En ung bondes vardag

Gårdagen var faktiskt inte så illa som jag trodde. Eller så
var det för att jag ställt in mig ”på det värsta”. Visst, lite öm
både här och där och på mitten, men inte värre än som en rejäl träningsvärk,
och det ska alla veta att med mitt nuvarande latmansliv riktigt känner man hur
kroppen förtvinar! Men, snart vår, då vänder vi blad och börjar på ny kula!

Under gårdagskvällen bestämdes en förmiddagsfika med några
av tjejerna från samhället. De skulle komma upp lagom till frukost.

Vaknade vid fyra i natt av en konstig dröm, och där med en
konstig känsla i kroppen. Hade svårt att komma till ro efter det, vilket också
förstärktes av sms:et som kom tjugo över fyra, då Prästabonnen kommit på det
han skulle skicka direkt när han kom hem kvällen innan. Gick direkt i spinn då
jag fick för mig att jag hade djur ute, tills jag kom på att alla mina djur är
hemma, det är inte sommar än (och nej, jag är inte övertygad om stressen det
blev i somras när en del fick för sig att sms:a om förrymda djur. Vågade ju
aldrig lägga ifrån mig telefonen. Men de diskussionerna får vi ta till
sommaren).

Flyttade på katterna och kröp intill mannen när jag hade
samvete nog att väcka honom ett par minuter innan hans klocka ringde. Inget han
bör vänja sig vid dock, även om jag tror han uppskattade en morgonpuss och ett
God morgon! istället för det där sura mumlandet och min telefon slängd i
ansiktet när han snoozat sin för länge… Runt sex kanske jag somnade om, och
när min klocka ringde en timme senare sov jag självklart som en död. Har
således räknat med att bli rejält trött idag, men ju längre dagen gått har
istället nosen droppat mer och mer, ena örat och samma sida av halsen känns
tjockt… Och jo, jag har blivit tröttare!

Efter dagis och lagård blev det som vanligt läge för
balkörningen och lagom tills jag stod där mitt i skocken och nätade av en bale
så ringde ett okänt nummer. DHL. Han kom en kvart senare med lusmedel till
utekorna. En kille i min egen ålder, kanske till och med något yngre, med
kopparröd skepparkrans och stora mörka glasögon, och ett bemötande som om jag
var den mest efterlängtade i hela världen! (Tja varför inte?!)

Brukar säga att det finns två sorters folk som kör lastbil
eller skogsmaskin – antingen är de så enormt buttra att det är lika bra att de
sitter utom folkhåll i en hytt hela dagarna, eller så är de så extremt trevliga
och sällskapstörstande! Jag föredrar den senare sorten, och killen idag var
inget undantag!

Precis inkommen ringde jag foderrådgivaren för att få hjälp
med vilka analyser som ska göras på fodret, nästan klar så trillade tjejerna
in.

Står där med luren i örat, faktiskt snott om håret som inte
borstats på en vecka, hoppat i ett par halvskitiga jeans och det första jag får
höra: ”Du ser strålande ut!” (Du glömde verkligen glasögonen hemma,
bruden! Jag är bara speedad på adrenalin. Vänta tills jag fått frukost och
suttit en stund…)

Mannen iväg på nåt möte. Barnen nattade. Jag pyjamiserad.
Teet i kannan.

Imorgon ska vi fira sexåringen med en treårskontroll (inte
på honom, alltså, utan lillan) och tårtbotten står nu i ugnen.

Ska tänka mig tillbaka till den där helgen för just sex år
sedan, där tjurigheten ännu en gång fanns med. Mer om det imorgon! Natti!

Jodå, jag jobbar på det. Har dock inte hunnit dit riktigt än…

Det sägs ju att gos
med djur, och i synnerhet katter, är bra för oxytocinet. Det ser ut att stämma – på katten i alla fall

Vabruari kom, såg och försvann, märkte vi imorse när
lillhönan rasslade till i trappan med ropet: MAMMA! DET ÄR MOJJON! JAG ÄR PIGG!…
Sen kom sonen. Jahapp. Hans tur idag, med öppen kran och blanka ögon.

Mor undrade hur jag
kunnat ta en sån närbild på min gråa 78 tidigare i veckan. Försökte övertyga
henne om att det inte behövde zoomas, så idag ställde 1791 upp…

Balrundan ute gav påminnelse om att kalvningen snart drar
igång! Några börjar ”lafsa” till sig i baken, ett par kor sätter rätt
bra juver nu. Inom några veckor springer här kalvar!

