En ung bondes vardag

Triss i svarta kalvar
och en som kurade ner sig mot regnet

En sån där härlig dag som spenderats ute med undantag för
mat och matning! Planerat penséer och klippt ner fjolårets växter. Bytte till
sommardäck på bilen med hjälp av sonen – han skruvade loss däcken och jag satte
dit de nya (med fälgar som passar mutterknacken). Barnen har busat och stängslat till sina trähästar. Mannen varit i
skogen en sväng. Det som är lite sämre är att ingen varit inne idag, så
förmiddagens brödbak har kommit till skott nu som först. Blir färskt bröd till
frukost, verkar det som! Middagen åts halv åtta och barnen är äntligen i säng.

Lillan har haft en sovardag ute i vagnen med matpaus var tredje timme, och myser nu med
pappa i soffan.

Kom fram till att hon nu är ungefär femtio gram större än
vad sonen var som nyfödd! Då var han en jättepluttig bebis, medan hon är ”jättestor”!

När Morfar röjde i sin
lagård för några år sedan hittade han en rostig gammal mjölkspann. ”Du som
samlar på gamla rostiga saker kanske vill ha den…” Tillhörde hans farbror
och namnbrickan hänger fortfarande med!

Denna veckan har satts rekord i mycket känns det som:

– Trötthet på mig – tror alla förlossningsendorfiner tog
slut på en gång, utan avvänjning. Eller så är det ett tecken på att jag är
mänsklig, som en pappa från Onsdagsträffen påpekade… Oavsett vilket är det inget jag gillar!

– Hittills denna vecka har det kommit nio kalvar. Två
måndag, tisdag, onsdag, fredag och så en idag. En kviga, så var det åter kvitterat,
sexton lika. Det är rätt komiskt egentligen.

Underbart oberörd
kossa. Med min egen förlossning i färskt minne är jag tacksam över att ha sluppit
slafsa i mig efterbörd… Och så var det dags att flytta till BB på andra sida ”sjövägen”

– Ungen ökat fyrahundra gram på tio dagar!

När jag bara vill att
hon ska äta och när hon väl ätit…

– Rekordmycket mark finns med i min EU-ansökan med
påföljande rekordmycket att plöja – närmre sexton hektar och de drygt sex
planerade har drängen kört färdigt idag. På måndag fortsätter han med
resten. Hjälp vad jag har att harva sen!! Tips på ljudböcker mottages!

– Stolligheter! Drängen plöjde upp en bit i det gamla
hjorthägnet. Det är väl typ trettio år sedan det gjordes sist – även då av
honom! Plötsligt såg han att han fått upp ett brunnslock till ett gammalt
täckdike. Han gick ut för att titta på var det skulle ligga, och trillade i
brunnen! Plogtiltan bara försvann när han steg på den. Som tur var varken han
slog sig eller skadade sig, det kunde ju gått oerhört illa, men det dåliga
knäet var det som var ovan mark, och fick pressa upp honom. Det har känts sen,
säger han. Men hade han ringt och bett att jag skulle komma och lyfta upp honom
ur en brunn med frontlastaren, hade jag nog ringt någon annan att komma och
låsa in honom!

– Byggmaterial kom i fredags till grunden, så hela baksidan
är nu full av lecablock, armeringsjärn och frigolit. Nu inväntar vi bara
snickarna, enligt utsago i början av vackan. (Och att mitt bröd jäser klart så det får skjuts in i ugnen!)

”Jag fixar henne
idag!” sa sonen imorse. Och gjorde så ock <3

God natt!

Ska vi fortsätta hålla snittet får korna sluta nu. Denna
vecka har hittills genererat i sex kalvar. Två om dagen! Fick inte ihop
räkningen igår, förrän maken konstaterade att tjurarna ledde med en, de kvitterade
och gick om igår. Idag var det en kvigkalv i fel hage, från en ko (älg) som vi
försökt få över – jag vet inte hur många gånger – och så var det kvitterat igen. Körde
över samtliga kor till sjösidan från lervällingen, dock nedanför trädgården så
de fortfarande hålls lite i kalv- eller inte-kalvgrupp. Före och efter…Flyttade med en foderhäck och körde balar till dem, tjurarna och kalvgruppen. Medan drängen var
efter ännu en bale gick jag runt och gav mig på att räkna kalvar. Det är
ungefär som att räkna myror, och när jag fick ihop 32 på första (!) försöket,
var jag mer än helnöjd. Tills jag passerade den nedre ligghallen och där låg nummer 33! Fasen, då dubbelräknade jag en i alla fall…

En bra arbetshöjd är
viktigt!

