En ung bondes vardag

Lågt vattenstånd där också… Så här kanske man skulle göra hemma, nångång. Det var väldigt fint, tyckte jag.
I söndags blev vi medlurade till Sandvik, ungefär en timme
bort, på fika. Och vilken fika sen! Gör om en vrålfika för fem pers, tills
ingen på allvar orkade mer, för 126 spänn! Det är typ en persons fika på fiket!
Lagom stort var det också, så man orkade äta upp sin kaka utan att vilja spy
halvvägs. Gammaldags kan man säga. Tjugotvå sorter! Ett röj i grönsakslandet blev det också. Hittat något jag inte vet vad det är, och inte satt! Squash, har flera sagt… Maken kom på att vi nog borde gallrat rödbetorna, men jag är rätt nöjd med storleken utan gallring! Grävde upp ett stånd potatis också, som jag är rätt nöjd med.

Och när vi insåg att vi bara var en halvtimme från Ullared,
valde vi att ta den omvägen hem. Ett samtal till drängen som bad dem utfodra
tjurarna, så stack vi dit. Miss i planeringen bara, när vi insåg att det
faktiskt var söndag och de inte har öppet till 20, utan till 18…! Effektiv
shopping kallas det – vi var där 16:45. Den minsta fick påfyllt till nästa
storlek då jag tydligen rensat extremt hårt i den ärva-lådan. Skulle liksom
inte bli något kvar hemma sen dagisväskan packats om ett par veckor – Yup,
inskolning på g. Knappt lönt, sa maken – är ju inte värre än ett vanligt Icakvitto…

De donkar i plåten när de skrubbar sig mot bilen. Och skrämde skiten ur minstingen som satt sovandes kvar… Det hade ju varit lite intressant faktiskt – jobbarbilen reagerar de på på en kilometers avstånd. Min privata är lite mer diskret, men när jag kom upp här sprang de mig till mötes, fick vända där i korsningen kvickt, så de fick sno runt för en extra springtur. Hade de reagerat lika på en annan silvergrå kombi?Hemma sent, så lastade in barn och körde sedan uppåt för att
vattna kvigorna, och mötte två av dem på vägen…! Jäkla djur. Privatbilen hade
jag också, så inget att locka in dem med… Löste sig med en tom mineralhink i
gamla hagen så kom de som skott. Maken körde sedan upp och slog i ett par extra
jordspett för att få en extra fjant-skjuts från aggregatet. Det jordar
ingenting nu. Och det lilla som aggregaten skickar ut, känner kossorna knappt med
sina knastertorra fötter.

Stängselstolpar är bra till mycket!Bananbåt har man ju alltid hört, men tomattraktor?!Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att tomater skulle växa på det här viset i fria luften. Å andra sidan, ska tomater någon gång växa i svenskt klimat är det ju i år…! Nu står de inte i stulna bodars skugga i alla fall!

SEN var det dags att flytta tomaterna… Detta badkar som
jag satte på plats, fyllde väl med sten i botten och sedan bundit
tomatplantorna i väggen allteftersom, stod plötsligt fel. Jaja, flytt på
lektornet, till askarnas skugga och som också fått en nytändning. Bonus att det
är skugga där också mer än halva dagen!

Sen var det då dags för orsaken till flyttande hit och dit;
Stollastycke, idioti och vansinnesdåd utöver det vanliga. Lejt in grävmaskin i måndags,
och lånat en maskintrailer.

Tycker det är längesen vi var på rövartåg och knyckte hus,
så dags nu… Kruxet var att denna lilla hytta var fan så mycket större när vi
kom nära den. Väldigt mycket större! Tanken var att vi skulle ta långgafflarna
och balvagn, som vid de flesta rövartåg, men då hade ju traktorn blivit
hängandes med rumpan i vädret. Därav grävmaskin, lika galet som själva
upptåget…

Kan säga att det var precis vad maskinen klarade med för att
inte tippa. Körde själv i förväg med bilen och blockerade vägkorsningen – det
var ett väldigt brett ekipage bakom. Och givetvis var det tvunget att komma
någon – Prästabonden med traktor och vattenvagn. När jag inte flyttade på mig,
så var han på väg att sätta sina pallgafflar under bilen för att flytta undan. Han
muckade inte, det var jag, sa han. När jag förklarade, samtidigt som ett hus
kom rullande i backen, ställde han sig istället på tvären med sitt ekipage och
hejdade på så vis effektivt från trafik nerifrån.

