En ung bondes vardag

Igår förmiddag rullade äntligen slaktbilen in på gården. Och
vilket spektakel sen! Bara bilen var flera meter längre än de tidigare. Och
släp hade han med sig! Men det gick bra! Han kunde backa intill dörren på
baksidan och djuren gick snällt mot sin död (vad grymt det där lät!) Fem
djur var lastade på en kvart, då hade han också backat bakom lagården. Nytt
slakteri, får se vad de ger. Återstår att se.

Drängen slog havre igår. På hemmaplan var elektrikern på
plats heldag. Döttrarna lämnades i gårdens vård och sonen, mannen och jag satte
oss i bilen mot stan och verkstaden. Traktor har nu fått en ny
topplockspackning och service när den ändå var inne. Maken fick nyckel och
rullade mot föräldragården efter strängläggaren.

Känd. Eller ökänd??!!
Inget reg-nummer här inte.

Jag och sonen åkte på jakt efter skolväska. Vår lilla stora
pojk som är så ordentlig och självgående på allt att han lätt hamnar i
skymundan. Några svamprundor med pappa och ett pilbågsbygge. Men
nu var det han och jag en stund! Hamnade i en helt annan stad på vår jakt och
passade på att plocka ut den sista tapetrullen till köket. Och väska fick han,
den hästtokiga killen. Tycker det är bra synd att ”alla pojkmodeller”
är med fula seriegubbar, eller bilar, medan ”alla flickmodeller” är med
söta djurungar. Alla ”fina” är überflickiga. Hur vore det med en
röd/grön/gul väska med rådjurskid eller traktorer?! Vet inte om det säger mest
om mig eller samhället. Sonen är skitstolt över sin mörklila ryggsäck med en
häst på hela framsidan. Och det enda som snurrar i mitt huvud?! ”Måtte han
inte bli mobbad…!”

När middagen var intagen, barnen i säng och huset tyst,
kallades drängen in. Mannen körde iväg och samlade ihop balar. Jag
körde iväg med strängaren. Hann köra över ungefär hälften av det som var slaget
innan mörkret tog överhanden och jag gav upp. Hemma igen en stund efter tio, så
lite fika och sedan sängen.

Försöker även banka in
i lillan det där med att städa efter sig!

Idag kom elektrikern tidigt och har haft fullt upp hela
dagen. Ström finns nu i hela köket och även spotlights i taket. Varde ljus!
Lillan lyftes över i vagnen efter syskonlämning och jag körde färdigt med
strängaren.

Stod och vattnade hönorna när jag hörde massa barnprat på
vägen. Tittade upp och såg de stora fritidsbarnen komma på cykel på väg runt
sjön. Hör någon säga ”Här bor Åsa!” ”Där är ju Åsa!”
”Hälsa på Åsa!” ”HEJ ÅSA!” gånger väldigt många! Bara att ställa sig och
heja tillbaka. Vem som började har jag ingen aning om. Är man då känd, eller Ö-känd…?!
(Just det, ”en skugga som stryker omkring och alla vet nåt om men som ingen vet vem det är…”! Fick
jag höra för några år sedan)

Efter lunch kidnappade jag den stora traktorn från drängen
så han fick ta den lilla, som nu står till förfogande. Pressen kopplades och
jag körde ihop havren. Barnen på väg i säng när jag kom hem. De sover och maken
åkte iväg. Landat nyduschad i soffan.

Skivstång?! Varför!?

OCH! Jag höll på att glömma! Det har kommit EU-pengar. Det
vill säga LÖN!! ”Länsstyrelsen beslutar att du får 28 kronor till i stöd till
unga jordbrukare/35 kr i gårdsstöd/20kr i förgröningsstöd.” FÖR 2015! Bättre
sent än aldrig, men detta lär man inte bli fet på! Tur att jag fick några kronor tidigare i år.

Länge letat sele som
är smidig på ryggen. Babybjörn funkar, men om man blir strypt redan vid fem
kilo bebis, hur ska det då gå sen? Denna Ergobaby går i alla fall att knäppa
upp. Sen lite teknik att få dit barnet. Lite för liten är hon, men de som skriver
rekommendationerna har aldrig försökt klubba ner stängselstolpar med unge på
magen! Babybjörnen finns till salu.

