Blog Image

En ung bondes vardag

Sammanfattning 2019

2019 Posted on Wed, January 15, 2020 22:22:08

Ja. Jag tycker allt som oftast att vi “inte gör nåt” utan mest går hemma och dräller. Därför blir det en liten chock när jag tittar tillbaka på mina bilder från året och ännu en gång motbevisar mig själv.

Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta åt det hela, men jag vet att vi har en sjö som bjuder på helt magiska bilder!

Hur som helst;

Vi dundrade ur extremåret 2018 i rasande fart rakt in i 2019. Sviterna från den extremtorra sommaren gav sig till känna genom ökad arbetsinsats – Korna bands för första gången in i lagården för att kunna ransonera foder. Tre ton grovfoderersättande pellets kördes ut med skottkärra – varje vecka. Korna fick en dos halm och tjurarna skulle ha hö. (Sällan har betessläppet varit så eftertraktat!)

Direkt efter nyåret kom Mors B och hjälpte oss kicka igång nybyggnationen av sonens rum. Målet att han skulle få flytta in till födelsedagen fallerade med en vecka, men efter det hann vi pusta ut ett par dagar innan det plötsligt hipp som happ låg en “oväntad” kalv på lagårdsgolvet.

Detta var startskottet på en tid, intensivare än någonsin. Med kor ute har jag tittat ett par tre gånger om dagen efter kalvningar, plötsligt stod korna fast, vilket krävde ett betydligt högre passande för att flytta runt korna i tid till box, låta dem kalva och låta boxen överlämnas till nästa kalvning. En komplicerad baklängeskalvning på en kviga – vid halvtretiden på natten, och en totalt idiotisk kviga ute fick en död kalv, men i gengäld fick jag mitt första levande tvillingpar någonsin. Så på femtiofyra kalvningar hade jag i slutänden femtiofyra levande kalvar. Bäst någonsin, även om jag fick ta ut veterinär på två navelinfektioner.

Både väldigt arbetsamt, och väldigt roligt. En kalvkontakt av sällan skådat slag. Lika mycket skratt som svordomar över dem, och tveklöst flest timmar i lagården någonsin för barnen – kalvarna lockade. (Korna står inne även i vinter trots god fodertillgång!)

Mellan långa utfodringspass och kalvvaktande gick renoveringen vidare av barnens rum, och ett efter ett färdigställdes dem.

En kort, intensiv vinter levererade nära trettio centimeter snö ena dagen, och tjugo millimeter regn under natten, vilket gav mig en takraserad ligghall. Tack och lov var skadorna begränsade till materiella ting och lite krux att komma åt de sista två halmbalarna som stod i hallen. Kvigorna undkom med blotta förskräckelsen.

Barnen hann fylla åtta, fem och två inom loppet av några veckor, och rätt vad det var kom en journalist på besök.

In i mars, rent av på “fössta tossdan i mass” dundrade Centerkvinnorna in i köket med tårta och diplom – och ännu en journalist. Någonstans där innan ringde jag i ren irritation till Karlavagnen en natt jag gick i lagården, och en dag när jag skulle koppla omröraren till gödselbrunnen fick jag en knack på axeln av en annan radiopratare.

Ungarna lärde sig handmjölka och vi fick ett gäng kycklingar medan oron började växa då vintern precis som året innan övergick till högsommar över en natt. Inget regn i sikte, massa blåst. Så kom det där samtalet jag innan har fruktat, och fortfarande gör – skogsbrand i trakten.

En väldigt intressant apparat. Intressant att få se dessa fantastiska människor “från insidan”. Gödseltunnan fick rulla med vatten, och samtalen fortsatte under hela eftermiddagen. Kastvindar och torra marker är ingen bra kombo. Tack och lov stannade det hela som markbrand – toppbrand hade varit än mer förödande. Dock jublade jag inte precis när maken ringde om en brand på andra sidan socknen också – i närheten av mitt verksamhetsområde. Även där upptäcktes det i tid och skadan hann inte bli så stor som befarat. Hade det tagit sig kunde det lika gärna vara lagård och gård nästa.

Den kvällen var jag utmattad. Och det där med rökhosta fick sig en hel ny dimension när jag slappnade av i soffan, frossandes under en tjock pläd. Spännande att ha fått vara med – aldrig mer, tack!