Så bara för mig att smita före hem till gården och lämna
bilen på vägen där. Ingen kom den gången!

Så! In med grävmaskin i trädgården för att plana ut och
lägga ut grus, sedan in med traktor och trailer också för att lasta av. Och
nästan på plats, brast en av trossarna… Så typiskt! Rutorna höll dock i
bygget. Den är massiv, med andra ord!

Tur vi drog till med stort grindhål när vi byggde staket. Det var på håret att trailer med stuga kom mellan ändå. Gör om det på en villatomt!?Typ arbetsklädd… Denna kan inte vara min alltså. Nåt måste bommats på BB. Kontrollmätning pågår.

Pill i stugan har det blivit. Har man inget annat att göra
så… Så fixar man stängsel och kör vatten kors och tvärs, upp och ner, hit och
dit, överallt.

Igår följde vi med vänner och badade, innan vi avslutade hos
oss med hämtpizza och ”tidig” nattning – klockan var en hel timme
från midnatt!

Som sagt: ”Förbjudet att dyka från piren!”

Ännu en het dag idag. Skönt att det blåser lite, men det är
inget bra ur torksynpunkt. Hade detta varit ett ”vanligt” år hade vi
glatt oss friskt åt det fantastiska torkvädret och kört gräs som besatta. Nu
finns det inget, och jag har nästan börjat misströsta på att det kommer något i
tid.

Hemmadjuren är släppta på hygget, inte alls smidigt att
flytta dem till det gamla betet inför vidare flytt, men det gick ju.

En som inte led av stress. När jag gick bakom för att fösa in dem innan resten vände tillbaka ut, sprang kalven helt sonika runt och ställde sig på sidan istället. Puppen har fått värmeslag. Skulle köra och stränga en kväll sedan svägerskan varit förbi efter tre veckor i USA (skylten ovan hade hon fotat och maken tyckte den skulle få en kopia här), kände i fickan att den hårda nyckelknippan var där, men det vete rackarn om traktorn startade när det gällde…Nog för att det är dåligt med foder, men tror inte att kossorna uppskattar integrerade tandpetare! Enkelt förklarat så öppnas luckan till själva pressen, balkammaren, balen ramlar ut på en lyftplatta som hivar upp/ut balen på plastaren, innan den återgår till sitt plana läge och luckan till balkammaren stängs. På automatik Tydligen stod jag aningens aning för långt i nerförslut, kammaren öppnades, men balen låg kvar. Sen lyftes plattan upp, tom, varvid halva botten för balen försvann och den damp ner i hålet. Plattan gick tillbaka som en råttfälla och där satt balen. Ingen möjlighet att komma tillbaka in, och inte att komma vidare ut… Det är då man nyttjar en livlina, och fördriver tiden med att rumla i höet med maken. För hela (den självklart extra hårdpressade) balen fick ösas ut för hand. SEN kunde jag pressa de sista tre balarna och åka hem… Jag avvecklar och skaffar mig ett industrijobb! Punkt NU.Tydligen har jag ett hål i magen där skiten samlas…!

Den sista havren är slagen – totalt 21 balar grönfoder på
knappa tio hektar. Förra året hade jag drygt tvåhundratrettio på sexton hektar. Känns
det bra?! Nä, inte någonstans. Fin månskära i sjön vid en vattenkontroll en kväll. Erbjudande om nytt, långt-borta-bete, och det kniper hemma nu. Långt och GRÖNT (!)! Tittut! ”Ska du sova en stund till?!” frågar man varpå hon springer och hämtar blöja. Litar inte på henne att få sova utan. Och när man kommer ut fem minuter senare: Sonens alster får man stryka med andakt!

Tempen har äntligen gått under tjugosju grader, så dag att gå ut för nästa skift. God natt, ni andra!Avslutningsvis vill jag bara tillägga till er som suckar och skakar på huvudet just nu: Det är inte jag som hittar på projekt – Det är projekt som hittar på mig!

Maken passade på att fodra ordentligt i lagården innan vi åkte. Fick tyvärr upplysa honom om att det var ”fel” foderbord… Startade semestern med att vattna hos Farmor och Farfar.
Vi kom iväg i söndags! Förvisso tre kvart senare än tanken,
men utan något egentligt strul. Tog det lugnt, hade lunch med oss som åts på
vägkanten i skogen innan ett besök på ett, för oss, okänt lantbruksmuseum.
Rullade vidare i godan ro och anlände dagens slutdestination utanför Kalmar på
sena eftermiddagen. Lite skrina kossor på museet! Och motorsågsutvecklingen har tack och lov gått framåt! En Smålandsstuga med svarta(!!) knutar. Med det var många såna, så det är väl öststatarnas kultur! Och vilken kattrappa sen! Tummen upp! Stiftade nya bekantskaper när jag smög runt och sniffade på solvarm spannmål! Och sonen stiftade bekantskap med Mynta.

