Blog Image

En ung bondes vardag

Bilder från 2019 del 1

2019 Posted on Wed, January 15, 2020 20:12:59



Elva timmars tystnad

Uncategorised Posted on Sun, January 12, 2020 21:27:52

Fredagar är maken pappaledig. Denna fredag spenderade han och flickorna med bullbak. Ljuva dofter att komma in till, och härligt med ungarnas engagemang!

Under eftermiddagen samlade vi ihop allt julpynt (tror vi) och passade på att släpa fram granen till värmeverket! Snäll gran, den barrade knappt något medan sekatören gick lös på grenarna.

I går hämtades storflickan av min moster för bad och övernattning. (Hade minst en kvar hemma som var totalt rosenrasande för att hon inte fick följa med!) Mycket märklig känsla att snart-sexåringen inte kom tillbaka. Väldigt tyst (de sa att de fick elva tysta timmar – den stund hon sov alltså!).

Maken åkte en runda till skogen och jag och de hemmavarande barnen tog en sväng upp till byn för att försöka värva röster i protest mot nedläggningen. Alla hushåll skrev på – två var dock inte hemma, och när vi väl var hemma blev det varm choklad-fika efter önskemål från barnen.

En lördagskväll i soffan med svansen mellan benen….

Idag drog jag igång att städa vår garderob. (Råkade se dammlagret när jag letade efter icke-juliga gardiner…) Så det är en jäkla snygg ordning och reda där nu! Synd att hela golvet i rummet är fullt av pryttlar som är utslängda för att hamna på sina rätta platser – som är upptagna av andra som ska flyttas till sina platser – som är upptagna av andra som ska flyttas till sina— Man ska låta bli och röra’t. Så enkelt är det.

Jag tycker att jag lagt på mig en del på sista tiden. Så antingen är det sjukt bra stretch i jeansen som inköptes i USA för tio år sedan, eller är det inte så illa som jag tror….

Sysslan ledde i alla fall till att vi glömde klockan lite och kom några minuter sent till våffelfikan hos moster för hemhämtning av vår dotter. Mycket prat blev det där, så kom hem ganska sent. Bara att börja med kvällsmat, natta barn och maken gick nyss till lagården.

Hoppas ni haft en bra helg!



Lite perspektiv på saker och ting

Uncategorised Posted on Wed, January 08, 2020 21:55:14

Man får mjukstarta sin rehab lite – sitta i traktorn och se maken slita. Lite torvströ till småkillarna.

När man undrar var maken är… Följ djuren!

Ett av de sannaste ordspråken som finns är “Som frisk önskar man sig en miljon saker. Som sjuk önskar man sig bara en sak – att bli frisk”.

Jag tror inte jag kan räkna till alla gånger i höst jag önskat mig en riktigt rejäl förkylning av influensastuk, så att jag fått ligga nerbäddad i soffan några dagar med gott samvete och vila upp mig. (Jo, jag vet att man som bäst bli precis-frisk-pigg och inte pigg-pigg av en sån vila). Men nädå, vi har varit friska som nötkärnor hela hösten förutom lillans febertopp som kom, såg och försvann, för ett par veckor sedan.

Alternativet har varit en liiiten släng av en påtvingad sjukskrivning för att få ledigt.

Men, i vanlig ordning höll jag inte tiden. Efter en julledighet nu där maken tagit 95% av lagården och jag – nästan – legat på soffan slog jag till stort!

En snorig, täppt och rinnande näsa, bomullskänsla i skallen och en värkande hals med rethosta. Inte tillräckligt för att bli liggandes, men tillräckligt för att bara önska mig frisk igen.

Ungefär samtidigt skulle jag “bara” som hastigast (väldigt hastigast) in i tvättstugan, så slängde upp dörren där, fångade den för att den inte skulle slå i väggen och vips så satt långfingret mellan den – tydligen – öppna dörren på badrumsskåpet och tvättstugedörren. Det var ju inte så farligt just då. Men ack ack ack… Så himmelens synd det varit om mig sen i lördags! Nu har jag provat en rejält blå nagel. Bra på meritlistan – behöver inte göra om det.

En långfinger är med precis alltid, man använder den till mycket! Att trycka ut mudden i jackärmen är till exempel inte att tänka på. Ingen hit att riva ensilage från balen och definitivt ingen hit att klubba i spjutet i balen dessförinnan. Bara handskens finger pressar, Måtte det läka ut snart. Snälla nagel, lossna fort och börja om! (Inte så lätt att skriva på dator utan långfinger heller, ringfingret har inte riktigt samma styrsel!) Vrida gaffeln mellan dela-läge och äta-läge. Ja, jisses, jag har en låååång lista på I-landsproblem för tillfället! Det är bra med lite perspektiv!

Under dagen idag har det känts som att det “poppat” under nageln, och den har vitnat rejält. Kanske innebär det att nageln redan är på väg iväg?!

Trettonhelgen tillbringade vi i Skåne. 30-årsfirande för Hans och sedan en tur till Farmors lägenhet och hämta lite grejer. Övriga inplanerade besök ställdes in, då jag inte hade lust att smitta redan ickepigga 80-85-åringar.

