Det märks att det går mot höst och en lugnare period, äntligen. (Vi kan låtsas i alla fall!)

I senaste inlägget redogjorde jag vad som komma skulle – och för en gång skull verkar det ha blivit så! Fortfarande i chock! Jag flyttade lite djur. Hämtade upp gänget från kanalkanten upp till byn. Snälla kvigor som följde med, men som fick frispel i den nya hagen sen! Är tacksam att kvigan fick stopp på sig, om än leran fortsatte över mig, men hellre det än jag i leran!

Varm i kläderna drog jag norrut och flyttade korna från byn ner till skogen.

Totalt hällregn och korna tyckte de gått där tidigare och hittade själva.

En morgon hade vi ett väldigt märkligt muller i huset. Kom, försvann, tystnad. Kom, försvann, tystnad… Vet inte om det var vi eller pilfinken som trillat i vetilationsröret i skorstenen som var mest i chock. Antagligen lilla pippin, undrar om den överlevde när den väl kom ut via sightseeing i köket.

Jag la en dag med de vita kossorna, ett par lite för kärvänliga hästar för att jag ska känna mig trygg och så den där fina vännen jag har. Några timmars jobb med att köra hem och dela av kvigkalvar, och några timmars matlagning och samtal medan mörkret la sig. En dag jag kan leva på ett tag, och lämnade med ett lugn i kroppen (tills jag hamnade i bilkö på avstängd väg pga olycka på väg hem…)

På söndagen kom Mor och B på middag och hjälpte till med installation av värmeförflyttare till andravåning. Gubbarna fick jobba ifred, stora barn iväg på cykel och jag, mor och lillasyster på en liten runda i skogen för att lapa lite sol som inte varit nån dussinvara senaste veckorna.

Sen blev det höstlov och vi tog tillfället i akt för en blixtvisit till Skåne där vi hamnade på Skånes djurpark en heldag med goda vänner och sen övernattade hos Mor, via en tur på Söderåsen.

Det finns sten i Skåne också…

För att kompensera folk och socialisering tog jag en egen skogsvandring i hemtrakten. Hittade inte det torp jag eventuellt letade efter, men då jag passerade rakt genom en gård fick jag en karta till en forntidsgrav som jag aldrig hittat utan förklaring. Vackert i skogen nu, än om man får passa sig för snubbeltråd på flera områden vid ett torpställe.

Har ännu inte kunnat bestämma mig för om det är en stor spindel, eller en gammal tax som mossat över…

Avslutade min runda med en stilla promenad på kyrkogården innan familjen hämtades upp för en runda på kyrkogården där maken har de sina. Det hör ju till på Alla Helgona.

Ett storröj på flickrummen gav två sopsäckar skit mindre och en näve tofsar mer…

Nån har inte fattat att den är ställd på vinterförvaring…

Det är några år sedan hallbyrån försvann. Och den skulle ersättas med en hylla… Plötsligt händer det – och det gäller ju att alltid vara redo, som bekant…!

Jag var för slö, verkade de där två tycka en kväll. Och det var knappt jag hann lägga mig innan de nöjda intagit plats.

I helgen var det som bekant Fars dag. Firade med en familjerunda, i all enkelhet – bilen till en vändplan vid en grådisig sjö och där stannade vi för lunch. Efter detta åkte flickorna hem för bullbak (ÄNTLIGEN!!!) och killarna fortsatte för att inspektera lite i skogen på andra gården. Kvällen avslutades sedan med en moussebomb i chokladskål.

Sen var det måndag igen. Ny vecka – och plötsligt har halva november gått! Vad händer?!! Inte reagerat på något i helgen, men första anblick i kogruppen ute idag gav mig en klump i magen. En totalt tom ko (utmärglad), en rejält stor juverfjärdedel och knappt rörlig. De är luriga, de där inflammationerna… Seglar upp snabbt, plockar ner hälsan extremt snabbt och bakterierna vandrar iväg och svullnar upp lederna.

Snabbt in med kossan, lite mat till henne som hon tacksamt tog sig an och övertygade mig att det var lönt att ringa den röda bilen istället för den blå containern.

Efter veterinär var det så dags att ta itu med dagens planering – stängselrivning. Ungefär sex hektar nerplockat, jag undrar som alla år var allt mitt material finns när jag behöver det på hösten. Ännu en by tömd på djur, och stängsel.

Vad gör ni läsare i det grå novemberdiset?