En ung bondes vardag

Bara liiiite simmig i
ögonen efter en stund.

Hängde den lilla på ryggen och tog en promenad på Lammön. Kom
på att jag kört ifrån rulle till stängseltråden, så vi plockade bara ihop
stolparna och lät tråden ligga kvar. Denna potentiellt vackra ö som mannen
gjorde så mycket arbete med för några år sedan när den var nygallrad. Bar ut
drygt hundra trästolpar och klubbade ner. Tråd drogs och det var så skönt med
permanent stängsel på denna markplätt. Enda tills vi våren efter skulle släppa
ut djuren där, och skulle springa över det snabbt för att justera det som
skogens konungar brukar kunna ställa till med. Och hittade inget stängsel!!
Allvarligt. Stolparna väck! Nersugna i dy. Hej där. Är du låg får vi tända på en som blir hög så det blir balans i
ekosystemet!Så efter det blir det till att sätta
och riva med plaststolpar – skulle nya trä klubbas ner på säker mark skulle det
inte bli mycket kvar av den lilla halvön. Den schweiziske grannen är varje år
lika förundrad över hur vi kan få djuren att gå över spången. Färisten, som han
säger. Antingen är djuren väldresserade, eller rent av dumma!

Den lilla skruttan har inte alls samma respekt för mat som
syskonen hade! Har någon kladdfobi – välkomna på gratis KBT! Hon ska äta själv
med skeden. Den ska alltså fångas upp i närheten av munnen. Maten ska skrapas
av skeden med fingrarna, inne i munnen. Fingrarna ska torkas av på bordet, som
sedan besitter mycket att smaka av. Efter det blir hon trött och gnor ut
resterna i ögonen, innan händerna vandrar vidare till håret och öronen för att
slutligen haklappen ska rengöras! Jag gillar det faktiskt lite. (På jäkelskap mot alla andra som avskyr det!) Åtminstone så
länge det omfattar sånt som går att tvätta bort. Inte morot och tomat med andra
ord.

Sonen var tyngst. På
den tiden var det ju ingen konkurrens om maten! Sedan har det bara gått utför.
Det finns nu svart på vitt! Tjänare Soc!

Jag vann en galltvål i Julklappsspelet för många år sedan. Tog
nåt år efter det som jag inte fattade vad jag skulle med den till. Sen fick jag
barn. Galltvålen är efter det min nya bästa vän!

Mötte sonen vid bussen. Eller han mötte mig på väg hem från
bussen, snarare. Då han – igen – blivit avsläppt på fel sida 70-vägen, mitt i
kurvan och själv gått över. Något som bedyrades dyrt och heligt att det inte
skulle hända. Han skulle få följa med till brukssamhället och släppas av på
tillbakavägen, på rätt sida. Drog iväg ett mail på stående fot till ansvarig.

Slaktdjuren räckte
visst också till i vikt. Till och med lite för bra på den sista. Får börja väga
de som står inne då, har nog plötsligt ett bra gäng till att anmäla…

På väg hem ringde mannen – ko och kalv på vift på
föräldragården. Lillan sov i vagnen och sonen gick till drängen så stack jag ut
och mötte upp mor och son på lagårdsbacken. Glad i hågen var mamma mu och mötte
mig vid bilen, följde med när jag stängde in de andra djuren i ena hagen så jag
kunde öppna, stiga åt sidan och släppa in paret på vift. Smidigt! Samtliga djur
skickades nu iväg till granngården igen på återväxt.

Hemma gjordes lagården, hönorna fick mat och på väg in slängdes
den vanliga blicken på djuren hemma. Randiga kor! Vänta lite…

Hade tänkt flytta iväg djuren till nästa hage imorgon för
att kunna stämma av ordentligt med kossan vars kalv avlivades. Men kossan var
en av de två som gått i sjön och släppt sig själva på klöver, och när jag kom
för att släppa in resten möttes jag av båda dessa kor, med svansarna i vädret
och klövarna i taket. Skitglada, så hon är inte jättepåverkad av
laktationsstoppet. Kanske har kalven varit omärkt ”dålig” ett tag så
produktionen trappats ner tidigare. Vad vet jag. Kossan ser pigg och glad ut.

Jättesjuk va?!

Började spackla lite i taket i nya rummet i väntan på
middagen, sen tog vi en ny vällingstrid med den lilla. Har bara önskan om att
hon ska sova lite längre än halv fem på mornarna…

Sladdisar på väg att
flyga ut!

Under helgen var det något som skolan kallade ”Lusens
dagar”. En luskam skickades med hem för genomgång och de barn som visade
sig ha löss skulle hållas hemma. Därför har sonen hållits hemma. För avlusning
av dessa envetna feberlöss och alla noskvalster som killat runt i näsan på
honom. Piggare idag än igår, full fart men fortfarande förkyld. Får se hur
morgondagen verkar.

