korsning mellan golden retriver och dalmatin. Konstigt!?

Fick god skraphjälp av barnens storkusin i fredags. Utan honom hade det inte hunnit att grundas före regnet!

Har även skrapat och målat en del under presenning då det kommit väldigt lokala skyfall. Baksidan är härmed helt klar. Halva framsidan är gul och den andra halvan är grundmålad. Nu är huset på obestämd tid överlämnat för turistuthyrning. Tråkigt men sant, och lika frustrerande som skönt!

Framsidan hade varit klar om inte maken ringt måndag förmiddag från jobbet med meddelande om att permitteringen som skulle vara fram till semestern hävdes “från och med imorgon” och snuvade oss på nästan en veckas heltidsjobb med huset… Men vi får njuta av det vi gjort som blivit så fantastiskt bra. Den solgula färgen både lyser upp och värmer. “Det blir Karlstad i Mo” sa en vän, så då är det så!

Kan man ta med sig en burk larver hem tros? För hemma har vi inga! Och nedan en rovfluga med saftigt byte den gärna ville visa upp!

Den där tjejen var “mamma på låtsas” en dag (liksom många andra dagar!) Då ingen av barnen ville följa med och måla på kvällen, borstades tänderna och de fick order om att gå och lägga sig när Barnkanalen tog slut kl 20 för att orka med kommande dag på dagis och fritids. När vi kom hem strax efter 23 var det tyst och lugnt i huset. Drängens fru hade dock fått komma in och rädda den minsta med en rumptorkning. Tur vi har dem.

Vårt dagis har fått klappa igen och vi har fått hälsa på på “den nya”. Det kändes som att de uppskattade precis lika mycket (lite) som vi att ha blivit påtvingade den andre.  Och det är överfullt. Synd att det är barnen som ska bli måltavla för kommunens bristande ekonomiska kunskaper. Hade en annan drivit företag på samma sätt som många kommuner drivs hade man i bästa fall suttit i fängelse sedan länge. Men men, det kommer bli bra och det MÅSTE bli bra då det är enda alternativet.

I tisdags trotsade vi vädret och åkte till djurparken. Ganska mycket folk faktiskt, trots allt. (Sen är det alltid för mycket folk på ett sånt ställe om det innebär min familj och tio till, men det är ju en annan sak!)

Idag har vi däremot varit ute ensamma. Allergispruta för sonen och då var vi ju på sjukhuset vid utkanten av vår karta, stjälpte oss över kanten ut på den svarta fläcken (andra sidan E4:an) och återupplevde ett par favoriter. Ena stället, Rusarebo Äng, var vi på förra året, och det andra, Moen, besökte vi för tio, elva år sedan med svärföräldrarna.

Vilka spik!

Segvuxna knutabrädor!

Tre tak i ett – Skiffer. plåt och trä

Bonde på vift – kikar ju på kor! Men hejarklacken hemma är ju alltid bäst!

Hur har ni i övriga världen det? Lever ni?



Full fart och iväg!

Uncategorised Posted on Mon, June 22, 2020 22:35:26

Vi la en dag på det stackars grönsakslandet. Pillade ogräs där en gång om dagen när jag var med foder till kvigorna. Sen kördes de ut på bete, och DÅ började det växa ogräs! Rensade upp, la på ensilage och tidningar på sidorna och i botten i ett försök att dämpa ogräset därifrån. Blåste gjorde det som attan, så det blev till att vattna ner tidningarna ordentligt. Det gillade den minsta!

En fikapaus i kojan ungarna fixade. Riktigt svalt och gott där i den lummiga skuggan!

Lite täckbark i gången i mitten också (nångång), så blir det snart riktigt bra! Tills ogräset växer igenom och tid och ork inte räcker till att hålla efter. Får njuta så länge det varar!

En del tycker det är sjukt hightech att köra traktor i trädgården. Sån traktor jag kallar åkgräsklippare. Lite fjantigt i min smak:)

“Mamma, det är mat!” – Tycker allt vi var välunnade en marängbakelse till efterrätt!

Ovanligt sällskap i maskinhallen när pressen skulle hämtas ut! – Och hur mycket har traktorn gått innan pressäsongen? – Nja, vet inte, men det var nåt med 3…

Lite färg att börja med mellan pressningarna.

Inspektion från ovan!

När man vill slippa stå som en korkskruv! Fick likväl slingor i håret.

Och så lite strul med vatten. En automat vid en kubiktank hänger på att automaten är full när djuren börjar dricka då det är ganska dåligt vattentryck… I annat fall får man vakta. Även om ett öra killas i armvecket. Så gick där nästan en timme från målningen innan djuren lugnat sig.

Sonen var iväg på akvarellkurs igen. Äntligen lossnade det så han faktiskt vågar öppna färglådan hemma! Och syrran var sotis för att hon inte fått nån kurs, så de satte sig gemensamt i köket och sonen dikterade grunderna.

