En ung bondes vardag

Jag är uppväxt med att i ett samkönat förhållande är det
ändå alltid en ”man” och en ”kvinna”. Det är olika roller
man har. I alla former av parrelationer. Punkt!

För ett antal år sedan, under en
missionsauktion, dristade jag mig till att fråga en berörd person om ”vem
som är vem i ert förhållande”. Inte blev svaret riktigt det jag tänkt mig:
”Vad kul att just DU frågar! Vem är vem i ert förhållande?! Mig veterligen
byter du däck på traktorn vid behov, samtidigt som din man sitter vid
symaskinen medan han lagar middag. Vilka är era roller?!”

I flera veckor hade jag detta att grubbla på, men det
flagnade så småning om. Tills häromkvällen då jag i en snabb flash flyttades
tillbaka till just den smällkalla januarikvällen. Det blev väldigt påtagligt då
jag stod och spacklade balken i kökstaket och maken vispade sockerkakssmet i
andra hörnet… ”Stämde” detta verkligen i könsrollerna?!

Hade det inte legat en
svart och en grå ko mitt i den bruna gruppen, hade jag nog varit tvungen att stämpla dem
som rasister…

I flera dagar har jag tänkt mig att lägga ut nåt här, men
plötsligt har klockan varit nytt dygn och jag har lagt det på hyllan. Igår
lovade jag mig på riktigt att inte lägga mig förrän jag publicerat ett inlägg. Men
Jirka tittade in. För första gången på åratal känns det som. Sist var vid
Kristi himmelfärd, precis då stommen rests. Men han trillade in, offrade sig
att kånka tillbaka vår lånade spis, och även vår gamla kyl/frys som stått mitt
på golvet några dagar. Min förlossningskomplikation har gett sig till känna
igen, så jag håller mig lite ”lugnare”. Det vill säga, jag håller
kilona nere till de trettiofem som nätrullarna till balpressen väger. (Tänk så
glad jag blev när jag blev varse att de fortfarande sålde dem. Ett år slet jag
med de på 45… Nu får jag byta lite oftare istället.)

Jirka och mannen var iväg med lasset, efter att Jirka lånat
en spann havre för att hämta tillbaka sina får från bruksamhället till deras
hage (tydligen har fåren blivit proffs på att öppna båda grindarna till
dagisgården, med tre olika lås på, och rymma ännu en gång). Gubbsen blev även
överraskade av en rejäl skur så det var två halvdränkta katter som kom tillbaka
för en kopp kaffe och en macka.

Sen skulle Jirka en snabbis till affären innan de stängde
klockan tio, så då följde jag med för en biltur i mörkret och en del skitsnack.
Det tog lång tid att komma tillbaka hem… (Konstigt, det brukar vara närmre
hem annars!?) och vi hann inspektera minst tre rävar och lika många älgar.

Huset sov när jag släpptes av så det var bara att släcka
lamporna och tassa upp. Utan blogginlägg (Ingen fara, mamma. Vi lever!)

”Vi kan leka där
de säljer tapeter!”

Slipade i köket idag. Bara slutspacklingen kvar av
balken i taket före målning. Tapeterna beställda och till veckan kommer Mor och
B upp en gång till inför helgens kusinträff. Tänkte sätta B på lite pilljobb,
det brukar passa honom, så flyttar vi in i köket på riktigt senast nästa helg!
JippieTjohoo!

Svalunge på g. Hon som
blivit lovad en riktig matstol att få sitta med i bara köket blir klart.

Drängen trotsade vädret i fredags och slog ett par hektar
till av det sista på föräldragården. Men även denna gång hade vädergubbarna
fel. Det kunde eventuellt dra in regn under eftermiddagen igår. Så vi skulle
pressa innan. Jo tjena! Vid tio vräkte det ner och idag har det knappt varit
bättre. Hoppas på solen och vinden som skulle komma imorgon så vi blir undan
med skiten.