Då di gamle var hos oss under min sjukdom innan helgen och
sedan tillbringade söndagen med min moster som sedan låg nerbäddad, antog vi
att de redan utsatts för eventuell smitta och åkte därför till Bokbussen som
planerat. I två bilar då maken åkte via skjutbanan hem. Så att han kan få
giltigt skäl komma hemifrån och jaga älg om ett antal veckor. Något han lär
behöva! Egentid i skogen.

Den lilla togs nyvaken från vagnen och fick middag, sen gnodde hon i
ögonen och illvrålade hela vägen till bussen. Var tyst där då hon satt i
famnen, men startade sedan om i bilen för de sista kilometrarna. Tur det är hos Mormor
och Morfar det finns resurser. Vårt förråd vill säga. In i lillstugan efter
sulkyn och ut med ungen i skogen så hon fick sova en timme till.

”Med den vagnen
gick hon INTE den nya vägen” hade Morfar konstaterat. Jodå, gubben, och
sedan den gamla stigen tillbaka. Emmaljunga Scooter S, den optimala
terrängvagnen. Inte! Men med liten plutt i så funkade det med både värme och
puls. Men den passar betydligt bättre på A6!

”På min tid”
var här en fin liten stig som är cyklad på oräkneliga gånger. Ljungen tar över,
sen var det över mossen… Men de sista tio meterna var den riktigt fin!

Avslutningsvis var det
dags för den beryktade Gatebacken. Den som man faktiskt klarade av att cykla
uppför framåt augusti när man övat tio veckor! Den där stenen mitt i vägen, som
man alltid var så nöjd över att passera, låg också kvar. Den som vittnar om att
det värsta är kvar. För när man tror det planar, fortsätter det lika länge!

Gratis boll! Med
inbyggd peg!Dolda kameran?! Bring it on!

Bakat hade Mormor gjort också. Fem påsar bullar, fyra
omgångar med frallor och en burk Mandelkubbar! Tjoho! Det lönar sig att fö
henne med ägg:)

Även idag har sonen varit hemma. Lillhönan på dagis och
mannen på jobb. En stund i alla fall. Han kom hem för vab när det var dags för
mig att åka med den lilla på sexmånaderskollen med sköterska och läkare. Och
sedan slå ihjäl en timme någonstans med medhavd matsäck som lunch då det inte
var lönt att åka hem innan babysimmet. Fick bli en sväng på Industrimuseet
ovanför simhallen.

Badet gick bra. Är man där för tredje gången har man rutin
på livet, även jag faktiskt. Så medan min lilla låg på golvet och inspekterade
allt som pågick, lånade jag en hysterisk kille från en mamma som inte hade
långt till tårarna, så att hon kunde duscha av sig.

En svängom på affären för lite smått och sedan hem där jag
blev sittandes på drängens trappa i det skapliga vädret och pratade allmänt om livet tills det var dags för eftermiddagsutfodringen.

De senaste två dagarna har jag blivit lite bekymrad två
gånger. (Bara två, uh?!) Idag när läkaren lyssnade på bebishjärtat. Länge och väl, gjorde små
justeringar och tillbaka igen med stetoskopet. Stundtals med en
koncentrerad/bekymrad min… Igår var när jag var på väg att kolla djuren på
föräldragården, hade stannat vid stoppet och inte kom iväg igen. Växellådan
”rasat”. Så vida pass, att jag ”som vanligt” lagt i ettan.
På automatlådan. ”P” med andra ord! Vilken lättnad med denna billiga
renovering! Knappen in och spaken till ”D” så gick Navaran som en
klocka igen! (Tur för mig, för jag fick räkningen på nät och balplast idag…)

Snickarna gjorde ”klart” igår. Dvs att vårt nya sovrum
är redo för spackling, bygget är isolerat (vilket känns väldig skillnad på en
gång!) och spånskivor är lagda som golv på andravåning. Nu ska vi själva pilla
lite igen och sedan får vi stämma av med vad som ska göras uppe, när och av
vem.

Mannen skulle ta en halvtimme på soffan, sa han. Det närmar
sig nog tre timmar snart, men jag har inte hjärta att väcka honom. Han åkte
till föräldragården halv tio igår kväll för att bli klar med fönstret (fråga
inte när han kom hem), något han inte orkade med och skulle avsluta idag. Alltid retar
det någon…

Barnen kom i säng tidigt. Känns som att det varit tyst länge
redan. Fastnade med boken jag började på igår vid läggning, men tänker att det
också behöver vara okej ibland. Ska strax ta mitt kvällsfika, sen krypa i säng
och se hur tabata-träningsvärken ger sig tillkänna imorgon. Jag kände mig rätt
besviken när jag vaknade imorse. Sen gick jag nerför trappan… Och det har
inte blivit ”bättre” under dagen. Fy fan va gött!

När man vänder ryggen
till. Så hamnar hon antingen i skrindan eller i en flyttlåda. Långt från filten
där hon placerades!