…Medan lillasyster var förpassad till den större penseln.

Gaveln blev ännu tråkigare nu. Men det finns ju hopp om det!

Midsommarhjälpen anlände. Och hela utbygget blev gult innan midsommar! Delmål ett avklarat!

Vilken myra!!

Så kommer man hem efter ännu en lååång dag. Sjön ligger kvar, drängens fru har skött om vattenfyllningen på kärran som ännu en gång bara ställts ifrån i sin tomhet, och tjurarna får sin mat till sist.

Då blir det midsommar! Rhododendronen har inte på långa vägar blommat på max, och har inte heller hunnit med den i riktig blom. För första gången någonsin firade vi fyra generationer ihop. Lugnt och stilla.

Vågar man verkligen bjuda ut Corona?! (Jag tror faktiskt inte någon var sugen…)

En annan sjö – “barndomssjön” – med väldigt lite vatten i.

“Går man vilse i livet ska man stanna upp och krama ett träd”

Kikade som bekant på ett torpställe förra helgen, men gick bet på “stugan”. Ett nytt försök efter en noggrannare titt på kartan så låg det ju där, inne i en stor gran!

La en stund på att städa lekstugan då barnen plötsligt ville sova där, och hittade detta kärleksbrev som ingen vill kännas vid. Och än spännande – vem är “Anja”?

Hjulets järnskoning har legat många år här ute. Nu fick det sällskap av ett kättingbindsle, och ljuskopparna från bröllopet i augusti.

En cykeltur norrut (och ja, det gick – just det – uppåt!) för ett par andra torp. Kikar man på familjen utposterad på backstugans hörnstenar, inser man att den var väldigt liten mot “sågverkshuset” vi hittade förra veckan. Det tredje torpet gick vi bet på. Ungskog, mängder med björksly och bräken, regn och knott till förbannelse… Fick bli en älgtornsfika och sedan hemåt och neråt för att blåsa bort de där jäkla sällskapsdjuren. Genom duschen och iväg till goda vänner en stund. Tack snälla för pausen!

Blöt dag idag med, så lite påfyllning av frysen då det rensat ut ordentligt på fika senaste veckan.

Trygga muffins, ett nytt recept på kardemummabullar, ett försök (med varierande resultat) på gifflar och till sist en stor vetekrans. Gillar inte kransar egentligen, men var rätt less på det hela vid detta laget. Tiden stack för barnhämtning och sen drog vi iväg på fyra-generationers-fika i mors stuga.

Var tji på att stå inne, så bokade in etapp nr 2 på Järnbärarleden med vännen. Lagom blött och lite knott där också. Men så vackert! (Snubblade över en torpskylt också, och har känsla av att vi passerade några på vägen – får kika på karta vid tillfälle!)

“Ännavänd” 4:a på hygget.

Det gick väldigt mycket uppåt den första biten. Och högt upp kom vi! Vilken utsikt! Får nog ta bilen en dag och mäta topografin! Tänkte inte på det när jag var där.

Men neråt, neråt igen sen för att hämta bilen och även ropa fram kossorna. De kom!

Blev många bilder det här! Men vi har ju fiiiber nu! Sängen hägrar och bloggen får vänta tills nästa gång tillfälle ges i kombo med ork. Sällsynt vara! Vi har ju lite annat att stå i. Kika på instagram @bondeniskarvhult om ni är nyfikna, är lättare att uppdatera där!

God natt och ha det bra!



Det mesta från kyrkor, livsöden och lite allmänna tankar däremellan

Uncategorised Posted on Sat, June 13, 2020 22:32:04

Efter påhälsning i förskoleklassen kom dotter och make hem med blommor. Otacksam som jag är rök de ut på trappan illa kvickt. Är ju så galet allergisk mot allt som luktar starkt. Sen får syren, lupin och lilja dofta hur gott som helst! Prosit bara!

Hur många hönor i samma fack? – Fyra denna gång. Och så undrar man varför äggen krossas… De är flitiga ändå på att värpa!

Barnen skulle hjälpa pappa måla chassit till den nyförvärvade vattenvagnen. Bra, sa jag. Då får jag ju egentid! “Då kan du dammsuga!” replikerade treåringen direkt. Dammsuga? Nä’ru, då blir det en Tommy-date för min del istället:

En lite dramatisk himmel över fotbollsplanen i måndags, men den höll sig på lagom avstånd!

Det är ju lite småläskigt att hela piren, och även soffans ryggstöd, var puts väck under vatten tidigare i år!

En skolavslutning i tisdags som inte alls var som de förra – familjen var på sitt håll och sonen på sitt. Han kom hem lagom till min frukost, sen smet vi iväg och spelade minigolf en sväng (talade väl med ägarna och fick tjuvstarta tre timmar före öppning…!) Därefter hem och möta upp slaktbilen för avfärd av lite färdiga kvigor och några kor utan kalv, hämta flickor på dagis, ösa intill fodret till tjurarna (av någon anledning fyllde jag inte på!) och så fixa lite middag för att möta maken i dörren och smita iväg till lillstan med en kompis.