I torsdags tog vi en välbehövlig familjedag. Det skulle ju
liksom ändå vara skitväder på fredagen (som det inte blev), och vi hade ju kört
undan det som låg. Barnen fick välja var vi hamnade så det blev en heldag på
High Chaparrall.

I fredags sen skulle vi ta en tur till stan för inredning
till kökslådor och sånt, så därför började jag tidigare i lagården på
eftermiddagen. Vilket var tur, då balen var riktigt rolig och inte ens gick att
flytta, så det var bara till att hämta kärran och börja ösa. Plötsligt var
foderbordet långt, men till sist så hade alla fått. De stora barnen lämnades
hos Mormor och Morfar och vi åkte vidare. Gjorde vad vi skulle, hämtade
nattafärdiga barn, åt kvällsmat hos di gamle och tog sedan ”vägen
förbi” svägerskan på hemväg för att hämta en sak maken skulle ha. Åkte
därifrån lite innan elva på kvällen så bara att knata i säng när vi väl var
hemma. (Måste sluta med dessa dumheter!)

Idag var vi nere i Gamla fabriken igen för en fika. Hemma
och satte en pizzadeg till kvällsmaten och vred på ugnen. Kom en stund senare
in i ett kök som osade bränd plast och inte gick någon fläkt i ugnen inte. Den
som var ny i onsdags. På dem igen bara. Åh, vad jag tycker sånt är kul!…

Vår skogshuggande bestman tittade in. Sist han var här hade
plattan gjutits, så han tyckte nog det ändrat sig. Och eftersom det ändå var en
stor, stark karl extra, så följde han med och hämtade tillbaka vår lånespis,
med fungerande ugn…

Vad roligt det var att få kommentarer! (Inget ont mot det fåtal som faktiskt brukar kommentera, det är tack vare er jag fortsätter!) Har ju bara en
svag susning om vilka ni som läser här är! De flesta (tror jag) är främlingar. Och Tack för
pyjamaspåse-klargörandet. Aldrig hört talas om nåt liknande, men jag är väl för
ung för det. Lillan får ha det som örngott så länge. Påse lär det inte användas
som.

Nu i dagarna var det ett år sedan en man i grannbyn drunknade.
Ett par extremt ångestladdade timmar då jag befarade att det var en närstående
som beslutat att ta sitt liv, tills jag fick tag på personen i fråga. Ett år
sedan Hans var här i mellanlandning inför ett bröllop. Ett år sedan vår kossa
som kalvade förra helgen fick sin missbildade kalv som vi knappt fick ut. Och
ett år sedan jag skyllde allt som hänt den helgen som orsak till mitt molande
illamående. Som visade sig vara klockrena hormoner.

Nu känns det som att dagarna med stilla och lugnt
morgonammande i sängen är nere för räkning, så det gäller att ta tillvara på
alla dessa stunder. De som är det bästa på hela dagen.

Tja. Lång text igen. Intalar mig att det skulle kunna kortas
om jag bara slutade att samla på mig. Vet dock att det inte stämmer – börjar
jag skriva slutar jag inte. Likadant med läsandet, därför har jag (knappt) inte
hållit i en bok på sistone. Det börjar klia i mig. Men jag har ju annat att göra för att
döva abstinensen…

När inte allt får
plats i hallen…

Vi pressar balar. Vi pillar i köket.

En eftermiddag skruvade vi ihop spjälsängen till den lilla. Så
bara för att belysa hur gott om plats vi inte har, har vi nu haft både
spjälsäng OCH vagga i sovrummet. Sen var det dags för femmånaderskontroll med
vaccination. Skulle hon reagera på den och bli dålig känns det taskigt att riva
upp henne från tryggheten i vaggan. Ikväll blev första nattningen och det
verkar gå bra.

Hittade dessutom ett riktigt gulligt örngott från föräldragården.
Gulligt, om än opraktiskt då den broderade sidan viks över själva fodralet. Fick
ett förslag från en bekant om att det kanske kunde vara en gammaldags pyjamaspåse!
Några idéer på det?! Årtal okänt.

