Blog Image

En ung bondes vardag

Moment 22 och otippat

Uncategorised Posted on Wed, April 22, 2020 22:12:14

Notera de underbart gula pollenbenen mitt i bild!

Vissa dagar blir man mer förvånad än andra! Som att det mitt under “frukosten” ringer ett nummer som känns vagt bekant, med en röst som känns bekant men oplacerbar med bara ett “Hej, det är —“. Så visar det sig vara en jag inte hört av på tretton år! Det tog några timmar att prata ikapp! Så roligt. En med gödseltunna, och en med harv. Samma bransch, långa avstånd. Och när jag ändå hade honom på tråden passade jag på att tacka honom för att han räddade mig där, för tretton fjorton år sedan. Har funderat länge (uppenbart) på hur och om, men nu var det ju uppenbart dags.

Frukosten blev sen idag igen. Fick samtal igår från skogsarbetarna att mina tjurar var i vägen för deras arbete, så fick börja dagen med att stängsla bort dem så skördaren skulle kunna rulla relativt obehindrat i hägnet. Sen hivade vi ut ett gäng kor! Tio kor och tio kvigkalvar som ska gå hemma i sommar fick en spark i arslet ut från serviceboendet och med nu överlämnat eget ansvar för sina ungar. Vissa tog det på större allvar än andra och i synnerhet kossa 22 blev rejält rastad när hon kämpade för att hinna ikapp sin kalv 124 som var något smidigare i rörelserna!

Spana in kossans halsband på golvet. Och det är inte hennes kalv!

Så mycket mindre arbete inne för mig nu!

Lite halvknäckande var det dock att nästan hela raden kor släpptes ut, raden på andra sidan tittade knappt upp från sitt morgonhö och flertalet kalvar såg sin chans att dia lite extra. Fattade de ingenting av extasen i att släppas  lösa och ut??? Borde de inte stressat upp sig liiiite i alla fall? Tjurarna surade dock lite när de insåg att det var många kor som passerade deras boxar utan att få tillfälle att umgås.  

Varför jag låser ute kalvarna mellan måltiderna?! De hinner ställa till med en del inne ändå – – –

Ytterligare ett par kalvar har dimpt ner, totalt ovetandes och oförberett, men det gick ju uppenbart bra, så min gissning om att ligga ensiffrigt okalvat till helgen håller sig.

Så söt polisong! Och det är inte lätt med ostadiga ben och ett halkigt golv. Då blir det Bambi av det! Dock hade det gått över när han kom ut, brakat igenom eltrådarna och lagt sig i lektornet till lillskruttans (och vår) förvåning. Lite chockerande dock när han drog rätt ut i sjön – har inte båten på plats för kalvfiske i “favorit i repris”… Tack och lov var han trött efter språngmarschen, la sig efter en stund och kunde repas.

Vårbruket ligger i bra fart, mellan varven i alla fall. Solen omöjliggör gödsling av vallar (gräs) då kvävet går rakt upp i atmosfären och gödseln själv bränner sönder. Så nu är det gödsling av plöje som står på agendan. En åker kvar och tre som ska till såbädd så hoppas jag att livet tuffar på så att sådd hinns med till helgen innan det blir lite ostadigare (kanske) väder nästa vecka. Nästa by får väl vänta på sin tur.

Mylla flytgödsel och nedan tjänstgjorde fikagästen lite.

Eller vad då förresten? Vänta på sin tur? Alla på en gång! Trööööööka!

Livet är ju lite konstigt för många nu, även för oss. Efter ett samtal till vårdcentralen i måndags blev det smittskyddsenheten för mellanbarnet då hon efter fyra dygn endast fått i sig lite vatten. Eller, hon lyxade till det och slog till med en kvarts isglass i måndags…

Moment 22 nu. Hon äter inte för att hon har ont i magen och mår illa. Hon har ont i magen och mår illa för att hon inte äter. Och äter hon blir kroppen chockad och protesterar med kramp och illamående… Förklara det för en sexåring. Utmaningen nu är att försöka få igång henne försiktigt utan att ångestladda situationen. Usch. Mat och ångest, det är så att jag får tillbaka min matångest trots att det är längesen nu…

I ungefär ett halvår har vi bråkat med avloppet i mjölkrummet. Nu fick jag nog och beställde spolbil.

