Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte
tycker sig få nånting gjort!
Jag vann över kalven!
Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt
i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett
ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och
handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är
det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt
blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.
Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!
På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för
blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt – cykel med unge!
21 växlar och bakåttramp… Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på
det.
På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och
kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen
runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.
Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med
gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för
första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det…
Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju
betydligt smidigare så.
När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det
ändå traktorer och kalvar som lockar mest…
Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann
äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp
till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.
Storstädning av huset har gått i etapper – tvättstugan fick
sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett
en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här
hemma. Så länge det varar. 
Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003…
Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som
alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma – så slipper han
alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock
kvar i åratal sedan… En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!
Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern… Spexandet också?
Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i
vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske
var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte
det var bättre att satsa på någon som ”lever på det än såna där
hästar”. Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt
även ett ”normalår” gör ju inte saker värre! ”Sätt dig i
traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!” Bara att lyfta på hatten och
försöka skaka av sig känslan att ”roffa åt sig”. Det finns ju de som
har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp
mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka
hjälpa någon annan därifrån.
Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en
veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.
På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag
drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i
hägnet igen. De har inte ätit slut i ”fårhagen” och vassen, men tycker de kan
vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.
Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt – flytta
herefordar – redan var gjort. På eget bevåg…
Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade
med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos
de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd.
Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag
åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.
Vi såg ljuset! (Vattnet!)
Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens
hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp
i säng.
Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor
och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat.
Och maken har givetvis fått åka på utryckning – vattenlöst hos bortresta
svägerskan.
”Morgonstund har hönor i famn”?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!
Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)
Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!
Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den
första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som
inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.
Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!
Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt
hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet… Önskar givetvis regn,
men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar
kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller
vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:
Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår
hemkomst kom Jirka på kvällsfika.
Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då
middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika
efteråt.
Onsdag var ingen ”vänträff” i den bemärkelsen, men
sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa
milens blixtvisit till mina ”äldsta vänner”: Mormor och Morfar.
I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat
honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra – två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!
I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de
väldigt trevliga herefordarna, förutom ”vännen” som ringde om höet.
Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en
vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!
Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!
Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar – och så kommer katten!!
