En ung bondes vardag

Sent i söndags kväll, när vi hade lagt oss, sa jag till
maken att det hade kalvat ute. Det var ett särskilt nykalvat-bröl. Mycket
riktigt låg det en liten tjurkalv i hagen när vi kom ut på morgonen. Sen är det
ju det där med dagar. ”Vad är det för datum idag?” funderade jag när
jag noterade ko och kalv i telefonen. ”Ja du”, flinade drängen.
”Vilken datum är det idag?!” Det tog mig några sekunder innan jag kom
på att det faktiskt var mannens födelsedag, och därmed den tjugonde mars. Typiskt
mig! Järnkoll på när alla fyller år, och inte den blekaste om när det
inträffar!

Vägning av lillan, 2875 gram, och en sväng till affären där
jag fick en chock över tanten i charken. ”Jaså, har du fått en liten? Vad
roligt! Det har vi inte sett! Vad blev det? Du har en av varje sen tidigare, är
det väl? Är du hemma nåt, du som har så mycket djur och så…?!” Förvisso
var jag med två andra bönder och manifesterade för Svensk Mjölk för ett och ett
halvt år sedan, där vi pratade lite mer ”privat” med personalen, men
ändå…

När barnen väl kom hem från dagis var det snudd på slagsmål dem emellan
om vem som skulle få vara närmst lillasyster. Hon i sin tur gjorde premiären i
lagårdsvagnen och senare på kvällen provade hon på magknip. Det finns ljud i
henne, är härmed konstaterat!

Tomma båsar får fyllas
med annat!

Vi klämde även in en middag för gårdsfolket med Mormors
tårta där på tidiga kvällen.

Idag var det tisdag att vakna! Och det känns igen (fortfarande?!) i huvudet! På morgonen stack drängen till däckverkstan med min traktor som
lagt till med smygpunka på ett framdäck. Men först hann vi med att bärga
kokviga med kvigkalv från fel hage.

Dagen har sedan rullat på med balkörning, där drängen blev
barnvakt. Funkar med bältat babyskydd i traktorn också! Inte ens jag ger mig på
närkontakt med djuren med bebis på magen (på utsidan alltså). Och sedan det
sedvanliga påhänget med köksbänk och tvättstuga. Blev rädd att jag hade en
dålig ko i ligghallen på eftermiddagstitten där. Först fick jag en chock då jag
var säker på att alla herefordar var på sjösidan, sedan låg hon bara där. Och
försök att jaga upp en hereford som inte vill… Men till slut visade hon sig
vara, till synes, helt frisk.

På rent skoj satte jag mig med mjölkmaskinen och pumpade en
portion, som mannen testade att ge med flaska. Det gick som en dans! Kan vara
bra att veta!

Senare var det skönt att vara hemma! Lillan har varit trogen
sin kladdblöja var fjärde dag. Nu har hon lyxat till det med tre stycken på tre
dagar! Idag tog hon även hela ryggen, och precis lagom tills hon var sanerad och fått på rena
kläder, kom det en kaskadkräkning över hela henne och skötbordet, troligen gick det lite fort
med flaskan. Det första kräkset sen hon föddes. Ja jisses, vi verkar ha fått en
bebis i huset! Hur gör man!??

Mys med lillasyster
och Bamse till godnattsaga. Kan det bli bättre?! Alla måste ju få sitt!

Vilken helg!

Det var glädjande att kossan redan sent på fredagskvällen
låg på annan plats i ligghallen och idisslade! Hon släpptes ut på
lördagseftermiddagen och gick samma runda som dagen innan. Nosade där hon legat
och läckt fostervatten och skrek i högan sky. På plats efter plats. Det skär i
hjärtat!

I lördags kom Gräv-lingen. Och satte första spadtaget (med
grävskopa) för utbyggnaden av vårt hus. Har man inte arbete så skaffar man sig,
vet ni. Väldigt duktig och effektiv grävmaskinist, även om jag mer än en gång
kände att skopan var på väg in genom köksfönstret… Padda hade han med sig och
makadam kom i fredags, så mannen körde skytteltrafik med den lillalilla skopan
på traktorn och tippade direkt i grävarens för minimalt med spill.

