En ung bondes vardag

Jag ser regnar, jag ser det regnar, det var på tiden Hurra!!

Faktiskt så började det dugga lite smått för ett par timmar sen! Äääääntligen!

Men men. Inget ont utan något gott; Rekordtidigt, det vill
säga ungefär tre veckor tidigare än vanligt, har grässkörden på gården startat.
Kan lova att det aldrig hänt tidigare. Sjätte juni, är den tidigaste slåtterstart
jag vet. I år på sjätte juni var faktiskt hela hemma (vilket inte är så mycket
i vanliga fall och i år är hälften upplöjt), och andra gården slaget och
pressat! Synd att det inte blir något på åkrarna bara… På en av sandjordarna
fick jag för två år sedan i torkan endast femton balar på tre hektar. Förra
året fick jag sextiofyra. I år fem… Känns ju sådär. Strängarna?! Var är ni?!

Man får ju göra det bekvämt för sig! Gillar inte!

Men än är det inte kört. Det är fortfarande början på juni
och hela sommarens tillväxt ligger framför oss. Ringde och beställde hem extra gödning
också. Det lär behövas och lär bli billigare än att tvingas köpa in foder i
vinter. Igår gjordes en annan by klar, trodde jag, men fick löfte om ”två
gårdar” till i samma by, så jag nu slår allt i den med. Några hektar med
klent gräs är bättre än inget gräs!

I onsdags firade vi röd nationaldag med stängsel, kok av
rabarbersaft, brödbak – jag lämnar det halvklart och den dumsnälle maken reder
ut situationen och grillar dessutom kycklingklubbor jag hade med på tjejträff.
Ja, jag kom ju hem till duschen ungefär när jag skulle varit i samhället i vanlig ordning. Hem
sen och direkt i andra kläder för att lura korna från slåtterkrossen där maken
slog skräppor, och märka en ny tjurkalv (filmsnutt finns på instagram
@bondeniskarvhult).

Fjolårets sista ensilagebalar… Hon fick helt enkelt för dåligt med middag! Fick ytterligare några hektar vid ett gammalt soldattorp. Tog en chansning att köra ner med stora stängaren, åtta meter, istället för den gamla tremetaren. Det gick. Det var inte mer. Men jag tjänade in många timmars strängning! Och den ena markägaren skulle ta sitt först, sen fick jag ta det som blev över. Don efter person?

När man får en känsla av att vara iakttagen… Dags för nästa pass, 21,30.Byte av nät kl 23,45. Känner mig lurad. Fick nys om mindre rullar för ett par år sedan. 2000 meter på 31 kilo istället för 3000 meter på 43 kilo. I år är de uppdaterade, så de små rullarna jag ber särskilt om för att klara av, är nu på 2500 meter och väger ca 41 kilo. Det får gå det med! Precis som mina kycklingar som fått för sig att sova på pinne ute. Maken kom in efter att ha stängt luckan till hönshuset; Ska du ha in dem får du minsann re ut det själv!

Sena kvällar har det blivit. Sällan kvällsfikat före
midnatt. I fredags hämtade maken upp mig kvart i tolv på åkern, då började det
bli för mörkt. Efter nattningen av barn hade vi dessutom hunnit med att ta hand
om en kalv, som kördes med sin moder till ”rätt gäng” och flytt av resterande
kor till ny hage på andra sidan vägen.

Gårdagskvällen tillbringades också med att flytta djur. Gänget
från hägnet skulle ut och promenera på landsvägen för att komma till Fårhagen,
och herefordligan skulle från Ön till Rännesbroa. Men det var nära att jag
ringde slaktbilen på studs! Jag höll på att stryka med när de skulle åt
kraftfodret! Jäklar vad rask promenad jag tog tvärs genom hagen för att kunna
komma till utsidan av stängslet! Det är ju bra med sällskapliga djur, men nån
måtta på det får det väl ändå vara! Smidigt med båda flyttarna i alla fall, sen
var det att åka hem och titta till den minsta som nattats i tomt hus, och försöka vräka
ikull de stora barnen som varit med.

