Jag förundras ständigt över hur djuren år efter år hittar ”favoritplatsen”. Alltid samma ställe, oavsett om de varit där tidigare eller ej.

Bara att kavla upp ärmarna och ta itu med livet igen efter
semestern. Däremot bedömde jag inte det som lika mycket panik som
maken att flytta en grupp djur (morgondagens projekt- inte måndagens!) men blev
att mata knott och stängsla.

Inte mycket lönt att försöka slå här.

Tog med mig bilen för att slippa gå så långt, men jag var
helt säker på att det fanns en infart där jag ställt bilen så blev rejält
snopen när det började luta. Fick lägga i 4WD för att komma därifrån sedan.

”Ser ni mig?!”

I tisdags kan vi väl säga att det regnade rätt rejält på
morgonen. Hade dessutom kommit på att sonen kanske skulle ha något på
skolavslutningen som inte omfattade trasiga jeans, så tog en tur till staden. Därifrån
direkt till centralorten för att hämta ut mobilt paket och sedan hem.

En annan kväll än jag tänkt. Var helt inne på akupressur,
men man måste visst bekräfta och inte bara tänka att man gjort det, så blev
till att plöja ner sista fibern hemma i trädgården istället. (En ganska knasig
filmsnutt på detta finns på Instagram, @bondeniskarvhult) Men återigen – du är
själv ansvarig för din lycka, och man har inte roligare än man gör sig. Sällskap så det hette duga i fiberållan! Vilket huvudbry! Sagt i flera år att denna rabatt ska väck då den varken synts eller skötts. Nu är den stora skrymmande busken borta, det syns, och fick det att klia i fingrarna… Det är vi och Gummifabriken, som går i etapper…

”Vad är du för en lite skit?!” Gamla mjölkespannen har rostat sönder totalt i botten, så nu grävdes den ner lite istället. Namnbrickan ska sparas när spannen är väck!Till åska och spöregn var det dags för skolavslutning med
tillhörande tårtkalas. Tycker nog ändå att det gick relativt smidigt till väga,
eller så har jag varit med en gång innan nu och insett lite hur man ska och inte
ska göra. Var nästan smidigare än att ta bilder i kastvindar och hagelskurar.

Ingen motivation till något annat så det slutade med hela
familjen kring köksbordet och Fia med knuff. Icke att förakta!

Under sena eftermiddagen blev det till att pälsa på sig och
åka med sonen på livets första fotbollsmatch, då delar av hans lag var med som
stöttning till årskullen före. Jag kan lova att om någon sagt till mig för en
tio år sedan att jag den tolfte juni skulle stå med regnbyxor, tjocktröja,
jacka, halsduk och önska att jag haft åtminstone vantar också, för att titta på
en FOTBOLLSMATCH hade jag bett dem flyga och fara när jag väl slutat skratta…

Sen hade då posten kommit, med skyddsutrustning. Dags att ta
itu med det där att byta telefon alltså… De drar möe me si! Nog för att det
gick att föra över från gamla till nya luren via det trådlösa nätverket, men
med den till vardags usla hastigheten o nu till regn och åska, började
nedräkningen på en timme och arton minuter, för att – när jag gick och la mig –
stå på drygt fyra och en halv timme.

Att föra över allt är en sak, men alla inloggningar. Alla behörigheter?! Visst
finns BankID och Swish och hela konkarongen, men jag kan ju inte använda det! Och
inte kan jag gå in ”lite snabbt” och motrapportera tjuren jag sålde
på Jordbruksverket, för jodå, se det kräver BankID. En stund i kväll har gått
åt till att reda soppan.

En tur för att trycka ner stängselstolpar gjordes också och
en mindre trevlig upptäckt av en totalt sönderkörd åker. Av fyrhjulingar. Som om inte grisarna vore nog. ”Tack och lov” ingen stor bit men ändå. Jag blir så fruktansvärt arg
och ledsen.

Maken däremot har gått helt i taket. Vi har våra misstankar
om vem som är skyldig, men ord står mot ord. Uppenbart har det inte hjälpt att
ha stängsel i vägen heller för det har fint lyfts ner och hängts tillbaka. Hänsynsfullt.
Man får visst vara glad för det lilla. Spark i arslet och ut och sniffa på tråden, lillskit! Finn ett fel. Frågan är dock var de två sista försvunna var!? Lite rassel med spannen som kom de från skogen och sprang in till de andra! Dags att byta från vinterdäck innan besiktningen imorgon!


För ett antal år sedan gick jag och rev stängsel utanför brukssamhället, när jag fick en fråga av en vandrare: ”Har du nån jobb eller går du bara hemma?!” Jag svarade väl rätt ärligt att jag ”mest är hemikring”. Nu har det hänt igen; Sotaren frågade idag om jag ”bara jobbar lite på landet typ?!” När jag svarade jakade var motfrågan ”Har du några djur eller så då?!” Mm, typ etthundrasjuttio. Nästa sak han sa till mig var ”Hejdå”. Lite udda och fula, men fullt dugliga. Och stenhårt skal! Man måste ju prova. Men jag tror isglassen är smidigare att göra! Här en blandning av apelsin, choklad och vanilj. Inte så snyggt, men gott.

Nu ska jag fått i mig min nattfika och ska krypa ner. Fryser som en gris
och nosen rinner som ett såll.

Ha gott!