En ung bondes vardag

Smidigare lastning än den vi genomförde i fredags får man
allt leta efter! Nytt bete – nä, rätt i slyet! Spåren av förra årets torka ligger där än – komockor som åtta tio månader senare ligger kvar på betesvallarna, icke-bort-regnade…

Släppte av kossor och kalvar och åkte hem för att lasta den
sista gruppen som skulle ut på sommarbete. Även detta gick smidigt och på
hemväg sen så svängde jag inom föräldragården och flyttade dem, rev hagen vid
campingen och satsade på att stängsla klart i hagen dit vi släppt djuren. Och
släpper man djuren först och stängslar sen, får man räkna med sällskap! (Läs: Svans. Fatta “rädslan” över att de skulle gnaga på mig precis när pulseringen kom från elstängslet. Det brukar göra ont på både dem och mig. Jodå, strömmen var på när jag drog tråd.)

Lördagen bjöd på fotbollscup i grannlänet, så det fick bli
en familjeutflykt och efteråt tog vi en fika på ett trevligt naturreservat på
hemhållet.

Hörde en arrangör prata om nittio anmälda lag, så undra på att det var folk överallt.Blev lördagen lugn utan krav var söndagen dess motsats. Dubbla
kalas. Och jag ska gladeligen säga att jag mer än gärna hade haft femton
femåringar till om jag fått hälften så många åttaåringar. Måtte mina egna ungar
bete sig vettigare när de är borta utan föräldrar. Skattjakten var uppskattad i alla fall. Jag var skitnervös att grävlingen/räven hittat skatten under natten. Hade varit just snyggt!Kvällsmys vs kvällsfys

På måndagen blev det både Bokbuss och eftermiddagsfika hos
di gamle, följt av biträff hos min moster. Vi var lättvaggade den kvällen, sen tvätten var i ordning.

Fördelen med att “vara sin egen” och själv kunna
styra sin tid, är att man just kan göra lite som man vill. I tisdags la jag en
stund på att titta på djuren, och en stund på att plocka fläderblommor och
sätta en sats. En stor sats…

Strax efter sju i onsdags morse ringde telefonen, jag satt
med den i näven och svarade snabbt; Hade tejpat för båda silohålen och skrivit
meddelande till foderbilen och detta funkade. – Mitt kontrakt på
grovfoderersättade kraftfoder förlängde jag i vintras och nu gick det ut. Ville till att
ta ut det sista alltså. Ganska väluträknat också då det diffade på tre ton. Nu
väntade alltså en leverans på de avslutande sex tonen och min container rymmer
tre. Dags att återuppta “silorummet” som rymmer sex ton. Men nu när
containern hunnit tömmas ännu en gång ville jag ju inte ha sex ton att ösa från
golvet när jag kunde nöja mig med tre där?! Chauffören var snäll, så han fixade
3+3 ton på två olika ställen. Kramgoa träd.

Djuren precis utanför samhället släpptes ut på vägen och jag
tänkte kanske gå före med spannen och de skulle följa med. Men se, de hittade
gräs i vägkanten så jag fick snällt gå runt dem och putta på. Tänk så smidigt
när grannarna har rejäla staket och grindar man inte är för blyg för att
använda.

Idag nyttjade jag djurrundan till att låta sonens lilla kalv
jobba på nyfikenheten. Var helt säker på att det var kossan som ryckte i
spannen, men det var kalven som bökade. Mycket kul tycker jag, då dessa kalvar
är födda ute, går ute och ska gå ute. Relationer är viktiga.

Sen skulle det ju regna nåt helt galet idag. (Än har jag
inte sett något). Gjorde i alla fall slag i saken och tog itu med något jag
tänk på i åratal – intervjua di gamle om deras liv och även Morfar i synnerhet
om lite runtikring. Jag vet att det skulle gräma mig till döddagar om jag sumpar
dessa chanser. En vänlig själ lånade mig dessutom en diktafon, och jag känner
redan idag hur fantastiskt det känns att faktiskt sitta på denna skatt. Gav mig ut på en Amerika-vandring. Tycker inte det var så längesedan det bara var halvmeterhögt gräs kring torpet där vändplanen slutade. Men tiden går ju.Tjuvakistan har ingen tjuvat minsann.Grunderna består, men det skär i mig när man ser skogsmaskinsspår rätt över gamla husgrunder, här en smedja.