Mötte mannen i dörren efter lagården, han en sväng till
skogen. Fick ett lass halm under förmiddagen som lastades av, följt av ett lass
spannmål under eftermiddagen. Detta skruvades in och det är så gott att ha
fullt i bingen igen! Sen kanske det inte var fullt begåvat att köra
paddeltekniken i bondegymmet, men det sura kommer inte förrän i natt eller
imorgon! Jag hatar att vara i beroendeställning, även om det leder till en
morgondag med vetevärmare, spikmatta, kemikalier och varmvatten (tror jag
nyttjat mer värme i duschen hittills i år mot hela förra…) Men men, är
huvudet dumt får kroppen lida, som bekant. Och precis som Mormor skulle sagt,
så ”vet jag vad jag gjort i alla fall”. Jag har också hellre befogat ont i kroppen för att jag gjort något, än när jag gjort absolut ingenting. (Och ja, jag är dum i huvudet, och onödigt provokativ, så ingen behöver berätta det)

Och jag måste erkänna att jag inte trodde jag skulle ta mig
i tippkärran med mitt icke-fungerade vänsterben! Självklart utan stege, det behövs ju aldrig annars! Men skam den som ger sig. Det
kommer väl också i efterhand, dock. Ingen mus i kärran denna gången!

Fick fram symaskinen
en sväng också, den är väl en årsmodell från de hederliga trampade varianterna
på gjutjärnsstativ, men den är trogen och erbjuder vad vi behöver. Synd att
motivationen försvann lika fort som den kom

Härlig mustasch mannens bil lagt till med i natt!

Så himla söt kviga.
Fin i teckningen, och fantastiskt busig lugg!

Igår var djuren inte
kloka, några sekunder tidigare var jag mitt i högen och stred mot dem…

Igår fixade faktiskt jag och drängen i lagården! Två
genomgående gängstavar och en franskbult i halsbandsgrinden, en franskbult i en
annan grind, två genomgående stavar och nya brickor i en vattenkopp, och nya
nipplar (där korna trycker för att det ska komma vatten) i ett par koppar. Inga
jätteprojekt egentligen, men oerhört gott när det som släpat efter så länge
blivit gjort! I början av nästa vecka möblerar vi om i lagården igen.

Halsbandet har suttit
ett tag, när det behåller sin fyrkantsform…

Fick en fin present i
veckan! Tror jag är ganska ensam om denna!

Drängen körde
löshö i balklon sedan korna rivit sönder en bale

Idag fick även vi Vabruari till gården! Lillhönan vaknade
med feber, så tyckte båda barnen kunde stanna hemma, då det var fredag och bara
halvdag ändå. Sällan har jag blivit så utskälld! Sonen var minsann inte sjuk,
varför skulle inte han behöva vara hemma en hel dag extra?! Så vi körde ner
honom, tankade i tjejen Alvedon och gick ut i lagården. Äntligen fick hon
”köra balar” med drängen! Men hon var lika sugen på frukost för att
sedan krypa ner under den stora pläden i soffan (i ungefär två minuter innan
hon kom på nåt annat att göra!)

Elektrikersläktingen kom idag igen för att (äntligen) byta
elcentralen i lagården. Kan väl säga som så att den som suttit där inte varit
bra på mina nio år här… För ungefär ett år sedan när vi hade enorma
strömproblem i lagården beställde elektrikergrannen hem ett skåp, vilket nu
alltså legat i drygt ett år på deras lagerhylla. Skönt att det också blivit
gjort, brandrisken (Gud förbjude) lättade något! Sen att han missat att koppla
in utgödslingen, han var smart nog att kolla innan han åkte i alla fall (”Jaså,
gick den stora sladden till den, trodde det var till ett extra uttag
någonstans…”)

Då vi hade en elektriker, kom även en annan från samma firma
förbi med vår nya spis som de två bar in! Och den funkade faktiskt! Har väl
inte hunnit kolla om över/undervärme samverkar i ugnen, men det kan vi ju
hoppas. Luckorna är hela och plattorna funkade! Tummen upp!

När dottern lite senare på förmiddagen klädde sig för att gå
in till drängen och fru (i mockasiner, prinsessklänning, pälsmössa och tiara)
frågade jag om hon kunde vara där en halvtimme tills far och son kom hem, så
smet jag en rallyrunda ner till samhället.