Efter en sån där förhatlig shoppingrunda (tycker vi båda) på en effektiv timme, så tyckte jag mig ha en stund över sen hon var avsläppt. Jag tog därför en tur till en annan kyrka och en annan kyrkogård för att strosa runt och fantisera om livsöden. Man ska ju vidga vyerna, som det heter. Himlen var lite lagom dramatisk i den socknen också!

Inte behöver man känna sig ensam heller, när man står och förundras över gravstenen från 1758! Men då jag passerade “vår” kyrka på hemväg, skyndade jag mig in dit och fotade en gravsten av de mina som snart försvinner.

Och ja… Solsting eller ej, men jag halvlåg på kökssoffan när jag bad maken titta ut, då det såg ut som ett öga i molnet. Reste mig upp för att fota det och den andra halvan av paret dök upp bakom eken. Säga vad man vill, men det där om att “kika ner från himlen” och “övervakas” och så där blev fruktansvärt påtagligt. Kalla kårar längs ryggraden och gardinerna för vid läggning!

På dagen sex månader sedan jag klämde fingret. Jaja, jag har ju sån grym nagelväxt så det är snart passé, tänkte jag. Det tar nog ett tag till att läka ut, inser jag nu.

Efter en frukost på den nu städade och iordninggjorda altanen blev det en heldag i bikuporna för mig och maken. Enorma mängder yngel och massvis med pollen, men i det stora hela inte en gnutta honung. Skitkonstigt! Tycker alla förutsättningar har funnits. Men men, det blir ett tempo mindre då vi brukar slunga kring midsommar. Känns inte så tvunget i dags dato. Tyvärr kanske!?

Så var det då dags. Den sista sommarfesten någonsin på vårt dagis. Lillskruttan är beviljad plats i anslutning till skolan, så alla barnen kommer vara inom samma område i höst. Visst kommer hon att få nya kompisar och bla bla bla, men det skär så i mig att hon ska splittras från sin bästa kompis. Den bästa kompis hon haft sen hon började. De har hängt ihop i ur och skur och de dagar kompisen inte var på dagis på grund av syskon, kunde det nästan kvitta att gå dit, enligt lillflickan. Usch. Jag har inte kommit mig för att avbryta alla hennes planer på vad de ska göra på det nya dagiset, genom att berätta att bästa vännen ska på andra hållet. Det är tufft alltså.

Igår blev det en snabb stängsling, en ännu snabbare flytt av kvigor och sedan hämtning av slåtterkross och strängläggare. Nu ska vi igång!

Idag har således drängen startat upp skörd 2020 med att slå ner åkrarna här hemma. Bara vi såg att han hade tankarna på annat håll smet vi! Iväg till skogen en tur och kika på resterna av den gamla ångsågen i faggorna. Känns tyvärr som att en grävmaskin modifierat grunden lite… Däremot låg boningshusets huggna grundstenar och stoltserade på höjden. Och jordkällaren sen! Jag trodde först att den var uthuggen ur berget, men det var ju “bara” ena enorma stenblock!

Sågen för ca hundra år sedan bakifrån, och sågen nu, framifrån.

Familjen utposterad på varsin hörnsten. Det måste varit ett rätt rejält hus när det begav sig!

Extra kylhål i källaren eller vad!? Ett på var sida.

Det var faktiskt på en begravning för snart fyra år sedan som de avslutande orden var något i stil med “en väldigt fridfull plats”. Vi tog oss dit idag, och det var en fridfull plats.

Efter vår fika fortsatte vi genom skogen på detta myller av vägar och stannade till vid ett torp jag “snubblat” över. Man blir ju ganska ödmjuk inför alla dessa stora stenrösen som ligger i skogen, då man idag kan leja in helautomatiska stenplockningsmaskiner för egentligen hur små stenar som helst…

(Dessutom kan man sitta och läsa i historieböckerna att de fattiga torparna i nöd och svält kunde be om “fattigstöd”, men i ganska många fall fick till svar att de allt kunde klara sig på marken de fått, om de bara ansträngde sig lite mer. Slet som djur i omänskliga förhållanden och fick höra att de var lata. DÄR kan vi ju börja snacka om prestationsångest!

Så sitter man själv med “nödåret” 2018 med torka i färskt minne, där man fick gå till banken och låna pengar så man kunde köpa dyrt foder till sina djur. Skit i det, egentligen, för mat till oss själva finns alltid – hittills. Vi står inte och faller för att grönsakslandet torkar bort. Det går ju att komplettera… Lite nyttiga om än olustiga funderingar. Välfärden för ju med sig sina problem.)