Inte blev det “sämre” heller när Morfar avslutade
med “Du är nog den enda som skulle få mig att gå med på nåt sånt här…”
– Kanske är han orolig att jag kommer och kidnappar tillbaka mina snygga tjurar
han förfogar över!

Jag får gå vidare i det snaraste. Fler frågor väcktes. Fler
ämnen att ta upp, och Mormor ska inte tro att hon slipper undan heller.

Trevlig midsommar till Er alla! Lillskrutt har börjat värma upp med huvudbonad. Badbollshatt!

Jag förundras ständigt över hur djuren år efter år hittar “favoritplatsen”. Alltid samma ställe, oavsett om de varit där tidigare eller ej.

Bara att kavla upp ärmarna och ta itu med livet igen efter
semestern. Däremot bedömde jag inte det som lika mycket panik som
maken att flytta en grupp djur (morgondagens projekt- inte måndagens!) men blev
att mata knott och stängsla.

Inte mycket lönt att försöka slå här.

Tog med mig bilen för att slippa gå så långt, men jag var
helt säker på att det fanns en infart där jag ställt bilen så blev rejält
snopen när det började luta. Fick lägga i 4WD för att komma därifrån sedan.

“Ser ni mig?!”

I tisdags kan vi väl säga att det regnade rätt rejält på
morgonen. Hade dessutom kommit på att sonen kanske skulle ha något på
skolavslutningen som inte omfattade trasiga jeans, så tog en tur till staden. Därifrån
direkt till centralorten för att hämta ut mobilt paket och sedan hem.

En annan kväll än jag tänkt. Var helt inne på akupressur,
men man måste visst bekräfta och inte bara tänka att man gjort det, så blev
till att plöja ner sista fibern hemma i trädgården istället. (En ganska knasig
filmsnutt på detta finns på Instagram, @bondeniskarvhult) Men återigen – du är
själv ansvarig för din lycka, och man har inte roligare än man gör sig. Sällskap så det hette duga i fiberållan! Vilket huvudbry! Sagt i flera år att denna rabatt ska väck då den varken synts eller skötts. Nu är den stora skrymmande busken borta, det syns, och fick det att klia i fingrarna… Det är vi och Gummifabriken, som går i etapper…

“Vad är du för en lite skit?!” Gamla mjölkespannen har rostat sönder totalt i botten, så nu grävdes den ner lite istället. Namnbrickan ska sparas när spannen är väck!Till åska och spöregn var det dags för skolavslutning med
tillhörande tårtkalas. Tycker nog ändå att det gick relativt smidigt till väga,
eller så har jag varit med en gång innan nu och insett lite hur man ska och inte
ska göra. Var nästan smidigare än att ta bilder i kastvindar och hagelskurar.

Ingen motivation till något annat så det slutade med hela
familjen kring köksbordet och Fia med knuff. Icke att förakta!

Under sena eftermiddagen blev det till att pälsa på sig och
åka med sonen på livets första fotbollsmatch, då delar av hans lag var med som
stöttning till årskullen före. Jag kan lova att om någon sagt till mig för en
tio år sedan att jag den tolfte juni skulle stå med regnbyxor, tjocktröja,
jacka, halsduk och önska att jag haft åtminstone vantar också, för att titta på
en FOTBOLLSMATCH hade jag bett dem flyga och fara när jag väl slutat skratta…

Sen hade då posten kommit, med skyddsutrustning. Dags att ta
itu med det där att byta telefon alltså… De drar möe me si! Nog för att det
gick att föra över från gamla till nya luren via det trådlösa nätverket, men
med den till vardags usla hastigheten o nu till regn och åska, började
nedräkningen på en timme och arton minuter, för att – när jag gick och la mig –
stå på drygt fyra och en halv timme.

Att föra över allt är en sak, men alla inloggningar. Alla behörigheter?! Visst
finns BankID och Swish och hela konkarongen, men jag kan ju inte använda det! Och
inte kan jag gå in “lite snabbt” och motrapportera tjuren jag sålde
på Jordbruksverket, för jodå, se det kräver BankID. En stund i kväll har gått
åt till att reda soppan.