Idag har det varit stora skördedagen! Hälften av det vi
tänkt är inte gjort, som vanligt – potatisen är fortfarande inte i backen och
några grönsaker ligger fortfarande i fröpåsar. MEN uppskattningsvis har vi plockat
drygt femtio kilo honung ur kuporna, när ska vi hinna slunga detta?! – och fått
ett stick i vaden från det ilskna samhället. (Lite kul att jag vara hos
sköterskan tidigare i veckan och fick ut den begärda ”akutmedicinen”
då man kan bli väldigt allergiskt av bistick från en gång till en annan. Hon
poängterade att om man får stick som blossar upp kring decimetern är det dags
att ta tabletterna – min vadblämma uppmätte jag till åtta centimeter…) Spenaten
är skördad och ligger nu och kallnar efter förvällning i väntan på hacken. På
föräldragården har ett par hundra klasar fläderblommor plockats varav hälften
nu ligger i saftgrytan. Rabarberna på samma ställe har slutskördats och fyra
kilo såna ligger nu med lika mycket jordgubbar i gryta. Ska sila upp det före
läggning, vilken börjar kännas frestande!

De har har blivit akut trångbodda, så de har då nyttjat allt vad plats de kunnat hitta! Sällskap i bladet!
Någon snabbrunda till samhället har inte hunnits med –
däremot utdelning av en drottningcell till min moster – men istället blev det
till att sno ihop ett par frukostbröd till morgondagen. Sedan dessa var
inskickade i ugnen styrde jag och maken ett par byar bort och hämtade hem
pressen som nu står inbackad på sin plats i skydd från regnet.
Nähä! Spenathack, saftsilning och kvällsfika var det!
God natt

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö – har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma…)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på
härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur
fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags:
Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om
man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i
beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och
slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna… Börjar bli gammal, den nyaste traktorn…

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt
gräs där… Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter
många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så
han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till
kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på
morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller
och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal…!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i
veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med
pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll
sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett
tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade
jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och
fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har
hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio
till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev
morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem – åkte
iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och
pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i
öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick
det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen
behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!

Lämnade den lilla i vagnen åt sitt öde (drängen) och lastade
skopan full med stolpar för att stängsla in ett, för mig, nytt torpområde. Hej
hej, slye och fästingar innan jag rullade fram till byn, fick tag på markägaren
och tog en promenad mot sjön där och kanalen för att inspektera vad jag
egentligen gett mig in på! Hej hej myggen också, där i träsket!

Hemma hade den minsta vaknat, skrämt drängen med en väldigt
ovanlig bajsblöja – sömmerskegrannen hade fått rycka in – och det var snart
dags för sonen att komma hem.

Tappade andan lite. Inte mått riktigt hundra på flera dagar.
Tål inte riktigt värmen. Den i kombination med en malande oro för foder, bete
och även vatten, sömnbrist och en överkonsumtion av vätska, är mer än magen
klarar av. Den sa stopp nu ikväll, så gör inte många knop och håller mig i
närheten av dasset.

Maken däremot lastade en ny skopa med stolpar och åkte ner
till Ön en runda. Han säger väl hej till knotten där nere i grytan kan tänkas… Hade varit smidigare om vi varit båda, men just nu vågar jag
som sagt inte. Har istället rotat runt efter hans räkningar och betalat dem.
Visst är det faschinerande vilken vanemänniska man är!? Hans bankdosa
accepterar inte mitt personnummer och inte heller min kod. Måste sitta och
tänka till. Det gör jag aldrig annars. Det har automatiserats! Fingarna går på rutin.

Den minsta prövade en ny erfarenhet idag – engångssked. En
som hon lyckat få tag på från-gud-vet-var och stoppat i munnen. Kröp över
altanen med den och troligtvis hakade skaftet i mellan trallen. Den gick i
bitar. Hon klöks och skriker medan blodet forsar ur munnen och jag tittar och
tittar efter skedbladet där inne – skaftet låg i smulor på golvet. Plötsligt
körde hon själv ner in fingrarna och fick ut bladet, misstänker att det kilat
fast sig i gommen på henne. Lite tvätt och ett par minuter med nappen var det
lugnt igen sen. Tills hon fick varm middag i munnen. Hellre kalla äppelbåtar och
välling.

Det jag egentligen tänkte var att lägga ut lite bilder jag
tagit de senaste veckorna med inte hunnit/orkat visa. Det har ju varit och ÄR
fantastiskt vackert (om man ser till sta’bornas enkelriktade behov). Visst är
det helt fantastiskt att man kan äta frukost ute klockan sju i nitton grader i
maj, men man SKA INTE kunna göra det! Och ABSOLUT INTE vecka efter vecka!