Ett torp där maken dessutom har rötter. Själva torpet gick vi bet på idag, men markerna vandrade vi, och jordkällaren (som jag tänker mig att de “ska” vara) hittade vi.

En annan sak som oroade mig lite häromdagen var när det gick ut rekommendationer om att inte elda öppet i skog och mark. FINNS det på allvar såna dårar som ens överväger att tända på nånstans i den torka och storm som råder? Vad hände med sunt förnuft liksom?

Det finns ingen gång jag lever så hårt i “nuet” som när jag går med röjsågen; Blicken neråt. Fokusera. Inte titta upp och se hur långt det är kvar. Inte titta bakåt och se hur ynklig sträcka du kommit. Blicken neråt. Vänster till höger. Höger till vänster.

När vi väl lallat färdigt i skogen så blev det alltså röjande i trädgården. Stort behov fanns och oerhört bra blev det! Och medan vi grejade med vårt, hittade barnen på att inreda en koja/fikaplats. Räfsa, snöskyffel och grensax följt av en vuxen med röjsåg, så var de väldigt nöjda!

En bänk att kunna ställa glas stadigt på vid fika snickrades till i garaget, och hinkar redo för kommande bärplock fick dela gren med trädkrokar.

En annan sak som slog mig idag när jag var ensam med tankarna är hur extremt fort det kan gå att rasera något! Det kan ta åratal att bygga upp något (förtroende, verksamhet, rykte, självkänsla) men det kan raseras på en sekund! Läskigt det också.

Utsikten från sovrummet är inte så fel i alla fall. Utan ögon närvarande;P

Ha en fortsatt go helg alla!



Så var det igenom!

Uncategorised Posted on Wed, June 10, 2020 23:04:58

Bra de facto att vi är i mitten av juni ger mig lite av stora skälvan! Börjar man dessutom kika närmre på det är det i dagarna hela femton år sedan jag lämnade slätten för tryggheten i skogarna! Hur hände detta liksom?!

Den där stackars tanden som hängt i en halv tråd i veckor, råkade följa med tandborsten ut. När första chocken lagt sig var det en mäkta stolt sexåring!

De sista djuren är äntligen iväg på bete. Svängde förbi Mormor och Morfar och nallade rabarber, tyckte de hade så många ändå! Drog dock med sig en del, och kossan i kylrummet krävde en del frysplats, om man säger så, så dags att safta!

Blir ofta utskrattad åt mitt skafferi, men jag kan erkänna att jag nu behöver fylla på! Tre sorters saft, sylt och marmelad (och dessutom lingonsylt ett par dagar tidigare!) slörpade i sig totalt tretton kilo strösocker, och tre kilo syltsocker. Nu måste jag handla alltså!! Det börjar ju eka på hyllorna! Dessutom är flaskorna slut och de flesta burkar också, så nu får det väl räcka för en stund… Och jag ska erkänna att femton kilo frukt och bär var lite väl mycket på en gång, men vis av erfarenheten – så hade jag glömt det sen förra gången jag gjorde samma misstag…

Surrad vid spisen en dag ger inte många steg, så för att uppnå målet fick det bli en kvällspromenad med maken.

En god vän till mig satte upp ett gäng mål i höstas. Den första var att gå ner i vikt. Detta tänker jag inte hoppa på, då mina piratjeans inköpta i USA 2010 gick att knäppa i år med (lite smått galet/läskigt egentligen efter tio år och tre barn…) Finns dessutom mer luft i dem nu än då, trots att jag upplever att tanthullet satt sig centralt på mitten bak!

Skulle jag dessutom hänga på hennes tåg skulle det innebära att halvera mig själv, och jag är inte så värst sugen på det! MEN jag gillar skogen! Och då det under ett samtal kröp fram att vi hade en önskan om samma vandring – varför inte göra den tillsammans!? Så vi tog en etapp att smygstarta med.

Jag menar, hur kan man INTE uppskatta sånt här?

Och denna stensättning liksom!?

Lär ta ett tag innan holken är sönderknackad när den är gjord att ett betongrör!

Nästa utmaning vännen har åtagit sig är att utmana sin höjdrädsla! Och då funkar ju faktiskt en rejält gungig hängbro rätt bra som delprov!

Dagen efter tog vi en familjetur till en annan vandringsled. Ur led är tiden när man kommer torrskodd till Amerika! Själv var jag lite orolig för spångarna som var dåliga redan för femton år sedan, men det gick fint. Lillskrutt (och de andra) älskar utmaningarna som skogen ger!

Bara lite fukt i spåren när vi passerade gränsen! Någon passkontroll var det inte tal om

Ingen mat i jordkällaren, eller i tjuvakistan. Det var således fattigt på torpet. Var det inte Amerika som skulle göra guld av vatten och sånt? Ser mest ut som…mös…

Grisarna förstör den vackra mossan även på andra ställen. En klen tröst dock. Och det där älgtornet vågar inte jag använda!

