Fick ett larm förra veckan där en reagerat på en halt tjur. Åkte ner och kollade och mycket riktigt har det hänt något med Krokus. Ringde veterinär och lastade upp herrn på kärran för hemfärd. Nog att jag har snälla djur, men tror inte undersökning på öppet fält vore en bra idé.
Kan dock meddela att tjuren på sex och ett halvt år inte krympte när han kom in! Sen några år tillbaka får tjurar inte hållas bundna, men eftersom jag saknar utrustning som kan låsa fast ett så stort djur valde jag att fuska och ha honom uppbunden de dagar han behövde smärtlindrande sprutor. Inte minst för min egen arbetsmiljö och säkerhet. Sen vet man ju också att ingenting håller för de enorma krafter ett så massivt djur besitter om han verkligen inte vill. Men lite bök blev det, helt klart. Båsarna är för smala för att ligga i och fodergrinden för smal för den grova nacken så det blev vatten i spann.
När den tredje och sista sprutan var given fick han flytta ut i uteboxen där kalvarna varit. Frisk luft, halkfritt och fri tillgång till vatten. Där mår han bättre! Däremot är man ju lite liten när man går iväg med en så stor luffe i koppel. Lilla gubben, du väger elvahundra kilo, och jag sextio…. Vi kan väl skippa dragkampen – är inte säker på att repet håller! (För det gör ju jag…?!!!)
Han är på god bättringsväg i alla fall, den lilla Krokusen, så det känns ju bra.
En helg genomförde vi den tredje och sista släpande födelsedagspresenten sen februari – Gå på massa spångar. Så vi tog oss dit där jag inte varit på närmre tio år, den Stora Mossen. Denna halvt världskända turistmagnet… Men så är det ju just det – en magnet. Och jag gillar inte att trängas bland folk, därav letar jag mina egna stigar.
Inte var där någon trängsel denna gång! Tyskar, holländare och danskar har väl fått en vardag även de nu, och med regnet hängande i luften och stormvarning så skrämde det nog undan de flesta andra. Vi hade turen att klara oss utan regn. Första låååånga långsträckan med spångar gicks i motvind, och när vi passerat skogen och rocknarna hade vinden tilltagit rejält och gav oss slagsida sista biten. Svårt att hålla balansen på hala brädor då!
Resterna från torvmossens gamla järnväg.
Hemma hade det regnat på rejält av både moln och mark att döma, och vi var väl hemma en dryg kvart innan himlen öppnade sig och det bara vräkte ner tillsammans med några rejäla smällar. Skönt att ”ha gjort sitt” då och kunna sitta inne och kura. För trötta blev ungarna. Har inte orkat hålla igång dem i sommar, och sex kilometer kroknade till de minsta, men inte värre än att de kunde busa för fullt hemma sen.
Årets första rejäla frost slog till och det var tjock dis och dimma under stor del av dagen. Tog en god stund att räkna in djuren, när de väl skymtade fram…
Hukar man så ser man…
Plötsligt hände det! Blå himmel och lite mindre råkyla!
Släppte kvigorna lite närmre uppsamlingsplatsen efter avslutad simskola – men denna gång med strömförande stängsel längs vattnet direkt!
Icke-befintlig ström i en hage och grannens goda äpplen utanför kan i viss mån ge gratis städning…
”Skulle bara…” Det KUNDE ju gått smidigt att installera värmeförflyttare till andravåning. Men varför skulle det få göra det!?
Födelsedagsfirande för Morfar där jag smet mellan middag och tårta för att få nyuppleva den framhuggna gamla fabriken. Jisses så det ändrar sig direkt. Gick där för sex veckor sedan i en helt annan miljö, totalt vilse nu! Och så mycket annat man ser plötsligt!
Invallningen, till exempel, syns nu tydligt från vägen. Precis som dammvallen som nästan fallit i glömska tidigare.
Ska vi förresten slå ett slag för skogen!? En debatt jag inte brukar vilja lägga mig i men… DET FINNS INGET SOM HETER VACKER ORÖRD SKOG!!! Vi har vacker gammelskog av den enda anledningen att någon har skött den med omsorg under mååånga år. Och det är jag smärtsamt medveten om att det som vi kallar gammelskog idag – det kommer vi aldrig mer få! För nu ska det vara produktionsskog. Och marken ska helt klart brukas (men jag vill gråta varenda gång jag ser framfarten efter en markberedningsplog!) Men även om vi skulle ”få” de stora maffiga träden, så är den ljuvliga gröna mossmattan ett minne blott – för det fixar vildsvinen…
Det som är än värre i min värld är reservaten. Jag har oerhört svårt att se skönheten i de skogar som drabbades hårt av stormarna 2005-07 och nu utgör en stor trasslig härva av förväxta skatbon kryddat med björksly och hallonsnår. Kanske finns naturvärden i det, men att kalla det skönhet är synd och skam. För att inte tala om det stora gallringsbehovet som finns i många områden, av den enkla anledning att vi skulle kunna få ”orörd” skog om några decennier, med stora ståtliga träd.
Men visst är det alltid lika chockartat, när det tar nästan en livstid för en skog att växa upp, och några timmar att riva ner den. Landskapet förändras, och marken ska brukas. Och så får man tyvärr leva med det tråkiga att slyet tar överhanden och gömmer minnena i några decennier igen.
Selma som lika stjälpsam kontorist som vanligt…
Plötsligt är man inte heller betrodd att titta till sina djur själv – utan måste invänta lots… Smidigt när det skulle kunna ta tio minuter men man blir sittandes i en evighet för att komma dit OCH hem. Nu är det annars stängsel. Riva, sätta, riva, sätta. Mycket material i omlopp. (Och en och annan jägare som skickar bilder från sina kameror och undrar om korna verkligen ska vara där eller där!? Det är nämligen bevisat nu att häxor inte fastnar på bild – för ingen har hittills sett mig när jag stängslar och går förbi kameran både tre och fyra gånger…) Men helt okej utsikt från arbetsplatsen.
En brun döing till vänster och en svart döing till höger… Alltid samma lättnad när de viftar på öronen.
Tusenskönorna kämpar på. Och det gick att fylla flaket på en Hilux också. Detta sen traktorskopan var fylld och drängen skickats hem.
Mörk chokladmousse med vit chokladmousse och hallonsås. Inte helt dumt!
Imorgon väntar mer stängsel, flytt av ett antal grupper djur, en barnfri datekväll med gubben, en hel lördag med jobb hos brorsan och så kommer mor och B på söndag. Så gick denna veckan och helgen med!
Ha det gott
Senaste kommentarer