Konstaterade att jag inte har någon som helst ångest för foderåtgången i vår i alla fall!

Han utan mamma såg lite extra bedrövad ut i eftermiddag när han inte hade nån ko att tjuva extra från, tvärs över gången från fostermor. Däremot passade 7144 på att käka med “de stora”.

Så kan man också vakna. Med katten på låren och ungen på smalbenen…!

God natt!



Visst går det fort att vänja sig, men konstiga drömmar kan man klara sig utan!

Uncategorised Posted on Sun, April 19, 2020 14:14:44

Det går att få papper på mycket. Till exempel är jag inte helt koko i huvudet!;) Måtte jag inte tappa rösten igen, för det var skitjobbigt att inte höra vad jag sa till mig själv!

En söndag nyligen vaknade jag abrupt sen vi varit ute i trädgården och insett att det smög en stor tiger nere vid stenarna vid sjön. Då barnen hade fullt upp att rädda precis allt som fanns ute, hann tigern även upp till oss, och vi hann inte in och stänga dörren ordentligt, innan tigern var inne i hallen.

Efter att ha vaknat upp där lagom adrenalinstinn, var det bara att klä på sig, och chocka drängen med en “tidig” ankomst till lagården.

Tjugo i tre ringde mobilen natten till igår. Två signaler, men precis lagom för att man ska flyga upp av reflex med hjärtat i halsgropen. Tydligen ville inte ringaren från Malawi riskera att prata med mig, men jag var vaken, tro mig! Efter en lång stund kom jag åter i nån konstig drömslummer som omfattade läs-boken och lyssna-boken, lite gömda tankar, händelser i nutid, dåtid och med böckernas hjälp Porschar, Visby, krogar, otrohet, dråp, överfall, förbjuden kärlek, attraktion – you name it. Lika bra att grannens katt nös mig rakt i ansiktet där han satt på mitt bröst och började ulka. Också en effektiv uppväckning, må jag säga! Innan drömmarna gick helt över styr.

Nedan följer några bilder, tagna i senare delen av februari, och nu i veckan. Jag hade inte trott någon som då påstått att det inom fem veckor skulle vara körbart och plöjt på markerna, och att vi faktiskt skulle stå i en väldigt torr tillvaro. Det behövs regn nu alltså, om det ska komma igång att växa!

Drängen gödslar, jag harvar och maken vabbar. Stora lillhönan fick en febertopp från ingenstans, med den sedvanliga spyan som följd. Ett dygn i totalt sovande, och har nu inlett tredje dagen utan att äta nåt. Eller, tja, hon har väl fått i sig motsvarande ett par deciliter yoggi och ett smörgåsrån sen i torsdags kväll. Blir ingen full dagisvecka den som kommer heller.

Vilket kanske är lika bra för pappans del, då han efter sitt ras förra helgen inte kommit igång, hostar tills han spyr mellan varven och har en mage i kaos. Svårt med honom alltid då man aldrig kan vara säker på om det är nåt som smittar, eller (troligare) ett skov av den kroniska sjukdomen.

För egen del har jag nu gått in på min fjärde månad med snorighet, täta bihålor, öm hals och hosta. Jag börjar rent ut sagt bli jävligt less på det! Räknade ut att de dagar jag känt mig på 100-topp detta året uppgår i hela fem stycken. Icke sammanhängande! Livet är roligare när familjen mår bra, så enkelt är det.

Ja men si, de där har jag redan fixat! (Är skitstolt över det också!)

“Äh, ja bara hänger här o snackar lite!”

Återbördad till mamma. Vimsiga kalv som jag fick hämta i plasthögen bland balarna sen jag släppt ut henne. Det är det där med att fatta…

Men bara att bita ihop. Ännu en kalv kom i natt och innan nästa helg hoppas jag att det är nere på ensiffrigt.