Jodå, den lilla hade packat själv. Elaka häxa som jag är litade jag inte fullt på henne, och tur var kanske det när jag packade upp och inspekterade…

En läser Bamse och en ritar

Bra med andra perspektiv också. I synnerhet sen jag längtat bort, gärna efter en kravlös lägenhet… Kanske inte har tänkt på centrala Malmö då, men jag vet ju vad jag föredrar att titta på, med arkivbilden nedan.

Sporren i trä är nog från ett annat decennium! Och säkert ransoneringsplånboken också!

Ännu en gång var lättnaden hög att komma hem – att få ha förmånen med drängen och fru, och så trygga Jirka som håller tömmarna när jag lämnar gården. Så tacksamt!

Drängen kommenterade det som en extremt tyst helg – sju av gårdens nio invånare borta, inga barn och ingen hund… Tur också de har Jirka som livar till det lite då!

Mors B varit med och grejat. För att fullända ranchinfarten satte sonen sig med sin älskade lera som nu är bränd och limmad. Ingen ranch utan horn! Detta medan jag undrade varför dammsugaren sög så dåligt…

I fredags gick jag vidare med mitt inlånade “troll” (diktafon) och tvingade Mormor till ett samtal. Mormor får man hejda för att hålla sig till saken – Morfar får man jaga på för att komma till saken. Kul att få första delen av hennes liv. Dock inte läge att börja skriva ut det med en finger back – började i fredags med en av Morfars historier, perfekt med hans långa pauser för att hinna ikapp lite. (Ni som vet, ni vet:P)

Igår var det studiedag på skolan. Passade på att ge storebror lite kvalitetstid med något han önskat länge.

Idag har jag betat av min bokföring för 2019 – förutom den där lilla felkonteringen på drygt tjugoåttatusen som jag fick ringa revisorn för… Slutklämmen imorgon hoppas jag!
Nu blir det fika med nybakt bröd och en lika färsk kaka!

Ha det gott!



En välkommen nyårsgåva! Och en lite mindre välkommen…

Uncategorised Posted on Thu, January 02, 2020 22:36:50

Vi tog oss en liten cykeltur och fikade en bit bort. Miss i planeringen dock att vi åkte på fel håll, och neråt, för att få solen på vår sida. Lite luft och bäckbrus fick vi i alla fall.

Sen var det var allt lite otippat att det skulle dundra in två karlar här på nyårsafton och installera fiber! Men ack så välkommet. Nu försvann ju alla “skjuta-fram-argument” på grund av uselt/långsamt internet…

Det var också närvaron av dessa män som sinkade maken till lagården, så när gästerna anlände, sprang han runt i köket i kallingar. Vilket händer de flesta gånger vi bjuder hit någon, men ändå. (Och inga bilder för nån variant av Nakna Kocken, utan transportsträcka till garderoben innan duschen). Tur det är känt folk, som Mormor brukar säga. Då är det liksom inte så noga.

Lugnt firande. Lite uppskattade tomtebloss med barnen innan de somnade, och lite spel för oss andra. Precis lagom avancerat.

Älskar minen på sonen här. Chockad koncentration eller nåt, och så tog spraket slut??! Lite som lillkillen på bilden nedan, fullt fokus på de andra blossen, men inte lika förundrad över sitt eget:)

Nyårsdagen var precis som sig bör – lugn och slö med myskläderna på hela dagen. Och eftersom det var just nyårsdagen fick det ju bli pizza till kvällsmat. Nån nationaldag kan man ju fira.

Kissen har börjat förse sig med kvällsmyset!

Efter dagens inventering. Fantastiskt antal balar i lager. Inte lika fantastiskt när det ska skattas för dem…

Idag blev det ett ganska abrupt uppvak då drängen ringde. Den gamla gårdshunden hade gett upp, så det blev dags för henne att vandra vidare till de sällan jaktmarkerna, om man kan påstå det för en Bordercollie. Vallmarkerna, kanske är mer rätt.

En konstig känsla. Hon har ju alltid funnits med i gårdsbilden här. Hämtat korna för mjölkning, om än på sitt eget sätt, hoppat på de som vägrat ställa sig upp vid mjölkningen för att inte tala om favoritsysslan – jaga foderkärran. I yngre dagar sprang hon varv efter varv i lagården så en annan blev totalt yr, för att sedan tvärstanna och hugga tag i hjulet på kärran. Att det överlevt alla år är förundrande!

Men, men. Tretton och ett halvt är gammalt för en Bordercollie. Hälsan har inte legat på topp de senaste åren, med diverse ålderskrämpor, men likväl har hon varit med, puffat på korna och jagat kärran med mig så sent som för en vecka sedan.

Men när hon nu börjat blöda från bakänden, inte kunnat klara sig de fyra stegen uppför yttertrappan och idag inte ens följde med till lagården utan låg ute och skakade, var det dags. Ögonen hade slocknat. Baksidan med djur. Baksidan med hela livet.

