En ung bondes vardag

Mannen var ”i skogen” en dag, i kohagen, alltså. Tjuren tyckte det var ett ypperligt tillfälle att klia sig när stockarna kom i lagom höjd!

Igår var det tuppslakt! Med Morfar och Marodör-Mormor. Hon
tycker tuppslakt är skitkul! Och hon kan det också, bara att erkänna. Jag
fångade in, Morfar nackade mot den lilla(?) huggekubben i kohagen, stubben
efter en enorm ask. Sen var det dags att flå, istället för att plocka. Morfar
gjorde en halv, muttrade sedan ”jag kan inte det här” och försvann. Den
riktiga sanningen är väl att han inte tycker det är så roligt… Jag hann väl
kanske med att flå tre och en halv, men jag tycker det är meckigt att ta ur
dem. Det gjorde Mormor i alla fall. Totalt nio tuppar redo för frysen. Och
tidsåtgången var väl ungefär en och en
halv timme från första fånge tills det var undanplockat och städat!

Väldigt fint mellan varven…

Rätt ok väder mellan skurarna, så körde upp till norra änden
av sjön och stängslade. Flyttade djuren och rev sedan deras gamla hage, måste
få loss material till nya hagar!

Även om djuren börjar närma sig hemmet, så blir det en runda varje dag och en titt efter dagis. Tripen var nollad när jag startade på uppfarten. Vi har tre kilometer till dagis… Lite längre hem, via andra gården, förbi hemmet till två byar bort, genom skogen till norra sjöspetsen innan hemåt igen.

Idag har det varit riktigt höstväder. Stannat inne och
skulle ha en bakdag, men efter en bullsats var mjölet slut (hur är detta
möjligt??). Funderade på om jag skulle åka ner till andra gården och flytta en
grupp djur, men efter en titt ut på spöregn och kuling, så kändes faktiskt
tvättstugan mer lockande… Djuren får stanna på planeringslistan tills imorgon
som det var tänkt.

Min söta lilla vetekrans (med äpple och fullkornsdinkel) jäste visst lite…

Sonens stövlar sprack ju självklart precis lagom tills
regnet kom igår, så han går med blöta fötter… Tog honom med och åkte för att
köpa nya stövlar i eftermiddags. Svängde inom och storhandlade när vi ändå var
ute. Mjöl bland annat, så nu blev det en omgång mandelkubbar ikväll också. Behöver
jag säga att hela huset stinker hjorthornsalt nu?! Satte en mördeg också, men
tydligen har någon ätit upp metallformarna som krävs för kakorna jag tänkte, så
degen får vila i kyl över natten, tills min inplanerade samhällsresa imorgon är avklarad.

Gillade notisen i dagens tidning. Lagom anonymt. Det finns bara en bensinstation i Hillerstorp…

Fullt fokus vid vaxavtäckning.

Vändning av ramarna i slungan. Ca tio kilo blev det.

Tröttnade på vitrinskåpet! Det har legat ute på Blocket nu i
närmre sju veckor, och inte ett napp. Bestämde att skicka iväg det till
därifrån det kom – Second Hand. Ringde dit då det sägs att de vill hämta större
möbler för att ha koll på dem, men det gav inget napp det heller – tidigast om
två veckor. Nej tack, senast imorgon (idag), men det gick inte. Dock fick jag
gärna köra ner det själv! Kangoon för liten och vårt släp ockuperat hos
svägerskan, så kollade med Jirka om hästsläpet (som för en gångs skull inte
stod hos hans syster) var tom och redo att lånas. Inga problem! Så jag satsade
på pakethyra och tog med mig hans sambo som bärhjälp. Skåpet in och iväg.

Stängsel ja. Så pass att jag igår tryckte upp en rulle med
stängseltråd i näven på granngubben, med order om att sätta den i knähöjd och
att jag inte hann vara trevlig. Skulle hämta barnen vid två, och tittade på
klockan kvart över… Snabbt iväg efter dem och iväg till Mormor, Morfar och Bokbussen.

