En ung bondes vardag

En lugn dag. Borde kanske åkt och handlat, men jag iddes
inte. Det värsta är bara att mjölet tagit slut. Det var precis att det räckte till
en sats långjäst bröd vars deg sattes på förmiddagen och snart är redo för
ugnen. Riktigt gott att rosta det till helgen! Och sista skvätten mjöl försvann
i pizzadegen för kylskåpsrensning. Får väl ta en tur neråt samhället imorgon.

En liten runda på kontoret, en kortis på soffan och lite
handräckning till mannen som la slinga till framtida golvvärme i nybygget,
hamnade sedemera på agendan. Han är nu på UV och barnen är nattade. Sitter själv
med en olycklig bebis i famnen – till och med katterna har svikit!

Imorgon börjar en ny era! Fick en chock när vi gick in på
Försäkringskassan för att anmäla lillasyster. De stryper föräldradagar för barn
födda från och med 2014, som lillhönan. Endast 96 dagar får sparas från den
dagen då barnet fyller fyra. Dessa 96 får sedan plockas ut tills barnet fyller
12. Tidigare har man fått plocka alla kvarvarande dagar tills barnet fyllt
åtta. Och vi som har mängder med dagar kvar! Det roliga är att sonens dryga
hundra föräldradagar berörs inte. Som tur är! Jag har ju jobbat vid sidan av
med de andra två och inte plockat ut så många, och mannen jobbade tidigare
halvtid med morgonskift – 4:45-9:00, så han har ju bara plockat 2,5 dag per
vecka. Men nu blir det istället att maken plockar föräldradagar framöver. Måndag
och fredag är han hemma på heltid. Dagarna får ju verkligen inte brinna inne! Och
tänk! Vad mycket vi kommer hinna med framöver med tre barn som ska hänga med!

Mannen erbjöd förresten barnen varsin bulle till fikat efter
dagis, men lillhönan hoppade: ”Vill ha surmacka mamma gjort!

Inga skönhetspris i
sikte, men fullt ätbara!

En osedvanligt puckad ko stod upp och kalvade igår. Och lät
kalven glida ut i full fart med huvudet först rakt i en stock så samtliga
tänder slogs ut. När jag hittade dem ett par timmar senare låg kalven och
krampade av smärta, blodig i munnen, svullen tunga och rosslig andning. Svårt
beslut?! Nope! Så var en tredje kalv tappad…

Idag kom kompensationen med två nya kvigor. En på morgonen
och en på eftermiddagen. Nu är slutet nära med tre återstående kalvningar. 45
av 48 kalvar.

Min enda sparade
mjölkkviga. Hon får tacka sina gener från vår underbara gammelkossa 1113.Gjorde en storbeställning idag på utsäde, gräsfrö och lite
gödning. Får skynda mig att få det i jorden så de inte hämtar tillbaka det, för
jag lär inte ha råd att betala det… Mannen i andra änden av luren skrattade
bara åt kommentaren.

Sen har EON varit och grävt om kabeln vars band följde med
plogen upp. Den visade sig inte tillhöra kommunens gatljus, utan var kabeln
till starkströmmen… Men alla var överens om att man måste få bruka en åker
utan risk. Ärendet lades även på prioritetshögen.

Katterna fick bli
barnvakt när jag smet från den välbehövliga middagsvilan för att kontrollera
kalvningen.

Barnen på Onsdagsträff, jag skulle på dans, men då även
Gräv-lingen dök upp för att göra klart sitt jobb kring grunden så fick lillan
hänga med på sin första linedance. Det ska börjas i tid!

Kvällsfikat hägrar och äntligen är dopinbjudningarna
utskickade. Lillan får samma dopdag som både pappa och storebror, trots
fullbokad kyrka. Och lillhönan delar ju dopdag med vår bröllopsdag!

Och så kom vi båda på att det igår var sju år sedan vi var
på Grand Canyon och växlade ringar! Galet med det mesta!

Ni som följer mitt instagram har nog räknat ut att det inte
blev nån lugn annandagskväll i soffan framför öppna spisen med en surdeg på
jäsning.

Vad som hände igår kväll och hur det löste sig är upp till
var och en att bedöma; slumpen, ödet, tillfällighet eller högre makt. What
ever.