Kanske, kanske, är dagens händelse orsak till att grannens katt Snobben kröp upp i famnen på mig. Extremt ovanligt att han gör det. Men kanske försvann hans partner in crime och han behövde lite annan värme.

Vad vet jag? Jo – att imorgon är det dags att steppa upp och förbereda inför helgen.

Gott Nytt 2020

PS. Om någon råkar veta hur jag lägger till kategorier i WordPress hade den infon tagits tacksamt emot!



Farligt att ta ledigt, kroppen ger upp…

2019 Posted on Mon, December 30, 2019 23:48:58

Jag hoppas ni hade en fin julafton. Det hade vi! Hela tjocka släkten fyllde huset och kul att träffa kusinerna! Men det bästa är ändå när de flesta stirrat iväg och vi som är kvar kan sätta oss och äta gröt i lugn och ro. Sen kommer Grand Finale, när man kommer hem, dimper ner i soffan och knappt hinner luta sig tillbaka innan katten kryper intill. Den bästa stunden på hela året – när det är 264,5 dygn kvar till nästa gång.

Juldagssyssla blev kokning av tomte(!)gröt och bullbak. Snart nog bräcker min nästan-sexåring mig i konsten att fläta bullar!

JAG!!! VANN!!! Jag vann! Över min man! Alltså JAG VANN i nånting om omfattar sport och boll… Förvisso bara en gång av tre, men ändå!??

Varför har inte vi nån kakelugn hemma? Det var ju väldigt trevligt med en sån. Och så fick vi en förhandsvisning av “Sveriges finaste värmestuga”!

Japp. Inte utan att man hajar till när spelkorten plötsligt blir relevanta!

Souterrängtorn! Stora flickan önskade sig en heldag med Gammelmormor, och då passade vi andra på att gå till skogen. Jag och barn med fika och titta om vi hittade torpen igen då jag fått förfrågan att visa minst ett för en som aldrig hittat det, och maken kom äntligen iväg till sin skog.

Strykjärnet hade inte heller blåst bort.

För er som inte är dumma och dessutom besitter förmågan att läsa mellan raderna, kommer det säkerligen inte som en chock när jag nu erkänner att jag inte ligger på topp. Det är längesen jag gjorde det, men nu med lite extra tillstötta grejer jag inte räknat med har jag blivit totalt överkörd. Den sköra lina jag balanserat på de senaste åren har blivit ännu tunnare.

Tredje barnet, husbygge och renovering, torka, ekonomi med allt vad det innebär… Kanske är det som så att det börjar reda ut sig och nu ta ut sin rätt… Och så har det under de senaste veckorna, lagom tills det mesta börjat kännas bra, kommit ett gäng rejäla käftsmällar och skakat till i grunden.

Jag har tagit julledigt från jobbet. Stackars maken får dra det lasset också. (Och stå tillbaka från det han verkligen vill själv – det dåliga samvetet är inte litet alltså…) Ett par omgångar har jag varit ute, letat reda på – och äntligen hittat – läckaget i utgödslingen. Ett liiitet, litet läckage, tillräckligt för att tömma behållaren på olja på några veckor, men ändå inte störa driften mer än liiite, lite grann. Idag blev det en tur långt ut i tassamarkerna för att pressa en ny slang med förhoppningsvis täta kopplingar.

Kroppen värker. Varenda led förutom axlar och höfter är en plåga vid rörelse. Jag har en ilsken hackspett med järnskodd näbb som pickar mig konstant mellan ögonen och uppåt. Ett par tre timmar uppe så kommer släggan i bakhuvudet och golvar mig.

Handleden som för ett par månader sedan var helt symptomfri efter några omgångar akupressur slog tillbaka vid ett barnlyft ur bilen då det kändes som att vartenda ben i handen bröts loss. Tog många veckor för det att bli hanterbart igen, och sedan dess är taggtråden på insidan av leden överjävlig igen.

Det är farligt att ta ledigt – livet och förnekelsen kommer ikapp. Fasaden rämnar.

Sonen fick för sig att sy en dag, inspirerad av lillasystern… Frihand, givetvis…

Nu är fibern nära alltså! Och känns extra spännande då det verkar som att Telia släckt nätet ikväll… Händer nada med bilderna, därav denna sena timme.

Kom på att det är slut på en månad – nu igen! – så fick sätta mig med den ljuva pappershögen. Ska bara bokföra eländet också och få in det i pärm. Nångång. Snart…

Fick skriva i ett nytt namn på skeden jag fick för nåt år sedan.

Lite intressant att jag för några veckor sedan “byggde lagård” och senaste veckan avvecklat allt och börjat titta på smidigt boende. Blir väl snart diagnostiserad som bipolär med de svängningarna.

Med andra ord känns det inte som att jag slutar 2019 och går in i 2020 på topp, så en tröst är att vi firar nyår, kravlöst på hemmaplan, med goda vänner.

Detta har jag nosat på vid flertalet tillfällen här. Vad spelar blodet för roll när man har systrar, bröder, föräldrar och diverse annat, självvalt och blodfritt i sin närhet?!

Var rädda om er, så ska jag försöka ta hand om mig. Gott nytt år, så hörs vi!



