Blog Image

En ung bondes vardag

Fullt ös och …. Ja, nästan medvetslös

Uncategorised Posted on Thu, September 30, 2021 22:02:46

Jag kan ha sagt det innan, och jag kan säga det igen – det är mycket stängsel nu! Och när det inte är stängsel är det tvätt.

Märk väl – JAG blir inte renare!

Lillasyster önskade utflykt “på andra sidan skogen” här hemma, så dit begav vi oss en måndagskväll och grillade vår middag.

Titta så fint de radade upp sig! Synd att jag inte var där för deras skull bara…

På promenad från byn ner till skogsängarna. Jag börjar kunna det där med att promenera med djur! (Och de också!)

Navaran åkte på utflykt som tungdragare från Göteborg, dessförinnan fick den en välbehövlig sanering både ute och inne. Märkligt dock att det växte blommor i en så ren bil… Jag brukar mest hitta gräs.

Djuren skulle ner från byn för att vara ur vägen för rallyt som gick i trakterna. Tur var väl det – för en kviga tog sig en liten utflykt. Och åter igen. Jag är SÅ tacksam för alla som håller koll, fixar och slår larm… Men i lördags hade jag mått bättre av att inget veta! Det var låååånga timmar från fyra när jag fick larmet tills sjutiden när de öppnade vägen igen och jag kunde ta mig dit. Skulle det stanna med denna enda kviga? Skulle hon dra resten med sig ut? Var skulle de ta vägen? Rätt nerför backen och in i SM-rallyt? Lägg där till att jag skulle ha en lugn hemmakväll helt med mig själv – skulle egentligen träffat Hans men sjukdom ställde till det. Maken på firande av en vän och barnen hade han krängt till faster. Synd att jag snuvades på ett par lugna timmar där av 106:an, men sen infann lugnet sig. Tillräckligt lugnt för att jag skulle sätta på lite musik i bakgrunden. Vet inte när det hände senast, och hade ingen aning om att jag saknat det så mycket!

Alltid annars är det sånt liv runtomkring att när det väl blir tyst vill jag ha det Tyst!

Något var på gång…

Morgonen efter var det djurflyttar och fix och så iväg till svägerskan efter barnen, lunch och firande av storkusinen. På vägen fick jag mig en funderare. Minneslucka? Jag minns att jag stolpade en hage på fredagen, mest eftersom jag hade materialet i skopan och behövde lasta ur det hemma senare, men jag hade inte tiden att dra tråden och göra klart. Eller hade jag gjort det?! Det hängde nämligen tråd i mina stolpar…

Kom sedermera fram till att det var hustomten i byn som spökat – rivit sitt och inte tyckt mina stolpar skulle stå overksamma utan hängt dit sin tråd! Tänk, så tacksamt! Och tänk vilken lycka! (Även om jag får komplettera undertråden med tio meter;))

Nässlorna ryker med! Men de är snabba upp igen!

Yeehaa! Kosläpp!

Höst innebär också skördetid, så hög tid att få upp potatisen. Tyvärr hade sniglarna älskat dessa knölar och tuggat i sig hälften. Tänk om alla snigelägg istället varit matpotatis… Nåväl, några tusental ägg är brända och så många färre sniglar nästa år!

Det blev lite i alla fall! Och nedan var det dags att leverera en tupp till ett gäng nya hönor.

“Det surrar på mitt rum” sa lillasyster en kväll. Insåg att hon hade invasion utan fönster (de brukar sitta mellan på just det rummet!?!) och tog fram dammsugaren bara. När jag räknat till lite över femtio flugor i sugen lyfte jag på gardinen – och slutade räkna…

I väntan på att jag ska bli klar med tandborsten…

…och Kissen visar rätt tydligt vad han anser om att jag ska gå upp…

Invigning, för min del åtminstone, i den nya Blodbussen efter pandemirestriktioner.

Vildvinet är fantastiskt vackert nu!

Det regnade en del igår, fast det inte skulle göra det enligt prognos. Kände inte för att ta mina “tvätt-regnkläder” då de är rejält skitiga så krängde på mig en uppsättning som hängde i tvättstugan. Jackan slängde jag in i bilen så länge och när jag behövde den insåg jag varför det var så rent… Hade jag nya regnkläder på lager?! Jodå, det måste man ha. Men att jag hade en uppsättning även Där?!

Kalvarna led inte av stress, så det är ett gott betyg!

Efter djurhämtning på fyra olika ställen och närmre tio mil på blöta grusvägar var bilen inte så ren längre…

Tittade åt norr… Tittade åt söder…

Slängde dit de sista tjugo bitarna på frukostrasten. Sen var det dags att fortsätta hämta djur. Ytterligare 29 är hemma, från två ställen.

Klarade oss utan vidare mängder regn, det kom strax efter vi var hemma!

Nu är det dags för bingen. Däckar mellan tio och halv elva, sover som en död tills klockan ringer sex, och ibland lite för länge efter det… Och går likväl som en zombie dagtid. Skönt att det snart är höst och mörkt!

God natt



Dåtid, nutid och massor däremellan

Uncategorised Posted on Sun, September 19, 2021 22:52:02

Lite “chockartad” syn att vakna till. Man undrar ju lite vad som pågått däruppe med den tvärgiren…

Fantastiskt ljus en kväll! Var ju bara tvungen att leka lite. Behövs inga filter (vilket jag ändå aldrig använder då jag sätter större värde i att ta en bra bild!) Bilder fick jag. Med hjälp av min liggande lagårdsstövel och tio sekunders självutlösning!

På morgonen morrade jag på de som kört runt och parkerat på åkern. På kvällen stod istället en helikopter… Tydligen hade vi även en stor bulklastbil med släp inbackad bakom lagården också… Snacka om att ha koll. Eller nåt…

…Men för all del. Bli vegetarianer och/eller skippa kött för klimatets skull…

En söndag började i lingonskogen, för att avslutas vid ett vindskydd med grillning på kvällen.

