juni 2022 – En ung bondes vardag

…På riktigt Grund-Lurad! Under hela uppväxten har man blivit matad med att ”det är tanken som räknas”… Jag har tänk på bloggen oräkneliga gånger de senaste veckorna, men inte har det skrivits nåt för det!!

Jag har helt enkelt inte orkat. Den stund som är fri har gått till att glo i väggen typ. Efter några hårda smällar mot den.

Sonen har byggt en trädgårdskärra

Mellan två hagar…

Det här är ju riktigt roligt när det händer (just eftersom det typ aaaldrig händer) – Att jag får samtal om djur på vift, men kan konstatera att det är grannens!!

Tänkte ta med mig lite från frysen… Jag måste kalibrera ögonmåttet för ”lite”. Och jisses vilket elände jag hade innan jag fått ordning på all saft och sylt. Jag gör inte om mina misstag en gång – jag gör det femtioelva gånger bara för att jag inte kan lära mig…

Det har varit och är fruktansvärt tufft, på flera olika plan. Har hamnat i en sits som är svår att reda i och ta sig ur. För många kockar i soppan. Framtid, öde och varande ligger i andras händer och inget underlättar att hjärta och hjärna fortsatt är som två likvärdiga poler som stöter bort varandra istället för att samarbeta. Lägg där till att jag ännu inte är helt frisk sen sjukdomen för flera veckor sedan – det kommer våg efter våg – och ligger i strid med annat samtidigt. Rök på en bakteriell vaginos (ingen ovanlig sjukdom) och därtill en hejdundrandes svampinfektion som inte går att få bukt med. Har fler samtal till och från vårdcentralen nu senaste veckorna mot många år tillsammans tidigare. Men att vakna natt efter natt med ett underliv som känns lika skinnflått som en brännskållad tunga gör fan ingen glad uppepå allt annat.

Jag undrar hur de tänkte här på mopperallyt…

Och så en chock på det – att på kvällen ha ett ganska långt samtal med en fin person, och tolv timmar senare finns denne inte mer. Visst blev det fina minnen in i det sista, men tomhet och saknad är där ändå. Så fruktansvärt tomt utan pratstunden vid djurkoll, de små telefonsamtalen med frågor om nåt inlägg, eller ibland bara för att säga hej. Eller de där kvällarna vid halv elvatiden, när det brummat en bil utanför fönstret och vi smålett lite åt varandra i vetskap om att det är den grå Peugeoten som varit ute och svirat.

En vän sa en gång ”Det blir många ’aldrig mer’ när någon dör”, och det är så sant.

Jag tog min nya telefon och en tillflykt till skogen en heldag. Lugn och ro. Friden spred sig i kroppen. Tills jag satt i bilen nästan hemma igen – då slog olusten till med förnyad styrka.

Till råga på allt annat elände la min telefon av också. Och den är man beroende av! Om inte annat inser man det när det inte funkar. Inte nog med att lära sig hur allt funkar på en ny, utan även en helt ny kamera att hantera. Var lite rädd att jag bytt ner mig, men tror inte jag behöver vara orolig. Inte med sjön som motiv i alla fall.

Sen sist så har lagården tömts, gården har tömts på djurgrupper förutom den som ska vara hemma i sommar och barnen har slutat skolan. Slåttern gick igång idag så nu vet ni var jag återfinns ett tag framöver. Önskar och hoppas ju på ett par sjukt intensiva veckor nu så det kan bli lite semester sen med familjen, men vi får väl se… Det blir säkert utdraget och struligt som vanligt.

Gissa var stänget stått…

Hade nog inte gissat att dagens första uppdrag – före frukost – skulle bli att köra ut 3000 granplantor till ett hygge i närheten. Eller en bit närmre hygget i alla fall. En jordbrukstraktor har inget i ett knöligt skotarspår att göra… Tog nån timme att få ordning på blodtrycket sen.

Jaja, jag bytte till stålhättaskor sen – för att inte få fler vedtultar på tårna, och sen täcktes den kluvna veden under övervakning av korna, givetvis.

Slåttagille i hembygdsparken – men jag tog kökstjänsten. Vågar inte lova bort mig till våfflorna mitt i högsommaren då jag inte har en aning om var jag är -eller måste vara – och inte vill dra på mig den stressen också. Då får man ställa upp på nåt annat!

Kvigorna sprängde nästan stängslet när sonen var med. Idioter. Men när han lockade med en spann var han plötsligt accepterad… Hästen får vi däremot lägga nån timmes övning på till – och allra först kanske justera styrningen så den svänger på mer än ett håll…

Första födelsedagens aktivitet avklarad – höghöjdsbanan. Hemkomna försvann han ut i garaget och tillverkade ett skaft till en navare istället. Det var stadigt och bra i kontrasten.