Båda bebisarna på
plats!

Redo för tredje
generationens sovare. Vaggan får ställas undan till nästa generation

Kyl och frys baxade jag in på en ledig stund när mannen var
iväg på nåt. Diskmaskinen provkörde vi igår. Tidigt imorse var en servicekille
ute och fixade vår spis.

Fikagäst i måndags eftermiddag. Halv elva på kvällen kom
nästa omgång förbi. De slängde jag ut en timme senare när jag gick till sängs. Samma
par ”råkade” jag bjuda bort oss till igår, så vi var där på kvällsmat
och fick ett par timmars ledigt. Frågade om det var okej att be någon bjuda bort oss så vi fick en stund ledigt. Fick passande nog en inbjudan morgonen efter.

Kattungar på stället
igår. Smälter man eller?!!

En ville ha lift i
barnvagnen!

När vi väl kom hem vid elva var ingen sugen på
att ta sig för något, så hela familjen var ikull innan halv tolv. Smaka på den!
Det var en lång natt med ovanligt många (välbehövliga) timmars sömn.

När lillhönan försvunnit
vet man var man ska leta.

Idag har barnen varit med drängen och fru. Middag serverades också där. Smidigt och tacksamt för oss! Mannen strängade
och jag pressade ihop de fem hektar drängen slog igår när jag satt med den
släpande bokföringen. Även idag har vi jagat kalven som fått smak på rymmande och testat asfalt minst fyra gånger om dagen… Bytte den ena eltråden mot en ny, och passade på att stupa i ett övervuxet utlopp till en vägtrumma. Kändes i foten då, under dagen har det inte blivit mycket bättre med klättrande i traktorn och nu börjar det kännas i både knä och höft också. Perfekt!

Kul att hälsa på mamma
på fält för lite mat?!

Ikväll är pressen smord, fader och son har fiskat på bryggan
och en bidrottning är märkt. Sängen lockar!

Save the Queen!!!!

Detta inlägget var nog luddigare än vanligt. Det tar jag inget extra för. Kan ju alltid skylla på den sena timmen!

Dessa två alltså<3

God natt!

Vi gör alla våra tavlor. Både i skolans bildsal och senare i
livet. Sonen har inte kommit till ämnet ”Bild” ännu, men han gjorde
en tavla igår ändå.

Han räfsade mitt slagna gräs. Öste det på sina kärror och
körde till hönorna. Jag satt och pratade med drängen på altanen när sonen
kommer ut från bakdörren, med vintervantar på, och ber om hjälp, då han glömde
stänga dörren sen han hämtat vantarna. – Det går bra även med vantar, då det
inte krävs något pill precis att stänga en dörr efter sig. ”Njo… Men det
råkade visst vara dörren till hönorna jag glömde… Jag har släppt in några,
fyra tror jag. Men nu skulle jag nog behöva lite hjälp av dig, mamma!”

Ok, bort till hönsgården och räknade in rymlingarna. Två,
tre, fyra. Okej, då kör vi! Sju… Åtta… Nio… Stannade det på. Och alla kom
in igen också. Den sista var värst! Sonen tyckte det var skitkul. Dottern
sprang upp på grannens trappa och visste varken ut eller in.

För många år sedan nu skulle jag och Hans vara hos henne en
helg. Förmaningen från fadern blev: Akta den nya spisen. I ett sms till mig ett
tag senare stod det något i stil med: ”MoP borta, så kom. Men för
säkerhetsskull bör vi nog bubbelplasta spisen!” Följt av: ”Whops, jag
skickade visst detta till mamma…” Just att bubbelplasta spisen är något
som följt med sedan dess.