Tillbaka i Amerika efter turen till Vildmarksbyn började det gå segt för den lilla (de stora var väck sen en kilometer) Att gå på väg är inte lika kul som stigar och studsande brädor. Att turen totalt slutade på ungefär 5,5 km kanske var en bidragande orsak. Det fick bli mutor: “Uppför backen där, så svänger vägen lite, och DÅ ser du Morfars hus!” Plötsligt blev det fart i de små benen igen!

Kom tillbaka precis lagom till kvällsmaten så fick oss en macka. Det går att diskutera mycket fram och tillbaka “i dessa tider”. Men vi var friska, de var friska. De börjar bli till åren och skulle deras sista dag komma, så har väl knappast någon glädje av att man gjorde “sin samhällsplikt” i sex månader utan att träffas?! Nä, jag tänker ta vara på stunderna som ges! Och krama om dem som om det vore den sista kramen, precis som vanligt.

Nu knackar John Blund på här, så ska runda av med att tacka för 30 år med “Persson”. Plötsligt får man tummen ur och saken går igenom. Nu skriver vi nya kapitel som Familjen Skärvegård.



Jag ska måla hela världen, lilla mamma

Uncategorised Posted on Tue, June 02, 2020 22:24:52

Kristi Flax kom, såg och försvann och vi målade i dagarna tre. Svägerska, svåger och barnens två storkusiner. Och jisses så fint det blir! Låter bilderna nedan tala, och vi fyndade både det ena och andra.

Plåtslagarens penna var bättre än rännorna!

De där uppe var så underhållande att de konkade ut min ljudbok! Det blev svajigt med den höga ställningen, och en av dem gillade det inte, vilket den andra var snabb att påpeka. Men till sist var det mesta målat!

Titta så grant bara! Och då är vi ändå bara halvvägs. Det vita blev linoljefärg, och tre strykningar. Gjorde väldigt mycket med strykning två, och de vissna fönsterna blev plötsligt skittråkiga när karen blev vitare!

Där snackar vi daggmask! Och jag har storlek 40!

Med mycket grusväg ser bilen ut därefter… Men precis som allt annat – det är roligast när det syns vad man gör!

Aklejan är verkligen livkraftig, för den kan inte hitta mycket där den växer!

Sexåring hemskickad efter en timme två måndagar i rad och hemma en vecka gånger två (två kortveckor dock). Hårda bud för en astmatisk sexåring med pollenallergi… “Det känns som att jag aldrig får vara på dagis!” följt av: “Jag tar på mig reflexvästen så ser du enkelt var jag är när vi stängslar!”

Munskydd eller inte. Mitt munskydd sluter tätt, men uppenbart inte tillräckligt när dammet från spannmålen letar sig in. Kan säkert liknas med små osynliga virus… = falsk trygghet.

“Men va e spannmålen då?”

“Jag nälpas åt dej!”

“Färgen sitter som berget” var det…

Dagis!

“Min kompis”

Kalvningssäsongen är över här. Den slutade ungefär som den började. En liten, söt kalv. Moderslös sedan halva innanmätet på kossan följt med kalven ut. Jag kände det inte värdigt att stoppa tillbaka det med all infektionsrisk och – säkerligen – smärta, så Mamma Mu fick flyga till de evigt gröna ängarna och hänger nu på mörning i ett kylrum…

Hökärran laddad!

En pingstafton bortbjudna och en Mors dag i skogen. Ännu ett ställe i närheten där man går hyfsat plant för att plötsligt mötas av en sexton meter hög bergvägg. Och än värre, uppifrån mötas av ett lika djupt stup från ingenstans!

Snobben tog hem det han önskade på grillen, men hade svårt att vänta på sin tur…

Morfar fick tjurar igår, sista gruppen kvigor kördes ut. Lagom att hämta flickorna på dagis sen.

Första juni, stekande sol, och varmt som attan. Blev faktiskt ett premiärdopp i sjön för hela familjen! Ja, även jag. Solkissen högg också, trots att jag inte upplevde att jag egentligen var ute…

I väntan på vatten som inte gick fort nog med slangen – tur jag hade ett tomrör från ensilageplast på kärran.

Rinnande vatten är gott!

Sista gruppen kor är utkörda på bete idag. Eller bete och bete – ovan är halva hagen, totalt sönderbränd. På drygt tolv timmar har vi kört ut åtta kubik vatten till djuren – inte slut då jag kör kubiktankar på vagnar, men ändå. Det känns liksom mer okej i augusti…!

Varmt på asfalten när kärran skulle backas in! Och jag fick en liiiten lokal skur på mig. Den sträckte sig uppskattningsvis tvåhundra meter! Men sen, när åskan drog fram med lite avlägset muller, då kom vattnet här hemma!!!! Jag hade liksom blivit glad för hälften, faktiskt en fjärdedel, men nu fick jag ju lov att bli euforisk!