Instruerar i att skjuta pilbåge

Dags att åka hem! Något Selma uppskattade.

Är man för “sjuk” för skolan får man stängsla! Det är sen gammalt.

Jag var bokad en enda dag i september. Den dagen jag skulle möta upp barndomsvännen på Gekås. Givetvis var det precis den dagen det skulle komma halm också. Med tolv timmars varsel typ. Tur jag har mina älskade gubbar som fixar!

Så var vi igång med våra fönster också. Passade ju perfekt att sommaren gjorde comeback (det har den dock glömt nu!) Den store målarmästaren var tvärbestämd med att man ska ge kittet ett dygn att torka, så kan man måla sen när det fått den första ytan. Jag gav kittet två dygn och målade sedan… Han kanske kan lämna “sina” fönster rakryggad på det viset, men jag skäms som en hund (tre strykningar nedan). Två rutor kommer jag få göra om, resten ska få ta sin tid!

En kväll på bryggan i solnedgången med den yngsta!

Fredagskvällen var lika fantastisk den, så vi tog vår veckoutflykt ner till sjön, utrustade med Murrikkan.

Förra helgen fortsatte vi på utflyktstemat och gjorde slag i saken att åka iväg till Västergötland och Åsle Tå. Det har vi pratat om sen i våras, och för ovanlighetens skull hade detta öppet även i september månad. Åk dit om ni inte har nåt annat att göra. Bara ett tips!

Gillade verkligen stavningen på denna! Direkt ploppade en väldigt god vän upp i skallen, och hann knappt publicera bilden på Instagram innan jag fick kommentaren “Den där stavningen passar mig!” – från personen i fråga.

Skridskor!

Ännu ett ställe med oersättliga brädor!

Ostform. Utsirat ska det vara!

Och så tjafsas det idag om djurhållningen idag… 😮

Från koja till slott… Han växte upp i den lilla backstugan och byggde sig ett hus intill. Stugorna är inte stora, som synes nedan.

Kan säga att denna lördag på schlätta tog jag fler bilder än jag gör på en regelrätt vecka till vardags Vilket inte vill säga lite! (Hade en bra bit över femhundra att gå igenom nu – totalt sen senaste blogg).

Söndagen efter tog jag mig en runda i skogen, till “den egna historian”. Nog för att jag inte går så fort när jag är i skogen, det ska inte stressas där ute! Men att jag skulle ha en snigel på lift säger kanske en del om takten…! Hittade ett par ställen jag inte visste att jag letade efter. Var på väg att ge upp i den täta planteringen, när det plötsligt ljusnade och jag skymtade först ett stenröse och efter några rundor skymtades även torpskylten genom granarna.

Många torp i socknen har det blivit sen förra våren!

Var lite frusen en morgon, och tänk så tacksam jag var att jag lindade den där sjalen om halsen inför stängselrundan!

Veckan som gått nu då? Tja, som alltid denna tiden på året så är det stängsel, stängsel och lite mer stängsel. Det är inte mer spännande än så. Typiskt att jag låg och trillade omkull från traktorn när skörden avslutades – Det där knät jag skrotade i oktober förra året fick sig ett bra vred igen, så det är inte helt skönt, men väldigt mycket bättre nu än för elva månader sen!

Stolt son kom hem efter sin match!

Denna helgen har tillbringats på bortaplan. Dop tre timmar bort igår gav en tidig färd från hemmet, fika på Åryds bruk – också väldigt värt att svänga av från stora vägen för att fika lugnt! – och vidare ut mot kusten. Flickebarnet döptes efter sin gammelfarmor och verkade inte ha några invändningar.

Alla dessa “rosetter” som höll ihop bygget!

Ingen “Blinka lilla stjärna” här inte!

Hyrde oss ett hus några mil från kyrkan för att slippa sitta i bilen precis hela dagen – och har man gjort sig omaket att ta sig hemifrån kan man lika gärna göra det ordentligt.

Skulle kunnat vara ett fantastiskt mysigt ställe, men redan när vi klev upp på altanen slog lukten emot oss. Mögel… Mest utanför men visst fanns det inne också. Ingen mådde väl superbra och ingen sov nog så värst bra heller, men vi tog oss igenom det. En promenad på kvällen efter allt stillasittande, sen tystnad framför kakelugnen. Hemresan idag gick i Utvandrarnas tecken och väl hemma lär tvättmaskinen gå varm…

Varför sä man ut å fära när man har det så bra hemma? Vill man ha variation räcker det väl med att byta vinkel vid sjön?! Kissen ser ut att tänka det samma!

Ha en bra kommande vecka. Jag tror jag ska stängsla!



Tredje gången gillt, och lite ont i hjärtat

Uncategorised Posted on Tue, August 31, 2021 21:30:13

En grön filur som tog sikte på vår kallnande soppgryta! Tror det var samme filur vi slängde ut från sovrummet ett par timmar senare…

I fredags tog vi en lång dag och samlade ihop djur. Skiljde av första omgången kalvar. Det gick otroligt smidigt, så smidigt att man borde bli misstänksam. Det var jag på kvällen, när jag påpekade för maken att det var ganska tyst där ute…

Förra året stängde vi in kalvarna i ligghallen och korna utanför. I år tänkte vi (jag) prova att stänga in kalvarna i halva hallen, och ha korna med tillgång till den andra halvan. Då kunde alla djur stå under tak, inom väggar, i hålan åt skogen och vråla.

När vi kom ut på lördag morgon var dock hälften av kalvarna ute. En miss i bindningen av en grind hade låtit den slå runt halvvägs och en del kalvar krupit under.

Make och son med, hela gruppen sprang snällt in i ligghallen och vi gjorde om proceduren med delning. Gick lika bra.

