En ung bondes vardag

I början av januari förra året, kom lillhönan på att man
kunde klättra på, volta i, och slå kullerbytta ner i spjälsängen. Det blev lite
panik, om man säger så. Svärfars gamla växasäng, från 1933 eller tidigare,
hämtades hem och måtten stämde ganska exakt med spjälsängsbredden, så den
madrassen rök i. Till saken hör bara att spjälsängen (momos gamla säng) blev
kortad någon gång på 60-talet till 107cm. Lillhönan är nu 97cm. Inte mycket
spelrum alltså! Beställde ny madrass i början av detta året och nu var den,
äntligen, färdig. Som tur är har lillan vaggan från 1970, som min morbror och
sedan jag legat i, så ingen total panik med spjälsängen! Iväg till staden i
sydväst efter madrassen.

Lillhönan tyckte förstås det var väldigt spännande med den
nya, och stort täcke! Det tyckte sonen också då han får plats på längden nu! Så
medan jag stod med nävarna i diskbaljan (trotsade sonen), roade jag mig med att
lyssna på en tutiMu-harang utifrån, följt av två tutiMuuu-haranger uppifrån. Tills
lillhönan stod i trappan, förtvivlad för att brorsan pruttade ”hos mej!”
Han låg alltså också i hennes lilla växasäng. Den nya madrassen gjorde inte
sängen bredare, vill jag lova. Ett av de två täckena vi alternerat mellan i spjäl- och växasäng är det
som jag fick som ettåring eller så. Lyx att få något nytt som tredje barnet,
men antingen la det grunden för framtiden, eller så var jag förstörd redan på
den tiden.. Nu packas det ner igen tills lillan flyttar till spjälsäng och
behöver snäppet större täcke!

Innan jag och lillan åkte efter madrassen och lite
småärenden var vi på besiktning på BVC igen. Spända på om hon spräckt
trekilosgränsen. Det hade hon! Så pass att jag lyfte upp ungen och nollade
vågen två gånger, och sköterskan flera gånger frågade ”vad sa du?!”
+400 gram sedan förra måndagen! Och tre (!) centimeter! Vilken chock! Men det
är nog för att jag låter amningen ta tid, äter ordentligt och regelbundet, tar
det lugnt och inte gör något annat… Mer än att sätta i halsen *hosthosthost* Skönt
när det funkar i alla fall, men dra i bromsen något!

En sväng in på rörfirman för att få höra ”köp inte sån
billig skit!” Sluta sälj sån då, kontrade jag och kom därifrån med en
betydligt dyrare ”bonnakoppling” med rabatt. Så får vi se om den
håller! En sväng in i kaoset på däckfirman också för att hämta de två nya
sommardäcken till Toyotan, får slänga på dem en dag i helgen om det är fint
väder.

Korna sköter sig. Ingen kalv idag! Mannen är iväg på UV, jag
är trött och charmig som en sur skurtrasa, därav sonens kommentar efter
middagen: ”Vi lägger oss alla mamma, men innan dess lägger vi en lapp till
pappa att han får ta disken!”

Och Nej, det är inte jag som lär honom sånt. Han måste fått
det från dagis!;)

Jag har diskat upp i alla fall. Lillan är för tillfället
nöjd (påminn mig om att aldrig mer äta böngryta och toppa med jordgubbar medan
jag ammar!). Sedan i tisdags har kvällarna varit ett h-vete periodvis. Otröstlig
gråt följt av gas på både upp- och nerväg. (Men det kanske bara är en beryktad
”fas”…) Stackars unge. Men då är det babysittern med en tjock filt,
eller en ”ensam” stund på skötbordet som kan hjälpa.

Ska vi fortsätta hålla snittet får korna sluta nu. Denna
vecka har hittills genererat i sex kalvar. Två om dagen! Fick inte ihop
räkningen igår, förrän maken konstaterade att tjurarna ledde med en, de kvitterade
och gick om igår. Idag var det en kvigkalv i fel hage, från en ko (älg) som vi
försökt få över – jag vet inte hur många gånger – och så var det kvitterat igen. Körde
över samtliga kor till sjösidan från lervällingen, dock nedanför trädgården så
de fortfarande hålls lite i kalv- eller inte-kalvgrupp. Före och efter…Flyttade med en foderhäck och körde balar till dem, tjurarna och kalvgruppen. Medan drängen var
efter ännu en bale gick jag runt och gav mig på att räkna kalvar. Det är
ungefär som att räkna myror, och när jag fick ihop 32 på första (!) försöket,
var jag mer än helnöjd. Tills jag passerade den nedre ligghallen och där låg nummer 33! Fasen, då dubbelräknade jag en i alla fall…

En bra arbetshöjd är
viktigt!