En tur för att trycka ner stängselstolpar gjordes också och
en mindre trevlig upptäckt av en totalt sönderkörd åker. Av fyrhjulingar. Som om inte grisarna vore nog. “Tack och lov” ingen stor bit men ändå. Jag blir så fruktansvärt arg
och ledsen.

Maken däremot har gått helt i taket. Vi har våra misstankar
om vem som är skyldig, men ord står mot ord. Uppenbart har det inte hjälpt att
ha stängsel i vägen heller för det har fint lyfts ner och hängts tillbaka. Hänsynsfullt.
Man får visst vara glad för det lilla. Spark i arslet och ut och sniffa på tråden, lillskit! Finn ett fel. Frågan är dock var de två sista försvunna var!? Lite rassel med spannen som kom de från skogen och sprang in till de andra! Dags att byta från vinterdäck innan besiktningen imorgon!

För ett antal år sedan gick jag och rev stängsel utanför brukssamhället, när jag fick en fråga av en vandrare: “Har du nån jobb eller går du bara hemma?!” Jag svarade väl rätt ärligt att jag “mest är hemikring”. Nu har det hänt igen; Sotaren frågade idag om jag “bara jobbar lite på landet typ?!” När jag svarade jakade var motfrågan “Har du några djur eller så då?!” Mm, typ etthundrasjuttio. Nästa sak han sa till mig var “Hejdå”. Lite udda och fula, men fullt dugliga. Och stenhårt skal! Man måste ju prova. Men jag tror isglassen är smidigare att göra! Här en blandning av apelsin, choklad och vanilj. Inte så snyggt, men gott.

Nu ska jag fått i mig min nattfika och ska krypa ner. Fryser som en gris
och nosen rinner som ett såll.

Ha gott!

Ja, lite lätt motion före sänggående sägs gynna nattsömnen. Och
lika väntat fick jag samtal lite innan åtta på morgonen om att samma tre djur
var ute igen. Var fanns maken då? – Jo, han gick med röjsågen i hagen där
kvigorna skulle vara. Så när jag väl fick tag på honom hade han hunnit få in
djuren innan jag kom ner, och sedan flyttades hela ligan tillbaka från
sjökanten. Aggregatet flyttades från sandkullen till det sura diket igen för
bättre skjuts i utmatningen. Nu är väl fibergrävarna undan för tillfället.

Till min stora lycka hade vi säkert ett femtiotal fjärilar i vårt syrenträd i fredags! Bondebarn på tillväxt…

Fint väder skulle ge drängen i uppgift att hämta jord till
trädgårdens alla ojämnheter, en del väldigt gamla synder och en del sedan
avloppet grävdes om och en del ytlig sten grävdes upp för ett par år sedan. Ska man klippa gräs och ställer upp trästörar mot hönshusväggen ska man se till att de står stadigt och inte kommer i rullning. Bara ett tips! “Vi spelar kubb!”

Sen var det en sväng i bikuporna. Vilket honungsdrag! Och
för bara en vecka sedan misströstade vi enormt inför honungsskörden. Fanns inte
en gnutt då, och nu krävdes fler skattlådor (där bina samlar sin honung) i flera
av kuporna. Dessutom krävdes mer plats i flera av dem. En förberedande
svärmning kunde hävas då den snart-klara-drottningcellen kunde flyttas över i
svägerskans hittills misslyckade avläggare. Sen skulle en skattlåda tillbaka, varpå
makens slöja sträcktes in och ett bi oturligt nog såg sin chans att sticka. På
läppen. Kan meddela att vår alldeles egna trumpa Trump har förlängt livet på
oss samtliga! Kanske inte på honom då, men oss andra, inkluderat svägerskan. Helt
fantastiskt att han kunde svullna upp på det viset utan att ha “ont”.
Och det svullnade sakta och länge. OM nu akutallergimedicinerna (de som ligger
snäppet under adrenalin, och som jag tvingade i honom) hjälpte, vet jag med
sanning att jag inte velat se hur han skulle sett ut annars. Ringde 1177 och
fick en beräknad väntetid på 15-20 minuter, där samtalet var avklarat efter 68
minuter och 48 sekunder (…!!) och rådet var att avvakta, men ha väckning en gång
i timmen under natten. (Trodde de på det själva?!) – Bara att konstatera att det finns tre alternativ; 1.
Ring innan du blir sjuk. 2. Tillfriska under väntetiden. 3. Dö medan du väntar
då du inte uppfattade ditt tillstånd som livshotande när du ringde…