Fia-spel med ”egna regler”…

… Och Fia-spel med ”riktiga regler”. Hur det då kan bli oavgjort vet jag inte…

Idag blev det rivning av stängsel för att få loss material
och en vattenvagn hem. Alltid ska allt ta längre tid än beräknat, så kom hem med
traktor och vagn fem över ett. Skulle vara på massage kvart i två, med tjugo
minuters restid – om jag hittade dit direkt, nytt ställe, ny ort – hinna ta en
raggarduch och slänga i mig lite lunch på resterande tid… Jag var i tid! Trots
att jag hamnade bakom en livfarlig lus, som pendlade mellan femtio och de
tillåtna nittio, plötsligt tvärbroms, sedan iväg igen lika fort. Bromsade
tillslut in och höll ut till höger, för att slänga på vänster blinkers och
korsa vägbanorna in på en anslutande väg. Man ska inte lita på Skoda Felicior!
Farliga väl att jag inte påbörjade en omkörning när de saktade ner på
vägrenen…

Fick några laserskjut in i rumpan mot det inflammerade
området och sedan ett gäng rejäla nypor på det. Fick order om att hålla mig
igång direkt efter och sedan kyla med is. Hade tänkt åka och handla, men när
jag fick syn på skylten till tvärsövervägen på väg till samhället, tog
hemlängtan över så jag gjorde en vänstersväng och åkte direkt hem.

Men gick på min ordinerade promenad. En halv kilometer
härdade jag ut. Och förstår inte hur folk kan klaga över smärta vid
barnafödslar eller skärskador. Gick med tårar i ögonen, tills det bara högg
till i nederdelen av ryggen och det blev en kamp mot illamående av smärta. Sen
var det lika långt hem till kylklampen…

Man kan ju inte anklaga Ellos för att mygla med reklamen. Det tar visst lite tid att ”bli vacker”

Mannen mätte Kangoon som än en gång var för liten, så ännu
en gång kidnappades Jirkas hästsläp, med Jirka denna gång, för att hämta hem chiffonjén
från föräldragården.

Vi tvistar lite om tillverkningsåret. På en lådknopp är det
skrivet ett årtal, som vi inte kan tyda, men gissat på 1857, 67, 69. På
baksidan såg vi nu en signatur, J. Andersson, vilket stämmer med mannens
morfars far, och årtal 1870. I en låda stod det, tyvärr, renoverat 1934 av
”någon”, och igen en signatur Johannes Andersson, 1872 och orten där
han bodde. Varför stämmer åren inte överens?

Som tidigare nämnts så har det inte kastats så mycket på
föräldragården. Tog hem lådorna som de var med alla papper i, och tittade
igenom det lite hastigt nu när jag satte in dem. (Tack och lov var alla 23
numrerade!)

Cigarraskar fanns flera stycken…

…Med cigarrer i… Enligt mannen var det hans morfar som puffade på lite i salongen när det skulle vara extra fint. Han dog 1974…

Mannens morföräldrars avgångsbetyg från 1907 respektive 1916.
Svärmors dopsedel, bådas skolbetyg år för år, vigselbevis, ett testamente från
1957, mängder med tackkort och ”begravningsprogram” Och bilder. Självklart
är inte en enda namnad eller daterad, och ingen finns det att fråga…

Imorgon blir det tuppslakt och mer stängsel.

Jo… Jag överlevde
Ullared. Det har bara tagit några dagar i återhämtning. (Och i
äktenskapsrenovering efter att ha tillbringat hela dagen med maken – på ett
dårhus). Men åk inte och handla med en man! Han blir aldrig klar. Ska fundera,
titta, klämma, känna, prova och fundera igen. Hade det bara funnits någonstans
att sitta kunde jag gjort det en timme och inväntat. Jag har en plan, hittar
det jag ska ha och är färdig sedan. Vi funkar inte likadant…

Flicka – måste prova allt! Nu!

Pojke – Åh, det är ”Bilar” på galgen, den vill jag spara!

Nu börjar det bli en sån där arbetstopp igen. Stängsel och
åter stängsel. Inom några veckor ska djuren börja plockas hem. Tjurar ska vägas
inför slakt och sorteras därefter. Bina ska nattas inför vintern, trädgården
ska snart ställas i ordning och skåp ska slängas ut och ställas in… Idag var
det planerad slungning av honung, men Jirka hade ingenting, och vi liteting. De
andra två som var lovade slungning hade dock, så mannen tog hand om dem.

Asparna håller sig kvar ännu!

En Dahlia kämpar på!