Dags att stänga av vattnet som fyller en av vattenvagnarna och krypa ner. God natt

Man kanske skulle satsa på gäss istället. Med tanke på hur de andra ser ut…Tidigt i lördags försvann maken med traktor och fixade
stängsel. Tredje och sista gruppen djur till ”andra gården”. I
samband med släppet blev vi bjudna på fika, så det tog en stund extra att kolla
så att allt gick lugnt till. …Och visst finns det hopp! Fick ju nästan tio stänk på den dammiga huven i lördags!

Kvickt hem och slänga till tjurarna lite foder, svida om och
åka iväg till vänner på middag. På sena kvällen ringde drängen för att meddela
att de tagit in en förrymd kviga på hemmaplan, men hur skulle de gå till väga?! Gillar verkligen denna lapp! Enligt rykten har även toaletten gäststädats minst en gång…!

Var hemma en stund efter elva, bära in sovande barn och dra
på stövlarna för att rätta till sjöstänget som låg nere i hagen dit djuren
släppts ihop. En spann vatten på jordningen hjälpte upp det hela. Sjön hemma kring kvart över elva i lördags kväll.

I söndags blev det sedvanligt morsdagsfirande på High
Chaparral. Ungarna uppskattar det åtminstone. Direkt hem och tömma bilen på familj för
att dra vidare på möte med skolans föräldraförening. (Ja, jag hamnade visst där med. Härda ut två år och sedan är det gjort!)

Igår blev en storfixardag. Jag städade inne och maken ute. Ugnen
vaktades och extra stolar hämtades. På kvällen var det dags att starta upp
årets biträffar med föreningen, och vi var först ut. Två avläggare gjordes så
vi hoppas på bra utdelning och överlevnad.

Överlevnad ja… Än är det inte kört, men det går inte länge
till med denna torra högsommar om det ska gå vägen. Årets sådd är ännu grön,
men på sandjordarna börjar gräset brännas ner. För första gången (någonsin)
börjar det växa en klump i magen gällande bete. Det börjar sina hemma. Släppte
djuren i sista hagen hemma idag. Den första har inte hunnit hämta sig… Vi
behöver regn! PRONTO!

Joursamtal under biträffen. Det där oroliga som vi hoppades skulle ge en åskskur gav bara ett murket träd över tråden och vägen…
En gammal gardin från föräldragården fick agera nytt, livligare myggnät i flugdörren sen det gamla gjort sitt!

En som drabbades hårt av träffen hon inte närvarade på, utan nattades rätt omgående. Var lika sugen som mig på att stiga upp när klockan ringde… Vi kör numer med märkta ägg! Till de som tycker det är fusk att ”klubba” stolpar med skopa – tänk på att det som en bonde inte kan göra med traktor inte blir gjort. Typ städning av hus, alltid slår man i underläge!Jag var bara tvungen att ta en bild! Vad säger man?! Hon fick äntligen en stege till sin kana, men det öppnade dörrar till andra också… Understa stegen är tillfälligt bortskruvade till det högre tornet!Någon – ingen nämnd, ingen glömd – har kidnappat min nolla! Besvärligt vid månadens alltid lika deprimerande bankärenden. Syrenträdet blommar för fullt och besitter en enorm bi-trafik – får man ta vägtull?! Likaså gör rhoddironnronnen!God natt

Kris i skafferiet! Sista lingonsylten… Och nu är den slut… Mayday Mayday!Sover man över lunchen får man äta i lönnens skugga medan hönshuset städas. Efter maten hjälpte hon dock till sen praoeleverna avvikit. Och när jag skulle fylla vatten till hönorna fick hon fart efter diskborsten och skulle skura lite till. (Eller slabba!)Kycklingarna utsläppta och de gamla hönorna surar för att ha blivit portade från sin lilla gårdsdel.

Jag köpte en tjur förra våren som jag hade tänkt ha ett tag.
– Han brände alla sina broar igår! Att ett djur råkar komma ut en gång kan
hända. Men när det är ström i tråden och en tjur tar ett djupt andetag och går
rakt igenom – för tredje gången på lika många timmar – har han fått sina
chanser.