Sen lite så där vid sidan av, blev jag plötsligt smått involverad i ett bröllop! Så det blev lite turer till gods och gårdar, och några omgångar till östkusten. Både för planering, möhippa och till sist Dagen.

Men innan det firade vi vår egna femte bröllopsdag på Kolmårdens Djurpark.

Honung slungades, Maken fick sig ett stick på läppen vilket roade oss andra en helkväll sen vi kunnat blåsa faran över på andningen.

En helg i Helsingborg med Hans med god mat, äckligt godis och usel musik (mest för gamla minnens skull) och kortspel var suveränt inför kommande prövningar.

Efter en intensiv vår med ofantliga mängder pollen kom sommaren med rekordmånga jordgubbar, rekordstora fläderblommor, rekordstora svarta vinbär och massa gräs. När förstaskörden var avklarad hade jag säkrat hela årets foder. Och sen hettan bränt ner den lilla återväxt som försökte komma igen, kändes det bra, då krisen inte var ett faktum. Lite regn fick vi i somras. Inte så att det gjorde nåt på djupet, men på gräsrotsdjup funkade det.

Djuren skötte sig hyfsat bra på de flesta ställen – några hade mer problem än andra, men vad kan man vänta med 138 djur på bete?!

Semestern kom då vi (tydligen) roade oss på diverse ställen. Vandringar i skogen hemikring. En nära-döden-upplevelse när vi tog oss upp på Örnnästet i trakten (inget för små barn, men vi hade ju kämpat oss ända fram!) Astrid Lindgrens Värld fick ett besök. Eksjö och Skurugata provvandrades. Ett studiebesök på Wapnö och en visit hos vänner i Halmstad med bad i havet för första gången för barnen.

En runda i Skåne innebar klättring på Stens Huvud, ånglok kring Brösarp och givetvis har det fått bli ett par turer till Westernstaden.

Sen började det dra sig mot höst och en regnig tid infann sig. Uttråkad som jag hann bli råkade jag starta upp vårt tänkta vinterprojekt – hallen uppe. Plötsligt var det september och ett mål sattes att det skulle vara klart uppe tills jag fyllde år. Sagt och gjort. Ännu fler långa kvällar och nätter, men ack så bra det blev. Toaletten rök med av bara farten och sen var det dags att fira.

För egen del slog jag på stort med att köpa mig en ny kreaturskärra och lättviktsgridar. Och råkade bli med traktor till på köpet (Nåja…)

Jag fyllde trettio och firades stort. Förutom en “färdig” andravåning och nytt ekipage fick jag även en toastol (!), ett KÖKSBORD!!!!, middagar, ett gäng fina ord och en tavla, målad av en vän med mina djur som motiv. Den tanken och handlingen kommer sitta kvar länge, både i hjärta och på vägg!

Efter mycket tisslande och tasslande blev det en snabbis till Skåne. Barn och barnbarn samlades för fotografering som julklapp till Mor och B. Tur kanske att maken sköt en tiotaggare på jaktpremiären då han fick avstå första jaktlördagen… Ajajaj, släkten är värst – familjen är värre.

En dieseltvätt inhandlades, jag hade bokstavligen Party i surhålet, djuren hämtades hem och plötsligt var det dags för en prickfri djurskyddskontroll och jag fick juverinflammation på en kossa.

Efter en höst med mer eller mindre regn och gråmulet väder blev det advent med köldgrader, ljus och en liten gnutta snö innan gråvädret återkom. Detta lever vi i än… Pricken över I:et är nog att kommunens julklapp blev en nedlagd förskola – men än har de inte vunnit.

Sista dagen på året kom det som vi väntat på länge (och är orsak till denna galna mängd bilder jag inte känt för att slänga bort!) – FIBER!

För att summera 2019 i stort, så har det varit vandringens år. 2018 gick jag med djur precis överallt. Detta funkade ju, så jag har fortsatt att lita på mitt bristande omdöme, släppa djuren lösa och sedan försöka samla ihop dem, med ett relativt gott resultat. Vi har letat torp i skogarna. Vi har vandrat och klättrat och utmanat både oss själva och barnen. Plockat svamp i mängd och parti. Och har vi har faktiskt gjort väldigt mycket utöver att gå “hemma och drälla”!