När maken åkte iväg för att ta itu med det där fönstret igen
åkte jag och barnen för en sista tripp till Chappen och fortsatte sedan till
ett ställe som hade drive på fodrade regnkläder. Denna fantastiska uppfinning
alltså! Dock blev jag lite orolig för storlekarna. Köpte 140 (!!!!!!) till min
6,5-åring. 140! 134 är jag smyg på att han kan ha i ärmarna framåt slutet av
säsongen. Han är stor, killen!

Vad göder moster
med??!

Körde inom min moster på hemväg för att fika, men det tänkte
inte hon. Ingen hemma. Däremot stod grannen på vägkanten så stannade till där istället.
Och blev inbjudna på fika! Sen såg vi när moster kom hem så styrde nerför
backen till deras för att säga hej. Hittade henne nerbäddad på soffan med feber
och trött kropp. Välkommen i klubben!

Hem och skrev på papperna för en femtonårig prao från
Brukssamhället om några veckor. Kan bli spännande, men det ska nog gå bra.

Sen finns det ett j*kla stort minus i att ha en karl som gör
allt för en. Varför?! Se själva vilket äckel jag (på eget bevåg, SKJUT MIG!) håller
på med:

Jepp. Kokar kräftor. Han döade dem i natt, men nu ska de
smaksättas. Hur man kan tänka tanken på att äta det ändå. Kämpar mot
kräkreflexen när de ska upp ur vattnet, blänger på mig och fräser av
temperaturskillnaden. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRK!

Jag måste byta gubbe! Nån intresserad? Tyvärr är det väl
mycket av den nakna sanningen här, så take it or leave it! (Leave it! Jag har
numret till TV4:s Bonde Söker Fru-producent;))

Och nej, jag äter inte sånt som stirrar på mig! Får jag stjärtar skalade i en burk kan jag väl tugga i mig dem, men glosylta… Näääver!

Men när jag ändå sitter och vaktar spisen skickade jag in
skinksteken jag hittade tinad i kylen, i en stekpåse i ugnen, skriver detta och
tankar in ljudböcker på den andra datorn. Det är ju på modet att ha en
”spel-dator”. Så även jag, men kanske på annat sätt…

Och ja, det är belamrat i väntan på bättre och lugnare
tider. Än har allt inte fått sina platser. Målet för färdighet är inte satt förrän jag fyller år och än är det
länge till dit!

Imorgon blir det skola för sonen, om han är frisk nog.
Resten av familjen börjat snora. Sen är det dags för ny termin av Bokbussen och
Mormor är uttråkad för att ”han bara är i skogen och rycker sina buskar,
så ska du ha något bakat?!” Kuggfråga, tanten! Sen får vi se om jag är
piggelin nog att gå på den där träningen. Taggad är jag, men resten då?!

Mannen är på föräldragården igen. Hade några kalvar på vift via
diket igen, så det skulle åtgärdas nu, med hjälp av svägerskan och sonen där. Nattat
barnen och försökt tvinga i den lilla lite välling. Säkert en matsked fick hon
i sig, resten spottade hon så fint ut runt hela nacken. Men i natt sov hon till
halv sex i alla fall, åt och sen sov vi till nio. Ny vecka, så slut på helgfriden.

Först i detta inlägg ska jag bara förtydliga, oavsett vad
jag eventuellt antytt, att min make är en bra, ansvarstagande far som lägger
massa tid på sina barn, även om han nog ville haft fler timmar som många andra.
Precis som allt annat kring vår familj är det mycket som drar på alla håll, men
om jag fått honom att framstå som icke-närvarande/oansvarig är det i första
hand honom jag ska be om ursäkt. Jag hyser inga som helst betänkligheter mot
att lämna barnen ensam med deras fader!

Vidare så lovar jag att ta hand om och vara rädd om mig! Åtminstone
mellan varven, och det måste klassas som bättre än alternativet ”mer
sällan”. Nåt mer jag fått reaktioner på? Säkert!

Kolla! En dörr i fönstergluggen! Och
isolering på andravåning som var efterlängtat i fukten som nu är!

Jag råkade chocka
henne när jag nämnde att hon är sotarens dotter… *svälj* Åtminstone för att
kunna balansera mössan på det där sättet!

”Bland det
sötaste jag sett är hon o jag är ingen bäbisfreak!” måste ju vara ett bra
betyg?!

Nä, jag la henne inte
så heller!

Igår var det blött! Riktiga skyfall mellan varven. Maken
drog ett stängsel till mig, lillhönan försvann in till drängens fru och jag
kröp ner under täcket med den andra småfebriga typen i familjen. Inte för att det blir nån vila med
en tjutande väderkvarn jämte sig, men man kan ju låtsas!

Maken började lasta släpet med skit till tippen sen gick
dagsplaneringen i stöpet. Som vanligt med andra ord. Men denna störning
omfattade di gamle. För precis när jag var på väg att gå upp till stora vägen
och hämta sonen vid bussen, trillade de in med tårta. ”Vi tänkte att det
var så blött att till och med ni satt inne idag!” Så det blev ett firande
av deras femtiofemåriga bröllopsdag istället för det vi hade tänkt. Bad för
stora barn och pappa och ett fönsterbyte på föräldragården. För en gångs skull
inget strul som ställde till det!