Satte mig på en sten och
njöt av utsikten i fortsatta väntan och hörde ett ynkligt bröl som avbröts av
en hostning. Igen och igen och igen. ”Måste kolla numret på kalven så jag
kan hålla koll på den!” tänkte jag. Reste mig och gick mot kalven
samtidigt som en annan kalv och mitt icke-kalvade fläskberg till herefordko kom
marscherande mot den lille. ”Idiot, sköt du ditt” muttrade jag till
kossan tills jag insåg att kalven inte hade några märken. Jahapp, en tjur till,
så tog de ledningen igen.Tycker jag klarat mig utan
den beryktade”amningshjärnan” de tidigare gångerna, men har nog trillat dit nu. Hur
ska jag kunna hålla ordning på ett ständigt varierande antal tjur- och
kvigkalvar när jag hittade min mobil i skafferiet härom dagen?! Vad gjorde den
där!?!

Hur som – Drängen kom med balen, jag pekade på kalven och vi
beslutade att äta innan vägning och märkning.

När jag kom in i trädgården insåg jag att lillan låg i
vagnen och skrek sig blå. Inte vet jag hur länge det pågått, men när jag kom in
var klockan över elva (och jag som var hungrig halv sju när klockan ringde!) Men
det fick bli en biskvi och ett stort glas vatten samtidigt som den lilla fick
sitt, sedan kunde jag ladda med en rejäl portion gröt och några mackor som
kombinerad frukost/lunch strax innan tolv. Alltid minskar det mjölkproduktionen
något… Eller så får jag acetonemi…!

Nöjd unge, bara morsan
kvar

När drängen är
barnvakt

Igår då. Surmuppen hade inte fört över en enda stödrätt, så
jag saknar massor för den nya marken! 107 hektar sökte jag för i år. Tur jag
har min dräng! Och för att maxa ersättningen skulle jag (drängen) behöva plöja
upp ytterligare minst åtta hektar, totalt femton i år. Så några fler myror i
huvudet! Att göra eller inte göra, det är frågan… Lillan tyckte det gick an
att skriva EU-papper ungefär en och en halv timme, den sista halvtimmen tyckte
hon inte alls det var kul. Det gjorde inte jag heller för den delen, men det är
ett nödvändigt ont.

Drängen körde inte fast, dock är lerjorden så torr och hård att
plogen inte ens gick ner i de styvaste partierna! Och mitt i allt ringde han
och bad mig hämta en ny fläktrem på hemväg då det havererade för honom. En ny
spännrulle är också beställd, något är ju fel om remmen ryker på tio körda
timmar! Mannen åkte ner igår kväll och satte dit remmen i ljusskenet från bilen
så att plogen kunde gå idag i alla fall. (Remmen går ju till allt – kylning,
laddning och olja)

Efter sista passet i lagården för dagen, med lillhönan i
släptåg, där jag också plockade ciderburk från högarna på foderbordet (gör mig fly förbannad och tacksam över att jag inte hackar ensilaget) är barnen på sin Onsdagsträff. Mannen skulle titta på bilsläpet inför
besiktning och jag slopar dansen. Är såå trött!

Ja… Provade på bebislivet igår igen. Precis gjort allt
klart, satt henne i bilstolen, vände mig om för jackan – och det blurrade till.
MEN hon klarade kläderna hon fått på sig tio minuter tidigare. Såna som inte
luktade lagård, bruden är ju med i koskitgänget nu! Åkte hemifrån några minuter
efter det att jag skulle varit i samhället, men tjejerna hade överseende med
det. De fick ju mysa lite med en liten bebis! En enorm blöjtårta fick lillan –
nu är det bara för henne att växa i storlek 2… – och två pyjamasar. Den
koprickiga i storlek 62, och den rosa i 56. Jag har lite svårt att se
skillnaden, måste jag medge! Inte på färgerna alltså, utan storlekarna!