På förmiddagen kom Hans och sambo upp för att titta på
lillan och gratulera barnen i efterskott. Det blev middag utan mannen, han kom
in halv tre som först då det var färdigt utanför och grävaren körde hem. En liten sväng ute för att titta till korna
resulterade i en lång skogpromenad. Som i sin tur resulterade till att vi
glömde bort drängarnas lagårdstid så det var färdigt när vi kom hem (de kan ju inte vänta), och sonens
första praktvurpa med cykel i nerförsbacke. Detta gav oss en oro för en öm hand
som ingen fick röra, och honom ett skapat ansikte, en hjälm med stenskott så
plasten sprack (där ser man vidden av användandet), sönderskrapad jacka och en idag rejält blå höft.

Efter rundan åkte mannen för att snabbt lämna en blomma till
föräldragårdens granne som fyllde 80, men egentligen hade undanbett sig. Dock
verkade han inte helt tjurig för sällskap så det blev även en pratstund. Hemma
fixades det kvällsmat innan Hans och sambon alldeles för sent styrde nosen mot
Trelleborg igen.Idag var då dagen då lillasyster skulle kommit till
världen. Ändå är hon redan 25 dagar gammal! Det firades med att sonens ko fick sin tredje kalv, varav sin andra
kviga, så hans dag var gjord! En förlossning var ju tvungen idag! Snäll kossa, som synes:

Svägerskan och familj kom på middag för att fira
lillebrorsan som fyller år imorgon. De åkte hem och löstes snabbt av av min
moster med man som kom en snabbis för att hämta ägg att lägga i kläckmaskinen. En stund efter att
de hade åkt kom Mormor och Morfar, som tydligen tänkt komma utan inbjudan (sånt gillar vi!). Med
tårta (ännu bättre!). Att mannen ringde på förmiddagen och bjöd dem på kvällsmat blev en
oväntad bonus.

Nu har även de åkt hem och det borde kanske kännas skönt att
det är vardag så att man får vila upp sig. Men det är en ny vecka med nya
utmaningar – barnen ska till dagis, tanken är att maken ska återvända till jobbet
och jag ska pallra mig ut och sköta om mina djur (om kroppen håller ihop). Allra först ska vi alla se
till att vakna i tid och synkas. Hua!

Och så ska den lilla fröken åter vägas och jag kontakta
läkaren för helgens missöde när jag lyfte den sovande treåringen ur bilen… Håll tummarna för mig!

Ordspråket som ploppade upp i huvudet kanske inte var
riktigt rätt citerat, men ironiskt nog passande. Det blev en eftermiddag där
jag är enormt tacksam för den förtidiga födseln av lillasyster. Jag må vara
galen, men en och en halv timmes linedance är rena picknicken mot att ligga på
mage i en ligghall, med båda armarna i en ko. Den ena till armbågen och den
andra till axeln. Letandes efter ben.

Kossan hade kämpat ett par timmar när vi föste in henne i en
av ligghallarna för att kolla läget. När hon la sig ner syntes det plötsligt tydligt
att den där delen av fosterhinnan som hängde ut, i själva verket var en svans. Och
inga bakben. Lös det! Men som sagt, med hela armen inkörd och ändå bara
räckvidd till kalvens has var det inte lätt att dra fram klövarna. Så det blev
till att försöka pilla in ett dragrep kring låret på kalven – den måste ju ut!
Även om jag, på riktigt, fastnade med ett par fingrar när kossan krystade till.
(Ännu ett fascinerande scenario målades upp för akuten; Äh, jag klämde av
fingrarna mellan bäckenet och hasen! Allt medan drängen stod bredvid och
skrattade.)

Å-HEJ! sa hon

Ringde efter draghjälp från mannen sekunderna innan kossan
reste sig upp och gav mig läge att sno repet kring ligghallens stomme. Det var
spännande en stund med flyttbar hall, måste jag medge. Jisses vad starka
dragare kor är! Men hallen höll, kalven drog hon ut ett par decimeter innan hon
la sig igen och maken anlände. Sen drog han några gånger och kalven släppte. Död,
givetvis. En stor, och rejält långbent, kviga från en gammal och rutinerad ko.
Kossan ligger platt på sidan så här en timme senare, har troligen en del att
återhämta. Än lever hon i alla fall, även om det kändes som läge för nödslakt
en stund innan vi fick ut kalven.

Alltid lika tråkigt,
men man kommer ju till en punkt där det gäller att rädda det som går

Gick in och bytte ut min blöt-i-ärmarna-tröja och kom ut precis
samtidigt som grusbilen kom. Imorgon lät det som att den där Gräv-lingen skulle
komma. Hans och sambo kommer över dagen om inget inträffar, och på söndag blir
det förlossning. Förlåt, menar ju födelsedagskalas – för mannen. Så helgen går
nog, denna med.

