Denna fredag… Jag vet inte hur jag ska formulera det eller
sammanfatta det, men det satte igång många tankar på mig. Tror jag rätt och
slätt skriver ner det som snurrar, så ”är jag av med det”, så är ni
inte intresserade, klicka bort rutan eller scrolla en kilometer neråt.

I brist på bröd får
det gå med limpa, det vet de flesta. Men i brist på besk sinkomjölk får det gå
med kattmat…

I fredags kväll flyttades jag tillbaka till ett litet
extrarum i avskildhet på skolan. Samlat för samtal med lärare och klassens
tjejer. De mot mig. Skit samma vem som hade gjort rätt eller fel, men ingen
stod på min sida av rädsla för att bli utfryst från ”de tuffa”. Jag
passade inte in i det gänget, och inget annat heller. Alltid ensam på mellanstadiet. Mer eller
mindre självvalt, mer eller mindre uppskattat. Haft lätt för mig i de flesta
ämne, vilket inte bäddat det bättre för mig.

Jag har blivit kallad allt från osocialt stud, till saker
som inte lämpar sig att publiceras varken här eller någon annanstans. Jag har
fått skor kastade på mig, med eller utan händer i.

Framåt slutet av högstadiet lättade det. Tjejerna fick mer smink
(har fortfarande inte fattat vitsen med helspacklade nyllen, paljettlinne och
stilettklackar, i kombo med träningsoverallbyxor), killar och sprit att tänka
på, plus att killarna i klassen kom på att det kunde gynna sig att samarbeta med
mig i grupparbetena.

Förenklat kände jag inte bara glädje i fredagskväll när ett
samtal med fröken på skolan klargjorde att sonen blivit hackkyckling på bussen
hem. Däremot fick det en förklaring till att han flera gånger kommit i tårar. Det vi trott berott på att vi kommit en minut för sent och inte stått och
väntat på bussen… Han tiger som muren. Håller alla tummar och tår att det slutar upp medan tid
är.

Skyltarna invigda.

Hur som:

I fredags var det motigt. Startade upp med djurflytten innan
frukosten. Gick hur smidigt som helst att fösa korna på vägen. Vad som var
mindre roligt var att vi hittade en katt en meter ner i diket. Med ena bakbenet
i konstig vinkel och skrek i högan sky. Hur kan man bara låta bli
att se efter hur det gick när man kört på ett djur? Även om det råkar vara
”bara en katt”?! En del efterforskningar men fick aldrig klarhet i
vems katten var. Däremot kom en gammal man ut och bar med sig katten hem där
den skulle ”få behandling mot lidandet”. Jag hade uppskattat att
någon avslutat lidandet för min katt om den legat påkörd, men jag hade också
velat veta vad som faktiskt hänt den och/eller fått begrava den på egen mark. Kunde
inte bara lämna den där i alla fall, och jag är så evigt tacksam att jag slapp
slå ihjäl den. Hade jag varit tvungen så hade jag, men jag har knappast sett
fram emot det.

Inte lätt att bre
dessa skivor…

Sen var det svårt att komma igång igen. Satt mellan frukost och lunch och
pratade med drängen och fru innan jag pallrade mig iväg norrut och satte
stängsel. Släppte över djuren med sex stolpars marginal och en titt på klockan
förvånade mig. Kvart i tre. KVART I TRE?!! Jag var ju säker på att den var
minst kvart över fyra!

Ser ni?! Stängt i
hörnet! Och inte var här några djur för det!?!

Balen blev låg och
omedgörlig.

Körde ner till sjöspetsen och började riva. Mannen kommit hem
men hade kört ut och kollat över stängena på föräldragården – grannen där
skulle släppa tillbaka våra kor från deras mark. Lagom att göra klart där jag
var för att åka hem till lagården. En fika och sedan släpptes make och barn av
vid simhallen medan jag och lillan åkte och handlade lite mat innan vi anslöt. Middag
där och slängdes nästan ut denna fredagen också.

Igår jagade maken. Jag hade en sällsynt och jättemysig
kvalitetsdag med barnen. Myste inne en stund innan vi gick ut och plockade upp
potatisen som ingen hunnit bry sig om. Inte var det mycket, men stort och fint
det som var och inte så många gröna. Hade satt potatisen och skulle gå till
hönorna ett par veckor senare när två tranor stod och rotade där. Dessa
förbannade otyg! Tappade suget sen.

Plötsligt såg korna
oss, resten är – som bekant – historia

Inspirerad av mamma…

”Fornfynd”

Glada hönor, mindre
glad bebis som fastnat i halvsittande krypställning

Sen potatisen var plockad, ogräset inkört till hönorna och
vi ätit lunch, satte vi igång att baka. Fyra limpor bröd, ett femtiotal cookies
med vit choklad/tranbär och 3x choklad. Det var kampanj på såna på Ica, men jag
kom på att hemgjort är godare, så köpte med en påse tranbär hem istället… Avslutade
med trettiotalet muffins innan vi ansåg oss klara. Och så var det hög tid att
flytta ner dagens åttamånadersbebis till bottenläget i spjälsängen. Varit på
väg i minst en vecka, men då hon stod i krypställning med ena handen på
överliggaren när jag vaknade, kände jag att det började vara dags. Utan vidare
omsvep!

Kvällen bjöds på samtal och fika med Jirka sedan barnen var
nattade (nåväl) och maken var på föräldragården med panel.

Idag har vi faktiskt hållit söndag. Antar att vi får ångra
det imorgon, men maken gick till lagården och sedan vi alla ätit frukost gick
lillhönan till drängen, lillan i vagnen och vi andra tre kröp ner i sängen och
läste. Faktum är att vi inte kom upp därifrån förrän den lilla vaknade för
lunch…

Ett tag med dammsugaren och några tvättkorgar uppredda och
inlagda. Dynorna till utemöblerna är tvättade och hänger på tork framför öppna
spisen – tror inte att vi sitter ute så mycket mer nu.

Pyssel på olika vis. Allt sker i vanlig ordning på golvet…

Duschstol:)

Nu laddar vi ännu en gång för en ny vecka med ännu mer
stängsel. En måndag med Bokbuss och träning. En tisdag med födelsedagsmorfar,
BVC och ny omgång babysim. Onsdag med Onsdagsträdd och linedance. Sen rullar nog resten på…

Nu ska vi veva igång Allt för Sverige på play. Vår dåliga kontakt omöjliggör mottagning från SVT i regn, så det blir ingen TV idag.

Efter förmiddagens
saga sattes en Rödluvan-föreställning upp precis före nattning.