När jag hittade kättingfästena på en grind knäckta, grinden fint öppnad och ALLA kalvar ute med korna i måndags morse, så var de inte riktigt lika samarbetsvilliga med att gå in i hallen…

Vi vann i alla fall. Jag och drängen hade tidigare på dagen släppt ut ett gäng för små slaktkvigor, så denna gång rök kalvarna från ligghallen, via djurkärran och in i lagårdens boxar. Tredje gången gillt och än har ingen brutit sig ut. Får se det som en skonsam variant på avvänjning, då mjölkningsintervallerna drogs ut före upphörande.

Efter ett abrupt uppvaknande i söndags med djur på vift efter att ett träd rasat i hagen och skrämt djuren till flykt, tog jag mig en titt på nya projekt; Vi börjar ju bli “klara” med vårt, så dags att vidga vyerna och drömma sig bort.

Knappast, men väldigt vackert att se! Ett hus obebott sedan nästan 75 år. Lite för mycket att göra, lite för mycket tid och pengar krävs, för nära grannen och alldeles för långt hem, så det sprack rätt omgående. Men drömma kan man ju. Och drömhus kunde det absolut bli. Precis min typ av drömhus. Ojoj, vilken potential!

Hitta såna plankor att ersätta med

Återanvänt timmer i uthuset?!

Viktigt med det välvda taket i en källare, även under huset.

Kolla golven bara!!!

Yxhuggen i timret då!?

Antingen hade de stora råttor eller små hundar…

Som sagt, alldeles för nära grannarna!!!

Hemma lagom till lunch igen sen gick jag åter ut för att drömma mig bort. Sonen velade ett tag men när det gällde drog han på sig kläderna också och följde med.

Gammal stensatt väg

En tydlig stenfot och nedan resterna av skorstenen

Ett sånt där unikt ställe där man kan hitta rester av både hus, lagård, källare, brunn och vägen dit. (Källardörren mitt i bild längst upp.)

Då vi tydligen varit vid två av torpen flera gånger tidigare utan vara medvetna om att de låg i “vår” socken, kom vi också på en vandringsled som gjorde att sonen önskade ett specifikt fika-mål, även om det gav oss ytterligare ett par kilometer till rundan som slutade på cirka milen. På mitten fick vi även sällskap av en hund, Cissi, som var både vilse och förvirrad. Hon var överlycklig för vårt sällskap och vägrade lämna oss tills vi tagit med henne tillbaka och var precis utom synhåll för de enträgna lockropen och visslingarna efter henne.

Under en rotvälta!

Då det var upptaget i vindskyddet, klättrade vi upp på stenhällen ovanför resterna av torpstugan – utsocknes – och tog vår fika innan vi inspekterade jordkällaren som gått i rejält förfall bara det senaste året.

Notera nyckeln i låset

En hel åker med återväxt. Var hamnar djuren? – I slyet i kanten!

Fick den äran att studera ett solgult hus, i solsken, med vackra röda fönster!! Shit vilket lyft. Lite stolt är en allt!

De säger att det regnat, men det märks inte på vattenståndet…

Drängen har slagit ner det sista grönfodret och startat med gräset. Det kommer bli en väldigt arbetsintensiv vecka (och intensivt efter jobb också. Kan det inte komma en pandemi eller nåt och stänga igen allt “onödigt” igen???) Jag passade på att försöka tanka lite energi i väntan på slaktbilen, och när jag inte vågade vara hemifrån längre gick jag och klöv upp det sista på vedbacken – med sällskap visade det sig.

När jag slutligen fått det där samtalet om ankomsttid, gick jag till lagården, städade av lite och gick i min egen värld. Blev inte bättre än att jag hoppade högt när chauffören var på väg att lägga handen på min axel… “Du glömde säga att jag skulle tuta när jag backade in!”

Så var de borta. Mina stora, fina killar Party och Sven. Usch vad det värker i hjärtat. Party ville inte gå så det blev att hämta foderspannen och locka med honom. De övriga hann knappt ur boxarna innan bilen var stängd så det kunde inte gått smidigare.

Själv höll jag ihop tills bilen rullade iväg. Mina fina, snälla, alldeles för stora och alldeles för gamla små killar.

Party har jag haft i sju år, och Sven i sex. De skulle aldrig stannat så länge om det varit “fel” på dem. Party har dessutom fått respit i två år nu, och hade bara tre kor att gå med i sommar på grund av släktskap. Okej, ett par djupa andetag och så inväntar vi spänt deras vikter. Jag tror inte mina små killar var så små, egentligen.

Kvar har jag i alla fall den lille killen Kissen. En som såg honom igår konstaterade att han var en bjässe till katt, och ett par stycken har frågat hur jag kan andas med dem på magen. Svar? Jag vet väl inget annat…:)

Lillasyster kom springandes idag. Hon hade “springit hela vägen hem!” Jojo, från bilen va? Men det var lite väl överdrivet flåsande för den lilla biten. Visade sig att hon krävt att bli avsläppt vid stengärdesgården flera hundra meter från gården och sprungit – framför bilen – därifrån. Varm var hon också, så det krävdes ett dopp i sjön. Stolla unge!



Härmed förklarar jag huset färdigmålat. (Nästan!)

Uncategorised Posted on Wed, August 25, 2021 21:23:32

Jo, jag tänker nog färdigförklara husmålningen nu! Det som återstår är tre fönsterkar jag inte kunnat göra för vinden som piskade på ett par skurar på norrsidan. Sen återstår ju fönsterna. Och jag har en tanke på att skrota penslarna ordentligt nu genom att gå över “ännaträet” på panelen en gång till.

Men ändå. Behöver jag bekänna att det känns jäkligt bra?!

Jag började tvätta huset i mitten av maj, det var skitigt och flagnat. Maken har skrapat det hela och jag har målat det två gånger runt om. Förutom de två knutabrädor som maken strök ena delen av. Eller kanske var det tre…

Rätt go känsla igår när jag påbörjade det sista undertaket! Och vindskivan till altanen är redo att bytas.

Gjorde väldigt mycket bara dörren blev vit igen!