Julestök men inte med endast glädje.

Uncategorised Posted on Mon, December 23, 2019 22:48:28

Jodå, mellan eggslipningen gentemot kommunen har vi även julstökat en del. Försökt få huset i någorlunda presentabelt skick, kokt julgodisar och packat under hög koncentration.

Lillskrutten är ju smart, tullar bara godis från baksidan av huset, där det inte syns!

Julstädningen inleddes med en havererad dammsugare, och det var ju inte helt oväntat. Den gamla har sjungit på sista versen i flera år, men mottot har varit att den skulle tvingas hålla ut så länge vi haft gipsdamm i faggorna och det har i alla fall lyckats. Nån gång har den i och för sig dött av överhettning och fått vila en halvtimme innan man kört klart sista rummet på bottenvåningen, men man lär sig hantera sånt. Hur som helst kom pappa hem med en bebis en dag! Japp, ni hörde rätt. Ungarna fick väldigt brått att öppna upp kartongen. Vilka känslor de hade, vet bara de…

Sen finns det de som mobbar mig för att jag inte går upp på mornarna. Eller inte ens “mitt på dagen”, men det är ju såna som själva påstår sig vara uppe senast klockan fyra varje natt. Men allvarligt. HUR ska jag ha hjärta att störa Selma??

Sen har jag en son också, om någon missat detta. En snart nioårig son som gör mig mörkrädd mellan varven; En morgon nyligen reste han sig ur soffan när jag kom ut ur sovrummet (“mitt på dagen” – säkert närmre åtta!), och visade mig vad han gjort framför TV:n. “Det var lite pilligt…”

En av alla kvällar jag varit iväg i veckan passade maken på att hämta hem sitt älghorn. Plötsligt fick jag ett mms och en text om en son som en bålgeting. Inte nog med att mannen hängt upp sitt stora horn. Han hade DESSUTOM PLOCKAT NER MITT KOHORN!!! (Sonen pyntade det med glitter i rent protest;P)

Så även där fick det beredas strid och ommöblering på väggarna så alla blev nöjda. Så fick även min 30-årspresent en plats. Ordningen är återställd.

Råkade visst hänga jackan lite för nära kalven…

Jag förespråkar torv! Det är ingen hemlis sen jag provade det efter torkan. Men plötsligt inser jag att det är långhelg och ingen har beställt torv… (Hur kan det komma sig?!) Så det fick bli en halvmuggig gammal “mösabale” att bädda med. Och när jag kom in därifrån hittade jag tre barn. “Vi har dammat leksakshyllan, dammsugit, torkat golvet och nu försöker vi montera ihop den nya julgransfoten! Tänkte det skulle underlätta för dig!” Mina ungar alltså<3

Frukostdags!

Om Tomten inte kommer finns det risk att en Croccodillo tog dem:O

Det känns ibland som att man inte ska få slappna av ordentligt. Det ska alltid gå nåt grus i maskinen som får det att gnissla. Så även nu. Precis lagom tills jag tog beslutet att Nu räcker det. Nu får det bli som det är och nu är det julefrid som gäller, kom beskedet om ett vak. Och minuter efter vår lillejul med svägerskan och familj, kom dödsbeskedet. Vila i frid, Farmor.

Men oavsett. Från oss alla till Er alla. En riktigt GOD JUL. Ta hand om tiden medan ni har den och var rädda om er. Kram



Bjud ni upp till strid, lantisarna står redo.

2019, Bondelivet 2019 Posted on Sun, December 22, 2019 22:39:59

Tänk att det alltid är nån som ska gå emot strömmen… På flera vis, av bilden att döma. Bild från tidigare då de inte behövde flytväst i leran…

Hujedamig vilka blörk-veckor det varit! Stress, press och fläng på alla håll och kanter. Merarbete och otippat arbete. Mycket tidskrävande och ingen tid.

Härligt mönster:)

Klippte ju korna klart en tisdag så där. Inget konstigt med det. Gick och skrapade ner skit bakom korna efter utfodringen en torsdag kväll och såg ett jättejuver. Eller ett jättejuver till en fjärdedel. På en ko som haft en liten tom skinnpåse med spenar på. Juverinflammation. En sån där långsamväxande sak som när den får för sig att dra igång kan gå riktigt fort och ha ihjäl en ko på några timmar i värsta fall.

Ketchup och senap någon?

Jag tillhör den stolta svenska bondekåren som inte missbrukar antibiotika, utan nyttjar det endast då det behövs. Vilket, tack och lov, har varit ganska sällan i min lagård.

Kossan verkade inte påverkad där hon åt för fulla muggar, så valde bort veterinären till dagtid och stack iväg på skolans julfest där jag är involverad som styrelsemedlem och därmed en av de ansvariga för att det skulle rulla på.

Så Luciadagen då. Förra året stod vi med en ko som “för säkerhets skull” skulle dräktighetsundersökas före slakt då jag inväntat brunst länge utan att se någon på kossan. Semin kom ut vilket ledde till veterinär och ultraljud efter ett tag då det visade sig vara ett fullgånget foster som dött, och istället för att ha stötts ut hade det mumifierat sig till ett så kallat stenfoster.