I alla fall så vet alla som har djur, oavsett om det är 10
eller 110, att det finns individer som skriker, och skrikande individer.

Skrikande individer är såna som tutar för allt. Om kalven är
två meter för långt bort, om den ser någon känd. Om den ser någon okänd, eller
rent ut sagt är en sån som gapar för gapandets skull.

Igår skrek en ko som aldrig yppar ett ljud till vardags. Då
alla djur ”hängde på tråden” vid tvärstänget in till nästa bit, tog
jag för givet att nån kalv trillat igenom och stod på fel sida. Djurens
intresse låg dock längre bort, visade det sig. Nämligen på skotarföraren som
var ute och gick på vägen i sin gula jacka i skymningen.

När jag kom dit blev det riktigt hola-baloo med kalvdans och
tjurrusning och allt vad det heter. På alla kor utom en, som stod och skrek,
och på en kalv som stod blickstilla nere vid sjön, trots att systerbröderna for
runtomkring honom. (Han ville inte lämna sin kompis) Jag tog en lov mot sjön
och tyckte mig höra ett ynkligt brölande. När jag var ett par meter ifrån den
lille svarta tjuren stack han iväg, och jag tyckte mig åter höra brölet. Efter
en evighet som säkert var en halv minut upptäckte jag en liten vit hjässa och
två öron. – En kalv hade brakat ner mellan stenarna i ett odlingsröse ute i
sjökanten.

Insåg att jag inte skulle klara av det själv och att det skulle ta tid. Snabbt upp för att byta kläder, skicka in den lilla till
drängen och fru, förvarna de icke sovande, men nattade, barnen att de blev
ensamma och maken i näven tillbaka till kalven. Ganska snabbt kunde vi
konstatera där vi låg på mage med armar mellan stenarna att kalven satt fast. På
riktigt fast. Med minst ett bakben fastkilat mellan stenblock längre ner. Så
tre alternativ:

– Hämta bössan, skjut kalven och stycka den på plats för att
sedan kunna tråckla loss benet.

– Ha bössan i beredskap tillsammans med en traktor som kunde
försöka lyfta upp blocket (på fel håll mot hur en frontlastare funkar). Riskera
att tappa blocket och därmed kunna avliva kalven snabbt om den inte dog
ordentligt av rasande sten.

– Dra på skämsluvan och ringa till Gräv-lingen, som efter en
heldag hos oss lämnat kvar maskinen och fått, typ, en och en halv timme hemma
med sin familj.

Trots allt kändes det tredje alternativet som det mest
humana. (Åtminstone tills vi fått se vilket skick nedre delen av kalven var…
Det är alltid lättare att avliva ett skadat djur än ett med ovissa skador) Snäll grävare
som är packade han ihop sig och var på plats inom en kvart. Lyckades lyfta
upp blocket som maken frilagt från jord och gräs så vi fick överblick och därmed kunde vi/de
också dra kalven snett baklänges och neråt för att få loss den. Någonstans här
hade Mamma Mu också lokaliserat sin kalv så hon stod ju under armhålan och
hejade på. Farliga väl att det var en snäll ko! ÄR en snäll ko.

Tror vi alla höll andan när lilltjuren drogs upp. Svullen i
ena höften med svansen motsvarande mitt på höger skinka istället för mitt i
mitten, en klöv som inte riktigt hängde med, men likväl var han inom en minut
uppe på fyra, vinglade fram till mamma och tog ett stadigt tag i spenarna. Trött,
hungrig och törstig.

Ungefär där var lättnadens tårar inte långt borta – han
kunde lika gärna haft nåt ben av eller varit totalt söndertrasad. Idag är han
fortfarande lite stel, ingen vet ju hur länge han legat i hålet innan mamma
saknade honom, men han får alla fyra fötter med sig i makligt lugn över hagen. Svansen
sitter nästan på mitten igen, tror inte någon utomstående skulle se skillnad på
honom mot de andra.

Bara att lyfta på hatten! I synnerhet mot grävmaskinisten
som turligt nog denna gång inte tagit med sig grävmaskinen hem efter
dagsverket. Och som ryckte ut från sin familjetid. Sprängare som han är
tillvardags uppskattade han stenen till ett och ett halvt ton, så det hade inte varit
helt smidigt att häva bort den för handkraft!