I måndags skulle vi veva igång slåtterkrossen igen, men då Fiaten surat ihop totalt och vägrade låta sig väckas, knyckte jag helt sonika krossen från den till förmån för en annan traktor. Dryga hälften av grönfodret rök omkull. Grönt foder är vad det var, för det var då ingen spannmål i det. Torka, ogräs och flitiga vildsvin… Men det är undan där ute nu i alla fall.
Drängen fick order om att komma ut med pressen. Vi bestämde en tid och när jag strängade ihop de sista femton meterna såg jag pressen komma rullandes på stora vägen. Det var vältimat på riktigt. Strängaren fick han köra hem och ställa av och istället komma tillbaka med balvagnen.

Igår morse passade vi även på att väga kvigorna som rök in i ren rymmar-ilska förra veckan, men det var tur att de kom på vågen. I både lynne och tillväxt har jag gjort rätt i att låta dessa gå obetäckta till slakt. De flesta saknar mer än många kilo för att klara spannet på prislistan så av de tolv vi tog in kommer sju att släppas ut igen. Men inte 114. Hon ryker iväg trots sin lilla storlek. Och ska jag gnälla på dessa kvigors lynne vid vägningshantering?! Då blir jag snart orolig för mig… Har sällan varit med om en så stillsam och fridfull, effektiv vägning…! Synd de inte var stora nog. Och tack, slaktbilsåkeriet, som bara skrattade åt min – igen – ändrade beställning. (Tjurarna vägde vi inte, dels klarar de viktspannet så det slår över på andra hållet, dels skulle ingen av dem gå att tröka in i buren.)

Idag blev det den sista strykningen för min del, typ, och sedan ett stängsel. Sällan har jag haft så ointresserade djur inför en återväxt…

Kan vi fått cirka 60 mm regn i augusti? Det första på hela sommaren, men ändå… Några ynka centimeter ner i jorden dammar det!!!!

Nu blir det kvällsfika med nybakad kaka.

Ha det gott!



Mer måleri, o mer djur på rymmen

Uncategorised Posted on Sun, August 22, 2021 22:34:14

Precis som jag trodde/”var rädd för” så föll sidorna på fronterna på stora huset på min lott. Ivrigt påhejad av målaren! De tre första gick ju an, sen vid den fjärde var ett altantak i vägen och 30-40 cm höjdskillnad gjorde rätt mycket där uppe kan jag säga. Blev ett rejält träningspass för mage och många rygglyft. Till på köpet höll jag på att få en svala i munnen som i panik flydde sitt bo under den ena vinkelplåten. Det var även denna dag jag gick från “jäntan” till “apa” till “ängel” och avslutningsvis förärades “Lilla Gesällbrevet” av målaren. Gör om den där bedriften, om ni kan!

Inte jätteskönt att ligga på en stege, varken med rygg eller mage neråt. Var många ömma punkter på kvällen, med väldigt regelbundna intervall…! Inte heller var det någon lyx med ett lager färg.

Tjoho! Ännu en gavel klar!

Med lite taskigt väder en eftermiddag tog jag itu med att sanera hönshus. Milde tid, det var verkligen på tiden! Passade även på att utmana rädslan för lite mindre mördarmaskiner och slaktade vår ruttna vindskiva. Den del som inte var dålig dög perfekt, tillsammans med lite tilltänkta tändvedsbitar, till den där trappan/stegen vi skulle göra till hönshuset förra vintern… Med nystädat hönshus passade jag även på att ringmärka årets hönekycklingar och släppa in till de gamla nu lagom tills de börjat komma igång att värpa. Bättre sent än aldrig, som bekant.

En följande fuktig förmiddag och en sista dag med lift var ett ypperligt tillfälle att tvätta av altantaket.

Vilken daggmask!

Svårt att veta vem som var lyckligast – hönorna som fick gräs av barnen, eller barnen som matade hönorna med gräs. Jag blev i alla fall väldigt lycklig av inte bara en, utan TVÅ, äkta butterkakor!!

“Blir hon inte trött?!” – Trött? När man kan springa?

Vi fick finbesök förra veckan. Av bästa barndomsvännen med sina barn, tätt följt av sina föräldrar. Det tråkiga i att växa upp och flytta hemifrån är den minskade kontakten med vänners föräldrar som man också vuxit upp med. Extra kul då att de kom och hälsade på mitt i vår röriga vardag.

En tur till skogen med fika där vi även hittade blåbär som fick bli paj till efterrätt. Våra skånska gäster häpnade lite över “hur mycket lingon” där var… Lingon som jag helt ärligt inte ägnade en tanke då de var så få… Vi har olika referenser! Nedan däremot, DÄR var lingon!

När lugnet lagt sig på fredagskvällen tog jag fram det efterlängtade pusslet. Kissen tog tillfället i akt då matte satt ner, och myste i knät.

Jag känner att det varit alldeles för intensivt ett tag. Helt insnöat på att komma så långt med målningen som möjligt innan det blir för fuktigt. Det börjar vara nära nu, men ack så långt precis utom räckhåll. Jag tog, trots fint målarväder, därför en rekreationstur med mig själv som sällskap. Något jag funderar på är om det finns mest stengärdesgårdar i skogarna, eller stenar där någon huggit block. Jag har hittat mååånga spräckta stenar på mina turer.

Denne torpare gjorde (enligt min tolkning) en stengärdesgård på varje långsida om sin tilldelade torpplan. De tog aldrig slut! Stegade upp dem till ca 95 meter vardera!

Ännu en av otaliga tippar från en annan tid i skogen. Ännu en tacksamhetens tanke till de fina återvinningscentralerna/soptipparna vi har idag. Ännu en oro kring vad som händer om de gör slag i sina planer på att avgiftsbelägga och/eller begränsa antalet besök man får göra där…

Denna jordkällare har visst fått sänkt ingångshöjd… Och brunnen har sinat.

Ny vecka, nya möjligheter. Och mitt hår har blivit långt… För långt för att få upp i den sedvanliga knuten.