Bonusen för året har varit att jag för första gången i hela mitt liv har hållit ett nyårslöfte! 365 dagar har jag delat Dagens Plus med en väldigt nära vän, tillika jävligt irriterande “storebror”. OCH vi träffades till och med för andra gången i livet på en kurs innan jul. Fantastiskt märklig känsla att verkligen dela Allt, känna någon så oerhört väl och…inte känna igen personen när man ses. Att bli så totalt höjd till skyarna, för att sekunden senare malas som köttfärs ur skosnörehålen. Allt med en både hjärtlig och brutal klapp på axeln. Och garanterat ömsesidig!

Även andra relationer har fördjupats, några har avtagit och ett fåtal  har försvunnit.

Nog att 2019 varit ett tufft år även detta, men på ett helt annat plan än året innan. Vad 2020 har i beredskap är ännu bara skrivet i stjärnorna. Mål är satta och planer gjorda. Troligtvis genomförs inte hälften, men en väldigt massa annat.

Om en månad drar kalvningarna igång. Tills dess är det så mycket vila som möjlig som gäller; I närstående har jag inte bara en utan TVÅ spahelger framför mig med goda vänner. Och ännu en tur till Skåne då det är dags att ta ett sista avsked från Farmor som inte följde med in i det nya decenniet. Jag bryter den lyckosamma trenden med två helt begravningsfria år alltså.

Lev så länge ni kan. Försök göra det bästa av situationen och leta bra saker, hur små de än må vara – inte dåliga.

Tack till er som finns här, på Instagram och inte minst till er som finns i verkliga livet. En särskilt stort Tack till min kossekonstnär som dessutom tog jourpass så vi kunde åka på alla turer vi farit runt på i sommar. Tack till Jirka, som verkar haft en hektisk tid i min lagård då vi verkat vara iväg mycket. Tack för samtal och hjälp med djuren. Det är SÅ MYCKET VÄRT så ni anar inte!

Jag ska öva upp färdigheten i att Passa Mig och under tiden önskar jag er alla ett gott och lyckligt 2020.

.



Bilder från 2019 del 2

2019 Posted on Wed, January 15, 2020 22:20:42


Bilder från 2019 del 1

2019 Posted on Wed, January 15, 2020 20:12:59



Elva timmars tystnad

Uncategorised Posted on Sun, January 12, 2020 21:27:52

Fredagar är maken pappaledig. Denna fredag spenderade han och flickorna med bullbak. Ljuva dofter att komma in till, och härligt med ungarnas engagemang!

Under eftermiddagen samlade vi ihop allt julpynt (tror vi) och passade på att släpa fram granen till värmeverket! Snäll gran, den barrade knappt något medan sekatören gick lös på grenarna.

I går hämtades storflickan av min moster för bad och övernattning. (Hade minst en kvar hemma som var totalt rosenrasande för att hon inte fick följa med!) Mycket märklig känsla att snart-sexåringen inte kom tillbaka. Väldigt tyst (de sa att de fick elva tysta timmar – den stund hon sov alltså!).

Maken åkte en runda till skogen och jag och de hemmavarande barnen tog en sväng upp till byn för att försöka värva röster i protest mot nedläggningen. Alla hushåll skrev på – två var dock inte hemma, och när vi väl var hemma blev det varm choklad-fika efter önskemål från barnen.

En lördagskväll i soffan med svansen mellan benen….

Idag drog jag igång att städa vår garderob. (Råkade se dammlagret när jag letade efter icke-juliga gardiner…) Så det är en jäkla snygg ordning och reda där nu! Synd att hela golvet i rummet är fullt av pryttlar som är utslängda för att hamna på sina rätta platser – som är upptagna av andra som ska flyttas till sina platser – som är upptagna av andra som ska flyttas till sina— Man ska låta bli och röra’t. Så enkelt är det.

Jag tycker att jag lagt på mig en del på sista tiden. Så antingen är det sjukt bra stretch i jeansen som inköptes i USA för tio år sedan, eller är det inte så illa som jag tror….