Hemma och ätit lunch så slockande lillhönan i soffan, och
jag smet en trappa upp för att räta ut den ömma ryggen och läsa en stund. Har
en superkonstig bok för tillfället, så det tog inte lång stund innan fröken
Selma tröttnade på mitt snurrande (kroppen tillåter inte samma ställning så
länge i taget) och ständigt återkommande mobilsignal, så hon löste det allt på
sitt sätt; Parkering på kudden, utom räckhåll för viftade armar och ben, och en
nästan kvävd matte som både fick tyst på signalen och pallrade sig upp så
sängen blev varm och tom.

En sväng i lagården, en i duschen sen middag och nattade
barn. Fredag i soffan för min del, undrar när maken ska lägga ner
biramstillverkningen framför öppna spisen…?!

Katterna brukar hålla
sig till mig, men en kväll i veckan blev både jag och mannen med katt!

Trevlig helg!

Maken gav sig själv kvällsjobb och bytte sidan på spaltboxen!

Fick papper från grannbyn igår och tänkte idag ringa
Länsstyrelsen (via utskicket från Hushållningssällskapet) för att föra över den
nya marken på mig, om det gick, och den mark jag inte ska ha till de berörda. Slog
numret ett par gånger och fick samma svar varje gång: ”Det nummer du
önskar nå är inte i bruk…” Super med X antal utskick i omlopp och
felaktigt nummer. Jag sket på det hela och gick in till drängarna för att ,ombedd, lösa
deras mysterier istället. Blev kvar där tills det var dags för lunch och sedan
stan.

Jag hade en återbesökstid på sjukhuset idag. Var där i god
tid, hade tid halv tre. Blev inkallad 40 minuter efter utsatt tid, fick ungefär
en och en halv minut med läkaren, där det konstaterades att inget var fel, och inget
fog för oro fanns, med hänvisning till vårdcentralen på hemmaplan. Samma
hemmaplan som hänvisade mig till sjukhuset för vidare bedömning… Satt i bilen
kort där efter och det var en bedrift att jag kom ända dit innan jag bröt ihop.

Det var mycket som kom då. Tydligen mycket uppdämt.
”Här kommer alla känslorna på en och samma gång, vissel vissel”. Ilska
över bemötandet, lättnad, ångest som kom, ångest som släppte, glädje över ett
problem mindre, frustration över samma problem, irritation över att alltid
skickas vidare/tillbaka… Men allt det ”sitter väl i huvudet”. Tog en
rätt bra stund innan jag fick igång bilen och rullade hemåt. Tyckte jag fick
hyfsad ordning på mig lagom till byn långt upp på höjden, och var nästan nere i
brukssamhället. Då ringde mamma… (Gissa en gång)

Men samtidigt. Efter ännu en rent ut sagt överjävlig dag
igår, har jag nu ”papper på” att det inte finns några fel. Med risk
att låta som Mormor (vilket moster morrade om, tills hon själv konstaterade att
hon också bar samma blod), så är det ju nu inget som hämmar mig! Rent tekniskt.
Praktiskt är väl en annan sak. Sen att jag/kroppen mår som jag/den gör emellanåt… När det är som sämst spelar det ju ingen roll om
jag sitter, står, ligger eller går. Ska bli spännande att se om det är kroppen
eller psyket som rasar först. Kroppen går ju upp och ner i olika dagar i alla
fall. Psyket på god väg mot kanten.

The Brain Twisted Reader skrev till mig för en stund sedan ”listen to the magkänsla”. Mitt allra största problem är just magkänslan, hur ska jag kunna lita på den?!

En sak är säker! Jag lär bli en jävel på att ignorera varningssignaler…

Har frågat den ena elektrikern (släkting dessutom) om han är MFF:are. Fattar inte hur han kan blåneka!

Och eftersom elektrikerna var i lagården när jag kom hem, blev det tjurflytt allteftersom och nu finns det ljus (!) i hela lagården. (På tal om annat liksom, nu ska jag sluta gnälla, det finns ju inga fel!)

Jag gillar inte situationen som är nu! Jag gillar inte att
känna mig hämmad och försöka lägga arbete och sysslor efter dagsformen. Idag är
en (förvisso en av få) dag där jag vaknat med värk överallt. Hela mellangärdet
molar och rätt vad det är hugger det bara till någonstans.

Det var väl så kanske att jag gjorde ”för lite”
igår. Satt i samhället med några från tjejgänget där på brunch, mötte senare upp
drängen på bygghandeln och hämtade hem den där skivan jag beställde i höstas
som legat sedan dess. Den fick utan tvekan plats på balvagnen!