Satte mig på en sten och
njöt av utsikten i fortsatta väntan och hörde ett ynkligt bröl som avbröts av
en hostning. Igen och igen och igen. ”Måste kolla numret på kalven så jag
kan hålla koll på den!” tänkte jag. Reste mig och gick mot kalven
samtidigt som en annan kalv och mitt icke-kalvade fläskberg till herefordko kom
marscherande mot den lille. ”Idiot, sköt du ditt” muttrade jag till
kossan tills jag insåg att kalven inte hade några märken. Jahapp, en tjur till,
så tog de ledningen igen.Tycker jag klarat mig utan
den beryktade”amningshjärnan” de tidigare gångerna, men har nog trillat dit nu. Hur
ska jag kunna hålla ordning på ett ständigt varierande antal tjur- och
kvigkalvar när jag hittade min mobil i skafferiet härom dagen?! Vad gjorde den
där!?!

Hur som – Drängen kom med balen, jag pekade på kalven och vi
beslutade att äta innan vägning och märkning.

När jag kom in i trädgården insåg jag att lillan låg i
vagnen och skrek sig blå. Inte vet jag hur länge det pågått, men när jag kom in
var klockan över elva (och jag som var hungrig halv sju när klockan ringde!) Men
det fick bli en biskvi och ett stort glas vatten samtidigt som den lilla fick
sitt, sedan kunde jag ladda med en rejäl portion gröt och några mackor som
kombinerad frukost/lunch strax innan tolv. Alltid minskar det mjölkproduktionen
något… Eller så får jag acetonemi…!

Nöjd unge, bara morsan
kvar

När drängen är
barnvakt

Igår då. Surmuppen hade inte fört över en enda stödrätt, så
jag saknar massor för den nya marken! 107 hektar sökte jag för i år. Tur jag
har min dräng! Och för att maxa ersättningen skulle jag (drängen) behöva plöja
upp ytterligare minst åtta hektar, totalt femton i år. Så några fler myror i
huvudet! Att göra eller inte göra, det är frågan… Lillan tyckte det gick an
att skriva EU-papper ungefär en och en halv timme, den sista halvtimmen tyckte
hon inte alls det var kul. Det gjorde inte jag heller för den delen, men det är
ett nödvändigt ont.

Drängen körde inte fast, dock är lerjorden så torr och hård att
plogen inte ens gick ner i de styvaste partierna! Och mitt i allt ringde han
och bad mig hämta en ny fläktrem på hemväg då det havererade för honom. En ny
spännrulle är också beställd, något är ju fel om remmen ryker på tio körda
timmar! Mannen åkte ner igår kväll och satte dit remmen i ljusskenet från bilen
så att plogen kunde gå idag i alla fall. (Remmen går ju till allt – kylning,
laddning och olja)

Efter sista passet i lagården för dagen, med lillhönan i
släptåg, där jag också plockade ciderburk från högarna på foderbordet (gör mig fly förbannad och tacksam över att jag inte hackar ensilaget) är barnen på sin Onsdagsträff. Mannen skulle titta på bilsläpet inför
besiktning och jag slopar dansen. Är såå trött!

Ja… Provade på bebislivet igår igen. Precis gjort allt
klart, satt henne i bilstolen, vände mig om för jackan – och det blurrade till.
MEN hon klarade kläderna hon fått på sig tio minuter tidigare. Såna som inte
luktade lagård, bruden är ju med i koskitgänget nu! Åkte hemifrån några minuter
efter det att jag skulle varit i samhället, men tjejerna hade överseende med
det. De fick ju mysa lite med en liten bebis! En enorm blöjtårta fick lillan –
nu är det bara för henne att växa i storlek 2… – och två pyjamasar. Den
koprickiga i storlek 62, och den rosa i 56. Jag har lite svårt att se
skillnaden, måste jag medge! Inte på färgerna alltså, utan storlekarna!

Idag rivade vi igång tidigare än vanligt. Sonen skulle hälsa
på i skolan igen och behövde få frukost hemma innan vi lämnade på dagis. Så för
ovanlighetens skull hade vi hunnit med frukost, amning, dagislämning,
betongbil, snickare, rörmokare med filtreringsoffert – då prover visat lite
förhöjda halter av radon – och en kalvning. Innan klockan åtta!