Sen börjar man ju också tvivla på om man verkligen ska låta
djuren gå ända ner till sjön och beta sly… Men om man vänder på det – tre
olyckor i stenarna på 45 år. Statistiken väger nog emot röjsågen… Får köra
ner några skopor jord och täta (det) hålet. Kalven har ju grävt bort det mesta
fyllet och stenen lades tillbaka.

Idag är en snickare här och lägger isolering på plattan.
Snön yr åter i nordanvinden och 650:n står och puttrar vid gödselbrunnen. När
lillan är färdigtankad ska jag sätta den där fördegen så att jag kanske kan
göra en bröddeg ikväll. Tur det fanns bikarbonat som alternativ…!

Jag verkar ligga på gränsen till kronisk trötthet känns det
som… Och då har vårbruket ändå inte kommit igång! Hur ska detta gå? Det jag
önskar nu är en dag med riktigt, riktigt pissigt väder, så att man verkligen
får krypa ner och kura en heldag!

Inte blev det bättre av att jag duttade till i soffan i
lördagskväll – somnade inte om i sängen förrän kring halv två efter den där
femminutaren… Så svart under ögonen som en annan tvättbjörn (fast de är
förvisso rätt söta…!), med större påsar än vanligt och ett kroniskt, molande
illamående. Är sugen på att be maken ta nattmatningen en gång, men jag lär
vakna ändå och om inte ungen äter får jag nog pallra mig upp och pumpa
istället…

Slutgnällt!

Stolt lillhöna som
fick förtroendet att köra vagn

Styrde nosen femtio minuter åt sydväst igår, till
gymnasiekamraten och hennes nya lilla familj. Hittade faktiskt en bebis som är
mindre än vår! Tre veckor yngre också, förvisso. Samma längd (fast lillan har
rätat ut sig mer) och ett halvt kilos skillnad! En kasse med små pojkkläder
donerades också. Och så en tur till lekparken (eller djurparken, som lillhönan
sa!)

Premiär i linbana (bergochdalbana)

En något statisk unge i soffan…

Kan man som bonde annat än smälta
inför denna gudomliga barnrumstapet?!

Har haft en trevlig show utanför fönstret idag – först
mannen med en för dagen ombyggd kratta, paddan följt av Gräv-lingen och sedan
en skuttande son. Varv efter varv. Grunden är nu redo för nästa etapp –
armering och isolering inför gjutning.

Mjukt? Nä, var då?

Det är för ovanlighetens skull inte förbjudet alltså…!

En kalv kom sent igår kväll och ytterligare en låg i hagen
imorse! Sex kvar om jag räknat rätt. Inga garantier för detta!

Häromdagen blev jag snuvad på roadtripen då tjur-gubben
förbarmade sig över den lilla bebisen och körde ner ettåringarna Krokus och
Fokus till mig mot bensinpengar och en kopp kaffe!

Hur många hönor kan få plats i ett rede?!

Då jag skulle springa ner och titta till 650:n och omröraren
i gödselbrunnen fick den lilla slafa vidare i en spånback för att slippa
bullret. Vi tar annars små turer i bärselen för att försiktigt träna upp och
vänja kroppen vid belastningen inför kommande stängselsäsong.

Hälsa på Party!

Man kan ju börja fundera på om det finns en logisk förklaring till
varför man hittar både kutterspån och ensilage i blöjan ibland…

Ikväll ska jag prova att sätta en fördeg av min”nya”
surdeg så jag kan sno ihop ett bröd imorgon. Är väl inte helt övertygad om alla
tempon och långjäsningar – planering är ju inte familjens starkaste sida, men surdegsbröd
är ju så gott!

Men! Med tanke på inledningen på detta inlägg så kanske jag inte
bör ställa till det mer, men jag sätter ett stort värde på att veta vad vi
stoppar i oss, därav mycket (typ endast) hembakt. Mina bullar är i stort sett
alltid sockerfria och har nåt grövre mjöl i sig, och brödet mättar – och möglar
om det ligger framme några dagar. Varför gör inte köpebröd det? Hembakt, med
dess doft och renhet är vardagslyx, precis som att varannan vecka få krypa ner
i rena, stela manglade lakan. Det är det lilla extra i livet, även om man är
trött!