Idag rivade vi igång tidigare än vanligt. Sonen skulle hälsa
på i skolan igen och behövde få frukost hemma innan vi lämnade på dagis. Så för
ovanlighetens skull hade vi hunnit med frukost, amning, dagislämning,
betongbil, snickare, rörmokare med filtreringsoffert – då prover visat lite
förhöjda halter av radon – och en kalvning. Innan klockan åtta!

Kossan var självklart i fel hage, men hade lagt kalven
relativt nära stängselöppningen, så snabbt i kläderna och ut för att släpa över
den! Trodde jag… Vid närmre titt visade kalven sig vara ett smärre hus, och
den hade jag nog inte gett mig på utan varken nyförlösning (hur länge kan man
kallas det?!) och påföljande komplikationer. Så den lille gossen fick åka
skopa! Smidigt som rackarn, i synnerhet som kossan följde med.

In i lagården och kolla så kossorna hade skött sig som
bebisvakt, utfodra och ut igen för balar. För att konstatera att en kossa, i rätt hage,
stod och åt efterbörd bredvid sin lilla tjurkalv. 15 kvigor och precis
kvitterade tjurarna, 15 styck. Tjugo kalvningar kvar. Några av de större
kalvarna har blivit tonåringar också, de vägrar svara mamma vilket resulterar
till gapande kor som springer runt som yra hönor medan kalvarna ligger och
gömmer sig bakom en sten eller bara står i en hög med andra kalvar… Enerverande
kan det vara, i synnerhet på nätterna! Fördelen är att de svarta kalvarna verkar vara värst, och de är smidigast att hitta om man letar – har bara 5-6 stycken, resten är bruna!

Nu ska jag äta min frukost, några räkningar är betalda och
jag blev smärtsamt påmind om högen med räkningar som ska bokföras – fuskade
visst när lillan kom till jorden och syskonen var hemma. Dessutom har jag
njutit länge nog av pressen – nu kom första avbetalningen. Usch!

Lillan får knipa eller skynda på, hon får hänga med till
stan för att skriva EU-ansökan om en stund. Så hoppas jag att surmuppen har fört över stödrätterna jag behöver!Och kör drängen fast när han ska
prova plogen, då får han snällt sitta där!

Morgonfrilla vs skatbo fick en helt ny innebörd (och nej, det är inte jag!)

Undrar vem lillasyster
drömmer om att få pussa i lagården!?

För er som inte hängde med i svängen, så var de sista tre
bilderna i förra inlägget på vart och ett av barnen. Ca tre fyra veckor gamla
allihop.

Och jag kan meddela att det är knepigt att ta en vettig bild
på en unge. Det är nästan omöjligt med två. Och med tre är det rena helsiket!
Om någon missat, menar jag…

76 bilder senare så Plötsligt:

Räknade ut att jag ligger på ett snitt med sex kalvar i
veckan! Igår var det fem veckor sedan första kalven och idag har kalv nummer 29
och 30 kommit. Den senare är inlåst i ”fel” ligghall i väntan på att
maken kommer hem och släpar på grindar så jag inte ”river upp” mig
mer än nödvändigt igen. Tjugotvå kor kvar som ska kalva! Upp med tempot!

Två buskillar, och det
senaste tillskottet, säkrad i balklon
mot ett träd, men kossan var helt ofarlig

Ikväll blir det till att träffa tjejerna i samhället. Frågade
om det var ok att lämna lillan hemma så jag fick en egen kväll, men fick ganska
direkt klart för mig att hon var min biljett för att bli insläppt… Fattar
inte;)

Får sno ihop ett bröd att ta med
och fixa klart mina kakor medan jag ackompanjeras av skogsmaskinen och
snickarna. Det rör på sig.

Man ska ju räcka till för alla, och när de stora är i säng ser andra chansen. Här kommer en ganska typisk kväll hos oss:Bara aprilvädret gav sig iväg så blev det fantastiskt
vårväder! Lillan i selen så gick vi ner till sjön och öppnade upp stängslet
där. Nu är det vår och kossorna kan dricka i sjön igen – varför ska vi då
vattna i badkar fem gånger om dagen?! Hade tio kor med mig ner till vattnet,
samtliga av dessa tio stod en halvtimme senare och skrek utanför köksfönstret
för att de ville ha vatten… Först idag har badkarstrafiken avtagit!