Men nu ska lillan tankas färdigt, jag igenom duschen, (om
inte annat för att tina upp de vindpinade brösten – det går inte att krypa i en ko med vinterjacka på) så ska vi ner och möta upp
familjen för middag i simhallen igen.

Trevlig helg medan jag vippar igång rörlighet och känsel i
fingrarna igen!

Och så önskar vi givetvis också ett Stort Grattis till gymnasiekamraten och sambo som fick en fin liten son vid lunchtid idag!

Startade morgonen med kattövervakning så att lillasyster
skötte sig vid ätning. Lite kul att katterna, i synnerhet hannarna var som
streck för minsta ljud sonen gav ifrån sig. Nu när det är tredje gången är de
tämligen oberörda. ”Det som inte dödar härdar”

Packade ihop oss och stack ner till andra gården, hela
familjen. Drog ut ståltråd i ett permanentstänge och klubbade ner ostadiga
stolpar, och bytte ut ett par dåliga. Slutligen rullade vi upp lite tråd som
inte kom bort i höstas… Skäms på mig! Barnen sprang runt på åkrarna och dök
slutligen ner i en vägtrumma (och nej, det var ingen idé mamman stöttade). De
drog upp gammalt gräs och släppte i bäcken, dels för att mata fiskarna, och
dels för att se hur långt under vägen de kunde följa sjögången. Nästan så att
jag blev lite nervös mellan varven… Skönt att en satt i säkert förvar under jackan, även om det var lite knepigt att slå ner stolparna.

Det är inte heller några som helst problem att stoppa in
hela familjen i Navaran. Självklart fanns inte detta med på önskelistan då den
införskaffades i höstas. Joodå, så var det visst. Skulle kanske ha den som
familjebil istället för Avensisen. Gott om plats både fram och bak och på
mitten!

Hem och körde förbi husen för en titt på djuren, och hittade
en herefordkalv! Ringde på drängen medan jag och mannen omringade dem med vår
nyss upprullade tråd. Fick läge att peta över fyra andra kor i väntan på
drängen, så de rök in i kalvhagen i väntan på nedkomst. Ko och kalv lastades
upp på kärran. Kvigkalven vägdes till 48 kilo, märktes och släpptes ut.

Mannen gick ut efter vår lunch som blev middag klockan 15
(!) och gjorde plogen färdig. Han och lillhönan tog även eftermiddagen i
lagården då de var ute och redo.

Får igen för min smitning igår – mannen är iväg idag, som de
flesta torsdagar. Men barnen är i säng och lillan ligger jämte mig i soffan och
vet inte om hon ska sova eller greja, så hon gör lite av varje.

Napp med barn…

Ett samtal i söndags eftermiddag gällde ett besök på måndag förmiddag. Förmiddag klockan sju är chockerande tidigt, anser jag, men så var det! Och när jag ändå var uppjagad ur sängen så tog jag lagårdspasset, för första gången på nästan tre veckor. Kändes ganska invant, men det var smidigare att ta sig i och ur traktorn med fungerande vänsterben!Dagis!

Herefordkossan kalvade faktiskt på morgonen! En tjurkalv på 44 kilo. Vägning och märkning hanns med före middag hos Mormor och Morfar följt av Bokbussen. Bara älskar att gubben på 78 tycker det är jobbigt att böja sig ner för att leta böcker och löser det med att krypa istället:)

Tisdagen blev (äntligen) en heldag i skogen för mannen. Jag och barnen åkte för vägning av lillasyster, sen handling och lunch hos min moster. Lillasyster landade på hela 2740g, en ökning med 410gram sedan hon låg som lägst ett par dagar gammal!

Let’s buzz! Så går det när Momo shoppar loss i Ullared

Väck ungen, bad jag. Det gick sådär…

Idag är hon redan tre veckor gammal! En bebis och 19 kalvar på strax över tre veckor! Och så frågar alla hur vi mår! Vi har knappast tillfälle att INTE må bra!

Tillräckligt bra för att ikväll bli galningsförklarad! Jag tankade i lillan samtidigt som vi åt middag (kallas pedagogiskt ätande, har jag hört), körde ner de stora barnen till Onsdagsträff och stack sedan själv på linedance! (Är du Galen? Du förlöstes för tre veckor sedan! utbrast mor i telefon på väg hem) Jaja, men det var skitkul! Repetition idag, men en halv termins danser, plus några från förra terminen, gjorde mig rejält såsig i huvudet med en kvart kvar. Nöjde mig med en degradering från trea till tvåa, det räcker för tillfället.