En sväng i lagården med en överjobbig bale – hade havererat
så att repet den var bunden med låg någonstans på botten och totalt omöjlig att
rubba. Bara att försöka riva den av spjutet, innifrån och ut, och sedan bära ut
det till djuren. Febersvetten rann, kan jag erkänna. Damp ner i högen som var
kvar några minuter innan jag orkade gå in igen. Rakt i duschen sen soffan.

Kvällningen bjöd på något jag aldrig kunnat ana! Vi åkte på
livets första Drive in – bio. I Hembygdsparken av alla ställen! På en film om
kyrkbyn med omnejd. Den har visats en gång innan och den skulle vi se då. Det
gjorde vi inte. Vi hamnade på BB istället den gången.

Drängen satt hos de sovande barnen och det var nästan
midnatt innan vi var hemma.

Lite innan tre var den lilla orolig och nästan flöt i sängen
pga en läckande blöja, så bara att pallra sig upp och byta. Och givetvis mata
så hon kom till ro. Dags att ta till en större ”nattblöja” igen. Som
pallar alla sovtimmar. Har man fyllt sex månader bör det vara dags att lämna
New born – stadiet även där. Nu hoppas vi på en bättre natt med ny blöja.

Mat igen i vanlig tid halv åtta samtidigt som mannen gick
upp för lagården och vi andra två somnade om till tio. Skönt och välbehövligt.
Vaknade dock till lite problem. En ”kalv” var på vift. Gick ut och
skulle släppa in henne. Hon kom i sken när hon såg mig och lyckades släppa in
henne till de andra här hemma.

Finn ett fel…

Vänta lite… Har jag verkligen fått någon grå
kalv i år? Och var hon inte väldigt stor? Har jag verkligen den gråa kossan
hemma!? Dog inte hennes kalv? Här är nåt lurt… Ringde grannen i byn. Hur
många djur har du?! ”Två, har räknat in dem idag!” Förklara då varför
jag just släppte in den ena här… Undan med tjuren! Lyckades spara två kor och
några kalvar som sällskapsdamer till kvigan i den gamla hagen och in för frukost. Ut igen och
lasta upp henne, hämta den svarta hos grannen och tvärs över stora vägen till nästa
granne.

Sittandes på huk med 1703
i ryggen och 1791 i ansiktet

Hittade även en ledsen tjurkalv hemma. Ledsen och mådde inte bra –
hade, på ren svenska, skitit ut tarmen… Aldrig hört att det hänt. Visst att
det kunnat hända äldre kor/ston vid förlossningar men inte kalvar på tre
månader?! Ja… Enkel biljett en trappa upp… Och hålla tummarna att kossan
klarar av det tvära mjölkstoppet… Sorry grannar för eventuellt tutande
framöver. Var ute och pratade med henne ikväll när hon började tuta, och vill
tro att hon lyssnade. Och förstod…

Hade en plan på att ta barnen på lite höstshoppning men
halva dagen gick till annat, resten till vila. Förutom turen vi tog norrut och
tittade på rallyt som gick ett par kilometer bort. Bilarna stod parkerade långt
på vägen. Förvisso kändes det som att bestiga berg både dit och hem, men febern
vädrades nog bort för sen har jag piggnat till. Om bara halsen kunde ge sig
också…

För att säkra både dit-
och hempromenad på denna sida natten. Lillhönan var skitnöjd!

En vän som var på väg till västkusten för kräftskiva ångrade
sig och kom förbi oss istället. Och när hon ändå var här fick hon middag.

Maken varit och pillat med det där fönsterbytet. Men, dagen
började som den gjorde. En plast skulle upp i alla fall sen är det nog läge för
sängen.

Ja, rubriken omfattar de största ingredienserna i den parodi
som utgör mitt/vårt liv. Dessa utgör en lång kedja, så sitt ner så länge.

Himlen är oskyldigt
blå – som ögon när barnen är små…

Måndag kring lunch tittade Hans och sambo in. Alla gick och
mötte sonen vid bussen som var glad och nöjd över första skoldagen. På sikt får
han lära sig att gå halvkilometern hem ensam, men nu i början kan han allt få
lite stöd.

