En vän sa för ett tag sedan ”Detta året har ju varit extremt – det räcker med att man råkar nysa så har en månad gått!” – och jag kan inte annat än att hålla med!

Nu har det gått en månad igen sen förra inlägget. Mycket har gjorts och mer borde ha gjorts.

Rymde fältet ett dygn för den årliga Ullareds-resan med Hans. Några skogsrundor både med och utan familj har äntligen blivit av. Till och med en söndagsfrukost i dimman på kanten av ett berg.

Bästa tiden är nu! Fin, hög luft – och tallar i dimma!!

En timme senare hade byn krupit ur sitt morgondis!

Det var en bit ner där familjen senare samma dag vistades. Drängens födelsedagsmiddag hanns med och lagom till hemfärd dök de upp; Årets Happening – kalkning av sjöar och våtmarker.

Regn lyser med sin frånvaro och jag har nyligen fyllt upp en vattenbrunn så familjen som bor där kunnat få igång sin vattenpump och en förhoppning om att vatten ska dra till sig mer vatten.

Uppäten av vakthundarna!

Mina fina pelle-tjurar som äntligen vuxit till sig har åkt med lastbilen några veckor i förväg då den ena började markera väl mycket, tyckte jag. Dumt att be om mer problem än nödvändigt.

På väg bort till grannen. Passade en morgon före frukostmys med Kissen.

Förra torsdagen var jag och en kollega iväg på Slaktbedömningskurs och studiebesök på slakteri. Det är en rätt häftig apparat att se, och oavsett vilken bild som vill målas upp är jag fortfarande smått i chock över den extremt lugna tillvaron i ankomsthallen!

Heldag borta, var väl hemma i ungefär tio minuter innan maken fick ett samtal från en som kollade över älgtorn och hittat extremt många älgar vid ett. Älgar med vitt huvud.

Så – igen – bristande planering! (Skäms på mig!) Puss och kram och nyp i stjärten! Tack för idag och vi hörs och där är jag ombytt och försvunnen för en rask skogspromenad tillbaka till hagen med tjugo vithövdade älgar i släptåg… Välkommen hem!

Fiaten stökade igen när vi skulle slå andraskörden, så den asades hem och blev ståendes. Helt ärligt – jag varken kan eller tycker maskiner är roligt. Man ska vrida på nyckeln, eller koppla, och sedan ska det bara vara att rulla! Så jag var bara lite skitmallig när jag med en livlina i luren fick loss och blåste ledning och sedan luftade och fick igång maskinen… Sen kostade det förvisso några rejäla blåmärken på ställen jag inte visste att man kunde få blåmärken, samt en brusten långfinger. Det gick väl an då – värre morgonen efter när lillskit promt skulle ha flätat hår och jag inte kunde kröka ihop ett grålila finger ordentligt…!

Djuren börjar samlas ihop och kalvarna ska delas ifrån. Fyllt en omgång boxar i lagården och det är riktigt roligt att se i år hur fort de acklimatiserat sig! Inte överdrivet mycket skrikande, alla kommer fram och äter och låter maten tysta mun.

Håller planen ska resten av kalvgängen hem nästa vecka och sen går det väl fort tills småpojkarna åker vidare till annan gård.

I tordags var det planerings-/studiedag så vi passade på att ta itu med en släpande födelsedagspresent – bowling med familjen.

Låter bilderna tala mer än orden. Väl bekomme, och god natt.

Till alla som ”inte ska äta kött för klimatets skull” – gör det då för våra öppna landskap. Här var en golfgreen när jag tog bort djuren en dryg månad tidigare. Sly växer fort. Väldigt fort (jag är 1,70!):