Nu börjar det bli hög tid att langa fram lite middag. Först ska jag bara byta tröjan som plötsligt blev blöt på ryggen. Kan detta ha ett samband med en nyäten unge över axeln?

Bor här nån räv tros?

Lillasyster fick
snällt vänta på vägen!

Var på middag hos Mormor och Morfar igår. Hela familjen tog
sedan en promenad och tittade på svunna tider.

Stenblock som står som monument med borrhål i sig. De block
som höggs bort forslades till torpet som grundstenar.

Den nya vägen ledde oss till sjön, förbi den forna
friluftsgården, lite offroad på skogsstigen där jag och tjejkusinen åtskilliga
gånger cyklat som dårar i leken att vi satt på galopperande hästar (med följd
att vi minst lika många gånger tackat att vi inte var pojkar – tvärstopp i en
sten eller rot gör ont ändå…) Knatade nerför backen och gjorde ett
studiebesök på fabriken där.

Fabriken som byggdes upp på 1870-talet som massafabrik som fraktades
till två samhällen 1,5-2 mil bort, och som även tillverkade spännpapp i stora
ark men som gick i konkurs kring 1917. Den nya ägaren byggde om till kvarn och
sågverk med träullstillverkning. Fin träull som såldes som emballage till
glasbruk tills andra världskriget var över. Då blev det en sängbottenfabrik med
ny ägare och var kvar i den lokalen till slutet på 50-talet. Byggnaden blev
öde, med en sägnen som säger att den enda som gick med vinst, var den som köpte
konkursboet billigt och sålde maskinerna. En vinter på tidiga sjuttiotalet gick
epoken bokstavligt i graven då huset kollapsade över en väg. Dess historia är
nu ett minne blott, och de som besitter minnet är färre och färre, i takt med
att naturen återtar det som en gång var sitt.

Välkommen in

Hackelseverket har
mått bättre, liksom sågbänken, vatteninloppet och turbinen. Och den gamla
Peugeoten!

Söndervittrade kvarnstenar
av betong som malde massan, och den stora saxen som lyfte stenarna vid behov

Idag river maken brädfodringen på huset. Det är med andra
ord nu vi inte vill ha en nordanstorm med nederbörd.

Jag har bagardag, med paus för lagården nu. Och trist nog
bokade vi om vår bortadag idag, tills imorgon då Gräv-lingen skulle kommit
idag. Dock blev han själv bortbjuden på västkusten, så han kommer imorgon… Han
får snällt klara sig själv då. På måndag kommer han igen och då ska grunden
fyllas.

Glad Påsk!

Vill man inte gå – Då
vill man inte!

Jodå, här är lugnt! Åtminstone så att det inte är någon fara
att det varit tyst här! Saknat det?!

I lördags blev det en heldag med harven. Mannen åkte iväg
lite tidigare på morgonen, sen löste jag av ett par timmar mellan lagård och en
sen lunch. En liten stund i trädgården innan lagård, dusch och en tur till min
moster för middag/kvällsmat.

Söndagen bestod av ett Skånebesök, måndagen av en dödfödd
kalv (sonen blev blank i ögonen en stund, för att sedan gno sig i dem med
kommentaren: ”Man får vara glad att det har gått så bra med alla de andra!”
Det som sved mest var nog att inte kunna berätta för Jirka att ”Ulliga Fåret”
hade fått en kalv…). Bokbuss och eftermiddagsfika hos Mormor och Morfar
följde. Drängen var då ute och harvade, vilket han fortsatte med igår och
slätade till vinterhagen och alla spår kring balhögarna.

Jaja, det blev inte
sämre i alla fall…

Ingen idé att försöka
överrösta högtryckstvätten, så lika bra att bara kika lite

Igår spolades bilarna av lite snabbt – man har ju nästan
börjat skämmas och skrämmats med de rullande jordhögarna! En tjurkalv kom så
pojkarna tog ledningen med en och det är nio kossor kvar i kön.

Lillskruttan
skulle ner på besiktning av både sköterska och läkare (Och idag är hon hela SJU
veckor! Vart tar tiden vägen??!!!) Skrämmande är att hon på dessa tolv dagar
som passerat sedan förra checken skuttat iväg med ytterligare två centimeter
och 475gram! Detta innebär en ökning på 5cm och 875gram på 22 dagar! Kurvorna
går spikrakt uppåt. Nu 52cm och 3745g. Sen har vi också stigit upp till storlek
2 i blöjor av någon anledning! Och stl 44-kläderna har fått börja se sig
besegrade.