Redo för skolstart och
i väntan på bussen…

Ett samtal med en erfaren bigubbe under söndagen ledde till
att Hans tog barnen på promenad, hennes nyfikne sambo drog på sig bidräkt och
Jirka ringdes in som extra ögon. Plockade igenom vårt troligt drottninglösa
samhälle, och mycket riktigt låg där mängder med ägg i varje cell – med andra
ord har ett vanligt bi börjat lägga ägg vilket innebär att de inte bryr sig om
nån ny monark. Det i sin tur innebär att det bara kläcks värdelösa drönare (hanar, alla
feminister!) och kommer att utrota sig självt då de bi som tillför nåt kommer
att dö ut. En avläggare har inte gått så bra, så dessa två slogs ihop. Inget av
dem kommer klara vintern var för sig, och det värsta som kan hända nu är att de
utrotar varandra. Men då har man i alla fall försökt. Det kändes ganska
skumt att knata iväg med tusentals och åter tusentals bin i skottkärran och
rätt och slätt sopa av dem en bit bort. De äggläggande orkar inte längre flyga,
och de andra får försöka ta sig in där de är välkomna. Deras kupa spärrades och
då mängder av bin samlades i flustret på sena kvällen bjöds en ny tur ut och
sopa ner dem i avläggarkupan istället.

Släpp in oss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tisdagen bjöd på introduktion av Babysim. Har gått med de
andra två, så det var inget nytt. Och sanningen att säga kostar det egentligen
mer än det smakar. Men det är en mysig aktivitet med bara fokus på bebisen. Man
kommer hemifrån och man får se något annat. Och detta med det ”tvång”
det innebär att ha antagit platsen. Och att förhindra socialfobin. Vi har ju också förmånen att kunna lösa det
med de andra barnen på ett relativt smidigt sätt med gårdsfolket, så bara att
passa på.

Hans och sambo mötte upp sonen vid bussen och lämnade in
honom till drängens fru innan de åkte hemåt.

Tjoocke råmjölk. Nu i
frysen!

Den lilla har problem nu. Alla saker sopas utom räckhåll och
inga är dresserade till att komma tillbaka. Ligger hon på filt kommer hon inte efter och ligger hon
på golvet hasar hon bakåt. Visserligen är detta en bättre position, då sakerna
inte längre hamnar preciiiiiis utom räckhåll, utan definitivt. Detta leder ändå till
en hel del frustration!

Nej, inte så jag lagt
henne, men hon verkar ganska nöjd ändå!

Dessutom ett par nätter med strul från hennes sida,
något som utkörda jag inte uppskattar! Mat vid midnatt och morgon klockan
fem… Nej, tack!

Igår lades den lilla över i vagnen, strängaren kopplades och föräldragården
strängades ihop. Eller havren och strögräset i alla fall. Hem för tankning av
lillan, mig och traktorn. Lillan lämnades till drängen (som även hämtade sonen
vid bussen med traktorn senare) och jag styrde kosan bortåt igen. Varje kvart
där med att både undvikit att köra i diket och/eller somna och/eller spy av
trötthetsillamående var en bidrift, men oj vad balar det blev! Över hundra
vilket definitivt är rekord. Har haft drygt åttio som mest innan, har jag för
mig. Synd att hälften ska gå rätt i ligghallen!

Bara att knappa ner
till en lägre växel – när pressen är full och plastaren ändå har en fem-åtta
varv kvar. Då kan man lika gärna köra sakta istället för att stå still och invänta.

Veketåg, trinngräs,
mossagräs, pinngräs. (O)kärt barn har många namn…

Nej, de varken visslar
eller ler, bugar eller ber, men de står på rad när jag kör förbi!

Hade bara fattats…

Hade tagit mig igenom havren när jag tog beslutet att skippa
biträffen på kvällen och köra på i lugn och ro, åka hem för middag, dusch och
tidig nattning. Tji fick jag! (Så himmelens oväntat! NOT!!)

Var halvvägs igenom mossagräset när det ringde: ”Din
herefordtjur är ute och går på vägen norröver. Ringde Prästabonden, men han
hade inga hereford sa han…” Jahapp. Bara att ringa drängen och fråga om
han och frun kunde ta sig dit upp. Ringde Prästabonden och frågade om han kunde
hjälpa dem om han ändå var i byn mittemellan. ”Så fort jag fått in de som stuckit
för mig”, svarade han. Telefonen plingar – Batterinivå under tio procent.
Shit… Den skulle jag ju laddat när jag var hemma.

Drängen ringde upp – det gååååår inte att fösa ett djur,
öppna och undvika att släppa ut de andra fem på två gamlingar! Ett sms till
maken på biträff – ring drängen. Jag sitter liksom en och en halv mil bort i
traktorn och är sanningen att säga inte jättesugen på att lämna det. Drängen
ringde en i grannbyn som anlände samtidigt som maken som lämnat barnen i
bikuporna och tillsammans fick de in tjuren. Han som enligt uppgift varken var
stressad, rädd eller särskilt samarbetsvillig…

Jag tänkte skynda mig lite för att komma till undsättning om
de inte skulle lyckas. Och, ja. Resten är historia. Som bekant – Det började strula! Misstag
av mig att köra iväg när jag hivat av den plastade balen – tänkte inte på att
den i pressen skulle ut till plastaren, så en massa gräs hamnade i kläm på alla
de jävligaste ställena man kan komma på… Nätet fick inte grepp utan gick om
valsen. Det satte sig i pickupen och jag är fortfarande chockad över att
plasten räckte och att jag INTE körde fast. Men så länge det står vatten bär
det, som man brukar säga.