”Hela grannbyn” dök upp så där var en riktig
byaträff. Tjuren lastades upp och kvigorna föstes tillbaka till sin hage där de
gått stilla sedan. Det ställde till det för mig – kvigorna ville jag ju
betäcka! Sen la jag ut en väldigt trevlig korsningstjur på Blocket i veckan, hade
plötsligt fått honom ”över”. (Minskar ju en hel del på koantalet när
hornen ska bort – typ åtta…)

Han togs bort från annonssidan, kördes till hjorthägnet till
korsningskvigorna, dagmamman jag hade där som uppstyrningstant och den äkta
herefordtjuren lastades upp i kärran också och bytte plats med Rudolf som
släpptes ut. Efter denna cirkus kördes äkta herefordko och äkta herefordtjur norröver
till de äkta herefordkvigorna för att maxa just herefordbesättningen. Punkt. (Frågor?!)K-k-k-kallt i vattnet! Men så vackert vi bor!

Mannen åkt ner till hjorthägnet och kollade över resterande
stängsel där och släppte på djuren. Jag och barnen tog itu med jordgubbslandet
och gjorde det klart. Eller har en kortsida kvar att kantskära, men det går
fort. Rättaren/Snobben på plats!Done!

Veckan som gått har erbjudit två praoelever,
stängselsättning, djurflytt och stängselrivning. Kvigor utkörda och tjurar
utbytta. Foderhäckar flyttade och dess vinterplatser igenharvade.

Denna häck har verkligen gjort sitt! Det krymper i lagården – slaktdjuren kvar. Någon som vågar gissa hur långt ut korna räcker?!

Maken åkte på UV-avslutning och jag tog barnen med mig till
stan och den fina stadsparken där. Precis lagom att komma dit kring sex en
torsdag – avsvalnande luft, folk på väg hem och lugnet la sig. Jag som inte
gillar för mycket folk njöt i fulla drag, plus de facto att tre barn inte
håller sig på samma ställe precis = bra överblick!
Kvällsmat hade vi med och kompletterade lite när vi köpte ”hoppa-tofflor” till barnen. Ja, sen blev det ju tjurpromenader sen vi kommit hem och skickat ungarna i säng.

Lugnet före stormen…Rudolf flyttade in! Eller tillbaka efter ett dygn i lagården sen vi hämtade honom… Och de andra två fick bekanta sig med nya ligan en liten stund.Årets fjärde sista kalv. Tjur. Och mitt i bilden under syns ett stort fläskberg som vi trott skulle kalva ett par månader…Dags att vidga vyerna från badrumsskåpet… Notera tåspetsarna!God natt!

Här är det ungefär som vanligt. Fullt upp och kaos! Djur körs på härs och tvärs med övervägande goda resultat. Dessvärre är två kvigor väldigt osamarbetsvilliga, så de skydde ingenting sen vi väl fått in dem i hagen ett antal gånger. Slutligen dök de in i grannens hage, hämtades ut därifrån i söndags när de lugnat sig och släpptes tillbaka till sina fyra systrar. Inte heller då ville de vara där, så till sist har en av dem dykt upp hos mina kor och kalvar några hundra meter därifrån, och den sista är ännu inte återfunnen, så det kan bli spännande i storskogen… Torsdagens bröllopsdag firades för sent i lördags. och sinkades ytterligare på grund av kvigorna. Till sist kom vi iväg i alla fall, efter en dusch, åtskilliga fästingar plockade och med totalt sönderrivna ben. Att han blundar på bild bjuder jag på. Han fick upp ögonen under promenaden upp på toppen av skidbacken i alla fallVärmen har gjort att tjurarnas vattenhålor plötsligt torkat ihop… Sorry boys, men vatten fick de!En ungko som vägrade gå av kärran fick vinschas av. Hon ville inte utan la sig. Några timmar senare skulle hennes nya gäng åka iväg och hon följa med, precis likadant då. Fick dra på henne… Sen gick hon av självmant med de nya kompisarna.En tuff brud i lyxförpackning! Med mockasiner i sandalerna. Och en liten som behövde sova då hon kinkade. Tycker inte det såg så ut… Provat att klättra upp i tornet och åka ner, finessen behöver slipas lite. Och när hon kinkade en annan dag skickade jag en spann över huvudet. Det verkade roligt så det gjorde hon om. Igen och igen! Lika spännande som att äta vattenballong!När sonen föddes förbannade jag dessa selar överallt. Varför hålla på och binda fast sina barn i precis allt precis hela tiden!? Bara i vägen, dessa remmar. Med första dottern började delar av remmarna kännas som en ganska bra idé och med denna minsta är jag övertygad om dess fantastiskhet!
Ett gäng herefordar på vägen… (Den mista fick snabbt på en blöja, en flaska välling och hivades i säng! SOV unge!) Även sjön hemma sjunkit undan så deras vattenplats försvunnit. De löste det på egen hand och vadade ut på ena sidan stänget, och upp på andra sidan, hittade kraftfoderspannen och torkade nosen på bilen innan de snällt följde med in i hagen igen. Samma grupp och fem kvigor har körts till andra gården idag. Börjar bli en drös rena hereford nu!Vår stora, lille kille som drar ett sånt lass med sina systrar så fort det strular för oss, vilket det gör ofta. Idag en stund, bara han och jag. En alldeles för sen kväll med minigolf och glass på den nybyggda piren, men ack så viktig! Han gillar femmor, jag gillar treor.Två tjurkalvar igår. Har gått några år sedan jag fick den första!Ett axplock av vårt kaos. Strax läge för sängen. Så sonen inte kommer imorgon på samma sätt som igår – En knack på pappas höft ”Har ni glömt att väcka mig?!” (Två larm hos mig och ett hos maken sovits över!) 7,38. Bussen går 7,40. God måndag morgon, veckan var igång.

