Ett femtiofemårsfirande

Först i detta inlägg ska jag bara förtydliga, oavsett vad
jag eventuellt antytt, att min make är en bra, ansvarstagande far som lägger
massa tid på sina barn, även om han nog ville haft fler timmar som många andra.
Precis som allt annat kring vår familj är det mycket som drar på alla håll, men
om jag fått honom att framstå som icke-närvarande/oansvarig är det i första
hand honom jag ska be om ursäkt. Jag hyser inga som helst betänkligheter mot
att lämna barnen ensam med deras fader!

Vidare så lovar jag att ta hand om och vara rädd om mig! Åtminstone
mellan varven, och det måste klassas som bättre än alternativet ”mer
sällan”. Nåt mer jag fått reaktioner på? Säkert!

Kolla! En dörr i fönstergluggen! Och
isolering på andravåning som var efterlängtat i fukten som nu är!

Jag råkade chocka
henne när jag nämnde att hon är sotarens dotter… *svälj* Åtminstone för att
kunna balansera mössan på det där sättet!

”Bland det
sötaste jag sett är hon o jag är ingen bäbisfreak!” måste ju vara ett bra
betyg?!

Nä, jag la henne inte
så heller!

Igår var det blött! Riktiga skyfall mellan varven. Maken
drog ett stängsel till mig, lillhönan försvann in till drängens fru och jag
kröp ner under täcket med den andra småfebriga typen i familjen. Inte för att det blir nån vila med
en tjutande väderkvarn jämte sig, men man kan ju låtsas!

Maken började lasta släpet med skit till tippen sen gick
dagsplaneringen i stöpet. Som vanligt med andra ord. Men denna störning
omfattade di gamle. För precis när jag var på väg att gå upp till stora vägen
och hämta sonen vid bussen, trillade de in med tårta. ”Vi tänkte att det
var så blött att till och med ni satt inne idag!” Så det blev ett firande
av deras femtiofemåriga bröllopsdag istället för det vi hade tänkt. Bad för
stora barn och pappa och ett fönsterbyte på föräldragården. För en gångs skull
inget strul som ställde till det!

En sväng i lagården med en överjobbig bale – hade havererat
så att repet den var bunden med låg någonstans på botten och totalt omöjlig att
rubba. Bara att försöka riva den av spjutet, innifrån och ut, och sedan bära ut
det till djuren. Febersvetten rann, kan jag erkänna. Damp ner i högen som var
kvar några minuter innan jag orkade gå in igen. Rakt i duschen sen soffan.

Kvällningen bjöd på något jag aldrig kunnat ana! Vi åkte på
livets första Drive in – bio. I Hembygdsparken av alla ställen! På en film om
kyrkbyn med omnejd. Den har visats en gång innan och den skulle vi se då. Det
gjorde vi inte. Vi hamnade på BB istället den gången.

Drängen satt hos de sovande barnen och det var nästan
midnatt innan vi var hemma.

Lite innan tre var den lilla orolig och nästan flöt i sängen
pga en läckande blöja, så bara att pallra sig upp och byta. Och givetvis mata
så hon kom till ro. Dags att ta till en större ”nattblöja” igen. Som
pallar alla sovtimmar. Har man fyllt sex månader bör det vara dags att lämna
New born – stadiet även där. Nu hoppas vi på en bättre natt med ny blöja.

Mat igen i vanlig tid halv åtta samtidigt som mannen gick
upp för lagården och vi andra två somnade om till tio. Skönt och välbehövligt.
Vaknade dock till lite problem. En ”kalv” var på vift. Gick ut och
skulle släppa in henne. Hon kom i sken när hon såg mig och lyckades släppa in
henne till de andra här hemma.

Finn ett fel…

Vänta lite… Har jag verkligen fått någon grå
kalv i år? Och var hon inte väldigt stor? Har jag verkligen den gråa kossan
hemma!? Dog inte hennes kalv? Här är nåt lurt… Ringde grannen i byn. Hur
många djur har du?! ”Två, har räknat in dem idag!” Förklara då varför
jag just släppte in den ena här… Undan med tjuren! Lyckades spara två kor och
några kalvar som sällskapsdamer till kvigan i den gamla hagen och in för frukost. Ut igen och
lasta upp henne, hämta den svarta hos grannen och tvärs över stora vägen till nästa
granne.

Sittandes på huk med 1703
i ryggen och 1791 i ansiktet

Hittade även en ledsen tjurkalv hemma. Ledsen och mådde inte bra –
hade, på ren svenska, skitit ut tarmen… Aldrig hört att det hänt. Visst att
det kunnat hända äldre kor/ston vid förlossningar men inte kalvar på tre
månader?! Ja… Enkel biljett en trappa upp… Och hålla tummarna att kossan
klarar av det tvära mjölkstoppet… Sorry grannar för eventuellt tutande
framöver. Var ute och pratade med henne ikväll när hon började tuta, och vill
tro att hon lyssnade. Och förstod…

Hade en plan på att ta barnen på lite höstshoppning men
halva dagen gick till annat, resten till vila. Förutom turen vi tog norrut och
tittade på rallyt som gick ett par kilometer bort. Bilarna stod parkerade långt
på vägen. Förvisso kändes det som att bestiga berg både dit och hem, men febern
vädrades nog bort för sen har jag piggnat till. Om bara halsen kunde ge sig
också…