Det gick åt mycket papper under middagen – tungan räckte
inte runt läppen, och det var mycket drickaslabb på magen ;P Inte var det lätt
att få till nån nattpuss heller! (Kanske lika mycket för svullnad som för mitt
asgarv när jag närmade mig!) Har kommit på att jag kanske inte sa säga så mycket om lillans lockar… Jag har några som ständigt smiter också… (fast det kanske är hornen!)

Lördagen blev en lugn morgon, sedan kalas för sonens del och jag rullade söder ut för lite mammaledighet. Ledig från att vara mamma = mammaledig.

Hans önskade att bli mammaledig för första gången på snart
elva månader, och jag hängde på. Jösses, det spårade ur innan nån av oss kommit
ur sängen igår så ni kan ju tänka er hur kvällen blev sen!?

Ja, se dessa turister som måste fota allt…;) Det må vara en fin stad, så här trettiofem meter över marken, men jag uppskattar nog minst lika mycket att promenera våra elva höjdmeter ner till sjön om jag vill njuta av vatten!

Nä då, vi var så städade så. Mysbyxorna på. Skip-Boo, Uno,
Yatzy och Ubongo. Godis, chips och snusisar (lakritspiporna fick faktiskt stanna hemma, jag övervägde dock att köpa med. Kanske hade passat bättre då vi båda insåg oss för gamla för att slafsa på en klubba och försöka hålla nån form av samtal igång). För att inte tala om den totalt
usla musik som kopplades in i bluetooth-radion. (Vet inte vad som skrämmer mest
– att man faktiskt lyssnade på skiten för femton tjugo år sedan (nja, inte jag, men våra jämngamla!), eller att minsta
lilla detalj i låt och text fortfarande sitter…?!!!) Inte hade vi nån
fältgrupp att heja på, inga stupfulla klasskamrater att garva åt där vi satt dolda på andravåning med öppna fönster, inget fotbad, ingen “pissråtta” och ingen
spis att bubbelplasta in. MEN LIKA KUL HADE VI FÖR DET! (Och när vi inte hade så kul tittade vi på filmen på maken med läppen så skrattade vi så tårarna rann igen!)

Hann ju inte ner till stan knappt heller, innan maken taggade ett inlägg på Instagram gällande årets sista kalv – äntligen – och imorse meddelade han glatt att han sett henne dia. Hur mattillgången egentligen var nämnde han inget om!Idag blev det en långfrukost med två sletna småbarnsmammor
som nog behövt sova nån timme till (läs: några dagar!), innan en sväng på köpcenter för BH-jakt och
lunch. Blev en dyr helg, då jag även gjort slag i saken och beställt en ny
mobil nu när jag haft många tillfällen att klämma och känna på olika varianter i
många olika butiker. Fördel/nackdel att inga butiker har något hemma nu för
tiden, så blir ju beställningsvara oavsett. Jag har en modell, ett ordernummer
från nätet och en ännu mer ekande plånbok.

Väl hemma blev det middag med familjen innan pojkarna stack
på fotboll och flickorna satt hemma och spelade spel före nattning.

Maken är på pysselrunda och det börjar närma sig läggdags.
Rivstartar igång veckan med sommarfest på dagis, akupressurbehandling på
tisdag, skolavslutning på onsdag, sotning torsdag. Fotbollscup på lördag
någonstans och på söndag har vi lovat barnen deras något jätteförsenade
barnkalas. Kravet var att rummen skulle vara klara innan det blev kalas, och
tyvärr har kidsen inte lyckats glömma detta…“Tött. Sova vang!”

Ha en bra vecka!