För två år sedan hittade jag min stora tjur Empire hängandes död i en trädklyka, och för tre år sedan fick vi hastigt avliva den stora fina tjuren då han på morgonen stod och rosslade blod, med rödslemmig fradga runt hela sig. Och i år då ett veterinärbesök för en juverinflammation.

Alla vid tidpunkterna då vi stått i beredskap att lämna över rodret och åka iväg.

Lite extra sprutinstruktioner till Jirka, så smet vi iväg söderut till en lugn helg hos Mor. En stund på stan för att komplettera lite julklappar, och sedan en runda till Malmö och en visit hos gamla farmor, innan vi styrde norr igen för firande av Mor och hemåt dagen efter. Det fanns liksom varken ork eller behov att hitta på nåt annat…

Selma fick konkurrens en stund! Och när vi kom hem blev vi nog alla lika snopna över tomten som spionerade på oss! Följt av en Selma som inte kunde krypa intill fort nog

En dag i “vår egna” storstad i norr, hem om och vända och sedan iväg till dagis för hastigt insatt informationsmöte. Mer längre ner, men det blev ingen hemmakväll då.

I torsdags blev det ännu ett hastigt inkallat möte, så ingen hemmakväll då heller. Innan detta var det skolavslutning och en spruta för sonen.

Sonen ringde. Ni har varit borta jättelänge och den lilla sover i soffan. Kommer ni snart? – Grannes katt agerade barnvakt, och i ett annat hörn satt drängen.

I takt med att våra hyllor i källaren blir mer och mer fyllda blir det mer och mer plats i kökssoffan. Nu får jag med andra ord sluta…

De stunder som funnits har jag försökt safta och sylta, vilket gett närmre tjugo liter svartvinbärssaft, rabarbersaft och gelé för säkert de kommande åtta, tio åren. Allt för att bereda plats i frysen för julegrisen i fredags kväll.

Hög koncentration när det ska skäras grytbitar.

Skruva in spannmål… Mitt i allt la skruven av dessutom!!! Shit, vilken klump i magen! Halvt lass kvar, alltså närmre sju ton som skulle behöva in. Ösa, spanna? Inga säkringar fel, sladdarna ok. Ringde nästan gråtfärdig till drängen. “Det är inte strömbrytaren i dosan där uppe som skurrat ur läge?” frågade han. Strömbrytare? Men strömbrytaren på denna är ju alltid att stoppa i sladden!??! – “Jo, men det finns väl en där uppe…?! Är inte där en dosa?” Klick på knappen och skruven gick igen! Tjoho. vilken lättnad. Och intressant att jag missat denna under mina snart tretton år på gården!!! Man är aldrig så lycklig över att se botten på en kärra när man öst en stund!

Typ knökafullt! Och en dag i veckan skulle jag flytta mina kvigor. Naiv som jag är tänkte jag att de går fint bakom mig på vägen och in i nästa hage. Problemet var bara att de gick fortare än mig, och de som var framför stannade inte när jag stannade. Så bara hem, hämta bilen och en foderspann så kom de på den tilltänkta raden. Släppte iväg ett gäng Hereford och fick tillbaka Black Angus…

Igår var vi bortbjudna, och på väg dit kom vi på att det var den stora julkonserten i kyrkan. Denna som vi pratat om i alla år att vi skulle gå på, men oftast inte orkat eller varit hemma, och var där senast 2009. Våra värdar för kvällen nappade, så efter avslutad middag svängde vi inom hemma för att lämpa av sovande eller trötta barn i förhoppning att de skulle lägga sig, och åkte iväg för den sena konserten. Inte utan att man blir stolt över de fantastiskt duktiga musikerna och sångarna från vår lilla by. Att brassbandet tävlar internationellt säger ju även det en hel del om deras kunskap och eldsjälarna som driver det. Filmsnuttar finns på mitt instagram @bondeniskarvhult om någon är nyfiken. Sista snutten tar upp det jag vågar kalla sockens äldsta solist, 85 år.

Nu ska jag mala lite om vårt dagis, så de som saknar intresse i frågan kan sluta läsa nu.

Vi önskar gärna underskrifter i protest på https://www.skrivunder.com/lagg_inte_ner_tallbackens_forskola

Vårt lilla dagis är beläget i en gammal skola, som lades ner kring 2000 och dagiset har varit nedläggningshotat sedan dess. Nu åter på tapeten. Den sista samhällsservicen vi har. Det enda vi får för våra skattepengar. Vi får information, dagen innan förslaget går till allmän beskådan, och beskedet att det klubbas klart den 14/1 – synpunkter ska lämnas senast fjorton dagar i förväg. Dags att glödga järnen och smida fort alltså. MEN – i vanlig ordning la tidningen sig i – och plötsligt skulle det stötas och blötas och inte klubbas förrän i februari, efter flertalet instanser.