Trötta barn petades i säng efter sena middagen och vi efter
dem.

Efter frukosten styrde vi ut i köerna på Ölandbron och
omplanerade till ett besök på Borgholms slottsruin och Solliden. Tvärs över ön
sedan och iväg till vår stuga på östra kanten. Riktigt fin sådan. Att man kan
få plats med tre rum, köksvrå och badrum på tjugofyra kvadrat! Fick förvisso
skuffa undan soffbordet och en fåtölj för att kunna ställa upp lillans resesäng
där, men ändå.

Vi har det väldigt grönt, saftigt och fint hemma!…Kul för barnen med framåtvända vagnar. Vår hänger mer bakåt än framåt.Öppen spis, modell större, modell äldre.

Försvunna barn återfanns i överslafen. Storebror läste Bamse för lillasyster. Utanför stugan var det höst. Gulbrun matta av löv och kala träd.

Sån här hade jag behövt hemma…

Havet var en besvikelse. Barn som inte sett det tidigare och
sett mycket fram emot att bada där. Brun sörja långt ut, inte en tanke på att
sätta en unge med hink och spade i vattenbrynet precis. En flytbrygga låg där,
så travade ut på den och hoppade i ett behagligt varmt vatten i ett meterdjup. Relativt
okej där, men inte var det särskilt gott heller, enligt de som smakade.

Morgonen efter fortsatte vi söder ut och traskade hela vägen
upp i Långe Jan. Trodde aldrig ungarna skulle gå med på det, men de knatade upp
utan invändningar! Imponerad av dem! -Mår du illa? – Nä, men jag är redo! (varför simglasögonen!??)

Stannade vid ett fräschare hav på västsidan senare, men där
var det istället fullt av maneter, så sonen doppade väl tårna i stort sett.
Sjön hemma steg i graderna med sin steniga botten, iskalla och klara (och goda) vatten.

Tillbaka till fastlandet och mot Karlskrona. Efter halva
vägen tittade jag upp, nästan framme vaknade sonen med kommentar; ”Är vi i
Stockholm nu!?” och kort där efter lillhönan: ”Var är bron?!”

Checkade in på vårt B&B innan vi åkte in i stan för
middag och en stunds strosande. Svårnattade barn, så vi blev sittandes länge på
den lilla balkongen med varsin bok och telefonernas ficklampor. Lillhönan hade
väldiga bekymmer där; Varför kom inte värdinnan med oss till poolen? Varför åt
hon inte frukost med oss?! Varför inte?! Det gjorde ju värdkompisen vid första
natten!

Regn, rödljus OCH fällda bommar. Helchockade alltså! Tror inte jag har/haft psyke att lita på en dykarklocka för att hissas ner i en sån under vatten… Under promenaden tillbaka till P-huset orkade den lilla inte mer.

Frukost och in till stan igen med paraplyer för ett besök på
Marinmuseet, sedan ut till Barnens Gård för lite hoppborgar, vilka var dyngsura
efter morgonens regn. Borde det inte finnas rutin för att städa av dessa?! kan
man tycka. Efter en kort stund och fika blev det istället bad för hela slanten.
Varmt, men mulet väder vilket kändes gynnsamt. Långa snabba rutchkanor gillar
vi alla. Utom den minsta som var lite på fel humör och för trött för det hela så
hon fick vila i vagnen under stor del av tiden.

Nektarin var godare än nät! Och hur gjorde man före knäledshandtagens tid?

Iväg med oss strax före stängning, lite kvällsmat på vägen och
sedan den långa, träliga vägen hem. Till stor del i regn, men över hemhållet sken
den rosa himlen så (o)grant.