Mötte maken och de andra barnen i dörren då de skulle till
tandläkaren. Sonen välte med cykeln förra helgen och denna helg har hans
fram(mjölk)tand antagit en otrevligt mörkgrå färg… Hoppas den trillar ut
snart och inte har skadat nåt inåt…

Igår kväll återbördades 650:n efter vinterkollo hos Jirka. Han
fick kvällsfika och traktorn ska få en skvätt diesel och bli satt på skitgöra –
vispa upp gödselbrunnen.

Idag ska harven sättas av och den store traktorn få en dusch
då det ser ut som att jag och lillan ska ta den på en roadtrip imorgon och
hämta tjurar (ja, den där jag tingade har visst blivit två…) 14 mil tur och
retur så är den dagen räddad. Det låter illa, men kommer man bara iväg så
brukar det rulla på. I dubbel bemärkelse.

Kissen som sällskap
för omväxlings skull. Och han uppskattar
en tom vagn på altanen!

Igår hade jag närmre trettio kalvar i en hög cirka två meter
från mig där jag satt på huk. Nyfikna som sjutton och livrädda. Kan man bli
annat än lycklig?! Fick frågan förra veckan om jag njuter nåt eller bara jobbar
(vad är skillnaden?!). Klart att man njuter, men är ganska anspråkslös och försöker
ta tillvara det jag har. När världen runtomkring en ser ut som den gör och nu
även i ”närområdet” måste man väl mer än någonsin ta vara på livet. Även
om man råkar vara en fattig bonde med arbete upp över öronen hur mycket man än
betar av!

Vi tog vara på tiden i onsdags, och var bara mammaledig. Kröp
ner i sängen med bebis på brösten och katten på armen en timme. Det var gott!
Att en stunds vila en dag kan slå så positivt på flera dagar efter…!

Lillhönan klargjorde i onsdags kväll att hon skulle sova på
golvet – ville vara nära brorsan, men ingen av dem fick ro när de båda låg i hans
säng. Och mycket riktigt – när jag som vanligt tittade in till dem innan jag
kröp ner, så låg hon på golvet. Toka! Mannen lyfte upp henne i rätt säng
senare.

Och dansen! Blev lite uppskrämd av instruktören förra
veckan, taktik från hennes sida för att jag skulle lägga tröttheten åt sidan
och komma. Den var knepigare, och en A-B-dans med tagg. Men jag ska säga att
det nog var den roligaste dansen på länge! Inte särskilt svår, men klart att
när man börjar komma in i dansen (A), så blev det total tempo- och taktväxling
i B-delen. Och sedan tillbaka till A. Och lagom tills man fick kläm på
kombinationen A till B, så la taggen sig i – C-delen. Men skitkul, energisk och
lagom överraskande. ”Dig your heels” – linedance, om någon är nyfiken
på Youtube.

Igår kom rörmokaren och satte in radonfiltret. Gissa om jag
blev snopen sen då jag kom ut och det satt folk på min altan! Det tog ett par
sekunder innan jag kände igen dem. Undrar om man får ringa chefen på firman och
ifrågasätta vad det är för slynglar till lärligar de tar emot, som parkerar
mitt i andras trädgårdar!?Vi kom väl fram till att det låg i generna, och ändå var ett hopplöst fall!:) När de var färdiga för dagen kom lärlingen in för en
pratstund,, han hade inte så brått hem, sa han. Vi erbjöd honom ett projekt.
Ett illaluktande avlopp, och glimten tändes fort i hans ögon. När vi sedan
pekade på hans lilla, lilla kusin, slocknade glimten på studs och ersattes av
en himlande suck, som bara en artonåring kan åstadkomma.

Elektrikern är på plats idag för att koppla elen, två pers
får inte plats i skrubben där filtret står, och rörmokaren kommer en sväng
senare och gör färdigt.