Igår blev jag varse att vi firade tioåring förlovningsdag. På den tiden var det inte nåt virus som ställde till resplanerna, utan ett vulkanutbrott på Island (be mig inte stava namnet på den). Vi hade dock tur och kom iväg till staterna ett par dagar innan det skedde, och flygtrafiken var öppen igen över askmolnet ungefär samtidigt som vi skulle åka hem. Vad mycket som hänt på dessa tio år. Visst går tiden fortare än tåget, men visst händer det en del på vägen också! Man ska bara stanna upp för att hinna se det!

Precis som drängen sa när jag konstaterade att det är exakt tre år sedan som Grävlingen var här och paddade inför gjutning av grund till vårt utbygge: “Va? Är det inte längre sen? Ni har ju haft det stort så länge!” Ja, det går fort att vänja sig! Tre år är ganska lång tid. Titta på lillskruttan så ser man det. Samtidigt var hon nyfödd alldeles nyss.

Lillskruttan var med i lagården en eftermiddag. Precis som pappa, så jag hittade dem där när jag kom hem med harven. Det är viktigt att få hjälpa till. Eller som hon brukar säga: “Jag nälpas åt!”

Innan de tre kalvarna nosat klart på henne, och kila vidare för att kolla mjölkcentralen på annan plats, stod hon i mitten och skrattade! “Jag är låst-in. Var ska jag nu gå?”

I torsdags kväll kom 20 ton grus. Dags att starta ännu ett projekt med andra ord.

Det pratas mycket nu om vårtecken. Sädesärlan, staren och tofsvipan är givna, men i morse kom det största och bästa av dem alla – svalan i lagården! <3<3

Ha det bra!



Påsken som försvann men ren luft har vi!

Uncategorised Posted on Thu, April 16, 2020 22:04:07

Men visst är det lite intressant ändå!? Att vi under många ÅR har matats med nyheterna över jordbrukets alla utsläpp av klimatskadliga gaser. Och jisses, vilken katastrof det är med jordbruk, för att inte tala om djurhållning.

Kossor! Värre än Hin Håle själv!!

Så kommer det en bacill som slår ut större delen av världen till nåt konstigt pausläge. Folk slutar flyga, ingen pendlar längre till jobbet och industrierna bommar igen. I MARS-APRIL!! Då korna ska mjölkas. Då korna och fåren får ungar. Då vårbruket drar igång. Då varenda lantbruk gasar på till max. PRECIS SOM VANLIGT! Och alla klimatskadligt mätbara värden världen över minskar.

Luftkvaliteten i världens stora städer har blivit den bästa på trettio år. Himalayas toppar syns från marknivå.

Jordbruket världen över tar ingen paus. Det tuffar på precis som vanligt. Varken mer eller mindre. Ska det finnas mat på bordet behövs det. Marken ska brukas, fröna sås och åkrarna optimeras med gödning lagom för att lika mycket ska tas upp av grödan och minimera kväveläckaget.

Det spelar väl heller ingen roll om man är lite hängig. Eller riktigt hängig. Ut till djuren bara! Under mina uruselt mående-dagar hade jag bara lite över sex tusen steg på mätaren. (Insåg att om jag “haft ett jobb” hade jag inte fått arbeta många dagar i vår!)

Världen blir en renare plats. Trots att lantbrukarna plöjer sina fält, gödslar sina marker och utfodrar sina djur. Hur är detta möjligt, då vi i decennier matats med information om jordbrukets (enbart?!) negativa klimatpåverkan…?! Kan det månne vara så att Svarte Petter är felaktigt utpekad? Plötsligt är ju allt uppenbart svart på vitt. Man KAN äta svenskt kött med gott samvete. Eller så är det de där luriga korna som lagrar sin metangas på annan plats så länge… Jag nyttjar hashtaggen på sociala medier, kan göra det även här; #farmingasusual

————————————————————————————————-

Det blev påsk och den försvann. Insåg att påskdagen var årsdagen – hela T O L V (!!!) år sedan jag gjorde första arbetsdagen på gården här, utan att veta att den stigen skulle följas ett bra tag framöver!

“Sjuka” barn, sjuk make och livet behövde tuffa på ändå. Vem bryr sig om hur jag mår? Bonde OCH Mamma. Tough shit liksom.