Längtan efter att just få komma hem, till egna dofter, egen
säng och egna ljud. Eller ljud och ljud… Kvart i fyra vaknade jag av världens
trumpetande utanför fönstret och blev varse två kalvar på vägen och tjugonio
djur i hagen som skrek. Väckte maken som givetvis sov över det hela och ut.
Gick smidigt att få in dem, in och gick själv på toa före omnattning, och åter fullt
trumpetande. Tittade ut och två kalvar på vägen. Lillan hade vaknat så maken
tog henne och jag gick ut för att hiva hela drösen över vägen till det lite
bättre betet. Sen var det tyst! Finn två fel

Drängen undrade vad vi höll på med mitt i natten, för så hade
det inte låtit när vi var borta! Han hade dessutom klockslag på när jag gick ut
första gången då det totalt eskalerade i ljudnivå. ”Jag förstod att du gick ut då med tanke på hur det lät…” Välkommen hem! Fullt sandbad på g. Gladiolusen välkomnade oss hem med nya blommor, liksom bolltisteln full av bin. Vattna djur och leta gubbe på plantering. Trasseltråd på väg ut. Plötsligt har man rett ut tillräckligt många meter (gubben i höjd med bilen) för att kunna dra tråden till sjön. Krockade med en gren på hygget och slog upp ett sår på benet. Bryr inte mig så mycket själv (läs inte detta mamma – som förespråkar dubbla plåster och plasthandskar i lagården vid en frösaspricka!) men flugorna gillade det. Rotade i bilen efter förstahjälpenkitet o fick tag på plåster o rengöring. Hur är det med användandet av spritservetter för amatörer egentligen?! En svalunge landade på drängens huvud när han hängde i lagårdsdörren och pratade!

Lite småplock, stängsling av hygge och bad med barn (i hemtama sjön!) har
legat på agendan. Och en skogsjakt efter en gubbe på en plantering sent igår
kväll. Varför inte, sen man vattnat djur liksom!? Nya projekt på gång. Nya
galenskaper, men först är det helg!

Trevlig sådan på er! Ett gott skratt från sonen. Studentbild?!

God natt i den alldeles för sena timmen.

Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte
tycker sig få nånting gjort!

Jag vann över kalven!

Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt
i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett
ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och
handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är
det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt
blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.

Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!

På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för
blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt – cykel med unge!
21 växlar och bakåttramp… Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på
det.

På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och
kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen
runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.

Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med
gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för
första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det…
Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju
betydligt smidigare så.

När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det
ändå traktorer och kalvar som lockar mest…

Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann
äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp
till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.

Storstädning av huset har gått i etapper – tvättstugan fick
sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett
en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här
hemma. Så länge det varar. Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003…

Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som
alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma – så slipper han
alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock
kvar i åratal sedan… En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!

Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern… Spexandet också?Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i
vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske
var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte
det var bättre att satsa på någon som ”lever på det än såna där
hästar”. Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt
även ett ”normalår” gör ju inte saker värre! ”Sätt dig i
traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!” Bara att lyfta på hatten och
försöka skaka av sig känslan att ”roffa åt sig”. Det finns ju de som
har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp
mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka
hjälpa någon annan därifrån.

Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en
veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.

På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag
drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i
hägnet igen. De har inte ätit slut i ”fårhagen” och vassen, men tycker de kan
vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.

Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt – flytta
herefordar – redan var gjort. På eget bevåg…

Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade
med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos
de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd.
Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag
åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.

Vi såg ljuset! (Vattnet!)Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens
hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp
i säng.

Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor
och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat.
Och maken har givetvis fått åka på utryckning – vattenlöst hos bortresta
svägerskan.

”Morgonstund har hönor i famn”?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!

Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den
första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som
inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!

Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt
hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet… Önskar givetvis regn,
men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar
kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller
vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:

Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår
hemkomst kom Jirka på kvällsfika.

Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då
middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika
efteråt.

Onsdag var ingen ”vänträff” i den bemärkelsen, men
sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa
milens blixtvisit till mina ”äldsta vänner”: Mormor och Morfar.

I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat
honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra – två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!

I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de
väldigt trevliga herefordarna, förutom ”vännen” som ringde om höet.

Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en
vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!

Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!

Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar – och så kommer katten!!

Ikväll har jag haft/tagit mig tid att skriva. Vill bara förvarna!
Tre barn på väg in till dagis! Men bara en som fick stanna! Vitlök på tork! Konstaterade att de sorgliga pensé-liken på verandan behövde bytas ut och vips kom UV-lägerchefen med en blomma! Kul att de livar till byn, uvarna, men lika skönt när de åker så man slipper få sin dygnsrytm ifrågasatt…