Sysslan ledde i alla fall till att vi glömde klockan lite och kom några minuter sent till våffelfikan hos moster för hemhämtning av vår dotter. Mycket prat blev det där, så kom hem ganska sent. Bara att börja med kvällsmat, natta barn och maken gick nyss till lagården.

Hoppas ni haft en bra helg!



Lite perspektiv på saker och ting

Uncategorised Posted on Wed, January 08, 2020 21:55:14

Man får mjukstarta sin rehab lite – sitta i traktorn och se maken slita. Lite torvströ till småkillarna.

När man undrar var maken är… Följ djuren!

Ett av de sannaste ordspråken som finns är “Som frisk önskar man sig en miljon saker. Som sjuk önskar man sig bara en sak – att bli frisk”.

Jag tror inte jag kan räkna till alla gånger i höst jag önskat mig en riktigt rejäl förkylning av influensastuk, så att jag fått ligga nerbäddad i soffan några dagar med gott samvete och vila upp mig. (Jo, jag vet att man som bäst bli precis-frisk-pigg och inte pigg-pigg av en sån vila). Men nädå, vi har varit friska som nötkärnor hela hösten förutom lillans febertopp som kom, såg och försvann, för ett par veckor sedan.

Alternativet har varit en liiiten släng av en påtvingad sjukskrivning för att få ledigt.

Men, i vanlig ordning höll jag inte tiden. Efter en julledighet nu där maken tagit 95% av lagården och jag – nästan – legat på soffan slog jag till stort!

En snorig, täppt och rinnande näsa, bomullskänsla i skallen och en värkande hals med rethosta. Inte tillräckligt för att bli liggandes, men tillräckligt för att bara önska mig frisk igen.

Ungefär samtidigt skulle jag “bara” som hastigast (väldigt hastigast) in i tvättstugan, så slängde upp dörren där, fångade den för att den inte skulle slå i väggen och vips så satt långfingret mellan den – tydligen – öppna dörren på badrumsskåpet och tvättstugedörren. Det var ju inte så farligt just då. Men ack ack ack… Så himmelens synd det varit om mig sen i lördags! Nu har jag provat en rejält blå nagel. Bra på meritlistan – behöver inte göra om det.

En långfinger är med precis alltid, man använder den till mycket! Att trycka ut mudden i jackärmen är till exempel inte att tänka på. Ingen hit att riva ensilage från balen och definitivt ingen hit att klubba i spjutet i balen dessförinnan. Bara handskens finger pressar, Måtte det läka ut snart. Snälla nagel, lossna fort och börja om! (Inte så lätt att skriva på dator utan långfinger heller, ringfingret har inte riktigt samma styrsel!) Vrida gaffeln mellan dela-läge och äta-läge. Ja, jisses, jag har en låååång lista på I-landsproblem för tillfället! Det är bra med lite perspektiv!

Under dagen idag har det känts som att det “poppat” under nageln, och den har vitnat rejält. Kanske innebär det att nageln redan är på väg iväg?!

Trettonhelgen tillbringade vi i Skåne. 30-årsfirande för Hans och sedan en tur till Farmors lägenhet och hämta lite grejer. Övriga inplanerade besök ställdes in, då jag inte hade lust att smitta redan ickepigga 80-85-åringar.

Jodå, den lilla hade packat själv. Elaka häxa som jag är litade jag inte fullt på henne, och tur var kanske det när jag packade upp och inspekterade…

En läser Bamse och en ritar

Bra med andra perspektiv också. I synnerhet sen jag längtat bort, gärna efter en kravlös lägenhet… Kanske inte har tänkt på centrala Malmö då, men jag vet ju vad jag föredrar att titta på, med arkivbilden nedan.

Sporren i trä är nog från ett annat decennium! Och säkert ransoneringsplånboken också!

Ännu en gång var lättnaden hög att komma hem – att få ha förmånen med drängen och fru, och så trygga Jirka som håller tömmarna när jag lämnar gården. Så tacksamt!

Drängen kommenterade det som en extremt tyst helg – sju av gårdens nio invånare borta, inga barn och ingen hund… Tur också de har Jirka som livar till det lite då!