Jag vet inte om det bara är lokalt här, men mina klåddiga djur har en enastående förmåga att linda min hästsvans runt tungan och rycka till om jag skulle råka stanna upp ett par tre sekunder för nära en mule… Därav knut! Nu börjar det dessutom i rasande fart närma sig installning och djur i närheten, så jag ringde frisören och blev erbjuden en tid om fyra veckor. Nja… Ringde en annan och fick tid på knappa 40 minuter. Ähum…Check!

Så var det gjort för kommande år eller så… Tur jag klippte av det som jag gjorde för 1,5 år sedan…

Jag fick ett infall och styrde stegen åt smyckesbutiken. Vi har pratat ett tag om att öka på våra bestick med en paket á 4×6 då de går åt fort i lådan. OM de nu finns att få tag i alltså. Tänkte mest kolla om de mot förmodan hängde på skylttavlan, tolv år senare, men icke.

Skulle kunna hitta våra älskade bestick bland tusen andra, iförd ögonbindel, men att BESKRIVA dem… Aja, lite detektivarbete ute på lagret genererade till ett gäng skedar, några knivar och gafflar i samma utförande som våra, om än något blankare. Bestick som inte längre finns, men som fanns undangömt i lösvikt. Ingen är gladare än jag! Dessutom hann jag hem igen, även efter veckohandling, innan degen rymde ur sin bunke!

Och jag får upp håret i knut igen!

Tänk så mycket plats vi borde fått nu med denna utrensning!?? (Var då?!!) De gula kassarna påminner dock också om det där årliga besöket som hägrar och ska bockas av från listan…

Nytt pussel att sortera upp. Ny katt.

Något annat som hägrat i snart tre veckor har varit att ta bort avelstjurarna från korna. Är skönt om man har en slutdatum på vårens kalvningar. Hade önskat att få säsongen klar till första veckan i maj, men då måste ju herrarna undan i tid också. Något som jag misslyckades med även i år. Bättre lycka nästa år!

Innan detta gjordes har jag lagt åtskilliga timmar på det där hjorthägnet. Många stolpar att sätta isolatorer i, många meter ståltråd att dra! Men det är ju inte tätt längre, så något behövdes göras! Ström har jag där också nu, tillräckligt för att strömprovaren inte orkar mäta utan skickar stötarna rätt igenom sig istället…

Först ut blev Pontare.

Som vanligt tog flickorna täten och Ponnsse blev efter. När han kom ikapp fick han stiga ombord i bakre facket.

Dessa herrar släpptes lugnt och städat av i hägnet innan vi rullade iväg efter Krokus och sedan Melker. Melker som klev upp på kärran innan jag hunnit dra ut tråden jag tänkt fösa honom med!

Sist ut denna dag blev Party. Stora, fina, snälla Party som nu gjort sitt. Kroppen börjar bli stor och otymplig och tänderna dåliga. Han fick Destination Lagård i väntan på den sista resan.

Lite avrundning av dagen i ve’boa.

Dagen efter stod Hämta Sven högst upp på listan. Jag “skulle bara” först. Och hittade ännu en gång kviga 114 ute på åkern. Nu med HELA ligan med sig. Dessa damer har alltså bestämt sig för att stängsel inte är något för dem. Och djur som rymmer på jäkelskap har jag inget till övers för. Inte heller hade jag tillräckligt med muta i bilen, så fick snällt köra hem och fylla på spannen samt meddela drängen arbetsuppgift.

Väl tillbaka lyckades jag lura med kvigorna från den goda återväxten in i en fålla i sin gamla hage och ringde drängen för att meddela att han var välkommen att visa sig med kärran. (En av damerna i denna grupp drar all världens väg när hon ser kärran, så jag ville helst ha dem hyfsat under kontroll innan han kom.) Drängens svar “Eeeeh, jag är hemma än, för jag har problem här! Jag mötte hela hemmagruppen med kor och kalvar på vägen när jag kom ut, men tror jag har dem under kontroll. Kommer du hemåt?!”

Tillbaka hemåt med mig. Tillbaka med djuren i en ordinarie hage. Tillbaka till kvigorna med kärran och förhoppning att de inte rymt igen. Och så hem med de där kvigorna i två lass och in i lagården jämte Party i väntan på lastbil. Lunch och SEN iväg efter Sven.

Verkar regnat en del… Och runnit en del…

En del satsar på rejäla isolatorer!

Sven visade sig vara livrädd för Party där på andra sidan grinden, så för att försöka minimera flykt-olyckor fick vi möblera om ännu en gång i lagården så det kom en grupp kvigor mellan tjurarna. Detta gav önskvärt resultat med frid i stugan.

Jag rymde från målningen ännu en gång. Besök och uppstart av dagis, fritids och skola har plockat hem lite baciller så energin har inte varit på topp. Då får man tanka lite. Gick bet på torpet när jag gjorde min “Kröksele-vandring”, men då jag kom över lite information från en torpinventerare i grannsocken gjorde jag ett nytt försök. Och insåg att jag varit max 40 meter från stället under mitt egna letande. Ljus, vinkel och dagsform spelar roll.

Smidigt med både svamp och ägg om man skulle råka bli hungrig!?

Underbart med tre barn i sandlådan! Det var kanalbygge som gällde.

Det syns var jag målat. Yttersta brädan är rutten, och syrénträdet är undan. Med andra ord kanske både jag och sonen kan sitta ute nästa vår utan att slamma igen totalt i nosen.

Härmed är jag även officiellt invald i styrelsen för Hembygdsföreningen. Maken valdes in i grannsocknens dito tidigare i år, så nu blir det till att välja sida;)

God natt



Så har det gått en månad igen!

Uncategorised Posted on Sat, August 07, 2021 23:55:06

Jaha, tänk vad tiden går. Och tänk så mycket tröskeln växer för varje dag det inte uppdateras här… Många bilder att gå igenom, många tankar.