Jag är rädd att jag gjorde den BB-bekanta besviken i
fredags. Hon hade en vision som så många andra om att man som bonde på landet
varje dag sitter med hönorna Agda, Pullan och Doris i famnen och läser
godnattsaga innan man sätter sig på mjölkpallen i hagen hos Gullros, Blomma,
Rosa och Maja…

Man är ju rätt glad om
man slipper möte, så att säga.

En kuggfråga. Tror
någon att mitt bistick kliar??! Svullnaden har lagt sig, men kliar fortfarande
satan. Funderade på att ta en allergitablett för histaminet, men kom fram till
att jag kan pröva tjurigheten istället!

Maken åkte iväg med den lilla strängaren, ner till ett
knekttorp på väg till föräldragården och körde ihop det drängen slog i
torsdags. Jag efter med pressen sedan och det rullade på bra. Men jag fick
avstyra barnhämtarna en halvtimme då jag inte ansåg det lönt att maken kom ut
med lillan för att jag skulle köra klart de sista fyra strängarna efter hennes
matning. Dock kände jag att det kunde vara skönt för både henne och mig att hon
var fulltankad vid avfärd.

Barnfritt sedan ja. Vi grunnade lite på vad vi skulle kunna
hitta på. Maken hade förslag på bio. Jag sa nej. Gillar inte bio. Stor skärm så
man nästan blir åksjuk, alltid för högt ljud och så sitter man fast där man
sitter… Dessutom med ett sällskap som somnar innan det är tryckt på ”play”.

Nästa alternativ: Bowling. Länge sedan och alltid
uppskattat. MEN! Åter igen en tid att passa. Det lyckas alltid strula just då
och det hela genomsyras med en stress för att bli klar med det som måste göras,
göra sig i ordning och helst inte riskera körkortet på ditväg.

Resultatet som vi kom fram till: Vi vill vara hemma. Äta
gott, långsamt och länge (sen att ljuset är ickeexisterande i köket bidrar ju
till levande ljus-faktorn). Inget tjatande på barn och inget tjatande från dem.
(Jäklar i det vad hiskeligt tyst det blev när alla barnen var borta och man
visste att de inte skulle komma tillbaka från de dagliga turerna till grannarna!!) Och med vetskapen om
att det inte skulle vara hela världen om det skulle ta en halvtimme längre för
att avsluta jobbet och vi kunde när som helst bara tvärslockna i soffan om det
skulle vara så!

Slocknade i soffan gjorde vi inte, för vi kom aldrig ur
köket. Men vi åt länge i friden, över tio hann klockan bli och ungefär
samtidigt ringde det då lillhönan börjat få hemlängtan. Det tog sedan väääldigt
lång tid innan de faktiskt kom hem, men det är väl snart dags att vänja sig vid
att ungarna är ute och ränner på fredagskvällarna! Hem och två sovande barn
bars upp i säng. Den tredje fick sig en nattslurk och sedan tuppade vi också
av. Vilka vänner vi har! Tack så mycket!

Igår flyttades djur över vägen på andra gården. Gick över
förväntan bra med bara en kalv som blev efter i ungefär en minut. Inga vägrade
gå på asfalt och inga bilar kom det!

Sen har jag ju lärt
mig med och stängt av hagen precis i översläppet så de inte sticker till vägs
ände på en gång utan att kalvarna hinner våga sig efter!

Kvällen blev firande av svågern som fyllde jämt. Vi blev i
vanlig ordning några minuter sena men de sista kom nära en timme efter utsatt tid. God
mat och sedan var klockan halv elva innan kaffe och tårta kom fram. Då ville
inte jag ha efterrätt! Då hade jag velat ha haft några timmars sömn! Men efter
kaffet var det till att samla ihop barnen, spillrorna av mig och åka hem till
sängen i ösregn. Skönt att vi inte slog havre tidigare på dagen!

I vår släkt ska
kökssoffan introduceras i tid!