Jodå, havren rök också. Drygt hälften i alla fall. Det andra
får ett tag till på sig att fundera på om det vill växa till sig, odla mer
ogräs eller betas ner. För det är just så. Betet… Detta som jag varit helt
lugn med tidigare börjar kännas som en molande ångestklump i magen. Tyckte det
växt om, om inte bra, så ändå lite grann, här hemma. Men när djuren tuggat i
sig hälften av återväxten på drygt tre dygn känns det… Lite torrt. Extremt
torrt! Men de får äta så länge det finns, sen får de tugga i sig på hyggena här
hemma, och så hoppas jag att det regnat på lite. Annars får vi ta ställning
till nästa alternativ. De får väl åka på mer semester! Överlag ligger/har jag
legat ganska bra till, men… Men… Inget ont utan något gott – har fått många
extra hektar sjögräs att beta! Finns ju liksom inget vatten i de heller längre! Inget vidare vatten i Kvarndammen heller… Svårt att dränka bilen där nu, vilket en gjorde för några år sedan då handbromsen glömts i en hast. Det mest ironiska i historien är att ny bil inhandlades på kvarndammen.se—Om man kisar kan man ju låtsas att man ser strängarna!…? En bal per hektar. Normalt gräsår 17-20…Ännu behövs vatten på sandjorden! Och där kommer nån bonde (dräng) och stoltserar med fulla lass…

Allt gräs rullades och även de sex hektaren havre, och håll
i hatten; Hela sex balar! Tusan vilken skörd! Lyxigt att ens lägga
tid på att slå ner det, men det är dessa sex balar jag kan fodra med till
vintern. Korna kan jag som sagt skicka ut i skogen eller på ännu eländigare
ställen. Balar kostar i runda slängar runt tusenlappen för tillfället, de få
som finns. Plus frakt! Jag gör åt 30-35 i veckan… Räknar med 1000 balar per
år. Förstår ni om jag vill skörda varenda strå jag kan för att slippa köpa?! Jag ligger ändå ”bra till”. Skjutet från höften har jag fått ca sextio procent mot normalår. (inräknat det extra jag fått bärga och tacksamt tagit emot) Även om jag ogillar tanken att preppa markerna med konstgödsel kommer jag göra det, hoppas på regn och en sjuhelsikes andraskörd som kan rädda upp det. Brukar inte vara några större problem att slå i september, och än är det långt dit. Bukfylla duger det till i alla fall!
Dessutom
ligger slakterierna ”efter”, så djur som anmäls nu får likväl stå
tills i januari. Kul för den bonde som inte har ett strå att ge dem. När det dessutom hänvisas till kadaver, blir jag riktigt lack! Är inte det slöseri om
något så säg!? Fullt friska, fina djur ska alltså skjutas, betalas dyrt för
bonden för att bli av med – ungefär två tusen per djur – för att de ska brännas
till biogas.

Som flera andra nämnt i olika sammanhang hade detta varit
ett svältens år för bara hundra år sedan. Idag ”bryr ingen sig”. Allt
finns ju ändå i affärerna. En bonde gick ut och uppmanade folk att äta mer
kött, eller åtminstone köpa hem och frysa in det, för att lätta i affärens
kyldisk så slakterierna kan fylla på, så bonden blir av med sina djur hen inte
har mat till och kunna säkra djurvälfärden. Denna bonde blev mordhotad av miljöaktivister
då allmänheten behöver äta mindre kött för miljöns skull. Allt för att bonden
ville kunna sörja för sin egen familjs försörjning och välbefinnande.

Att denna masslakt/kadavring som väntar innebär brist på svenska
råvaror nästa vår tänker ingen på. Inte de Svenssons som har möjlighet att
påverka genom sitt handlande. Både som bondebehjälpligt/samhällsmässigt och
miljömässigt. För blir det brist till våren ökar importen från andra länder med
betydligt högre miljöpåverkan än Sverige. Med betydligt längre transporter och
med enormt mycket högre risk för antibiotikaresistens. Men ekonomiskt billigare för kund är det!

För egen del pressades det sista i torsdags. Förstaskörden
färdig, en månad tidigare än normalt. Å andra sidan har jag aldrig varit med om
så fint sammanhängande väder så vi har kunnat köra på som vi gjort. Enda nackdelen
är att jag inte har någon bra lada att förvara höbalar i – allt är extremt
torrt och många kronor ensilageplast kunde sparats in. Lägga balar under
presenning, tycker en del, men de måste likväl ha en bra plan att stå på.
Dessutom är kondensrisken överhängande, så det blev plast i alla fall.

Men efter middag och direkt nattning av barn firades den
egna färdigheten med att köra på entreprenad till en som ville få hästhö
rullat. Dags att åka hem, tvätta av fotlänkarna och fira med hemgjord chokladpudding till efterrätt!