Vårbruket är igång med en färdig plöjning, där hälften av marken stod under vatten för sex veckor sedan… Gödseltunnan rullar för fullt och det var riktig kris i brunnen ett tag, men det klarade sig på håret. Även utan ytspänning! Harven kopplades på idag och äntligen verkar det komma en omgång kalvar till. Flickorna fick varsin kalv med dryga dygnet emellan.

Vi har fortsatt vår utforskning på hemmaplan. Vi bor högt och likväl tar vi oss alltid uppåt…!? Tittat på blåsippor och utsikt. Blivit totalt blåsta på toppen och fikat nerkrupna i en mossig slänt i skydd från vinden. Gått en promenad och insåg plötsligt att vi var drygt tre kilometer hemifrån, skulle hem också (och femtio meter uppåt) – med en treåring i handen. Det gick jättebra, fick muta lite med den väntande middagen och fredagsmyset. Hade aldrig funkat om pappan varit med, men han låg nerbäddad hemma hela påskhelgen.

Stötte på två snokar när vi var i skogen bakom lagården och samlade ihop förrymd plast.

“Mamma, kom och kolla! Det växer skithäftiga lila blommor som på ett litet träd, och så ser det ut som på en ananas upptill!”

“Vi har krigsmålat oss!” och lillasysters kommentar?!: “Kolla, pappa. Döllen e fitig!” (Och så vitt jag vet är den det än…)

Drängaservice!

Vardagen är igång. I sedvanligt kaos och måsten. Tiden är en ständig fiende, men till nyår är vi ikapp oavsett om det stämmer eller ej. Tills dess kör vi på som stolta lantbrukare. Producerar högkvalitativ mat till landets invånare. Precis som vanligt. #farmingasusual

Det är nog bara att inse att favvo-byxorna håller på att ge sig totalt.🙁

Ungefär tre månader sedan jag klämde mig. En månad till så är det ett minne blott.

Tyckte Corona var en piska god som någon. Sammanställt rutiner, tips&trix, helhetsbilden och lite annat. Äntligen. Och JAY – idag kom den första försökskaninen för att se om någon utomstående “okunnig” fattade vad jag skrivit. – Jag vet ju precis hur jag menar!

God natt och må vinden snart lugna sig!



Jag har alla symptom…

Uncategorised Posted on Tue, April 07, 2020 22:48:03

…På en helt vanlig, traditionell, hederlig vårförkylning! Huvudet började mosa i fredags, i lördags värkte halsen, i söndags rann allting på precis alla håll och kanter och igår var det hyfsat under kontroll så länge jag inte gjorde nåt. Över natten tills idag har jag blivit hundra gånger bättre än igår, och en sån natt till så är jag återställd imorgon. Touche.

Barnen är hemma – i vanliga tider hade de varit iväg med lätt snoriga näsor men i Coronatider är det synonymt med att beställa kista. De är ute och leker som vanligt, fixar lite inne och lite i lagården och de där stora har för tillfället kommit igång med att cykla tillsammans och utforska skogen hemikring. Underbart!   

Lillfisen kom med förslag på skyddsutrustning. Och så bad jag henne plocka ihop, och inte ha grejerna utspridda över hela golvet. Hon tog mig på orden…:

Drängen har kommit igång med plogen, så han får sitta i 70+ -karantän i traktorn och göra nytta för sig.

En galen hagelstorm från ingenstans tyckte visst inte vårt lilla växthus skulle stå på altanen…

För en vecka sedan la jag ut ett gäng filmer på instagram, @bondeniskarvhult, om hur det funkar (?!) hos oss med uppbundna kor och utelåsta kalvar. Jag har ju vid flertalet tillfälle nämnt att jag har väldigt högra krav på mina djur, lynnesmässigt, och jag tror att de som undrat varför får sig en förklaring om det tittas på filmerna. Med stissiga djur där hade skadeläget varit katastrofalt för min del! Olyckor händer så lätt ändå. På tre dagar slog jag en kalv i varje knä, och det ena ömmar ännu – kalven tog ett rejält och oväntat skutt över ränngallret och där stod jag. Full fart på nästan åttio kilo kalv slog knäet lite åt fel håll så att säga. Men det går nog över med tiden, det också.