Mors B varit med och grejat. För att fullända ranchinfarten satte sonen sig med sin älskade lera som nu är bränd och limmad. Ingen ranch utan horn! Detta medan jag undrade varför dammsugaren sög så dåligt…

I fredags gick jag vidare med mitt inlånade “troll” (diktafon) och tvingade Mormor till ett samtal. Mormor får man hejda för att hålla sig till saken – Morfar får man jaga på för att komma till saken. Kul att få första delen av hennes liv. Dock inte läge att börja skriva ut det med en finger back – började i fredags med en av Morfars historier, perfekt med hans långa pauser för att hinna ikapp lite. (Ni som vet, ni vet:P)

Igår var det studiedag på skolan. Passade på att ge storebror lite kvalitetstid med något han önskat länge.

Idag har jag betat av min bokföring för 2019 – förutom den där lilla felkonteringen på drygt tjugoåttatusen som jag fick ringa revisorn för… Slutklämmen imorgon hoppas jag!
Nu blir det fika med nybakt bröd och en lika färsk kaka!

Ha det gott!



En välkommen nyårsgåva! Och en lite mindre välkommen…

Uncategorised Posted on Thu, January 02, 2020 22:36:50

Vi tog oss en liten cykeltur och fikade en bit bort. Miss i planeringen dock att vi åkte på fel håll, och neråt, för att få solen på vår sida. Lite luft och bäckbrus fick vi i alla fall.

Sen var det var allt lite otippat att det skulle dundra in två karlar här på nyårsafton och installera fiber! Men ack så välkommet. Nu försvann ju alla “skjuta-fram-argument” på grund av uselt/långsamt internet…

Det var också närvaron av dessa män som sinkade maken till lagården, så när gästerna anlände, sprang han runt i köket i kallingar. Vilket händer de flesta gånger vi bjuder hit någon, men ändå. (Och inga bilder för nån variant av Nakna Kocken, utan transportsträcka till garderoben innan duschen). Tur det är känt folk, som Mormor brukar säga. Då är det liksom inte så noga.

Lugnt firande. Lite uppskattade tomtebloss med barnen innan de somnade, och lite spel för oss andra. Precis lagom avancerat.

Älskar minen på sonen här. Chockad koncentration eller nåt, och så tog spraket slut??! Lite som lillkillen på bilden nedan, fullt fokus på de andra blossen, men inte lika förundrad över sitt eget:)

Nyårsdagen var precis som sig bör – lugn och slö med myskläderna på hela dagen. Och eftersom det var just nyårsdagen fick det ju bli pizza till kvällsmat. Nån nationaldag kan man ju fira.

Kissen har börjat förse sig med kvällsmyset!

Efter dagens inventering. Fantastiskt antal balar i lager. Inte lika fantastiskt när det ska skattas för dem…

Idag blev det ett ganska abrupt uppvak då drängen ringde. Den gamla gårdshunden hade gett upp, så det blev dags för henne att vandra vidare till de sällan jaktmarkerna, om man kan påstå det för en Bordercollie. Vallmarkerna, kanske är mer rätt.

En konstig känsla. Hon har ju alltid funnits med i gårdsbilden här. Hämtat korna för mjölkning, om än på sitt eget sätt, hoppat på de som vägrat ställa sig upp vid mjölkningen för att inte tala om favoritsysslan – jaga foderkärran. I yngre dagar sprang hon varv efter varv i lagården så en annan blev totalt yr, för att sedan tvärstanna och hugga tag i hjulet på kärran. Att det överlevt alla år är förundrande!

Men, men. Tretton och ett halvt är gammalt för en Bordercollie. Hälsan har inte legat på topp de senaste åren, med diverse ålderskrämpor, men likväl har hon varit med, puffat på korna och jagat kärran med mig så sent som för en vecka sedan.

Men när hon nu börjat blöda från bakänden, inte kunnat klara sig de fyra stegen uppför yttertrappan och idag inte ens följde med till lagården utan låg ute och skakade, var det dags. Ögonen hade slocknat. Baksidan med djur. Baksidan med hela livet.

Kanske, kanske, är dagens händelse orsak till att grannens katt Snobben kröp upp i famnen på mig. Extremt ovanligt att han gör det. Men kanske försvann hans partner in crime och han behövde lite annan värme.