Mannen fick prova på livet som trebarnsfar; med några minuter kvar för att hämta de stora var det dags att förpacka den lilla. Men först – det klassiska, kladdiga blöjbytet. (Hon löste det i lördags senast, så inte helt oväntat kanske…!) Resultatet var färdigklädda barn i kyrkan som väntade på att bli hämtade. Sedan var det då dags för läggning av de två, med en lite missnöjd liten. Sedan underhåll med den icke-välsmakande nappen tills maten pallrade sig av hemåt! Åja, det är inte mer synd om papporna än mammorna! (säger jag som alltid har maten till hands…) Och nej, jag är oansvarig nog att inte ringa hem för att kolla läget när jag är borta ett par timmar! Alla lever, det är det viktigaste, sen att någon surar en stund är ju inte hela världen!

Nu ska lillan tankas en sista gång. Och jag räknar inte med liknande natt i natt. (Mat 22:30, 4:30 o 8:30! Nej, vi kör inte varannan timme här!)Mannen börjat byta skär på plogen. Det syns!

Jodå, vi lever, trots tystnaden!

Har fullt upp med barn, bebis, kalvar och ingenting!

En ko med kalv är inlåsta då kalven inte fattat att äta.
Bråkade med det igår. Fick avbryta mitt bak och min icke-påbörjade middag och
rusa ut för att dra in ko och kalv i ligghallen med mannen och drängen. Barnen
lämnades inne med sovandes lillasyster. När jag kom in igen var huset fullt med
folk; Mor och B hade, som tur var kommit först, och precis schasat iväg ett
annat par som kommit förbi för att hämta grejor. Svägerska, svåger och en av
barnens storkusiner stod i vardagsrummet och tittade på lillan då de skulle
hämta den gemensamma släpen. Mitt bak stod halvfärdigt och maten var
fortfarande inte påbörjad! Tjo, bara att reda ut situationen!

Heldag igår alltså med Mor och B. Presenter till barnen och
två kassar beställningsvaror från Ullared medföljde. Kostade mig några
kartonger ägg, så en ganska bra deal för min del! På eftermiddagsfika kom B:s
dotter med sambo förbi.

Lillasysters arm vs
B:s tumme

En tur ute i fantastiskt vårväder visade att tre av våra
fyra bisamhällen var ute och flög! Det fjärde har troligen strukit med, vilket
inte varit oväntat heller. Och sanningen att säga var det ”rätt”
samhälle – kopiösa mängder med bin, och inte ett uns till honung på hela
säsongen. Dessutom bet de så prydligt ihjäl drottningen vi bytte till, och drog
fram en egen, precis lika värdelös som den tidigare!

Sjuttonde kalven kom idag! Fick en i fredags som ingen kändes vid. Sånt där fantastiskt pokerface på alla korna. Tack och lov i ”rätt” hage, då det hade varit väldigt svårt att välja ut en ko att ta med från den andra! Kalven märktes, sen sprang den efter mannen och sonen som gjorde det. Slutade med att sonen gick med den i koppel tillbaka till flocken, där den misstänkta 1686 gav sig till känna som moder. Och den där hereforden (med rumpan) som kördes
över vägen i onsdags har fortfarande inte kalvat, trots att hon gjorde det
igår. Sa jag i alla fall. Hon låg platt på sidan, totalt uppsvälld med alla ben
i vädret och flåsade. Ännu ingenting! Och den där i ligghallen har fattat att
äta på en spene. Kossan har ett enormt juver, vilket talar emot henne, och dessutom
sumpade hon sin sista chans då hon gick till attack igår. Fick en smäll i höften
innan jag lyckades klippa tillbaka. Hon har varnat många gånger, så det var inte helt oväntat, men denna gång
gick hon för långt. Det blir slakt till hösten! Man ska vara snäll vid bonden
som är ganska liten mot 800 kilo köttko.

Denna andrakalvande
hereford, nr 2, behöver inte slaktas i första taget. Oerhört snäll ko och
mamma. Här har hon dessutom hittat en ”torr” fläck till sin kalv!

Idag har vi fått ”välkomstfika” hos sömmerskegrannen.
Hon bakade tårta till de andra två också, så extra kul att även lillan fått en
egen tårta att rama in (om nu mamman råkar ta itu med att även rama in
lillhönans bild…)

Sonen löste lillsyrrans tröga cykling idag. Ett gammalt
bomullsband bands mellan hans cykel och hennes trehjuling. Gick bra tills han
fick upp farten och hennes små ben inte hängde med tramporna. Tänk er Anja
Pärsons ”sälen”. Typ. Och mer än en gång, under glada tillrop! Film
finns på @bondeniskarvhult.