Själv smet jag! (Vi slungar imorgon det lilla vi har nu när
allt ändå är igång). Jag drog med Jirka på en ny roadtrip. En trip söderut med
lunch hos mor och sedan vidare trekvart söderut. Allt för att hämta
”några” duvor (Jirkas konstigaste intresse enligt mig). Tre par var
tanken, inte mindre i alla fall. Det slutade med sex(!) par. Tack och lov
tystare än gässen i bilen! Vi åkte hemifrån runt kvart i tio och var tillbaka
strax innan halv nio. Heldag med andra ord. Ändå var familjen inte hemma från
faster och ett tidigare 100-årskalas. Imorgon får nog bli en dag med detox för
att återställa kroppen efter allt skräp idag. Undra på att byxorna klämmer med
dagens bil-diet. Jirka såg det som positivt då han är rädd att kostymen växt i
garderoben, värre för en annan som inte har något kostym-mått!

Milsvid sikt på dagens Österlen!

Dagens värsta var en bild från grannen till andra gården. En
bild på metervis nerrivet stänge. Var är djuren?!! Kvar, svarade han på
telefon. Efter en liten beklagan från en bonde på vift, och en snäll granne som
rustade sig med slägga och satte upp stänget, ska ge honom ett lass ved. Det
har de grannarna gjort sig förtjänta av, efter alla akutvakter de hållit på
vägen vid djurrymningar, och alla rapporter de sköter! Gott skall med gott
fördrivas, eller vad det heter…

Dagens roligaste (tycker jag som inte var med) var att en av ”slungarna” backade på brunnslocket på föräldragården, och blev hängandes på det med bilen som gungbräda!

Imorgon blir det slungning av vårt, nattning av bina här
hemma och så ska vitrinskåpet börja tömmas.

Tisdagen bjöd på stängseljobb. Varmt och kvavt och väldigt
syrefattigt, så den sega backen upp från Svenssjön (ja, jag har sjöar nästan
överallt) till vägen fick mig att kunna konkurrera med ett urtida ånglok i
pust, stön och stånk. Det är jag inte van vid, men man bygger väl ingen
kondition på soffan, som Morfar brukar säga.

Skogens höstförbannelse. Älglus/fluga

Igår helsanerade jag bilen och befriade den från cirka tjugo
kilo onödig barlast. Jösses vad skit det samlas i en bil! Tror inte den är
städad på ett och ett halvt år heller, sen vi köpte den, så det fanns en del. Grus
om inte annat. Så damning, dammsugning, tvätt av baksätesskydd (vilket händer
då och då), tvätt utvändigt och en runda med täckstift på alla stenskott, så är
bilen fin till försäljning. Inte för att den ska säljas, men den duger till
det. Tills man kört en sväng eller en timmerbil dundrat förbi på vägen!

Vantar, traktorer, delar till traktorer, nallar, nallar, leksaker, leksaker, papper, tankkvitton, hur lång kan man göra en lista?!

Jirka behövde låna grindar inför en djurdelning, så jag tog
kärran med grindarna på och åkte dit efter lunch.

Det har ju hänt en del i bådas liv de senaste veckorna, mer
än på ett par år hos en del andra, så det tog en stund därborta. Typ så att det
var lagom att åka direkt hem till middagsbordet… Men vi hann gå igenom alla
känslolägen också! Skratt, gråt, glädje, sorg, frustration, tvivel, säkerhet
och det mesta annat.

Nasse och Nöffe börjar bli som mycket annat här. Nyfiket och extremt klåddigt! Hårda är de i nyporna med!

Jag visste inte riktigt att jag var självmordsbenängen. Men
idag ska mannen och jag ta en sväng västerut, till det gulblå varuhuset, och en
runda till Engelsons i Falkenberg, kanske hittar jag ett par rejäla
arbetskängor som kan råda bot på mina iskalla vinterfötter (inte en chans, men
kanske finns nåt bättre än gummistövlar med stålhätta…) Men hörs vi inte av
mer så kan ni väl följa med Jirka och leta efter mig på Gekås. Om någon anser
det värt det alltså!

Dimman steg över Mosjön igår…

Kanske på återseende

Ännu en sån där håglös dag. Sovit illa i natt om jag sovit
alls, vilket jag borde gjort då det var ett elände att vakna… En sån där dag
alltså, när inget känns riktigt bra någonstans.