En kik på bikuporna också, fin trafik där, även om jag för
en stund var rädd att bina skulle kidnappa mitt barn som sin själsfrände.

Näsan i boken ute på trappan efter lunchen, lillan sovandes
i vagnen och vi inväntade ett samtal från en granne som blivit lovad
traktorhjälp. När han ringde var det bara att hoppa i, köra fram till byn och
lasta av lastbilen med byggmaterial. Fick en lite rolig kommentar angående den
lilla i selen: ”Vilken barndom! Där är hon på en månad, och jag är 45 och
har aldrig fått åka traktor…!”

Stolt brorsa! Nöjd bebis

Startade upp fredagen med att konstatera att min kelgris –
en hereford som definitivt inte lider av stress och är den enda ko jag kan gå
fram till och handmjölka på bete, hade kalvat. Och givetvis en tjur… De fick
snällt vara (vägning och märkning) då jag minuterna senare väntade besök för rådgivning av
grovfoderproduktion. Hann precis med att äta frukost när det knackade på dörren
och kvinnan från Falkenberg kom in. (Konst)Gödsla
mer (är inte gjort på 17 år här!) och skörda tidigare (vilket jag mer än väl
visste!).

Fler som inte led av
stress

En tyckte det var kul
i alla fall…

En megatjurig bale på eftermiddagen resulterade att maken
ropades till lagården för att hjälpa till. Typ halva rasade så fort jag snurrat
av nätet, sen fortsatte det. Självklart är man återigen för dumdristig, så
resultatet var att jag rev upp den skada som började kännas bättre. Men bara
som hastigast, såhär ett dygn senare är det tillbaka till ”nästan
bra”. Blev där också lite sinkade trots att vi (faktiskt!!) tidigarelade
eftermiddagsutfodringen för att vi skulle åka iväg.

Iväg kom vi också. Rakt norrut till Jönköping och
shopping… En liten bebis, två barn i behov av skor då kängorna blivit väldigt
varma när det är 15 grader på dagen. Tja, ska man satsa på fredagskväll eller lördag?!
Lätt val.

Sonen är son till sin pappa, konstaterade jag. Blev ståendes
att titta utan att kunna välja, stod ”en kvart” med foten i en sko för att man eventuellt skulle få ett svar om
det kändes bra eller inte… Och dottern! Det är definitivt inte min unge! Har
hävdat tidigare att hon måste vara en bortbytning, och så är nog fallet! ”Den
vill jag prova. DEN var fin! Den vill jag ha! Och den! Och den! Och DEN!…
osv… Det slutade, tack och lov, med ett val på grönsvarta gympaskor! Den minsta tog hela turen med ro, lyckligt ovetandes:

Kom ut med skor och stövlar till båda barnen, en sväng in på
Lindex och brände deras julklappspresentkort. En blixtvisit på Ikea för att se
om verkligheten stämde överens med hemsidans bild… En ny, icke sprucken
cykelhjälm till sonen, och en röd(!) Bamsehjälm till lillhönan. Sen fick den
lillalilla inta sin första kvällsmat på McDonalds när allt annat stängt. Lämnade
stan för landet klockan nio på kvällen, betydligt senare än tänkt, men alla
punkter avbockade! Kan väl erkänna att ingen var särskilt svårvaggad igår kväll…!

Idag har sonen haft en kompis en stund, mannen stuvat undan
sparkar, pulkor och skidor. Tvättmaskinen snurrat, tvätt hängts ut och en
våffelfika hos sömmerskegrannen. Och en kalv! Med en osedvanligt korkad mamma.
Nog att det är kladdigt i hagen, men denna idiot har trotsat sin naturliga
läggning och lagt kalven i kladdigast möjliga vid foderhäcken. Den lilla tjuren
fick duscha innan båda stängdes in i ligghallen så att kokvigan inte får för
sig att det inte är hennes kalv när den luktar annorlunda. Själv fick jag
springa ifrån innan duschen då sömmerskegrannen, som fick en bebis inslängd hos
sig, stod ute på trappan och gungade på babyskyddet med en hysteriskt hungrig
unge i…!

Att man kan ha sån
dubbelhaka och ändå inte väga tre kilo… Men hon ser onekligen ganska nöjd ut (nu)!