De där två bytte plats efter en stund! Och nedan står den lilla som störning (eller socialisering).

Ett dåligt tömt juver som började ömma… Fick lösa det med två extra kalvar så tog det inte lång tid innan juvret hängde slappt.

Hur man vet vem som hör ihop med vem? – De har samma teckning på nosen…

De växer ju inte så bra kalvarna, med diarrén flödande på flera av dem. Nåt som bara ska gås igenom, med kontroll på vätskebalans och allmäntillstånd.

123:an erbjöd sig att vara kontorsassistent vid dagens vägning. Jag var skeptisk. Lika skeptisk som kalvarna var när de kom ut till en torvbädd. Ett tips jag fick på just instagram, då torv är bakteriedödande.

Lillskruttan hämtades av min moster i fredags kväll. Behöver jag nämna lyckan över att få åka iväg ensam? Jisses, det är det enda hon pratat om sedan dess – och hon pratar mycket! När frågan gick till de två stora vad de ville göra utan lillasyster i närheten, kom svaret snabbt – spela Bondespelet!

I söndags efter två timmar med en bok och sovande make (han låg i över tre) kände jag behovet att kidnappa tillbaka min gryta som stått med sockervatten till bina ett tag i väntan på titta-i-kuporna-väder. Det var det i söndags, så då plockade jag igenom våra samhällen här hemma och justerade lite, samt stödmatade dem. De får sin vinterdos på hösten när man tar sista honungen, sen ska de sitta i ide tills våren är igång då de ska börja äta och hämta in pollen. Det har ju som bekant inte varit någon riktig vinter i år så bina flög både i november och februari och flera turer däremellan. Taskigt om de ska behöva svälta ihjäl nu för att de suttit vakna och käkat i vinter!  

Lite snopet också att hitta en omärkt drottning i ena kupan! Den var jag inte med på. Galet mycket bi var det där, så hon har en del att förvalta!

Några kalvar har kommit ute, väntar på två till denna vecka, går de över blir jag förvånad, och inne ser det ut att bli en boom till snart. Annars har det varit hyfsat lugnt.

Ett par hemmadagar resulterade till ett nytt köksland, och viss utjämning av gräsmatta.

Hittade lite kvarglömd vitlök som nu gav sig till känna…

Senaste veckan har jag plöjt igenom två böcker, har en tredje på gång nu. En jag väntat på i flera år att författarna skulle komma ut med då jag gnagt sönder knogarna i spänning. Den ska jag börja på nu! På återseende på andra sidan!

Så att jag säkert inte skulle missa henne vid läggning…

Vetevärmare under ryggen och katt på bröstet, så har man avslappnande värme som heter duga. Inte hostade jag nåt sen heller!



Bonden i grottan med snälla kor och kalvande män…

Uncategorised Posted on Sat, March 28, 2020 21:30:08

…Eller om det kanske är tvärt om… När vi var på väg tillbaka till bilen efter vår utflykt ringde det till mig. En kille från grannbyn; “Du har en ko som håller på att kalva ute på åkern! Jag vet inte hur det går för henne!”

Jaja, tyckte jag. Jag är inte hemma men det brukar ju gå bra, typ. Tack för att du ringde. Kom på efteråt att jag kunde lugnat honom med hemkomst inom trettio minuter… Men men. När vi kom hem efter knappa halvtimmen såg jag direkt att det var klart – trettio kvigor står inte och “hänger på tråden” på andra sidan vägen utan anledning. Och mycket riktigt – det stod en kviga och slickade sin kalv för fullt. Ur bilen och fram med mobilen för att ta en bild och skicka över till dagens larmcentral, och inser att jag själv fått ett mms av honom tjugo minuter tidigare med text “Drog ut den”.