Efter lagården på eftermiddagen blev det en snabb middag för
att sedan plocka upp Mormor och åka österut från henne sett för en
födelsedagsuppvaktning. Sen satt man ju där på en hård stol till halv tio-tiden
för att köra hem Mormor och sedan sig själv. Och det kan jag säga – att jag är
inte gjord för att sitta still! Det är väl synden som straffar sig själv nu då!

Max tankvolym: 55 liter. Hade räknat ut soppan
i bilen så bra att det skulle klara tre resor till och från dagis för att
tankas i stan på onsdag, spännande med en extra resa till de
gamle. Det finns ju inga mackar där jag kör! Nästan väl spännande till macken,
men som tur är går det nerför till samhället! Nästa byte blir det dieselbil!!

I söndags var vi också hos Mormor och Morfar, men på middag.
Gick ut i lillstugan där och rotade lite i mina gömmor, alltid hittar man något
man kanske behöver…! Men denna gång hade jag ett mål, eller en vision i alla
fall, och hittade min gamla väska med dockkläder. Det enda barnen gör nu är att
leka med dockor i olika familjekonstellationer, och jag tyckte de kunde få ett
ombyte till den stackars dockan. Väskan väckte en del minnen hos mig med!
Sparkbyxor och omlottröja som lilla prematura jag hade för … ett antal år
sedan… Och även några virkade filtar, ”riktiga dockkläder” och
annat smått och gott. Det var uppskattat!

Krävde dock att det skulle tvättas upp innan barnen började
leka med det på allvar, så deras första mål när vi kom hem var tvättstugan där
de delade upp innehållet i ljus och mörk hög. Laddade och startade
tvättmaskinen på snabbisen för att sedan fälla upp torkställningen, hänga upp
sin tvätt ståendes på pallar, för att ladda om maskinen med den mörka högen och
upprepa proceduren. (Vad det säger om oss som föräldrar kanske kan diskuteras…
Är vi i det läget slavdrivare, fostrande för ansvarstagande, omåttligt krävande
att de ska ”ta hand om sin egen tvätt” eller något annat… Värre?!)
De små var nöjda i alla fall, gårdagens morgon startade de som pilar ur sängen
för att klä dockan med de nu torra kläderna! Plötsligt fick de så mycket kläder
att de hade en önskan om min större gamla docka skulle fram. Vips så fick
bebisdockan en storasyster!

Nu är det dags att rapportera in kalven, och rapportera ut
slaktdjuren till Jordbruksverket.

Just slaktbilen ställde till det för lillhönan! Hon var med
i lagården igår för första gången sedan dess, och hade världens diskussion med
drängen då slaktbilen inte varit här!! Det stod ju fortfarande stora tjurar
längst bort i lagården! Drängen försökte lirka med henne att ”mamma vill
inte slakta dem…” varvid nästan treåringen förkunnar att de VISST är
stora nog!

Mamma fick gå emellan och säga att det inte blir några nya
kalvar utan de stora tjurarna, vilket följdes av en lång förklaring från lillan
till drängen om att de tjurarna inte skulle åka slaktbilen – vi ska ha dem. Vad
ska man säga?!

Ikväll bär det av till grannbyn norröver för EU-pappersprat.

Efter ”katta-tvätt”:

Med två tomma boxar i lagården ska ännu ett försök göras för
att fixa till alla provisorium. Redan i torsdags förmiddag kontaktade jag
således DeLaval för ompackning av kolven som drar den delen av utgödslingen,
och han lovade att komma redan dagen därpå, i fredags. Påpekade att om han kom
till ett var maken hemma och kunde hjälpa honom att lyfta upp betongspalten (så
slapp jag). Dessa är tre meter långa, massiv betong och tror inte att det
räcker med femtio kilo stycket, lägg då till lite gödselarmering både i, mellan
och under också! Det handlar ju inte om att lyfta bort en heller… Det går, javisst,
jag och drängen har lyft såna ensamma ett antal gånger, men just nu är jag bara
tacksam om jag slipper sånt för kropp och bäckens skull. Mannen var lyckligt
ovetandes om vad som väntade, men DeLaval-nissen verkade tacksam för hjälp!

När de ändå satt i skiten kontrollerades bultarna till
dragoket, den ena farligt glappig, så den byttes nu är det var tillfälle,
servicekillen ute och inga djur ivägen!