Hem och sätta av pressen vid halv tolv då jag inte längre
iddes rengöra och smörja upp den, och krypa ner. Direkt på morgonen kom en
kille ut för att serva traktorn och behövde fri passage runt om. AC-slangen är härmed fixad. Hoppas bara den ansvarige kommer och fyller på den snart!Hem till en natt utan sömn. En kille var med fritids och badade och brände sig nåt så infernaliskt. Första natten gick förvånande bra, dagen efter var betydligt värre. ”JAG SKA ALDRIG MER BADA!!!!” Lät det mellan de hysteriska snyftattackerna. Jag är benägen att tro honom, när han sa att det gjorde ont… (på axeln har ett plåster suttit för att skydda blåsan, men tror fjällningen fick hjälp på traven när det behövdes tas bort…)

Min rygg blev inte bättre. Inga problem med att lyfta och
bära, men det där med att bälta barn i bil var ett smärre h-vete. Fick tid till
kiropraktorn vid lunch igår så det var lagom att springa över stänget hemma och
flytta de djuren, skörda sista vitlöken och sedan åka. ”Vad har du gjort
med ditt vackra röda hår?!” var kommentaren. (Tja, det byter färg själv så
jag behöver inte bry mig) och ”Ont i ländryggen?! Tror jag det, allt är
vridet och vänster sida av bäckenet ligger sex centimeter lägre än den högra!”
Sex centimeter?!!! Tror fan att det inte var behagligt!

Resten av gårdagen var så där öm som man blir när allt är
sönderbräckt och musklerna ska försöka släppa sin träningsvärk och anpassa sig
i den nya ordningen.

Djuren återfinns i skuggan! Det där med att aldrig mer bada…; satt halva eftermiddagen i vattenbrynet, i skuggan från alarna. Två abborrar kom på besök. Längst till vänster i bild skymtar en.Här har varit en del tantande nu, och när jag var hos grannen
till andra gården kom han ut; ”Vi träffas ju bara en gång om året så jag
får passa på att se om jag känner igen dig. Men du är ju dig lik! Förlåt att
jag säger det, men sen man gift sig och så brukar kvinnorna tanta till sig, men
du har ju klarat dig bra!”

Vad i hela världen svarar man på det?! ”Önskar jag
kunde säga det samma, men du har gubbat till dig rätt rejält på ett år!…”??
Jag höll tyst!

Imorse fick jag tredje larmet på ett dygn om en av mina
kvigor på vift i grannbyn. För tredje gången fick jag skicka vidare meddelandet
till vederbörande bonde och då han var på väg till lantmännen idag fick han
även en inköpslista från mig! Väldigt smidigt och tacksamt att få det avlastat
på gårdsplanen! Tackar!

Idag har annars varit en ganska udda dag. Den som hävdar att
livet på landet är långtråkigt har aldrig levt det fullt ut!:

Privatbilen fick sig en välbehövlig omgång invändigt. Jag
tog en tur och tittade till lite djur. Maken lurade drängen till att lyfta på
vedkapen på släpet på föräldragården (projektet startades igår men fick en
natts respit så getingarna kunde bekämpas innan). Far och son skulle åka till
Hamnen och titta på matchen på storbildsskärm, men hoppade då det började
smälla åska och regna!!! I detta började jag sy en tygpåse att hänga på nya
vagnen för lite ”smått å gott”. De små restlapparna från
köksgardinerna kom till användning! Mitt i ringde drängen som hade fått dieselslut
i traktorn borta på föräldragården – sen han kommit för nära ett dike som sög
ner honom! Mösadiken kan man lita på, de är alltid lika opålitliga i kanterna! (Sen kan man ju undra varför man måste backa så provocerande nära…!) Så
lillhönan med i traktorn och ut dit för att dra upp honom och sedan hälla i en
dunk – smidigt med elektrisk dieselluftning på den maskinen i alla fall!

Tillbaka till symaskinen och en son som kraschat på
balplanen – väldigt torrt och dammig där och han älskar det!

Precis fått i oss middagen alldeles för sent som vanligt när ett nytt
samtal från drängen kom då det föll på min lott (de kunde inte) att försöka övertyga mjölkiskalven
som föddes i torsdags att det går att dricka från spann istället för flaska. Tjuriga
bägge, men jag vann!