”Rättarn” kom och inspekterade vår fika under körsbärsträden. Eller var det fottvätten?!… ”Titta vad jag kunde helt själv!!” (Brukar inte barn gå först och klättra sen?! Denna kommer vi ha att göra med! Vilket humör om inte annat! Annat har det varit med våra oäktingar. Farligt att få barn som gift…
I det längsta skyllde jag på magkatarr. Mycket har varit på
gång och mycket är på gång. Att det var roten till att jag under flera dagar mådde som en kratta
så fort något stoppades i munnen. Sent på kvällen i söndags fick jag dock se
mig besegrad av bacillerna.

I onsdags hämtades vatten från egen brunn för att slippa det
kommunala. Denna brunn ligger dock inom samma vattentäkt, och alla utom en
familj har blivit dåliga. Och typ mer än hälften av invånarna i brukssamhället.
Men, inget fel på något vatten, så snacka om att ha blivit kollektivt pjalliga!

I måndags var jag rätt spak. Sonen hölls också hemma, dels
för 48-timmarskarensen och dels för att han mellan varven satt likblek och
knappt kontaktbar för att han fick magknip. Sen jag kommit i arbetskläderna vid fem på eftermiddagen, insåg jag att det var för sent för att åka och så. Maken skulle iväg och det mest avancerade jag gjorde var att lasta min sålda tjur på bilen till Linköping. Och medan jag gjorde det, satt barnen ensamma kvar och ”åt” kvällsmat.

Igår däremot var det bara att spotta i nävarna igen. Maken
på jobb, lillhönan på dagis, sonen i skolan och den minsta lämpades över på
drängens fru sen jag stack iväg med såmaskinen. Under några intensiva timmar
sådde jag färdigt det sista för året. Lagom till att åka hem och byta om för utvecklingssamtal på skolan – inga problem där inte!
På kvällningen sen barnen var nattade
åkte vi upp gemensamt, jag och maken, för att ringvältra och plocka sten. Två
tredjedelar hanns med ungefär, innan det blev för mörkt. Den där snabeln är både en välsignelse och en förbannelse. Förbannelsen är när man ska försöka skruva i den i säcken, med uppåttryck och vetskap om att om man misslyckas har man sexhundra kilo utsäde kring fötterna. Välsignelsen är när man lyckats och därmed slipper hinka upp sexhundra kilo utsäde i maskinen! Sista draget gjort! Tur man inte bor i tätbebyggt område…! Maken börjar komma i den åldern då många män lägger på sig – min stackare får rasta bort sitt innan det får chansen;)Magsjukan slog hårt. Och så säger de att socker är farligt! Jag levde hela dagen igår på en bulle och en 250ml-flaska saft. Första gången på flera dagar det var gott att äta sen på kvällen! Stackar’n hade levt hårt hemma på gården. Hon låter mycket när hon äter – mycket mmmmmm och nam-nam-nam, men plötsligt blev hon tyst!

