Blog Image

En ung bondes vardag

Stiftat bekantskap med en mördarmaskin, och en skaplig skörd!

Uncategorised Posted on Sun, July 11, 2021 23:23:20

Det som var tänkt som min “skulle bara titta till djuren norrut innan jag drog i väg och stängslade” blev lite mer än så. Avsaknad av sju kvigor och ett stängsel… Fyra kvigor kvar i hagen, som genererade tillräckligt liv för att en i grannbyn skulle ringa och påpeka oroligheter. Det är typ då man lugnar med att säga “medveten om problemet… Några djur på rätt plats som svarar mig när jag ropar på de försvunna…” Spårade dem över hygget, rätt över vägen och ut i snårskog med potentiell destination Ungefär Var Som Helst. Storskog, byar eller reservat, allt omgärdat kring en massa raviner.

Kan ju sägas att det var lättnadens suck som genljöd när jag efter några turer runt och kring upptäckte djuren i nerkanten av hygget de borde vara ovanför!

Luddigt va? Men än en gång är jag oerhört tacksam över min relation till djuren, eller åtminstone deras relation till den blå foderspannen i min hand!

Höll på att trampa på en harunge efter avlämnad saltsten i hagen hemma. Och några meter bort låg ännu en.

Det är inte alltid så begåvat att knyta ekipaget, men med tanklocket i rumpan måste man ta sig intill pumpen!

Tuffat på med sjöutsikt ett tag. Efter en väldigt seg start med mycket strul och uppförsbackar har det sedan rullat på bra med grässkörden. Det jag önskar nu är två fina dagar till, sammanhängande, å det snaraste, så vi blir klara med förstaskörden och kan ta semester. Alltså BARA ha stängsel, vatten och husmålning på schemat…

Knappt lönt nu egentligen, men sent om sider fick även jobbebilen på sina sommardäck.

De säger att det kommit regn. Det har det säkert gjort också. Men inte här. Bäcken är fortfarande försvunnen och allt de varnat för de senaste två veckorna har med knapp nöd passerat tvåsiffrigt i antal millimeter. Totalt.

Fick för mig att utmana en rädsla – jo, jag har faktiskt sådan, i synnerhet för maskinella, roterade verktyg. Usch vilka mördarmaskiner! – och kapa lite ved då jag klyvt upp det som var kapat. Sammanfattning: Jag föredrar tultar istället för hela stockar som är ganska tunga, och den stillsamma klyven. Jag tänker mig lite att det är som ett fabriksjobb (ursäkta fördomen!). Men man står där, det är monotont och matar på. Inga större överraskningar och ganska skönt ändå. En stund ibland i alla fall.

Juni – på besök en dag i juli.

Rymde en kväll i veckan medan barnen var på aktivitet. Även om det fanns potentiellt annat färdmedel, valde jag att fortsätta gå – cykling är ju inte riktigt min grej!

Ännu ett ställe man tydligen kört förbi hundratals gånger utan att veta om eller notera. Lär ju aldrig missa det igen nu!

Blå himmel, några moln och en propeller.

Jag har en känsla av att trädet inte tog någon hänsyn till sin roll som stängselstolpe utan tog järntråden med sig upp i skyn med åren…

Åter vid bilen och en kvart till hämtning av barn… Inte läge “att bara” se om jag hittade det icke-funna-torpet där på hemvägen. Fick bli en rofylld strosning på kyrkogården istället.

En våffelfika i hembygdsparken gav både en demonstration av grejer på museet och guidning på ödekyrkogården.

“Här under vilar salig hos Gud Sven Håkansson” – förfader till både mig och maken. Lite gissningslek när bara initialerna är med. Eller är det bara jag som inte ser “KID” som det glasklara “Kristin Jönsdotter” det är… Tror dock det är så utspätt sen 1735 att vi inte blir anmälda för incest!

Varje nål/prick (nåväl – några är extra och några saknas) är torp i socknen. Och jag har varit på de flesta, ibland både två och fem gånger… Plötsligt blir det konkret att jag ränt runt en hel del. Och lite vemod att de faktiskt börjar ta slut, torpen.