Vad vet jag? Jo – att imorgon är det dags att steppa upp och förbereda inför helgen.

Gott Nytt 2020

PS. Om någon råkar veta hur jag lägger till kategorier i WordPress hade den infon tagits tacksamt emot!



Farligt att ta ledigt, kroppen ger upp…

2019 Posted on Mon, December 30, 2019 23:48:58

Jag hoppas ni hade en fin julafton. Det hade vi! Hela tjocka släkten fyllde huset och kul att träffa kusinerna! Men det bästa är ändå när de flesta stirrat iväg och vi som är kvar kan sätta oss och äta gröt i lugn och ro. Sen kommer Grand Finale, när man kommer hem, dimper ner i soffan och knappt hinner luta sig tillbaka innan katten kryper intill. Den bästa stunden på hela året – när det är 264,5 dygn kvar till nästa gång.

Juldagssyssla blev kokning av tomte(!)gröt och bullbak. Snart nog bräcker min nästan-sexåring mig i konsten att fläta bullar!

JAG!!! VANN!!! Jag vann! Över min man! Alltså JAG VANN i nånting om omfattar sport och boll… Förvisso bara en gång av tre, men ändå!??

Varför har inte vi nån kakelugn hemma? Det var ju väldigt trevligt med en sån. Och så fick vi en förhandsvisning av “Sveriges finaste värmestuga”!

Japp. Inte utan att man hajar till när spelkorten plötsligt blir relevanta!

Souterrängtorn! Stora flickan önskade sig en heldag med Gammelmormor, och då passade vi andra på att gå till skogen. Jag och barn med fika och titta om vi hittade torpen igen då jag fått förfrågan att visa minst ett för en som aldrig hittat det, och maken kom äntligen iväg till sin skog.

Strykjärnet hade inte heller blåst bort.

För er som inte är dumma och dessutom besitter förmågan att läsa mellan raderna, kommer det säkerligen inte som en chock när jag nu erkänner att jag inte ligger på topp. Det är längesen jag gjorde det, men nu med lite extra tillstötta grejer jag inte räknat med har jag blivit totalt överkörd. Den sköra lina jag balanserat på de senaste åren har blivit ännu tunnare.

Tredje barnet, husbygge och renovering, torka, ekonomi med allt vad det innebär… Kanske är det som så att det börjar reda ut sig och nu ta ut sin rätt… Och så har det under de senaste veckorna, lagom tills det mesta börjat kännas bra, kommit ett gäng rejäla käftsmällar och skakat till i grunden.

Jag har tagit julledigt från jobbet. Stackars maken får dra det lasset också. (Och stå tillbaka från det han verkligen vill själv – det dåliga samvetet är inte litet alltså…) Ett par omgångar har jag varit ute, letat reda på – och äntligen hittat – läckaget i utgödslingen. Ett liiitet, litet läckage, tillräckligt för att tömma behållaren på olja på några veckor, men ändå inte störa driften mer än liiite, lite grann. Idag blev det en tur långt ut i tassamarkerna för att pressa en ny slang med förhoppningsvis täta kopplingar.

Kroppen värker. Varenda led förutom axlar och höfter är en plåga vid rörelse. Jag har en ilsken hackspett med järnskodd näbb som pickar mig konstant mellan ögonen och uppåt. Ett par tre timmar uppe så kommer släggan i bakhuvudet och golvar mig.

Handleden som för ett par månader sedan var helt symptomfri efter några omgångar akupressur slog tillbaka vid ett barnlyft ur bilen då det kändes som att vartenda ben i handen bröts loss. Tog många veckor för det att bli hanterbart igen, och sedan dess är taggtråden på insidan av leden överjävlig igen.

Det är farligt att ta ledigt – livet och förnekelsen kommer ikapp. Fasaden rämnar.

Sonen fick för sig att sy en dag, inspirerad av lillasystern… Frihand, givetvis…

Nu är fibern nära alltså! Och känns extra spännande då det verkar som att Telia släckt nätet ikväll… Händer nada med bilderna, därav denna sena timme.