Idag har jag varit rätt spak. Om det är den sena kvällen,
hettan eller eftersatthet (troligtvis en kombo). Det har inte blivit
jättemycket gjort; Snubblade över två kalvar, den ena inte född i morse, som
den andra… Båda märkta i alla fall. En stunds vila efter frukost, inhägnad av
vår ”highlandhage” och släppt dit djuren som ska iväg sen. Stängt inne
dem på en ganska liten yta av sitt föregående också, så jag slipper springa
över hela riket när de ska samlas ihop, sorteras och köras iväg. För det är det
som står på schemat nu. Fröna är i backen och nu ska djuren iväg. Får försöka
med ett stort ryck till helgen när maken är hemma. Herefordtjur! Korsningskviga! Unge i vagnväntan. Så vad då? Stenen är ju vass att krypa på! När hon badar inne är hon förpassad till duschen med nästan-stängd dörr…
Jag har förstått att man får räkna med att åtgången på sanitetsprodukter ökar när man har döttrar, men jag trodde ju aldrig det skulle börja SÅ tidigt! Den minsta är fenomenal på att hitta och gnaga plast! Och precis som reklamen säger; uppsugningsförmågan är det inget fel på!

Leve grovdammsugaren vid tömning av såmaskinen!

Nu kom maken hem också, efter att ha stuvat in såmaskinen i maskinhallen igen. Dags för en kvällsfika och hålla natt.

Sov gott

Ps. Till er som förfasat sig över shortsbilden – det är inte mina byxor jag ärligt stulit som första bästa! Lugn!

Igår blev det stängsling för hela familjen och släpp längs
hela sjökanten för korna. Maken startade jordfräsen och jag sådde lite i
landet. Vidare startade han gräsklipparen, det jobb som tar ett par timmar om
man gör det halvslarvigt och … längre tid om man gör det ordentligt… Själv
hängde jag på mig röjsågen och körde en runda i trädgården. Sen kom ju
fortsättningen med att räfsa upp det hela. Hönorna blev glada i alla fall! Ungarna lastade på skrindan och körde fram!

Stenbrytare! Sonen stängslade in förgätmigejen från gräsklipparen.En stund senare:Vitlöksmarodör!! Med hatten nån annanstans och den ena skon på okänd plats är hon lika skitt och lyckli’ ändåSedan var det dags för den enda TV-stunden jag kräver om
veckan – Let’s dance. Denna fredag med korg på korg av efterlämnad tvätt som sällskap. Och
så vitt jag vet står de kvar på golvet i vardagsrummet…

I natt var det sonens tur att bli dålig. Känns långsökt att
”hoppas” på det dåliga vattnet (som han inte borde kommit i kontakt
med) så bara att hålla tummarna att vi andra klarar oss. Precis som lillhönan
har han kört en hård dag idag igen, nästan som vanligt, och lagom till kvällens middag kom det en
omgång till i tröttheten.

Efter frukost kröp jag själv ner en stund. Flera krånglande
nätter och långa dagar tar ut sin rätt. Men bara att pallra sig upp och sortera
djur igen – kört iväg sex kor och sex kalvar till Långt Borta, och två kor med
två kalvar till Ännu Längre Borta. Såna som jag hämtar hem i oktober och inte
behöver bry mig nämnvärt om tills dess. Whaaa?! Självskadebenägen?!! Jag grävde upp och han började gräva ner. Ja, och hon hittade vattenkannorna!Rättaren inspekterar.Vi verkar ha välmående maskar på gården!

Hemma igen sen var det dags för lagård, som maken tog, och
jag pallrade mig bort till jordgubbslandet som förvuxit totalt. Ny mission är
att gräva fram ett par gångar. Men har så mycket fina plantor att jag nog får
förstora landet en aning sen jag gett bort överflödet! Vill någon ha så säg till.

Gick ut efter middag och läggning av barn för att rensa den
ena av raderna, men efter det tog jag slut, så dags för sängen.

Maken åkte iväg med harv och skopa till skogstorpet. Han är
galen!

Till veckan som kommer firar vi bröllopsdag. Är någon sugen
på tre ungar en natt till helgen och ett par pass i lagården, så säg gärna
till. Jag önskar mig en stund som VI och utan krav. Wish me luck…

God natt