Stannade på Gamlerödje på sonens önskan när vi “råkade passera”…

Det blev även dags att försöka prioritera makens intresse – bina. Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut, och till slut även slungning av den samme. Har ungefär 180 kilo sådan nu…

Fyraåringen: “Men mamma, varför har du en halsduk på huvudet när du kunde lånat en mössa??”

Det har varit ganska ostadigt väder den senaste veckan. Inte så mycket regn precis här, som jag skrev tidigare, men en fantastiskt massa vackra skepnader på himlen!

Med fotboll på TV:n hade jag det bättre på min runda i skogen. Kan lova att de inte såg hälften så mycket vackert i rutan som jag gjorde (och kan lika säkert lova att jag hade mer mygg)!

God natt



Det blev både midsommar och halvårsskifte!

Uncategorised Posted on Thu, July 01, 2021 11:56:58

Endera dagen river man stängel och fyller bilen. För att nästa tömma bilen när det stängslas på annan ort.

Vi hade lite liggandes på midsommarafton, gräs som skulle pressas alltså. Det gick bra med det och när sista balen var plastad och jag var på väg ut ur hägnet, glatt konstaterande att jag hade en hel timme på mig att bli klar innan vi behövde åka… Så ringde maken: “Jag råkade släppa ut tre kor när jag bytte vattenvagn!!”

Jaha, lös det då liksom… Mötte kossorna på vägen halvvägs åt mitt håll, fick dem med mig tillbaka (Förlåt du lilla tant i bilen som vevade ner rutan med kommentar “Det här var roligt att se!!” – Jag menade inte att vara otrevlig när jag kort svarade NEJ!, jag var bara fokuserad.) Men visst kanske jag kan leva mig in i hennes bild med en gåendes i vägkanten och tre kossor på rad efter mitt i midsommartrafiken…

Två kossor följde med snällt tillbaka, den tredje fastnade i ett träd på vägen – löv är gott! – och sen hade vi ett smärre h-vete med att få in en ensam ko som inte ville. Tack och lov kom närmsta grannen här hemma förbi, stannade och med två pers till i vägen gav kossan upp och lommade in.

Min timme för andning, dusch och fix (och hemresa) var nu tre minuter.

Men det blev midsommar ändå, med dem som betyder mest – Di gamle, Mor och B.

Körde genom skogen hem och tittade till småkvigorna, och upptäckte att en stor del av tråden mot skogen låg – det hade kvigorna inte upptäckt, så kvickt fixat.

Midsommardagen tillbringades med eftersatta stängsel innan det blev dags för den numera traditionsenliga träffen med vänner. Och lite mys med deras månadsgamla bebis. Jisses, vilken klyscha det är, men man GLÖMMER verkligen hur små de där kottarna är! Ungefär jämnstor med vår minsta vid födseln, men ack vilket litet knyte.

Selma tyckte jag tog för lång tid på mig med dagboken, så hon assisterade lite…

Lär ju inte ha något grönfoder att slå om det ska fortsätta torka…

Sommarstädning av lekstuga.

Måndag sedan och alla iväg för första gången på fem veckor! Körde ner sonen på träning och passade på att handla då detta var enda planerade resan till “city”. Precis utkommen från affären kom larm om kor på landsvägen. Var? Vilka? Varför?

Vidare kontakt med en som satte sig själv på span, och sedan mötte jag upp gänget och vi gick (nästan) gemensamt in i Hjorthägnet – som var närmst. Hela gänget med kor, kvigor, kvigkalvar och tjur har helt enkelt bytt inte bara hage utan även by! Orsak? Det måste blivit en jävla smäll när tusen liter vatten plötsligt stod på huvudet, tog med sig kärran i fallet och sedan slog ner igen. I panik har djuren då sprängt tråden. Befogat, helt klart, och en lättnad att upptäcka. De var inte bara på okynnesvandring. Lärdom?: Spara inte den bakre tanken till sist! Och hur många år har det gått bra utan att någon tänkt på det? Tja… Minst tio-tolv.

Skörden har tuffat på efter den sega starten. Bedömer oss vara ungefär halvvägs nu, drygt, och sen bär det av utåt då “hemomkring” är klart. Tror jag chockade de flesta med att sätta mig i strängaren halv fem på morgonen, hoppas byborna kan förlåta mig. Men det var av säkerhetsskäl. Det är SÅ torrt! 2+4 mm regn i mitten av juni, sen friska vindar, stekande sol och 25-30 grader varmt.