Det är i såna tillfällen jag blir så där kluven i känslorna. Har gått och småskrattat hela kvällen måste jag erkänna. Samtidigt som det känns lite halvdant att “vem som helst” kan gå in till djuren. Även om denna man inte är helt främmande för djur och kor, så vet man ju aldrig hur kossan i fråga eller övriga gänget ställer sig. Det kan inte ens jag själv vara säker på gång till gång.

Ringde upp och pratade med honom senare. Han sa att kossan försökt ställa sig upp när han kom men inte klarat av det. Kontrade med att han som trebarnsfar kanske bör veta att man inte är fullt sugen på en rask promenad med fullt utvecklade krystvärkar och huvudet halvvägs ute…

Stor kalv, så tur och bra att hon fick lite hjälp, kossan. Kanske hennes procent simmentalblod som ökat på det. Eller bara för att det är en enorm kviga själv, för att inte tala om hennes mamma!

Slutet gott, allting gott i alla fall. Oavsett så är jag ju så himla tacksam för att folk kikar och säger till om något avviker – jag kan inte vara överallt samtidigt. Igår stannande en annan man och meddelade att en kalv gick ensam i hagen längst bort – mamma hade lämnat där och tyckte det var lugnt och skönt en stund. Visste om det, och det är inget ovanligt, men i de allra flesta fall är det bättre med en kik för mycket än för lite.

Så var var vi då när grannen kalvade åt oss? Jo, vi fortsätter utforska vår fantastiska hemmiljö – idag en tur till “Grottan” som vi inte visste var eller ens OM den fanns. Men visst fanns den. Ännu en gång vill det dock till att komma från “rätt” håll, annars är det inte mycket för världen. Så där tog vi en lätt lunch, 293 meter över havet! Vi bor högt, men det var högt dit upp också, och på väg ner gick det… ner!

Där var den! Hur tar man sig dit sen…?!

Milsvid lunchutsikt!

Jag förstår rotvältan…. Efter mat klättrade vi ännu lite högre – ser ni far och dotter där uppe?

Grottan från andra hållet och nedan en källra (gränssten).

Sååå långt hemifrån var vi inte! Ser ni hus- och lagårdstak på “andra gården”? Och ser ni ungen som gick neråt i förväg?

Jamen, då var det ju bara neråt kvar nu då! Mot bilen. Och den där lilla blir inte så liten på ryggen längre.

Fick tips om en minnessten för ett tag sedan av en jägare också, så vi rullade genom skogen utsocknes och letade reda även på denna och fikade där, innan vi åkte hem för att ta itu med livet igen.

Har ni andra haft en bra dag?

Fantastiskt ljus när vi stuvade in kor och kalv i ligghallen inför nattens busväder.

Hittade ni era uppgifter? Facit kommer här:

Och kanske, kanske, kanske är det dags att ta itu med det där projektet sen mer än sex år tillbaka – gemensamt familjenamn! Ni får nog veta tids nog, förslag mottages gärna!

Trevlig kväll och glöm (tyvärr) inte bort det där sattyget med att ställa om klockan.



Hon är företagsam, den där lilla…

Uncategorised Posted on Thu, March 26, 2020 21:18:06

Det är en jäkla skock kvigor när de radar upp sig! Och nedan ligger ett litet gäng större kvigor och solar sig på gärdet.

Väckt syskonen, klätt på sig, lekt ute i sandlådan och blött ner sig (- i fyra minus…?!), startat den rena diskmaskinen – med disktablett givetvis – och pärlat ett armband.

Detta hann familjens minsta med innan tjugo över sex imorse när jag vaknade… Hon är företagsam, den där lilla!

Igår när hon var med i lagården slängde jag av en hög hö till henne att leka i, och den var ypperlig att slå kullerbyttor i. Filmsnutt finns på instagram, @bondeniskarvhult.

Igår hanns det även med att födas kalv nummer 26 och 27 på 24 dagar, så det har tuffat på i ganska lagom takt för att hinnas med, känns det som. Har tre till på gång i snartid, men lagom tills jag sagt detta tidigare har några släppt till och det har inte blivit någon “paus”. Mata på bara!!

En rolig tid, måste medges. Ungarna är eld och lågor och har varit med både morgon och kväll när de hunnit. Sonen ser sig som första kalvfösare och har rastats rejält när han föst ut dem till sin utebox efter avslutad måltid.