Men en vacker morgon vid sjön!

Har smitit in under en pläd i soffan med räkningar och
bokföring som ursäkt, men nu är det gjort. Fryser idag också, gjort det flera
dagar. Gissa hur mycket bättre det blir av en kylklamp på rumpan för att livet
ska kunna funka…!

Förra månaden hade jag räkningar, utan amorteringar, för en
bra bit under tio tusen! Denna månaden startade jag med en för mer än det
fyrdubbla, sen har det bara gått utför!

Det blir en del papper, trots att vi lever i ett ”papperslöst” samhälle…

Varit ute och säkrat upp hos grisarna också, nära att det
kunde bli selleri på julbordet!

Men! Det där roliga jag skrev om tidigare! Det är nu
officiellt, och även om jag inte har nåt med det att göra, så är det en så stor
del av mig att det allt förtjänar några rader här!

Hon fick som hon önskade! En ring på fingret på deras
treårsdag i torsdags! Stort Grattis till Hans och sambo och välkomna till
Ringligan! Ingen kunde vara gladare än jag, förutom hennes pappa kanske, men
det hör ju till, eller hur pappa T.<3

Jag har frågat om lov att lägga ut denna, deras underbara bild, och jag fick!

Mannen ska till banken ännu en gång och avsluta efter
svärmor, så det faller på min lott att hämta barnen nu alldeles strax. Kanske
ska masa mig i ett par byxor till dess…

Skulle hämta djuren på en utgård idag! Siktade på halv
elva-elva, då det kändes som en rimlig tid utan morgonstress. Problemet i det
hela var att mannen var i skogen, och kom hem vid tio med ett lass ved som ska
till Jirka. Var är min Kangoo med alla grejor i då? Hmm… På föräldragården…
Kom iväg efter flera om och men, drängen tog sin bil ut till föräldragården för
att därifrån ta Kangoon med saker vi kunde tänkas behöva.

”Ett skepp kommer lastat” med syrafällda björkar för dumpning hos Jirka!

Sen är det en bondes tidskalkyl. En timme att köra dit och
hem. En timme på att lasta (tre djur som redan var instängda i en liten fålla),
så finns god marginal om nån av dem skulle strula. Sen en halvtimmes (timmes)
prat. Resan gick enligt plan. Djuren gick relativt smidigt in. En ville inte,
men så kom drängen och sa ”Hej Kossa, känner du igen mig?” Kvigan
gick rakt fram till hans utsträckta hand (hon går alltid på andra hållet),
vände sedan om och gick upp på kärran utan en titt bakåt! Häftig reaktion
alltså!

Installerade på hemmaplan

Släppte av djuren på Ön på andra gården. Hem för lunch och
drängen iväg för att vända strängarna efter den lilla fuktan igår.

Det där med röjning. Ena delen inte röjd ännu, 180grader snurr så är den röjd

Samma sak på Ön. Ena halvan röjd, den andra inte. Hårt betestryck sen i några år så blir det riktigt fint!

Sedan skulle
jag ”bara” upp till Nicklas i grannbyn för ett ärende, innan han åkte
hem. Samma sak där. En liten stund för att hitta honom ute i skogen, en
halvtimmes prat, tio minuter egentligt ärende, sen ytterligare en halvtimmes
prat om allt eller inget.

Kom hem och slängde på mig shorts inför pressningen
samtidigt som drängen ringde: ”Jag sitter på åkern med balvagnen redo,
kommer pressen snart?” Klockan var väl närmre halv fyra då.

Fick ihop den sista skörden i den byn, får kika runt om det
är lönt att slå på andra ställen eller inte. Balarna kördes ihop och plastades,
sen styrde vi kosan hemåt för middag.

Jirka får ingen ved att jobba med ikväll. Barnen precis
nattade och mannen ”ska bara” gå ut för att plocka ihop, sen ska vi
nog hålla lite kväll ihop. Eller, en håller kväll och den andra (inte jag)
snarkar…

Trevlig helg

Åh, förresten! Jag fick lära mig idag att Nicklas stavas med
N! Bra va!

Att jag aldrig lär mig. Flyttade en grupp djur till ännu en
helt ny hage, de som var på föräldragården och sakta äter sig hemåt.