God natt

Fixat ännu en matarledning med illaluktande elkablar, donterade från Mors B och vår gamla vattenledning från brunnen som ytterskal. Det finns ju tillfällen man undrar varför byxorna är slitna i rumpan. Kan det vara för att en 0-18-hög används som rutschkana?!

Idag låg tankarna på en relativt lugn dag med umgänge. Tanke
vs verklighet? – Umgänge blev det. Mellan varven, typ.

Maken skulle åka på Skogs-Elmia imorgon. Detta blev plötsligt
idag då det passade kamratens liv bättre denna gång.

Istället skulle det själv bli försäljning av tjur,
rängvältring och stenplock av det sista sådda och sedan massor med tid över
till Mor och B.

Nåväl. Det började ju bra med avklarad lagård i god tid och
sedan årets första långfrukost ute. Däremot kom tjurhämtaren för tidigt.
(“Tog bara tre kvart att köra ju!”), så han fick kaffe medan vi
andra avslutade frukosten. Sen var det bara att lasta då. Bara. Inga större
problem att få på tjuren ett halsband, sen kom vi ju till den lilla detaljen
som innebär att lyfta fötterna. Jag hoppas tjurplutt är lika stadig när han kommer ut på nästa ställe.

Telefonen ringde och jag ignorerade. Telefonen ringde igen
och jag kände mig nödgad att svara;

Släppte fem kvigor långt bort i fredags. I söndags hade en
av dessa gått ut och i måndags var hon puts väck. Nu roade hon sig tydligen med
att locka ut grannens djur, tyvärr med lyckat resultat…

Drängen ryckte in och lastade tjur – band repet i frontlastaren
och släpade ut tjuren. Traktorn vägde tyngre än vi! Och sedan upp med fler
grindar på vår kärra och iväg.

Gick väl relativt smidigt att lasta upp den där hoppetossan
till älg, för hemfärd och intag. Väl hemma gick hon också relativt smidigt in i
vågburen. Vad jag sen inte räknade med var att hon skulle ta ett jämfotaskutt
och försöka vrida sig runt, när jag stod och höll på att ta på henne ett
halsband. Med andra ord kom min handled flygandes (med tillhörande arm och hand
förstås!) tills det tog tvärstopp i burens galler, och kossans huvud i andra
delen av leden. Gick bra, men för första gången på tio månader vet jag precis
varför jag har ont i handleden. Skön vetskap bara det, ironiskt nog;
Har gått med allt möjligt från skenor, sjukgymnast och arbetsterapi till tjurighet under månader, och det som hjälpt bäst är tipset jag fick för en månad sedan om att tejpa handlederna. Efter några veckor med det försvann i stort sett alla symptom på tennis/golfarmbåge också. Vänsterhanden har inte varit go. Utan tejp har det gått några timmar innan det börjat pulsera. Kruxet har varit att nu när det blivit varmt har klistret typ smält vilket gett upphov till väldig klåda och narighet. Igår var första gången på veckor jag klarat att lossa tejpen (med några dagars intervall) utan att lipa efter en stund, men det kostade att bära fångstgrindar idag… Men tillbaka till lagården: Allt höll i mig och kvigan står nu bunden i väntan på bättre tider. Tror jag ska skriva en
skylt och sätta upp över henne “Här växer framtidens köttfärs”, för
det är banne mig dit hon siktar. Om inte annat börjar köttlagret i frysen lämpligt nog krympa… Flyktvägen relativt strypt när kärrans dörrar öppnas.

Oavsett blev det dags för lunch där, och ungefär samtidigt
som maken kom hem dök även Mor och B upp.

En liten stunds prat innan det blev fika och sedan bort med
B, maken och sonen för att ta itu med den där välten och stenen. Fyra rågade
skopor samlade de ihop, gubbsen. Och Mor fick snällt fixa den där kvällsmaten
jag antar hon hoppats bli bjuden på, påhejad av två småflickor.