Alldeles nyss torkade jag ur vårt nya frysskåp, och kom
att tänka på Hans som alltid beklagar sig över våra fulla frysar. Tog en bild och skrev: ”Only
for you my love. The first and last time you’ll see it like this!” (Tomt)
En kort stund senare gick jag in för att kolla så mms:et inte blivit ståendes
och tugga vilket händer ibland. Jodå, bildmeddelandet hade gått fram! Till
maskinhandlaren!!!!!!!!!!! (Vilken j-a tur att det inte var något värre jag
skickade till honom!) Fick visst redigera och skicka till rätt mottagare.
Handlaren tog det bra: ”Började undra, har inget minne på att jag åt dig
ur huset senast jag var på besök…”

Fatta vilken lycka och
fröjd! Från ett litet delat skåp till kyl OCH frys i fullhöjd!

Fick ju även erkänna mina synder för Hans, och där togs det
emot minst lika bra! Tror hon får torka tårarna senare när även hennes kinder
och mage slutat krampa. OjojojojojojOj! (Sorry, det där blev väldigt intern!)

Busungarna har grejat idag. Släpade fram poolen till
rutchkanan och lyfte i den i poolen. Började sedan hinka vatten.
Drog fram sjövattenslangen till dem istället så de fick härja på lite. Hjälp
vad fort det gick med blöta badkläder! Fick be dem lugna sig lite innan vi
behövde åka och sy ihop någon av dem… ”Ajajaj i skinkan!!” var
återkommande från lillhönan.

Igår var det en fuktig dag. Bärgare och vitvaror var
avklarade före morgonpasset i lagården och efter det åkte hela familjen för att
genomgå en mindre psykisk undersökning – titta på tapeter… Milde himmel!
Fortsatte med lunch på ett fik innan mathandling, vilket var något stressande i
en okänd affär, fem pers och fyra vagnar (tre kundvagnar, varav två till barnen
och en barnvagn) i fredagsruschen. Var var den andra hälften av familjen och
vem tog vad?! Kom hem med det vi skulle och mannen åkte iväg för att hämta
fälgar till gårdens BM400 han hittat på Blocket. Svängde också in till en släkting
på hemvägen så det dröjde innan han var hemma. Vilket i sin tur innebar att
han både missade middag och att lillasyster fick ett frispel med sitt första
högljudda skratt mot brorsan. (Film finns på instagram @bondeniskarvhult) Fint
sätt att fira in dagens femmåndersdag på.

Jobbigt att handla med
barn, var det.

Sedan det var lugnt i huset var jag på gång att stryka taket
en gång till och hade precis bytt kläder när det började ringa om en kalv på
vift utanför brukssamhället. Snäll inringare hade stannat på platsen och
hjälpte till att fösa in henne igen. Tack för detta!

Blev klar med taket kring elvasnåret, betydligt mindre svettigt utan barn i närheten och ungefär samtidigt trillade maken in.

Fick samtal imorse knappt innan jag vaknat om att den sista
kossan på vischan hade kalvat. Åkte hela familjen efter frukost och fick tag på
den kvicka lille rackartjuren av äkta hereford och fortsatte sedan ut i
avkroken med en saltsten. Tittade lite på en annan grupp djur också innan vi åkte
hem och bevittnade ena mjölkkossans kalvning i hagen.

Vilken tjur han har
blivit, Empire!

Inre kalvtaxi. Jodå,
han lever! Och visst var det kul att titta på djur?!

Hjälptes åt att ta in den på eftermiddagen och kunde slutat
illa för gårdens hund som blev nyfiken och ville vara med. Kossan gick till
attack och den gamla hunden hann inte undan, så hon rullades runt mellan klövar
och horn ett par varv innan vi kom emellan och hunden fick ta sig till säkert
område. Synd om hunden, men är glad att det var hon som fick lite stryk och
inte vi. Oss brydde kossan sig inte om för fem öre, även om vi krånglade med
hennes bebis.

Drängen har slagit lite på föräldragården idag. Imorgon blir
det till att få ordning på det före regnet. Och eftersom drängen inte arbetar
på söndagar, får han snällt bli barnvakt!

Dags för sängen. Natti!