Kossan var självklart i fel hage, men hade lagt kalven
relativt nära stängselöppningen, så snabbt i kläderna och ut för att släpa över
den! Trodde jag… Vid närmre titt visade kalven sig vara ett smärre hus, och
den hade jag nog inte gett mig på utan varken nyförlösning (hur länge kan man
kallas det?!) och påföljande komplikationer. Så den lille gossen fick åka
skopa! Smidigt som rackarn, i synnerhet som kossan följde med.

In i lagården och kolla så kossorna hade skött sig som
bebisvakt, utfodra och ut igen för balar. För att konstatera att en kossa, i rätt hage,
stod och åt efterbörd bredvid sin lilla tjurkalv. 15 kvigor och precis
kvitterade tjurarna, 15 styck. Tjugo kalvningar kvar. Några av de större
kalvarna har blivit tonåringar också, de vägrar svara mamma vilket resulterar
till gapande kor som springer runt som yra hönor medan kalvarna ligger och
gömmer sig bakom en sten eller bara står i en hög med andra kalvar… Enerverande
kan det vara, i synnerhet på nätterna! Fördelen är att de svarta kalvarna verkar vara värst, och de är smidigast att hitta om man letar – har bara 5-6 stycken, resten är bruna!

Nu ska jag äta min frukost, några räkningar är betalda och
jag blev smärtsamt påmind om högen med räkningar som ska bokföras – fuskade
visst när lillan kom till jorden och syskonen var hemma. Dessutom har jag
njutit länge nog av pressen – nu kom första avbetalningen. Usch!

Lillan får knipa eller skynda på, hon får hänga med till
stan för att skriva EU-ansökan om en stund. Så hoppas jag att surmuppen har fört över stödrätterna jag behöver!Och kör drängen fast när han ska
prova plogen, då får han snällt sitta där!

Morgonfrilla vs skatbo fick en helt ny innebörd (och nej, det är inte jag!)

Undrar vem lillasyster
drömmer om att få pussa i lagården!?

För er som inte hängde med i svängen, så var de sista tre
bilderna i förra inlägget på vart och ett av barnen. Ca tre fyra veckor gamla
allihop.

Och jag kan meddela att det är knepigt att ta en vettig bild
på en unge. Det är nästan omöjligt med två. Och med tre är det rena helsiket!
Om någon missat, menar jag…

76 bilder senare så Plötsligt:

Räknade ut att jag ligger på ett snitt med sex kalvar i
veckan! Igår var det fem veckor sedan första kalven och idag har kalv nummer 29
och 30 kommit. Den senare är inlåst i ”fel” ligghall i väntan på att
maken kommer hem och släpar på grindar så jag inte ”river upp” mig
mer än nödvändigt igen. Tjugotvå kor kvar som ska kalva! Upp med tempot!

Två buskillar, och det
senaste tillskottet, säkrad i balklon
mot ett träd, men kossan var helt ofarlig

Ikväll blir det till att träffa tjejerna i samhället. Frågade
om det var ok att lämna lillan hemma så jag fick en egen kväll, men fick ganska
direkt klart för mig att hon var min biljett för att bli insläppt… Fattar
inte;)

Får sno ihop ett bröd att ta med
och fixa klart mina kakor medan jag ackompanjeras av skogsmaskinen och
snickarna. Det rör på sig.

Idag har vi övat på konsten att göra ingenting! Jag, lillan
och Selmakatten kröp ner i sängen vid elva, och masade oss upp igen halv två. Skönt
att slappa, skönt att ligga i dvala, och även stundtals i sömn. Vaknade till av
ett rejält kalvbröl, men då jag var ensam på gården kunde jag inte göra så
mycket då mer än att konstatera att de var i fel hage och behövde lastas upp.

Sömmerskegrannen ringdes in till barnen och jag och mannen
gav oss ut för bärgning. Väl över på sjösidan var det bara att konstatera att
den kviga jag petade över vägen igår stod och slickade på en helt ny tjurkalv. Härmed
är det också halvkalvat. På drygt en månad har det blivit 25 levande kalvar på 26 chanser.

Idag är det också onsdagen den tjugoandra mars. Precis en
månad och/eller exakt fyra (!) veckor sedan lillasyster kom. Och visst har hon
blivit större! Snart moppedags! Men än är hon rätt behändig.