Kvällsmat i magen och barnen i säng så rullade de iväg mot
di gamle och “pensionatet” och vi andra insåg att ingen av oss gjort
undan lagården i eftermiddags. Jaja, fem timmar hit eller dit… Och nu lagom
tills nattfikan var klar kom ett larm om tre djur på vift på andra gården, så
bara att åka och samla ihop dem. Och koppla i strömmen i tråden även på
sjösidan…

Man är bonde om man någon gång jagat
kvigor i pyjamas, heter det ju som bekant. Pyjamasbyxor och pösig tröja får
duga. Skulle jag jaga kvigor i min pyjamas skulle folk nog prata minst lika
mycket som när jag övervägt burka mot toppless-jobb för att undvika
bonnabrännan. (Fast det går ett rykte på bygden om en man som jagade får spritt
naken i gummistövlar en morgon… Hur sant det är har jag aldrig analyserat.) Tog en tur i det brandhärjade området en dag då jag hade vägarna förbi. Målet var ju att hålla det på “rätt” sida vägen. Det är inte många meters marginal kan jag meddela. Där och då var det bara full action och adrenalin. Nu är det stort, skrämmande, märkligt rent och vackert på något sätt.

God natt till ugglornas hoanden, jisses vad vi verkar ha
ugglor här nu för tiden!

Finns visst många sätt att lägga ägg på…!Efter förra sommaren blir man lika chockad som bubblande glad över att det finns vatten i bäcken till korna! Tänk vad mycket arbete och i synnerhet tid man sparar på rinnande skogsvatten!– Har du några djur till mig?
– Hej Morfar. Självklart har jag djur. Du ska få fyra slaktkor med kalvar. Kanske i mesta laget, men ni har bete så länge ni har, så får vi ta ställning till det då.
(Jaha, ännu en ko som placerat sig på listan… Fem plus fem hos Morfar är inte ens att tänka på…)
-Jo, eh, Hej Morfar. Jag har gjort om planeringen lite, för tio djur hos er blir väl häftigt, och fyra småkvigor i hela campingbyn kommer aldrig räcka till! Så jag byter plats och du får fyra ettåringar istället.
(Fast egentligen har jag väldigt trångt i boxarna hos tjurarna. Jag hade ju egentligen verkligen behövt lätta på trycket för att slippa en liten “pelle-tjur” som aldrig riktigt kommer åt maten…)
– Hej Morfar! Nu kommer jag med djur till dig. Jag gjorde om lite till, så du får fem tjurar!
Jag gick för att leta reda på djuren, och de gick för att leta reda på mig. Precis djur i min smak som kommer mig till mötes sen vi lokaliserat varandra! Och Party fick snabbt en beundrarliga!
Lördagskvällar kan man tillbringa på olika sätt. Jag campade med röjsågen en stund. Har stor trädgård och stor lagårdsplan… Men länge velade jag för om bina krupit ner och lagt sig. Våga eller inte våga!? Till sist våga, kom framför första kupan, och bensinen tog slut! Då klockan var kvart i elva på kvällen såg jag det som ett tecken på att ta just kvällen.Efter röstning till EU-valet blev det välbehövlig årlig städning av grovfarstun. Behöver jag nämna hur väldigt mycket trevligare det är att gå in där nu?
Ja, och så hade barnen tutat i grannarna på gården att det skulle vara invigning av de “nya” rummen, så för att få en anledning till att äntligen få visa upp sina rum, hade de tre barnen bjudit in dem. Men, de fick själva fixa tårta och bjuda oss på! Och vid “avfärd” passade sonen på att prova drängens ytterkläder. Nog för att pajken är stor för sin ålder, men än har han lite att växa i!Kampen mot betesdjuren fortsätter. Kalvarna som föddes inne vägdes innan de släpptes ut. Kanske är kul till hösten, men man kanske också behöver vara lite mer seriös och inte snitta vikten rakt av?!Nädå, men buren råkar även vara en bra förvaring för småkalvarna när lagårdsdörrarna öppnas och kärran ska intill, och just dessa fyra små fick ju plats! Och lagården börjar vara ganska lättarbetad. Nu återstår två kor med kalvar. En på utsidan och en på insidan i alldeles för tryggt förvar. Denna årets sista kalvare verkar knipa rejält bara för att jag inte vågar köra henne så nära inpå kalvningen… Den minsta i familjen börjar vara i en “med-ålder”. Så fort man ska göra något ska hon “med”. Om det handlar om att stängsla, ösa pellets till tjurarna eller fixa i hemmet så nog är hon “med”. Bara att lyfta på hatten så länge det varar!(Lite egna idéer har hon också!)“Fast tråden!” (Självklart var det ström i)

För den som undrar varför betesdjur, kan jag meddela att det för nio-tio år sedan var tät lövskog här i sjökanten. Utan betande djur kommer sly och buskar direkt efter avverkning. Men inte med djuren.