Och efter regn kommer sol, det är ju sen gammalt. Men nog var kvällens solnedgång extra fin, med en rotablöta i bagaget!

Ha’et gott!



Vab, galenskap och underhåll.

Uncategorised Posted on Tue, May 19, 2020 22:24:50

För sex år sedan (i söndags), när vi gifte oss, stod äppelträden i full blom, nästan på väg utför. I år börjar de små knopparna brista nu. Och jag fick den äran att följa med den lilla “bumlan” på tur!

Typ äldst och typ yngst, sida vid sida i drivgången:)

Som jag nämnt tidigare, hade jag en ko som dog. Hennes kalv har gått som “slattakalv” – han har snällt fått ta där han kommit åt (med viss styrning). Medan de andra kalvarna ökat i runda tal 1500 gram om dagen – har han slagit till med 2000 gram – i veckan. Jag har några gamla kor med många procent mjölk i sig, vilket ställt till det lite under de första veckorna i laktationen – produktionen är högre än vad den lilla kalven orkat äta. Varning för juverinflammation! Då har det varit lämpligt att sticka till denna moderslöse kalv och tömma ordentligt en gång. Och han brukar inte vara nödbedd. Inte denna gången heller, när jag bad honom, men det blev nog lite väl bra med facit i hand. Nedan en jämnstor kalv som nyss ätit, och den moderslöse som såg sin chans att vräka i sig… Kan erkänna att jag fuskade med vägningen en vecka, så när han kom på vågen tänkte jag att han kanske ökat fyra, fem kilo på de tretton dagarna. Vågen stannade på plus 15!!!!:

Kan tillstå att han på kvällen inte alls hade brått in – gick fram och tillbaka på gången och kikade lite förstrött in mellan korna för att återta sin promenad på gången. Till sist diade han. Morgonen efter smög han försiktigt fram till en hög ensilage och pillade i sig några strån. Stackaren fick nog en hejdundrandes magknip efter sin vrålätning.

Titta här, vem som vaknat och kommit ut på morgonens balkörning. Att få börja dagen i pyjamas i traktorn med drängen är inte fy skam!

Hade en episod med ett melittafilter som inte släppte igenom kaffet en dag. Kom ut i köket och hela köksbänken flöt. En del rann ner i skarvarna i grytskåpet, och kan ju sägas att sanering gjorde nytta efteråt…

Lördagen tillbringades med tjursläpp, och det var nästan så att kossan ser ut som en liten kalv bredvid Rudolf! (Eller nja…)

Vi hinner inte med markservicen i dessa tider, så bäst att nyttja barnen till städ och mat, eller hur?!

Himmel ritad med linjal?!!?? Nedan mitt sällskap när jag motvilligt plirade upp ögonen en morgon

För drygt fem år sedan köpte vi en gård som nyttjas för veckouthyrning. För att uttrycka det milt är underhållet kraftigt eftersatt, och nu har Coronan öppnat ett par dörrar för åtgärd – turisterna kommer inte till Sverige i samma utsträckning. Efter många och långa diskussioner slutade det med att mangårdsbyggnaden står under tvätt med hetvatten och högtryck – vilket leder till att vi inte alls kan börja måla till Kristi Himmelfärd som tänk. Tacka vet jag rödfärg. Där ligger fokus nu. Och lite taskigt timmer och panel som behöver lite kärlek. När man börjar på minus går det fort upp på “tacksamhetsskalan”. Minsta lilla förbättring lär lysa!

Merparten av djuren är utkörda, lagården är i stort sett tom på kalvar och tidspressen där är väck, och skörden är inte ens i närheten i denna torra kyla som nu är. Bara att passa på (och bromsa maken som i vanlig ordning är odödlig och tror sig hinna måla fyra hus på en sommar…)

Ungarna – de sliter också!

Jag skrev för ett tag sedan att det är bra att vi får öva på att vabba då vi typ aldrig gjort det – nu när vårt dagis bommas igen och lillskrutt ska börja på ett tre gånger så stort ställe. (Det enda vi gjort hela året är att vabba!!). Detta var före pandemitider. Dagens vab med den hostiga storflickan gav oss tid till bullbak, tre sockerkakor och en kladdkaka mellan lagård och lunch. Måste ju fylla på lite inför helgens arbete. Är nån sugen på fika, måla eller sköta markservicen så ungarna avlastas, så vet ni adressen!

Nu ska jag ta mina katter och krypa ner! Maken lyser ju med sin frånvaro i vanlig ordning, så nån får ju se till att det hettar lite i sänghalmen;P (Man måste bevaka sin plats, annars är man (han) körd!

