Om någon råkade missa det så dundrade april in och demonstrerade rejält vad “aprilväder” innebär. Samtidigt som radions trafikvarning tutade konstant var jag och drog upp grannpojken. Första avåkningen och han var tillräckligt skärrad för att inte riktigt veta vad han hette, eller om han var brodern… Stackarn.

Mycket trafik vid fågelbordet också i halkan!

Jag plockade fram pusslet vi fick i julklapp. Det rök undan när nyårsgästerna skulle komma, och sedan var det krav på den där doptalvan följt av några lånade böcker som skulle läsas… Sen har det gått av bara farten! Fick låna ett par pussel “utan facit” och det första var en riktigt rolig lek med färg och form. Det andra var fruktansvärt träligt och jag var nära på att ge upp många gånger med endast blurriga bitar… Men har jag gjort mig omaket att sortera upp alla bitar så ska jag förbanne mig nyttja dem också! Men jag ska inte sakna dem! Jag väljer oftast pussel för att få vila ögonen på nåt vackert, och de två sista kvalade inte in där, enligt mig! Kul ändå att prova nåt lite annorlunda.

Grävlingen kämpar på med den nya vägen – han har ju inte så mycket tid till det så det låter värre än det är! Och det kommer bli rysligt bra när det blir klart där. El är dragen liksom den nya vattenslangen.

Drängen har haft en lycklig vecka när han fått plöja.

7202 såg min placering av trappstege mer som en utmaning än ett hinder…

Fick kämpa ut en 48 kilos kalv från en kviga, medan en gammal, erfaren ko samtidigt halkade ut en kalv på 38 kilo…

En stilla morgon i stilla veckan

Fick nya erfarenheter också. Ännu en ko med slidframfall. Nåt så vida pass… Har aldrig varit med om det innan, men plötsligt har jag i år haft två!! Den första pga en livmoderinfektion som retade, och denna pga att kalven retade och kossan uppenbart blivit för gammal och för slapp i bakänden. Efter tips lyckades jag få tag i en framfallssele – vill inte sy en ko med kalvning närstående. Vet av erfarenhet att de inte visar ett smack förrän halva kalven är ute, och de krafterna skiter högaktningsfullt i om det är motstånd eller ej. Har hört från flera håll där det missats och sömnaden hållit – men inte skinnet – och det sägs inte vara en trevlig syn…

Tyska kor är tydligen större 🙂

Rejält mycket större…

Kunde i alla fall nästan gråta av lättnad när jag fick avi om sele efter att ha lagt in framfallet 11-12 gånger sista dagen. Risken är även hög att det snörar åt urinröret, och hur bra mår kroppen utan att kunna tömma?! På med selen, den höll det inne, och jag tappade andan totalt. Dessutom – när jag kom till lagården morgonen efter stack det fram en klöv… Av med selen, klöv nummer två ploppade ut och jag kunde tacka min lyckliga stjärna att hon inte syddes ihop två dagar innan…

Föga oväntat drog hon på sig en infektion i livmodern också, hela kossan stinker infektion och var, äter inte och mjölkar inte – men slidan har hållit sig inne sen kalven kom ut! Blev veterinär, penicillin och smärtlindring så börjar hon komma igång så smått igen.

Långfredagen tillbringade vi på bortaplan med vänner, åkte direkt efter lagård och var lagom att gå direkt till lagård när vi kom hem.

Älskar den där väderstenen! Och nedan var en sån där stund när allt sa GÅ IN OCH GÖR DET DU SKA kontra Nej, sitt en stund till!

I lördags hade vi tänkt oss en familjedag i vedskogen, men när vi fick förfrågan om att följa med till skidbacken och prova Jättestigen, så sa vi ju inte nej precis. Vandra, krypa, klättra.

Mot toppen!

Och så invänta gubbsen

Julen varar väl till påska!?

Lite utsikt från toppen av skidbacken.

…Och det var minst lika påfrestande att gå ner för den.

Gick en bit till för att grilla lunch och hamnade vid ett torp. Mastig lagårdsgrund, med kalvkättarna kvar.

Dårfinkarna till ungar ville gå branten ner också, så det var väl bara att hänga på då, åka hem, göra undan lagården och åka till nästa ställe för middag/kvällsmat.

Igår var tanken en längre utflykt med lunch, men med ändrade planer så hade vi ingen mat förberedd, och med veterinär försvann även tiden. Tja, behovet var väl lite mättat också efter gårdagens jätte-klättring. Så det blev lunch hemma på trappan, en tur till Blåsippeberget för eftermiddagsfika och middag intogs nere vid sjön.

Alltid före – alltid peppade

Blommar fint hemma med!

12-årig förlovningsdag idag. Barnfritt då de var med faster. Blev trädgårdsfix. God natt