Mamma nyss uppbunden från kalvningsboxen och kalven ska ut i boxen via vågen för vägning och märkning.

Alla kalvar vägdes en eftermiddag och det ser lovande ut just nu. Har tänkt skärpa till mig och väga regelbundet för att kunna se vad som ska kasseras och vad som ska byggas på, även i god tid nu när jag faktiskt både har djuren inne och en bra våg att nyttja.

Den moderslöse växer helt klart sämst, han fick ju en tuff start utan mat också. Bara att erkänna, men en mätt kalv försöker inte dia sin mor. De två nollorna var knappt 1,5 dygn vid vägning så går inte att begära att de kommit igång.

I grevens tid för påskkycklingar, men det kan gå att nån kläcks på annandagen.

Det är ju det där med före-bilder. Men så här ser det ut sen rabatten är bortriven. Nu går vi mot nya tider, med nya projekt.

Bröd bakades igår så idag blev det bara en omgång kvällsmuffins. Ska fika och krypa ner sen, har gjort ett försök för en bok, men jag känner mig lätt distraherad måste jag erkänna… (Eller för trött)

Jag fick höra att jag inte skulle klaga på smöråtgången om hålen skulle fyllas… Fick göra en ny omgång, denna gång i gryta och lite kompaktare.

När världen skakar kan det vara skönt att ha en tass att hålla i!



Wow vilken dag!

Uncategorised Posted on Sat, March 21, 2020 21:16:51

Visst är det tur att man har en pigg och livlig surdeg i kristiden då all jäst är slut på andra ställen!? I synnerhet som jag bakar 2-3 gånger i veckan. Och OM jag bakar med jäst så tar jag ca 5 gram och låter det jäsa hela dagen eller natten. Då räcker 50 gram länge. Ett litet tips bara!

De där kalvarna är födda samma dag. Den ena strax över fyrtio kilo, den andra femtiosju i födelsevikt. Jag föredrar ju att baxa runt på den lilla…

Maken fyllde år igår, han fick en kalv! (Två visade det sig senare) Men vilken segdragen förlossning! Tittade ju ut och flyttade kossan vid sju, och hon kalvade inte på hela 45 minuter!!

Vårdagjämning innebär väl vår och tvätt ute? Riktigt vårväder plötsligt också, fullt med bin i krokusen!

Lycka är att surras fast på rullatorn med drängen!

Insåg vid koll att en kviga saknades. Äntligen en kviga som har en fungerande instinkt. Lyckan var total med en ren, diande kalv i ligghallen i skydd från den kyliga nordanvinden (Nackdel med torv är att det aldrig ser riktigt rent ut som man tänker sig med en halmbädd….)

Vilken dag det varit idag! Efter avslutad lagård packade vi ihop oss och letade reda på “Farmors soffa”. Fortsatte upp, upp och upp till ett kvarvarande torp, vackert som attan alltså, och tog en fika däruppe med milsvid utsikt. Vår fantastiska natur, både hemma och detta stenkast bort.

När vi tagit oss ner igen åkte vi bort till den andra gården och samlade ihop lite ved tillsammans. Ungarna hittade de perfekta bygga-koja-stenarna i kombination med trolor och mängder av bortkvistat granris. Och äntligen har vi hittat en fördel med vildsvinen – vi fick en perfekt eldgrop där på betesvallen där vi kunde grilla vår korv (med sjöutsikt) innan vi flyttade oss längre in i skogen före hemfärd till lagård igen.

Invigde maken födelsedagspresent. Mycket smidigare att grilla till fem med mer än ett grillspett.

“Jag är som en liten skotare!” (Han hade inte tid att invänta att kärran backades in via kvigornas hage!)

Underbara ungar. Inget gnissel när vi är ute och full fart i lagården med utfodring och kalvfösning både före och efter. (Lättvaggade idag!) Den där lilla är nästan lite väl obekymrad, vilket samtidigt känns riktigt bra, då hon bara för några veckor sedan knappt vågade gå in utan att hålla i handen. Stort minus är dock att även storflickan börjar visa allergisymptom. Jäkla skit alltså. Är så ledsen för detta!