Stannade på andra gården på hemväg och slängde in nya
saltstenar till kvigorna i hjorthägnet. Det värmer i hjärtat, när de är så
långt bort de kan. De hör bilen stanna, elva huvud och 22 öron rakt ut, sen full
galopp mot mig (bilen) innan jag hunnit få fram en saltsten och gå in till dem!

Sen skulle jag flytta den stora gruppen på 18. Är det inte
jägare som ska jaga, så ska mannen styra över var djuren ska, då han ”ska
bara” köra ut ved från en hage i helgen. Så jag fick dra dem tillbaka till
deras gamla hage för att sedan släppa in dem i nästa. Tänkte dock inte på att
stänga till ännu en hage, trodde djuren skulle stanna upp i sin gamla och äta
lite återväxt, inte fortsätta in till sin gamlagamla. MEN – vad betyder jag när
de kan följa en vit bil som står på vägkanten, en halv kilometer bort? Efter en
lååång stunds skrikande efter dem så fattade ett par gamla kor att jag kanske
ville nåt, och tog flocken med sig och gick dit de skulle. Hittade ett två(!)färgat löv medan jag inväntade djuren

Alla utom
tröggöktjuren, förstås. Kände just då att han är för gammal, för stor och för
lat för att få leva vidare, men jag vet inte. Han är ju lugn och snäll, ger
lugna och fina kalvar som växer bra… Man kan ju inte få allt…!

Alla kor och kalvar satte av från mossagräset mot den goda återväxten…

…men tjuren stod kvar och tittade efter dem…

Flyttade djuren hemma också, innan jag landade för lunch.

Den där låsningen jag var hos kiropraktorn för förra
måndagen har gått tillbaka till samma eländesläge som tidigare, gillar det
inte. När jag pratade med kotknackaren sa han nu att det ofta är inflammation i
musklerna när det blir såna låsningar, så nu rekommenderade han mig att prova
på antiinflammatorisk medicin. Jo tjena, det räcker ju med att jag läser
etiketten på såna så är jag tvärkass sen! Fick bli en kylklamp i byxan under
middagsdiskningen istället.

Men det är ju inte bara elände. Det finns ju roliga nyheter
också, men de tänker jag inte nämna förrän jag fått klartecken att det är
officiellt! Handlar inte om mig, kan tilläggas, men roligt är det!

Tog mig faktiskt i kragen och tog itu med min kartong
framkallade foton. Som legat i… cirka två år… Men alla bilder har jag
daterat och namnat tidigare, men sen skulle de in i album också. Gjorde klart
tills albumet tog slut, så får väl de sista ligga i två år till… Man kommer
ihåg mycket i alla fall! Påminns om mycket. Det fanns både födelse, dop,
bröllop, begravning, bröllop igen och massa bebisbilder på lillhönan som då var
upp till ett halvår.

Hittade också hennes prick-bilder. De jag ringde BVC för,
för rådfrågning då de blossade upp och jag inte kände det likadant som den
gången sonen hade vattkoppor. ”Kom inte hit, det är vattkoppor, vi vill
inte ha ner smittan”, fick jag höra. Både första, andra och tredje gången
jag ringde, då de såg värre och värre ut och inte visade tecken på att ge med
sig. Kontaktade till slut en bekant pensionerad distriktssköterska. Det slutade
med en dag på barnakuten i Jönköping, samt tio dagars penicillin för
smittkoppor… Jag gillade inte BVC-sköterskan (inte vår ordinarie) sedan tidigare,
inte blev förtroendet bättre…

Väldigt stora vattkoppor… Men kom inte hit!

Lillhönan ja, nu för hon sig egen talan… Väldigt
intresserad av pojkar, så till den grad att hon varje gång hon är på toa säger:
”Jag har ingen pung! Bara rumpa!” Alla påstående hon inte gillar
svarar hon med ”Jag är lång!” Igår hade vi en diskussion då hon ville
ha tofsar när hon skulle lägga sig. ”Det sover man inte med”, sa jag.
”Mamma gör!”, kom svaret direkt. Hmm. Det hade hon förstås
(självklart) rätt i… ”Joo, men mamma har väldigt mycket mer hår…”
”Jag är lång!”