Jag tog en sväng till linedancen sen barnen var avsläppta på
Onsdagsträffen. Mannen fick lyxen att ha en skvätt mjölk i flaska i kylen, till
syskonens stora glädje.

Vilan tidigare var välbehövlig, jag känner mig inte som en
trasa. Huvudvärken och trötthetsillamåendet är snudd på obefintligt och kroppen
börjar kännas ok igen.

Sådan moder, sådan
dotter

Sent i söndags kväll, när vi hade lagt oss, sa jag till
maken att det hade kalvat ute. Det var ett särskilt nykalvat-bröl. Mycket
riktigt låg det en liten tjurkalv i hagen när vi kom ut på morgonen. Sen är det
ju det där med dagar. ”Vad är det för datum idag?” funderade jag när
jag noterade ko och kalv i telefonen. ”Ja du”, flinade drängen.
”Vilken datum är det idag?!” Det tog mig några sekunder innan jag kom
på att det faktiskt var mannens födelsedag, och därmed den tjugonde mars. Typiskt
mig! Järnkoll på när alla fyller år, och inte den blekaste om när det
inträffar!

Vägning av lillan, 2875 gram, och en sväng till affären där
jag fick en chock över tanten i charken. ”Jaså, har du fått en liten? Vad
roligt! Det har vi inte sett! Vad blev det? Du har en av varje sen tidigare, är
det väl? Är du hemma nåt, du som har så mycket djur och så…?!” Förvisso
var jag med två andra bönder och manifesterade för Svensk Mjölk för ett och ett
halvt år sedan, där vi pratade lite mer ”privat” med personalen, men
ändå…

När barnen väl kom hem från dagis var det snudd på slagsmål dem emellan
om vem som skulle få vara närmst lillasyster. Hon i sin tur gjorde premiären i
lagårdsvagnen och senare på kvällen provade hon på magknip. Det finns ljud i
henne, är härmed konstaterat!

Tomma båsar får fyllas
med annat!

Vi klämde även in en middag för gårdsfolket med Mormors
tårta där på tidiga kvällen.

Idag var det tisdag att vakna! Och det känns igen (fortfarande?!) i huvudet! På morgonen stack drängen till däckverkstan med min traktor som
lagt till med smygpunka på ett framdäck. Men först hann vi med att bärga
kokviga med kvigkalv från fel hage.

Dagen har sedan rullat på med balkörning, där drängen blev
barnvakt. Funkar med bältat babyskydd i traktorn också! Inte ens jag ger mig på
närkontakt med djuren med bebis på magen (på utsidan alltså). Och sedan det
sedvanliga påhänget med köksbänk och tvättstuga. Blev rädd att jag hade en
dålig ko i ligghallen på eftermiddagstitten där. Först fick jag en chock då jag
var säker på att alla herefordar var på sjösidan, sedan låg hon bara där. Och
försök att jaga upp en hereford som inte vill… Men till slut visade hon sig
vara, till synes, helt frisk.

På rent skoj satte jag mig med mjölkmaskinen och pumpade en
portion, som mannen testade att ge med flaska. Det gick som en dans! Kan vara
bra att veta!

Senare var det skönt att vara hemma! Lillan har varit trogen
sin kladdblöja var fjärde dag. Nu har hon lyxat till det med tre stycken på tre
dagar! Idag tog hon även hela ryggen, och precis lagom tills hon var sanerad och fått på rena
kläder, kom det en kaskadkräkning över hela henne och skötbordet, troligen gick det lite fort
med flaskan. Det första kräkset sen hon föddes. Ja jisses, vi verkar ha fått en
bebis i huset! Hur gör man!??

Mys med lillasyster
och Bamse till godnattsaga. Kan det bli bättre?! Alla måste ju få sitt!

Ordspråket som ploppade upp i huvudet kanske inte var
riktigt rätt citerat, men ironiskt nog passande. Det blev en eftermiddag där
jag är enormt tacksam för den förtidiga födseln av lillasyster. Jag må vara
galen, men en och en halv timmes linedance är rena picknicken mot att ligga på
mage i en ligghall, med båda armarna i en ko. Den ena till armbågen och den
andra till axeln. Letandes efter ben.