Förvisso vet jag att Mormor samlar koskit från hagarna (vedbacken) men det verkar vara krut i det för både solrosor och rabarber!

Idag har vi ätit middag hos Mormor och Morfar. En stund på
sängen för mig före maten och en stund för maken efter maten. Välbehövligt för
oss båda. Hemma och en snabbis i lagården följt av en snabbis i bikuporna och
sedan in för kvällsmat. Den i magen så skuttade barnen i säng, maken åkte till
föräldragården och själv kämpade jag mig upp från soffan för att natta bebisen.
På väg tillbaka dit när jag kom på att elektrikern kommer imorgon. När kommer
han?! Sju, tolv eller femton?! Oavsett så ska han ut i bygget. Via gamla
kryvinden. Via klädkammaren, där allt östes över i ena delen så att snickarna
kunde ta upp hål till fläktröret. Var är dörren till krypvinden? Jo, i botten.
Så bara att möblera om där.

På väg till soffan igen. Vänta lite, var är elcentralen han
ska koppla ihop med?! Jo, där man skickar alla andra saker som man inte vill ha
framme men inte ska in i klädkammaren – tvättstugan. Bara att röja där. Men NU
har jag satt mig i soffan.

Och ska alldeles strax samla ihop mig för att träda in i utmattad
medvetslöshet. Imorgon är det måndag.

Stolleprov igår! Hämtade en gammal bod till Jirka. Långgafflar
på frontlastaren och balvagnen efter. Tänk att man faktiskt får köra ett sånt
ekipage, typ fyra meter traktor på mitten, sex meter släp efter och ett par
meter redskap framför – för att man klarar en uppkörning med EU-skoter! Vansinne
på riktigt! Ungefär som att köra runt bodar på ljusan dan. Och sedan palla upp
den bakom en lagård med hjälp av vattenpass(!!!).

Skulle på biträff igår kväll. Det var vi också. Men först
var far och son på motorträffen i brukssamhället. Och dessemellan var vi på
föräldragården och jagade in djur på vift. Eller rättare sagt så klev de fyra
förrymda kalvarna ner i diket och gick tillbaka in under tråden sen jag lockat
med deras mammor till den nya hagen. Hemma ett par minuter i sex- tack Mormor
som råkade titta förbi lite (o)lägligt med en påse frallor och en med bullar då hon hade för fullt i frysen…- och kom som vanligt lite för sent till
träffen. Tur att jag slapp skämmas för våra barn när traktens bitillsynsman
höll föredrag om Varroakvalster i alla fall. Men jag kanske är partisk.

Föredraget var
intressant. Fråga lillhönan!

Lillasyster somnade strax efter åtta i bilen på väg hem från
fritids idag. Lades i vagnen hemma och vaknade några minuter i ett!

Under tiden hann jag gå till lagården, äta andrafrukosten,
köra med drängen och titta på mark, koppla av strängaren, koppla slåtterkrossen
och sedan hem igen för att kidnappa en bebisram från ena bikupan och sätta i en annan (vilket resulterade i mitt livs andra bistick – det är behagligare i vaden (dagens) än i örsnibben, tro mig) och äta lunch.

Lät kanske inte så mycket på dessa fem timmar men till saken
hör att jag gjorde något ovanligt till frukosten – satte mig framför TV:n. Men
inte blev jag uppmuntrad av det! Första nyheten var om en sexåring som omkommit
efter att ha blivit påkörd av en hjullastare. (Ajajaj, sånt ligger alldeles för
nära till hands!) Nästa nyhet var konflikten mellan Korea och USA (jävligt
obehagligt det där!) Tredje nyheten att en dubbeldäckare kraschat in i ett
köpcentra i London…

Nä, jag har det nog bättre i min lilla bubbla. Ovetandes om
omvärlden med uppdatering av ”socken-news” av Mormor en gång i
veckan!

När den lilla vaknat och (ääääntilgen) ätit för andra
gången, skuttade vi i traktorn och åkte till sjökanten på andra gården och
tryckte stolpar. Nåväl, hon hejade på en stund, men slocknade sedan. Tror de
flesta någongång blåst en bebis i ansiktet för att få se reaktionen??! Hon hade
det tufft i vinden från sjön!