Imorgon blir det full time job

Livsandarna stiger något. Kring midsommar när dessa två bitar skördades från damm, hade jag 3 respektive 15 balar. Hur det kunnat växa såhär på sandjorden med typ inget regn alls… Fattar nada, men tackar och bockar inför Moder Jord!

Kan någon förklara varför jag i två nätter i rad, i vargtimmen,
vaknat och nynnat på Galenskaparna/After shaves ”Truck drivning song”!
Jag kan den ju inte ens, och även om det är skönt sväng i den, så tröttnar man
rätt snabbt på: ”Jag drar min truck drivning song, min lastbilskörarsång,
24 meter lång…” Min relation till denna/dessa grupp/er: Vi sjöng Macken
någon gång på mellanstadiet. När jag tröttnat på lastbilen har jag övergått
till ”Countrykillen” – vilken jag kan utantill och tycker är helgo’ i
texten. Men varför?! Jag behöver sova de där timmarna melodislingorna rullar i
huvudet!

September – höstmånaden med högsommarvärme och vårblommor…

Fantastisk morgon över sjön! Körde ner till Sommarhemmet och smög mig ut (hade aldrig funkat med Kangoon – då hade djuren kommit i sken hemifrån) Vågade dock inte offra fötterna, så träskorna fick stanna i hagen medan jag klättrade över stenblocken för att ta mig till vattnet!

Idag har det gått i ett. Men hann faktiskt med en
brunch/lunch-date i stan med en av mina kärlekar – det händer sannerligen inte varje
månad. Sen hem, stanna till på fält (med privat bil, och simsalaplötsligt –
blinkersspaken agerar fram/back-spak. Bilen stannar inte, och backar inte
heller för den delen trots att man rör spaken fram och tillbaka). Rådslag med
drängen i traktor med strängare, hem och koppla krossen och sedan byta med
drängen, som tycker det är gudatråkigt att stränga (man måste hålla gubben på
humör). Liftade med mannen hem efter dagishämtning för att hämta traktor och
press. Dumpade barnen på drängens fru och tog med mannen ner för att samla
balar medan drängen slog klart. Sen tog mannen traktor och slåtterkross hem medan
vi andra fortsatte. Vilket visade sig bli en liten stund. Jag körde slut på nät
till balarna! Trodde det skulle gå idag med, så hade inget mer med mig. Klockan var
halv fem, bra väder några dagar till och några hektar kvar att pressa, så jag
körde hem till mina barn istället. Drängens fru lyxade till det med att bjuda
på middag, så det blev en lång sådan hos dem, innan mannen stack iväg till
UV-scouterna.

Efter nattning tänkte jag gå ut till veden lite… Ingen som
helst motivation, men det som klövs i våras ska nu in under tak. Sommaren har
ju varit fantastisk med torka – ur vedsynpunkt. Dealade med mig själv om att gå
ut i linne – när det blev kallt kunde jag gå in – utan vattenflaska (ett
beroende) – blev jag för törstig kunde jag ju gå in. Mannen hade visst börjat
och hade cirka en tredjedel av ett vea-la’ kvar, så jag bestämde mig för att
tjura ihop och köra in det klart i alla fall.

Bättre nu sen vi slutade lägga pallar under veden – kör istället
med kasserade stängselstolpar som tar mindre plats att förvara – så man står
rakare i bäckenet när man slipper ha ena foten 20 cm högre än den andra. Men
ändå! Man står som en annan banan med värk i bäcken och ländrygg som följd! Så,
hint-hint, alla ni som alltid säger er vilja hjälpa till! Jag har några kubik
ved som ska in! Ni får mat och fika i utbyte, och jag är inte dålig på att få
fram något av det! Man kanske skulle börja ta vedkörning istället pengar för
jaktarrende och dylikt…

Solen på väg ner….

… Och månen på väg upp

Jag läste/hörde någonstans, någon gång, om ”fantomvibrationer”
– känslan av att mobilen vibrerar i fickan fast den inte gör det (jag vet, ännu en totalt livsviktig, onödig undersökning). Ta det med
lite salt, men har för mig att man i snitt kände såna 17 gånger per dag. Testa
att sitta i en mullrande, skurrande traktor en dag och vänta på telefonsamtal –
du kommer lätt upp i 117!

Imorgon väntar stora djurflyttardagen igen, följt av helgen
med djurhämtning från en av utgårdarna och pressning!