Några lass grus kom i fredags också! En bil med grovt och en
släp med makadam. Drängen har således roat sig med att grusa upp en
”väg” till bygget, fortsatt med vår uppfart och lagt det grova i
infarterna till hagarna.

En sen middag ikväll igen, ingen har ju gått in! Men nu är
väl ordningarna hyfsat återställda. Förutom att det är sån där förbenad
tidsomställning på gång igen. Det måste allt vara ett Djävulens påfund!

Inte vet jag riktigt
när bortbytet skedde, men vid 2-4 veckors ålder kan vi nog inte hävda annat än
att barnen haft samma föräldrar…

Nu ska jag rädda barnet från pappa. Eller kanske pappan från barnet…

Idag har vi övat på konsten att göra ingenting! Jag, lillan
och Selmakatten kröp ner i sängen vid elva, och masade oss upp igen halv två. Skönt
att slappa, skönt att ligga i dvala, och även stundtals i sömn. Vaknade till av
ett rejält kalvbröl, men då jag var ensam på gården kunde jag inte göra så
mycket då mer än att konstatera att de var i fel hage och behövde lastas upp.

Sömmerskegrannen ringdes in till barnen och jag och mannen
gav oss ut för bärgning. Väl över på sjösidan var det bara att konstatera att
den kviga jag petade över vägen igår stod och slickade på en helt ny tjurkalv. Härmed
är det också halvkalvat. På drygt en månad har det blivit 25 levande kalvar på 26 chanser.

Idag är det också onsdagen den tjugoandra mars. Precis en
månad och/eller exakt fyra (!) veckor sedan lillasyster kom. Och visst har hon
blivit större! Snart moppedags! Men än är hon rätt behändig.

Jag tog en sväng till linedancen sen barnen var avsläppta på
Onsdagsträffen. Mannen fick lyxen att ha en skvätt mjölk i flaska i kylen, till
syskonens stora glädje.

Vilan tidigare var välbehövlig, jag känner mig inte som en
trasa. Huvudvärken och trötthetsillamåendet är snudd på obefintligt och kroppen
börjar kännas ok igen.

Sådan moder, sådan
dotter

Sent i söndags kväll, när vi hade lagt oss, sa jag till
maken att det hade kalvat ute. Det var ett särskilt nykalvat-bröl. Mycket
riktigt låg det en liten tjurkalv i hagen när vi kom ut på morgonen. Sen är det
ju det där med dagar. ”Vad är det för datum idag?” funderade jag när
jag noterade ko och kalv i telefonen. ”Ja du”, flinade drängen.
”Vilken datum är det idag?!” Det tog mig några sekunder innan jag kom
på att det faktiskt var mannens födelsedag, och därmed den tjugonde mars. Typiskt
mig! Järnkoll på när alla fyller år, och inte den blekaste om när det
inträffar!

Vägning av lillan, 2875 gram, och en sväng till affären där
jag fick en chock över tanten i charken. ”Jaså, har du fått en liten? Vad
roligt! Det har vi inte sett! Vad blev det? Du har en av varje sen tidigare, är
det väl? Är du hemma nåt, du som har så mycket djur och så…?!” Förvisso
var jag med två andra bönder och manifesterade för Svensk Mjölk för ett och ett
halvt år sedan, där vi pratade lite mer ”privat” med personalen, men
ändå…

När barnen väl kom hem från dagis var det snudd på slagsmål dem emellan
om vem som skulle få vara närmst lillasyster. Hon i sin tur gjorde premiären i
lagårdsvagnen och senare på kvällen provade hon på magknip. Det finns ljud i
henne, är härmed konstaterat!

Tomma båsar får fyllas
med annat!

Vi klämde även in en middag för gårdsfolket med Mormors
tårta där på tidiga kvällen.

Idag var det tisdag att vakna! Och det känns igen (fortfarande?!) i huvudet! På morgonen stack drängen till däckverkstan med min traktor som
lagt till med smygpunka på ett framdäck. Men först hann vi med att bärga
kokviga med kvigkalv från fel hage.

Dagen har sedan rullat på med balkörning, där drängen blev
barnvakt. Funkar med bältat babyskydd i traktorn också! Inte ens jag ger mig på
närkontakt med djuren med bebis på magen (på utsidan alltså). Och sedan det
sedvanliga påhänget med köksbänk och tvättstuga. Blev rädd att jag hade en
dålig ko i ligghallen på eftermiddagstitten där. Först fick jag en chock då jag
var säker på att alla herefordar var på sjösidan, sedan låg hon bara där. Och
försök att jaga upp en hereford som inte vill… Men till slut visade hon sig
vara, till synes, helt frisk.