Och vet ni vad jag gör nu?! Bakar. Nyttjar min nya bänk! Och
diskmaskin! (Det har gått väldigt lätt att vänja sig vid den. Det tror jag även
min forne diskmaskin Maken tycker! Vilket också besvarar frågan i en kommentar från förra inlägget! Det kunde dock vara kul att veta vem av Carinorna det är som kommenterar:) Skoj!) Storladdning muffins (åtta ägg) och
bullar/vetelängd. Visserligen bara på enkel sats, men det räckte att starta med
det klockan nio när alla barn var nattade. I’m back! (Påminn mig om det när
klockan ringer imorgon…)

Kan i alla fall stoltsera med nybakt fika till maken när han
kommer hem från att ha gjort klart sjökanten nu ikväll – jag kunde inte hitta
skruvdragaren och var inte sugen på att skruva isolatorer för hand med bebis i
selen. Han hittade den i klädkammaren!

Imorgon kommer en bekant från BB på förmiddagsfika, sen
ligger ett antal hektar som ska pressas. Och så måste vi skynda oss på – har
blivit erbjudna en barnfri (och arbetsfri) kväll och den får vi ju inte missa!

Efter att vi faktiskt kom upp, åt och kom iväg endast med vetskapen om att en kvart till på morgonen vore en bra idé, var både son och dotter nöjda med dagen. Lillhönan såg fram emot dagis, så hon ”får äta god mat!” Tack för den, unge! Idag har det pressats havre. Så nu är det bara tolv hektar kvar. Får jag lika bra utdelning på det som på bitarna idag ska jag vara nöjd. Förra året hade jag femtiosju havrebalar på strax under tio hektar. Dagens tre hektar gav sextiotvå styck!

Lillasyster somnade i bilen på väg till fritids så hon lades över i vagnen hemma. Jag konstaterade att drängarna inte hunnit vänta på mig utan gjort klart i lagården, så stack ut till nuvarande basen på föräldragården och kopplade strängaren. Kom hem ett par timmar senare och hann precis plocka fram lite ätbart när det vaknades i vagnen. Plocka lite, hänga tvätt, pensla fogar, olja bänkskivor och luncha så var det läge att tanka lillan igen, somna henne och sticka med pressen. Stenigt och dant, så pressen slog ifrån mer än en gång så jag fick snurra pickupen baklänges och trassla ut sten. Måtte bråten hålla!

Amning halv två, gröt vid vaknandet kring halv fem och en rejält mjölkenödig morsa halv åtta så slocknade lillan som klubbad i sängen. Skönt, tyckte jag!

Hann ju aldrig med att ställa iordning inför en bra ”före-bild” då snickarna rev väggen en vecka för tidigt, men tänkte ge er en hint om vad vi, Mor och B gjort under semestern. För ungefär fem veckor sedan såg det ut så här (notera den stora bänkytan!):

Byebye hemska tråkiga, fula, slitna plastmatta och välkommen parkett! Vecka 28 gav en stor skjuts framåt, mest tack vare B. Och mitt i vår största ensilage-rusch…När kaklet kom på plats blev det inte längre gamla och nya, det blev en enhetFlytt på stommarna! Och på plats!En lampa som aldrig monterats någon annanstans fick sig en fuling i kontakten och lite mattvärp i en krok, så får vi lite ljus i väntan på elektrikern i alla fall! Notera bänkytan! Visst är det småpillet kvar. Och så väntar vi på vår nya måttbeställda diskbänk. Det ska bli skönt med vardag nu, så man får vila upp sig lite! Listerna i köket ska upp medan vi pustar, sen är det bara att dra igång med sovrummet.Avslutar med chocken över att majskroken klistrat fast på underläppen! Nu ska jag försöka gräva fram maken från klädkammaren. Jo, det är sant. Jag har en man i garderoben… God Natt!

Jag har nog fått en släng av väggen. Inget är särskilt kul.
Jag längtar hemifrån och jag längtar ut, men det är så j———a långt och
motigt att komma dit.