I stora drag har vi haft lite semester borta och mycket jobb hemma. Slut!

Vi stängslade båda och flyttade isär djuren för att tjurarna inte skulle gå sida vid sida. Ändå var det precis där jag hittade herrarna sen den ena fint badat sig ut från sin hage och rundat stängslet. Och det var inte min för en gångs skull!

Solnedgång, båt och storlom i samma bild!

“Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut” skrev jag i föregående inlägg. Det slutade med 190 kg sommarhonung!!

Tog fram rödfärgen en kväll till förrådet. Även det var tacksamt. (och ofärdigt…)

Vi hade många vackra kvällar i juli!

Hellre lårkatt än lårkaka!

Satt och dinglade med benen och insåg att någon mer gjorde liknande…

Vi fick besök en dag av en bloggföljare som tog en dagstur. Tanken var nog aldrig att det skulle bli så långdraget, men kanske var det det bästa som kunde hända. Det var liksom bara att titta runt (och vara tacksam att djuren skötte sig så hans tankar om mina lugna djur inte gick om intet – klart de var tvungna att nosa in främlingen, den där vanliga bonden bjuder ju inte på några överraskningar!) och sedan sätta sig ner och prata, fika och vara där och då. Vi skulle iväg dagen efter och om inte målning av huset varit kvar när vi kom hem – tja, då skulle vi nog ha betydligt större problem.

En tur till Skåne via en annan väg och några extra stopp:

Åsnens naturreservat

Bilkyrkogården i Ryd – vi kom 30 år för sent för att se “det häftiga” och nu borde det bara rensas bort skiten.

Fika i närheten – vid Siggamåla skvaltkvarn, där passform är viktigt!

Anlände på kvällen efter en lång dag i bilen och tog dagen efter en semesterdag inne i Lund

Snillen spekulerar

Ingen vidare ro i kroppen dock, och inget större sug på att kuska runt och hälsa på folk, så vi rullade hemåt igen. Abrupt tillbakakastade i vardagen då tjuren tagit sig ur hjorthägnet (som tydligen inte är idiotsäkert längre…). Han var dock inom hägn igen sedan jouren på jouren ryckt ut, stängslat in hela gruppen på liten yta så jag och maken på kvällen kunde köra iväg hela gänget tillbaka till byn de flydde i panik efter vattenvagnsraset.

Kissen var glad att vi var hemma igen!

Maken skrapar – jag målar. Fick även drop-in-besök en kväll. Lagom tills vi skulle ställa middagen på bordet. Dessa besök är ju de bästa – kravlöst och trevligt. Påtvingad paus – ofta välbehövlig sådan.

Lagom lass att släpa in för att bryta av målningen…

Satt uppe hos Mor och B i deras stuga ihop med systrarna (tror inte vi tre varit samlade på tre år…?!) men fick givetvis bryta upp lite hastigt sedan den överrepresenterade rymmargruppen ännu en gång tvättat fötterna. Skillnaden denna gång var att de var puts väck. Totalt puts väck. Inte ett spår, inte ett ljud, ingenting. Hur kan elva djur försvinna på det viset? När mörkret la sig gav vi upp, åkte hem och sov ett par timmar.

Svensjön kl 22 och 05.

Lagom skön känsla – elva djur på okänd ort i skogen, ett dygn senare en sedan länge bokad semester med vänner. Vi har alla olika ramar för vad som är okej att lämna och inte. Jag tror inte jag hade lämnat åt någon annan att ta rätt på den gruppen. En annan sak om de försvunnit när vi var borta. Men som tur var så återfann jag hela ligan ett par hundra meter från brottsplatsen strax före fem morgonen efter. Och de efterlämnade maaaassor av spår! Vi tog en promenad tillbaka till hagen, hägnade in dem på liten yta och ringde och väckte maken i beställning av djurkärra. Hem med skiten. Och vad de lyssnade när traktorn började genljuda skogen.

Det var för mig en stor lättnad. När vi ändå var igång passade vi på att fortsätta så till slut var fyra grupper djur flyttade, varav två lastades och kördes till annan ort – och vi var hemma igen före kl 7. Det blev en lång dag, men plötsligt låg vi väldigt bra i fas med dagen.

Iväg tidig måndag morgon. Mot Kolmården, deras Safaricamp och ett lejonmöte (lite otippat att djurskötaren skulle ställa sig vid stängslet och ropa “Kaaaaaaatterna, kaaaaatterna kom”! – men samtidigt, varför inte?!)

“Nu har jag sett två zebror!” kungjorde lillasyster. Dags att åka hem då?

“Kolla! Smöret är som ett juver!!” utropade fyraåringen vid frukosten.

Efter två dagar med alldeles för mycket folk, stim och larm (har fyllt min folk-kvot för tio år tror jag!) mötte vi ösregnet på motorvägspåfarten på väg söderut. Efter en natt i Linköping blev det besök på Vreta klosterkyrka, Bergs slussar, Cloetta, Motalaströms ravin och Gamla stan i Linköping.

Dagens quiz: Hur många kajor ryms på ett kyrkotak?

Ser riktigt grym ut bakifrån.

Jag är ingen snickare, men jag undrar om det verkligen blev rätt i det där brobygget…

Fantastiskt takmålning på Värdshuset!

När gammalt möter nytt.

Ännu en gång mötte vi regn, eller snarare skyfall, på motorvägen. Det klarnade upp tillräckligt för det utlovade doppet i Vättern.

Och ännu en gång blev vi abrupt tillbakakastade till livet tidig morgon dagen efter. Lika bra att släppa ut alla!

Med åskan mullrande tog jag tillfället i akt att måla undertak på altanen. “Vilken stil du har, mamma” utbrast sonen.

2 veckor och 50 mm regn senare:

I fickan på arbetsbyxorna. Alltid redo:P

Inte mycket färg som sitter kvar….

Smet iväg och plockade av de sista svarta vinbären på föräldragården. Kogänget var kanske inte helt övertygade om att inte bli flyttade.