Tisdag 05:13

Den som någon gång strängat (eller brukat jord på annat vis) nattetid vet hur mycket gnistor man ser skickas iväg när/om man träffar en sten. En av bitarna uppåt är riktigt jävlig med berg i dagen och stenar. Jag vill inte se det börja pyra i backen bakom mig om jag kan undvika det! Jag har ingen som helst lust att byta balpressen mot gödseltunnan med vatten. Tio grader på morgonen, dagg och dimma kändes rätt brandsäkert då. Har en sån åker till, i en annan by, men den är betad i år och numer sönderbränd av solen.

Tidig morgon befogade siesta – Selma var inte sen på att sällskapa före nästa pass. Vilket ledde till siesta även i traktorn. I väntan på strängare och mer diesel. (Fattar inte varför vaderna somnar efter en stund…:P)

Lite till mig – lite till traktorn. Så går det ett tag till. Några minuter vid sjön efter middag och läggning av flickor var skönt.

Räddade undan fläderblom och jordgubbar för regnet som skulle komma igår. 20 mm, fattar ni! – Det kom två här. Med god vilja och rätt vinkel på regnmätaren… Kontoret kom undan i alla fall, nån sa att det inte bara var månadsskifte igen utan även halvårsskifte – vad händer? – och sen blev det en stund i vedboden. Inte gjort något med ved på flera år så börjar vara dags för ett rejält pass i år och fylla lagret.

Vi har inte klippt gräsmattan på några veckor nu i torkan. Det har resulterat till mängder av vitklöver. Uppmanat barnen att ha skor på sig då blommorna är eftertraktade av bina. Men – igen – sprang de barfota och – igen – blev det bistick under foten. Och det svarade bra denna gången…

Idag regnar det! Smattrar faktiskt lite på fönsterna och lyckan är total!

Ha en bra dag!



Bondelivet – Guld och gröna skogar…?

Uncategorised Posted on Thu, June 24, 2021 23:14:04

“Det är så fantastiskt att bo på landet! Man har sån frihet!”

Skolavslutningsbild passade bra vid Rhododendronbusken.

Nog kan man hålla med om det i sak, men fasen inte alltid. Senaste veckorna har inte varit roliga. På nåt vis är det ju bara att bita ihop och vänta ut det hela.

Ett stenskydd på slåtterkrossen gick hädan, och fästet som går under själva balken veks ut, plöjde en fåra i åkern och knäckte upp hela mittpartiet i den bakre delen av balken… Tjoho. Tänk vilken tur att man har lite kontakter och goa gubbar på bygden som räddar en! När det blev för varmt på hygget kröp han under krossen (“Det är ju lite skugga här!”) med sin skärbrännare och värmde plåten så den gick att bocka tillbaka. Mången tack för en sån utryckning!

Strängaren hade en krökt tapp så den kördes in på verkstad. Efter att ha avvaktat en vecka med fint slåttaväder drog vi igång – för strängaren kommer ju snart… Tjena. Sexton dagar stod den där inne i stan och väntade på restade delar.

Tro mig – när man vant sig vid en åttameterssträngare som lägger ihop strängarna jämnt tre och tre… Då är det banne mig inte kul att gå tillbaka till en tremeters där man får köra fyra varv på åkern för att få ihop två strängar… Försökte köra direkt på den slagna strängen – slåtterkrossen samlar ju ihop gräset till skillnad från en hederlig slåtterbalk som sprider ut det jämnt över marken. Då det redan tunna gräset legat flera dagar i stekande sol och trettiogradig skuggvärme, var det inte mycket mer än “katthår” och hälften av det fick pressen inte upp.

Men jag försökte! Och insåg att första balen inte gick att näta… Valsarna som matar in nätet satt fast – ett lager har kärvat ihop i vinter (eller tre av fyra faktiskt). Så då tänkte jag att jag fick bita i det sura och skicka ut en onätad bal till plastaren. Och det bara varnar för aktiva säkerhetsbrytare. Trots att alla var precis som de skulle för att köra… Visade sig efter ett akut verkstadsbesök där innanmätet revs ut för att byta lager – att mössen roat sig kungligt i vinter med att tugga sladdar. Tjoho.