Visst känns det bra att ha gjort nåt vettigt. Men helst
skulle jag vilja sova. Om bara tillvaron tillät…

Någon blev inspirerad
av elefantungen på Borås Djurpark. I väntan på lacktork och skruvjakt får hon
hålla tillgodo med den tråkiga plaststolen.

Skit samma. Livet pågår: Vi har flyttat in i köket! Väldigt
pluttigt möblemang plötsligt och akustiken ska vi inte tala om. Måste fixa en
matta! Har snart penslat klart fogarna med skydd, imorgon tar mannen hem olja
till bänkarna sen är de igång. Har hittat lite smolk i form av en bucklig vägg
så att det inte går att sätta dit fönsterfoder… (Kanske gipset svällde av
tapetlimmet;)) Snickarna får titta på det nästa vecka när de kommer tillbaka.
Nästa smolk är väl att dörren på vår helt nya kyl håller på att ramla av…
Nytt kommer i veckan, men ändååå!

Elektrikern får vi inte ut förrän på måndag, så till dess
står den gamla fotogenlampan på köksbordet.

Vardagsrummet blev plötsligt väldigt stort! Vad hade vi i
vår matplatshörna tidigare?! Fristen lär inte vara så lång. Nästa vecka lät det
som att dörren mellan vardagsrummet och nya sovrummet ska tas upp. Skönt att
bordet är borta då. Undrar om det är lönt att försöka städa av innan dess…

”Hur får man av
tröjan på en sån här pluttisnutta?!”

Sitter med en, av brodern, nybadad men åter svårnattad
bebis. Ikväll drack hon hela 20ml(!) välling, mot gårdagens fem. Båda dagarna
har hon skrikande hamnat i säng för att få sig en mammahutt en halvtimme senare
och efter det somnat nöjd. Utom den kvällen hon vaknade vid midnatt, lagom
tills jag tassade i säng. Men det blev lite mat och sedan släcktes lampan illa
kvickt och det blev tyst.

Imorgon är det dags att ta itu med livet och skaffa sig
rutiner. Mannens ”semester” är slut. Två dagar har vi spenderat på
bortaplan. Det vill säga tjugosex med mer eller mindre massa arbete. Hur
deprimerande är inte det?!

I gengäld har vi ett stort, fint och efterlängtat kök. Får
försöka smita några helger till hösten på nåt.

Och nästa vecka kommer slaktbilen, så lättar det kanske lite
på kontot. Fick höra att de skulle hämtas vecka 29, men vad jag vet har den
passerat med råge. Fick ifrågasätta det lite idag.

Fick ta ett samtal med
Povel idag. För precis så var det! En Rammel-bale!

Lite större har hon
allt blivit sen premiären. Och tyngre!

Två bebisar. Den ena
frenetiskt sugande på en overall. Den andra på fingrarna.

Imorgon startar livet som sagt upp på nytt med lite ordning
och reda i den mån det går att bringa. Mannen på jobbet, dottern på dagis och
sonen ska börja på fritids!!! OCH inte att förglömma så ska mamman se till att
masa sig ur sängen i rimlig tid för att hinna med allt före lämningarna och
sedan ta en sväng med strängare och press på havreåkern. Får se vad den lilla
får hitta på då. Är det inte alltför varmt får hon väl följa med i traktorn. Sen
blir det stängsel, stängsel och åter stängsel…

Dags för den nybakta muffinsen och teet. Kanske i
ensamheten, kanske kommer maken snart hem från sitt möte. Semestern är slut
även på den fronten.

Lite snyftig i hjärtat känner jag mig allt. En epok är på
väg att gå ur tiden – amningen. Ett jättedåligt resonemang, men det känns lite
smått misslyckat att det ”redan” börjar sina. Flickebarnet är inte
nöjt. Har haft flera enormt skrikiga kvällar innan hon somnat. Till slut har
det bara varit att ge efter och hon har fått sig en snutt, för att sedan somna
vid bröstet. Kanske lika mycket behov av närhet, men att vaggas i famnen har
inte funkat. Ikväll blev det tvunget att ta till dubbla
”smakportioner” gröt, och en snuttig avslutning och hon har somnat
som en stock.