Kossan hade kämpat ett par timmar när vi föste in henne i en
av ligghallarna för att kolla läget. När hon la sig ner syntes det plötsligt tydligt
att den där delen av fosterhinnan som hängde ut, i själva verket var en svans. Och
inga bakben. Lös det! Men som sagt, med hela armen inkörd och ändå bara
räckvidd till kalvens has var det inte lätt att dra fram klövarna. Så det blev
till att försöka pilla in ett dragrep kring låret på kalven – den måste ju ut!
Även om jag, på riktigt, fastnade med ett par fingrar när kossan krystade till.
(Ännu ett fascinerande scenario målades upp för akuten; Äh, jag klämde av
fingrarna mellan bäckenet och hasen! Allt medan drängen stod bredvid och
skrattade.)

Å-HEJ! sa hon

Ringde efter draghjälp från mannen sekunderna innan kossan
reste sig upp och gav mig läge att sno repet kring ligghallens stomme. Det var
spännande en stund med flyttbar hall, måste jag medge. Jisses vad starka
dragare kor är! Men hallen höll, kalven drog hon ut ett par decimeter innan hon
la sig igen och maken anlände. Sen drog han några gånger och kalven släppte. Död,
givetvis. En stor, och rejält långbent, kviga från en gammal och rutinerad ko.
Kossan ligger platt på sidan så här en timme senare, har troligen en del att
återhämta. Än lever hon i alla fall, även om det kändes som läge för nödslakt
en stund innan vi fick ut kalven.

Alltid lika tråkigt,
men man kommer ju till en punkt där det gäller att rädda det som går

Gick in och bytte ut min blöt-i-ärmarna-tröja och kom ut precis
samtidigt som grusbilen kom. Imorgon lät det som att den där Gräv-lingen skulle
komma. Hans och sambo kommer över dagen om inget inträffar, och på söndag blir
det förlossning. Förlåt, menar ju födelsedagskalas – för mannen. Så helgen går
nog, denna med.

Men nu ska lillan tankas färdigt, jag igenom duschen, (om
inte annat för att tina upp de vindpinade brösten – det går inte att krypa i en ko med vinterjacka på) så ska vi ner och möta upp
familjen för middag i simhallen igen.

Trevlig helg medan jag vippar igång rörlighet och känsel i
fingrarna igen!

Och så önskar vi givetvis också ett Stort Grattis till gymnasiekamraten och sambo som fick en fin liten son vid lunchtid idag!

Startade morgonen med kattövervakning så att lillasyster
skötte sig vid ätning. Lite kul att katterna, i synnerhet hannarna var som
streck för minsta ljud sonen gav ifrån sig. Nu när det är tredje gången är de
tämligen oberörda. ”Det som inte dödar härdar”

Packade ihop oss och stack ner till andra gården, hela
familjen. Drog ut ståltråd i ett permanentstänge och klubbade ner ostadiga
stolpar, och bytte ut ett par dåliga. Slutligen rullade vi upp lite tråd som
inte kom bort i höstas… Skäms på mig! Barnen sprang runt på åkrarna och dök
slutligen ner i en vägtrumma (och nej, det var ingen idé mamman stöttade). De
drog upp gammalt gräs och släppte i bäcken, dels för att mata fiskarna, och
dels för att se hur långt under vägen de kunde följa sjögången. Nästan så att
jag blev lite nervös mellan varven… Skönt att en satt i säkert förvar under jackan, även om det var lite knepigt att slå ner stolparna.

Det är inte heller några som helst problem att stoppa in
hela familjen i Navaran. Självklart fanns inte detta med på önskelistan då den
införskaffades i höstas. Joodå, så var det visst. Skulle kanske ha den som
familjebil istället för Avensisen. Gott om plats både fram och bak och på
mitten!

Hem och körde förbi husen för en titt på djuren, och hittade
en herefordkalv! Ringde på drängen medan jag och mannen omringade dem med vår
nyss upprullade tråd. Fick läge att peta över fyra andra kor i väntan på
drängen, så de rök in i kalvhagen i väntan på nedkomst. Ko och kalv lastades
upp på kärran. Kvigkalven vägdes till 48 kilo, märktes och släpptes ut.

Mannen gick ut efter vår lunch som blev middag klockan 15
(!) och gjorde plogen färdig. Han och lillhönan tog även eftermiddagen i
lagården då de var ute och redo.

Får igen för min smitning igår – mannen är iväg idag, som de
flesta torsdagar. Men barnen är i säng och lillan ligger jämte mig i soffan och
vet inte om hon ska sova eller greja, så hon gör lite av varje.