Betesdjur kan förekomma på vägen – flytt till annan hage.
Lyxbak till frysen – och utdelning. Vill till att hålla folk på bra humör!
Nu barrar tallarna! Och så tog jag och två små söndagsfika vid ett vindskydd.
Så kom den stora avskiljar-veckan! Alla kalvar med mammor skulle hem. Eftersom jag blivit utkallad för att hjälpa brorsan kommande dag/ar var det väl inte mer än rätt att återgälda, tänkte jag.
Förspänt att ha två grupper instängda på liten (väldigt liten!) yta när vi kom med kärran. Lyckades även få in dessa 5+4 kvigor på samma lass för avsläppning till andra kvigor långt ut på andra hållet från gården sett. Skönt att slippa köra dubbelt! Tredje stället var kor och kalvar instängda på en lite större liten yta och det gick smidigt även där. Och så på det sista och fjärde stället där ute i tassamarkerna hade sommarskötaren varit och lockat fram gänget så de var precis där jag vill lasta dem, bara jag drog upp en liten fålla runtomkring.
Tänk så tacksamt och förspänt med den hjälpen av markägare!
Två ”egna” grupper kring andra gården hämtades också vilket slutade på fyrtiofyra djur hemkörda, sju slaktkor inbundna, åtta mil körda och sju timmars arbete. Där i låg även fika och lunch medräknat. Läge att klaga? Nope! – Kanske lite på syndafloden som svepte över oss under sista lastningen – men alla andra skurar passade på under transportsträckorna!
Riktigt höstpuskig morgon – tyckte även snoken som tagit skydd i mjölkrummet.
Återstod föräldragården idag. Nio kor och nio kalvar. Sista lasset var det krångligaste – tog säkert en hel kvart från start till målgång… Tur att medhjälpare kan se att det inte bara är att spika upp plakat ”Här är stängsel” eller öppna kärran så är korna inne:) (Fick kommentar för ett tag sedan; ”Jag ÄR knäckt – jag har sett hur du behandlar dina djur!” – Jag väljer att tolka den positivt, för än har jag inte fått nån extra skyddstillsyn…)
I och för sig fick jag ett samtal från närmste granne när vi var på väg efter djuren imorse – en kviga i trädgården. Bara att vända och hon följde snällt med in.
Vet inte riktigt hur jag ska tolka kommentaren som följde (den heller): ”Två rassel med spannen, kvigan är inne och utanför står husägarinnan med glittrande ögon och tycker du är fantastisk! Vi lever i två helt olika bygder!”
Helt slut är jag. Haft två stökiga nätter (och många skrikande kor) och en och en halv rätt intensiv dag. Timmen på soffan efter lunch idag gjorde dock susen och tur är väl det – imorgon blir det jobb med vita kor och avskiljning av tjurkalvar.
Det känns fint när ett inte så värst inarbetat samarbete bara flyter på, och en lycklig dräng som mest får köra traktorn och slippa ”huvudansvar” vid insamling. När det inte krävs så många instruktioner och inte en enda förklaring. Vi har alla våra egenheter och tankar hur saker ska göras – erfarenhet och idéer är ju olika för alla bönder.
Dock (som jag påpekat alldeles för många gånger) är det otroligt roligt att se att mina kor mer eller mindre skiter i vem som kommer, eller vem som står i vägen i lagårdsdörren när delningen ska göras – eller vem som rasslar med spannen. Det ger mig ett gott betyg för mitt urval och hantering av djur, en lugn miljö att arbeta i och förhoppningsvis nån som inte är rädd för att ställa upp igen när behov finnes.
Däremot kunde jag ju ibland känna att det vore skönt om korna var liiiiite restriktiva mot vem de svansar efter och halvt äter upp. Det är lite kluvet, det där. Mest fantastiskt, men…
Mååånga kalvar blev det med alla femtiotre hemma. Och kvigorna som får husera i uteboxen hade inte glömt vad som hände i våras när lagårdsdörren öppnades – di!…
Skrubba, skrubba, tvätta, duscha. Rent ska det vara när det ska bytas gård.
Snart är barnen hemma från aktivitet, sen blir det tidig nattning och förhoppningsvis god sömn. Det behövs.