Kom på att det är slut på en månad – nu igen! – så fick sätta mig med den ljuva pappershögen. Ska bara bokföra eländet också och få in det i pärm. Nångång. Snart…

Fick skriva i ett nytt namn på skeden jag fick för nåt år sedan.

Lite intressant att jag för några veckor sedan “byggde lagård” och senaste veckan avvecklat allt och börjat titta på smidigt boende. Blir väl snart diagnostiserad som bipolär med de svängningarna.

Med andra ord känns det inte som att jag slutar 2019 och går in i 2020 på topp, så en tröst är att vi firar nyår, kravlöst på hemmaplan, med goda vänner.

Detta har jag nosat på vid flertalet tillfällen här. Vad spelar blodet för roll när man har systrar, bröder, föräldrar och diverse annat, självvalt och blodfritt i sin närhet?!

Var rädda om er, så ska jag försöka ta hand om mig. Gott nytt år, så hörs vi!



Julestök men inte med endast glädje.

Uncategorised Posted on Mon, December 23, 2019 22:48:28

Jodå, mellan eggslipningen gentemot kommunen har vi även julstökat en del. Försökt få huset i någorlunda presentabelt skick, kokt julgodisar och packat under hög koncentration.

Lillskrutten är ju smart, tullar bara godis från baksidan av huset, där det inte syns!

Julstädningen inleddes med en havererad dammsugare, och det var ju inte helt oväntat. Den gamla har sjungit på sista versen i flera år, men mottot har varit att den skulle tvingas hålla ut så länge vi haft gipsdamm i faggorna och det har i alla fall lyckats. Nån gång har den i och för sig dött av överhettning och fått vila en halvtimme innan man kört klart sista rummet på bottenvåningen, men man lär sig hantera sånt. Hur som helst kom pappa hem med en bebis en dag! Japp, ni hörde rätt. Ungarna fick väldigt brått att öppna upp kartongen. Vilka känslor de hade, vet bara de…

Sen finns det de som mobbar mig för att jag inte går upp på mornarna. Eller inte ens “mitt på dagen”, men det är ju såna som själva påstår sig vara uppe senast klockan fyra varje natt. Men allvarligt. HUR ska jag ha hjärta att störa Selma??

Sen har jag en son också, om någon missat detta. En snart nioårig son som gör mig mörkrädd mellan varven; En morgon nyligen reste han sig ur soffan när jag kom ut ur sovrummet (“mitt på dagen” – säkert närmre åtta!), och visade mig vad han gjort framför TV:n. “Det var lite pilligt…”

En av alla kvällar jag varit iväg i veckan passade maken på att hämta hem sitt älghorn. Plötsligt fick jag ett mms och en text om en son som en bålgeting. Inte nog med att mannen hängt upp sitt stora horn. Han hade DESSUTOM PLOCKAT NER MITT KOHORN!!! (Sonen pyntade det med glitter i rent protest;P)

Så även där fick det beredas strid och ommöblering på väggarna så alla blev nöjda. Så fick även min 30-årspresent en plats. Ordningen är återställd.

Råkade visst hänga jackan lite för nära kalven…

Jag förespråkar torv! Det är ingen hemlis sen jag provade det efter torkan. Men plötsligt inser jag att det är långhelg och ingen har beställt torv… (Hur kan det komma sig?!) Så det fick bli en halvmuggig gammal “mösabale” att bädda med. Och när jag kom in därifrån hittade jag tre barn. “Vi har dammat leksakshyllan, dammsugit, torkat golvet och nu försöker vi montera ihop den nya julgransfoten! Tänkte det skulle underlätta för dig!” Mina ungar alltså<3

Frukostdags!

Om Tomten inte kommer finns det risk att en Croccodillo tog dem:O

Det känns ibland som att man inte ska få slappna av ordentligt. Det ska alltid gå nåt grus i maskinen som får det att gnissla. Så även nu. Precis lagom tills jag tog beslutet att Nu räcker det. Nu får det bli som det är och nu är det julefrid som gäller, kom beskedet om ett vak. Och minuter efter vår lillejul med svägerskan och familj, kom dödsbeskedet. Vila i frid, Farmor.

Men oavsett. Från oss alla till Er alla. En riktigt GOD JUL. Ta hand om tiden medan ni har den och var rädda om er. Kram



Next »