Man får försöka maxa kyleffekten i värmen! Men vad ett par skor gör! Får ju asa fram sätet för att nå ner!

Hem med pressen och dräng och make hade hunnit stränga upp lite i förväg. Och jag fick ut en nästan onätad bal. Trots att nätet nu matades in som det skulle. Då får man snällt försöka plasta ändå. Vilket inte går, men man fortsätter av någon outgrundlig tanke vara så naiv… Okej, shit happens. Nya tag. Ut kommer en HELT ONÄTAD bal så det är bara att börja ösa ut den för hand. Lyften kan inte få balen mellan pressen och plastaren, Vaggan i plastaren kan inte ta emot spretet och luckan på pressen går inte att stänga…

Kom slutligen på att detta småsmåsmåa hö blev för bångstyrigt för de 2,1 varven nät jag lägger till vardags. Med 3 varv nät gick det ypperligt! Med 2,8 varv också. (Nu är jag dock nere på 2,4 varv,,, Man vill inte lägga mer än nödvändigt, för både pris och arbete, men lite extra nät är värt mycket om man slipper ösa ut 360 kilo damm som man dessutom bara får upp hälften av vid nästa samling). Sen är det där med skadeglädje också. Eller skadeglädje… Jag fick nys om en som haft samma bekymmer med sin press och sina balar. Som hade fått ösa ut fem (!) balar innan nätet ökades. Alltså! Den känslan! Jag är inte ensam idiot! Vi Är Två!! Enkla fel om än irriterande.

Till slut tröttnade jag på ineffektiviteten och strängaren som aldrig blev klar, så i tisdags ringde jag till maskinstationen och lejde bort den delen till torsdag, då jag räknade med att det skulle vara färdigslaget i byn. Sura pengar att behöva betala, men tid är pengar! Plötsligt fick jag dock meddelande igår om att min strängare var färdig!! Avboka stationen och mot stan. I rusningstrafik – en USEL idé.

Infann oss på slåttagille i Hembygdsparken i lördags på barnens begäran. Då är det bara att ställa upp.

Hon hittade en liiiiiten plätt sand att leka i medan syskonen badade.

Gav upp på gruppen jag ville få ut till Ön. Släppte dit det “lojala gänget” istället och när det var dags att gå på broa ut till ön var det knappt jag hann undan innan de sprang ut! Så svårt var det. Och nu är det fint betat där ute.

Sen var det kossan också, som slutade följa med flocken. Lite lätt hälta, så körde ut och serverade vatten till henne. Snart togs hon in i lagården för observation, veterinär tillkallades. Två timmars arbete med diverse typ allt som gick att ge resulterade ändå till att hon låg död morgonen efter. Vi försökte, men med facit i hand skulle hon ju fått bulten direkt. Åttahundra kilo ko som ligger och jäser över en helg i väntan på kadaverbilen… Smaskigt lukt bakom lagården…

Sen blev det måndag och vi fann den gamla Snobben död. Grannens katt som varit oss trogen i alla år. Den som gjort att vi svarat “två och en halv” när någon frågat om antalet katter. Nu har vi “bara” två. Blev en stund till att begravning en eftermiddag också.

Radarparet – Kissen och Snobben

Bina är inte kloka (någonstans av vad jag förstått och hört av andra) så två svärmar – minst – har försvunnit för oss. Maken överrumplades av en svärm hemma häromdagen och vi vet fortfarande inte om det är en svärm som av någon anledning delade sig, eller om två svärmar satt sig i samma rishög…

Igår kväll blev det till att stränga upp det drängen slagit på 1,5 dag. Tog drygt tre timmar och vilka fina strängar sen!

Idag körde jag över det med pressen och det ser både bra ut på åkrarna och lovande mängd. Vilket är en sabla tur med tanke på det uteblivna regnet. Det bränner ner fort nu alltså. Växtligheten har stannat av helt eller “växer bakåt”.

När ögonen går i kors och man inte längre vet var man är – då får man försöka göra det bekvämt för sig i några minuter. Söker kyleffekt även i traktorn – insåg att de vita fläckarna är den del jag nyttjar vid frikoppling och broms.