Kom hem lite efter åtta. Irriterad, trött, hungrig och darrig av lågt
blodsocker och fruktansvärt mjölkenödig efter åtta timmar utan bebis. Kanske lika
bra att jag inte heller ätit mer än lite fika på samma timmar… Maken kom hem
med tre trötta barn, varav den ena då även hungrig. (Han vände i dörren och körde
två byar norrut för att dra en ny stängseltråd längs vägen på återväxten för
att förhindra fler rymningar – det som låg på denna eftermiddags planering
egentligen.)

Jag hann ta mig en snabbdusch innan de ramlade in. Förbannar
det där med att jobba med shorts och linne – man vet aldrig om det är blåmärken
eller om man faktiskt kan skrubba bort fläckarna. Oftast får man lägga några dagar
under skurborsten innan märkena försvinner. Lillan fick kvällsmat utan risk
för saltförgiftning och sen hon var i sängen kunde jag äntligen sätta mig med
lite uppvärmd middag. Och kom faktiskt i säng tidigare än vanligt. Hon hade
inte passerat elva i alla fall… Man får vara glad för det lilla.

Det vankades bröllop i
grannbyn i helgen som gick. Klart att stenen skulle pyntas!

Lillan vaknade tjugo i fem och kom inte till ro utan mat.
Halv sex, lagom tills jag fått ner henne i sängen igen ringde mannens klocka –
som han inte reagerade på då han inte heller skulle iväg idag. Strax efter sju
satte en snickare sågen i väggen i vardagsrummet tog upp dörrhålet till nya
sovrummet.

Lillhönan kördes till dagis och resten av familjen styrde
kosan norrut till länssjukhuset för allergiutredning för sonen. Reagensen mot
pollen och gräs har ökat rejält på ett år och tyvärr även mot pälsdjur. Försöker
få igenom en allergivaccination för honom så att han åtminstonde bör kunna
vistas utomhus i uppehåll under två månader då det är som värst med skit i
luften. Men en rejäl smäll på näsan fick vi. Då vi anser det humanare för honom
att gå runt med blanka, röda ögon och rinnig näsa med en tablett i kroppen, än
att vi får hjälpas åt att hålla honom fast och tvinga i ögon- och näsdroppar.
Så, tyvärr – sommaren har inte gett maxad medicinering och därför ställs ni på
kö till nästa höst. Bättre lycka då… Besviken?! Jepp!

Själv mår jag skit – inte sovit ordentligt på flera veckor.
Kroppen är trött och orkar inte med det jag brukar klara att göra. Förkylning
är på väg upp och känns som om jag hade en gnutt feber. Fryser som en gnu i Arktis
men är varm i ansiktet. Magen har kraschat i vanlig ordning och hormonerna är
på väg att lämna kroppen. Förvisso har jag mycket hår att ta av, men på allvar
– jag fäller som en cellgiftsbehandlad highland cattle!

Snart ska jag krypa ner. Hoppas jag… Mannen är iväg och
visar föräldragårdens lillstuga för en ny spekulant, då han som tackade Ja senare kom på att det var för långt hem (1,5mil)

Tack för mej. Hej!

”Fynd” från
föräldragården. Blöjklubbar fanns visst redan på sjuttiotalet! Samla och skicka
in poäng i byte mot skötväska, förkläde, babysitter, resesäng, bilstol mm.

En relativt loj dag måste jag nog säga. Satte en kall deg
igår kväll så det blev nybakta frallor till frukost. Inte för lillhönan dock
som pinnande in med drängen efter lagården och inte kom hem på flera timmar. Själv
åkte jag först med skräp till återvinningen och sedan till lilla staden för några småärenden och en storhandling på Kvantum
när jag ändå var där. Och har plats i både frys och skåp. Och en gnutt
motivation att fylla tomrummen!

Under min bortavaro lyckades årets sista kalv titta ut. Rak
nedstigande led från vår gamlagamla favvokossa 1113 och dessutom den sista
kalven någonsin från vår store luffetjur som så tragiskt lämnade oss vid Lucia.
Vad månne det bliva av denna?! Då det ännu var många timmar kvar till mjölkning
föll det på min lott att handmjölka till kalven. Hej hej kossa lilla (”mamma,
den är stooor kossa!”), nu kommer jag som knappt mjölkat på flera år och endast
satt på maskinen på denna ko en gång för ungefär ett år sedan… Nu kör vi!
Nöjde mig efter ett par liter tjock, gul härlig råmjölk som flaskades i kalven.
Nu ska frysen fyllas av detta guld till kommande år då vårt lager rök med den
havererade frysboxen. Riskerna ska spridas nu, kan jag lova!

En fika i Gamla fabriken med familjen och lite samtal med en
bigubbe där om vårt strulsamhälle och lite tips och trix från honom.