Skickade iväg ett meddelande till elektrikern också för att
påminna honom om lysrörsarmaturen som han dömde ut, kopplade ifrån och skulle
beställa nytt innan jul. Läge att sätta dit dem också! Och så ska halsbandet
som håller en grind mellan två boxar ersättas med genomgående gängstav, det där som skulle gjorts när det gick sönder i april…
Och några vattenkoppar måste justeras. Lite småpill i veckan med andra ord!

Barnen kidnappades igår av min moster, de åkte på
After-förskola i samhället och denna gång underhöll en trollkarl. Sonen
förundrades hela kvällen över hur en röd näsduk kunde dras genom handen och bli
vit, för att sedan dras ännu en gång genom handen och försvinna…! Lillhönan
var nog lite för liten för att ha utbyte av det hela. Efter lagård för mig och
en sväng i skogen för mannen blev det dusch och iväg till just moster för
kvällsmat och barnhämtning.

Taggtråd:)

Idag har varit en slödag. Bakat lite med barnen, de fick
välja varsitt recept ur boken med hårda kakor – har inte en tendens till plats
i frysen för att frysa in något mjukt. Blev hallongrottor (ännu en gång totalt
misslyckade, bakar aldrig såna på eget bevåg av en anledning) och kolakakor. Kanske
bra att förbereda lite inför kalas och alla fikagäster till våren, men risken
är nog att ”pappa-råttan” går hårt åt innehållet i burkarna. Kanske
lika bra det!

Barnen med just pappa-råttan i skogen för hopsamling av
veden han huggit. Jag gick en våning upp med katten, som efter att ha räknat
samtliga revben på mig med tassar, armbågar eller hasor hamnade som en boll
mellan mina ben och rumpa, varvid jag vaggades av hennes dova vibrationer och brummande.
Grannens katt på fötterna sedan och det var nog tur att jag behövde masa mig
upp för lagården efter en stund (1,5 timme), men då också lagom fastgjuten i en
konstig position.

Funderade på att fråga om någon ville nattsudda med mig när
jag sovit så sent, men det resulterar nog mest i att jag inte deckar halvvägs
uppför trappan förrän tiotiden denna lördag…!

Fick också ett konstaterade (små bannor) för att jag är
kryptisk och medvetet otydlig i bloggen. Ja, men då är det väl medvetet! Fråga
om ni vill veta nåt, det finns både kommentarsfält (vilket ingen verkar
kunna/vilja använda – lite tråkigt) och kontaktformulär!Trevlig kväll!

Sten är en del av kretsloppet – det visste ni va?! Denna sten är lagd som botten i ligghallen. Den är utgödslad, lagd på gödselplattan, följt med fastgödselspridaren ut. Hamnat på åkern, där den följt med ensilaget in i rundbalspressen och sedan hamnat på foderbordet för uppsamling sedan djuren ätit gräset! Kanske bärs den ner i ligghallen igen, som botten under halmen när där är utgödslat…!

Igår blev en total kontorsdag. Började vara läge att göra
klart förra året och skicka iväg momsdeklarationen. Problemet var att det inte
stämde. Diffade på flera tusen i moms! Fick felmeddelande på flera
verifikationer och fick gå tillbaka och kontrollera. Kändes som att jag fick
ett nytt fel för varje jag rättade till, så till sist ringde jag min revisor
och hon fick reda ut vad jag nu hade gjort! Tror inte det stämde ändå på
slutet, har blivit av med nåt på vägen, men det får väl justeras när bokslutet
görs! Hade jag tyckt det var kul med sånt så hade jag nog satsat på den banan
istället…

Precis, med betoning på precis, kommit ur duschen igår så
ringde slaktbilen. Fredag kl 8! (Fredag strax efter sju alltså, men ok!) Tjugo
i åtta imorse ringde den andra chauffören: Skulle det gå för sig att vi kommer
redan idag?!/ När?/ Elvatiden!.

Shit, har en icke avbokningsbar tid kl elva. Borta en
halvtimme innan och garanterat en timme efter… Får muta drängen… Varför de ville komma idag vet jag inte, men när jag åkte vid halv elva stod slaktbilen parkerad
på storevägen, med en hästsläp inbackad bakom, så troligen hade de med sig
något djur och köparen mötte upp framme i byn (ingen aning om vad det var
för nån), så tog de mina tio djur i samma veva. Vad vet jag? Bilen var tom när
den backade emot lagården i alla fall.