Dock kanske det går isär lite, för jag tycker det är
märkligt att hon sovit tio tolv timmar i stöten om hon varit hungrig. Men men,
får väl plåstra ihop hjärtat med tanken att jag inte räknat med att kunna amma
alls denna gången – bebis mitt i femtio kalvningar med vårbruk och två andra barn. Det
där ”fridfulla lugnet” som ska gynna processen bör ju inte fått sig
en spark i baken precis.

Men sonen var ensam och han fick sin första vällingflaska
vid dryga fyra månader. Lillhönan tvingade jag att sluta när hon var cirka åtta
månader, då hon misshandlade mig så totalt. Hon var suverän på att ta ett
stadigt tag och sedan rulla runt ett halvt varv, med ryggen mot min mage, så
hon hade full koll på brorsan och omgivningen. Så egentligen inget att hänga
upp sig för, och jag skickar inte som helst någon kritik mot såna som inte
vill/kan amma. Istället ser jag det som ett privilegium att ha kunnat amma tre
barn, i ungefär ett halvår i alla fall, och ha förmånen att bo ett land som kan
erbjuda fantastiskt fina alternativ. Både till nyfödda och halvårsgamla! Men en
suck ändå. Var sak har sin tid.

Kanske svider det mest med att i och med amningen så måste JAG
sätta mig ner, varva ner och bara vara en stund. (En välbehövlig stund, men bundet) Med något annat är den
”anledningen” helt passé. Men… Ännu finns det ju, så sluta pipa
människa!

Man ska vara rädd om
öronen. Det är sen gammalt. Men när sågen tystnat, då måste även lillasyster ha
det som ”Prästabonnen brukar”!

Fick ett samtal från en igår. Ett ovanligt och oväntat
sådant. Fick frågan om hur det går med huset och om det snart börjar vara
aktuellt att riva ner köksväggen. När jag svarade att fokus låg på uppsättning
av taklisterna, blev det tyst i luren. (Synd att jag inte påpekade bloggen som
uppdaterare…!)

”Bumlan”
vågade sig fram mellan skurarna!

En nyinköpt trappstege har fått sig en omgång olja. Barnstolen
letades fram i oredan i klädkammaren, ruggades upp och är lackad för tredje
gången. Visst finns det ställen vi torkar på! Faktiskt! Barnstolen hade ännu en
gång mattats av rejält. Nu återstår det bara att leta reda på skruvarna till
den. Trodde de låg i påsen med småbitarna, men icke. Kanske blev de kvar i
krypvinden som tömdes när snickarna sågade upp ett hål till elektrikern, eller
så är de någon annanstans. Ett av alternativen är det! Det är säkert!

Sällskapet på altanen,
med den lilla sovandes i vagnen.

Barnen nattade och knäpptyst från spjälsängen. Välling
behöver inhandlas! Ska ta nästa kökspass. Maken håller på med ett fönster.
Taklisterna är klara, till och med dit tapeterna inte räckte(!) och golvlisten
är inte ens införskaffad ännu. Men fasen vad bra det blir!

Och bäst av allt, som jag sa till mannen tidigare; Det har
varit sista gången som vi ”åkt iväg” för att fira oss själva. Nu får
vi plats hemma. Vårt Egna ärvda porslin och glas samlas i Våra Egna skåp! Ingen stress över att åka iväg och ingen press att inte glömma nåt hemma. Vi
kommer kunna duka långbord i Vårt Egna kök! Och det blir så himmelens bra!
Nämnde jag det eller?!

Mina fina barn.
”Hon kan ju vara på vårt rum med oss, så får ni jobba ifred!

I brist på tid för sammanhängande läsning i bok har jag roat
mig med att gå igenom delar av min blogg. Det som skrevs förra sommaren. Kommer
på mig själv med att sitta och småle, tänka ”Hur i hela friden hann vi? Hur
orkade vi hålla det tempot jag skriver i?!” Insåg plötsligt att det är
likadant i år. PLUS bebis OCH bygge… Mamma Maria…

Varken tid eller ork finns här för blogg. Eller kanske finns
både ock, det är bara nerprioriterat.