Hem för kvällsmat och natta barnen inför Skolstart! Hjälp,
vad hände?! Har efter flertalet samtal med både kommunen och bussbolaget fått
igenom att sonen hämtas vid dörren. Visst gäller åttahundra meter oberoende av
trafiksituation för linjebussen, men jag tyckte väl att de kunde stanna när de
ändå kör förbi med den mindre skolbilen.

Och vad hände egentligen med skolstarten? I min värld är det
ett par timmars upprop med förälder i bakgrunden medan schema delas ut. Här är
det tydligen en spark i arslet tjugo i åtta så bussen hinns med sen möta upp
vid stora vägen där han blir avsläppt kring två?! Wow, typ?! Sonen är bara taggad. Dottern likaså. Nervösast är nog jag!

Som så mycket annat i
sommar har även växterna försummats. Dags att börja ta itu med sånt. Inte blev
det mycket kvar, men desto trevligare!

En konstig start på veckan blir det också – Hans och sambo
kommer upp imorgon. De har något sen semester. Kul för oss, men man lär ju inte
bli mindre dagvill!

Avslutningsvis kan jag nog erkänna att jag har lite
smått(??) träningsvärk i vissa delar av mig idag. Allra mest i en punkt mellan skuldrorna, i länden och nedre magen mot ljumskarna. Det gjorde nytta igår…! Hög tid
att göra klart maten på spisen – storkok till bebisen som börjat äta riktig
middag en gång om dagen.

Natti

Hösten är här.
Svalorna samlar sig för avfärd. Lika välkomna som de är på våren, lika saknade
är de på hösten!

Torsdag. Skickade iväg drängen till stan med släp efter ännu
en pall plast till balarna och mig själv med strängaren medan den lilla sov
frukost efter syskonlämningen. Hade bokat tid på eftermiddagen med servicekille
då en givare på pressen bråkat med mig de senaste tvåhundra balarna. Detta skulle
undersökas in action så att säga.

Hem och tankade upp den stora traktorn som stod för pressen
och såg då att den lilla vaknat och åt prasselfjäril under glada diskussioner. Hon
fick inte så mycket medhåll av fjärilen dock!

Mat för henne, mat för mig. Lasta av pallen med drängen och
röja i ladan. Slängde ut den sista plastrullen följt av nätrullen som behövdes under
dagen. In med plastpallen och skickade upp nätet på traktorns gafflar för
transport till pressen. Upp med mig balanserandes på hydraularmar och
kraftöverföringsaxlar med benen bland sladdar och slangar, öppnade luckan uppe
på pressen och lotsade in gafflarna så att jag i stort sett bara kunde kasa in
rullen i förvaringsfacket. Perfekt! tyckte jag och hoppade ner på fast mark.

Kom då på ett samtal jag hade för ett tag sedan. En nybliven
tvåbarnsmor presenterade sig själv som väldigt hönsig (hennes bästa vän hade
försökt tvinga av henne detta, och jag är nog benägen att tro att hon skulle
behöva det!). Hon frågade sedemera mig huruvida jag var hönsig eller cool.
Nja… svarade jag lite sådär. Jag är nog rätt cool av mig i det fallet. Och
tillade att jag också har ”lugna” barn.

Men när jag trasslat ut fötterna från press och traktor
rättade jag till selen på ryggen med bebisen i, och konstaterade att jag nog är
rätt ”cool”, på gränsen till oansvarig… Lillskiten skrattade i
högan sky av åkturen. Annat har hon nog inte förstånd till.

Kom iväg sedan i alla fall, till åkern. Servicekillen kom
när han väl hittat in i hjorthägnet och sedan hade jag sällskap av honom i nära
nog två timmar med olika justeringar.

Han åkte och jag tuggade i mig lite fika. Det rullade på bra
förutom ett otal stenröjningar där jag upptäckte dem. Inte helt genomtänkt att
ha åkermark kring ett gammalt tegelbruk.

Rätt vad det var slutade pickupen snurra. Tänkte att det
satt sig och rensade, men inte gick det igång för det. Nollad på verktyg
ringde jag efter maken med verktygslåda och en ny brytbult, som jag tog för givet
att det var som spökade. Den som ska ryka av för att skydda pressens inre om
det kommer in faror.

Verktyg ankom och jag skruvade av skyddet. Under satt
brytbulten intakt. Shit, vidare felsökning… Kedjebrott. Det som typ aldrig
händer, men ändå inte ska klassas ”som helt unikt”. Blev väl en sten för mycket utan att jag hann reagera. Försök få ut en sammanpressad, trasslig kedja utan serviceyta att vara på!Den grova kedjan
dessutom. Så bara att ringa verkstaden igen, hade sån tur att den sista inte
gått hem ännu utan han kom ut på ett par timmar och fixade dit en ny. Helst
hade han nog sett att vi satte dit den själva, men den lätta gick jag inte på!
Han fick slita! Hann hem om och äta middag innan han ringde i närheten.

Blev ett par timmar försenad, men är glad att jag fick ihop
det innan nattens tolv millimeter regn!