Samtidigt finns det så mycket annan skit som en del får dras med, så vad är lite allergi, egentligen? Ha det bra hörrni!



Kalvning på beställning och Tack.

Uncategorised Posted on Wed, March 18, 2020 22:00:02

Oj, jag hoppades på en ögonöppnare, och jag tackar ödmjukast för all fin respons på förra inlägget!

Skämsrunda på stan i en Toyota Aygo…

Någon var glad när jag kom hem! Notera raggsockarna i foppatofflorna:)

Igår när vi utfodrade stod alla kor och åt som om de inte sett mat på flera veckor (som vanligt) då en av dem från ingenstans hukade sig, fällde ut svansen och fick ut sin “vattenkalv”. Snabbt fick jag och maken ner henne i box och knappa tjugo minuter senare stod hon och slickade en stor tjurkalv! Vi snackar alltså ganska exakt en halvtimme från första symptom till avklarad förlossning! Undra på att vi inte hinner med alla gånger!

Hon satte startskottet i alla fall för ett knappt dygn med fyra kalvningar – maken flyttat en ko i natt sen vattnet gått, och ringde bekymrat mig efter titten halv sex då det stack ut en klöv och mule. Innan det gått de fem minuter jag behövde för att vakna till och få på mig overallen, stod kossan och slickade en stor tjurkalv. Maken hade kommit på att trycka in kalven och få fram nästa ben, sen gick det fort.  

Medan kalvarna diade imorse såg jag en misstänkt hinna hänga från en liggande ko. Snabbt upp med måndagskalven och kossan och städa av, och ner med den nya kossan. Tjugo minuter senare låg en kalv på golvet.

En vän kom förbi för lite ägg och en pratstund, och när vi gick ut för att titta på kalvarna, fick hon en önskan uppfylld – att få se en kalvning. Detta på en kossa som jag flyttade i söndags för “hon kalvar när som helst”. Det gjorde hon ju, bara det att fyra andra hann kalva före henne… Tre minuter tog det, från att hon la sig ner och började krysta tills kalven var ute.

Stora kalvar i år. Hittills är den största en kviga på 57 kilo. Flertalet är över femtio. Kossorna klarar det fint, det är värre för mig som måste dra runt på asen när de varken vill gå eller leta reda på rätt mamma för att äta. Det blir snart lättare, de äldsta har redan börjat fatta att de ska springa in när dörren öppnas, några av dem vet var mamma är. Tills resten lärt sig får jag leva med den massiva träningsvärk de ger mig.

Småfolket har fått vindskydd till sin utebox.

Korna har idéer också, hälften vore nog! En femtekalvare är hypermån om sin kalv, brummar och slickar och har sig. Men han får inte dia sen hon bands upp. Trodde hon spräckte skallen på sin son en runda när han kom flygandes genom lagården. Får avhjälpas med spännband runt bröstet. Grymt effektivt för att ta bort kraften i sparkarna. I kväll behövde jag inte heller dra åt det riktigt lika hårt – hon har börjat ge upp och kalven har tuffat till sig nu när han fått prova mätthetens ljuva känsla. (Kossan själv hamnar på den fruktade listan med sånt beteende!) Och kossan som kalvade imorse?! Hon låter bara kalven dia om jag står bredvid. Som att jag inte har annat att göra. Så fort jag gick knuffades kalven bort. Så fort jag stod där, stod hon som ett ljus… Puckon! Ute sprang två kalvar efter en ko och den andra kossan gick en halv kilometer bort med sprängfyllt juver… Fick fösa ihop mor och dotter där också. Vimsiga jäklar, man kunde tro att jag smittat dem!

Sotaren skulle komma idag men som så många andra var han hemma med sjukt barn. Frågan jag ställer mig är ju om vi har nån skola och omsorg efter helgen nu när somliga skolor redan bommat igen i hysterin som råder.

Tills dess ska jag sova en stund, och hoppas att det är klockan och inte maken som väcker mig imorgon!



« PreviousNext »