Nu drar vi igång en ny vecka med lite bebisbombning

Pappa lyxade till det
idag med riktiga badbaljan och vad hon njöt. Tills han tog upp henne…

Kissen tar det där med
sängamning med ro och här kommer en annan som fattat hur det går till…

Internationella kvinnodagen. Den firade vi med en äkta
herefordkviga på (snåla) 37 kilo. Precis i lagom tid för att vi skulla hinna
med vägning och märkning innan lagård, barn, middag, Onsdagsträff för barnen,
älgmöte för mannen… Ni fattar. Hon klämde ut den vid lämplig tidpunkt!

Lillan firade sin tvåveckorsdag med ett första bad hemma. Iddes
inte krångla, så fyllde handfatet i badrummet med vatten, och petade ner ungen.
Sovandes… Men när hon kom upp blev det nog kallt för då vaknade hon!

Idag är det även en annan årsdag – Fyra år sedan jag
fimpade. Glasögonen alltså! Efter första graviditeten hände något i kroppen
(hormonförändring fick jag som förklaring) så att linser inte funkade sen. Max
en timme sen var det som några kubik grus under locken och ett totalt elände
att få ur linserna. Metoden som krävdes för mina torra ögon utlovade som bäst
glasögonsyn. Vid återbesöket tre månader senare såg jag fyra rader utöver de
jag såg med glasögon. Som optikern sa: Höger öga har blivit fantastiskt bra.
Vänster har ”bara” blivit jättebra. Win-win – inga glasögon på
sniskan, eller var skitiga, som gav kronisk huvudvärk. Inga skalmar som skavde
bakom öronen OCH satt snett med hörselskydd på. Plus en bättre syn! Men jo, det
händer att jag ångrar mig. Då jag extremt sällan sminkar mig, gav glasögonen en
brytning och lite färg till ansiktet! Dessutom så tog glasögonen smällen när en
kosvans kom flygandes! (Dum ursäkt, jag vet) Denna risk har dock minimerats
rejält sen mjölkkorna försvann från gården.

En hereford som kördes
över vägen idag. Hon närmar sig kalvning nu…

Skulle sy en doptavla
till bebisen så här med en månad kvar (har gjort det till de andra två). Lagom
sysselsättning framför TV:n liksom. Men vi hade väl tänkt att den skulle kunna
komma nu som först, men då hon hade andra planer får jag väl sätta mig nu
istället…

Sonen hämtades och hälsade på i skolan. Det första han
berättade: ”Vet du mamma, i skolan måste man räcka upp handen om man vill
fråga något!” – Jaså du, är det så att man också ska sitta tyst och vänta
på sin tur? ”HUR visste du DET?!”

Här ligger hon och kan
inget annat…

Inte många knop gjorda idag. Eller, inte för min del i alla
fall. Mannen har halmat ligghallarna igen och svetsat en trasig båsavskiljare i
lagården bland annat.

Småflickorna följde med till lagården. Gick och gjorde mitt
med lillan på magen när vi plötsligt hörde lillhönan hojta till: ”Jag
sklapaj idag!” Så gick hon med gödselskrapan mellan benen på kvigorna! Puh,
sa jag! Skitgulligt men inget att rekommendera… Hon fick snällt skaka galler
en stund i buren sen. Då hon förvandlats till en bisonoxetjur (det lättaste
ordet för en treåring att komma på…)

Lillhönan släpptes ut och skickades iväg till mjölkrummet
med drängens fru. Drängen, mannen och jag tog itu med att flytta de fem
kvigorna/kossan från gamla lagårdsdelen till platserna där herefordtjurarna
stod. Nu när mellangrinden var svetsad (igen) och allt. Fyra bruna och en
svart. Vi kunde nog flytta de bruna fem sex gånger för att det skulle ta lika
lång tid som att flytta den svarta… Nu får de foder samtidigt som spaltboxarna, så ett ösa/häva-tempo borta.

Lillasyster tog sin första utvändiga
djurkarusell med ro, sovandes i selen (och Ja, jag var försiktigt. Som vanligt)

Vill bara visa att hon
har några vakna minuter per dag

Vi napptränar för
fullt. Allt för att slippa ha henne hängandes konstant nu när suget kommit
igång. Dessutom visar hon vissa tendenser till att ta tummen… Hemska tanke,
hur slänger man bort den?! Men det går, som synes, lite bättre för varje dag!