Nu önskar jag en Trevlig Midsommarhelg till Er som läser.

God natt



Ett år har gått

Uncategorised Posted on Mon, June 14, 2021 22:22:28

I dagarna är det ett år sedan vi gav oss i kast med att måla huset på den andra gården. Ett projekt som vi visste skulle vara väldigt krävande både på tid och energi, och som också visade sig vara i betydligt sämre skick än vi tänkt. Många och långa timmar har tillbringats där, många och långa timmar återstår, men ibland ska man stanna upp, andas och faktiskt studera det man åstadkommit. Ständigt massa annat på gång, och begränsad tid att vara på plats. Dessutom är vi bara människor, men vi är jävligt duktiga ändå faktiskt.

Några bilder som visar på 2020 och 2021:



Det går nån smitta på bygden…

Uncategorised Posted on Mon, June 14, 2021 22:08:30

… Jag tror den kallas Torparsjuka. I alla fall fick jag hämta elva kvigor vid ett torp på ett hygge ikväll… Och passera ett annat på väg tillbaka till hagen.

Denna grupp som jag inte haft någon kontakt med sen de kom ut. Jag har kunnat gå fram till dem, men sen har jag fått trycka foderspannen i näsan på dem för att de ska bry sig. Imorse var första gången DE mötte MIG när jag kom. Extra tacksamt då det var just de som tog sjövägen runt mitt stängsel och försvann till okänd ort…

Lika långt hem till gården som till hagen – hemma hade de fått lastas upp och köras tillbaka, nu fick de snällt gå för egen maskin. Och så hoppas vi att den annorlunda dragningen av stängsel hindrar dem från att vandra iväg igen…

Innan vi fick samtal om rymlingarna (och jag hoppades i det längsta att det var grannens djur – tills grannen själv ringde och påpekade flykten…) var vi uppe hos di gamle och Bokbussen som är igång för första gången på ett år. Sonen undrar dock hur man ska kunna hålla avstånd när man ska gå in själv;P

Senaste veckan har äntligen vårbruket kunnat avslutas. Det var tjurigt då (den välbehövliga) regnperioden svämmade över sjön och ställde större delen av mina plöjda åkrar under vatten. Samtidigt är det tur att vi inte låg på som idioter INNAN regnen, då grödan ruttnat bort – eller spolats bort som på en del andra ställen… Ju senare man sår ju fortare börjar det växa, i synnerhet ett år som detta – med en långdragen och kall vår.

Ett lass spannmål kom hemkört och skulle skruvas in. Blev knökfullt i bingen denna gången också och i ett svagt ögonblick tjongade jag i skallen i takbalken som plötsligt var nära. Precis där diademet skulle suttit. Såg stjärnor en lång stund och både nacke och skalle tog rejält med stryk alltså. Inte bra än, en vecka senare och hjärntrötthet gör sig påmint mellan varven. Aj på riktigt med andra ord. Lättar det inte snart blir det väl till att söka för det.

Fick tillslut också ner potatisen klart. Flickor i sommarklänning och baddräkt var behjälpliga. Utsikten var det inget vidare fel på heller, sen flickorna lagt sig och vi andra två fick fortsätta tills solen gått ner… (och så klagar folk på höstens mörker! Då VET man ju när klockan säger läggdags. Nu är det ljust till midnatt och då är man inte människa dagen efter…)

I onsdags kom slaktbilen och hämtade de sista djuren inne. Återstår städning och är lika skönt som förvirrande att inte behöva gå dit ett par gånger om dagen – för att inte tala om i lördags natt när jag var där och skulle hämta grejor. Inga fläktar som brummar, inga djur som idisslar, rasslar och stånkar… Ekande, öde och spöklikt.

Nattjobb… Vad gör man inte när en vän ringer lagom till läggning och ber om hjälp. Trots mycket kämpande och veterinär under nära två timmar fick det ingen lycklig utgång…

Det börjar bli konkurrens om klipparen…

Visst får man plocka liljekonvaljer på arbetstid?

Tänkte undersöka varför robotsugen är lite ovillig ibland att vifta runt sina borstar. Jag tror jag fattar varför…

Selma ville vara med och läsa saga, och Kissen höll mig kvar i sängen en stund till – med en bestämd tass!