God natt



Ödets ironi, minst sagt

Uncategorised Posted on Wed, May 13, 2020 22:24:23

Blir ingen nattsaga nu för tiden, den brummar liksom bort!

När klockan ringer på morgonen… God morgon. Det blev visst ett Picassoface!

Myrsäkrat!

Tretton dagar sen senaste blogg och trehundraarton bilder (tur det är en del dubbletter!) att gå igenom, samt sjuttiotvå filmsnuttar. Undra på att det blir motigare och motigare att sätta sig ju längre tid det går mellan inläggen.

Och på tal om bilder – de stora ramarna köpte vi september -16. Sen kom liksom en renovering i vägen och det där som kallas livet. Men plötsligt händer det!

När jag haft praktikant första gången där för längesen, minns jag att jag skrev nåt om hur medveten jag blivit om att jag pratar med mig själv. Diskuterar och resonerar. Vad jag vetat länge är att jag, trots mitt usla beteende och behov av att “passa mig”, är jäkligt artig! Ber jag en ko att flytta sig, så tackar jag när hon tar det där steget åt sidan. Till exempel. Vad jag däremot INTE hade koll på, är hur mycket jag faktiskt tackar – hela tiden. Detta blir väldigt tydligt när man har någon med sig som besvarar varje “Tack” med ett “Varsågod”! Det är verkligen som att det har hängt upp sig på repete-repete-repete-terings-knappen. Men när jag ber om något, och får det, så tackar jag! Kan ju inte hjälpa att jag råkar vara väluppfostrad!

Rymlingar har jag inget till övers för! Spelar ingen roll att hon är vacker som en dröm! Väck!!

Två veckors praktik är till ända. Gödning och gödsel är färdigt – drängen på 78+ körde hundra (!!) lass flytgödsel i vår. Vårbruket är klart, klövar är verkade och djuren har börjat släppas ut.

Vi hann innan hagelstormarna!

“Varför springa runt när man kan äta gräs?!”

Maken är permitterad och jobbar tjugo procent på fabrik. Någon som är ledsen för det? Det finns liksom alltid att göra. Ett par extra händer med alla stängsel som ska sättas och kollas, all djurhantering vid lastning och sortering och så har han hittat på att ett stort hus ska målas. Samhället kunde ju inte slås ut mer lämpligt.

Egen rekreation – en promenad på kyrkogården. Gångarna upp och ner. Fågelsång och “öppen kyrka” med fantastiskt vackert piano som ljöd ut kunde inte gjort det bättre.

“Mamma, toffla mig!” Och blir det en blir det två. Vad har jag gjort för ont som fått två så väldigt flickiga flickor?!!

Vi bockade av ännu en punkt på vår upptäcka-lista – en tur längst bort i socknen gav oss en häftig naturupplevelse.

Jodå, det gick uppåt denna gången också:)

Vildsvinens framfart märks allt mer. Hur länge till får vi njuta av denna mossbeklädda gammelskog?

Det börjar även bli högtryck i bikuporna. Jättekul. Fullt med små larver, bi som äter sig ut sina puppor, drottningar som märks och fullt med pollen som bakas till bibröd. Dock var jag lite ovarsam när jag vände på ramen vid titt att det rasslade ut. Skäms på mig!

Många nya bi in da making!

Två kor står kvar att kalva. Den ena tror jag inte kalvar alls, så vi kan ju säga att vi inväntar den sista. TYVÄRR har det som inte får hända hänt – tjuren har gett sig på småkvigor. Drängen hittade en skum kviga i söndags som vi tog in, och igår kväll kalvade hon. Knappt femton månader gammal. Allt gick bra, kalven är jättefin (och liten) och kvigan skötte sig galant med lite draghjälp. En ångestladdning mindre. Tyvärr, igen, så hittade vi ännu en ettåring ute idag, i samma tillstånd. Barn ska inte ha barn!

Ödets ironi i det hela, då jag aldrig tidigare tagit bort avelstjurarna från grupperna förrän framåt oktober, och det enda året jag hittills fått tummen ur och ta bort tjurarna i mitten av augusti har det gått åt pipsvängen. Jag är så frustrerad. Ny ångestladdning och så håller vi alla tummar och tår att det går minst lika bra med nästa kalv-kalvning.   

Detta får räcka för nu. Finns mer att visa, men nu är det God Natt



Isbjörnar och gödning på Valborg

Uncategorised Posted on Thu, April 30, 2020 21:34:57

Ungefär åtta hektar av elva såddes i förra veckan och i helgen. Drängen körde gödsel och jag jagade honom med harven. Såbädd gjordes och när gödseln var klar fick drängen ta harven, så tog jag tunnan hem och kopplade av till förmån för såmaskinen.

När såmaskinen är flyttad till nästa åker och det blev dags för en promenad efter “servicevagnen”. Glad att drängens ringvältringsdamm blåste på andra hållet! Precis lagom kom familjen med fika!