På rent skoj satte jag mig med mjölkmaskinen och pumpade en
portion, som mannen testade att ge med flaska. Det gick som en dans! Kan vara
bra att veta!

Senare var det skönt att vara hemma! Lillan har varit trogen
sin kladdblöja var fjärde dag. Nu har hon lyxat till det med tre stycken på tre
dagar! Idag tog hon även hela ryggen, och precis lagom tills hon var sanerad och fått på rena
kläder, kom det en kaskadkräkning över hela henne och skötbordet, troligen gick det lite fort
med flaskan. Det första kräkset sen hon föddes. Ja jisses, vi verkar ha fått en
bebis i huset! Hur gör man!??

Mys med lillasyster
och Bamse till godnattsaga. Kan det bli bättre?! Alla måste ju få sitt!

Vilken helg!

Det var glädjande att kossan redan sent på fredagskvällen
låg på annan plats i ligghallen och idisslade! Hon släpptes ut på
lördagseftermiddagen och gick samma runda som dagen innan. Nosade där hon legat
och läckt fostervatten och skrek i högan sky. På plats efter plats. Det skär i
hjärtat!

I lördags kom Gräv-lingen. Och satte första spadtaget (med
grävskopa) för utbyggnaden av vårt hus. Har man inte arbete så skaffar man sig,
vet ni. Väldigt duktig och effektiv grävmaskinist, även om jag mer än en gång
kände att skopan var på väg in genom köksfönstret… Padda hade han med sig och
makadam kom i fredags, så mannen körde skytteltrafik med den lillalilla skopan
på traktorn och tippade direkt i grävarens för minimalt med spill.

På förmiddagen kom Hans och sambo upp för att titta på
lillan och gratulera barnen i efterskott. Det blev middag utan mannen, han kom
in halv tre som först då det var färdigt utanför och grävaren körde hem. En liten sväng ute för att titta till korna
resulterade i en lång skogpromenad. Som i sin tur resulterade till att vi
glömde bort drängarnas lagårdstid så det var färdigt när vi kom hem (de kan ju inte vänta), och sonens
första praktvurpa med cykel i nerförsbacke. Detta gav oss en oro för en öm hand
som ingen fick röra, och honom ett skapat ansikte, en hjälm med stenskott så
plasten sprack (där ser man vidden av användandet), sönderskrapad jacka och en idag rejält blå höft.

Efter rundan åkte mannen för att snabbt lämna en blomma till
föräldragårdens granne som fyllde 80, men egentligen hade undanbett sig. Dock
verkade han inte helt tjurig för sällskap så det blev även en pratstund. Hemma
fixades det kvällsmat innan Hans och sambon alldeles för sent styrde nosen mot
Trelleborg igen.Idag var då dagen då lillasyster skulle kommit till
världen. Ändå är hon redan 25 dagar gammal! Det firades med att sonens ko fick sin tredje kalv, varav sin andra
kviga, så hans dag var gjord! En förlossning var ju tvungen idag! Snäll kossa, som synes:

Svägerskan och familj kom på middag för att fira
lillebrorsan som fyller år imorgon. De åkte hem och löstes snabbt av av min
moster med man som kom en snabbis för att hämta ägg att lägga i kläckmaskinen. En stund efter att
de hade åkt kom Mormor och Morfar, som tydligen tänkt komma utan inbjudan (sånt gillar vi!). Med
tårta (ännu bättre!). Att mannen ringde på förmiddagen och bjöd dem på kvällsmat blev en
oväntad bonus.

Nu har även de åkt hem och det borde kanske kännas skönt att
det är vardag så att man får vila upp sig. Men det är en ny vecka med nya
utmaningar – barnen ska till dagis, tanken är att maken ska återvända till jobbet
och jag ska pallra mig ut och sköta om mina djur (om kroppen håller ihop). Allra först ska vi alla se
till att vakna i tid och synkas. Hua!

Och så ska den lilla fröken åter vägas och jag kontakta
läkaren för helgens missöde när jag lyfte den sovande treåringen ur bilen… Håll tummarna för mig!