När man snubblar över platser likt ovan är man ganska tacksam över nutidens kontrollerade tippar…

Någon har nog behövt en del av stenen! Kanske för att få till den maffiga stengrunden nedan!?

Mitt på hygget ligger en stengärdesgård, och vid den stora björken ståtar resterna av Bäckahult.

Ack vad det blommar i skogen!

Imorgon vankas det skolavslutning!



Sommarmånad och sommarvärme!

Uncategorised Posted on Sun, June 06, 2021 22:44:03

För ett par veckor sedan stämplade vi ut för en välbehövlig paus i Skåne-landet. Så himla typiskt att man suttit hemma ett år, varit kärnfrisk i nämre fyra månader och så kom vi hem med två sjuka barn varav den ena drog på sig svinkoppor… Så det har varit två veckors vabbande nu då.

Hemma igen blev det som vanligt att hastigt kasta sig tillbaka i verkligheten, men lite andrum behövs för att orka.

Stället övergivet sen närmre 85 år, men knutarna på lagården består!

Nån storm gått hårt åt både grund och skylt, och det verkar lite hårdsmält i källaren…

Vi fick förfrågan om att följa med vänner till Borås djurpark förra helgen, så det gjorde vi, sen Covid-svaren var negativa och innan prickarna eskalerade. Bondebarn ser fram emot att få köra maskiner, och den minsta roade sig kungligt på kasebanan.

Hemma på kvällen med tre ungar som däckat i bilen fick det bli lite vuxenlek. Nära fäller dock ingen kubb…

Påbörjade nästa vansinnesprojekt – måla huset vi bor i. Eller förberedelserna inför, snarare. Ser var jag slutade och det blev inte mycket färg kvar på vissa sidor… Projektet skulle gjorts i samband med tillbyggnaden 2017, sen kom 2018 med torka, 19 försvann och 2020 kom en pandemi som gav oss (bedrägliga) lovande utsikter för att ta ett ryck på andra gården. NU har det blivit dags hemma, och jag lovar att det blir bättre säkerhet inför skrapning och målning!

Även inoljningen av altanen var lika behövlig som synlig.

Det är bra tryck i kuporna nu! På nedre bilden ser den uppmärksamme en avlång prick i varje cell – biägg.

Nääästan rättvist i vattenkriget!

En kväll, en morgon

En ynkligt liten skara i lagården nu. Snart är de borta och då är lagården tom för första gången på 21 år!

Juni månad. Kollegorna startar slåttern. Jag försöker sänka vattenståndet så det går att köra vårbruk!

På riktigt VRÅL-dumpad igår! Inte ens katten inne! Maken tog sitt pick och pack för att sova på soffan hos barnen i lekstugan! Säger ju en del om vår relation… Eller om hans faderskap snarare. Inte nog med det. Första repliken han hade mage att nämna idag var att han övervägt att ta en bild på mig där jag sov i ottan. Så att jag skulle se hur lite plats han har till övers. Vad spelar det för roll? Han var ju ändå inte där! Dessutom låg jag inte i mitten! Jag låg jämte katten som låg mitt i mitten av min sänghalva. Bevakar man inte sin plats har man ingen! Den där sängen är inte stor nog för oss alla. Så de så!

En hostattack lurade upp mig tjugo över fyra imorse. Det var fint då också!

En intensiv vecka så jag krävde ett par timmars frid i skogen, och fann Lugnet.

Hon var väldigt hög i huvudet, tjäderhönan, där hon bevakade sina små!

Experiment med potatis i ensilage. Återstår att hålla mördarsniglarna där ifrån… Tips?

“Jag sitter i potatislandet, ti-hi!”

Precis i detta nu hemkommen efter att ha monterat fönster på andra gården. Pillat lite med det trots att penseln lades på hyllan. NU ska den i malpåse. Om inte… Nä, nu blir det bara fokus hemma. Kanske…

Tänk vad simpla spröjs gör!

God natt och ha en fin vecka!