Vad jag behövde igår var en spark i röven så jag kom iväg
till tegarna uppe i skogen och pressa! Maskinen gick klockrent, vilket den inte
gjort idag på någon av de femtiofem balarna som pressades vid campingbyn.

Det dammar…

Och jag som lipade igår för att jag tagit på mig för mycket
mark – grannbonden därborta kom och meddelade att han tagit vad han skulle,
ville jag ha resten var det fritt fram att slå. Självklart! Varenda grässtrå
man kan komma över är värdefullt! Så då körde vi över de hektaren också. Drängen
slog igår, maken strängade idag medan jag jagade honom med pressen. När han var
klar var det lagom att drängen ringde från gräsklipparen och meddelade att den lilla sprattlade
runt i vagnen. Mannen åkte hem med strängare och traktor och kom tillbaka med
fika och bebis.

Precis när jag kom hem kom mannen gåendes över gårdplan – ”In
i bilen som du är så åker vi till kyrkbyn och tar en våffla!” Men
barnen… De kommer när som helst just därifrån… ”Då möter vi dem!”

Sagt och gjort. Men inte mötte vi min bil med moster och
barn. De tog den andra vägen runt sjön! Så mostern fick i uppdrag att marinera
vårt kött till grillen medan de inväntade oss. Ja, hon diskade visst upp också då det hamnat på vår sen-lista. Det finns betydligt fler saker som är prioriterat med barnen borta!

Målade upp en fin bild. Nyklippt gräsmattan, en eller ett par omgångar kubb med maken i den ljumma sommarkvällen
när barnen nattats?! Jo visst, men… Ska bara ut till föräldragården och bla
bla bla. Så det blev ingen kubb! Däremot en tango med röjsågen i trädgården istället!
Även de forna rabatterna kring grusgången som brukar slås av kring midsommar då
vårlökarna vissnat ner fick stryka med nu. De som mannen alltid ska ta med lie.
Det lär inte hinnas med! Nu har sonen istället lite att räfsa ihop imorgon när
han vaknar.

Har precis rett ut det där med att ta mig vatten över
huvudet, det var välbehövligt idag med. Teet är klart där inne och jag sitter i
friden på altanen och håller knotten sällskap. Maken är inte hemma än, och som
vanligt vet ingen när han kommer. Ska hämta mig en kopp, eller rent av flytta
in från dessa kärvänliga djur. Nu när maken hittade mitt te när han letade efter
något annat. Ska spackla och slipa lite till i köket, sen får sakerna börja
flytta in i skåpen. Frågade Mor var hon hade gjort av mina tepåsar när hon packade
ner det sista förra veckan. ”I en kartong!” Tack, kära mor! I eftermiddag har telefonen varit fnattig – först ringde bygghandeln då vårt paket takpanel äntligen kommit. Det vi fick hem var transportskadat, så vi saknar fem brädor i kökstaket… Vidare ringdes det om vitvaruleverans imorgon. De skulle vara hos oss kring åtta, lämna staden klockan sju och sen tjugo minuters resa!?! Och efter det så ringde en mycket trevlig kille från Bärgningscentralen för att komma och hämta min traktor till verkstad imorgon kring åtta. ”Vore det inte bättre om verkstaden var kvar i er by?!” (500 meter bort) frågade han. Jo, men då hade ju du blivit arbetslös…!

Får väl se vem av dem som möter den morgonilskna, mjölkestinna mullvaden.

Jag berömde lillhönan
för den söta elefanten hon gjort. ”Mamma!!! Det är en kråka!!!”
Uhps…

En sån där dag. När allt är motigt. Det enda som snurrar i
huvudet är den gamle mannens ord för några veckor sedan: ”Vill du det här,
eller står du bara ut för att göra det som förväntas?!”

Vill jag verkligen det här? Idag? Nope!

Hade jag inte tagit på mig mer mark i höstas hade skörden
varit klar. Nu börjar det bli ett påhäng på allvar för att kunna få göra något
annat och faktiskt ha lite semester.