Drängen fortsätter plöja för fullt, även om traktorn har
besök av en verkstadskille idag för byte av spännrullen till fläktremmen. Sen
har vi kontaktat kommunen. Visst vill Sveriges höjdare inte ha bönder, men vill
inte en liten lantortskommun heller ha det? Hur kommer det sig annars att
gatljusens elkabel, som ligger på ”minst en halvmeters djup precis på vägkanten”,
kan följa med en plog upp från åkern?! Plogdjupet är max tjugofem centimeter, dessutom
nere på åkern, så mycket mysko detta. Gör om, gör rätt.

Idag var det dags för en kalv igen. Två hela dagar som inget
hänt! Årets 40:de levande kalv, och så var det åter kvitterat. Det är skitkul
att det kan vara så lika! Elva kvar!

Ho e grann på sitt vis, 1778

”Svansen syns, du är för tjock, Mamma Mu!”

Får jag bara tillbaka el och vatten ska tvättmaskinen snurra
ett par varv, sen verkar det bli väldigt fint väder, så läge att stoppa nosen i
bikuporna och kolla status där. Och så får vi se om radion ringer, de hotade
med det via mail. Inte vet jag vad de vill, men det ger sig väl.

Ha en trevlig helg alla

Jag tänker inte
skämmas för drängens plöjning, det är ett som är säkert!

Tjur höljd i dimma

Vi tar det lugnt denna veckan. Har bara haft en kalv om
dagen hittills. Samma tid förra veckan var sex kalvar födda!

Igår när jag sa hejdå till murarna och styrde nosen mot
revisorn i stan så såg jag att det var en kalvning på gång. Skickade iväg ett
sms till mannen som kikade på henne när han kom hem.

Köpte för smidighetens skull med en köttbit hem, som
slängdes på grillen! Den lilla skötte sig perfekt i stan, men så fort bilen
stannade hemma vaknade hon och var som väntat vrål(!)hungrig. Precis i
lagårdstid, så mannen tog det då han redan var klädd efter att ha släpat kalven
till den andra hagen, med sonen som grindvakt.

Imorse kom en hästman förbi med fyra balar som ”inte
hade häst-kvalitet”, men de duger allt till korna, de är inte lika kräsna!

Ut med en bale till kalvgruppen och under den tomma
foderhäcken där låg den sista herefordkalven. Kossan smet till den hagen när vi flyttade
dem alla över vägen, så hon har gått där som okalvad. En kviga var det i alla
fall. En stor kviga, 49kg, så tur det också var en stor rutinerad ko! 4-3 till årets herefordtjurar. Viftade
bort drängen till den andra häcken för att kalven inte skulle skrämmas iväg och
försvinna i mängden, men när han var på väg att lägga i balen tutade han på mig
– en kalv i häcken! Hängmattehäck fick en ny innebörd! Det var bara för mig att
klättra i och trassla ut denna kvigkalv. Som tur var en ganska liten, född
förra veckan. Sen var det efter en ny bale och djurkärran med vågen för vägning
av herefordkvigan. Snälla kor de där!

Nu har jag äntligen fått i mig frukost. Ska försöka få till
en stunds vila under dagen så jag pallar med dansen ikväll, och förhoppningsvis
får jag vara hemma och idka byteshandel med Mormor i eftermiddag – ägg mot
potatis!

Snickarna är klara för tillfället. Nästa etapp blir fyll och
dränering, men muren behöver torka en vecka innan. Vi är värre än Gummifabriken
i Värnamo ju, i byggetapper. Hoppas inte kostnaden skenar på samma sätt, eller
att det bjuds på lika många otippade överraskningar här!

Så ska jag ta mig ett snack med den lilla också – ska hon
ändå sova hela natten så kan hon ju lika gärna sova trekvart till, så det är
läge för mig att gå upp istället för att hinna dutta till och vara totalt död
sen! Men det är väl för mycket begärt! Snäll och smidig är hon hittills.

Det slog mig när jag kröp ner i måndags, att det var dagen då jag räknade med igångsättning. På ren jäkelskap då graviditeten var väldigt psykiskt jobbig. Igångsättning eller en riktigt snabb hemförlossning. Tydligen fanns det faktiskt ett tredje alternativ! Undra på att jag var chockad! Och vi som haft bebis hur länge som helst! Hela sex veckor idag! Hujedamej vad dryg graviditeten varit då! Även om hon var lite liten så visar hon nog potential för att bli en liten nätt tjockis hon också, även om hon ännu drunknar i storlek 56!