Nyfödd mjölkiskalv med pappa Hereford innebär påfyllning av råmjölk i frysen!En konstig känsla det här. ”Bara” stängsel (och
lite gödningsspridning) en månad framöver! Och maken har semester! Kanske ska
vi försöka ta lite semester i år. Om inte annat för att vi kan?!! Inget varannandagsväder
som förhalar skörden, ingen köksmontering… Bara ett rum på andravåning och
ett hus som borde målas. Och som, om man vetat förutsättningarna, skulle ha
tvättats för några veckor sedan… Önska oss lycka till!

Maken sover sedan ett par timmar i soffan. Tror han skulle titta på matchen, men den var nog inte intressant… Dags att krypa ner själv!
God natt och trevlig helg!

Fredagen startade med en fontän i lagården som krävde åtgärd! Jag
packade väskor och bil och smet till lillstan för att lösa den där
Blocket-shoppingen jag varit på väg till i flera kvällar. Mötte sedan familjen
på High Chaparral för att kika på westerntävlingarna där en liten stund. Lunch
följde och sedan styrde jag och barnen söderut, och maken återvände hem för att
konstatera att 160 hade kalvat!!! Jo, det är faktiskt sant! En stor och präktig
kviga hade hon nedkommit med, typ tre månader efter vårt trodda datum, med
tanke på hennes hydda!

Sonen velade i det längsta och slutade med att han skulle
stanna hemma vid H.C. men ångrade sig när han kunde få både en stund där OCH en
Skåneresa! Under stort hemlighetsmakeri var det där vi hamnade. Hos modern som
var gräsänka. ”Pappa är hemma och vaktar sexti!” har lillhönan
berättat för alla som vill veta. Ja, och de som inte velat har också fått höra
det!

Nångång hörde/läste jag något i stil med att barn är de mest utsatta i trafiken, då de ofta somnar eller busar så de inte sitter som de ska i bältet… Jag är fullt benägen att tro på det!Kom ju ner ganska sent, så var inte mycket mer än middag och
försöka få omkull speedade ungar.

Spannmålsfälten ser fina ut, men tittar man närmre ser man de glesa, klena skaften… I lördags lämnades dessa ligister hos Momo, och själv styrde
jag nosen längre söderut. Till livets första Babyshower. Lurad ut i
fingernaglarna blev det många känslor
för Hans, så efter en vibrationsmassagekram, med tillhörande snorfläck på
axeln, fick jag ett ”din jävla skitstövel” i örat. Tror inte de andra
fick det, så jag var väl den enda som tålde/förtjänade det!? Jag som nästa var
mest oskyldig av alla (”Du är aldrig oskyldig!!!” hörde jag precis
ett eko i huvudet av en väldigt välbekant röst – läs Hans)

Tror det var lyckat i alla fall. Efter lunch försvann de
flesta och vi blev bara några stycken kvar i soffan under ett par timmars
samtal.

Morris inspekterade den groteska gunghörningen, medan den Simba parkerade sig på tryggt avstånd under sängöverkastet.På väg tillbaka, fick jag en speciell känsla i magen, så
svalde all Malmöångest och rattade in i staden. Hälsade på min gamla farmor.
Tack snälla högra makter att jag både hittade tillbaka till bilen OCH lyckades
få ut den ur fickparkeringen. Har aldrig varit så lycklig som när jag kom på
motorvägen igen! Jag hatar städer! Åtminstone stadstrafiken när jag själv måste
ta mig runt i den!

Efter söndagsmiddagen var det läge att rulla hemåt, men via
Skånes djurpark. Fåret Shaun-land var en riktig hit, måste jag säga. I övrig är
parken väl inte så mycket att hänga i granen då de flesta hägn kändes tomma…

Fascinerades av det fina storkboet de gjort på taket. Plötsligt steg storkarna upp bara! Sannerligen vägjorda…!Bärbar och bärbar… Mobil snarare kanske! Och varför inte?!Har man inget bättre för sig i bilen kan man ju alltid gnaga på tårna!

Hemma sent på kvällen. Barnen fick bubbla av sig till pappa
och sedan krypa till kojs.