Hade jag inte haft så mycket djur hade jag inte behövt
marken. Hade jag inte haft djuren hade marken inte blivit skött.

Hade jag/vi inte intalat oss att vi skulle klara livet med
ett tredje barn, hade det gått smidigare med allt annat.

Hade vi inte fått lillasystern hade vi inte haft henne att
glädjas åt.

Hade vi inte gjort som alla andra, med barn, jobb och bygge
samtidigt, hade jag inte varit så extremt slutkörd hela tiden. Som mamma, och ung tjej med lantbruk läggs man i två fack – Antingen i Idiot-facket eller i Höjs-till-skyarna-facket. Det första får jag bara höra på omvägar. Det andra känns totalt malplacerat just nu.

Jag har svårt att tänka mig ett bondeliv utan drängen. Men
det går ju på det hållet. Han närmar sig de 76. I denna branschen handlar det
om att vinna eller försvinna. Just idag vill jag gärna försvinna. På de flesta
plan.

Förkylningen och tröttheten river i kroppen. Allt annat
hopar sig utan ände. Utom just köket, som fortfarande känns roligt där jag
sitter och monterar karusellen i hörnskåpet just nu. Det kommer bli jävligt bra
när det blir färdigt.

Drängen är iväg och minskar antalet hektar som ska slås. Snälla,
älskade mannen hämtar hem balar som jag verkligen inte orkar bry mig om. Ska
torka tårarna innan jag sätter mig i pressen senare.

Det går över. Alltihop. Bebisen är bara bebis denna sommaren.
Skörden är snart klar. Bygget har inte stannat. Vi har en fantastisk stab
omkring oss.

Kan fortsätta att drömma om alla andras fantastiska liv. Med
lata semesterdagar på stranden (Åh herregud var tråkigt efter en halvtimme!), idyllisk
familjetid och allt annat som det innebär att sväva på rosa moln. Vilket inte
händer någon, även om det bara är det som visas upp. Man får inte vara sårbar.

Jag är sårbar. Och ensam idag. Kunde varit i flock men
skulle ändå vara ensam. Jag
kommer igen. ”All I need is a little time to cry, then everything will be
alright”. Det är ingen fara med mig. Jag ska bara:

Försöka övertyga mig om hur fantastiskt bra vi har det.

Njuta av att de stora barnen har det bra hos Mormor och
Morfar och att hon tar med middag till oss när de lämnas hem.

Knega vidare medan bebisen sover ute i sin vagn under
träden.

Tvätta ansiktet, snyta näsan och rycka upp mig allmänt.

Tack för er tid.

Normalstatus va?
Halvfärdigt kök med extra lånespis och avställningsyta är snickarnas trappstege
i sällskap med taklacken…

Drängen ringde imorse innan någon av oss (nej, inte ens
mannen) hade masat oss ur sängen. ”Jag möttes av en tjur i lagården, kan
nån hjälpa mig?!” En av de stora slakttjurarna hade lyckats åla sig ur
sitt halsband, så han hade haft mycket nöje i lagården av utseendet att döma…

Lillasyster pep till ett par gånger för att uppmärksamma
”Mamma, du glömde mig i vaggan!” men tystnade troligen direkt i tron
att jag var på det sedvanliga toalettbesöket före hennes frukost, för när jag
kom in en kvart senare låg hon kvar (vilken hiskelig tur!!) och lallade.

Att nosen skiftar mellan att ha tvärtäppa och störtflöde, är
irriterande. Men det som är värst är att öronen kliar. Jo öronen. Så vida pass
att det känns som om det är en myrstack långt in och rotar. Blir
TOKIG!!!!!!!!!!!!!! Tack och lov har det lugnat sig nu under kvällen. Det är
hanterbart nu. Visst uppskattar jag att Mor och B var uppe hela förra veckan, men de glömde ta med sina baciller hem…

Tappade upp honungen igår. Hade kanske varit bättre ett dygn
tidigare, men tiden. Det rann i alla fall så vida pass stilla så vi kombinerade
nytta med nöje, den minsta och jag. Femtiofem kilo stannade det på. Vågar man
hoppas på lika mycket till hösten?!