Finns det något vackrare än en nyvältrad åker?

Vi hade “några” stenar att handplocka i kanten. Det var visst några…

Finn ett fel…

Insåg att det var på dagen ett år sedan jag körde tunnan sist. Då vid skogsbränderna en bit härifrån. Skrev dagarna efter att det var en intressant cirkus att ta del av, men har inget behov av att prova igen. Det behovet har inte ändrats på ett år! Kommunen skickade nyligen ut ett tackbrev till alla berörda, dock fanns det inte en enda notis om lantbrukarnas insats i brevet. Så förvånande…

Den ansvarige samordnaren hade morrat på kommunerna (då det vid samma tidpunkt brann något enormt även i grannkommunen) och fått en ursäkt. Brev kom idag med dessa uppgifter. Utan de stora pojkarnas insats  längs landsvägen hade räddningstjänsten inte haft en chans att hålla branden på den sida vägen.

En söndag med “bikurs” hemma på gården och öppen plan i övrigt, ändrades snabbt då goda vänner frågade om vi vill med ut på vandring. Tog oss tillbaka till de Stora Blocken och lillskrutten imponerade stort genom att gå för egen maskin hela vägen hem, och större delen av vägen dit!

När man står i höjd med grantopparna!

Myrorna har nog ingen vidare konkurrens om blåbären i sin köksträdgård! Såg även att en flitig ekorre suttit i granen.

Kolarkoja

Väl hemma blev jag utmanad på duell. Och visst undrar man vad hon långt där borta gör på biltaket!?? (grushögen bakom)

På kvällen kom svägerska och svåger förbi, och hjälpte till att flytta ner en bikupa till andra gården. Tyvärr hittade även fler bikupan… Kupans plats här hemma ska snart upptas av en nybyggd kupa så de där samhällena som har parhus i nuläget får plats.

Är det Venus som sägs lysa starkt jämte månen i väst?

Storflickan fick svar på sina prover på sjukhuset, och nu väntar vi på dom från den stora barnenheten – ska provet tas om, om-i-fall-att det var någon form av magsjuka som slog ut henne så totalt i flera dygn, eller ska hon utredas för någon av de där trevliga tarmsjukdomarna vi har från två nära håll i famljen?!

Morfar hade praktikant ett par veckor med sig i skogen och konstaterade att han var väldigt trött efteråt. Jag förstår honom precis, och ändå är jag femtio år yngre! Med någon med sig försvinner den där vila-före-frukost-och-efter-långfrukost-stunden. Även om man har nån med sig innebär det inte drängen, som man inte behöver kommunicera med, utan någon som kräver information, demonstration och övervakning. Allting tar också väldigt mycket längre tid, men om den tiden inte får tas, hur ska man någonsin ges chansen att få öva och till slut lära sig?! Det är oerhört få som blivit proffs utan övning! Det innebär dock en väldig massa tänkande för min del. Det är så himla mycket som går på automatik som man plötsligt måste demontera i beståndsdelar för att förklara – hur är det egentligen man gör?

Samtidigt är det väldigt roligt att se en praktikant komma från att vara lite avvaktande och osäker första dagen till att lite längre fram med självklar säkerhet utföra olika sysslor.

Kossa som kalvade i helgen. En som inte kommer att få vara kvar med det där juvret.

Men jag ska inte sticka under stol med att jag saknar att få vara ifred. Familjen har varit hemma mängder av dagar så den där efterlängtade, lugna andrafrukosten lyser med sin frånvaro. Istället krävs det att man ska vara social!! Mest påtagligt är det hur mycket jag faktiskt går i min egna värld i peltorlurarna, med ljudbok eller i telefon.

“Jag är lite smyg på 160, så ska gå ut och flytta henne”, sa jag. Kom ut till stora blåsan. En timme senare hade hon en rejäl tjurkalv att slicka.

Idag har vi i alla fall spridit gödning på drygt arton hektar. Har tolv kvar, men med en klocka som började bli sen, småstänk i luften av det väntade regnet och en ljuvlig skallebank resulterade till hemfärd istället. Kraschade i kökssoffan och där är jag typ än.

Sjön skymtar till höger i bild, och tydligt syns hur högt vattnet stod upp på åkern i februari. Dessutom är det dags att hålla sig ur vägen – en liten Tornado på g!

Man inser ju att man inte bor på slätten;P Men visst låter man effektiv när man summerar att man kört klart tjugotre åkrar på en eftermiddag;) Vad som händer nedan? – En grön traktor kom på vägen

Valborgsbrasan brinner för fullt i två spisar och ute “attackerar isbjörnar” som nån sa om dagens väder.

Ett steg närmre!

Ivriga kalvar ovan (stackars kossa på tre ben), och nedan? “Hörru! MINA spenar! Stick!”

Trevlig valborg alla!

På era platser, färdiga, SOV

God natt



Next »