Jag sökte mig till lantbruksskola en gång i tiden för att jag närde en dröm om att jobba med får. Min erfarenhet på den tiden sträckte sig till Mormor och Morfars får. Det vill säga, nåt flasklamm nån vecka, nångång i barndomen… Jag hade aldrig varit i närheten av en ko innan gymnasiet! Får har det inte blivit än, och inte lär det bli det heller med både lo och varg etablerat i området, men visst är det mysigt med lite lånefår som lägger huvudet i knät! De är lite behändigare än korna, så att säga.

Har god lust att göra som Selma på morgnarna:

Men icke! Övre veranda klar:

Ett gäng förrymda hönor. Otroligt glada hönor!

En mysig morgon. Enda tills jag blev varse att någon annan ansett sig ha bättre nytta av mitt elstängselaggregat och batteri… Som tur var hade inte djuren insett det…

Östra gaveln klar. Så när som på plåten på vindskivan och så fönsterna.

Bad! För första gången på ett par veckor nu!

Tog oss en tur på tidiga kvällen idag. Fika vid ett torp, med smedjans skorsten vaktande där på höjden, och en uttorkad brunn. Med oss hade vi en bekant vars farmor vad född på stället. Denne man är relativt jämngammal med maken, så plötsligt är inte historien så hiskeligt långt tillbaka i tiden!

Givetvis började det regna precis lagom tills vi lämnade bilen, och det väckte upp både det ena och andra flygfäet…

God natt för nu. Hoppas ni haft en bra sommar hittills?!



Stiftat bekantskap med en mördarmaskin, och en skaplig skörd!

Uncategorised Posted on Sun, July 11, 2021 23:23:20

Det som var tänkt som min “skulle bara titta till djuren norrut innan jag drog i väg och stängslade” blev lite mer än så. Avsaknad av sju kvigor och ett stängsel… Fyra kvigor kvar i hagen, som genererade tillräckligt liv för att en i grannbyn skulle ringa och påpeka oroligheter. Det är typ då man lugnar med att säga “medveten om problemet… Några djur på rätt plats som svarar mig när jag ropar på de försvunna…” Spårade dem över hygget, rätt över vägen och ut i snårskog med potentiell destination Ungefär Var Som Helst. Storskog, byar eller reservat, allt omgärdat kring en massa raviner.

Kan ju sägas att det var lättnadens suck som genljöd när jag efter några turer runt och kring upptäckte djuren i nerkanten av hygget de borde vara ovanför!

Luddigt va? Men än en gång är jag oerhört tacksam över min relation till djuren, eller åtminstone deras relation till den blå foderspannen i min hand!

Höll på att trampa på en harunge efter avlämnad saltsten i hagen hemma. Och några meter bort låg ännu en.

Det är inte alltid så begåvat att knyta ekipaget, men med tanklocket i rumpan måste man ta sig intill pumpen!

Tuffat på med sjöutsikt ett tag. Efter en väldigt seg start med mycket strul och uppförsbackar har det sedan rullat på bra med grässkörden. Det jag önskar nu är två fina dagar till, sammanhängande, å det snaraste, så vi blir klara med förstaskörden och kan ta semester. Alltså BARA ha stängsel, vatten och husmålning på schemat…

Knappt lönt nu egentligen, men sent om sider fick även jobbebilen på sina sommardäck.

De säger att det kommit regn. Det har det säkert gjort också. Men inte här. Bäcken är fortfarande försvunnen och allt de varnat för de senaste två veckorna har med knapp nöd passerat tvåsiffrigt i antal millimeter. Totalt.

Fick för mig att utmana en rädsla – jo, jag har faktiskt sådan, i synnerhet för maskinella, roterade verktyg. Usch vilka mördarmaskiner! – och kapa lite ved då jag klyvt upp det som var kapat. Sammanfattning: Jag föredrar tultar istället för hela stockar som är ganska tunga, och den stillsamma klyven. Jag tänker mig lite att det är som ett fabriksjobb (ursäkta fördomen!). Men man står där, det är monotont och matar på. Inga större överraskningar och ganska skönt ändå. En stund ibland i alla fall.

Juni – på besök en dag i juli.

Rymde en kväll i veckan medan barnen var på aktivitet. Även om det fanns potentiellt annat färdmedel, valde jag att fortsätta gå – cykling är ju inte riktigt min grej!

Ännu ett ställe man tydligen kört förbi hundratals gånger utan att veta om eller notera. Lär ju aldrig missa det igen nu!

Blå himmel, några moln och en propeller.

Jag har en känsla av att trädet inte tog någon hänsyn till sin roll som stängselstolpe utan tog järntråden med sig upp i skyn med åren…

Åter vid bilen och en kvart till hämtning av barn… Inte läge “att bara” se om jag hittade det icke-funna-torpet där på hemvägen. Fick bli en rofylld strosning på kyrkogården istället.

En våffelfika i hembygdsparken gav både en demonstration av grejer på museet och guidning på ödekyrkogården.

“Här under vilar salig hos Gud Sven Håkansson” – förfader till både mig och maken. Lite gissningslek när bara initialerna är med. Eller är det bara jag som inte ser “KID” som det glasklara “Kristin Jönsdotter” det är… Tror dock det är så utspätt sen 1735 att vi inte blir anmälda för incest!

Varje nål/prick (nåväl – några är extra och några saknas) är torp i socknen. Och jag har varit på de flesta, ibland både två och fem gånger… Plötsligt blir det konkret att jag ränt runt en hel del. Och lite vemod att de faktiskt börjar ta slut, torpen.

Stannade på Gamlerödje på sonens önskan när vi “råkade passera”…

Det blev även dags att försöka prioritera makens intresse – bina. Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut, och till slut även slungning av den samme. Har ungefär 180 kilo sådan nu…

Fyraåringen: “Men mamma, varför har du en halsduk på huvudet när du kunde lånat en mössa??”