Torpjakten går vidare

Uncategorised Posted on Thu, May 20, 2021 21:58:57

Jaha… Så har det gått en månad till då…

För att sammanfatta det hela så har merparten av djuren kommit ut på bete, årets sista kalv föddes igår, vårbruket ligger stilla pga mycket regnande och blöta marker. Lillasyster har lärt sig cykla, katterna har fyllt tonåringar och vi har firat bröllopsdag.

Typ så.

Här snackar vi morotsspenar!!

Det är inte varmt i vattnet… Men stängsling har ingen lag!

Liiiite oro i magen över de stora upplagen talltimmer längs vägen. Man är inte sugen på att möta en timmerbil…

Nån hade visst ställt ett mjölkrum i vägen…

Mopperally på Kristi Flax. Det var kul så länge det varade – tills daten för dagen fick haveri, och åskan drog in med piskande regn och hagel…

Fick visst sällskap i fotbadet under lördagsmyset <3

En middag för två avslutades med en tur på bygden och solnedgång vid ett fågeltorn.

Vi hade några väldigt fina sommardagar, då barnen passade på att premiärbada i sjön – för det var ju sommarvarmt! (Inte samma sak som vattentemp, fick de erfara!)

Skogen fortsätter ge mig chansen att kliva ur ekorrhjulet och stanna upp. När jag är ute kan jag släppa allt annat. 84 torp och backstugor i socknen är besökta/hittade. Några har fått ett besök, andra både fyra och fem. (Till er som börjar vara oroliga – det finns många kvar ännu! Man kan lägga till alla industrier i våra bäckar så drygas det ut med mängder av ställen – och vi har nära till grannsocknen för mer att leta efter om det skulle ta slut;)) Fick mig en snilleblixt härförleden så har beslutat mig för att sammanställa alla mina fynd och bilder i en fotobok. Sen om det blir till sommaren eller om tio år kvittar mig. Jag finner ingen prestige i det, tvärt om. Det är för min egen skull jag går ut. (Sen är det självklart kul att få så mycket positivt för ATT, det ska jag inte sticka under stol med.) Jag har ett mål när jag går och jag börjar vara grym på att både se och hitta, om jag får säga det själv! Ju mer man ser ju mer hittar man – ju mer man hittar ju mer letar man – ju mer man letar ju mer ser man. Så är ett annat ekorrhjul igång.

Tjädrar tycker jag mig se titt som tätt. Nästan varje gång jag är ute stöter jag på nån. Några orrar har det blivit också. Och några ormar…

Nedan kommer en släng av torpnörderi, så klicka bort ni som inte vill se… Har bara drygt 1100 bilder från torp i socknen nu, så jag delar långt ifrån allt:)

Halva överliggaren från en skorsten

En väldigt tydlig husgrund (tycker jag!) Det är väldigt olika på ställen vad man hittar eller inte. Ganska fascinerande ändå vad som finns kvar med tanke på att man fick härja som man ville i cirka hundra år innan nån kom på att man skulle vara försiktig med lämningarna… Många ställen övergavs kring sekelskiftet, plusminus tjugo år. De skärpta reglerna kom 2005, i samband med att Gudrun rivit ner en sjuhelsikes massa skog över allt…

En flitig torpare som byggt en stenlagård. Rejäla doningar, men notera nedan att det är den lilla stenen som håller det!

Skor på!!!!

“Det finns ingenting kvar!” sa byborna. Länsstyrelsens GPS:punkt var låångt borta och jag konstaterade att en sån rak linje finns inte naturligt. Så jag klev upp på den, såg en lika onaturlig metallbit nerväxt. Kan meddela att Sjölund-skylten åter står på plats! (Den stod i alla fall när vi gick därifrån!)

En skäggig björk och nedan en kolarkoja, skick: sämre.

En strävsam torpare la upp sten och platåer för att komma ifrån slänten att odla på.

Jag ångrar att jag inte gick fram och kollade om stenen är spräckt för hand. Det får nog bli ett återbesök!

Hittade till och med Käringas Stuga. I kyrkböckerna sägs den vara omnämd som Stenklämman. Kanske fanns måånga käringar i stugorna annars:P

Det ena rangliga älgtornet efter det andra var slutligen ersatt av ett stabilt stenblock! Fast stolen står nedanför till höger. Kanske för att minimera fallrisken.