Drängen slog medan vi var på föräldragården. Mannen
strängade det åt mig idag då jag inte varit helt hågad. Mest suttit på golvet
och skruvat lådor. I vanlig ordning spökar blodtrycket rejält när jag inte mår
hundra, så bara att ta sig upp i stående har tagit lång tid för att få alla
delar av hjärnan med sig. Inte helt sugen på fokus i en varm traktor då. Men
att vingla på trappstege funkar?!!

Målade nämligen taket en sväng. Det ska jag inte göra om. Åtminstone
inte när jag är ensam hemma med en lack som torkar nästan innan penseln är ur
burken, två barn som slår ihjäl varandra (jodå, även mina ordentliga, rediga
ungar) och en bebis som såg ett spöke och skrek mer under min målartimme än
hela sin livstid totalt hittills. Det var lite svettigt en stund, men taket
blev struket en gång och bebisen hann jag ta innan hon kvävdes helt. Fick hänga
med i selen en snabbis till lagården, vilket inte alls var bra, sen
konstaterade hon hur tråkigt det är att skala potatis:

Det lilla hår hon har
i nacken håller sig mörkt!

Köket tuffar på. Känns faktiskt inom räckhåll nu. Bara
slutfixet kvar. Typ handtag, vitvaror, fönstersmygar, foder, lister,
skåpluckor, diskbänk, blandare, tapeter… Ja, det ”där sista” är
visst rätt mycket ändå. Bjuder på en snabb bild. Fler blir det inte innan det
är klart, så är någon nyfiken får den komma hit!

De stora barnen kidnappades i måndags av faster, storkusinen
och hans lillkusin på andra hållet. Imorgon skulle min moster ta dem, men
Mormor la sig i och skulle ha dem istället. Så moster fick stå tillbaka till torsdag.
Nu slåss de om barnen!

”Hon var inte
bältfastad!” konstaterade lillhönan.

Wihoo! Pappatid!

Natti!

Ungen växte fort!

”Har du inte lagt ut något sedan den trettonde?!”
utbrast min mamma igår när vi satt och umgicks sida vid sida med näsorna i
varsin skärm. Tack för den, mamma lilla. Du har varit här 9-22 i en veckas tid
och undrar varför jag inte bloggat?! Så det var väl dags nu då. Så hon inte
börjar bli orolig.

Fredagen var en bra dag! Stränga och pressa det sista som
låg ner. Kämpat rejält med att hålla drängen från slåtter då jag inte
”orkar mer” före helgens regn! Han placerades istället på gräsklipparen.

Så iväg norrut till strängarna. Och topplockspackningen på
traktorn rök! Tjoho. Bärgare till stan med den till veckan, och verkstaden
garanterade att de låg tre veckor back med arbete, så den lär inte komma hem på
denna sidan semestrarna… Perfekt i slåttertider. Tur att inte mer var slaget. Bara att försöka planera och
gå utanför komfortzonen med andra ord. Och koppla och koppla och koppla om. Fiaten har åter havererat i
hydraullyften och strular med kroklåsning, så då återstår endast den store
traktorn. Den som sitter för pressen och nu även måste samla balar då. De balar
som börjat ligga kritiskt länge på åkrarna.

Tog en paus på mitten då vi bestämt att spela minigolf hela
bunten, så stannade upp på eftermiddagen med arbete både på fält och i köket
och åkte till den lilla campingen.

Tuppen börjar bli
rejält luggsliten.

Sen hem för kvällsmat och nattning av tre trötta barn innan
det bar av norrut igen till åkern kring halv tio på kvällen och de sista två
timmarna kördes så det blev klart. Fram till elvatiden går det bra att köra,
sen mörkar det fort även med arbetsbelysningen och det blir lite halvsvårt att
se strängarna. Ett onödigt avbrott egentligen för få timmars senjobb, men ibland måste man göra något med familjen också. I synnerhet för barnens skull.