Rent krasst och helt ärligt – för min del är det inte hela världen om de lägger ner och jag får lillflickan i kyrkbyn. Efter sommaren har jag de andra två i den angränsande skolan så… Men det är inte där det klämmer.

För det första finns det inte kapacitet för alla våra bruksungar att få plats i kyrkbyn, trots att det är nybyggt. Vi är lovade förtur, men detta skulle i så fall innebära att kyrkungarna inte får plats, de som ska skolas in i höst.

Kommungubbarna på mötet tycker nämligen att vi ska köra våra barn till orterna där vi jobbar! Inte till kyrkbyn där de sedan ska gå i skola. De vill splittra samhället genom att låta barnen gå på dagis på tre olika orter. I det stora samhället är det för långt med en kilometer till närmsta dagis då närhet till hemmet är viktigt. Men på landsbygden (och vi talar inte obygden här) är “en mil ingenting. Det är tätt mellan förskolorna i kommunen!” talade ansvarig man om för oss.

Det är tio barn, fördelat på två rum, eller avdelningar om man så önskar. Alla barn äter ihop och är ute ihop. De får mat lagad från grunden på plats varje dag. Av dessa tio barn, bor fem inom kyrkbyns upptagningsområde, så även vi. Detta för att vi uppskattar litenheten, närheten och att våra barn bli välkomnade på morgonen, sedda under dagen och är glada under tiden.

Tror ni att vi uppskattar att få höra typ, Vi lägger ner ert så vi har råd att bygga en åttaavdelningsförskola i en av centralorterna – på HELT FEL HÅLL!! (Sorry, några mil till och från gör ju inget för oss…)

Vi har oerhört friska barn (detta kan komma att slå tillbaka!), säkerligen för att det är små grupper. Till exempel har vi för egen del efter att ha haft barn på stället i snart 7,5 år, aldrig varit med om nån epidemi (förutom magsjuka när precis hela samhället blev dåliga på ett halvt dygn…?!) och har vabbat för den minsta två dagar sen hon började i augusti förra året.

Vem syftar på vad när det gäller “kvalitet”? Och vem ska avgöra vad som klassas som kvalitet? GOD Kvalitet. All forskning tyder på negativt med stora barngrupper. Pedagogerna går i väggen och barnen är oroliga med ständig variation på vikarier. Småungar behöver inte integreras med trettio jämngamla, de behöver trygghet.

Kommunen vill dock påvisa att de VISST bryr sig om de boende i området – de har lagt förslag på en utescen!

Ungarna kostar oavsett var de är. Ingen förskola i närheten har personal i överflöd så att våra ungar inte kräver några extra. Lokalen hyrs av kommunen – från kommunen. Så det den ena inrättningen sparar, förlorar en annan.

Inofficiella siffror visar dessutom att det inte ens handlar om en halv miljon som kan sparas ihop, eventuellt. Vad gör dessa småfisar när kommunen måste spara 25-30 mille? Som det sätts in konsulter för att utreda. Tro mig, vårt dagis med friska barn är betydligt billigare än en årslång undersökning av konsult!

Kommunen pratar om sina prognoser – där jag ifrågasatte om de är lika pålitliga som väderprognoserna, för de har inga barn i byn. Ett hastigt överslag ger tio barn från femton månader och neråt, medräknat några som beräknas födas i början av året.

Och de där som ska skola in nu i början av januari? Självklart vill de inte ha dessa oroliga grunder, så de verkade (bara mina egna spekulationer) begära en annan plats på en annan ort för sin lille son. Allt för att slippa skola in igen om ett halvår. Och där rök ett av våra barn bort! 1-0 till kommunen.

I en angränsande ort är slogan “Där hjulen alltid rullar”. Det borde vara likadant här, för i samhället går alla med hjul! Några med barnvagn, några halvstora ungar med cykel och en hejdundrandes massa med rollator. Generationsskiftet är här och det snart!

För egen del blev jag så j*a förbannad, att jag (faktiskt) insåg vidden i att hålla tyst. Det där med att vara saklig var låååångt iväg.

Så lite lagom blandade känslor när jag fick sms på torsdagens morgon, med text: “Vill du som förälder till förskolebarn och duktig med ord skriva ett öppet brev/överklagan tillsammans med samhällsföreningen?”

Fan. Är jag bestraffad eller dunkad i ryggen nu…? Jag vet fortfarande inte, helt ärligt.

Jag skrev ett utkast, lämnade iväg det och har sett ett vässat förslag. Kul att se att nån kunde vara mer på än jag. Men merparten är mitt (och stolt över det är jag!)

Kommunen kanske vinner, men de ska inte få en enkel match. De har hotat att lägga ner i tjugo års tid och senast för tio år sedan hade de i stort sett släckt och låst när de kom på att de skulle informera om det. Vi är inte dumma för att vi bor på landet.

Nedan följer brevet till kommunen:

M. 2019-12-19

Till G Kommuns kommunstyrelse:

G kommun står inför stora besparingskrav och återigen är det landsbygden som straffas!

Ännu en gång är det Tallbackens förskola i M som utgör den största boven i kassan. Denna skall ännu en gång läggas ner. Detta fick förskolebarnens föräldrar veta i onsdags kväll, med NOLL tid att påverka beslutet då detta är planerat att fattas direkt efter långledigheten.