Hemma hade maken haft en så-där-helg;

Lördagen hade tillbringats med slåtter, där en sten kilat in
sig mellan rotor och balk och traktorn dog. Som tur var, var det inga större
konstigheter att åtgärda. Vidare rasade ett stabiliseringsstag till
hydraularmen på ena traktorn, klippbordet på gräsklipparen släppte i svetsarna
och blev liggandes på backen och vips gick en fjäder i rumpan på klipparen så
drivningen slutade. En släp skulle backas in i en lada, och den långe
firmabilen försökte flytta en gammal nerväxt vagn med näsan. Vagnen står kvar
och nosen är bucklig. Vattnet tog slut på föräldragården, troligtvis då grannen
fyllt badkaren till djuren och det inte hann rinna till i samma takt. På andra
gården har det däremot varit lugnt med vattnet, det rann till och verkar vara
stabilt. Det som var mindre stabilt var ett samtal till mig, som inte svarade,
och ett till drängen då hyresgästerna – denna gång tyskar – hittat den nya
kalven död eller svårt elchockad utanför stängslet. Ojojoj, tänkte jag. Sta’bor
igen… Men kunde ju inte bara ignorera det, så drängen körde ner och
inspekterade. Det lite roliga i hela historien, tycker jag, är att när han
anlände, stod tyskarna på vägkanten och hade krängt på den lilla kvigan ett
hundkoppel! Inte vet jag om det var av välmening för att någon skulle kunna
titta på henne ordentligt, eller som säkerhetsåtgärd för vägen, men lite kul
att koppla en ”död” kalv.

Drängen hade hur som helst klappat om kalven, ropat på korna
som kom från andra änden av hagen och petat in kalven mellan stängseltrådarna
igen, varpå hon skuttat iväg till mamma och börjat dia. Varde livet! Hon
återuppstod!

I precis vanlig ordning var kalven ”lagd” på ett
”bra” ställe och där ligger de tills mamma hämtar. Egentligen oavsett
vad som händer, så spelar de döda. Men det är inte så lätt för utomstående att
veta, så det är ju bara att le i mjugg, lyfta på hatten och tacka för
uppmärksamheten! Vattning av växthus gick visst inte heller så bra… Fördel att det repar sig snabbt. De flesta chiliplantor i alla fall. Det är aldrig smidigt när sådant som ”sköter sig själv” plötsligt inte blir gjort! I denna sol och hetta.Gräsklipparen fixades snabbt. Bara stjälpredan kom hem

Igår lastades ko med kalv upp, precis som resten av gänget
och kördes tillbaka till hemmagården. För första gången i år börjar en viss
oroskänsla för betet infinna sig. Måtte det snart börja regna och växa om.

Drängen fortsatte med slåtterkrossen, maken stängslade och
för egen del vinglade jag dammig runt i och på pressen för rengöring och smörjning. Och
vingla är rätta ordet – fått så sablars ont i ländryggen av helgens bilåkande. Det
funkar inte riktigt, och alla ryck och småvridningar är oerhört påtagliga. Brukar
hävda att jag har en ganska hög smärttröskel, men nu vete katten. Det är ju inte alla år man slår färdigtorkat hö… Detta trodde jag ju inte i slutet av april när åttio procent av bilden stod under vatten! Sen att man kör där med livet som insats då det inte är harvat eller nåt. Vill till att spänna åt korsetten så inälvorna hålls på plats! Och jo, jag har strängat. Ska bara hitta dem… Vitlöken blir inte heller bättre i torkan, så hälften är skördat. Pimpad för storbildsmatch! Dessutom kom jag på att jag kanske inte ska pipa för värk i ryggen med tanke på min lunchpose/tiominutare i traktorn…;P Har alltid extra batterier med mig. Mardröm om lurarna blir tysta i början av dagen! För säkerhets skull också ett par alkaliska, om de extra laddbara inte blivit laddade, vilket händer allt som oftast…

En sväng till di gamle för Bokbuss och fika blev det på
eftermiddagen. Mormor hade lämpligt nog bakat bröd och frallor som förhandlades
bort mot ägg, så alla parter nöjda.

Ryggen är snäppet bättre idag, åtminstone tills jag stannade
upp nu… Strängat ett antal hektar. Allt gräs är nu slaget. Ligger i valet och
kvalet på om man ska fortsätta med havren eller låta den få några dagar till. Utan
regn i sikte lär den inte växa något nämnvärt mer, och risken är väl istället
att den brådmognar, stressas till mognad, i värmen. Bättre då att ensilera den
ordentligt grön, vilket den faktiskt och förundrande nog ännu är. Får sova på
saken.

På havre och ett eventuellt samtal till kotknackaren, om han
nu inte har semester…

Rätt nöjd med nyförvärvet hittills. Med hjul som faktiskt går att låsa mer än i teorin, och en rejäl sufflett som provades mot den skarpa Skånesolen. Den högra till salu om någon är spekulant.

God natt