Började rassla rejält
i pickupen på pressen när denna åkte framför.

Lördagen blev till att smörja upp pressen, backa in den och
frigöra traktorn till drängen som fick köra hem ett antal balar. Nu har han
bara några hundra kvar att hämta denna vecka. Så trivs han som fisken i vattnet
med full sysselsättning som han klarar av. Tummen upp! Några hektar finns kvar
att slå första omgången, typ femton-tjugo. Så fort väder ges.

Redo från yttre
rymden! Taggad inför tryckluft och smörjning av pressen. Prosit!

Idag har det regnat. Inte mycket, men sånt där fint som det blir
megablött av. Köket har växt fram med hjälp av Mor och B, men sent igår kväll
lämnade de oss för hemresa. Slut med bekvämligheten alltså. Skit med! Mannen
har tillbringat det mesta av dagen med lite småfix så det rör sig fortfarande
så sakteliga framåt. En stund på soffan för både honom och mig också. Längre
för mig då jag kamouflerade det väl genom liggande amning och sovande bebis
(skrev inte det där!).

Mina fina ungar! Och
den lilla, typ efter varje matning. Hur gör man mot sån otrygghet när hon
svimmar av förskräckelse jämt!???

En sväng till föräldragården för att hämta hyllor, lådor och
fronter samt att röra i honungen som är i skriande behov av att burkas.
Diskmaskinen fylldes därmed med burkar och morgondagens sysselsättning är
räddad. Mannen är ute för sista (?) hämtningen av köksgrejor och nyladdning i
disken. Själv tog jag en paus från taktvättandet i gamla köksdelen före
målningen. Tycker det är jättejobbigt att stå på trappstege och arbeta uppåt
samtidigt som vattenbytta och balans ska hållas koll på. Får ta en bit till
efter detta inlägg.

Det är ju modernt med
utekök, även om denna åter är inne provisoriskt.

Jepp. Stort kök kräver
tre spisar! Fick låna den stora då det dröjer ett par veckor innan en reparatör
kommer ut och kollar på den andra ugnen.

Drängen och fru hann inte invänta oss för lagårdsutfodringen
så de gjorde det själva medan vi åkte till Gamla fabriken i brukssamhället för
en utlovad fika med barnen på väg hem från föräldragården.

Men men. Ska försöka ta en något tidigare nattning ikväll
(haha) men nu är det nog hög tid för en stunds back to work!

Nyavskorvad och lika chockad som alltid!

Inte helt smidigt att plocka jordgubbar med grannens katt som stjälpreda. En som jagar varenda allt som rör sig bland plantorna…

Och så kommer Partyt i surhålan här:Upp kom spöket i alla fall och hektar efter hektar river den gamle gubben ner. Har själv pressat två kvällar, sedan barnen nattats. Det börjar vara lite knivigt att se strängarna framåt midnatt. Tog därför tidigare kväll igår. Idag skulle jag dra vidare, men har ännu inte kommit iväg. Smet från jobbet för att följa med Mor och barn till Hembygdsparken för en fika, sen tappade jag luften totalt, så till och med drängen ordinerade mig ryggläge. Man känner sig lite bortskämd som kan vara iväg och köra i ”lugn och ro” i vetskap om att barnen har det bra. Lillan blir utkörd när hon börjar pipa. Köket rullar på. Bullar och bröd som kommit både från min moster och mormor och maten färdiglagad. Något som är jättekonstigt. Vanligen är det först-hemma-startar-middag. Nu plötsligt får man en tid för mat. Man känner sig även som Bygglovs-medverkarna när man kommer hem. Man har ingen aning om vad som hänt eller vad man kan förvänta sig. Hela köket är utrivet, idag försvann även vasken och därmed vatten. Golv är lagt och kakel påbörjat. Heja heja!

Nu ska jag kurera mitt trötthetsillamående med en åttatimmarslur. God natt!