Sju tjurar, två kvigor och en stut åkte idag!
Stuten kommer man nog att sakna lite, han har varit ett icke-växande elände,
men väldigt sympatisk! Lastningen hade gått perfekt -”Var nog den
smidigaste vi haft!”, sa drängen, och då är vi sannerligen inte bortskämda
med strul! På en kvart hade bilen varit iväg igen, så jag känner
inte alltför mycket skam och ångest för att jag lämnade över ansvaret!

Gårdagskvällen med Selma. Allt fullt med ludd!

Hemma efter tidsbokningen och proviantering landade jag
efter lunch på soffan en sväng. Grubblandes – tänk hur mycket som kan upprepa
sig, nästan vara exakt likadant och ändå vara årsvis mellan händelserna! Vissa saker
följer ett visst mönster, det är nog så, helt enkelt.

Läste en bok om en bagare, i slutet fanns ett gäng recept. Provar
några frallebullar nu. Liten ynkans deg som skulle ge sexton bullar. Jag fick
ihop sju om de skulle vara större än sockerbitar! Och jäsa i timmar! Aja, får
se om/vad det blir med det hela. Min stora fråga är ju hur mycket ”1 påse
torrjäst” innehåller i Storbritannien…

Startade upp morgongymnastiken med att halma upp ligghallen
igen. Det varar ingenting och går hårt åt mitt halmlager! Efter frukost och en
stund på soffan med boken så tog jag och drängen oss ut och fixade till de där
stolparna jag har pratat om sedan i höstas – att stänga igen med ett permanent
stänge mot sjön, från kalvningshagen, så man slipper paniken om sjön
ligger/lägger sig med is när det är dags att släppa djur där. Plockade med ett
fåtal stolpar i skopan – skulle tjälen vara för hård är det onödigt att behöva
plocka ur mängder. Det gick dock väldigt smidigt att få ner stolparna. Men vad
tungt det var att spetta och slå ner dem i halvfrusen backe!! Skoja bara! De
trycktes givetvis ner med skopa och frontlastare! Och alla höll! Sega ekstolpar
från Skånelandet som mors B sågat till och följde med Navaran upp och legat där
i sedan dess.

Fina ekstolpar i det som blivit ekkant mot sjön!

Fick en liter vassle av drängens fru, så drog igång ett
brödbak på mitten. Mannen förbarmade sig över mina hönor och gödslade ut hos
dem när han satte i ventilation i hönshuset (drygt ett år efter byggnation), så
förhoppningsvis blir det inte lika fuktigt där framöver. Men jag kan lova att
min ömma vänstersida grät av tacksamhet när han decimeter för decimeter hackade
sig genom den armerade, fuktiga höneskiten! Rent och snyggt där! Check! Men jag
lovade honom att nästa gång han låser ute hönorna i läggdags, får han själv
trassla upp högen sovande hönor i slussen ut/in! De verkar ha ett
ickebefintligt mörkerseende också, för det var yrare höns än vanligt som inte
hittade, och sedan inte vågade gå in i den nya kutterspånen… Hönshjärnor!

En två tre elva… Hur många kammar är där?!!

Jag brukar hävda att få saker gör mig förvånad, ännu färre
får mig stum. Idag hände bådadera.

Satt och fikade med familjen efter dagis när ett okänt
nummer ringde. Svarade, och när det klassiska började: Hej! Jag heter blablabla
och ringer från blablabla… slog jag dövörat till för att invänta tystnaden
och sedan tacka nej och slänga på luren. Men när hon kom till ”…och
arbetar som produktionsansvarig(?!) för TV4:s ’Bonde söker fru’…”
tappade jag fattningen. Är du kvar? frågade hon och jag fick snällt försöka få
ordning på tankarna (Har någon anmält mig och varför? Har någon skickat brev i
mitt namn? Nej, fel tid på året…). Hon fortsatte glatt med infon: Hittade dig
via Instagram, ser att du driver gård och blogg och har två barn, är du singel?
(LÄS bloggen då människa!!) Annars kanske du känner någon bonde som är det som
du kan tipsa om, antingen till mig eller tipsa dem OM mig och lämna detta
nummer så de kan höra av sig!

Öh, näää… Bönderna jag känner till i krokarna är ganska
stadgade…

MEN! Känner någon sig manad att prova lyckan med Bonde söker fru i
sommar så har jag nummer till produktionsansvarig på TV4, bara säg till…!