Man kallar alltså till ett informationsmöte dagen innan mötet skall ske för att ge oroliga föräldrar detta besked och vetskapen att beslutet skall fattas direkt efter två veckors ledighet.

Vi som bor på landsbygden har precis samma skattekostnader gentemot kommunen, som de som bor i centralorterna. Vi frågar oss varför det enda tack landsbygden får är nedläggningar?

Överallt heter det att det ska satsas på kommunen, inflyttning och boende!

M står inom kort för ett massivt generationsskifte. Med billiga hus, redo att flytta in i, där man faktiskt har råd bo. På lagom avstånd från både centralorter i kommunen som centralorter i närliggande kommuner. Här erbjuds ett liv i lugnare takt med någorlunda närhet till centralorternas utbud av service. Varför räknas inte den möjlighet M är för G Kommun med i kommunens “prognoser”?

Borde attraktionskraften i samhället inte stärkas med en fungerande förskola, det enda vi i M har kvar som samhällsservice?!

Kommunen har som förslag att erbjuda oss en utomhusscen istället. För att visa att de bryr sig om de boende. Har ett samhälle i Ms storlek mest behov av en utomhusscen som används ungefär en vecka om året, eller en förskola för våra barn som används 48 veckor om året? Svaret är givet; vi behöver vår förskola! Vi tänker behålla vår förskola!

I centralorterna byggs det ständigt nya förskolor i takt med att det föds eller flyttar nya barnfamiljer till ett område. Detta för att barnen ska få vistas på hemmaplan. Det är inte i alla familjer som båda föräldrar arbetar på samma håll. Är barnen på en förskola i närheten av bostaden underlättar det väldigt för vårdnadshavare, med hämtning och lämning. Men detta skall inte gälla på landsbygden som redan är beroende av bil och restid? I M fick vi höra att vi “ändå kör till annan ort för att arbeta” och alltså lika gärna kan ha våra barn på orten där vi arbetar. ”Några mil extra är ju ingenting”, fick vi höra. Förskolorna ligger ju tätt i kommunen. Vad hände med kommunens miljötänk?

Föreslår kommunen att G-borna ska ta med sina barn till H där de arbetar eller vice versa? Föreslås Å-borna med en nybyggd förskola att deras barn körs till G? (Å erbjuder endast marginellt fler arbetstillfällen än M!) Knappast!

Föräldrar med barn inskrivna på Tallbacken i M har blivit lovade förtur på andra förskolor. Rimligtvis kommer merparten av familjerna i M önska platser på Ekbackens förskola i Å, i samma område som dessa barn ska gå i skolan sen. Allt för att undvika att barnen kommer ensamma till sin skolklass sen. Kommer vi då att få dessa sista platser i Å och kommer Å-borna ta med sina barn till sina respektive arbetsorter?! Knappast!

G kommun är inte känd för att ta hand om sina byggnader, de verkar leva efter devisen att det är billigare att bygga nytt än att underhålla.

Inget nytt under solen att Tallbackens lokaler är dåliga!

I centralorterna går det ju alltid att smälla upp baracker här och var. “Tillfälligt” heter det. Medan något nytt byggs. Och dessa baracker får sedan fortsätta i tjänst då det ständigt byggs för litet när det väl är dags.

Då kan vi väl få en ändamålsenlig barack i M också? Utegården finns ju redan. Det är fler barn än på länge i väntan på att få börja på Tallbackens förskola. Och fler kommer att födas i början av nästa år. Det råder en barnboom utan dess like i M och vi kräver att få behålla vår förskola!

Det som händer med en lokal som kommunen redan äger, är att BUN sparar pengar på hyra, samma hyra som Tekniska förlorar i intäkter. Så kommunen sparar inte ett öre! Kommunen kunde för övrigt under mötet i onsdags inte precisera vad man kommer att spara på en nedläggning av förskolan.

Barnen försvinner inte, de kostar någon annanstans. Det finns inget överflöd av personal på våra förskolor som det är, alltså måste nya tjänster tillsättas. Tjänster som föreslås tas bort i ett försök att spara.

Och hur kan kommunen gå ut med sina enorma besparingarplaner, när det överhuvudtaget inte finns något underlag? Det är till att famla i blindo. Ingen långsiktighet alls! M-borna är värda ett seriöst bemötande. Det minsta man kan förvänta sig som samhällsmedborgare är väl underbyggda underlag och kalkyler som kan presenteras för skattebetalarna i samband med ett möte av denna karaktär?

Är det inte bättre att vi får behålla vår förskola, med ett rejält barnuppsving inom kort? Våra små barngrupper i harmoni och med friskast barn i kommunen? Barn behöver lugn och trygghet. Det är just lugn och trygghet som gjort att vi valt att bosätta oss i M, för att det är lugn och trygghet vi vill ge våra barn. Det är lugn och trygghet ni nu förvägrar våra barn boende i M med omnejd.