Precis som på föräldragården på bilden nedan, där restaurering av betesmark pågår. Jag är partisk, men Länsstyrelsen kan inte komma och klaga precis!Dåligt med honung ännu. Teorin är att det blev varmt för tidigt i våras innan bina hunnit få upp sin sommarstab, när maskrosor och körsbär blommade som mest. och lagom tills samhället “exploderade” var det så kallt att alla satt inne i kupan och käkade upp den honung som hittats. Men lite glittrar det, så visst finns det hopp nu lagom tills hallonen ska börja blomma. Och jordgubbarna. (Det vita på ramen innebär “klar” honung med exakt rätt vattenhalt. När hela ramen är vit på två sidor, är den redo för skörd.)Hon ser ju onekligen rätt nöjd ut, där hon visar vattnet i kärran. Efter vattenkrig med fodrade gummistövlar på! Efter en dag med kokning av årets rabarber och jordgubbar (från frysen) och syltkok på resterna i saftsilen (med en gnutta citron), tänkte jag göra nåt så ovanligt som att gå ner till sjön utan mobil. Vände dock snabbt när jag såg att korna var “framme” och gick in och hämtade den.Finns det något stadigare än en ko-stig? Dra in svansen, den sticker ut! Du är för tjock Mamma Mu! – Mu, Kråkan, det är trädet som är för smalt:) Rejäla skott på barrträden i år! Och farliga väl att aspfrö inte gror med tanke på hur vitt det var på mark och i luften för några veckor sedan! Sista kvigorna ute. Vilken oerhörd lyx att kunna åka och tulla på sina egna stolpar som en vänlig själ samlat ihop inför rensning av diken! Några stolpars marginal fick jag också, och lite eld i baken sen luften blev väldigt orolig och molnen tornade upp sig. (Men det blåste till andra breddgrader)Och vilken ångest jag haft sedan; Första flytten av kalvar – dessutom över belagd väg. Varför hade jag det? De gick hur smidigt som helst nästan helt utan tvekan! Inte ens en bil behövde komma.Vår maffiga rhododendron i snart maxad blom. Ungarna försvinner ju där nere i hörnet! Skalkar och torra brödskivor gick nu nästa öde till mötes – ströbrödsödet. Så är cirkeln sluten och redo för nya bak. Det är med väldigt blandade känslor jag ser mina åkrar och beten grävas upp för fiber. Det är ju nu, men där de var för några veckor sedan har ju hunnit läka ihop då gräset tagit fart nu det sista. Väldigt trevliga grävare, och väldigt försiktiga. Sen är det ju inte heller deras fel att jag råkar bruka i stort sett all mark i de tre byar de nu gräver upp. “Nu har det regnat, böndernas kris är över!” – I helvete heller!

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, och det har jag kommit undan med många gånger. Men jag fattar inte hur man kan boka ett bröllop i slutet av sommaren, med förmaning om att man inte får “fixa bonnabränna”… Snacka om utmaning alltså. Men som dagens färg. Benen lyser bländvita, och armarna har fått några nyanser jord som komplement. En del går bort i duschen, en del stannar. Är detta “bonnabränna” då?!Idag har jag sått det sista. Passade på att tömma såmaskinen på en del av de större skadorna fibergrävarna åsamkat, innan det var dags att slänga i sig mat och ge sig av på möte med föräldraföreningen inför skolavslutningen. Ljum sommarkväll, lagom avstånd och ensamfärd – moppe. Gött att kopplingen lossnat från sin låsning också nu efter några turer. Trevlig långhelg alla! Vad hittar ni på förresten, nu när jag latat ihop härifrån och ni läsare plötsligt fått massa tid över? Konditionstränar på annat håll än liggandes i soffan?!Man vet ju när man hittat en riktigt kompis

God natt