I måndags pressade jag ihop det, typ, sista av
förstaskörden. Har lite granna kvar, men inga mängder och en del av det ska
användas till strö då det är urusel kvalitet på det där mossagräset. Bättre då
att djuren får rota, pilla och ligga i det än att fylla foderhäckarna med det!

”Äntligen släppte
hon till!”

Aldrig varit med om en
katt som ligger kvar på en stengärdesgård när pressen rasslar förbi – tittar
upp och återgår till tvättandet. Sedan tassade hen runt i strängarna på jakt
efter ätbart.

Medan maken tog strängaren för att lufta till de regntunga
strängarna så att de fick torka till några timmar, tog jag en promenad och
flyttade två grupper djur. Ena gruppen gick supersmidigt med både kor och
kalvar, förutom att det inte fanns någon ström så det tog en stund i
felsökning. Hittade felet då någon varit inne i hagen uppe vid huset och inte
krokat i ordentligt efter sig. Således fanns ingen ström alls till djuren flera
hundra meter bort. Hur länge detta pågått vet jag inte, men det har ju gått bra
i alla fall. (Rymmarkalven verkar inte heller gilla att vi bytte tråd i hennes
hage – det har, peppa peppa, varit lugnt sedan dess!) Tog sedan en sväng bakom
hjorthägnet för att hämta kvigorna. Det gick bra när jag väl hittade dem, men
promenixen tillbaka var desto hetsigare. Hade varit ganska kul om någon hade
filmat när man kommer gående med elva ankungar på rad efter sig. Dock hade jag
uppskattat om de ville hålla aningens mer avstånd. En decimeter anser jag vara
i minsta laget både med horn och tjurar. Någon torkade näsan på ryggen min i
ett försök att komma åt kraftfodret… Jag blev fuktig på ryggen av andra
anledningar också. Men det gick bra och det är skönt ändå med såna djur.

I tisdags tog vi en ledig dag. Åkte till Borås djurpark ihop
med gymnasiekamraten med familj och en annan. Lite meck att synka två jämngamla bebisar,
lagård och två andra barn för att komma iväg och sedan hinna med det som ska
tittas på utan att stressa. Men det gick bra, vi åt kvällsmat i stan för att
slippa hålla barnen vakna på hemväg – vilket (givetvis) resulterade i att båda
två snattrade hela vägen hem. Bebisen var dock inte alls nöjd och skrek ungefär
åtta av nio mil…

Jirka tog lagården och jag släpptes av hos honom på hemvägen
för en snabbgenomgång av hans då jag ska vara djurvakt igengäld.

Tog ett röj i
potatislandet också. Sonen körde skytteltrafik till hönorna som blev nöjda. Höll
sedan på att ränna gödselgrepen i en inneboende padda.

Igår kom Mor och B tillbaka. Köket pillar vidare. Det är lite Bygglovs-varning på det hela – allt är igång samtidigt och alla är i vägen för alla. Tog därför min tillflykt till vattenlåset i badrummet som har haft behov senaste halvåret. När jag ändå var igång fick drängens handfat också en välbehövlig genomkörare.

Tur att någon är tämligen
oberörd över vad som pågår!

OCH!
Ikväll har jag roat mig med att torka ur och börja flytta in! Spännande värre!
Dock är jag totalt förvirrad och har ingen aning om var jag ska få plats med
allt. Det finns ju så otroligt mycket plats! Sen kommer säkerligen hälften att
flyttas runt mer än en gång innan vi bott in oss. Men alla luckor är på plats.
Det sista taket är uppspikat och mer än hälften är tapetserat! Och det visade
sig förstås att tapeterna inte räcker, men i väntan på nya diskbänken kan vi
inte göra klart ändå, så det kvittar väl så länge!

En liten snabbis till hembygdsparken också för säsongens
sista våffla. Det var blött!

Ska dra ett tag till med rollern innan kvällsfikat, så nog
läge att göra det nu!

På återseende.