Om inte annat vore det väl trevligt för kommunen att få vända trenden med en avfolkande landsbygd, med förtroendevalda (??) politiker som faktiskt visar i handling att de bryr sig om sina väljare och invånare.

Det beslut ni skall fatta i februari 2020 kommer att ge eko långt in i framtiden.

Vi M-bor kräver att vi får behålla Tallbackens förskola. Den i stort sett enda samhällsservice vi har kvar för våra skattepengar i vår by!

Styrelsen för M Samhällsförening plus föräldrarepresentanter för barn på Tallbackens Förskola



Dubbelchock

Bondelivet 2019 Posted on Wed, December 11, 2019 22:08:14

Vet ni?? Chockvarning!! – Jag klippte klart korna igår!!! Och jag blev visst abrupt nertryckt av drängen. Jag har sjutton kor kvar att klippa, klippte sex den ena dagen och hade nio kvar! Inget konstigt. Så står jag där dagen efter och klipper den femte kossan, perfekt, mer än halvvägs och maken hade lunchen klar där inne. Och så kommer drängen “Ja, då har du sex kvar då!?” Nä, fyra! “1-2-3-4-5-6 står här och är inte klippta…:?!” Jaha, blir sjutton minus sex inte nio, menade han!? Rätt hade gubbstrutten… Har i år klippt 41 kor, från halsband till has, och även juverna på de flesta. En fot har lyfts mot mig, dock missade jag att stoppa saxen i tid och stack den stackars kossan i en av alla vinklar i hasen, då får man regera. Av sex kokvigor som aldrig varit inne var det två som var lite skeptiska mot min närhet och saxen, men inte mer än att de steppat i sidled så långt bort från mig de kunnat, och jag följt efter. Mina kossor alltså.

En så fantastiskt gyllene, vacker päls! Synd att klippa henne. Dessutom syns valkarna ännu mer när hon är naken, precis som på de flesta;P

Bara saneringen kvar då… Lika mycket ludd på insidan av understället som utsidan av overallen…

Maken hade lunch ja, han vabbade med lillfisen som nattades med en bra dos feber i måndags. Dock sov hon 13,5 timme och kom nerskuttande i trappan pigg som en lärka.

“Ja e lite fuuuuk”

Ja, men god morgon i skiten igen då… Varför går du inte ordentligt nu då?

Drängen ställde den halvhavererade balen lite för nära visst…

Idag var det till att masa mig upp tidigt. Sovit illa i natt och vet inte hur många gånger jag tittat på klockan och de första siffrorna visade 02:xx. Blir så trött på mig. Men det var väl oro för att försova mig misstänker jag.

Tur jag inte är så tidig så ofta. Synd att riva upp korna ju!

Så det blev lagård tre timmar tidigare än en normal onsdag, dusch och sedan väckning av barn och morgonrutiner. Och tror ni skolbussen kom? Nix, fem i åtta (han brukar hämtas fem över halv) fick jag skicka även sonen i bilen, köra till dagis, köra till skolan och sedan halka iväg på byggkurs. En vanlig dag kunde han ju stått kvar, men kunde ju inte lämna honom där vind för våg när jag inte skulle hem igen. Trots sinkning var jag framme med en kvarts marginal, och ingen avåkning i snorhalkan.

Fick till och med träffa min telefonkollega. För andra gången i år och hittills. Skitskum känsla att anse sig känna en person väldigt väl utan och innan, dela det mesta mellan himmel och jord, lämpligt och olämpligt, och inte känna igen varandra i faktiska livet! Mycket märkligt… Mycket märkligt…

Dög den till mig duger den till henne, eller hur!?!:=)

Selma tar sin plats….

Kvällen idag känns bättre, trots mitt pulserande trötthetsillamående. Igår när jag nattat barnen och maken gått ut för småfix, kröp jag upp i soffan, lät chocken löpa ut, och grät. En av mina ungdomsidoler och trognaste stöd genom de svåra tonårsåren har lämnat livet, alldeles för tidigt. Nedan kommer ett axplock av mina favoritfraser, framförda av henne. Vila i frid, Marie.  

Du sa Inget här är givet, för sådant är livet

Jag lovar inga stjärnor i natt, allt jag lovar är en annan strand

There’s a time for the good in life, a time to kill the pain in life

Anyone who ever kissed in the rain, knows the whole meaning

Du ger mig lugn efter stormen

Genom regn och sol har du hjälpt mig att hålla ut

Allt jag önskat kom tillbaka till mig om igen

Här är jag, och jag glömmer aldrig det du sa.

Chasing your shadow moon and the water

Den fjärde vågen inifrån min själ, en våg av kärlek utan svek och skäl

Sometimes you wonder if this fight is worthwhile

Every time you leave the room I fell I’m fading like a flower, fading lika a rose, beaten by the storm

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten, känna tro igen

Lay a whisper on my pillow

I’ll feed your heart and blow the dust from your eyes

Ännu blåser vindar som stillar sig till ro

Du finns kvar, och jag minns dig som den vän du var

Du lilla sparvöga, flyg över ängarna, dröm dina drömmar



« PreviousNext »