Det har varit ganska ostadigt väder den senaste veckan. Inte så mycket regn precis här, som jag skrev tidigare, men en fantastiskt massa vackra skepnader på himlen!

Med fotboll på TV:n hade jag det bättre på min runda i skogen. Kan lova att de inte såg hälften så mycket vackert i rutan som jag gjorde (och kan lika säkert lova att jag hade mer mygg)!

God natt



Det blev både midsommar och halvårsskifte!

Uncategorised Posted on Thu, July 01, 2021 11:56:58

Endera dagen river man stängel och fyller bilen. För att nästa tömma bilen när det stängslas på annan ort.

Vi hade lite liggandes på midsommarafton, gräs som skulle pressas alltså. Det gick bra med det och när sista balen var plastad och jag var på väg ut ur hägnet, glatt konstaterande att jag hade en hel timme på mig att bli klar innan vi behövde åka… Så ringde maken: “Jag råkade släppa ut tre kor när jag bytte vattenvagn!!”

Jaha, lös det då liksom… Mötte kossorna på vägen halvvägs åt mitt håll, fick dem med mig tillbaka (Förlåt du lilla tant i bilen som vevade ner rutan med kommentar “Det här var roligt att se!!” – Jag menade inte att vara otrevlig när jag kort svarade NEJ!, jag var bara fokuserad.) Men visst kanske jag kan leva mig in i hennes bild med en gåendes i vägkanten och tre kossor på rad efter mitt i midsommartrafiken…

Två kossor följde med snällt tillbaka, den tredje fastnade i ett träd på vägen – löv är gott! – och sen hade vi ett smärre h-vete med att få in en ensam ko som inte ville. Tack och lov kom närmsta grannen här hemma förbi, stannade och med två pers till i vägen gav kossan upp och lommade in.

Min timme för andning, dusch och fix (och hemresa) var nu tre minuter.

Men det blev midsommar ändå, med dem som betyder mest – Di gamle, Mor och B.

Körde genom skogen hem och tittade till småkvigorna, och upptäckte att en stor del av tråden mot skogen låg – det hade kvigorna inte upptäckt, så kvickt fixat.

Midsommardagen tillbringades med eftersatta stängsel innan det blev dags för den numera traditionsenliga träffen med vänner. Och lite mys med deras månadsgamla bebis. Jisses, vilken klyscha det är, men man GLÖMMER verkligen hur små de där kottarna är! Ungefär jämnstor med vår minsta vid födseln, men ack vilket litet knyte.

Selma tyckte jag tog för lång tid på mig med dagboken, så hon assisterade lite…

Lär ju inte ha något grönfoder att slå om det ska fortsätta torka…

Sommarstädning av lekstuga.

Måndag sedan och alla iväg för första gången på fem veckor! Körde ner sonen på träning och passade på att handla då detta var enda planerade resan till “city”. Precis utkommen från affären kom larm om kor på landsvägen. Var? Vilka? Varför?

Vidare kontakt med en som satte sig själv på span, och sedan mötte jag upp gänget och vi gick (nästan) gemensamt in i Hjorthägnet – som var närmst. Hela gänget med kor, kvigor, kvigkalvar och tjur har helt enkelt bytt inte bara hage utan även by! Orsak? Det måste blivit en jävla smäll när tusen liter vatten plötsligt stod på huvudet, tog med sig kärran i fallet och sedan slog ner igen. I panik har djuren då sprängt tråden. Befogat, helt klart, och en lättnad att upptäcka. De var inte bara på okynnesvandring. Lärdom?: Spara inte den bakre tanken till sist! Och hur många år har det gått bra utan att någon tänkt på det? Tja… Minst tio-tolv.

Skörden har tuffat på efter den sega starten. Bedömer oss vara ungefär halvvägs nu, drygt, och sen bär det av utåt då “hemomkring” är klart. Tror jag chockade de flesta med att sätta mig i strängaren halv fem på morgonen, hoppas byborna kan förlåta mig. Men det var av säkerhetsskäl. Det är SÅ torrt! 2+4 mm regn i mitten av juni, sen friska vindar, stekande sol och 25-30 grader varmt.

Tisdag 05:13

Den som någon gång strängat (eller brukat jord på annat vis) nattetid vet hur mycket gnistor man ser skickas iväg när/om man träffar en sten. En av bitarna uppåt är riktigt jävlig med berg i dagen och stenar. Jag vill inte se det börja pyra i backen bakom mig om jag kan undvika det! Jag har ingen som helst lust att byta balpressen mot gödseltunnan med vatten. Tio grader på morgonen, dagg och dimma kändes rätt brandsäkert då. Har en sån åker till, i en annan by, men den är betad i år och numer sönderbränd av solen.

Tidig morgon befogade siesta – Selma var inte sen på att sällskapa före nästa pass. Vilket ledde till siesta även i traktorn. I väntan på strängare och mer diesel. (Fattar inte varför vaderna somnar efter en stund…:P)

Lite till mig – lite till traktorn. Så går det ett tag till. Några minuter vid sjön efter middag och läggning av flickor var skönt.

Räddade undan fläderblom och jordgubbar för regnet som skulle komma igår. 20 mm, fattar ni! – Det kom två här. Med god vilja och rätt vinkel på regnmätaren… Kontoret kom undan i alla fall, nån sa att det inte bara var månadsskifte igen utan även halvårsskifte – vad händer? – och sen blev det en stund i vedboden. Inte gjort något med ved på flera år så börjar vara dags för ett rejält pass i år och fylla lagret.

Vi har inte klippt gräsmattan på några veckor nu i torkan. Det har resulterat till mängder av vitklöver. Uppmanat barnen att ha skor på sig då blommorna är eftertraktade av bina. Men – igen – sprang de barfota och – igen – blev det bistick under foten. Och det svarade bra denna gången…

Idag regnar det! Smattrar faktiskt lite på fönsterna och lyckan är total!

Ha en bra dag!



« PreviousNext »