”Gräsklipparrranden”

Igår kom Mor och B på blixtvisit. Snodde ihop ett par
vetelängder och en kaka som barnen fixade, och alla tre hjälptes åt med
dammsugning mellan stängselkoll och djurflytt hemma. Mannen åkte iväg med
röjsågen och tog ett varv runt ön som snart måste stängslas in.

Tufft att vara
lillasyster, men hon tacklar det rätt bra!

Allvarligt. Maken till
fula djur!!??

Jag försökte med hela
kitet. Men american pancakes med chokladsås, marshmellows och minimaränger?! Seriöst?
Kanske kunde funkat hjälpligt om inte själva pannkakan bestått av 90% socker…. Fy för den lede, och det på riktigt!

Tjatat hela säsongen om att få åka rånartåg och idag blev det av.Idag har det varit en tur på High Chaparall då det var öppet
näst sista helgen för säsongen. Barnen gillar det åtminstone och väl hemma
vankades lagårdspass och sedan gårdsmiddag hos drängen och fru. 45-årig bröllopsdag
firades.

Mannen iväg efter en ny spannmålskvarn då den gamla gett sig
och de kommande nöffarna gillar mjöl bättre än kross. Barnen nattade och jag
sitter och är smådarrig i kroppen. Fick igenom lite välbehövlig träning. Om ett
par veckor drar måndagspasset igång, så får väl se till att komma ”i
form” till dess efter ett års lathet. Visst är det varje förälders ”jobb” att vara stolt över och
uppmuntra sina barn. Men jag är så grymt fascinerad över min sexåring, som
kommer med denna, gjord helt på frihand. Såna teckningar gjorde jag inte före skolan, och inte senare heller för den delen…

Trevlig kvarvarande helg!

Fråga inte varför, men
en kvittens av makens mormors livförsäkring på 21 kronor och 5 öre låg bland
kopparna. Daterat november 1948! Vad kostar ett halvårs livförsäkring idag?!

Plockat idag på förmiddagen, medan det regnade över. Den
vanligaste frågan jag får just nu är ”Vad ska du sätta i alla nya
skåp?” Svaret är alltid det samma: Börja med att samla ihop allt som är
utspritt sen är nog resten löst! Så är det. Kärade återigen ner mig i ena
servicen (eller delar av) som kom från föräldragården. Hur söt är den inte?:

Kaffebryggaren har lämnat fönstret som snart ska bereda
plats för en dörr och även micron har hamnat på köksbänken. Vilket gjort att
vanemänniskan stod i vardagsrummet med en tallrik bebismat i handen, och var
helt förvirrad några sekunder. Hände även precis nu när jag skulle värma på
kvällsbullen. Men nu hann jag bara till dörren. Framsteg!

Selen funkade ypperligt med bebis och stängsling! Dock
tyckte kanske jag att om hon ändå skulle somna innan jag hunnit knäppa kunde
hon sovit hemma i vagnen… Men vi tänker lite olika ibland. Fick inte gjort
riktigt det jag tänkte. Bara ena hagen klar. Men bebis dikterar villkoren. Blev
varmt för oss båda en stund på mitten, så fick bli en vätskepaus för båda
sittandes på flaket. Njutandes av tystnaden. Om bara den lilla lät bli att öva
på sin kommande trummis-karriär. Stängselklubban låg så lämpligt att hon inte
kunde låta bli den med de små fossingarna. Film finns på @bondeniskarvhult.

Ja, det blev ju nästan
så rakt att man kunde fira med en paus bland bensindunkar, röjsågar och
stängselgrejor.

De väldigt trevliga ettåringarna släpptes ut på återväxten
och ställde till det för tyskarna som inte kom ner till sjön plötsligt. Mannen
i familjen trodde mig inte riktigt när jag bedyrade att de är helt ofarliga (bara
lite väl nyfikna kanske…!).

Efter regn kommer sol.
Därför rök den sista havren på andra gården idag. Bara ett fåtal hektar kvar på
föräldragården nu!

Blev en fika med familjen i Gamla fabriken på väg hem
istället för nästa stängsling. Behövde ju även bränna storkovan som kom in på
kontot igår!;) Hem för lagård och middag och sedan iväg på cirkus med barnen. I
år lät jag mig inte kidnappas, utan höll mig strängt upptagen med lillan och
amning så clownen bjöd upp nån annan.

Lite kul att slänga ut en och annan tråd här. Fick
erbjudande i eftermiddags om en bärstol till den lilla. Avböjde, då jag för ett
tag sedan gjorde mig av med den vi hade – stum och klumpig. Säkert finemang om
man vandrar, men inte i jobbet. Den är stor att ha på, stor att förvara och tar mycket plats i
traktorn! Tackar ändå.

Fint ställe att vistas
på, Industrimuseet. Men jag är kluven på om det är fascinerande eller
beklagande att man ens tänker tanken på att balansera sju stolar på hakan…