Respekten för torparna växer ytterligare sen jag rustade mig med flåhacka och hackade upp den stenhårda grusvägen för att lägga ner en ny matarkabel till elstängslet… Det var så de bröt upp all mark de odlade. Och stenrika var de…

Det drängen sparade på min fysik försvann med mitt psyke… Han älskar lite utmaning, och om det skärrar upp mig är det en bonus. Blubbblubbblubb sa det (inte) i sjön… Stängsel åter på plats efter en aggressiv istid i vinter, och så jäkla grant de gör, kreaturen!



När även liemannen går bet…

Uncategorised Posted on Mon, April 26, 2021 21:48:22

Tog in en hängig kalv för en vecka sen. Han var betydligt sämre än jag trodde, då jag sett hans sjukdom som friskhetstecken;

Varenda gång jag tittat på honom har han stått vid mamma, med skummande mjölkmustasch och tungan ute. Precis som vilken kalv som helst som avbryts mitt i maten.

Det tog några dagar innan jag började känna det märkligt att han aaaalltid stod på samma vis när jag tittade… Mjölkmustaschen var snarare rejäl fradga, kroppen helt utmärglad under all den ulliga pälsen. Han har ju trots allt ökat närmre tjugo kilo i vikt sen han föddes en månad tidigare, så något har hänt… Jag har väntat på att liemannen skulle fånga honom i nätet.

Tempen har pendlat på honom, ibland skyhög feber och ibland helt normalt för en månadsgammal kalv. Och totalt ovillig att äta på mamman. Men flaska gick bra! Spann med napp också. Ett par liter i stöten, inga problem.

Sen en kossa som inte mjölkas plötsligt… En juverhalva som började bli både ilsket röd, varm och öm så denna fantastiskt snälla ko slog efter allt som närmade sig. Rep i halsbandet så hon satt fast och inte kunde fara runt så långt, spännband runt bröstet för avtagande kraft och ett lång rep mellan bakbenet och lagårdsinredningen på andra sidan gången, samt ett par ettriga kalvar rådde bot på ovanstående. 1- 0 till mig!

Dagen efter stod kossan lugn som en filbunke och idisslade när kalvarna närmade sig henne.

Men inte hennes kalv. Total matvägran. Utom vid servering. Ringde veterinären för att diskutera situationen med löfte om att de skulle ringa upp. Det gjorde de aldrig.

Får väl försöka sina ner kossan, skicka henne när slaktbilen kommer till midsommar och stå ut med en spannkalv i sommar, blev min nya tanke. Jag kan ju inte släppa ut en ko som inte mjölkas!

Sen började jag ana oråd. Igår kväll var grabben inte villig att äta sin giva från spannen, och hade setts stå vid kossans juver vid ett par tillfällen. Ut med honom så smygätandet minimerades. Imorse kom han inskuttandes, slickade sig runt munnen, brölade några gånger och satte fart mot spenarna där han sög för hjärtats lust! Dessutom har jag för första gången sett honom stå och pilla i sig lite ensilage också – alla andra kalvar är i full gång med idisslingen i den åldern. Vågar man tro att det vänt och blåsa faran över?!

Lite sällskap efter en stund och nedan en fin mjölkfradga!

Däremot gjorde jag en annan upptäckt igår – begynnande navelinfektion på den minsta i gänget. (Det kan man inte avstyra med rep!) Så det blev ett nytt samtal till veterinären som fick komma ut. “Är det ett återkommande problem med navelinfektioner här?” var första frågan. – Eeh, njää, det är min femte eller sjätte på sex år och ungefär trehundra kalvar, så så värst återkommande vet jag inte… *peppapeppa*

Den märkliga kalven fick sig en tillsyn också när de ändå var på plats, men det var lika förbryllande för dem. “Lite slö är han allt…” var kommentaren om kalven som stod lugnt i repet och fick kli på rumpan. Och jag tänkte bara Gosse, är det din diagnos har du många djur att behandla i denna lagården…

Vildsvinen har vunnit över en åker i skogen – det är för sargat för att kunna reparera. Hemma kördes komockor sönder med gräsharven och sten plockades. Det blir en del även på en tredjeårsvall…

Man inser att grejerna är slitna när de går sönder och man ska ha dit de nya på plogen…Ohps:

God natt



« PreviousNext »